söndag 30 maj 2010

Här händer det så mycket så jag har inte haft tid och ork att skriva på ett tag...
I torsdags kväll hämtade jag Karin (som jag lärt känna i Alfta) på Centralen som tagit bussen hit för att umgås med mig i 1,5 intensivt dygn. Vi började med att åka till Sickla och äta middag och gå på bio.
Vilken film vi såg?
Sex and the City 2 så klart. Vi tyckte båda att det var en underhållande film och det blev mycket skratt. Många riktigt bra träffande scener. Dock var meddelåldern säkert under 20 och jag vet inte om de riktigt kände igen sig lika mycket.
Det blev en sen kväll då vi kom hem efter midnatt.

På fredagen började vi med en Kundaliniyoga innan vi åkte in till Östermalm och lunchade. Eftermiddagsfikat hade vi bokat med Birgit och Sonnie i Sonnies underklädesbutik på Karlavägen. "Ottilias små underverk". (Sonnie och Birgit var också med i Alfta)
På kvällen grillade vi hemma på altanen och sedan var vi och kollade på Isac när han spelade match. Karin fick hänga med som en del av familjen.

Klockan 9.15 avgick bussen på lördag morgon för Karin tillbaka till Sundsvall. Verkligen kort och intensiv vistelse men jättekul att vi fick ihop det.
På eftermiddagen åkte jag än en gång in till stan men denna gång tillsammans med Susanne. Susanne hade fixat biljetter till Mia Skäringers show. Det var en rolig och sorglig föreställning om hur det är att vara kvinna. Hon uttryckte en önskan om att vi människor ska tycka mer om oss själva och inte jämföra oss med varandra och tro att andra är så mycket lyckligare. Vågat och väldigt tänkvärt. Dessutom så sjöng hon! Hade ingen aning om att hon kunde det men shit vad hon är duktig. Får ni möjlighet så kan jag rekommendera att gå och se denna show och få höra henne sjunga.
Vi avslutade den sena eftermiddagen på Jimmys Steakhouse. Det var en härlig eftermiddag och kväll för två småbarns mammor som oss.
På kvällen jobbade Jörgen och jag var själv hemma med barnen. Vi hade lite lördagsmys och kollade på Alvin och Gänget 2.

Mors dag. Den har jag firat med min mamma i Nyckelvikens naturreservat. Jag, Joel, Isac och Isacs kompis Leo tog med oss picknick och filt och spenderade flera timmar där. Det var familjedag och flera aktiviteter.




Här ligger jag och Joel och gosar på filten och en liten klapp i denna stund på kinden från Joel betyder mest i hela världen...

torsdag 27 maj 2010

Jag fick ett erbjudande.

Jag får löpande rese erbjudanden på mailen, och nu var det på direktresor till New York med SAS. Man var tvungen att resa augusti till oktober och sista dagen att boka var idag.
Direktflyg med SAS under 5000 kronor inklusive alla skatter och avgifter.
Ringde Jörgen på jobbet och frågade om det var ok att jag tar med mig Isac 10 dagar i oktober och åker till min amerikanska syster i Philadelphia. Ja, varför inte? fick jag till svar.
Shit, känner mig jätte crazy, men vad fasiken, man lever bara en gång.
Så nu har jag alltså bokat och till och med betalt biljetter för mig och Isac i höst. Hoppas inget tråkigt besked sätter stopp för detta. Håll nu alla tummar att jag får må bra och kan komma iväg.

PS. Då Adam ska få åka till USA en månad själv i sommar så har jag och Isac också redan bokat en London Weekend med Åsa i augusti. Det var också något som jag tackade ja till och bokade utan någon längre betänketid. Känner mig så busig. DS

LEV I NUET!!!!

måndag 24 maj 2010

Göteborg

Fokus på Isac de senaste dygnen utan konkurrens från sina bröder.
I fredags morse klockan 6 gick X2000 till Göteborg, och 9.30 knackade vi på hos kusin Annika på Ullevi där hon jobbar. Vi lämnade våra väskor och Isac fick se arenan från insidan. Ganska mäktigt att gå in på en helt tom arena.

Det kändes kvavt i luften och var varmt. Vi gick på Universeum hela dagen så det spelade ingen roll. Vi började med en lunch innan vi entrade grindarna och spenderade 3 timmar bland regnskog, akvarium, djur, rymden och experiment. Bästa delen var experimentdelen enligt Isac.


Efter Universeum blev det lite glass på vägen tillbaka till Ullevi där vi skulle hämta väskorna. Kusin Jörgen kom och hämtade oss och vi grillade hamburgare och softade på kvällen. Jörgen och Jörgen drack vatten i mängder. Allt för att ladda inför sina 21 kilometer de skulle springa på lördagen.
De vilade upp sig med en liten motorcykeltur också på kusin Jörgens nya leksak.


På lördagen var det då dags för Göteborgsvarvet. Solen stekte på som bara den och det var riktigt varmt och grabbarna fortsatte med sin vätskeladdning.
Jag och Isac var trogna supportar till Jörgen och följde med under uppladdningen och starten, sedan hann vi se en skymt av honom vid 3 kilometer och då var det tummen upp…

2 timmar senare nådde han målsnöret. Nöjd med att ha sprungit 20 sekunder bättre än mig när jag sprang för fyra år sedan. Hmmm.
Kusin Jörgen och mannen Jörgen:

Efter loppet bytte vi logi från kusin Jörgen med familj till kusin Annika med familj.
Annika hade fixat min favoritmat som bara hon kan fixa med kyckling, curry, banan, ananas, mandariner, nötter etc. Mums!

Lisebergsbesök på söndagen. Jag och Annika åkte med grabbarna. Gubbarna var kvar hemma.
Solen stekte på även denna dag, men denna gång var jag förberedd med solskyddsfaktor 20.

På kvällen när vi kom hem hade männen förberett för en härlig grillkväll. (Hörde att det regnade i Stockholm…)

Idag måndag tog vi tåget hem och blev hämtade på centralen av farfar Lennart kl 11. Jörgen åkte och jobbade, jag packade upp och tvättade.
Joel blev SÅ glad att vi var hemma igen och han har lärt sig cykla tre hjuling!!!!!!!!! Han trampar själv och kan styra till och med!!!!
Jag har inte fått se det i verkligheten själv, men jag har bildbevis och jag har resurs Majsans ord.
Bildbevis:

torsdag 20 maj 2010

Så här skulle inte mitt liv se ut efter rehabtiden.....
Hämta, lämna, föräldradag på dagis, apoteket några vändor, banken, handla, vårdcentralen, provtagning, bilverkstaden, föräldrafika, tvätt, handling, matlagning, rodda med läkartider, bostadsanpassning och mycket mer.
Vad hände med MINST ett yogapass i veckan, egenträning och vila?
Idag klämde jag i alla fall in en timmes träning mitt på dagen samt att jag och grannen tog en liten kvällspromenad.
Yogapass får bli nästa vecka. Om jag kan få till det i familjeschemat...

I morgon kommer Åsa och hämtar mig, Jörgen och Isac klockan 05.15 för att köra oss till centralen. Vi åker till Göteborg med x2000 över helgen. Det blir Universeum, Göteborgsvarvet för Jörgen och Liseberg för hoppningsvis.
Ska bli så skönt att slippa vardagssysslorna några dagar igen. Tror min kropp hamnade i chock efter att ha varit på rehab 2 veckor. En vecka hemma som familjekoordinator och jag är helt slut.
Börjar fundera på hur mycket jag ska orka jobba närmsta tiden, hmmm?!?

Fick svar på mina leverprover idag och ingen stjärna denna gång heller. Puh! Då lever vi vidare en månad till.

En fråga från en bloggläsare angående dinkelpopcorn.
De kallade det för det i Alfta. Man tar smör i en stekpanna och fräser på dinkelkorn i cirka 10 minuter. Det börjar pysa och låta som om det poppar men de behåller sin ursprungsform. Häll upp på ett fat och låt svalna och smula lite flingsalt över. Bra om man är lite saltsugen på kvällen.

Nu är det god natt.

lördag 15 maj 2010

Min tid på Alfta

Dikt som skrivits av Bertil Åström på 80-talet, och berättats av Rut i alla år för alla "patienter".
Idag den 13 maj 2010, har Rut Jernberg 85 år (grundare av rehabcentret) dikterat för mig och jag har skrivit rent. Jag kände att denna dikt speglar precis mina känslor och tankar kring dessa två veckor. Till en början kändes det lite läskigt med "12 dagars sluten vård", men sista dagarna kom jag till insikt att jag verkligen behövde detta för att få kraft att orka vardagen.
Tack för en underbar tid här på Alfta Rehabcenter./ Elisabeth Ollas Mattsson

Min tid på Alfta.
Innan jag for hit för denna kur
Jag tänkte nästan dra mig ur
För undran var nog lite hur
Dom handhar en så’n här filur
Blir väl som att sitta i bur
Som det är för vissa djur
Men jag hade mycket mer än tur
Här mötte mig en skön natur
Inget stängsel ingen mur
Motion bland granar, björk och fur
Vackert väder knappt en skur
När man vill så tar man sig en lur
Alla soligt glada ingen sur
Tecknar en glad filur


Här är bild från vår avspänning vi hade i bassängen och även en bild på Sonnie, Karin, Birgit och mig själv. (Jag lovar att jag är helt nykter även om bilden säger något annat)


Sammanfattning från samtliga kostföreläsningar under två veckor. Kanske något matnyttigt för er läsare också?

Blåbär; Antioxidanter. Kokta/torkade är stoppande medans färska/frysta är lösande

Linfrö; HELA är bra för magen (max 2 msk/dag), KROSSADE är bra för att få i sig näringen och det bra fettet.

Dinkel; Urvete, mer näring. Koka med kanelstänger i 10 minuter. Kan sedan förvaras i kylen och strös på gröt eller fil varje morgon för mer mättnadskänsla.

Durumvete; ser nästan ut som ris. Enklare att få barnen att äta?

Valnöt; Bra fett, bra för hjärnan. Mycket fibrer, långsamma kolhydrater.

Nässlor; Den växt som ger oss mest näring. Plocka nässlorna på våren och håll efter så att man får de små skotten. Skölj i vatten och använd färsk, frys in eller torka den. Nässelsås till fisk, Nässelsoppa eller mixa i smoothie.

Korngräs; Rik på klorofyll, stärker blodet, finns att köpa torkat. (Gott att göra smoothie med äpple och äppeljuice)

Fyll på med näring i naturlig form. Ej tabletter. Satsa på maten, ej tillskott.

Vitt bröd= No, no!! Satsa på kvalitetsbröd, surdegsbröd. Rallarhalvor fungerar.

Om man tränat hårt så är det bättre att fylla på med Oboy och banan än Powerbars och RedBull.

Kroppen behöver Selen; Finns i Ägg, Kyckling, Räkor.

Stressad; Ta ett Äpple!

Koka Tomater för att få ut ämnena ur skalet.

Använd riktigt smör eller Bregott. Bregott mellan, om man tycker det är för hårt att breda.

Använd olivolja och rapsolja i dressingar. (all Olja ska vara i glasflaskor och mörka, EJ plast)
Stek i rapsolja eller smör.

Omega 3; lax, makrill, sardiner, sill, strömming

Koka utan salt då saltet drar ur mineralerna. Salta hellre efter. Potatis, ris, pasta.

Nakenhavre; Istället för ris och potatis. Koka och marinera sedan med olja och vinäger.

Vinäger; ta lite på salladen till varje måltid.

Stenmalet är bra! Typ Saltås eller Risenta. EJ Kungsörnen.

CousCous på korn (fullkorn) är bra, vanlig vit couscous mindre bra.

Quinoa; En ört. Glutenfritt. Röd, Svart eller vit.

Kött; Helst grönbeteskött. Ekologiskt eller direkt från bondgård. Mer näring om djuren är uppväxta på grönbete än med torrfoder. Mer omega 3. Då detta är dyrare kan man äta mindre köttmängd och lägga till böner eller linser i stället.

Frömix på salladen och maten; Ungsrosta bovete, sesamfrön, solrosfrön, dinkelkorn etc.

Dinkelpopcorn; Stek dinkelkorn i smör eller plåt i ugnen utan smör ca 10 minuter. Låt svalna och lägg till flingsalt. Gott som snacks.

Kokosfett; Cocosa, Köps i hälsokost. Optimal att steka i, ger mycket energi, stimulerar fettförbränningen. (kostar 180-220kr för 500ml) Kroppen mår bra av MINST 1 msk kokosolja om dagen.

Chokladkur; För att få i sig kokosoljan så kan man göra som ischoklad, eller bara smälta mörk choklad (70%) 100 gram och Cocosa 50 gram i ett vattenbad. Riv i lite apelsinskal. Blanda i salta jordnötter och russin. Mmm som snickers!

onsdag 12 maj 2010

Jävla Cancer!

Vaknar. Känner att det känns ganska bra i kroppen. Oftast är jag lite mörbultad och har ont i rygg eller nacke när jag vaknar. Idag känns det ganska bra. Känner mig lugn och harmonisk. Känner inga hot. Det är onsdag morgon. Tittar i taket. Lokaliserar vart jag är. Alfta Rehabcenter.
Nu börjar tankarna snurra igen. Varför är jag här egentligen? Jo, på grund av min jävla cancer! Helt plötsligt känner jag fienderna i min kropp, fiender som jag aldrig kommer att bli av med, fiender som kommer att följa med mig i graven. Varför just min kropp? Man brukar säga att man aldrig ska hata någon eller något, men jag verkligen HATAR skiten i min kropp.

Jag känner att jag måste starta datorn som jag nu har tagit med mig hit andra veckan. Jag måste skriva av mig. Måste skriva ner mina känslor och tankar.
Solen skiner utanför mitt fönster.

Jag sitter käpprätt upp på stolen då jag precis tagit min skelettmedicin som jag varken får äta på minst en halvtimme efter, och får absolut inte lägga mig ner igen.

Reflekterar lite från förra veckan och våra gruppsamtal.
Vi pratade bland annat om gränser och känslor. Utdrag från min anteckningsbok:

Spridd cancer är en kronisk sjukdom som jag aldrig kommer att bli kvitt.

Jag ser ut som vanligt, och uppfattas som vanligt, men på insidan är jag trasig.

Det är ett SKYDD att inte sjukdomen syns, men å andra sidan blir man väldigt ENSAM.

Det finns vänner man tycker om, men de tar för mycket energi av mig.

Jag måste lära mig att bli en ”tagare” mer än vad jag är ”givare”.

Bara det och det händer, DÅ kommer allt att bli bra…. Så kan jag inte tänka längre. SEN har helt plötsligt blivit NU.

Värdera varje dag.
Leva mitt liv, Inte någon annans.

Se till att dela luft med människor jag tycker om.

Det är bättre att stänga av andra. Stäng inte av dig själv.

Att få cancer är som att kliva in i en meningslös dörr. Jag måste göra något NU, för att få mening.

Jag behöver VILA. Vila är vägen till kraft och livslust.
Jag behöver KÄRLEK, beröring och omtanke.
Jag behöver rörelse och MOTION.
Jag behöver LÄKA.
Jag behöver skydda mitt HJÄRTA.

lördag 8 maj 2010

Hemma över helgen

Igår klockan 14.07 skulle bussen gå från Alfta busstorg och i Söderhamn så skulle jag ha 11 minuter på mig att byta från buss till tåg. Verkligen små marginaler men jag har ju bokat via SJ så man antar ju att det ska fungera. När klockan är 14.20 och ingen buss börjar jag känna mig uppgiven.
Plötsligt får jag syn på Helen (en tjej från Rehabgruppen som är hemmahörande i Timrå) komma utspringandes från Ekmans (Alftas butik som har ALLT...)
När hon och hennes Sundsvallkompisar åker förbi viftar jag förtvivlat och gestikulerar att det inte kommit någon buss.
Vi trängde ihop oss i bilen och de körde mig till Söderhamns tågstation. Som tur var så var det ingen omväg för dem och jag fick en timmes trevligt sällskap.

När jag kom till tågstationen så frågade jag om det var så att tåget hade väntat på bussen men så var det inte utan då hade jag fått hoppats på att det fanns plats på nästa tåg som gick två timmar senare.
Jag kommer vara Inger, Agneta och Helen evigt tacksam att jag fick skjuts till Söderhamn. Efter den här veckan med så mycket känslor som har svallat upp och ner så tror jag att jag hade brutit ihop totalt om jag missat min fredagsmys med barnen.
Den här helgen känns otroligt viktig att jag fått komma hem och "Barn boosta" som Gitt uttryckte det. Detta för att orka vara borta från barnen en vecka till.

Nu hann jag hämta Joel hos mormor och sedan åka och kolla på Isac som spelade fotbollsmatch innan det blev soffmys med alla barnen.

Idag har jag varit på BodyBalance på förmiddagen (ett av mina uppsatta mål under veckan är att minst en gång i veckan gå på en Yoga eller Balanceklass).
Sedan hade Isac fotbollsmatch igen. Denna gång stod han i mål. Det var första gången och med facit i hand så tror jag han är hundra gånger bättre som utespelare. De förlorade med 3-1 borta mot Saltsjöbaden.
Lunchen blev på Mc Donalds till Isac och Joels förtjusning. Min kropp hamnade nog i chock efter att ätit så god och nyttig mat i Alfta under en vecka.
Adam har haft fystester på Bosön hela dagen.

Ikväll har vi ätit tacopaj och sallad. Och efterrätten blir fruktsallad strax.

I morgon kommer Jörgen hem från sin golfsemester i Kalmar och han hinner precis hem så att han kan skjutsa in mig till bussen i stan. Jag ska åka Härjedalingen upp till Alfta klockan 16 i morgon eftermiddag.
Det är med blandade känslor jag åker dit igen.
Under veckan som varit så har vi varit 23 stycken, 3 från Stockholm med återfall och de övriga kom från Sundsvall och var alla "friska". Om man nu kan säga friska, men de har i alla fall lyckats få sin cancer bortopererad och har inga monster i kroppen för tillfället i alla fall.
Hela Sundsvallsgänget var bara där veckan som varit och nu är vi alltså bara 3 stycken i kommande vecka.
Redan från första stund när jag anlände förra söndagen så mötte jag Karin. Karin var min livlina hela veckan. Vi har aldrig träffats förut men ändå så visste jag första gången vi tittade på varandra att det här "förhållandet" kommer bli tills jag dör.
Vi har gråtit och skrattat tillsammans och ibland under träningarna eller gruppsamtalen så har en blick räckt, och vi förstår precis vad den andre menar. "En blick säger mer än tusen ord".
Även Helen från Timrå har vi hängt ihop med under veckan och det var en naturlig konstelation då det var vi tre som var i ungefär samma ålder och hade barn hemma.

Det har varit en tuff vecka psykiskt. Mycket som jag försökt lägga åt sidan har rivits upp och även om jag är fullt medveten om att jag är dödssjuk så har jag förträngt det i vardagen.
Det är som sagt med blandade känslor jag kliver in på Alfta Rehabcenter i morgon kväll igen. Skönt med tid för reflektion men tomt utan Sundsvallsgänget.
Och hur ska jag klara mig utan Karin?
Sista gruppterapin igår läste Karin upp ett stycke ur hennes dagbok som hon skrivit tidigare på morgonen. Hon berättade om sin syster och ju längre versen gick förstod jag att det även handlade om mig, Karins andra syster.

söndag 2 maj 2010

Supermom åker på Rehab.

Läste en artikel i senaste numret av Mama. Shit vad jag kände igen mig.

Hon jobbar, fixar och vaggar barn. Ständigt på väg, ständigt i färd med att lösa ett problem. Men mammor som fixar allt behöver också vila och bara få vara.
Redan här förstår jag att det är rätt beslut jag har tagit att åka iväg på Rehab.
Jag har fått en remiss från min läkare till Slutenvård i 12 dagar på Alfta Rehabcenter. (Jag har dock övertalat dem att få åka hem över helgen till barnen. Jörgen kommer också att vara bortrest samtidigt och spela golf i Kalmar.)
Vidare i artikeln:
FAMILJEN, ÅH SÅ LJUVLIGT! Ungar som ropar mamma, ett hem att sköta, en hund att rasta (det har jag i alla fall inte!), dagistider och föräldramöten. Och så mannen. Han, som efter att du styrt upp alltihopa, eventuellt lämnar barnen (utan mössa och vantar) i skolan och sedan obekymrad försvinner till jobbet. Att rörmokaren är på ingång, vattkoppor går på dagis, ni ska boka flygbiljetter till semestern om tre månader och att svärmor kommer på middag på söndag har han ingen koll på. Du är nämligen morsan som klarar allt.
Faktum är att du klarar så mycket att du inte hinner tänka och ännu mindre känna. För egentligen har du kommit rätt långt bort från din dröm. Den om gemenskap, om att hjälpas åt och om att älska varandra i nöd och lust.


Att sedan gå omkring med en obotlig sjukdom gör inte saken bättre. Med detta inlägg stänger jag ner datorn för några dagar. Det är dags att åka in till stan och ta tåget till Bollnäs för att sedan ta bussen sista biten till Alfta.
Supermom ska på rehab!