måndag 18 april 2011

Fortfarande kvar på sjukhuset...



Igår kväll när jag lades in igen så stannade jag för första gången till i Sjukhuskyrkan. Har aldrig gått in där tidigare men det var tomt och ett så underbart lugn där inne. Jag satt mig ner ett tag och läste även en del vad männsikor tidigare skrivit i en bok som låg där. Jag kände att jag hade ingen brådska utan satt mig där och skrev ner lite tankar själv också. Jag ville lämna ett avtryck.

Idag måndag så var jag redo att bli kallad ner till magnetröntgen direkt efter frukost. Klockan 8 fick jag fylla i formulär och frukosten var uppäten och jag redo. Men ack vad jag bedrog mig... väntan och väntan och väntan.
Vid 11 tiden kom överläkaren och rondade och då sa han att vi HOPPAS att du får göra magnetröntgen under eftermiddagen annars blir det i morgon. Va? Ytterligare en dag här på sjukhuset? Suck. Nu mår jag ju ganska bra med all kortison i kroppen och tycker att jag kan få var på hemmaplan igen.
(Jag tror jag har ganska svårt att acceptera hur sjuk jag egentligen är.)
Efter ronden blev det lunch. Isterband och STUVAD potatis. (Allt är ju som sagt stuvat här) men det var helt ok och nyponsopaa och grädde till efterrätt slank också ner ganska lätt;

Efter lunch när jag märkte att min röntgentid drog ut på tiden så fick jag lite permission från rummet att gå ut och sätta mig på balkongen. Härligt att få njuta lite av vårsolen och få lite vitaminer på huden. Jag passade på att läsa lite skvallertidningar, skrev några till brev till barnen och bläddrade även i en fin bok jag fått av mamma som handlar om "maten som skyddar mot cancer". Känns kanske lite för sent nu men det finns mycket tips och den är lättläst.

Till en början var det lite kyligt men sedan mojnade vinden och jag sparkade av mig både foppatofflor och strumpor och kavlade upp mina sexiga sjukhusbyxor;


16.15 var det så dags för min röntgentid. jag hade fått för mig att det enbart var mitt bäckene som skulle röntgas och räknade väl med en 30 minuter i maskinen men ack vad jag bedrog mig igen. HELA ryggen skulle röntgas så det tog totalt 70 minuter.
När jag kom ut därifrån satt Pernilla och väntade på mig. Jag blev så rörd att tårarna kom. Hon sällskapade med mig över middagen och sedan fikade viv med både kladdkaka och winerbröd. OJ va mätta vi blev.
Pernilla stannade till 20, sedan har en sjuksyster suttit och pratat med mig en timme, efter det har både Maria och Åsa ringt men nu sitter jag och bloggar av mig dagens händelser innan jag ska hoppa in i duschen.
(sedan blir det nog en kvällsfika också... det gäller att vara lite gödd när man har cancer. Man vill ju absolut inte rasa i vikt.:):)

14 kommentarer:

Anonym sa...

Behöver verkligen en tioåring en Ipod touch, oavsett hur länge han/hon önskat sig en sådan? Själv är jag chef i en organisation med cirka 80 personer under mig. Det funkar fint med en gammal Nokia XpressMusic som är åminstone två år gammal - sannolikt ännu äldre. Inte touch utan knappar, inte Internet eller e-post i mobilen. Lite konstigt förefaller det i jämförelse med din tioårings behov.

Zizz

Kix sa...

Behov och behov...
Vem har behov av att ifrågasätta vad människor väljer att ge varandra för gåvor?

Jag hamnade på din blogg av en slump, Elisabeth, och önskar dig all styrka för att orka fortsätta kämpa.

Kram!

Anonym sa...

Ursäkta mig, jag blir så upprörd!!!

Zizz, jag tycker du skall sätta dig i ett hörn med din gamla Nokia Xpressmusic och skämmas!
Hur kan du ens ifrågasätta en dödssjuk mamma och hennes familjs val av gåva till sin tioåriga son?
Vad ger dig rätten att sparka på den som redan ligger.
Vad gör du på den här bloggen över huvudtaget?
Håll åtminstone dina missunsamma tankar för dig själv!
Vi andra som känner för och beundrar Elisabeth och hennes familj, hoppas att dom kan bortse från dina onödiga kommentarer.
Undrar för övrigt hur du är som chef?
Inga kommentarer på den...

Kämpa på Elisabeth! Du är bäst!
PS. Tryckte i mig resten av kladdkakan...öhh

Stora starka kramar!
Pernilla

Anonym sa...

Elisabeth, all kärlek till dig <3

Hoppas nu på att du får komma hem så snart det är möjligt och att smärtan håller sig långt borta.

Kram Maria

Anonym sa...

Håller med Pernilla här ovan och man blir verkligen förvånad över den s k "chefens" inlägg ovan, hur tänkte människan?....inte frisk!
Fina fina Isac är värd alla Ipodar i världen!
Kram Annika

Anonym sa...

Jag tror att den där chefen är ganska gammal och har gamla barn för uppenbarligen så hänger hon inte med i utvecklingen!

Hur som helst, kämpa på och hoppas att du kommer ut lite mer i den underbara vårsolen!

Jenny

strandskatan sa...

Hej Elisabeth
Jag är en "gammal Strandskata" som har "tassat" omkring i din blogg under en tid.
Efter varje inlägg som du skriver säger jag för mig själv: Vilken människa, vilken styrka, vilken underbar mamma... hur sjutton orkar hon !
Jag förstår att du självklart har svackor, det vore omänskligt annars, och att du har många i din närhet som stöttar dig ... men ändå !
Ja, jag beundrar dig verkligen !

Glad Påsk till dig och din familj !

Strandskatan

Anonym sa...

Hej Elisabeth,
Hanna här. Borde egentligen inte ens bemöda mig att kommentera det första idioska inlägg som skrevs här gällande Ipod... herregud! Men inget att ödsla energi på, eller hur!!!
Hoppas du snart får komma hem till dina killar och njuta av en fin påskhelg i solskenet. Vad härligt att du hade sällskap igår efter din långa röntgen!
Varmaste kramar, Hanna i Gurraberg;)

Helena sa...

Hej Elisabeth! Tycker så mycket om din blogg du skriver så fint och har en sån fin familj, men blir bekymrad över att du måste vara på sjukhuset.

Hoppas du kommer ut snart och får en fin helg med familjen hemma i påsk! Passa på att njuta på den där fina balkongen så länge om du kan. Den var ju grym.

Tänker på dig! Helena

Anonym sa...

Zizz!

Vem har bett om din uråldriga åsikt? Ta du och sätt dig i ett hörn o grunna på vrf du skriver som du gör:( Stackars dina undersåtar, med en sån trist person som du verkar vara.
Heja Elisabeth ge barnen det du vill!
Kram Annika

Anonym sa...

Ooh, vilken rysning att en sådan människa överhuvudtaget blivit rekryterad som chef över 80 personer.

Jag hyllar både Kix, Pernilla, Jenny & Annika som vågar ryta ifrån ett sådant korkat & kallt inlägg i en fantastiskt livsglad & kärleksfull blogg som din, Elisbeth.

Fina du. Hoppas att du nu fått komma hem från sjukhuset så du kan njuta den enorma fina påsk som väntar oss alla. Hoppas grabbarna dina har det bra i Dalarna.

Stor bamsing till kram och en Glad Påsk önskar jag dig & Jörgen
/Gitt

Berit sa...

Följer några bloggar och har sett att "fultrollen" förr eller senare dyker upp på nästan alla.
Fultroll = En människa som har ett oförklarligt uppmärksamhets- och självhävdelsebehov och som känner sig lite bättre själv när den lyckas göra ngn annan ledsen.

Elisabeth. Din styrka och klokhet är enastående! Hoppas att du inte bryr dej!
Kramar!!

Lena C sa...

Jag läste igår precis innan jag skulle sova! Jag blev så upprörd så jag kunde inte skriva! Glad att så många är bra på att uttrycka sig! Jag ville inte ödsla energi precis som Hanna skrev. Tror o hoppas att du är så stark att såna kommentarer inte tar din energi. Du är så beundransvärd i allt du gör! Skickar världens största bukett cyberpåskliljor till dig! ( går inte att jämföra m tulpaner) massor av kramar från mig!
Lena

MadameH sa...

Hej
Jag blev också chockad klart killen är värd en IPOD!! Han är värd mer än så! Jag vill ge er en stor kram!! Kämpa vidare!