torsdag 31 maj 2012

Jag reser mig igen...

Smärtan i knäna försvann lagom tills jag åkte till sjukhuset för cellgifter på eftermiddagen.
Jag fick både cellgifter och min skelettmedicin. Jörgen var med samt att diakonissan kom och pratade en timme.
Resten av tisdagkvällen var lugn. SAH kom förbi och tittade till mig men då var jag på benen som vanligt.

Ingen aning varför jag får dessa smärtor. jag kan få känningar i fot och knäleder ibland om jag varit kall men denna extrema smärta har jag bara haft 3 gånger tidigare förra året i April, Juni och Juli. Och första gången åkte jag akut in med ambulans. Den gången i juli och den gången nu satt smärtan i ungefär 6 timmar och den kunde lindras med massa morfin och kortison.

Jag sover numer med joggingbyxor så att knäna är varma samt min trogna vetekudde och det har i alla fall inte kommit tillbaka.
Senaste dygnet känns det mer som min lever är i vägen och det är återigen jobbigt att gäspa och ta djupa andetag.
Tror jag ligger efter rejält i sömnen också. Onsdagen och torsdagen har varit fullspäckade med besök och telefonsamtal. Jag har pratat ett flertal gånger med hemsjukvården, både med sjuksköterskorna och med läkaren. Joels kurator har ringt om nya skolan, resursfrågan, färdtjänsten dit och om det ska vara vanligt eller RH fritids.
Solskydd är äntligen beställt till barnens rum. Det blir "duetter" på insidan av fönstret istället för markiser utanför.
Räkningarna blev betalda innan midnatt igår och Tele2 har jag äntligen fått iväg överlåtelse på samtliga avtal i hela familjen från mig till Jörgen, samt flyttat all autogiro från mig också.

Igår onsdag kom Åsa förbi med lite goodies från USA och vi åt lunch på altanen. Maria anslöt till fikat och till middagen kom Hillevi. Jätttrevligt med alla besök och ju mer man kan komprimera ihop besöken desto bättre. Jag vill ju självklart träffa alla men det blir inte så mycket gjort om man ska vara social samtidigt. Och ibland måste jag bara få vara ifred och VILA! Ligga på soffan och zappa med kontrollen!

I eftermiddags har jag varit med Isac så han fick klippa sig, sedan ett par nya skor! Så välbehövligt. Nu äger han 2 par!! Försökte få honom till att köpa ett par joggingskor också men icke. Han var nöjd med ett par tygskor som han ska ha till skolavslutningen och till dess går han i sina uttrampade Umbro som har varit enda paret han ägt förutom fotbollsskor.
Jörgen hade fixat middag när vi kom hem som vi snabbt slängde i oss, sedan åkte Jörgen på föräldramöte på Joels nya skola Skanskvarn inne vid Gullmarsplan och jag tog Isacs föräldramöte på Kvarnbergsskolan i Gustavsberg.
Isac verkar inte riktigt bestämt sig om han vill till Kvarnberget eller om han vill gå kvar i Brunn där han går idag. Hoppas han kan sova på saken i natt så vi föräldrar vet hur vi ska agera för vad händer om han inte trivs på Kvarnberget, kan man då enkelt byta tillbaka?



tisdag 29 maj 2012

Bakslag

Suppertrött!

Vaknade tidigt i morse med värk i knäna. Eller värk kanske är för mesigt att säga. Extrem smärta!
När jag skulle förklara för hemsjukvården hur smärtan kändes så förklarade jag den vid krystvärkar i knäna. Någon som kan förstå vad jag menar? Eller känna känslan?

För ett år sedan när jag hade samma sak så slutade det med att jag fick åka ambulans till SÖS och blev sedan inlagd där i flera dagar. Jag hade det en sväng i somras också men då höll jag nere smärtan men en stor dos morfin och efter ca 6 timmar så klingade det av.

Jörgen gick och lämnade Joel på förskolan och gick till jobbet i hopp om att min värk skulle avklinga.
Adam som fortfarande var kvar hemma fick hjälpa mig få på mig lite kläder. Jag vågade inte röra benen då minsta lilla gjorde förba---t ont. Hur många killar i hans ålder får hjälpa sin arma mamma på med trosor och joggingbyxor? Adam, min klippa!
Direkt efter så ringde han hem Jörgen från jobbet som sedan varit hemma med mig hela dagen.

Då jag inte kunde belasta benen så tog Jörgen vår rullpall och skjutsade mig till toaletten. Trots handikappstoa här hemma så var Jörgen tvungen att lyfta mig på toaletten då benen inte bar.
Strax före lunchtid klingade smärtan av och fortfarande morfinhög åkte vi till Södersjukhuset för cellgiftsbehandling. Proverna hade lite stjärnor som vanligt men läkaren var ändå nöjd då de inte var några större skillnader från veckan innan.

Nu ska jag värma vetekudden och göra kväll! ***

Reflektion från en DN läsare





”… men inte exakt när”
Euphoria hänger fortfarande i öronen när jag tar mig an söndagens DN. Jag fastnar för en rubrik ” Jag vet att jag skall dö men inte exakt när”. Jag börjar läsa om livets intensitet i ljuset av det outhärdliga. Om hur det dyrbaraste vi har blir mer än viktigt – tiden. Att ta vara på tiden. Den tid då prioriteringarna blir glasklara i själens dimmor mellan kurer och strålning. Det är en välskriven artikel om att välja att vara och sedan göra det viktiga. Hur tydligt blir det inte att det är ett system som ger livsutrymmet och att en människa med cancer tar ansvar för så mycket mer. Ibland övermäktigt, ibland självklart. Fotografierna i reportaget träffar så rätt i skildringen av Elisabeth Ollas Mattsons eftertänksamma livsbejakande. Hon säger under sista vår;
 ”Jag kan inte bara ligga hemma och dö och se timglaset rinna ut. Jag har inte tid med det. Barnen är det enda som är viktigt nu.”

Din tid är det dyrbaraste du har – ibland bekymmersfri, och ibland så oändligt begränsad – men tiden är din stund på jorden. Och just nu får jag leva den i syrendoften och tänka på berättelsen i DN denna söndag den 27 maj 2012. Det är Mors Dag och vår bröllopsdag – och den blir ännu viktigare tack vare dig Elisabeth Ollas Mattson. Tack Moa Herngren och Eva Tedesjö för speglingen. Och morgonen som bara har börjat…

Michael Bergström
Stockholm

måndag 28 maj 2012

Sofias Änglar ikväll klockan 20

Tänkte precis gå och posta några brev på brevlådan och kom på att jag får skynda mig om jag ska se Sofias Änglar ikväll som börjar alldeles strax.
Det är någon slags sammanfattning om alla familjer som var med under säsongen. Antar att det är från när de hälsade på oss i december och det som har legat på webben "vad hände sedan".

Nu vet ju ni bloggläsare vad som hänt efter programmet. I december hade det bara blivit värre och sedan dess så har det fortfarande bara blivit sämre. Men jag hänger fortfarande med i alla fall, fast kanske inte i samma tempo...

Idag har Sofia faktiskt varit här och fikat. Vi har haft lite kontakt efter programmet och jag tycker hon är en mysig person och jag trivs i hennes sällskap. Vi fikade och babblade i några timmar, sedan gjorde vi en liten husesyn på grabbarnas rum som är sig lika sedan de var här.

Precis när Sofia skulle åka för att hämta egna barn på skola och fritids så kom Joel hem med taxin från Move and Walk träningen så de hann med en liten kram;
Och strax efter att hon åkt kom Jörgen hem men han hade mött henne med bilen och hunnit stanna och sagt hej i alla fall=)

Nä nu blir det promenad till brevlådan och runt området (ca 800 meter) och sedan blir det soffan och titta på Sofias Änglar. (Pappersnäsdukar några paket också...)

Mors dag med hela familjen

Nu får jag ta några djupa andetag. Tänkte skriva överskriften att det var "min sista mors dag" men jag kan ju inte skriva att det är min "sista" av allting. Då skulle ju min blogg bli riktigt deppig. Nu är det ju så att det var min sista mors dag men det var en riktigt bra sådan!
En del dåliga energier ville pocka på lite men jag undvek dem och satsade på alla positiva energier istället.

Familjen och Maja åkte iväg 8.30 på morgonen och styrde mot Norrtälje för att se Adam spela sista träningsmatchen med landslagskillarna (J17 och J18 var det som hade "Russinläger" hela veckan i Norrtälje och igår var sista dagen.)

Vi kom inte hem förrens på eftermiddagen och då var mamma och pappa här så de hjälpte Jörgen olja resten av golven i barnens rum. Skönt att det har blivit gjort. (obehandlade trägolv är inte så praktiskt...)

Under tiden alla slet där inne så fick jag samtal från min "bror" Tomas som nu jobbar i Qatar (nä, jag har inga syskon men Tomas har varit som min bror ända sedan födseln och vi har följts åt hela livet).
Det blev ett låångt samtal... de hann bli klara med alla golv där inne.... =)=)
SÅ glad att han ringde och vi behövde verkligen få prata igenom allt som hänt den senaste tiden. Han kommer hem i början av Juli och jag har lovat Tomas att INTE "hitta på några dumheter" innan han kommer hem. I will do my best brother!

Klockan 17 samlades min och Jörgens familj på Grisslinge Bistraud för en Mors dag middag. Här sitter jag men min älskade pappa;
 Alla småkusiner. Ida, Viktor och Emil tillsammans med Isac och Joel;
Adam sitter tryggt bredvid mormor som kände att hon drog vinstlotten att få äran att sitta bredvid sitt äldsta barnbarn;
Viktor, Ida och Joel;
Riktigt mätta åkte vi därifrån för att fortsätta ätandet hemma på Niklas och Annikas altan. Annika hade gjort jordgubbstårta och Anette cheesecake. Grabbarna hade självklart innebandymatch och alla var med, även Joel. Joel var först målvakt och sedan domare.


Självklart köpte jag DN........ men har inte orkat läsa repotaget. (har korrläst tidigare)
Ska kopiera upp det i tre exemplar så att barnen får varsitt i sin minneslåda.

Här kommer dagens tre visdomar från Paulo Coelho;
Jag gör mig fri från hatet med hjälp av förlåtelsen och kärleken. Att hata tär på krafterna.

Jag byter ut sorg och bitterhet mot förståelse och insikt.

Sinnet måste vara i harmoni med universum. Kroppen måste följa universum. Du och universum är ett.

PS. Fick tips av en bloggläsare om dessa tjejer som cyklar till Öland för sin vän som gått bort i cancer. http://op.se/lanet/ostersund/1.4747645-cyklar-genom-landet-for-att-hedra-sin-doda-van DS.

lördag 26 maj 2012

Vänner

Idag har jag och min svärfar varit med Joel i Sickla Köpkvarter där det har varit "Oh, Happy day". Det var Nacka Handikappidrott som anordnade och Joel fick pröva på innebandy, basket, boccia, kälkhockey och hinderbana. Det var även fiskdamm och lotterier så det var en riktigt nöjd kille som åkte därifrån 3 timmar senare... och en jättetrött mamma...

Jag känner att jag inte alls har samma ork de senaste veckorna och sedan har jag riktigt ont i huvudet det senaste dygnet. Men huvudvärken beror nog på alla tårar just nu. Att förlora Pernilla så snabbt gör ont i varenda cell, men som jag skrev tidigare så tror jag att hon kände att det inte var läge att kämpa emot längre.
Våra vänner bär vi med oss, fast de inte längre vandrar tillsammans med oss.

Ikväll är Jörgen och Joel och tittar på Adam som har hockeymatch i Norrtälje. (de kommer hem till melodifestivalen)
Tills dess är det lite tjejmys med Camilla, Patrice, Claudia och Hille (och Isac får mysa med oss också). Camilla fixar tacos och rabarberpaj;
Och Patrice slängde sig ner och hjälpte mig olja golvet!!! Vilka ovärderliga vänner jag har!!=) Jag är SÅ tacksam för min familj och mina vänner OCH alla er bloggläsare som stöttar mig.
Nu ropar de från köket att maten är serverad! Återigen.... vilka vänner!

En vän är någon du kan dela glädje, oro, framtid och minnen med.
Vänner är sällsynta personer som frågar hur vi mår och sedan orkar lyssna på svaret.
En sann vän finns där, även om man är på väg utför.
Ingen är så rik att hon har råd att förlora en vän.
VAR RÄDD OM ERA VÄNNER!

En topppendag kan bli en bottendag...

Jättetråkigt att läsa negativa kommentarer men jag tror endast de som lever med liemannen flåsande över axeln kan förstå den panik man lever i.
Att inte kunna få en garanti av läkarna att man i alla fall har två veckor kvar i livet.... Inga garantier finns. Lägger levern av så lägger den av.
Varje morgon när jag vaknar så tänker jag hur jag kan nyttja den på bästa sätt för att få må så bra som möjligt själv och HUR kan jag säkra framtiden på något sätt för min familj.

Förut levde jag i vetskap om 3 månadersperioder. Nu lever jag en vecka i taget och hoppas och planerar för två veckor. Just nu är mitt sikte inne på att få leva ett bra och drägligt liv över Adams skolbal och skolavslutning. Jag vill uppleva min äldste son gå ut nian.

Jag kommer inte se något av mina barn ta studenten, jag kommer inte få uppleva något av mina barn ta körkort, jag kommer inte få se något av mina barnbarn, jag kommer aldrig få bli farmor, jag kommer aldrig få veta vad de kommer jobba med, jag kommer aldrig få vara med på Joels tuffa resa genom livet, jag kommer aldrig få se dem gifta sig. 
Så om jag nu gör ALLT jag kan i min makt för att göra livet lättare för min familj som JAG ÄLSKAR ÖVER ALLT ANNAT så  LÅT MIG GÖRA DET. Jag försöker vara POSITIV och GLAD  och NJUTA AV LIVET.

Att vara med i Sofias Änglar är inte något man bara FÅR. Jag har fått betala med hela min livsstory och det var skitjobbigt och inte alls ett självklart val. Vi vägde för och emot ett tag men insåg att vi behövde hjälp och för att säkra framtiden för familjen så "sålde jag mig själv och mitt livsöde".

Stipendium är inte heller något man FÅR. Det är något man söker och faktiskt måste anstränga sig för. Jag har säkert sökt över 20 stycken och JA, jag har fått 2. Och JA, dessa två resor har jag njutit av och varit välbehövliga i min sjukdom under dessa år men om jag fått välja så hade jag gladeligen varit utan dem om jag istället hade fått varit FRISK och UTAN CANCER och fått FORTSÄTTA LEVA och se mina barn växa upp.

Bloggen har alltid en baksida men jag tycker ändå att ni läsare är fantastiska och ett jättebra stöd för mig. Bloggen är min ventil för allt som händer i mitt liv och mina tankar. Det är även min dagbok under tiden som sjuk. Alla har rätt att tycka vad man vill så länge man visar respekt kan jag tycka. Och som sagt, att läsa min blogg är helt valfritt.

I morgon är det ett stort och jättejobbigt repotage i DN och det får vi inte en krona för men min sista tid har blivit dokumenterad och det blir också något som finns kvar för mina barn och nära och kära. Och förhoppningsvis får jag ut det som jag vill förmedla till omvärlden; TA VARA PÅ LIVET medans ni har det.

Igår när jag skrev om min toppendag och att jag mådde bra så visste jag inte om att min älskade vän Pernilla  hade sovit hela onsdagen för att sedan somna in på natten. Det var i går kväll som min telefon började plinga fram 25 stycken sms samtidigt och då hade jag 2 från Pernillas bror. Det slog hårt att få detta besked och hela mitt hjärta blöder. Samtidigt så känns det skönt för jag tror det var vad hon ville.
Alla ska vi ju dö så jag tror inte döden är något farligt men jag får ännu mer panik. Nu vet jag att det är min tur nästa gång. Anna, jag och Pernilla har ju hängt ihop. Anna somnade 18 januari och nu somnade Pernilla precis 2 månader efter att vi kom hem från Spanien tillsammans. Hon fick reda på att det spridit sig den 10 april och nu drygt en månad senare så lägger kroppen av... Jag börjar inse att det är ingen dröm jag lever, fast jag tror det ibland när jag vaknar på morgonen. Det här är min verklighet. Det finns ingen återvändo.
JAG SKA DÖ. Jag vet inte när men jag förstår att det här var min sista vår och det blir min sista MORS DAG  i morgon.


Pernilla, vila i frid.
Din vän Elisabeth

torsdag 24 maj 2012

En riktig toppendag!

Jag har haft en toppendag!! Japp, ni läste rätt. Det är inte ofta nu för tiden men idag har jag varit glad större delen av dagen förutom lite ångest tårar nu ikväll.

Mamma och jag hade en trevlig förmiddag på IKEA och det blev en ny vardagsrumsmatta och några nya kuddfodral  och vips hade man ett nytt vardagsrum för under tusenlappen. Hade limegröna inslag förut och nu körde vi på rosa och svart.
Kollade upp sängpriser till Adam vilka jag nu slängt i soptunnan... för.... nu spricker jag av glädje.... BED FACTORY har återkommit och SJÄLVKLART sponsrar de Adam med en större säng!!!!
*Jättetjutet*
Jag mailade dem i natt samtidigt som jag uppdaterade bloggen och tänkte att vad har jag att förlora på att fråga? Jag kan inte få mer än ett nej..... Men jag fick ett JA!
(tydligen har jag fått hjälp av några läsare som också har mailat företaget. =)=)

Allt som Sofias Änglar gjorde för oss har vi varit jättenöjda med och designertjejerna gjorde ett kanonjobb. Det enda var väl att Adams säng skulle kunna varit längre och bredare och det får han nu!
Tack, tack, tack säger jag bara till Bed Factory. För er som provat deras sängar så förstår ni att jag är tacksam. Barnen som har Bed Factory sängar går inte att jämföra med mig och Jörgen som har Ikea. Sängarna och just deras bäddmadrasser är helt outstanding. (de gånger någon är sjuk och man byter sängar så är det två högst villiga föräldrar som gärna tar någon av barnens säng)

Vidare så var jag med Joel en stund på Ballongen och det var stretchpass och sedan utomhusaktiviteter där det planterades blommor och sedan vattenlek. Återigen, en eloge till Joels resurs Amanda samt den fantastiska personalen på Ballongen. Vilket engagemang!

När vi kom hem från Ballongen har Joel haft sin kompis Samuel här och de har spelat match på altanen. Joel i nya domartröjan självklart vilket gjorde honom extra svettig;
Lite lugnare är det att spela fotbollspel på plattan. -YES, där satt den!
Nu ikväll har jag träffat Jenny, Lotta, Gitt och Maria på "Jimmys" i Hammarby Sjöstad. Vi satt på uteserveringen hela kvällen i bara en kortärmad blus. 
Att sedan komma hem och Loreen gått vidare var en bra avslutning på kvällen.

Vill avsluta detta inlägg med några rader från anonym i förra inlägget. Alla kommentarer värmer och särskilt de som träffar mitt i prick. Som denna;
Vi är många som följer dig Elisabeth och jag tror att jag vågar säga att jag talar för oss alla om jag säger att vi beundrar dig för ditt mod, älskar dig för din humor, sörjer ditt öde och har lärt oss något oerhört viktigt av dig som vi alla kommer bära med oss resten av våra liv: att ta vara på här och nu samt att uppskatta vad vi har!!

Vill att familjen är nära samt att det fixas här hemma

Adam är iväg och spelar hockey i Norrtälje hela veckan och jag saknar honom så. I vanliga fall är det inget konstigt att han åker i väg var och varannan helg och spelar hockey och senaste året har det varit extra mycket med alla utvecklingscamper och landslagsveckor.
Men nu när jag verkligen suger i mig varenda dag så känns sex dagar som en lång tid.

Det märks tydligt i köket då hans uppgift är att tömma diskmaskinen... hmm=)

Till och med att jag längtar efter honom när jag gick in på hans rum för att vara snäll och lägga in hans rena kläder..... eh.... la dem på hans stol istället.... förstår inte riktigt hans upplägg i garderoben...
Isac och Joel är hemma i alla fall och Jörgen förstås. (Jörgen har varit duktig och målat huset varje dag efter jobbet de senaste dagarna vilket känns jättebra. Så skönt att få saker och ting avprickade från min "att göra" lista. Jag vet, i det stora hela nu så är det HELT oväsentligt. Men Jörgen har målat så mycket som möjligt på de "lättare" ställena för att hålla kostnaden nere och sedan kommer 2 riktiga målare nästa vecka och tar det som är för högt för att nå.)
Nästa vecka kommer de och mäter för markiser på baksidan också. NU ska det fixas även om det är tråkig och dyr kostnad. Adam flyter bort i sitt rum på mornarna om solen ligger på.

Joel och jag har haft pusskalas i badet idag. Det kostade 99 pussar att gå upp ur badkaret!! Snacka om att man var villig att betala=)

I morgon ska jag till Ikea med mamma på förmiddagen för att kolla upp vad en ny säng till Adam skulle kosta. Han har världens bästa och skönaste säng. En jättefin från Bed Factory som han fick genom Sofias Änglar, men den är bara 105 cm bred... Han behöver definitivt en bredare och helst längre med sina 193 cm.

Det blir inget sängköp i morgon utan bara lite "titta runt" och sedan blir det väl värmeljus och servetter... Kanske en ny matta till vardagsrummet? Hampen 395 kronor som vi haft vi några år nu har gjort sitt...

Efter IKEA har jag lovat Joel att komma till Ballongen en stund och hälsa på. - Mamma, det var så längesedan du var på Ballongen. När ska du komma dit nästa gång? 
Då tiden tickar så känner jag att det är lika bra att göra det på en gång. Det känns ju i hjärtat direkt när Joel vill att jag ska göra något med honom.
Så i morgon IKEA på fm och sedan skjutsar mamma mig till Ballongen på vägen hem så jag kan vara med Joel där sista timmen mellan 13-14.

Min status är att jag mår ok. Inte bra, men ok. Magen är svullen från kortisonet och den förstorade levern men jag känner mig ändå lite starkare igen nu när jag inte tar så mycket kortison. Så länge jag går på plan mark så kan jag gå på nästa hur långt som helst men så fort det blir uppförsbacke så börjar jag flåsa och går det nedför värker vaderna något fruktansvärt. Jag snubblar fortfarande ganska lätt och är stapplig i benen så jag måste tänka mig för varje steg jag tar.
Vågar inte riktigt skriva det men jag har ont i vänster sida på huvudet igen. (det har jag haft till och från senaste halvåret men på röntgen som gjorts så har det inte varit något men nu när det dyker upp igen så är det klart man tänker på det lite extra. Monster i huvudet vill jag INTE ha!)

Maria och jag promenerade en timme efter min kundliniyoga idag och sedan åt vi en lunch vid Grisslinge havsbad. LIVSKVALITET!

Ni missar inte livet va kära bloggläsare?
Medan du sitter och läser min blogg?
Du chattar, kollar film och tittar på dina vänners bilder medan du sitter i din egen soffa. Men vad missar du under tiden? Din partners tysta sammanbrott? Eller ditt barns första steg?
Hög tid att bli mer NÄRVARANDE.
INGA DAGAR GÅR I REPRIS!

tisdag 22 maj 2012

Ingen större förändring

Jag och Jörgen träffade läkaren idag och fick reda på provsvaren som var snarlika de jag tog förra veckan. Ingen större förändring och inget alarmerande så jag lever på en vecka till då det är dags för nästa provtagning.
Fick brev från Cancerfonden idag. Brukar sätta in ett bidrag där med jämna mellanrum. Blir chockad av överskriften..... 1 av 3 får cancer.....

Nästa vecka är det även cellgifter och skelettbehandling. Denna vecka är "vilovecka".

Efter att ha pratat med min läkare kom jag också fram till att INTE åka till Pernilla efter mitt eget sjukhusbesök.  Istället har jag smsat med Pernillas bror och fått ett foto på P när de rullat ut henne på balkongen i friska luften. Det känns bra att jag tagit mitt beslut och jag tackar läkaren för att hon verkligen stöttade mig och intalade mig att lägga all fokus på mig själv nu och min familj. Pernilla har sin familj hos sig nu och är trygg där hon är.

Efter sjukhuset åkte Jörgen tillbaka till jobbet och jag hoppade av i Sickla på vägen och åt lunch med 2 av mina kollegor. Jag chansade och ringa från sjukhuset och kolla om de hade tid och de hade de. Så glad att jag fortfarande har lite kontakt med jobbet. Var även inne på kontoret innan lunchen och pratade med min chef en stund.

Nu sover hela huset här. Jag ska ta mina sista mediciner innan kudden ropar på mig och även släcka hos Isac och ta av benskenorna på Joel.
Adam är förresten inte hemma. Han är i norrtälje på "Russinläger" för J17 till och med söndag. Russin är inte för att han är gammal utan det kallas tydligen "russinläger" då det är russinen ur kakan som får åka iväg. De är 15 utespelare och 2 målvakter från hela Sverige i hans åldersgrupp. STOLT mamma???? SJÄLVKLART!
(Han vaknade dock upp med lite ont i halsen i morse så jag är väl lite orolig om det är något på gång. Så typiskt att få ont i halsen precis nu. Ska stämma av med honom i morgon förmiddag igen.)

Lite ord på vägen från Paulo Coelho, Kalender 2012, Ögonblick;
Det är viktigt att låta vissa saker lämna en. Släppa taget. Skaka dem av sig.


GUD ANVÄNDER DÖDEN FÖR ATT VISA HUR VIKTIGT LIVET ÄR!


Varje ny morgon kommer med en dold välsignelse, en välsignelse som bara gäller för den dagen och som inte går att spara eller använda på nytt.


GUDS VERK FINNS I SKAPELSENS MINSTA DELAR.


måndag 21 maj 2012

Stockholms domarförbund här

Dagen började med provtagning på vårdcentralen. Prover som jag ska få svar på i morgon när jag ska till läkaren på Södersjukhuset.
Jag kunde säkert ha fått svar om jag ringt in till onkologen idag på eftermiddagen men jag kände att jag har haft en riktigt bra dag och vågade inte riskera den men tråkiga besked.

Mamma mötte upp mig på vårdcentralen och vi tog en promenad nere i Gustavsbergs Hamn en timme i solen.
Efter det åkte vi till Nacka Forum och jag köpte shorts till Isac och mamma köpte sig ett par sandaler för sommaren. Vi avslutade med lunch innan vi for hem igen.

På eftermiddagen var det STOR ÖVERRASKNING för Joel!! Två killar, Johan och Thomas från Stockholms Domarförbund kom och överlämnade en helt egen RIKTIG domartröja som ett flertal domare skramlat ihop till efter att ha sett Sofias Änglar. Den är till och med upp sydd efter hans mått!


Vi fikade och grabbarna fick självklart spela match med Joel som domare. Många utvisningar blev det.
Joel var i sitt esse och hade verkligen en SÅ rolig eftermiddag!
Även Isac var med och spelade och hade kul. Mammahjärtat blev varmt.=)

På kvällen pratade jag med Pernillas bror. (Några har undrat hur det är med min vän Pernilla som också är drabbad av spridd cancer. Fram till i påskas har hon bara haft i skelettet men sedan har det spridit sig snabbt till både lever och hjärna och hon ligger nu på Stockholms Sjukhem och har det trassligt med både motorik, få i sig mat och kommunikation. Hon har panikångest och är medveten stundtals om att timglaset rinner på i snabb fart. Jag har inte velat skriva så mycket om detta. Dels för att det är jobbigt personligen för mig och dels för att jag inte vill att hon själv ska läsa om det.)
Jag hälsade på Pernilla precis innan jag åkte till Provence och då var hon fortfarande hemma. Vi satt i köket och pratade och större delen av samtalet fungerade hyfsat då med bara smärre förvirringar. Jag tror jag vill ha bilden på näthinnan kvar när P sitter i sin fåtölj i hallen och vinkar hejdå till mig.

Jag skickade en bild på mig själv ikväll och fyllde smset med pussar och kramar. Stefan har lovat visa upp det för Pernilla i morgon bitti när hon vaknar och läsa upp texten för henne.
Puss och kram till världens bästa Pernilla. Från Elisabeth.

söndag 20 maj 2012

Solig helg i Stockholm

Natten till fredagen var ju inte den bästa men på dagen på fredagen så var allt "som vanligt" igen.
Att få ett blombud från Cilla sken upp min dag lite till...=)
På kvällen kom Helene och Niklas med barn från Värmland och har varit här tills i morse.

Fredagkvällen blev det varma mackor och sallad och lite småsnack för att prata ikapp oss vad som hänt senaste halvåret sedan vi sågs senast. 

På lördagen var vi på Skansen och vädret här  i Stockholm bjöd återigen på sol och en underbar dag.
Vi tog med oss egen pastasallad vilket var ett smart drag. SÅ mycket folk och köer till alla matstånd.
Jag och Joel tog en färdtjänst in så att han kunde ha elrullen med sig. Det var så kul att se Joel hela dagen köra runt som en galning på högsta växeln. Han hade SÅ kul och åkte och jagade Isac, Viktor och Calle.

 Viktor och Calle;
 Helene;

Joel inne på Lillskansen;

 Första gången Joel åker en karusell HELT själv!!! Han är överlycklig!!!
Igår kväll kom även Gunnar och Monika över och grillade. Nu tänker alla att -shit, vilket tempo och fullt ös... och ja, det har det varit men jag har inte behövt lyfta en hand i köket. Jörgen har fixat med mat och Helene har tagit hand om disk och städat. Och på Skansen gick jag och satt mig på olika bänkar medan de var och kolla på glasblåsning och djur. Jag satt och njöt av det härliga vädret, livet. Skansen, Stockholm och att se på mina grabbar.

Idag söndag så har vi varit hos Joels assistent Malin som fyllde 18 år. 
 På vägen hem hälsade vi på grannens lilla hundvalp....
... och när vi kom hem hängde det rabarber på dörren från Dick och Kerstin. MUMS! jag älskar rabarber och har redan gjort rabarberkräm. Tack så mycket. 
(något säger mig att jag inte ska äta så mycket av det dock utan äta med måtta. Tror det kan vara tungt för levern eller matsmältningen? Eller jag kanske har fel? Det kanske är bra?)

En deciliter rödbetsjuice om dagen är i alla fall bra för levern och rensande och sedan undviker jag rött kött. Men det är det ända jag ändrat i kosten. Mina läkare säger att jag ska äta som vanligt och jag äter en ganska nyttig, bra och varierande kost så jag kör på det.

fredag 18 maj 2012

Akut besök av SAH i natt

Ja, inte ska man ropa hej för snabbt inte.....
Mådde riktigt bra igår och även när jag gick och la mig. Vaknade till vid 3 av att ha ont kring magmunnen. Gick på toaletten, in till Isac och släckte hans lampa och kollade till Joel en sväng.
Försökte somna om men det fortsatte ömma mellan brösten och även dra sig lite åt vänster... och då blir man ju nojjig att det är hjärtat.
Det var liknande smärta som jag fick i Provence och jag kunde inte lägga mig ner utan försökte sitta så rakt som möjligt.

Väckte upp Jörgen och bad han hämta medicinlåda och vatten. Vågade inte röra mig ur fläcken utan försökte bara att djupandas.
Jag är så feg på att ringa hemsjukvården, vill liksom klara mig själv, men smärtan ökade och tårarna kom, med detta kom väl paniken också antar jag.

Två stesolid tog jag och sedan ringde jag SAH som också bad mig ta extra snabbverkande morfin. Problemet var att få ner tabletterna. Jag vet inte vad det är men det känns som det är något som sitter i vägen vid magmunnen och jag får lite illamående känsla men ändå inte.

Jag hade SAH ganska länge på luren men efter ett tag så bestämde de för att komma förbi då detta är tredje gången det händer. (Någon vecka innan Provence fick jag detta hemma på kvälllen när hela familjen satt och kollade på film.) Förstår att det kan vara panikångest också. Men jag tycker ju att jag var på bra humör och mådde bra när jag gick och la mig. Kan vara all kortison också som magen inte gillar.

Nu är det mitt på dagen på fredagen och allt känns som vanligt igen. Lite extra trött bara. Ligger i soffan och kollar MTV samtidigt som jag bloggar.
Mina hjärtan som jag beställt från Lilla Lisa Design har kommit och barnen ska få ett varsitt. Jag har själv valt texten till varje barn och hjärta;


Ikväll kommer Niklas och Helene från Värmland och ska stanna över helgen. Jag hoppas på en energikick och fint väder i morgon lördag så vi kan ta barnen till Skansen och åter njuta av Stockholm.

torsdag 17 maj 2012

Gröna Lund

Idag har jag lagt cancern åt sidan för några timmar. Hela familjen har varit på Gröna Lund om  än något utspridda. Isac var där med tre kompisar och Adam hade flickvännen med sig.
Joels kompis Samuel var också där och hade storebror och mamma Annika med sig.

Jag åkte buss in med Isac och hans kompisar och sedan Djurgårdsfärjan. Snacka om att det tar på krafterna och jag tar alla tillfällen i akt att sätt mig ner och vila. MEN, det går ändå bra. jag vet inte om det är nedtrappningen av kortisonet som ändå gör mig lite starkare i benen och att jag orkar mer.

Joel och hans kompis Samuel kollar Piratshowen;
 Våffla med sylt och glass har precis slunkit ner;

Vädret var perfekt, barnen var nöjda och glada, och jag fick må bra hela dagen. 
Vad mer kan man begära?

Fick sådana kärlekskänslor för vår huvudstad. Vad vackert det är!!
STOCKHOLM I MITT HJÄRTA.....

Jag och Joel tog en Färdtjänst hem vid 18 medan resten av gänget var kvar en stund till. (Han sjöng Svenska Nationalsången för taxichauffören x antal gånger på vägen hem=))
Farfar mötte upp mig och Joel när vi kom hem och hjälpte till att bada och göra i ordning Joel så att han skulle vara klar när hockeyn började.
NU är det hockey och Sverige ligger under i skrivande stund. Joel kör ALL IN hemma i soffan;
I morgon fredag ska jag se om jag kan få tag på boken "Döden är livsviktig".
Hälsningar från en ganska ok Elisabeth ikväll. Dock mycket trött...