Jag är så nervös inför vad dagen kommer att bjuda på. Om en timme ska jag så svar på min magnetröntgen av hjärnan som jag gjorde för två veckor sedan.
Detta svar avgör definitivt hur min närmsta framtid ser ut.
Efter läkarbesöket så ska jag på behandlingsavdelningen och få de nya cellgifterna. Även det känns nervöst med tanke på vilken allergireaktion som jag fick första gången med Caelyx.
Samtidigt som jag är nervös för mig själv så tänker jag på min vän Pernilla som ligger på Radiumhemmet med skelettsmärtor. Pernilla ska också med till Provence på lördag så det gäller att både hon och jag är friska nog att komma iväg.
Nu går bilen mot Södersjukhuset. Jörgen är med.
Visar inlägg med etikett röntgen. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett röntgen. Visa alla inlägg
tisdag 13 september 2011
torsdag 1 september 2011
Ny behandlingsplan, röntgen och operation
Några dagar sedan jag skrev och det har hänt en hel del sedan dess.
Vi kom hem i måndags natt från Spanien, landade vid midnatt och kom i säng klockan 03. På tisdagen hade jag fullt schema framför mig som skulle börja med provtagning på Södersjukhuset klockan 10, därav kände jag att de få timmar jag kunde skrapa ihop innan familjen vaknade var väldigt viktiga.
05.30 ringde SAH hemsjukvården!!!??? De hade försökt ringa mig på mobilen sedan 03 men den var självklart på ljudlöst då jag VILLE SOVA!!
Jag blev helt skogstokig på att de ringde på hemtelefonen och väckte HELA familjen. (Stora killarna har telefoner på sina rum så det ringer där inne också... men det är ju sällan det ringer på hemtelefonen och då också på omänskliga tider.)
Från början hade jag fått en operationstid på Nacka klockan 9 och då skulle de behöva ta prover på mig när jag kom hem mitt i natten. När jag sedan fick en operationstid på Radiumhemmet klockan 14 på tisdagen så strök de operationstiden på Nacka. Det var SAH själva som strök operationstiden och därmed också provtagningen på natten. Provtagningen skulle istället tas på förmiddagen vid 10 på SÖS eller KS.
HUR kan det ligga kvar i deras system att de ska komma till mig mitt i natten?
Joel vaknade och somnade inte om, Isac somnade om på soffan, jag och Jörgen kunde väl ligga och dra oss en timme men sedan var det full fart.
Adam till skolan, Joel till förskolan och Isac packade för övernattningsläger på Möja tisdag till onsdag.
Pernilla mötte upp mig på SÖS på provtagningen. Hon skulle också ta prover. Sedan gick vi ner till röntgen. Där började jag med Magnetröntgen av hjärnan som tog nästan 1,5 timme, och efter det gjorde jag slätröntgen av halsryggen.
Det kändes bra att ha lite stöd med sig. Magnetröntgen är aldrig trevligt och det känns bra att veta att det finns någon utanför.
Efter röntgen gick vi till min kontaktsjuksköterska för att få svar på proverna så jag visste om det var ok att genomföra operationen klockan 14.
Proverna var bra och Åsa, Pernilla och jag åkte till Solna med en liten mellanlandning i Hagaparken med promenad som tidsfördriv. (jag fick varken dricka eller äta 4 timmar innan operationen)
Åsa släppte av Pernilla och mig vid Radiumhemmet, KS. Prick 14 var det dags för operation och jag hade fått mig en hutt valium och en alvedon som lugnande. Jag som var så trött somnade på operationsbordet.... Jag vet att jag hörde dem säga att "patienten sover". Jag har minneslucka från hela operationen trots att jag inte var sövd. Jag har inget minne av att jag har gått in eller ut i operationsrummet.
Här har Pernilla tagit en bild på mig när jag äter macka efter. Vem har satt på mig mössan?? (Inget minne av det heller)
Port a carten är i alla fall på plats nu äntligen.
Nu är nästa större grej i min kalender TVpucken i Värmland i nästa vecka. Adam spelar i Stockholms första lag och är Assisterande lagkapten. Förhoppningsvis går de vidare från gruppspelet och då kan man se matcherna när de sänds i SVT nästa helg. Håll tummarna.
Adam, Stockholms Tv puckslag RÖD;
Idag har jag och Jörgen varit hos min onkologläkare och fått svar på punktionen och bukröntgen som gjordes innan resan. Knölen i halsen var bröstcancer som väntat och den är fortfarande hormonkänslig.
Bukröntgen visade på lite fler svullna lymfkörtlar vid bröstbenet och två stycken i levern hade vuxit med ytterligare en halv centimeter. Skelettet står still.
Med detta resultat bestämdes det att jag ska byta behandling till Taxener en gång i veckan med start veckan efter TVpucken.
Jag vet inte riktigt hur jag känner. Tråkigt att det fortsätter öka men ändå känns det bra att få starta med något nytt som för hoppningsvis kan bromsa skiten.
När jag kom hem hade jag fått brev från Cancer och Allergifonden som jag ansökt bidrag från och de hade beslutat att ge mig ett bidrag till "personlig rehabilitering på hälsohem inom Sverige". Jippi, det kan jag inte få för mycket av. I mitt galna liv behöver man ibland en paus för att orka. Det är jobbigt att vara sjuk och ändå leva ett "vanligt" liv.
Ytterligare en rolig grej var att jag fått mail från Bonnier som lät meddela att jag är en av tjugo som är nominerade till Årets Bloggmamma 2011. What??
Vem har anmält mig till detta? Är det Gitt min kompis som fick mig att börja blogga? Någon som vill ge sig till känna?
Sorgen och glädjen går hand i hand.
Medgången gör mig trygg och stark och ger mig kraft att stötta den svagare,
motgången formar mig till en ödmjukare människa som inte tar allt för givet.
Några rader från boken Trösterikt.
Vi kom hem i måndags natt från Spanien, landade vid midnatt och kom i säng klockan 03. På tisdagen hade jag fullt schema framför mig som skulle börja med provtagning på Södersjukhuset klockan 10, därav kände jag att de få timmar jag kunde skrapa ihop innan familjen vaknade var väldigt viktiga.
05.30 ringde SAH hemsjukvården!!!??? De hade försökt ringa mig på mobilen sedan 03 men den var självklart på ljudlöst då jag VILLE SOVA!!
Jag blev helt skogstokig på att de ringde på hemtelefonen och väckte HELA familjen. (Stora killarna har telefoner på sina rum så det ringer där inne också... men det är ju sällan det ringer på hemtelefonen och då också på omänskliga tider.)
Från början hade jag fått en operationstid på Nacka klockan 9 och då skulle de behöva ta prover på mig när jag kom hem mitt i natten. När jag sedan fick en operationstid på Radiumhemmet klockan 14 på tisdagen så strök de operationstiden på Nacka. Det var SAH själva som strök operationstiden och därmed också provtagningen på natten. Provtagningen skulle istället tas på förmiddagen vid 10 på SÖS eller KS.
HUR kan det ligga kvar i deras system att de ska komma till mig mitt i natten?
Joel vaknade och somnade inte om, Isac somnade om på soffan, jag och Jörgen kunde väl ligga och dra oss en timme men sedan var det full fart.
Adam till skolan, Joel till förskolan och Isac packade för övernattningsläger på Möja tisdag till onsdag.
Pernilla mötte upp mig på SÖS på provtagningen. Hon skulle också ta prover. Sedan gick vi ner till röntgen. Där började jag med Magnetröntgen av hjärnan som tog nästan 1,5 timme, och efter det gjorde jag slätröntgen av halsryggen.
Det kändes bra att ha lite stöd med sig. Magnetröntgen är aldrig trevligt och det känns bra att veta att det finns någon utanför.
Efter röntgen gick vi till min kontaktsjuksköterska för att få svar på proverna så jag visste om det var ok att genomföra operationen klockan 14.
Proverna var bra och Åsa, Pernilla och jag åkte till Solna med en liten mellanlandning i Hagaparken med promenad som tidsfördriv. (jag fick varken dricka eller äta 4 timmar innan operationen)
Åsa släppte av Pernilla och mig vid Radiumhemmet, KS. Prick 14 var det dags för operation och jag hade fått mig en hutt valium och en alvedon som lugnande. Jag som var så trött somnade på operationsbordet.... Jag vet att jag hörde dem säga att "patienten sover". Jag har minneslucka från hela operationen trots att jag inte var sövd. Jag har inget minne av att jag har gått in eller ut i operationsrummet.
Här har Pernilla tagit en bild på mig när jag äter macka efter. Vem har satt på mig mössan?? (Inget minne av det heller)
Port a carten är i alla fall på plats nu äntligen.
Nu är nästa större grej i min kalender TVpucken i Värmland i nästa vecka. Adam spelar i Stockholms första lag och är Assisterande lagkapten. Förhoppningsvis går de vidare från gruppspelet och då kan man se matcherna när de sänds i SVT nästa helg. Håll tummarna.
Adam, Stockholms Tv puckslag RÖD;
Idag har jag och Jörgen varit hos min onkologläkare och fått svar på punktionen och bukröntgen som gjordes innan resan. Knölen i halsen var bröstcancer som väntat och den är fortfarande hormonkänslig.
Bukröntgen visade på lite fler svullna lymfkörtlar vid bröstbenet och två stycken i levern hade vuxit med ytterligare en halv centimeter. Skelettet står still.
Med detta resultat bestämdes det att jag ska byta behandling till Taxener en gång i veckan med start veckan efter TVpucken.
Jag vet inte riktigt hur jag känner. Tråkigt att det fortsätter öka men ändå känns det bra att få starta med något nytt som för hoppningsvis kan bromsa skiten.
När jag kom hem hade jag fått brev från Cancer och Allergifonden som jag ansökt bidrag från och de hade beslutat att ge mig ett bidrag till "personlig rehabilitering på hälsohem inom Sverige". Jippi, det kan jag inte få för mycket av. I mitt galna liv behöver man ibland en paus för att orka. Det är jobbigt att vara sjuk och ändå leva ett "vanligt" liv.
Ytterligare en rolig grej var att jag fått mail från Bonnier som lät meddela att jag är en av tjugo som är nominerade till Årets Bloggmamma 2011. What??
Vem har anmält mig till detta? Är det Gitt min kompis som fick mig att börja blogga? Någon som vill ge sig till känna?
Sorgen och glädjen går hand i hand.
Medgången gör mig trygg och stark och ger mig kraft att stötta den svagare,
motgången formar mig till en ödmjukare människa som inte tar allt för givet.
Några rader från boken Trösterikt.
söndag 28 augusti 2011
Jag blundar för sjukdomen.
Jag har fortfarande semester från mina cancerknölar och smärta. Jag blundar och låtsas att jag är frisk. Någon dag till i alla fall. Innan verkligheten springer ikapp mig.......
Stranden närmast där vi bor i Los Alcazares. (T-shirten har jag fått av tjejerna.) Jag har bott i skuggan medans tjejerna har soldyrkat;
Åsa och JanPeters lägenhet ligger i Mar Menor Golfresort. En timme söder om Alicante. Här är bild på uteplatsen och utsikten;
Torrevieja på fredagen. Marknad på förmiddagen och stranden på eftermiddagen;
Middag på hotellet i området på lördagkvällen;
Söndagen den 28 augusti.Tjejerna åkte till stranden direkt på morgonen medans jag sov ut och åt frukost i lugn och ro. Jag förde över bilder och läste lite mail innan jag satt på mig joggingskorna och tog en promenad till stranden. Det tog mig totalt 80 minuter att gå. Det var mycket längre än jag trodde, och varmare.... på vägen hem mätte vi upp sträckan med bilen till 8 km!!
Precis kommit fram till stranden;
Här ovan känner jag mig som en vinnare över cancern. Även om det bara varade för en stund så kände jag mig så stark och jag har svårt att själv fatta hur sjuk jag egentligen är.
Förra fredagen var jag så dålig och hade ont i hela kroppen. Mina tankar då var om det skulle vara slutet. Man vet ju att det kan gå fort och jag var verkligen så dålig. Inte i min vildaste fantasi trodde jag att jag drygt en vecka senare skulle gå så långt i 30 graders värme.
I morgon är sista dagen här. Sedan måste jag släppa pausknappen och trycka på play igen. På tisdag är det provtagning, slätröntgen av rygg och hals, magnetröntgen av hjärnan och slutligen operation när jag ska få min port a cart. Fullt ös med andra ord. Det gäller att njuta och ta vara på stunden.
Stranden närmast där vi bor i Los Alcazares. (T-shirten har jag fått av tjejerna.) Jag har bott i skuggan medans tjejerna har soldyrkat;
Åsa och JanPeters lägenhet ligger i Mar Menor Golfresort. En timme söder om Alicante. Här är bild på uteplatsen och utsikten;
Torrevieja på fredagen. Marknad på förmiddagen och stranden på eftermiddagen;
Middag på hotellet i området på lördagkvällen;
Söndagen den 28 augusti.Tjejerna åkte till stranden direkt på morgonen medans jag sov ut och åt frukost i lugn och ro. Jag förde över bilder och läste lite mail innan jag satt på mig joggingskorna och tog en promenad till stranden. Det tog mig totalt 80 minuter att gå. Det var mycket längre än jag trodde, och varmare.... på vägen hem mätte vi upp sträckan med bilen till 8 km!!
Precis kommit fram till stranden;
Här ovan känner jag mig som en vinnare över cancern. Även om det bara varade för en stund så kände jag mig så stark och jag har svårt att själv fatta hur sjuk jag egentligen är.
Förra fredagen var jag så dålig och hade ont i hela kroppen. Mina tankar då var om det skulle vara slutet. Man vet ju att det kan gå fort och jag var verkligen så dålig. Inte i min vildaste fantasi trodde jag att jag drygt en vecka senare skulle gå så långt i 30 graders värme.
I morgon är sista dagen här. Sedan måste jag släppa pausknappen och trycka på play igen. På tisdag är det provtagning, slätröntgen av rygg och hals, magnetröntgen av hjärnan och slutligen operation när jag ska få min port a cart. Fullt ös med andra ord. Det gäller att njuta och ta vara på stunden.
torsdag 18 augusti 2011
Sviter av giftet
Vad gulliga ni är som nominerat mig till Årets Hjältemama 2011, även om jag inte känner mig som en hjälte idag. Det är fruktansvärt sådana här dagar när jag inte kan göra någonting för mina barn. Jag har legat i soffan och sovit i stort sett hela dagen och nu ikväll fick jag sova i Joels knä.
Gårdagen var ganska ok och jag körde Adam till stan och var och handlade och sedan kommer den här dagen. Dag två efter cellgiftsbehandlingen, som en j-la käftsmäll.
Maria kom förbi en sväng. På eftermiddagen tror jag det var. Har inte så mycket koll på när hon var här mer än att hon sprang med vatten några gånger och satt och klappade mig på huvudet. Jag var inte det roligaste sällskapet idag.
Farmor och farfar har varit här och hjälpt till med Joel. Jörgen har jobbat.
Jag skulle egentligen in till Amazona på gruppsamtal (kvinnor med spridd cancer) men det fanns inte något sätt jag kunde ta mig dit på. Försökte få sjukresor men det är bara till sjukhusinrättning, inte till samtalsterapi.
I morgon och på måndag är sjukresor bokat i alla fall. I morgon eftermiddag ska jag till Ersta på datortomografi av hals, bröst och buk och på måndag ska jag till SÖS på punktion av min tumör i halsen.
Gårdagen var ganska ok och jag körde Adam till stan och var och handlade och sedan kommer den här dagen. Dag två efter cellgiftsbehandlingen, som en j-la käftsmäll.
Maria kom förbi en sväng. På eftermiddagen tror jag det var. Har inte så mycket koll på när hon var här mer än att hon sprang med vatten några gånger och satt och klappade mig på huvudet. Jag var inte det roligaste sällskapet idag.
Farmor och farfar har varit här och hjälpt till med Joel. Jörgen har jobbat.
Jag skulle egentligen in till Amazona på gruppsamtal (kvinnor med spridd cancer) men det fanns inte något sätt jag kunde ta mig dit på. Försökte få sjukresor men det är bara till sjukhusinrättning, inte till samtalsterapi.
I morgon och på måndag är sjukresor bokat i alla fall. I morgon eftermiddag ska jag till Ersta på datortomografi av hals, bröst och buk och på måndag ska jag till SÖS på punktion av min tumör i halsen.
tisdag 21 juni 2011
Mitt 400de inlägg samt 400000 träffar på bloggen totalt
WOW, värt att fira! Men med vadå? Sitter i sjukhussängen och kollar på Dr House. Ska gå ut och be om lite kvällsfika. (Några rostisar med apelsinmarmelad och yoghurt.)
Men visst är det väl lite häftigt att jag har haft 400000 träffar på min blogg sedan jag började blogga april 2009, ca 2 år sedan alltså. Och undra hur många ord jag har plitat ner på dessa 400 inlägg!? Jag hoppas verkligen att jag kan dela med mig lite av livet och att ni läsare tar var på livet ni lever. Alla kommentarer jag får på bloggen värmer och jag känner att jag får lite energi tillbaka från er.
Ikväll har Maria varit förbi en sväng och vi tajmade en liten promenad mellan två regnskurar och dunder och brak. jag behövde verkligen komma ut och få lite frisk luft. Att bara ligga i en sjukhussäng hela dagarna får mig att bli tokig. Igår kväll runt 22 tiden så släppte domningarna, antagligen på grund av allt kortison. Idag har jag fått 32 tabletter till. Snacka om att jag är speedad, trots att kroppen är trött och jag ser ut som jag suttit i solen en hel dag utan solskyddsfaktor. För er som inte vet så blir man tomatörd i ansikte och på bröstet av kortisonet.
Jag har fortfarande inte fått svar på Magnetröntgen hur mina tumörer ser ut, det får jag i morgon. De måste mäta och jämföra med tidigare röntgen. Jag har i alla fall fått reda på att det inte är någon tumör som trycker på någon nerv vilket är ett bra besked som innebär att det inte är något som måste opereras.
Efter frukost i morgon får jag reda på när de drar igån med cellgifterna. Det är bestämt att det kör på med Caelyx några gånger till så det är bara hålla tummarna att vi får se ett bättre resultat efter sommaren. Ny röntgen av levern i slutet av Augusti. Vad händer om det växt ännu mer då? Det vågar jag inte tänka på. Jag ska till Spanien i augusti och Provence i september och i november tänker jag fira min 38 års dag. Så det så!
Jag har under kvällen sedan skrivit födelsedagskort till pojkarna igen. Ett varsitt har jag "fått ur mig" ikväll. Det är inget man bara sätter sig ner och skriver utan man måste vara laddad för det. De gånger jag legat på sjukhus har varit bra tillfällen. Dels för att jag har tid till det och dels för att tankarna börjar snurra och det finns mer tid till eftertanke på riktigt.
Men visst är det väl lite häftigt att jag har haft 400000 träffar på min blogg sedan jag började blogga april 2009, ca 2 år sedan alltså. Och undra hur många ord jag har plitat ner på dessa 400 inlägg!? Jag hoppas verkligen att jag kan dela med mig lite av livet och att ni läsare tar var på livet ni lever. Alla kommentarer jag får på bloggen värmer och jag känner att jag får lite energi tillbaka från er.
Ikväll har Maria varit förbi en sväng och vi tajmade en liten promenad mellan två regnskurar och dunder och brak. jag behövde verkligen komma ut och få lite frisk luft. Att bara ligga i en sjukhussäng hela dagarna får mig att bli tokig. Igår kväll runt 22 tiden så släppte domningarna, antagligen på grund av allt kortison. Idag har jag fått 32 tabletter till. Snacka om att jag är speedad, trots att kroppen är trött och jag ser ut som jag suttit i solen en hel dag utan solskyddsfaktor. För er som inte vet så blir man tomatörd i ansikte och på bröstet av kortisonet.
Jag har fortfarande inte fått svar på Magnetröntgen hur mina tumörer ser ut, det får jag i morgon. De måste mäta och jämföra med tidigare röntgen. Jag har i alla fall fått reda på att det inte är någon tumör som trycker på någon nerv vilket är ett bra besked som innebär att det inte är något som måste opereras.
Efter frukost i morgon får jag reda på när de drar igån med cellgifterna. Det är bestämt att det kör på med Caelyx några gånger till så det är bara hålla tummarna att vi får se ett bättre resultat efter sommaren. Ny röntgen av levern i slutet av Augusti. Vad händer om det växt ännu mer då? Det vågar jag inte tänka på. Jag ska till Spanien i augusti och Provence i september och i november tänker jag fira min 38 års dag. Så det så!
Jag har under kvällen sedan skrivit födelsedagskort till pojkarna igen. Ett varsitt har jag "fått ur mig" ikväll. Det är inget man bara sätter sig ner och skriver utan man måste vara laddad för det. De gånger jag legat på sjukhus har varit bra tillfällen. Dels för att jag har tid till det och dels för att tankarna börjar snurra och det finns mer tid till eftertanke på riktigt.
måndag 20 juni 2011
Inlagd igen
Så less på det här.
Vaknade i natt vid 3 och skulle gå på toaletten och hade domningar i fötterna. Känseln kom aldrig tillbaka trots att jag var uppe och vandrade ett tag. Passade på att fixa tvätt etc och försökte göra lite tåhävningar men känseln under fotsulorna kom aldrig tillbaka och då började jag bli rädd och förstod att jag måste ringa SAH. jag drog mig verkligen in i det sista för jag sörstod att de skulle säga att jag var tvungen att åka in. Attans!
Jag mår annars för tillfället väldigt bra så därför känns detta som ett JÄTTESTORT NEDERLAG.
I morgon tisdag har jag planerade cellgifter också som jag gärna vill ha... men...
Klockan 6.45 i morse åkte jag och Jörgen in till KS akuten i Solna (Joel sov hos mormor som tur var).
Jag behövde inte ta någon nummerlapp utan kunde gå rakt fram till luckan! INGEN KÖ!?!?
Efter lite provtagningar och träff med läkaren där så kom de fram till att jag skulle läggas in på sös (Radiumhemmet var fullt, men SöS känns bättre då det är min hemarena).
Att vi åkte till KS var för att hemsjukvården hänvisat dit.
Vid 11 kom jag till SÖS och möttes av många leenden då 90% av personlaen känner mig vid det här laget. Jörgen åkte och jobbade när han visste att jag var i trygga händer.
Jag har bara ätit och försökt sova lite under dagen, vilket var svårt då det borrade i betong på våningen över.
Kan också bero på att jag fått 32 kortisontabletter.
Ska nog ta och beställa TV för 24 timmar så jag har något att titta på ikväll. Viktiga program som Bacherolett och Beverly hills fruar. ha ha. Ganska skönt att drömma sig bort och glömma vardagen för en stund.
Jag mår bra förutom lite stickningar i fötterna fram och tillbaka men har fått godkännt att gå till Pressbyrån och köpa mig något gott.
I morgon har de avbokat min läkartid klockan 9 samt min behandling efter men istället har jag fått en MR tid på KS Solna 10.40. OM denna röntgen ser bra ut kan jag få min behandling på onsdag kanske. Om röntgen INTE ser bra ut, ja då vet jag inte hur min framtid alls ser ut. Jag borde även få svar i morgon på min DT (Datortomografi) som jag gjorde på Ersta förra veckan som man ser hur min lever mår.
Nä, nu ska godisgrisen gå och se vad hon kan hitta för gott. Undra om de har mörk choklad med Seasalt från Lindt?
Lets see the bright side of life!
PS. mina prover såg bra ut idag, även leverproverna. DS.
Vaknade i natt vid 3 och skulle gå på toaletten och hade domningar i fötterna. Känseln kom aldrig tillbaka trots att jag var uppe och vandrade ett tag. Passade på att fixa tvätt etc och försökte göra lite tåhävningar men känseln under fotsulorna kom aldrig tillbaka och då började jag bli rädd och förstod att jag måste ringa SAH. jag drog mig verkligen in i det sista för jag sörstod att de skulle säga att jag var tvungen att åka in. Attans!
Jag mår annars för tillfället väldigt bra så därför känns detta som ett JÄTTESTORT NEDERLAG.
I morgon tisdag har jag planerade cellgifter också som jag gärna vill ha... men...
Klockan 6.45 i morse åkte jag och Jörgen in till KS akuten i Solna (Joel sov hos mormor som tur var).
Jag behövde inte ta någon nummerlapp utan kunde gå rakt fram till luckan! INGEN KÖ!?!?
Efter lite provtagningar och träff med läkaren där så kom de fram till att jag skulle läggas in på sös (Radiumhemmet var fullt, men SöS känns bättre då det är min hemarena).
Att vi åkte till KS var för att hemsjukvården hänvisat dit.
Vid 11 kom jag till SÖS och möttes av många leenden då 90% av personlaen känner mig vid det här laget. Jörgen åkte och jobbade när han visste att jag var i trygga händer.
Jag har bara ätit och försökt sova lite under dagen, vilket var svårt då det borrade i betong på våningen över.
Kan också bero på att jag fått 32 kortisontabletter.
Ska nog ta och beställa TV för 24 timmar så jag har något att titta på ikväll. Viktiga program som Bacherolett och Beverly hills fruar. ha ha. Ganska skönt att drömma sig bort och glömma vardagen för en stund.
Jag mår bra förutom lite stickningar i fötterna fram och tillbaka men har fått godkännt att gå till Pressbyrån och köpa mig något gott.
I morgon har de avbokat min läkartid klockan 9 samt min behandling efter men istället har jag fått en MR tid på KS Solna 10.40. OM denna röntgen ser bra ut kan jag få min behandling på onsdag kanske. Om röntgen INTE ser bra ut, ja då vet jag inte hur min framtid alls ser ut. Jag borde även få svar i morgon på min DT (Datortomografi) som jag gjorde på Ersta förra veckan som man ser hur min lever mår.
Nä, nu ska godisgrisen gå och se vad hon kan hitta för gott. Undra om de har mörk choklad med Seasalt från Lindt?
Lets see the bright side of life!
PS. mina prover såg bra ut idag, även leverproverna. DS.
torsdag 16 juni 2011
Datortomografi samt beslut från kommunen
Tack alla för era tips om hur man får i sitt barn Penicillin. Jag hade målat upp värsta planerna för dagens alla tre tillfällen men i morse när han vaknade så frågade jag om vi skulle visa pappa att han var en duktig kille som inte grinade som en bebis... DÅ, tro det eller ej men han tog muggen själv och svepte alltihopa!!! Tror ni att vi tappade hakan eller?! Vi gjorde High Five med honom och han var jättestolt. Medicinen till lunch och middag gick också smärtfritt så nu håller iv tummarna att det håller i sig samtliga 10 dagar.
Joel har varit pigg idag och ingen feber men varit hemma här hela dagen med farmor och farfar medans jag varit på Ersta sjukhus på datortomografi. Usch, där hade de kontrastvätskan som smakade lakrits. Gillar lakrits annars men denna ger mig kväljningar. Nu är det gjort i alla fall och hoppas få svar innan midsommar.
På eftermiddagen (medans jag var hemma och vilade) tog Jörgen och Joel färdtjänst fram och tillbaka till Olmed och hämtade upp Joels nya ortoser. Han har själv valt mönster och färg. RÖDA!? Och mönstret är med hjärtan, ha ha. När jag sa till Joel att han hade fina nya orotser sa han att han valt hjärtan för att jag tycker om det. Hur gulligt var inte det? Min lilla älsklings-Joel.
Medans jag vilade och Jörgen och Joel var på Olmed målade farfar delar av panelen till vår utbyggnad. (Du farfar, man kan faktiskt ta en paus och fika ibland...)
Med posten idag kom vårat nästa beslut vad gäller Joels Personliga Assistans. Kommunen ansåg i alla fall att Joel hade mer än 20 timmar i "grundläggande behov" varvid han är berättigad till Personliga Assistans (PA). Kommunen ansåg att Joels grundläggande behov är 21,1 timmar per vecka.
När man kommer över 20 timmar och alltså är berättigad till PA så tar de även hänsyn till övriga hjälpbehov vilket slutligen resulterade i att kommunen godkänt 37,5 timmar i veckan utöver dagistiden då han har resurs. Låter helt OK men vår jurist tycker att vissa delar är missade och ska i alla fall skicka in en del synpunkter.
Joel har varit pigg idag och ingen feber men varit hemma här hela dagen med farmor och farfar medans jag varit på Ersta sjukhus på datortomografi. Usch, där hade de kontrastvätskan som smakade lakrits. Gillar lakrits annars men denna ger mig kväljningar. Nu är det gjort i alla fall och hoppas få svar innan midsommar.
På eftermiddagen (medans jag var hemma och vilade) tog Jörgen och Joel färdtjänst fram och tillbaka till Olmed och hämtade upp Joels nya ortoser. Han har själv valt mönster och färg. RÖDA!? Och mönstret är med hjärtan, ha ha. När jag sa till Joel att han hade fina nya orotser sa han att han valt hjärtan för att jag tycker om det. Hur gulligt var inte det? Min lilla älsklings-Joel.
Medans jag vilade och Jörgen och Joel var på Olmed målade farfar delar av panelen till vår utbyggnad. (Du farfar, man kan faktiskt ta en paus och fika ibland...)
Med posten idag kom vårat nästa beslut vad gäller Joels Personliga Assistans. Kommunen ansåg i alla fall att Joel hade mer än 20 timmar i "grundläggande behov" varvid han är berättigad till Personliga Assistans (PA). Kommunen ansåg att Joels grundläggande behov är 21,1 timmar per vecka.
När man kommer över 20 timmar och alltså är berättigad till PA så tar de även hänsyn till övriga hjälpbehov vilket slutligen resulterade i att kommunen godkänt 37,5 timmar i veckan utöver dagistiden då han har resurs. Låter helt OK men vår jurist tycker att vissa delar är missade och ska i alla fall skicka in en del synpunkter.
måndag 25 april 2011
Deklarationen signad och klar
Tänk att det ska vara sådan ågren varje år? Och egentligen har jag inga särskilda uppgifter att fylla i. Brukar vara något värdepapper eller aktieindexobligation som ska fyllas i på blankett K4. I år hade jag en hel förlust på 1220,- att redovisa där... Mycket jobb för ingenting.
I övrigt är det ju bara att kolla igenom att allt är med.
Jörgen deklarerade igår via telefon och jag gjorde det nu på kvällen via internet. Skönt! Alla papper samlade i en mapp och insatta i deklarationspärmen. Även barnens fonder och kontoutdrag är sammanställda och insatta under respektive flik.
(Självklart har jag gjort en liten sammanställning med bra överblick i excel. Allt fixat till Jörgen utifall det värsta skulle inträffa innan det är dags för nästa deklaration. Tragiskt men sant.)
HÅLL NU TUMMARNA FÖR I MORGON!! Då är det dags för min andra dos cellgifter CAELYX. Eller man kanske ska säga min första riktiga dos Caelyx. Den förra var ju ganska misslyckad och jag fick bara i mig hälften.
Nu hoppas jag att min kropp grejjar få i sig HELA dosen och jag ska premedicinera ordentligt i morgon bitti när jag kommer in på sjukhuset.
För övrigt så är det mer än full dag på sjukhuset. Klockan 07.30 har jag slätröntgen av mina knän och direkt efter ska jag gå och ta prover.
Sedan ska jag träffa Diakonissan INNAN mina behandlingar drar igång vid 11. Premedicinering, skelettbehandling och cellgiftsbehandling, samt att min läkare kommer dit 11.30 också.
Förhoppningsvis är jag klar till 16 då de vill ge mig cellgifterna på 4 timmar istället för på en timme.
En heldag på Södersjukhuset, mitt andra hem för tillfället. Jag har ju spenderat fler timmar där under påsken än vad jag har varit hemma.
Förresten så har jag glömt att önska er alla bloggläsare EN TREVLIG PÅSK! (tror jag glömde det i mitt tumult som jag haft den senaste veckan)
I övrigt är det ju bara att kolla igenom att allt är med.
Jörgen deklarerade igår via telefon och jag gjorde det nu på kvällen via internet. Skönt! Alla papper samlade i en mapp och insatta i deklarationspärmen. Även barnens fonder och kontoutdrag är sammanställda och insatta under respektive flik.
(Självklart har jag gjort en liten sammanställning med bra överblick i excel. Allt fixat till Jörgen utifall det värsta skulle inträffa innan det är dags för nästa deklaration. Tragiskt men sant.)
HÅLL NU TUMMARNA FÖR I MORGON!! Då är det dags för min andra dos cellgifter CAELYX. Eller man kanske ska säga min första riktiga dos Caelyx. Den förra var ju ganska misslyckad och jag fick bara i mig hälften.
Nu hoppas jag att min kropp grejjar få i sig HELA dosen och jag ska premedicinera ordentligt i morgon bitti när jag kommer in på sjukhuset.
För övrigt så är det mer än full dag på sjukhuset. Klockan 07.30 har jag slätröntgen av mina knän och direkt efter ska jag gå och ta prover.
Sedan ska jag träffa Diakonissan INNAN mina behandlingar drar igång vid 11. Premedicinering, skelettbehandling och cellgiftsbehandling, samt att min läkare kommer dit 11.30 också.
Förhoppningsvis är jag klar till 16 då de vill ge mig cellgifterna på 4 timmar istället för på en timme.
En heldag på Södersjukhuset, mitt andra hem för tillfället. Jag har ju spenderat fler timmar där under påsken än vad jag har varit hemma.
Förresten så har jag glömt att önska er alla bloggläsare EN TREVLIG PÅSK! (tror jag glömde det i mitt tumult som jag haft den senaste veckan)
tisdag 19 april 2011
På väg hem!
TRODDE jag skulle få åka hem efter morgonronden och Magnetröntgensvaren, men icke. Nu ville de komplettera med en ytterligare röntgen på min högra höft. Jag vet att jag har metastaser där också men det är inget jag lider av ännu men...
Röntgen är nu avklarad och de såg inte så mycket mer än vad de redan visste.
Jag får nu åka hem och ska infinna mig här på tisdag efter påskhelgen igen.
Picclinen är spolad och klar för att hålla en vecka och alla olika mediciner utskrivna så jag ska ner och hämta dem på apoteket på vägen. Det blir att leva på kortison över helgen så ska det nog gå bra tror de.
På tisdag blir det cellgifter igen och överläkaren här håller tummarna för att jag ska få i mig hela dosen på tisdag och inte bara hälften som sist. Sedan är hans teori att jag ska få det en gång i månaden och att man gör en ny Magnetröntgen i juli.
Nu ska jag hoppa in i duschen och svida om från sjukhusrocken till jeans och t-shirt. Jag har försökt bjuda hem mig till någon kompis ikväll på middag för jag har INGEN lust att ställa mig och laga mat hemma. Även om Jörgen säger att han kan fixa något så skulle jag bara vilja sätta mig vid dukat bord. Vi får se vart vi hamnar eller om vi köper med någon thailåda hem. Och sedan lockar soffan...
Usch vad less jag är på sjukhuset. NU tar jag semester härifrån en vecka!!
PS.Isac är överlycklig över sin Ipod. Och att han har fått en egen som är helt ny. Han får alltid ärva allt. Kläder, mobiler och all sportutrustning. Han var värd den hundra gånger om!!!!!!!!!! Min älskade, duktiga, smarta, ödmjuka son ISAC. PUSS!!! DS.
Röntgen är nu avklarad och de såg inte så mycket mer än vad de redan visste.
Jag får nu åka hem och ska infinna mig här på tisdag efter påskhelgen igen.
Picclinen är spolad och klar för att hålla en vecka och alla olika mediciner utskrivna så jag ska ner och hämta dem på apoteket på vägen. Det blir att leva på kortison över helgen så ska det nog gå bra tror de.
På tisdag blir det cellgifter igen och överläkaren här håller tummarna för att jag ska få i mig hela dosen på tisdag och inte bara hälften som sist. Sedan är hans teori att jag ska få det en gång i månaden och att man gör en ny Magnetröntgen i juli.
Nu ska jag hoppa in i duschen och svida om från sjukhusrocken till jeans och t-shirt. Jag har försökt bjuda hem mig till någon kompis ikväll på middag för jag har INGEN lust att ställa mig och laga mat hemma. Även om Jörgen säger att han kan fixa något så skulle jag bara vilja sätta mig vid dukat bord. Vi får se vart vi hamnar eller om vi köper med någon thailåda hem. Och sedan lockar soffan...
Usch vad less jag är på sjukhuset. NU tar jag semester härifrån en vecka!!
PS.Isac är överlycklig över sin Ipod. Och att han har fått en egen som är helt ny. Han får alltid ärva allt. Kläder, mobiler och all sportutrustning. Han var värd den hundra gånger om!!!!!!!!!! Min älskade, duktiga, smarta, ödmjuka son ISAC. PUSS!!! DS.
måndag 18 april 2011
Fortfarande kvar på sjukhuset...
Igår kväll när jag lades in igen så stannade jag för första gången till i Sjukhuskyrkan. Har aldrig gått in där tidigare men det var tomt och ett så underbart lugn där inne. Jag satt mig ner ett tag och läste även en del vad männsikor tidigare skrivit i en bok som låg där. Jag kände att jag hade ingen brådska utan satt mig där och skrev ner lite tankar själv också. Jag ville lämna ett avtryck.
Idag måndag så var jag redo att bli kallad ner till magnetröntgen direkt efter frukost. Klockan 8 fick jag fylla i formulär och frukosten var uppäten och jag redo. Men ack vad jag bedrog mig... väntan och väntan och väntan.
Vid 11 tiden kom överläkaren och rondade och då sa han att vi HOPPAS att du får göra magnetröntgen under eftermiddagen annars blir det i morgon. Va? Ytterligare en dag här på sjukhuset? Suck. Nu mår jag ju ganska bra med all kortison i kroppen och tycker att jag kan få var på hemmaplan igen.
(Jag tror jag har ganska svårt att acceptera hur sjuk jag egentligen är.)
Efter ronden blev det lunch. Isterband och STUVAD potatis. (Allt är ju som sagt stuvat här) men det var helt ok och nyponsopaa och grädde till efterrätt slank också ner ganska lätt;
Efter lunch när jag märkte att min röntgentid drog ut på tiden så fick jag lite permission från rummet att gå ut och sätta mig på balkongen. Härligt att få njuta lite av vårsolen och få lite vitaminer på huden. Jag passade på att läsa lite skvallertidningar, skrev några till brev till barnen och bläddrade även i en fin bok jag fått av mamma som handlar om "maten som skyddar mot cancer". Känns kanske lite för sent nu men det finns mycket tips och den är lättläst.
Till en början var det lite kyligt men sedan mojnade vinden och jag sparkade av mig både foppatofflor och strumpor och kavlade upp mina sexiga sjukhusbyxor;
16.15 var det så dags för min röntgentid. jag hade fått för mig att det enbart var mitt bäckene som skulle röntgas och räknade väl med en 30 minuter i maskinen men ack vad jag bedrog mig igen. HELA ryggen skulle röntgas så det tog totalt 70 minuter.
När jag kom ut därifrån satt Pernilla och väntade på mig. Jag blev så rörd att tårarna kom. Hon sällskapade med mig över middagen och sedan fikade viv med både kladdkaka och winerbröd. OJ va mätta vi blev.
Pernilla stannade till 20, sedan har en sjuksyster suttit och pratat med mig en timme, efter det har både Maria och Åsa ringt men nu sitter jag och bloggar av mig dagens händelser innan jag ska hoppa in i duschen.
(sedan blir det nog en kvällsfika också... det gäller att vara lite gödd när man har cancer. Man vill ju absolut inte rasa i vikt.:):)
torsdag 31 mars 2011
MR Hjärna
TACK Susanne för blommor och godis igår! Och tack Annika och Niklas för tulpanerna i måndags. Tänk vad glad man kan bli för en bukett blommor. Jag ÄLSKAR tulpaner!
Min arbetsdag har idag spenderats på Södersjukhuset.
Jag började med att få min skelettmedicin på behandlingsavdelningen och att lägga om Picclinen. Åsa och Pernilla var med mig som sällskap. Åsa hade även med sig lunch som vi åt i sjukhussängen.
När jag fick skelettmedicin (Pamidronat) senast intravenöst var i juli 2009 och jag vet att jag fick det på 1.5 timme. Nu skulle det gå på en timme sa syster. Jag kände verkligen hur det riktigt forsade in i mig...
Vi sitter och snackar samtidigt som jag har mitt "kontor" med mig och efter en halvtimme så piper maskinen och Åsa utbrister att - Nu är droppet slut!!! - Redan!?
Japp, den var inställd på 30 minuter, undra på att jag tyckte det forsade lite snabbt... nåja det gick bra i alla fall.
Sambandscentralen Ollas Mattsson hann under denna tid planera in en Container som kommer på tisdag inför rivningen av vår carport. På torsdag börjar de gjuta grund. (Jörgen kom iväg på välbehövlig semester till Spanien och är där nu och kommer hem sent på måndag kväll.)
Vidare så är det jag och Jörgen som ska fixa ett disco för Isacs klass på tisdag.... Jag vet, det var dumt att vi tog på oss det men när ingen annan förälder räcker upp handen på föräldramötet för några veckor sedan så åkte min hand upp. Typiskt mig, hmmm.
Nåja, när jag väl sa att jag kunde ta på mig detta så var det några till föräldrar som anmälde sig att hjälpa till så jag ska bara inhandla allt och se till att det kommer dit till kvällen, sedan får några andra mammor sköta utfordringen. Jörgen ska däremot fixa ljus och ljud och vara där under kvällen. (kanske att det räcker att han fixar i ordning allt och att någon annan förälder kan sköta musiken så Jörgen kan få gå hem och riva lite carport.)
Vidare så har Ollas Mattsson AB hjälpt svärföräldrarna att köpa en lägenhet och det är det jag sitter och koordinerar på bilden mellan mäklare, bank och svärföräldrar. Jag blir så engagerad och vill verkligen att våra mor och farföräldrar ska ha det bra och att det ska kännas tryggt inför framtiden. Jag vill inte känna mig orolig när de bor tre trappor upp utan hiss om något skulle hända och för Joels skull så känns det också bra att våra mor och farföräldrar bor så att han kan komma och hälsa på. Jag vill att allt ska fungera den dagen då jag inte finns längre. BRYT! Nu blir det för sorgligt igen.
Efter det var jag tvungen att vara kvar en stund då de skulle sätta ytterligare nål på mig inför Magnetröntgen som skulle göras på eftermiddagen. Som vanligt är jag svårstucken men idag lyckades det på andra försöket.
Magnetröntgen är aldrig kul och definitivt inte när man vet att det är huvudet som ska röntgas. Jag fick även kontrast och när jag efter en timme i maskinen får komma loss så känns det som jag har bomull i hela huvudet. Det kändes skönt att Åsa satt utanför och väntade på mig.
Svar får jag om 1-2 veckor. Shit, det kommer bli läskigaste svaret hittills.
Här en bild då Svean och Åsa var med i tidningen. Snygga damer va? Svea i mitten och Åsa till höger i bild;
fredag 25 mars 2011
Ett riktigt jävligt dygn. Jörgen akut till sjukhus.
Jag har haft ett förjävligt dygn och inte blir det bättre att man får en elak kommentar från en av Lindas bloggläsare. Jag och Linda har våra kommentarer där vi uppdaterar varandra lite i kommentarsfälten. Det känns lite internt och om man inte gillar det jag skriver på Lindas kommentar så behöver man inte läsa och man behöver definitivt inte gå in på min blogg om man inte gillar mig. Ni som vill sparka på någon som ligger ner, gå ut i skogen och avreagera er istället.Nog om detta.
Nu lite om min man. I onsdags kväll hade han magkrämpor någon timme som sedan gick över men igår kväll så började smärtorna vid 19tiden och när klockan var 24 så ringde jag Jörgens pappa som kom och körde in honom till SÖS akuten. Där blev han kvar med extrema buksmärtor och man konstaterade att bukspottskörteln var inflammerad och att det antagligen var gallan också. Han har tagit prover, gjort bukröntgen och idag på eftermiddagen ultraljud som jag inte hört något svar ifrån.
Vårt korthus rasar här hemma med ytterligare en sjukling! Snälla älskling, krya på dig.
Själv har jag opererat in en Piccline på förmiddagen. Jag hoppade bedövningen då det skulle vara ytterligare ett stick. Men fasiken vad ont det gjorde. Efter operationen hade jag röntgenklockan 9.30 och sedan skulle jag få behandling strax efter 10. Under tiden försökte jag leta reda på Jörgen var han befann sig. Hittade ett tomt rum på avdelning 31 där han skulle befinna sig men han var på röntgen! Han hade tid 9.45 i rummet brevid där jag hade röntgat mig så vi måste ha gått om varandra. Eller gått förresten? Jörgen låg i fosterställning på en brits när jag kom ner till röntgen igen efter att ha rusat fram och tillbaka i korridorerna. Tyvärr kunde jag inte hjälpa så mycket, fixade fram en kräkpåse åt han i alla fall innan jag skulle till behandlingsavdelningen. Stackarn! Tänk att han också hamnat på sjukhus?! Tur att vi har ett bra skyddsnät runt omkring som kan rycka in.
Min kompis på armen den närmsta månaden;
Solen sken som ett hån utanför fönstret när jag skulle få min första cellgiftsbehandling av Caelyx;
Caelyx skulle in på 2 timmar men efter bara någon minut så började jag att svettas, få svårt att andas och sedan fick jag ryckningar och smärtkrämpor i kroppen och kände hur jag var på väg att tappa medvetandet. larmknappen trycktes in och sköterka kom och stoppade droppet. Krämporna satt i ytterligare några minuter men klingade sedan av. Man bestämde att man skulle sänka tempot till att gifterna skulle gå in hälften så fort och sedan öka succecivt. Det gick bra till en början och när de ökade på farten första gången men när det skulle öka på ytterligare fick jag halsbränna och andnöd igen. Allt fick stängas av igen och man beslutade att man inte vågade ge mig mer Caelyx för dagen.
Jag ska tillbaka först efter påsk för en andra dos. Då ska de preparera mig lite extra med allergimedicin och smärtlindring innan man kör igång. Nu, några timmar senare naär jag ligger här hemma i fåtöljen så känns allt ganska ok igen. Förutom att jag är trött.
Att jag är trött är kanske inte så konstigt efter dessa två dygn. I nattt kunde jag bara slumra kortare studer då jag hela tiden ville kolla på mobilen om jag fått något meddelande från Jörgen, men icke. 05.30 pratade jag med Jörgens mamma som berättadde att Jörgens pappa precis kommit hem och jag fick en uppdatering om läget. Jörgen var så nerdrogad och hade så ont så att mobilen hade han aldrig ens tittat på.
Efter min behandling som bara blev av till hälften så gick jag förbi Jörgen innan jag åkte hem. Komiskt nog så låg vi bara en avdelnning i från varandra, samma hiss.
Skit att jag bara kunde få halva dosen ville så gärna få en dunderkur som kan hämma mina monster lite. Suck. Men just nu känns det som jag inte kan lägga någon energi på detta "misslyckande", nu måste vi hoppas på att min man kryar på sig så snart som möjligt. Han ligger själv där inne och mår tjyvens.
Appropå att må illa. Kommer ni ihåg cupen som Isac spelade i helgen. Idag såg jag det på nyhetsmorgon och sedan läste jag även om det i Metro. Det är verkligen bland det äckligaste jag varit med om (bortsett cancern).
Idag skickade vi iväg ytterligare två bajsprov från Isac varav det ena skulle till smittskyddsinstitutet. ALLTID ÄR DET NÅGOT I DENNA FAMILJ.
(När man läser tidningen så är alla familjer så perfekta, duktiga och friska!?)
Nu blir det soffan ikväll med de två äldsta killarna. Joel hos mormor och morfar. Det känns så konstigt att JAG är hemma och JÖRGEN ligger på sjukhus. Det brukar vara tvärtom.
ÄLSKLING, Tänker på dig och hoppas läkarna kan göra dig frisk snart. PUSS OCH KRAM (vet att du inte läser detta nu då du inte ens är vaken någonting men det kommer lite tankeöverföring)
Nu lite om min man. I onsdags kväll hade han magkrämpor någon timme som sedan gick över men igår kväll så började smärtorna vid 19tiden och när klockan var 24 så ringde jag Jörgens pappa som kom och körde in honom till SÖS akuten. Där blev han kvar med extrema buksmärtor och man konstaterade att bukspottskörteln var inflammerad och att det antagligen var gallan också. Han har tagit prover, gjort bukröntgen och idag på eftermiddagen ultraljud som jag inte hört något svar ifrån.
Vårt korthus rasar här hemma med ytterligare en sjukling! Snälla älskling, krya på dig.
Själv har jag opererat in en Piccline på förmiddagen. Jag hoppade bedövningen då det skulle vara ytterligare ett stick. Men fasiken vad ont det gjorde. Efter operationen hade jag röntgenklockan 9.30 och sedan skulle jag få behandling strax efter 10. Under tiden försökte jag leta reda på Jörgen var han befann sig. Hittade ett tomt rum på avdelning 31 där han skulle befinna sig men han var på röntgen! Han hade tid 9.45 i rummet brevid där jag hade röntgat mig så vi måste ha gått om varandra. Eller gått förresten? Jörgen låg i fosterställning på en brits när jag kom ner till röntgen igen efter att ha rusat fram och tillbaka i korridorerna. Tyvärr kunde jag inte hjälpa så mycket, fixade fram en kräkpåse åt han i alla fall innan jag skulle till behandlingsavdelningen. Stackarn! Tänk att han också hamnat på sjukhus?! Tur att vi har ett bra skyddsnät runt omkring som kan rycka in.
Min kompis på armen den närmsta månaden;
Solen sken som ett hån utanför fönstret när jag skulle få min första cellgiftsbehandling av Caelyx;
Caelyx skulle in på 2 timmar men efter bara någon minut så började jag att svettas, få svårt att andas och sedan fick jag ryckningar och smärtkrämpor i kroppen och kände hur jag var på väg att tappa medvetandet. larmknappen trycktes in och sköterka kom och stoppade droppet. Krämporna satt i ytterligare några minuter men klingade sedan av. Man bestämde att man skulle sänka tempot till att gifterna skulle gå in hälften så fort och sedan öka succecivt. Det gick bra till en början och när de ökade på farten första gången men när det skulle öka på ytterligare fick jag halsbränna och andnöd igen. Allt fick stängas av igen och man beslutade att man inte vågade ge mig mer Caelyx för dagen.
Jag ska tillbaka först efter påsk för en andra dos. Då ska de preparera mig lite extra med allergimedicin och smärtlindring innan man kör igång. Nu, några timmar senare naär jag ligger här hemma i fåtöljen så känns allt ganska ok igen. Förutom att jag är trött.
Att jag är trött är kanske inte så konstigt efter dessa två dygn. I nattt kunde jag bara slumra kortare studer då jag hela tiden ville kolla på mobilen om jag fått något meddelande från Jörgen, men icke. 05.30 pratade jag med Jörgens mamma som berättadde att Jörgens pappa precis kommit hem och jag fick en uppdatering om läget. Jörgen var så nerdrogad och hade så ont så att mobilen hade han aldrig ens tittat på.
Efter min behandling som bara blev av till hälften så gick jag förbi Jörgen innan jag åkte hem. Komiskt nog så låg vi bara en avdelnning i från varandra, samma hiss.
Skit att jag bara kunde få halva dosen ville så gärna få en dunderkur som kan hämma mina monster lite. Suck. Men just nu känns det som jag inte kan lägga någon energi på detta "misslyckande", nu måste vi hoppas på att min man kryar på sig så snart som möjligt. Han ligger själv där inne och mår tjyvens.
Appropå att må illa. Kommer ni ihåg cupen som Isac spelade i helgen. Idag såg jag det på nyhetsmorgon och sedan läste jag även om det i Metro. Det är verkligen bland det äckligaste jag varit med om (bortsett cancern).
Idag skickade vi iväg ytterligare två bajsprov från Isac varav det ena skulle till smittskyddsinstitutet. ALLTID ÄR DET NÅGOT I DENNA FAMILJ.
(När man läser tidningen så är alla familjer så perfekta, duktiga och friska!?)
Nu blir det soffan ikväll med de två äldsta killarna. Joel hos mormor och morfar. Det känns så konstigt att JAG är hemma och JÖRGEN ligger på sjukhus. Det brukar vara tvärtom.
ÄLSKLING, Tänker på dig och hoppas läkarna kan göra dig frisk snart. PUSS OCH KRAM (vet att du inte läser detta nu då du inte ens är vaken någonting men det kommer lite tankeöverföring)
tisdag 8 mars 2011
Tyvärr inget positivt besked
Beskedet var väl som jag trodde. Skelettet stod ganska still. Det syntes aktivitet i min högra höft. Där har jag inte kännt någonting tidigare!? Vänstra höften är strålad i höstas. Vad gäller mina metastaser i levern så stod några stilla medan en del hade rört på sig och två som man mätt har ökat betydligt sedan i somras. Sedan i maj 2010 har en av tumörerna växt från 12 mm till 46 mm nu. (I augusti 24 mm, oktober 34 mm och nu i mars 46 mm)
Tanken på att ha en tumör som en golfboll i levern känns avskyvärt.
Mitt "ärende" ska tas upp på onkologkonferensen på torsdag och på fredag får jag reda på vad som kommer att hända den närmsta framtiden. Tills vidare äter jag på med Xeloda.
Jörgen var med vid läkarbesöket idag som vanligt men jag vet inte om han egentligen tar in någonting. Han sitter med armarna i kors och stålsätter sig för hela situationen.
Mest besviken är jag på att han inte vill ta emot hjälp. Han skulle verkligen behöva prata med någon men säger att han inte har något behov av det. Han skärmar av verkligheten då den är för tuff för att acceptera och lever mer för att klara av den dagliga rulljansen här hemma. En dödssjuk fru, en handikappad son och två större mycket aktiva grabbar att ta hand om. Jag hoppas innerligt att hans kompisar verkligen frågar hur han mår också, och inte bara hur jag mår. Jag är livrädd för att han kommer braka ihop före mig. Jag orkar inte ta hand om mer i mitt liv.
Barnen får mig att leva vidare. Här är två "LEVANDE" bilder av Joel, min lilla älskling;
(bilderna är tagna på Ballongen i höstas)
Undra hur länge Joel får ha sin mamma kvar?
Cancern äter upp mig på insidan och det är inget som syns utåt.
Jag försöker stanna upp flera gånger om dagen och verkligen känna efter att jag lever. Alla runt omkring lever på livet i en rasande fart utan att stanna upp och tänka efter så mycket.
"LEV IDAG, I MORGON KAN DET VARA FÖR SENT"
Tanken på att ha en tumör som en golfboll i levern känns avskyvärt.
Mitt "ärende" ska tas upp på onkologkonferensen på torsdag och på fredag får jag reda på vad som kommer att hända den närmsta framtiden. Tills vidare äter jag på med Xeloda.
Jörgen var med vid läkarbesöket idag som vanligt men jag vet inte om han egentligen tar in någonting. Han sitter med armarna i kors och stålsätter sig för hela situationen.
Mest besviken är jag på att han inte vill ta emot hjälp. Han skulle verkligen behöva prata med någon men säger att han inte har något behov av det. Han skärmar av verkligheten då den är för tuff för att acceptera och lever mer för att klara av den dagliga rulljansen här hemma. En dödssjuk fru, en handikappad son och två större mycket aktiva grabbar att ta hand om. Jag hoppas innerligt att hans kompisar verkligen frågar hur han mår också, och inte bara hur jag mår. Jag är livrädd för att han kommer braka ihop före mig. Jag orkar inte ta hand om mer i mitt liv.
Barnen får mig att leva vidare. Här är två "LEVANDE" bilder av Joel, min lilla älskling;
(bilderna är tagna på Ballongen i höstas)
Undra hur länge Joel får ha sin mamma kvar?
Cancern äter upp mig på insidan och det är inget som syns utåt.
Jag försöker stanna upp flera gånger om dagen och verkligen känna efter att jag lever. Alla runt omkring lever på livet i en rasande fart utan att stanna upp och tänka efter så mycket.
"LEV IDAG, I MORGON KAN DET VARA FÖR SENT"
måndag 7 mars 2011
Missat sjukhusbesök idag
Efter en hel del strapatser med en bil som strejkade igår kväll så är jag äntligen hemma. Var på Mekonomen i morse i örebro strax efter 7 som smörjde upp alla bromsar. Vänster fram hade kärvat ihop och om det var det som gjorde att höger bak luktade bränt vet jag inte. Huvudsaken jag kunde köra bilen hem till Stockholm.
Tyvärr missade jag mitt viktiga läkarbesök men jag har fått en tid i morgon kväll. Och som sagt så spelar det väl ingen roll när jag får beskedet. Det som spelar roll är väl VAD det är för besked jag får. Det återstår och se.
Helgen har i alla fall varit mysig i Örebro och Isac och Gustavsbergs Bandy 00or kom till final men förlorade den mot GT. Det var ett riktigt kämparlag och jag tror killarna har haft jätteroligt i helgen och spelat totalt 6 matcher. Isac stod för de flesta målen men alla kämpade och roligast att se var när de grabbar som inte så ofta gör mål verkligen får till det. Det är verkligen total lycka både på plan och bland föräldrarna.
Jag försökte filma en match och lyckades fånga 2 av Isacs mål i den matchen. Isac är röd med vit hjälm och har nummer 3. (Jag vet inte hur man zoomar med min mobil…);
Här är två bilder från söndagseftermiddagen. En där Pernilla tvättar av rutorna på min otroligt skitiga bil. Kunde inte ens se ut i backspeglarna innan… Den andra bilden är från uteserveringen på MAX vid BEHRNS ARENA i Örebro. Så härlig vårdag;
Lämnade Pernilla vid lunchtid hemma i Stockholm igen. Var tvungen att göra ett studiebesök i hennes härliga lägenhet med vindsvåning. Hela lägenheten är som en inredningsaffär.
Pernilla myser;
TACK Pernilla för att du följde med då Jörgen låg hemma med lunginflammation.
Vad hade jag gjort om inte du följt med? Brutit ihop totalt när bilen strejkade igår? Kanske hamnat på psyket i Örebro?
PUST, helt slut nu och med sprängande huvudvärk. Ska försöka komma i säng i tid ikväll.
Tyvärr missade jag mitt viktiga läkarbesök men jag har fått en tid i morgon kväll. Och som sagt så spelar det väl ingen roll när jag får beskedet. Det som spelar roll är väl VAD det är för besked jag får. Det återstår och se.
Helgen har i alla fall varit mysig i Örebro och Isac och Gustavsbergs Bandy 00or kom till final men förlorade den mot GT. Det var ett riktigt kämparlag och jag tror killarna har haft jätteroligt i helgen och spelat totalt 6 matcher. Isac stod för de flesta målen men alla kämpade och roligast att se var när de grabbar som inte så ofta gör mål verkligen får till det. Det är verkligen total lycka både på plan och bland föräldrarna.
Jag försökte filma en match och lyckades fånga 2 av Isacs mål i den matchen. Isac är röd med vit hjälm och har nummer 3. (Jag vet inte hur man zoomar med min mobil…);
Här är två bilder från söndagseftermiddagen. En där Pernilla tvättar av rutorna på min otroligt skitiga bil. Kunde inte ens se ut i backspeglarna innan… Den andra bilden är från uteserveringen på MAX vid BEHRNS ARENA i Örebro. Så härlig vårdag;
Lämnade Pernilla vid lunchtid hemma i Stockholm igen. Var tvungen att göra ett studiebesök i hennes härliga lägenhet med vindsvåning. Hela lägenheten är som en inredningsaffär.
Pernilla myser;
TACK Pernilla för att du följde med då Jörgen låg hemma med lunginflammation.
Vad hade jag gjort om inte du följt med? Brutit ihop totalt när bilen strejkade igår? Kanske hamnat på psyket i Örebro?
PUST, helt slut nu och med sprängande huvudvärk. Ska försöka komma i säng i tid ikväll.
tisdag 1 mars 2011
Joel 4,5 år läser Mollyboken
Snacka om att denna kille aldrig slutar att förvåna mig. Visst vet jag att han är duktig på att läsa STORA bokstäver på mjölkkartonger och dylikt men att han kunde läsa små bokstäver!?
Tydligen så har Mormor och Joel övat en hel del... Jag tror dock att han tittar mycket på vilken bokstav ordet börjar med och att han också har lärt sig hur orden ser ut.
I morgon den 2 mars 2011 är Joel 4 år och 7 månader för att vara exakt.
Att ha en CP skada betyder knappast att man är dum i huvudet! :)
Den här överraskningen har helt klart lyst upp min dag.
I övrigt så har jag varit på sjukhuset och gjort skelettscint. Jag har också stött ihop med en tidigare bekant som förlorade sin fru i bröstcancer för några år sedan. Han berättade att det var just efter en scint som det visade sig att cancern hade tagit över hans frus kropp, och att det gått fort på slutet. Hon hamnade på sjukhuset i februari månad och i maj månad såg hon solens ljus för sista gången. DETTA var något jag ABSOLUT INTE ville höra men det var den bistra sanningen.
Jag får bara intala mig att jag är inte hon och att alla cancersjuka är olika.
Men det är klart man funderar och tänker. Det var nog inte meningen från hans sida att få mig att oroa mig mer utan han ville nog bara prata av sig och berätta den hemska sanningen som väntar oss alla med obotlig cancer.
måndag 28 februari 2011
Helt slut och ont i huvudet.
Idag har jag varit med Isac och hans kompis Filip på TOM TITS i Södertälje hela dagen.
Här ser ni mig på väg upp och ner i en spaceball. Snacka om att man offrar sig för barnen!
Isac och Filip undersöker hur kroppen är uppbyggd och provar någon slags cykel;
Det blev en middag på Mc Donalds (urk) och sedan åkte vi till Gnesta på kvällen för att kolla på Adam som hade träningsmatch på Hockeylägret han är där på.
Han spelade matchen men sa sedan att han började känna sig risig. Han frös och hade ont i huvudet.... vi får väl se vart åt det lutar. Bara han inte får influensa.
Jörgen som förra helgen var magsjuk har legat hela den här helgen i influensa. 39 graders feber i fyra dagar. Och ni vet ju hur sjuka männen blir när de är sjuka.... Pust, skitjobbigt att ha en sjuk karl hemma men nu är han på benen igen hoppas jag.
Själv har jag haft ont i huvudet i flera dagar och knaprar alvedon, men om huvudvärken beror på monster eller att jag är helt slut på att vara "ensamstående" med tre krävande barn och med en karl på soffan vet jag inte!?.
I morgon ska jag till Södersjukhuset IGEN. Skelettscint. Detta innebär att jag ska dit på förmiddagen för injicering och sedan tillbaka fyra timmar senare för röntgen.
Som stöd i morgon har jag med mig min 9 årige son Isac. :):)
Mellan sjukhusbesöken ska vi åka till HeronCity och äta lunch och se på bio. Åsa-Nisse!
Lite mysigt och roligt tidsfördriv mellan sjukhusbesöken. Och mysigt att vara själv med Isac.
På onsdag ska jag till Södersjukhuset IGEN!!!!!!!!!!!!!!!! Då är det faktiskt inte jag utan Joel som ska till neruologen på förmiddagen. På eftermiddagen ska han till St Eriks sjukhus till ögonläkaren.
Igår träffade jag en gammal kompis i mataffären som undrade hur mycket jag jobbade för tillfället. Eh, ingenting svarade jag. - Men du ser ju så pigg ut? - Ehhh, skenet bedrar kan man säga och för det andra så skulle jag inte HINNA jobba heller som det är nu.
NÄSTA VECKA får jag också min dom för den närmsta framtiden. Då får jag svar på min skelettscint samt på röntgen som jag gjorde i förra veckan.
Förra gången i oktober så var det ju inga trevliga svar jag fick och nu undrar man om det finns något trevligare svar. JAG VILL LEVA LITE TILL!
Gud bor inom mig.... som mig. (Något som Julia Roberts sa i filmen EatLovePray. Kanske ligger någon sanning i det?)
Nu blir det ett bad, smörja händer och fötter, och en Alvedon Forte, sedan God Natt!
onsdag 23 februari 2011
Dröm till verklighet
Det var tider det. Faktiskt så hade jag redan haft bröstcancer när denna reklamkampanj var men det fanns inte i hela universum att cancern skulle komma tillbaka.
Jag kollade upp min knöl i december 1997 och någon dag senare fick jag beskedet att det var bröstcancer. Jag har för mig att det var på annandagen jag sedan fick akut operationstid. Nyårsafton firades som vanligt och jag var glad att de tagit bort cancern och inte hittat någon spridning.
Ingen efterbehandling med cellgifter eller hormoner, dock strålning 25 gånger som jag gjorde varje vardagmorgon innan jag gick till jobbet.
Cancern borta och LIVET gick vidare.
Adam var liten, jag jobbade heltid, pluggade och hade flera aerobicpass i veckan. Den här bilden är från en reklamkampanj som jag gjorde för WORKOUTEN i Stockholm. Det var bilder både i bussarna och i tunnelbanan.
"Gör dröm till verklighet". Hmmm jag hade många drömmar då. Många har jag fått uppleva men oj vad mycket mer det finns i livet som jag vill göra. Min högsta önskan är att få se barnen växa upp.
Idag har jag gjort datortomografi med kontrast för bäcken, buk, bröst och lungor. TROTS värmedyna och pumpandes med armar och händer så lyckades de inte sätta nålen på en gång. Efter att se ut som en nåldyna på min vänstra arm så bad jag dem ta i högern då jag vet att kärlen är "rakare" där. De är inte lika sönderstuckna då man inte har fått sticka mig i högerarmen på alla år sedan de tog lymfkörtlarna där. (Nu säger läkarna att det är ok, då det är så längesedan.)
Svar får jag inte förrens efter sportlovet men det är klart jag redan nu går och grubblar på vad de hittar i min kropp.
Hmm, men tills dess jag får svar ska jag FORTSÄTTA DRÖMMA.
Nu ikväll har jag och Isac tittat på filmen EAT PRAY LOVE. Ni som sett den förstår att den faller mig i smaken för tillfället. Mycket tänkvärt.
tisdag 22 februari 2011
Sös igår och i morgon.
Ikväll kommer familjen vara samlad igen. Vi hinner tyvärr inte träffas alla men vi sover i alla fall under samma tak. Joel och Isac sover redan. Adam kommer hem sent ikväll från träningen.
Adam och Isac har ju bott hos kompisar i helgen och fick stanna borta längre än planerat då Jörgen var sjuk i fredags natt. (han har varit inlåst i gästrummet... fast där sover han i och för sig sedan november då Joel opererades. Joel sover med mig i dubbelsängen.)
Ingen ide att de skulle komma hem innan 48 timmar gått. Joel har bott hos farmor och farfar i helgen men sovit hemma söndag kväll till måndag morgon.
Måndag morgon i snökaoset var vi på SÖS handkirurg där vi kom fram till att ställa Joel i kö till en operation för permanent lösning av hans vänster tumme. Eventuellt kan han få opereras innan sommaren, annars blir det först i augusti.
Efter sjukhuset lunchade vi hemma hos mormor och Joel sov där tills idag så efter att längta ihjäl mig efter Joel så hämtade vi tidigt idag från dagis. Joel har fått en egen tågbana som han älskar. Vet inte varför jag inte köpt det tidigare?
Nu önskar han sig ett elektriskt tåg att ha på trätågbanan.. (hmm det är ju inte som när man själv var liten. Tänk att det finns elektriska tåg att sätta på de gamla hederliga trätågbanorna.)
I morgon är det full dag igen. Försäkringskassan, Kommunen och Assistansbolaget kommer hit på förmiddagen och på eftermiddagen ska jag in till SÖS på röntgen. Fasar redan för nålen som ska sättas och kontrastvätskan som ska in i mina trasiga kärl.
Adam och Isac har ju bott hos kompisar i helgen och fick stanna borta längre än planerat då Jörgen var sjuk i fredags natt. (han har varit inlåst i gästrummet... fast där sover han i och för sig sedan november då Joel opererades. Joel sover med mig i dubbelsängen.)
Ingen ide att de skulle komma hem innan 48 timmar gått. Joel har bott hos farmor och farfar i helgen men sovit hemma söndag kväll till måndag morgon.
Måndag morgon i snökaoset var vi på SÖS handkirurg där vi kom fram till att ställa Joel i kö till en operation för permanent lösning av hans vänster tumme. Eventuellt kan han få opereras innan sommaren, annars blir det först i augusti.
Efter sjukhuset lunchade vi hemma hos mormor och Joel sov där tills idag så efter att längta ihjäl mig efter Joel så hämtade vi tidigt idag från dagis. Joel har fått en egen tågbana som han älskar. Vet inte varför jag inte köpt det tidigare?
Nu önskar han sig ett elektriskt tåg att ha på trätågbanan.. (hmm det är ju inte som när man själv var liten. Tänk att det finns elektriska tåg att sätta på de gamla hederliga trätågbanorna.)
I morgon är det full dag igen. Försäkringskassan, Kommunen och Assistansbolaget kommer hit på förmiddagen och på eftermiddagen ska jag in till SÖS på röntgen. Fasar redan för nålen som ska sättas och kontrastvätskan som ska in i mina trasiga kärl.
tisdag 8 februari 2011
Läkarbesöket idag.
Var och klippte mig i morse. Sedan åkte jag raka vägen till SÖS. Läkartid klockan 11.
Jag hade några punkter att ta upp;
-Varför jag tar både Xeloda samt får hormonsprutan Zoladex?
Tydligen kan man fortsätta med hormonsprutan för att stänga av äggstockarna men Tamoxifentabletterna var jag tvungen att sluta med.
-Uppföljning av strålningen. Vilket jag tycker har givit mig en positiv skillnad. Känns bättre i nacken men knastrar alltid till när jag vänder mig på nätterna och vaknar på mornarna. Huvudvärken är också bättre men när jag vaknar på mornarna så känns det ungefär som huvudvärk som man har när man har influensa och det är tungt att gå upp. Väl uppe och man är igång så är det ganska ok.
Ibland känner jag ett tryck på vänster sida och min läkare tycker att det är dags för en ny skelettskint samt att hon beställer en MR (Magnetröntgen) av huvudet. En MR tar oftast lång tid att få så vi får se vilka vändningar det tar under tiden.
Det framkom också av läkarbesöket att mina nackkotor inte ser 100% ok ut, något som inte framkommit tidigare.
-Min mage putar ut mer än vanligt på höger sida. Hon tycker att man känner att den är förstorad men vill inte dra några slutsatser förrens man har gjort en CT på Buk och Bröst. (CT är när man måste dricka en liter kontrast innan SAMT att få en kanyl med kontrast i armen också vilket inte är någon favorit precis.)
För hoppningsvis får jag göra en CT ganska omgående så att jag kan få svar när jag ska till läkaren igen den 7 mars.
-Känner en knöl i strax under ärret från Cart a porten. Är det bråsk? Ärrvävnad? Förstorad lymfkörtel? Ny tumör?
Läkaren funderar på punktion men avvaktar det tills man har sett på CT röntgen. (Punktion är riktigt obehagligt när de sticker in en lång nål för att ta ut ett litet prov)
-Jag har beviljats 12 dagar rehab under våren. Men som ni förstår ar det svårt att veta när jag ska lägga in det i kalendern. Inte bara beroende på vårat hektiska schema (med snickare som snart drar igång med bostadsanpassningen) hemma utan också beroende på hur min närmsta framtid ser ut med behandlingar etc. Jag har kollat med Rehabenheten Mösseberg och de två datum som skulle fungera för mig att starta är 27 mars eller 8 maj. Efter att ha samtalat med min kontaktsjuksköterska och läkare så anser de att jag bör lämna mitt kaos här hemma så snart som möjligt så det får bli 27 mars till den 8 april.
-Under samtalet med läkaren fick jag två blodtrycksfall, det var ju tur att jag var där. Först direkt när jag satt mig på stolen och sedan när jag reste mig från britsen när jag legat ner. Läkaren tog då trycket på mig direkt och det var något lågt men inte alarmerande, tror hon sa något strax över 100.
De tyckte att jag kunde få färdtjänst de gånger som jag ska till sjukhuset vilket jag tyckte lät löjligt först men vid närmare eftertanke så kan det vara skönt de gånger jag åker till sjukhuset själv att inte behöva köra. Min sköterska la in 4 sjukresor så får vi se om jag kommer använda dem.
Nu över till Joel som är dundersnorig och har även feber till och från, men inget halsont. Det känns som man inte vet alls hur han kommer må de närmsta dagarna. Vanligast är att ungdomar får KÖRTELFEBER så hela situationen är ju lite ovanlig. Förhoppningsvis blir det lindrigt, precis som när han hade Vattkoppor innan jul (typ 20 stycken bara).
Läkaren på vårdcentralen sa bara att gå på allmäntillståndet och att det var bra om han var hemma veckan ut. Vi får väl se hur han mår till helgen och åt vilket håll det går. KÖRTELFEBER kan ju vara väldigt allvarligt också så nu håller vi tummarna.
Joel blev i alla fall jätteglad när han kom hem idag. Här i sitt ståskal;
Förresten så har jag och Jören nu varit förlovade i 16 år... kanske något vi borde fira? Hmm... när ska vi få till det?
Han har i alla fall fått en ask hjärtan av mig idag. PUSS MANNEN! (som för övrigt är på hockey med Adam i kväll och väntas komma hem efter 23 någon gång.. ingen tid för samliv)
Jag hade några punkter att ta upp;
-Varför jag tar både Xeloda samt får hormonsprutan Zoladex?
Tydligen kan man fortsätta med hormonsprutan för att stänga av äggstockarna men Tamoxifentabletterna var jag tvungen att sluta med.
-Uppföljning av strålningen. Vilket jag tycker har givit mig en positiv skillnad. Känns bättre i nacken men knastrar alltid till när jag vänder mig på nätterna och vaknar på mornarna. Huvudvärken är också bättre men när jag vaknar på mornarna så känns det ungefär som huvudvärk som man har när man har influensa och det är tungt att gå upp. Väl uppe och man är igång så är det ganska ok.
Ibland känner jag ett tryck på vänster sida och min läkare tycker att det är dags för en ny skelettskint samt att hon beställer en MR (Magnetröntgen) av huvudet. En MR tar oftast lång tid att få så vi får se vilka vändningar det tar under tiden.
Det framkom också av läkarbesöket att mina nackkotor inte ser 100% ok ut, något som inte framkommit tidigare.
-Min mage putar ut mer än vanligt på höger sida. Hon tycker att man känner att den är förstorad men vill inte dra några slutsatser förrens man har gjort en CT på Buk och Bröst. (CT är när man måste dricka en liter kontrast innan SAMT att få en kanyl med kontrast i armen också vilket inte är någon favorit precis.)
För hoppningsvis får jag göra en CT ganska omgående så att jag kan få svar när jag ska till läkaren igen den 7 mars.
-Känner en knöl i strax under ärret från Cart a porten. Är det bråsk? Ärrvävnad? Förstorad lymfkörtel? Ny tumör?
Läkaren funderar på punktion men avvaktar det tills man har sett på CT röntgen. (Punktion är riktigt obehagligt när de sticker in en lång nål för att ta ut ett litet prov)
-Jag har beviljats 12 dagar rehab under våren. Men som ni förstår ar det svårt att veta när jag ska lägga in det i kalendern. Inte bara beroende på vårat hektiska schema (med snickare som snart drar igång med bostadsanpassningen) hemma utan också beroende på hur min närmsta framtid ser ut med behandlingar etc. Jag har kollat med Rehabenheten Mösseberg och de två datum som skulle fungera för mig att starta är 27 mars eller 8 maj. Efter att ha samtalat med min kontaktsjuksköterska och läkare så anser de att jag bör lämna mitt kaos här hemma så snart som möjligt så det får bli 27 mars till den 8 april.
-Under samtalet med läkaren fick jag två blodtrycksfall, det var ju tur att jag var där. Först direkt när jag satt mig på stolen och sedan när jag reste mig från britsen när jag legat ner. Läkaren tog då trycket på mig direkt och det var något lågt men inte alarmerande, tror hon sa något strax över 100.
De tyckte att jag kunde få färdtjänst de gånger som jag ska till sjukhuset vilket jag tyckte lät löjligt först men vid närmare eftertanke så kan det vara skönt de gånger jag åker till sjukhuset själv att inte behöva köra. Min sköterska la in 4 sjukresor så får vi se om jag kommer använda dem.
Nu över till Joel som är dundersnorig och har även feber till och från, men inget halsont. Det känns som man inte vet alls hur han kommer må de närmsta dagarna. Vanligast är att ungdomar får KÖRTELFEBER så hela situationen är ju lite ovanlig. Förhoppningsvis blir det lindrigt, precis som när han hade Vattkoppor innan jul (typ 20 stycken bara).
Läkaren på vårdcentralen sa bara att gå på allmäntillståndet och att det var bra om han var hemma veckan ut. Vi får väl se hur han mår till helgen och åt vilket håll det går. KÖRTELFEBER kan ju vara väldigt allvarligt också så nu håller vi tummarna.
Joel blev i alla fall jätteglad när han kom hem idag. Här i sitt ståskal;
Förresten så har jag och Jören nu varit förlovade i 16 år... kanske något vi borde fira? Hmm... när ska vi få till det?
Han har i alla fall fått en ask hjärtan av mig idag. PUSS MANNEN! (som för övrigt är på hockey med Adam i kväll och väntas komma hem efter 23 någon gång.. ingen tid för samliv)
onsdag 12 januari 2011
Röntgensvar
Just denna rubrik "Röntgensvar" har förekommit ett antal gånger på min blogg...
Jag har väl aldrig varit så nervös som nu idag när jag skulle få svar på min datortomografi som de gjort på hjärnan. Läkaren var lite sen och hade en patient kvar innan det var min tur, men när hon fick syn på mig i väntrummet så kom hon fram och sa att ”det såg bra ut, det blir snart din tur”.
Så himla gulligt av henne att ge mig ett litet svar innan det var dags. Hon förstod att jag satt på nålar i väntrummet och höll andan.
De såg inget på datortomografin vilket känns som en jättestor lättnad. Dock kan man inte utesluta om det finns något litet i skallbenet men då var de tvungen att göra en MR (magnetröntgen) som jag förstod det. Förhoppningsvis så försvinner det onda i nacken och min huvudvärk i och med att jag ska stråla några av mina tumörer i kotorna i nästa vecka. Jag börjar på tisdag och strålas i 5 dagar. De ska stråla kotorna 1,2 och 3 i bröstryggen. Eventuellt kan det bli någon kota till men det beror på hur röntgenbilderna som jag tog i dag på strålningen ser ut, för efter läkarbesöket hade jag även det förberedande besöket på radioterapin inför strålningsperioden. Och innan varje strålningsperiod så blir man röntgad ytterligare för att se exakt vart strålningsfältet ska ligga.
Från och med i kväll ska jag även ta en Stesolid innan jag går och lägger mig och se om jag kan sova bättre. Stesolid är muskelavslappnande och lugnande. KANSKE att jag kan sova lite bättre. Som det är nu har jag fyra olika kuddar som jag alternerar med under natten, och ibland ligger jag platt på rygg utan någon kudde alls.
TACK alla vänner som smsat mig idag och alla som skrivit några lyckönskningar på bloggen. Jag tror GUD hörde er BÖN. Vad vore livet utan underbara vänner?
Här en bild som Gitt tagit på mig och Jenny precis innan jag blev sjuk;
Jag och Joel har suttit och kollat på massa bilder på datorn idag. Bilder på när han var liten och även när Isac var liten. Åh vilka fina minnen som kommer fram.
Jag sa till Joel att han började bli en stor kille och då sa han att – ”snart blir jag en storebror som Isac….”
Eh, vad svarar man då? (Här blir inga fler bebisar. Ganska kört.)
Förresten, fick även veta att min kusin Annika och barn från Göteborg kommer hit och hälsar på en helg i februari. Jättekul! (Det är oftast vi som åker dit. Det är ganska svårt att få en Göteborgare att komma till Sveriges framsida..:):))
Jag har väl aldrig varit så nervös som nu idag när jag skulle få svar på min datortomografi som de gjort på hjärnan. Läkaren var lite sen och hade en patient kvar innan det var min tur, men när hon fick syn på mig i väntrummet så kom hon fram och sa att ”det såg bra ut, det blir snart din tur”.
Så himla gulligt av henne att ge mig ett litet svar innan det var dags. Hon förstod att jag satt på nålar i väntrummet och höll andan.
De såg inget på datortomografin vilket känns som en jättestor lättnad. Dock kan man inte utesluta om det finns något litet i skallbenet men då var de tvungen att göra en MR (magnetröntgen) som jag förstod det. Förhoppningsvis så försvinner det onda i nacken och min huvudvärk i och med att jag ska stråla några av mina tumörer i kotorna i nästa vecka. Jag börjar på tisdag och strålas i 5 dagar. De ska stråla kotorna 1,2 och 3 i bröstryggen. Eventuellt kan det bli någon kota till men det beror på hur röntgenbilderna som jag tog i dag på strålningen ser ut, för efter läkarbesöket hade jag även det förberedande besöket på radioterapin inför strålningsperioden. Och innan varje strålningsperiod så blir man röntgad ytterligare för att se exakt vart strålningsfältet ska ligga.
Från och med i kväll ska jag även ta en Stesolid innan jag går och lägger mig och se om jag kan sova bättre. Stesolid är muskelavslappnande och lugnande. KANSKE att jag kan sova lite bättre. Som det är nu har jag fyra olika kuddar som jag alternerar med under natten, och ibland ligger jag platt på rygg utan någon kudde alls.
TACK alla vänner som smsat mig idag och alla som skrivit några lyckönskningar på bloggen. Jag tror GUD hörde er BÖN. Vad vore livet utan underbara vänner?
Här en bild som Gitt tagit på mig och Jenny precis innan jag blev sjuk;
Jag och Joel har suttit och kollat på massa bilder på datorn idag. Bilder på när han var liten och även när Isac var liten. Åh vilka fina minnen som kommer fram.
Jag sa till Joel att han började bli en stor kille och då sa han att – ”snart blir jag en storebror som Isac….”
Eh, vad svarar man då? (Här blir inga fler bebisar. Ganska kört.)
Förresten, fick även veta att min kusin Annika och barn från Göteborg kommer hit och hälsar på en helg i februari. Jättekul! (Det är oftast vi som åker dit. Det är ganska svårt att få en Göteborgare att komma till Sveriges framsida..:):))
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
