lördag 30 april 2011

Sista dagen i April

FREDAG
Dagen började klockan 8 med hembesök av Joels kurator. Vi samtalade och åt frukost på altanen samtidigt.
Kuratorn hade redan fixat ansökningshandlingar för tillägg till Joels färdtjänst. Idag har han vanlig taxi men vi behöver specialfordon de gånger vi ska ha med oss elrullstolen och då behöver vi få detta beviljat med ett särskilt tillstånd.
Vi fick även reda på att Joel kommit in på Ballongen till hösten vilket iv är överlyckliga för. (man söker en termin i taget och hittills har han kommit in varje termin sedan han var 2 år)
Ballongen är verkligen den absolut bästa träningen han kan få. 2 dagar varje vecka med specialiserad behandlingspersonal i en för honom anpassad miljö. Och vi som föräldrar känner att han får tillräcklig träning på dagtid och vi kan vara ”bara” föräldrar när han är hemma.
Bostadsanpassningen och Personlig Assistans berördes också. Bostadsanpassningen är ju på G men vad gäller Personlig Assistans så har vi inte hört någonting sedan vår sista komplettering gick i väg i början av mars.

Svärfar kom och hämtade mig och körde mig till Yogan klockan 10. (bra med privat chaufför) Efter yogan hjälpte han mig att storhandla. Nu är det fullt i kylen igen;

Vi handlade även till Isacs kalas på söndag.

Lunch denna dag blev på min tidigare chefs altan. Min CFO från mitt tidigare jobb bjöd över mig på lunch och jag tackade ja på stående fot. Det var så länge sedan vi sågs och han har varit en drivande länk under flera år av min karriär och sett till att jag fått utvecklats och genomfört min Ekonomichefsutbildning. (Just nu känns det ju kanske lite avlägset igen. Jag har inte jobbat sedan i oktober. Undra om jag kommer jobba igen? Kanske? När då? Hur mycket? Ingen vet. Just nu måste jag arbeta med att läka istället. Kanske borde åka till mitt nuvarande jobb och ta en lunch? Det var längesedan…. Nog om jobb.)

VALBORG idag.
På dagen idag har jag och Adam varit på nacka Forum. Adam har fått tygskor och en tröja. Vi åt lunch tillsammans vilket jag tyckte var jättemysigt. Det är så sällan vi är ensamma.
När vi skulle åka därifrån beställde vi en varsin juice från ”naked juicebar”. Medans vi väntade på att det skulle bli klart kikade jag in på Joy. Det kostade mig 299 kronor…. Men jag tjänade samtidigt 299 kronor då denna fina tunika egentligen kostat 599,-….

Den passade mig som handsken och kändes både bekväm och fin till Jeans. Jag har ju haft väldigt svårt för att köpa kläder till mig själv under de senaste åren men nu när jag har fått kastat ut hela min tidigare garderob så MÅSTE jag faktiskt unna mig några tygbitar att täcka kroppen med och då verkligen slå till när det blir en sådan lyckoträff.
Jag bjuder på en bild när jag har den på också. Känner mig som en uppstoppad gris för tillfället med all kortison i kroppen. Känns som ansiktet ska kunna spricka vilken sekund som helst. POFF!

Klockan är 20 och de flesta är vid en brasa och lyssnar på ”Vintern rasat ut från våra fjällar”. Jörgen som driver firandet här nere på ingarös idrottsplats har jobbat sedan 8 i morse och lär inte vara hemma ännu på några timmar. Adam är med kompisar i Nacka. (Jörgen ska åka och hämta honom sedan) Isac ska jag gå och möta klockan 21. Han är nere vid brasan nu.

Själv sitter jag och bloggar, ska betala räkningar och tittar samtidigt på det kungliga bröllopet från igår. Jag ska också betala in en resa som jag, Pernilla och Åsa bokat idag……. SÅ BUSIGT och VÅGAT!!! Vi har bokat flyg till Åsas lägenhet i Spanien i AUGUSTI. Vem vet om man lever i augusti? Ingen! Man måste ju våga och ha drömmar!!!

Nu ska jag fira lite egen valborg. Jag har gjort en liten blåbärspaj till mig själv som jag tänkte avnjuta. Mums!

torsdag 28 april 2011

SAH, sjukhusansluten hemsjukvård


Idag har jag haft besök från Hemsjukvården för första gången. ASIH brukar det heta men här på Värmdö heter det SAH, sjukhusansluten hemsjukvård. I mitt stilla sinne så låter det lite bättre än ASIH, Avancerad sjukvård i hemmet så min fundering var ju självklart då att det var en ”lättare” sjukvård när det hette SAH istället för ASIH men så var inte fallet tyvärr. De berättade att det finns 17 olika förkortningar för detta i Sverige och att alla förkortningar innebär samma vård.
Det är inte vården jag säger nej till men det känns så definitivt på något sett. SÅ sjuk är jag väl inte? Eller, jo visst är jag jättesjuk vissa dagar men vissa dagar är jag ju också hur FRISK som helst. Även om dessa dagar inte är lika ofta som tidigare.

Efter att ha haft läkare och sköterska här så känns det ändå ganska bra då det finns ett journummer 24 timmar om dygnet och jag tror att det känns bra även för Jörgen att de kan komma med ganska kort varsel om det blir något akut. Det är ju inte så att jag behöver använda dem om jag mår bra utan bara om något inträffar eller som nu när jag är lite morfinhög vid inställning av morfindosen. Då kan det vara bra att de kommer hem och tar prover eller exempelvis ger mig min skelettmedicin via dropp en timme istället för att jag ska ta mig till vårdcentral eller sjukhus. De har även en stödenhet med kurator, sjukgymnast och arbetsterapeut.

På måndag kommer de hem hit igen för att stämma av när jag fått smälta det hela lite. De ska också fylla i mina medicinlistor inför min rehab på Mösseberg 8-20 maj.

Under eftermiddagen har jag varit på Bröstcancerföreningen på gruppsamtal. Jag har missat 2 gånger tidigare så det kändes bra att jag kunde ta mig dit idag. Sista delen satt jag dock i en ”divan” lite halvflummig men vi är alla i samma sits där och alla har förståelse. Maria kom och hämtade mig efter samtalet och körde hem mig. Tack Maria!

Kärleken finns inte i den andra, den finns i oss själva;
det är vi som väcker den.
Men för att kunna väcka den behöver vi den andra.
(Paulo Coelho)

Uppdatering på bostadsanpassningen. Redo för att gjutas platta nu;

onsdag 27 april 2011

Lunch på Djurö

I morse var jag och Maria ute på en morgonpromenad. Efter det bjöd jag på rågflingsgröt på altanen i solen. Härlig och lugn morgon.
Sedan åkte Maria till jobbet och jag åkte på Kundaliniyoga.

Efter yogan mötte jag upp Åsa i Grisslinge och vi åkte ut till Pernillas landställe på Djurö för lite lunch. Vi köpte med oss från "Systrarna Delselius".
Jag ställde min bil på pendelparkeringen och Åsa körde ut. (Jag borde nog egentligen inte köra en meter för tillfället innan morfindosen är helt inställd. De korta sträckor jag kört är med hög musik och tokdiggande. Eventuellt ett öppet fönster också.)

Här kommer lite härliga bilder från Pernillas oas på Djurö. Farbror Lennart som Pernilla hyr av fick också vara med på bild;



Nu är det natti natti. Trötthetskänslan rinner över mig och då är det lika bra att haka på tåget.

tisdag 26 april 2011

Cellgiftsbehandling idag.

Åsa hämtade mig morse i ottan.
Först hade jag slätröntgen av knäna klockan 07.30. Det gick fort så efter det tog vi en kort promenad längs årstaviken för att avsluta med en morgonfika i solen.


Sedan var det provtagning och Åsa åkte hem.
Proverna var ok för att få behandling. Någon enstaka stjärna men inget alarmerande.

Jag hade möte diaknoissan också som är himla bra att prata med nere i SÖS sjukhuskyrka.

Klockan 11 var jag uppe på behandlingsavdelningen och redo till tänderna för att äntligen få en HEL dos inpumpat i kropppen med gift. NU ska ni få era små fula monster!!!

Mamma kom dit med lunch. Röd quinoasallad med räkor. MUMS! Jag åt och min läkare kom dit och hade läkarbesöket under behandlingen så att jag slapp springa ifrån.
Det meddelades att jag från och med nu beviljas vård i hemmet. F-N är jag verkligen SÅ sjuk? jag tror i och för sig att det kan vara bra om det blir akut i vår familjesituation och jag tror även att Jörgen kan känna ett lugn att det finns någonstans attt ringa dygnet runt och att slippa gå via SöS akuten om något händer som det gjort nu 2 gånger inom loppet av en vecka.

Min läkare gick även igenom MR röntgen som gjordes av ryggen vilket inte var någon underhållande genomgång. Det var väl i stort sett mer typ överallt.. Mer i bäckenet, mer i höfterna, mer i gröstryggen och även någon ny nackkota.
Hur det är med levern för tillfället vet jag inte och ny utvärdering kommer inte göras förrens i juni tidigast. Måste få i mig lite mer cellgift först.
(Förresten, träffade Bea från samtalsgruppen på behandlilngsavdelningen på SÖS. Känns skönt att man inte är ensam. Vi spånade lite om fjällvandring... Vet att jag är lite tokig men det måste ju finnas lite kortare etapper och man kan bo lite bra mellan etapperna? Blev rekommenderad något med Jämtlandstriangelen!?)

måndag 25 april 2011

Deklarationen signad och klar

Tänk att det ska vara sådan ågren varje år? Och egentligen har jag inga särskilda uppgifter att fylla i. Brukar vara något värdepapper eller aktieindexobligation som ska fyllas i på blankett K4. I år hade jag en hel förlust på 1220,- att redovisa där... Mycket jobb för ingenting.
I övrigt är det ju bara att kolla igenom att allt är med.
Jörgen deklarerade igår via telefon och jag gjorde det nu på kvällen via internet. Skönt! Alla papper samlade i en mapp och insatta i deklarationspärmen. Även barnens fonder och kontoutdrag är sammanställda och insatta under respektive flik.
(Självklart har jag gjort en liten sammanställning med bra överblick i excel. Allt fixat till Jörgen utifall det värsta skulle inträffa innan det är dags för nästa deklaration. Tragiskt men sant.)

HÅLL NU TUMMARNA FÖR I MORGON!! Då är det dags för min andra dos cellgifter CAELYX. Eller man kanske ska säga min första riktiga dos Caelyx. Den förra var ju ganska misslyckad och jag fick bara i mig hälften.
Nu hoppas jag att min kropp grejjar få i sig HELA dosen och jag ska premedicinera ordentligt i morgon bitti när jag kommer in på sjukhuset.
För övrigt så är det mer än full dag på sjukhuset. Klockan 07.30 har jag slätröntgen av mina knän och direkt efter ska jag gå och ta prover.
Sedan ska jag träffa Diakonissan INNAN mina behandlingar drar igång vid 11. Premedicinering, skelettbehandling och cellgiftsbehandling, samt att min läkare kommer dit 11.30 också.
Förhoppningsvis är jag klar till 16 då de vill ge mig cellgifterna på 4 timmar istället för på en timme.
En heldag på Södersjukhuset, mitt andra hem för tillfället. Jag har ju spenderat fler timmar där under påsken än vad jag har varit hemma.

Förresten så har jag glömt att önska er alla bloggläsare EN TREVLIG PÅSK! (tror jag glömde det i mitt tumult som jag haft den senaste veckan)

söndag 24 april 2011

Påskmiddag hos familjen Lundgren.

Igår åkte vi direkt från utskrivningen på sjukhuset hem till familjen Lundgren som bjöd på påskmiddag. Jag åt och sedan satt jag mig i en baden baden på gräsmattan. Kände att jag var så påverkad av morfinet att jag kunde inte riktigt hålla en normal diskussion. Det var skönt att gå till dukat matbord och sedan bara få komma som jag va utan krusiduller. Tack Tomas och Tina för gästvänligheten.
De spelade både kubb och krocket men jag satt där jag satt till klockan 18 tror jag.


Dödens utflykt del 2 nu på morgonen.Tänk att det är samma program som jag får på på morgonen igen. Är det ödet eller? Tycker ändå att det var lite fängslande och att att de pratade om det tabubelagda döden. Huvudpersonens fru berättade att hon var rädd för döden när hon var liten och det var jag med. Livrädd. Jag kom ihåg att jag ofta gick ner till mamma i köket och grät på kvällarna för jag var så rädd att jag skulle dö. Men mitt förhållningssätt till döden har blivit mycket bättre med åren och särskilt nu de senaste åren när döden flåsar en i nackhåren. Det gäller bara att ha lite försprång hela tiden.
Så länge vi finns här finns inte döden här, och när vi infinner oss i döden då finns vi inte längre här.
Huvudpersonen i dokumentären kommenterade som sista ord; -Den här resan har gjort att jag inte har lust att dö. Så jag struntar i det just nu.
Och på frågan hur han ville bli begravd svarade han; -Det är i de efterlevandes minne jag vill vara begravd. Detta svar var nog det bästa jag kunnat tänka mig. Självklart är det så. Jag vill finnas kvar i allas minnen.

Nog om döden. Idag har det varit en strålande fin vårdag och tro det eller ej men när Jörgen åkte till golfbanan 05.30. ja, ni läste rätt. 05.30!!!! Då hade jag så mycket kryp i mina kortisonknän att jag åkte med honom 1 km bort och gick tillbaka hem. Helt underbart ljuvligt. Kyligt visserligen, helt ensam och bara fåglarna som kvittrade. Mössa på och benvärmare på knäna så gick det riktigt bra.
Hittade till och med en liten snöfläck kvar som jag var tvungen att fota;

Kortisonet börjar ta ut sin rätt och huvudformen börjar likna en fotboll. En solbränd fotboll. Som ni vet så blir man ju även lite rödblossande också…;

När jag kom hem tog jag min nya nervmedicin samt morfindosen och gick och lade mig och sov en timme till. Skönt.
Klockan 9 kom Maria förbi och hon har hjälpt mig handla lite plantor till trädgården och sedan var vi även och storhandlade. Grabbarna kommer ju hem nu så nu måste det laddas igen.

Jag och Maria försökte deala till oss den här stolen för halva priset då det var sista exemplaret samt att den var helt sönderskavd vid armstöden... men vi lyckades inte. Vi kunde få 20% rabatt men vi ville ju ha 50%. Det blev ingen affär. (trots att den var limegrön..) köpte dock två limegröna kuddar till mina tidigare två gröna limesolstolar.

Nu är klockan snart 15 och vi ska åka in och möta upp Adam och Isac vid tåget. Sedan blir det en matbit innan vi tar emot mormor och Joel med nästa tåg...

Knäna mår bra och jag hoppas de håller till kvällen och nästa morfindos. Vill helst slippa fylla på med snabbmorfin emellan. Blir så lullig och frånvarande. (Jörgen tycker i och för sig det äs könt när jag blir tyst ett tag.)

lördag 23 april 2011

Utflykt mot döden

Utflykt mot döden heter programmet jag just nu sitter och kollar på. Kanske inte det lägligaste programmet att se när man är inskriven på onkologavdelningen en påskafton 2011. Men det finns inte så mycket program att titta på och nyheterna har jag sett några vändor nu redan.
Studiebesök på krematoriet. Eldas upp och gå upp i rök eller att ligga och ruttna i jorden?
Mannen i filmen har haft en blodpropp tidigare och vill fixa alla förberedelser för sin begravning. Lite som jag skulle vilja planera och göra klart också så att det inte ligger på mina efterlevande att ta en massa beslut. Han provlåg till och med en kista men tog det med ro och sa att han helst ville ha en öppen kista då han har klaustrofobi. Ska det vara en öppen kista så att alla kan ta ett sista farväl? Hmm, jag tror det blir för magstarkt. Om närmsta familjen får var med när man läggs ner i kistan men sedan tror jag att locket ska vara på under själva begravningen.
De var även och tittade på gravstenar. Inskriptioner och vad det ska stå. Ska det vara en stor maffig sten? Ska det vara text i brons, aluminium, stål, målas på? Etc. Det är SÅ mycket som ska tänkas på. Vad ska det stå i dödsannonsen?

Vi ska alla dö. Det är bara att acceptera det. (Det här med begravning och efter livet saker är något som jag tänker ta tag i mer när jag kommer till Mösseberg i maj. Håll tummarna att jag kommer iväg 8 -20 maj. Förra gången fick jag ju ställa in.)

Igår hade jag flera besökare här. Tina, Maria och Eva var här på förmiddagen och försåg mig med blommor och godis och på kvällen kom Helene förbi och fikade med lite morotskaka. Jag är definitivt välgödd här!

Klockan är nu 9 och det är påskafton. Solen skiner där ute. Jörgen kommer in vid lunchtid och då hoppas jag att jag blir utskriven. Jag står på en fast morfindos nu samt har även fått någon slags nervmedicin senaste dygnen som verkar fungera. Mina knän värker lite efter att de varit belastade men med bra skor så säger de ändå att jag ska röra lite på mig. Aldrig bra att bara sitta stilla och stelna ihop.

Nu vill jag ut i solen. Tänk att få sitta på altanen och grilla ikväll!?

I morgon söndag kommer barnen hem igen. Det blev aldrig något Dalarna för mig och Jörgen med andra ord.
Jag var tvungen att boka tågbiljetter hem till dem också. Mormor och Joel hade redan tågbiljetter hem sedan tidigare bokat på tåget som skulle anlända i Stockholm 18.16. Lite enkelt tänkte jag att det bara var att boka på Adam och Isac på samma tåg… SJÄLVKLART var det fullbokat!!! Så nu åker Adam och Isac 2 timmar tidigare från Rättvik och då är planen att jag och Jörgen går och äter middag med Adam och Isac i morgon kväll medans vi väntar in mormor och Joel. Och mormor och Joel i sin tur får äta en lunch i rättvik innan de åker för att slå ihjål tiden där. Det blir i alla fall billigare att de tar tåget än att Jörgen skulle åka upp och hämta dem. I alla fall med de galna bensinpriser som är nu.

Några fina ord från min väninna Camilla;
Life is a garden that
grows with the light of love.

Jörgen och killarna lever i det ljuset vännen.
Dina päron, vänner och alla bekanta alla som du träffar, träffas av just ditt ljus.
Du har en gåva och din närvaro smittar av sig, liksom kletar sig fast på oss andra och vi berörs
av din närvaro.
Du är speciell
Du är du
Du finns
Du är

torsdag 21 april 2011

SÖS avdelning 21 igen.

Börjar kännas lite tjatigt det här....
Igår kväll hade vi Monica och Gunnar på middag och jag och Monika tog en promenad runt området hemma på 800 meter vilket kändes helt ok. Dock kände jag att jag började få lite ilningar i knäna igen och tog en alvedon forte innan jag gick och la mig.
Jag och Jörgen hade packat klart allt för Dalarna så att vi skulle kunna åka direkt på morgonen innan rusningstrafiken.
03.30 vaknar jag av samma slags smärta som jag hade förra fredagen när jag fick åka in med ambulans. Jag gick upp tog kortison och morfin och min varma vetekudde men insåg snart att det var lika bra att ringa in till avdelningen mitt i natten. De rekommenderade mer morfin och att jag sedan fick prata med läkaren på morgonkvisten.
jag genomled natten med att ligga och läsa om barnpension och efterlevandeskydd och samtidigt dåsa lite av och till. Tyvärr var smärtorna så hemska igen så att sova kändes omöjligt.

Klockan 10 var jag då inskriven på avdelning 21 igen och under dagen har jag faktiskt bara legat i sängen och setat i rullstol. Varje gång jag belastat benen, exempelvis vid toalettbesök så har jag fått molande värk efteråt.
Mer morfin... vilket också har lett till att jag fått klåda på kroppen som måste medicineras.

Susanne kom förbi en sväng efter jobbet och körde ut mig med rullen på altanen. Det var riktigt skönt att få komma ut i vårsolen en stund. Jag har ju bara legat i sjukhussängen här inne och sovit.
Susanne hade fixat så jag skkulle få lite påskstämmning;


Hmmm, jag tänker på barnen i dalarna som hade förväntningar om att vi skulle komma upp idag på förmiddagen. Vi har ju dessutom påskäggen till barnen som de längtar efter. (Nu tror jag i och för sig att de kommer få godis så det räcker och blir över i alla fall)

Väntar på provsvar som jag tagit under dagen också. Återkommer om det.
NU måste jag slumra till lite igen. SÅ dåsig av allt morfin. Det är nästan en plåga att hålla sig vaken.

onsdag 20 april 2011

HEMMA

Vaknade i morse med ilningar i fotlederna som sedan började dra sig upp mot knäna och blev direkt livrädd..... Inte nu igen!!!
Men med en stor kortisondos på morgonen och avvaktande en timme så gick det över och jag har klarat mig hyfsat genom hela dagen.
Har till och med varit iväg en sväng och hämtat ut korten från paris som jag har framkallat.

I övrigt har jag varit hemma och servat byggarbetarna lite med kaffe och bullar.
I morse;

Nu i eftermiddag;

När jag kom hem efter att hämtat korten stod det en lilten påskhälsning på trappen. Tack så mycket Åsa och Peter. Vad gulligt av er:)

Pusslet som jag har hållt på att lägga sedan i julas är klart, nu blir det inget nytt pussel på ett tag. Alldeles för mycket annat att stå i;

Igår kväll blev det förresten middag hos Lisbet och Jonas. Så himla trevligt när dete blir spontant. Jag vet att det är osvenskt att bjuda in sig själv men de har själva sagt att det bara är att höra av sig så då gjorde vi det. Jättegott med grillat och sedan köpte vi med oss lite fikabröd. En heltrevlig kväll kort och gott.

Ikväll kommer Gunnar och Monica förbi. Det blir jag som bjuder på broccolisoppa och tomatbröd till. Snabbt och enkelt. Inget krussidull.

Hoppas sedan att jag vaknar utan krämpor i morgon bitti så att vi kommer iväg till dalarna. Barnen är ju redan där med föräldrarna och väntar ivrigt på att jag och Jörgen ska komma upp.

Lägger även med två bilder sedan i torsdags då jag och Jörgen var på Erssons fisk i Fruängen på tu man hand och åt. Tänk, detta var bara ett halvt dygn innan det blev ambulans in till Södersjukhuset.....
Kolla räksmörgåsen jag åt. Lite skillnad mot sjukhusbrickan på SÖS!?

tisdag 19 april 2011

På väg hem!

TRODDE jag skulle få åka hem efter morgonronden och Magnetröntgensvaren, men icke. Nu ville de komplettera med en ytterligare röntgen på min högra höft. Jag vet att jag har metastaser där också men det är inget jag lider av ännu men...
Röntgen är nu avklarad och de såg inte så mycket mer än vad de redan visste.
Jag får nu åka hem och ska infinna mig här på tisdag efter påskhelgen igen.
Picclinen är spolad och klar för att hålla en vecka och alla olika mediciner utskrivna så jag ska ner och hämta dem på apoteket på vägen. Det blir att leva på kortison över helgen så ska det nog gå bra tror de.

På tisdag blir det cellgifter igen och överläkaren här håller tummarna för att jag ska få i mig hela dosen på tisdag och inte bara hälften som sist. Sedan är hans teori att jag ska få det en gång i månaden och att man gör en ny Magnetröntgen i juli.

Nu ska jag hoppa in i duschen och svida om från sjukhusrocken till jeans och t-shirt. Jag har försökt bjuda hem mig till någon kompis ikväll på middag för jag har INGEN lust att ställa mig och laga mat hemma. Även om Jörgen säger att han kan fixa något så skulle jag bara vilja sätta mig vid dukat bord. Vi får se vart vi hamnar eller om vi köper med någon thailåda hem. Och sedan lockar soffan...

Usch vad less jag är på sjukhuset. NU tar jag semester härifrån en vecka!!

PS.Isac är överlycklig över sin Ipod. Och att han har fått en egen som är helt ny. Han får alltid ärva allt. Kläder, mobiler och all sportutrustning. Han var värd den hundra gånger om!!!!!!!!!! Min älskade, duktiga, smarta, ödmjuka son ISAC. PUSS!!! DS.

måndag 18 april 2011

Fortfarande kvar på sjukhuset...



Igår kväll när jag lades in igen så stannade jag för första gången till i Sjukhuskyrkan. Har aldrig gått in där tidigare men det var tomt och ett så underbart lugn där inne. Jag satt mig ner ett tag och läste även en del vad männsikor tidigare skrivit i en bok som låg där. Jag kände att jag hade ingen brådska utan satt mig där och skrev ner lite tankar själv också. Jag ville lämna ett avtryck.

Idag måndag så var jag redo att bli kallad ner till magnetröntgen direkt efter frukost. Klockan 8 fick jag fylla i formulär och frukosten var uppäten och jag redo. Men ack vad jag bedrog mig... väntan och väntan och väntan.
Vid 11 tiden kom överläkaren och rondade och då sa han att vi HOPPAS att du får göra magnetröntgen under eftermiddagen annars blir det i morgon. Va? Ytterligare en dag här på sjukhuset? Suck. Nu mår jag ju ganska bra med all kortison i kroppen och tycker att jag kan få var på hemmaplan igen.
(Jag tror jag har ganska svårt att acceptera hur sjuk jag egentligen är.)
Efter ronden blev det lunch. Isterband och STUVAD potatis. (Allt är ju som sagt stuvat här) men det var helt ok och nyponsopaa och grädde till efterrätt slank också ner ganska lätt;

Efter lunch när jag märkte att min röntgentid drog ut på tiden så fick jag lite permission från rummet att gå ut och sätta mig på balkongen. Härligt att få njuta lite av vårsolen och få lite vitaminer på huden. Jag passade på att läsa lite skvallertidningar, skrev några till brev till barnen och bläddrade även i en fin bok jag fått av mamma som handlar om "maten som skyddar mot cancer". Känns kanske lite för sent nu men det finns mycket tips och den är lättläst.

Till en början var det lite kyligt men sedan mojnade vinden och jag sparkade av mig både foppatofflor och strumpor och kavlade upp mina sexiga sjukhusbyxor;


16.15 var det så dags för min röntgentid. jag hade fått för mig att det enbart var mitt bäckene som skulle röntgas och räknade väl med en 30 minuter i maskinen men ack vad jag bedrog mig igen. HELA ryggen skulle röntgas så det tog totalt 70 minuter.
När jag kom ut därifrån satt Pernilla och väntade på mig. Jag blev så rörd att tårarna kom. Hon sällskapade med mig över middagen och sedan fikade viv med både kladdkaka och winerbröd. OJ va mätta vi blev.
Pernilla stannade till 20, sedan har en sjuksyster suttit och pratat med mig en timme, efter det har både Maria och Åsa ringt men nu sitter jag och bloggar av mig dagens händelser innan jag ska hoppa in i duschen.
(sedan blir det nog en kvällsfika också... det gäller att vara lite gödd när man har cancer. Man vill ju absolut inte rasa i vikt.:):)

söndag 17 april 2011

Åter på sjukhuset

Igår lördag fick jag permission och fick åka hem ett dygn. Med kortison i kroppen mådde jag riktigt bra och jag och Jörgen bestämde oss för att åka till Susannes 40 års fest på Grisslinge Bistro som vi var bjudna till. Barnvakt var ju redan fixad också och middag måste man äta oavsett.
Jag är så glad att jag klädde upp mig och släppte sjukdomen för ett tag. Maten var helt suverän och Susanne strålade som ungdomen själv. (som vanligt… 40 år men ser ut som 25 och en kropp som en elitlöpare!)
VI åt middag och hade lite allsång. När sedan musiken började var jag tvungen att få röra mig lite till Septembers Mikrofonkåt på dansgolvet innan vi begav oss hem. Grattis Susanne och tack för en trevligt påkostad kväll!
Här är bild på mig, Marie och födelsedagsbarnet Susanne;
Idag söndag har vi firat Isac hemma på altanen då han fyller 10 år i morgon måndag. Vi bjöd på lite lättare lunch och sedan gjorde Isac en egen glasstårta till fikat. Ett tåg med massa vagnar och singoallakakor till hjul.

Han fick en Ipod touch av oss och mor och farföräldrar som han önskat sig så länge. Från Åsa och JP pengar som han redan har köpt ipodfodral för och även laddat något itunes konto. Med kusinerna ska han in på råsunda på AIK match. Jag tror det var en riktigt nöjd Isac idag!!
Det var verkligen en härlig dag att umgås med vänner på altanen;




På kvällen när familjen skulle skjutsa in mig till Södersjukhuset igen så stannade vi och åt på Thairestaurangen i Sickla. Kändes som ett bra avslut på helgen och innan jag skulle tillbaka i sjukhussängen, samt att alla tre barnen åker ju tåg upp till Dalarna i morgon bitti till mormor och morfar.

NU är jag åter i sjukhussängen. Mitt rum var tagen av någon annan så jag får ligga på en sal för 2 personer och jag som är så lättväckt…. Hmm. Men som tur är så är jag själv just nu och förhoppningsvis kommer det ingen ny patient under natten.
Maria kom förbi och gjorde mig sällskap mellan 21-22.30. Vi har inte träffats på snart två veckor så vi hade mycket att prata igenom.

Från festklänning till sjukhusklänning,,,,

Nu är klockan 23.30 och det är dags att sova.

lördag 16 april 2011

Nu när jag sitter här i sjukhussängen på sjukhuset och väntar på morgonronden så har jag all tid i världen att gå igenom bilder och filmer på datorn så här kommer lite mer minnen från Paris.

Redo för Disneyland första dagen;

Mormor och jag hejjar på när Åsa, Joel, Alva och Isac kör rallybilar;

Lunch på trappan på tisdagen när det var riktigt friskt i luften;

Joel och Jag pussas, mmmmmmmm;


Händige Manny fixar bubbelmaskinen;

Buzz var självklart där;

Joel i kaffekoppen;

Isac, Joel och Alva åkte uppskjutet i en "fallskärm" 10 meter upp i luften;

Jag filmade med min vanliga kamera en liten snutt när jag och Joel var och kollade på Disneys Clubhouse Live. Dålig kvalite men jag blir alldeles varm i hjärtat när jag ser hur fashinerande detta var för Joel; (kolla Joels dans på slutet)

Joel går på egna ben några meter glad i hågen efter att ha fått en liten egen Buzzlightyear;

Vi avslutar med en liten rolig bön jag fick på mailen igår;

Och så fortsätter vi be att de skickar hem mig nu efter morgonronden. Jag avskyr verkligen att ligga på sjukhuset. Det är trevlig personal men det är egentligen inte kul att de känner igen mig... det betyder ju att jag är här ganska ofta...

fredag 15 april 2011

Ambulans till Södersjukhuset i morse.

Vad hände egentligen?
Igår kväll kom jag i säng vid 24 tiden. Var inte särsklit trött (på grund av allt kortison) så jag satt och förde över alla Paris bilder till datorn innan jag släckte lampan.
Sov ganska bra i natt men vaknade 05.30 av att mina knän värkte. Det var en molande värk och mina knän var alldeles kalla.
Jag gick upp på toaletten, tog en alvedon forte samt 3 kortisontabletter. (kom på att jag inte tog någon kortison på torsdagen och man ska ju försöka trappa ner försiktigt. Från att ha ätit 8 om dagen i förra veckan så har jag trappat ner sedan i måndags. Kanske för hastigt?)

Försökte somna om men 06.30 kom tårarna och jag var tvungen att ropa på Jörgen att komma med min varma vetekudde, några morfintabletter och mer kortison. Värken blev så intensiv och bara värre och värre. Klockan 7 satt jag och skrek rakt ut i sängen. Jag kunde inte böja benen över huvudtaget och vänster ben var jag oförmögen att flytta alls. Jörgen ringde in till sjukhuset och onkologens avdelning 21 och klockan 7.30 ringde en jourläkare.
Jag var nog inte den lättaste att prata med då för jag skrek rakt ut emellanåt och försökte sedan samla mig med några djupa andetag för att kunna fortsätta konversationen.
Läkaren rekommenderade mig att åka in till akuten och uppsöka ortopeden om det skulle vara frakturer eller nerver i kläm i ryggraden.
Trots smärtor så velade jag några sekunder innan jag bad Jörgen ringa 112. Då jag inte höll på att dö just för tillfället så fick jag vänta nästan 2 timmar på ambulansen och under den tiden började allt morfin, alvedon, voltaren och kortison verka.
Vi skulle egentligen kunna försöka ta oss in själva men saken var den att jag inte kunde stå på benen!! Vänster benet ville inte vara med alls.

Väl inne så gick det ganska fort för att vara en akutavdelning. (Jag tror inte de ville att jag skule ligga bland alla sjuka för infektionsrisken. jag fick till och med munskydd att ha på mig under vistelsen där nere.) De gjorde slätröntgen av hela benen, bäckenet och ländrygg. Där syntes självklart inget. Vid 14 tiden blev jag flyttad till Onkologavdelningen, avdelning 21.
Prover togs och allt ser bra ut. (någon enstaka avvikelse med stjärna men marginellt) Känns ju nästan löjligt när man har skrikit av smärta hela morgonen. Enligt Jörgen skrek jag värre än alla tre förlossningar tillsammans............ då kan ni förstå hur ont jag hade...

Nu har det varit middag; (tänk att det alltid är blomkålsstuvning på sjukhus)

Efter middagen var ortopeden här och kände igenom alla skelettdelar igen. Att trycka på ryggraden och bäckenet är ingen höjdare när man har massa små tumörer där. (det gör jätteont kan jag meddela)
Jag var även tvungen att göra kniptest.... hmmm mindre kul. Bend over... Men inget fel där heller men de vill fortfarande att jag gör en magnetröntgen av ryggen i början av nästa vecka. (hade det varit riktigt akut hade de skickat mig till KS i Solna)

Och jag som skulle ta tåget till Dalarna på måndag med Isac och Joel. Nu blev det nya planer. Eftersom Adam är skadad och inte kan spela i påsk så tar han min plats på tåget och åker upp med småbröderna.
Men det är ju inte bara att han tar min biljett som jag betalt 138 kronor för utan vi fick avboka den och boka en NY biljett till Adam för 274 kronor på SAMMA säte som jag skulle ha suttit!? (biljetterna är personliga och det måste stå Adam på Adams biljett...)

Sedan får vi se hur jag och Jörgen gör. Jörgen jobbar i veckan och jag vet ju inte om jag är hemma eller på sjukhus. Känns bra att vi kan få iväg barnen på påsklov i alla fall.

Jörgen och Adam har varit förbi och hälsat på ikväll. Bjuder på en bild på min duktiga Isac, min lille toker och en nyare bild av Adam (helnöjd med en ny tröja från Åsa);



Det finns ljuspunkter i livet trots att man ligger i en sjukhussäng på SÖS. (Tack Jörgen för att du försåg mig med dator och mobil annars hade jag blivit nojjig här och känt mig sjukare än vad jag är. Alla på avdelningen är ju sjuka med samma skit som jag. Tänker på er alla i grannrummen här i natt. Mammor, Pappor, Mor och Farföräldrar.)