måndag 30 maj 2011

Segt

Jag har fått flera sms med frågor hur jag mår då jag inte uppdaterat bloggen på några dagar. Faktum är att jag känner mig jättesliten och är trött. Jag vet inte vad jag tänkte med de nya cellgifterna? Att jag inte skulle påverkas över huvudtaget?
Sedan i tisdags har jag haft rejäla trötthetsdippar, att från ena sekunden känna mig ganska pigg till att i nästa sekund kunna somna på fläcken.
Armbågarna har också blivit blåbruna och jag har fått trycksår där. Konstigt ställe kan man tycka men jag stödjer mig väl mycket på armbågarna när jag sitter vid datorn eller vid matbordet. Trycksår är en biverkan, likaså sömnighet och allmän trötthetskänsla.
Nu hoppas jag att de värsta dagarna är över och att jag kan få må hyfsat till nästa gång. Har dock väldigt ont i bäcken och ländrygg men det kanske är så att cellgifterna jobbar på högvarv och försöker slå ihjäl alla tumörer där!?

I övrigt så bygger de på här hemma med bostadsanpassningen. Vi har två snickare här på heltid samt idag även min pappa här hela dagen som gör det elektriska. Jag servar med kaffe och idag mutade jag dem med en hembakt banankaka.
Av grannen fick jag rabarber idag! ÄLSKAR rabarber! Idag blev det rabarberkräm till lunch. Det är så många som inte tar hand om sina rabarber utan låter dem stå och blomma. (har ni till övers så lägg dem på min trapp, det kan bli så mycket gott. Paj, kräm och saft)

Vad har hänt mer sedan sist? I lördags fick vi mat hos familjen Maria Östlund/Fransson, i söndags var det mest soffläge för mig. Hemsjukvården var här och fixade lite med förbandet då jag får eksem av tejpen. Jag fick även mina mediciner färdiga i dosett för 2 veckor framöver.

Snart är det dags att hämta Joel på dagis. Han ska få cykla ett varv runt området på väg från dagis och sedan när vi kommer hem ska han få köra sin älskade elrullstol ner till affären. Vi ska bara kompletteringshandla lite då vi får Linas Matkasse ikväll för första gången. Ska bli spännande att pröva.

Förresten ni som fick SvD Magasin i helgen. Kolla in framsidan samt repotaget om min kompis Therese Sennerholt i den! BLACK IS THE NEW WHITE!

Ingen är så rik att hon har råd att förlora en vän.

fredag 27 maj 2011

Middag hos föräldrarna ikväll

Vi måste fly huset känner jag instinktivt. Det är som ett bombnedslag här hemma och förråden är fyllda till bredden. Inne i huset kliver vi över saker överallt, och vi har försökt stuva allt åt sidorna så att det ska finnas öppna golvytor att gå på.
Vi håller tummarna att det mesta är klart runt midsommar vilket innebär 3-4 veckor till i denna röra.






Joels två nya rullar. En elrulle och en manuell med enhandsstyrning på höger sida;

Blivande förråd, tvhörna och förhoppningsvis ett rum till Isac eller Adam;

Nyklippt idag;

Nä, nu går bilen till ett dukat middagsbord.

torsdag 26 maj 2011

Existensiell Ångest kontra Joel gör framsteg

Igår kväll var jag på Amazona (bröstcancerföreningen)på Carolina Welins föreläsning om Existensielll ångest.
Tyvärr var jag så trött och orkade inte ens sitta på stolen utan var tvungen att sätt mig i divanen. Första dygnet efter cellgifterna är man speedad av allt kortison men när det börja rinna ur kroppen kommer tröttheten.
Jag kände mig också ganska ensam där då övriga deltagare hade bröstcancer för första gången, men samtidigt så kunde se mig själv för några år sedan.

Visst lever jag med existensiell ångest och paniken över att inte kunna se mina barn växa upp men samtidigt är jag inte lika rädd för döden som jag varit tidigare. Detta har jag nog fått en hel del hjälp av Carolina på tidigare föreläsningar samt att det är hon som driver LEVA gruppen som jag är med i några torsdagar per termin. Denna LEVA grupp består av enbart personer med spridd cancer. Till en början var vi en liten medelåldersgrupp som träffades men nu börjar vi bli fler och en hel del äldre så jag hoppas på en uppdelning i två till hösten. Man vill ju helst känna lite samhörighet och det blir för jobbigt när gruppen blir för stor.

Nu över till Joels framsteg som lyser upp min vardag. En gång i månaden får vi nämligen ett Ballongenbrev om hur Joel sköter sig på specialförskolan samt hur det går med hans mål och om han ska öva på något särskilt. Detta ballongenbrev var väldigt positivt och jag får en klump i halsen när jag läser det. Jag är SÅ stolt över honom;


Nu ska jag sista gången till min kurator på vårdcentralen, sedan går hon i pension. jag har parallellt träffat en kurator via hemsjukvården som också verkar bra och har ett besök igen med henne nästa vecka.
Efter det ska jag och Maria ha lite kvalitetstid med en liten promenad och lunch. Sedan toppar jag det med att gå och klippa mig. Idag är det MIN dag.

Jörgen har tagit semester ridag och håller på att riva bastun här hemma i hopp om att vi ska få till ett sovrum till Adam eller Isac där ute. På eftermiddagen ska han till Olmed med Joel för att få klart Joels nya nattortos samt gjuta för nya fotortoser.
Sjukgymnasten;
Sedan förra Ballongbrevet har Joel blivit riktigt ”farlig” i sina krokodilövningar. Joels motivationen just nu, går inte att ta miste på. Joel kämpar på så bra. Det är spännande att se hans små framsteg i gåendet och förmågan att styra benen från vecka till vecka. Bra kämpat!

Arbetsterapeuten;
Han har ett härligt gott humör och är så motiverad att jobba med allt. Arbetet vid datorn har gått över all förväntan. Joel är så duktig på att styra joysticken med vänster hand och klarar att hantera alla olika delar i de olika programmen. Joel stortrivs när vi jobbar med datorn! Det ger ju mycket bra träning för vänster arm/hand utöver allt annat.
Joel verkar också väldigt glad över sin elrullstol Koala och berättade stolt att han varit på en match och åkt omkring alldeles själv och hejat på folk. Det var så kul att höra! Jag hoppas också och tror att den nya manuella rullstolen kommer att bli bra för Joel och att han efter en tids träning kommer att kunna köra den själv.
Joel är också så härlig att ha som bordskavaljer vid lunchen. Han äter alltid bra och är rolig att prata med!

Pedagogen;
Joel är mycket ivrig och med på samlingen. Han försöker förklara för de andra barnen så att de ska göra ”rätt”. Ett exempel är när vi skulle spela på trumman men bara 2 slag i slutet på varje strof. Det förstod Joel direkt och försökte förklara för de andra barnen att de skulle göra uppehåll och inte spela hela tiden. Joel har lätt för att dela med sig av saker på samling och i spelsituationer. Han kan till och med erbjuda en vuxen att få börja spelet. Han ser och tar ofta kontakt med de andra barnen.

onsdag 25 maj 2011

Ny Piccline

Igår tisdag fick jag en ny Piccline insatt. Förra gången jag fick en gick det jättesmidigt, men denna gång misslyckads första försöket så mina kärl är så seg och hårda av alla cellgifter. Detta gjorde att allt blev försenat.
Behandlingsavdelningen stänger egentligen 16 men det finns personal kvar till 17 som tur var. Jag var klar 16.50.

Under tiden jag fick behanling kom läkaren upp till mig och kände på levern och hon instämde med mig att jag tycker att den har växt och är i vägen när jag böjer mig framåt. Det var mycket hmm, mmm när hon klämde på magen och då ställde jag den läskiga frågan vad hon trodde om min tid kvar här på jorden.
Självklart ville hon inte svara och hon kan inte svara heller. Den här sjukdomen är så lömsk och kan svänga så fort.
Min fråga var om detta cellgift inte fungerar och min lever fortsätter i samma tillväxtfart, vad är mina odds att jag kommer till Kanarieöarna i december?
Ingen som vet.

Vi hade bokat en Kanarieöarna resa nu i juni men har insett att det är för mycket nu med bostadsanpassningen som rullar på och svärföräldrarna som flyttar i helgen. Jag har precis kommit hem från Mösseberg och har en massa läkarbesök och annat att ta igen och det känns inte som vi vill "klämma" in en resa i schemat.
Tills vidare är alltså resan i alla fall flyttad till december.

Jag satsar nu på en spanienresa med Åsa och Pernilla i augusti närmast i schmemat på utlandsresor.

Idag har jag kört Adam till skolan, handlat, kundaliniyoga och sedan haft hemsjukvården häe för omläggning av picclinen som blodat under natten.

måndag 23 maj 2011

Trevligt och mindre trevligt

Vi börjar med det trevliga…
Igår var vi och grillade hos Milene och Per. Det är 101 trappsteg upp till deras Örnnäste men det är en härlig utsikt när man kommer upp.
Hille och Maria var spänstiga i benen men halvvägs upp fick jag be Hille ta ett kort på mig och Maria (vad gör man inte för att få pusta ut lite:))


Adam ringde på Jörgens mobil på väg hem från hockeyträningen och undrade om det fanns mat hemma. När han hörde att vi grillade kom han som ett skott.

Vackra värdinnan Milene

Milenes händige man Per som byggt större delen av huset;

Jörgen och Robin;

Therese och Ralf;

En fördrink i väntan på maten


Det var en härlig försommarkväll och min sjukdom fick stå åt sidan ett tag.

Och sedan blir det måndag och då känns det som man får en smäll på käften och dagarna blir på liv och död igen. Jag har ont i hela kroppen när jag vaknar på mornarna och det var faktiskt bättre i Mösseberg. Antingen var säng och kuddar bättre där eller så slappnade jag av mer när jag sov. Här hemma så ligger jag på helspänn natten igenom ”alltid redo” och sover väl en decimeter ovanför kudden.
Mitt bäcken känns alldeles knöligt och höfterna går liksom i baklås ibland. Vetskapen att det kryllar av nya tumörer på dessa ställen gör inte saken bättre. Jag tycker även att jag känner hur levern växer och idag fick jag vatten på min kvarn när ett av levervärdena var 6,8. För en månad sedan var det 5,2 och normalgränsen är max 3,5. Var tvungen att kolla vad det värde var september 2008 när jag fick reda på mitt återfall, och då var det 5,0. Det här känns inte roligt alls.

Idag måndag var planen att jag skulle få en Port a cart (venport) inopererad på Radiumhemmet. Jag har stått i kö sedan i mars och under tiden har jag haft en Piccline vilken de tog bort efter förra behandlingen i tron om att jag skulle få denna Port a cart idag och min behandling är i morgon. Då mina sköterskor på SÖS vet att de har problem med personal på Radiumhemmet så hade jag även en plan B vilket det får bli nu. Plan B innebär en ny Piccline som ska opereras in i morgon 10.30 på SÖS, sedan blir det röntgen, läkarbesök och på eftermiddagen behandling. Detta innebär en heldag på SÖS i morgon.

Kom precis på nu när jag skulle lägga mig att jag skulle premedicinera med 16 kortisontabletter klockan 16. Jag kom på detta 6 timmar senare… undra vad det spelar för roll? (bra att jag kom på det över huvud taget i mitt röriga liv.)

I övrigt idag så har jag skjutsat Adam i morse strax före 8, varit på vårdcentralen och tagit prover, på banken och lämnat in papper på ett lån som ska läggas om på fredag, handlat, pratat med snickarna här hemma samt fixat fika till dem (så de jobbar på bra…), bokat om en tid för Joel till ögonläkaren, haft besök av hemsjukvården, Hjälpmedelscentralen har varit här och hämtat Joels matstol som ska justeras och göras större, haft Åsa här på fika, hämtat Joel på dagis med hjälp av boendestödet, Joel övat köra elrullstolen ner till affären och även inne i affären, lagat tacos till middag, somnat i soffan…..

Nu är klockan däremot 22.30 och jag sitter i sängen och bloggar med blödande ögon. Har suttit här och masserat Joels ben senaste halvtimmen. Vet inte om han har växtvärk eller skenorna som gör ont men det är alltid bara höger ben som gör ont. Han gnyr och svamlar för han är SÅ trött, sen sover han lite, sedan ska jag massera igen. (tror faktiskt jag tar av skenan nu så vi båda får sova i natt.)

söndag 22 maj 2011

Hemma igen från rehaben

Det var ju inga banderoller och partyhattar direkt när jag kom hem. Adam låg och slöa i soffan, Jörgen jobbade och Isac sov hos en kompis. Som tur var kom mormor hem med Joel strax efter att jag kom hem och han bjöd på mycket kramar och pussar. Mmmmmm vad mysigt.
Vi åt risgrynsgröt till middag som svärmor kokat och varit och lämnat. Jättegott och funkade bra för min blåsa att äta.

Bygget har gjort lite framsteg medans jag varit borta.
Här blir det HWC, handikappsanpassat badrum;

Och här blir det en större hall, förråd och tv hörna för grabbarna;

På lördagen åkte Joel och red med mormor och Malin. Malin 18 år, går barn och ungdomsprogrammet och älskar att vara med Joel. Hoppas nu att vi blir beviljade Personlig Assistans (som vi ansökte om 8 december 2010) då vore Malin kanon att ha på några timmar i veckan.

Jag och Maria umgicks större delen av dagen. Vi promenerade ner till hamnen där Maria och Robins nya båt precis blivit sjösatt. Jörgen skurade båten utvändigt.


Jag och Maria började rensa lite invändigt då båten är skeppad från Florida där tidigare ägaren bor. Vi hittade palmer överallt. Det började med 3 tavlor, sedan låg det badlakanset och handduksset med palmer på. I förpiken fanns det en jättefin filt.. egentligen… om det inte vore för palmerna på den och sedan matchande kuddar…. med palmer.
Det går inte att förklara i ord vilket skratthysteri vi hade nere i ruffen. Det kändes som att oavsett vilket skåp vi öppnade så var det saker med palmer på. I köket hittade jag cocktailglas, vanliga dricksglas och tallrikar. Efter det trodde vi att det var nog men då hittade Maria ett litet miniskåp vid köksbordet och vad hittade hon där om inte lite servetter med palmer på!! Och sist men inte minst en diskhandduk och en grytlapp med palmer på!!!
Det blev 3 stora sopsäckar till UFF efter att jag och Maria hade rensat där nere.

Efter detta lät vi grabbarna vara kvar vid båten så gick vi hem och fikade med hemgjord rabarberpaj (Maria vill att jag ska skriva att hon hjälpte till med att skära rabarberna)

Lägligt så ringde Emil och Mathias så de kom över på en fika. Mathias mamma Liz var också med. Så himla trevligt med lite spontana grejor och inte ha något riktigt planerat en hel dag.

På kvällen var vi bara hemma och gjorde ingenting. (det är inte ofta jag skriver…)
Isac hade i och för sig sin kompis Tim som sov över.

fredag 20 maj 2011

Sista dagen i sluten vård...

Ja, så stod det faktiskt när jag beviljades rehab. "Du har beviljats 12 dagar onkologisk rehab i sluten vård". Låter mycket värre än vad det är...

I onsdags hade vi SPA kväll som undersköterskorna anordnade i relaxrummet i SPA avdelningen. Man fick välja mellan fotbad eller paraffinbad för händerna.
Yvonne och Tina valde fotbad;

Jeanette, Alena, Tarja och jag valde Paraffinbad för händerna. Jag bad dem vinka lite fint till kameran;

Ser lite ut som en hand från en skyltdocka, men vilket härligt resultat det blev. Vi avslutade med att smörja in händerna med naturligt bivax;

Efter serverades tapas. Dryck fick man köpa till själv och tjejerna slog på stort och delade på en flaska vin. Jag festade till med en Cola. (tyvärr ingen äkta CocaCola, de har bara Pepsi. Men i nödfall så går även det ner)

I går torsdags så märktes det att antibiotikan hade bitit och jag kunde ut och promenera igen. Det är helt ljuvlig omgivning kring kurorten och att gå upp på själva Mösseberget ger verkligen valuta för uppförsbacken. Dels finns det väldigt fina strövområden där uppe och sedan har man en härlig utsikt över Falköping. Man befinner sig också högst upp i Falköpings skidbacke! (kolla in det gula rapsfältet.)


Att gå stigen ner känns som att man vandrar genom djungeln. Det är ett otroligt djurliv och fåglarna kvittrar glada över att det snart är sommar;

Idag fredag hade vi ett Latinopass med ena sjukgymnasten. Det var som vanligt ”vårat tjejgäng” som var med. Övriga i rehabgruppen lös med sin frånvaro, kanske inte riktigt deras grej då de tillhör en annan generation. Vi som var med hade i alla fall jättekul.

Efter passet hade jag läkarbesök med avstämning inför hemfärden. Sedan packade jag ryggsäcken med sittunderlag, dricka, äpple och en tidning och gick iväg och satte mig i en grässlänt för mig själv. SÅ SKÖNT. Det har regnat i så många dagar så det var som en befrielse att få gå ut och sätt sig en stund själv. Det blev sen lunch då tåget inte gick förens 16.17.

Just nu i skrivande stund så sitter jag på tåget. Perfekt att åka första klass och ha fritt internet.

Pappa kommer och hämtar mig på centralen. Jörgen jobbar, Isac sover hos en kompis så det blir jag, Adam och Joel hemma ikväll. Egentligen skulle Joel sova hos mina föräldrar men jag vill ha honom hemma ikväll. Jag har lite abstinens efter honom, så ikväll blir det gos. Kanske kan sno en kram av Adam också!?

onsdag 18 maj 2011

Det kom ett paket

Idag på morgonen ringde de från receptionen och sa att jag hade ett paket att hämta där. Jag? Vad spännande. Vem kan det vara ifrån?

Det var från min egen bästa Åsa!!! (Ok, Pernilla, jag vet att hon är din också. Vi kan väl dela fifty/fifty? :)

Tack Åsa, det var välbehövligt. Boken var verkligen en bok som jag tar till mig direkt till hjärtat. Den heter TRÖSTERIKT av Catharina Segerbank, präst i Svenska Kyrkan.
”När vi var små kunde vi krypa upp i någons knä och bli tröstade. När vi har blivit vuxna, var kan vi hitta trösten då?”

Mitt program idag förutom att äta är tid hos Diakonen för samtal, stretchyoga samt föreläsning om Krishantering. Efter middagen har vi organiserad SPA kväll med tilltugg, så det ska bli spännande och se vad som händer ikväll. Badrock och badkläder medtages.
Så trots att jag inte är hundra och att jag äter antibiotika så gör jag det bästa utav tiden här.

VÄNNER är de sällsynta personer som frågar hur vi mår,
och sedan orkar lyssna på svaret.

En sann vän finns där
även om man är på väg utför.

tisdag 17 maj 2011

Antibiotika

Min morgon började med läkarbesök. Han kunde snabbt konstatera att jag behövde antibiotika. Blåsorna i munnen, hes och hostar upp grönt slem, två sår på benet som är rödflammiga runt och inte läker (från att jag fastnade i armeringsjärnen hemma) samt att det rosslade i lungorna.
Med andra ord så orkar inte mitt immunförsvar mer och med lite sunt förnuft kan man räkna ut att jag nog skulle ha haft antibiotika redan i slutet av förra veckan. Nu blir det 10 dagar antibiotika EryMax (jag tål inte Penicillin) det vill säga till och med torsdag i nästa vecka. På tisdag ska jag ha nästa cellgiftsbehandling och självklart känner jag mig lite orolig att jag inte kan få denna nu.

Igår googlade jag på mitt cellgift (brukar aldrig googla om min sjukdom annars) och där står det under BIVERKNINGAR en hel del men punkter som stämmer på mig är; SMÄRTA eller SÅR I MUNNEN, SÅR I NÄSAN, NÄSBLÖDNINGAR, SÖMNIGHET och INFLAMMATION AV HÅRSÄCKAR. Det sistnämda gäller inte på huvudet utan när jag har tagit bort oönskat kroppshår. Så det känns som att en del av mina ”förkylningsproblem” även kan vara biverkningar. Jag är tex inte snorig men har sår i hela näsa och blöder väldigt lätt. Att jag blöder lätt gäller överallt, alla småsår och blåsor som börjar blöda blöder rikligt. Sår i munnen? Menar man blåsor då tro? Oavsett så hoppas jag att allt blir bättre med antibiotikan.

Så här ser min blåsa ut som jag har haft sedan förra söndagen och den har varken blivit större eller mindre. Men det har tillkommit några blåsor till men de är mycket mindre och gör inte lika ont som denna;

Hela eftermiddagen har jag varit på rummet och vilat. Först kom en undersköterska förbi och meddelade att vi tyvärr får avboka min taktila massage som jag skulle få i morgon så jag inte blir sämre, en stund senare kom ”min” favoritsjuksköterska förbi och undrade om hon inte skulle boka in någon behandling torsdag eller fredag då jag förhoppningsvis mår mycket bättre och antibiotikan verkat.
Jag hann sedan sova en timme innan det knackade på dörren igen. Det var en ny undersköterska som kom och presenterade sig då hon skulle jobba natt och hon ville bara komma och säga hej och även säga att det bara var att ringa om det var något. Undersköterskorna här är verkligen SÅ gulliga allihopa.

Efter middagen så gick jag och ”tjejgänget” (jag, Jeanette, Tina, Tarja, Alena och Yvonne) ner och hade egen SPA ritual. Vi köpte varsina kit MÖLLEVIK.
Vi hade jättetrevligt och faktiskt att jag kände mig så mycket bättre och piggare efter.

Fyll inte livet med dagar,
fyll dagarna med liv.

måndag 16 maj 2011

Hängig och gnällig

Fortfarande blåsor i munnen, hes, hostig, ingen feber, inget halsont, lederna ilar och värker till och från och då främst knäna. Men även höfter och fotleder känner jag av. Ingen huvudvärk än så länge idag men det kanske man inte vågar skriva!?

Min tilldelade sjuksköterska här på Mösseberg har idag tagit både halsprov och snabbsänka och resultatet var inga streptokocker men däremot en sänka på 40. (ska vara under 8) Jag har även fått lite Xylocain gel som bedövar på blåsorna i munnen samt att hon fixat en läkartid till mig i morgon bitti klockan 9.

Egentligen borde de ha kollat upp min sänka redan i fredags när jag påpekade det för den andra sköterskan (min sköterska var ledig) men då gjordes inget. Hon satt bara och sa oj, oj, oj hela tiden och tyckte synd om mig istället för att försöka komma med en lösning. (Undra vad jag hade för sänka i fredags?)
Jag fick dock en lapp att gå till apoteket och köpa Xylocain gel för munblåsorna. Jag frågade om det inte var på recept och det var receptfritt sa hon. Jag fick en promenad i alla fall men som jag misstänkte så var det receptbelagt. Ska inte en sköterska ha koll på det?

Undersköterskorna däremot är jättetrevliga, hjälpsamma och känns riktigt kompetenta. Mer kompetenta än den här sjuksköterskan. Just det, och om det skulle hända något under helgen eller nattetid att jag fick mer ont så skulle jag enligt sjuksköterskan ringa 1177(sjukvårdsupplysningen) men eftersom det finns undersköterska här dygnet runt så frågade jag om jag inte kunde ringa på dem om det var något, och självklart var det så. Är det så att det behövs mer hjälp så ringer undersköterskorna i sin tur på hjälp så det känns tryggt att veta.

Livet är en av de få dyrbarheter som minskar i värde om man inte använder det.

söndag 15 maj 2011

Shoppingsöndag i Göteborg!

För några dagar sedan slog det mig att jag befinner mig ganska nära Göteborg, bara en timme med tåg. Jag ringde min kusin Annika i Göteborg och vi bestämde att jag skulle åka in idag så att jag var framme klockan 12. SÅ kul att träffas och SÅ kul att göra impulsiva saker.
Mest roligt var att jag skickade denna bild till Jörgen och skrev hälsningar från Göteborg! Jag hade inte sagt något till honom så han blev megachockad och smsade tillbaka; Va f-n!?

Vi gick i Nordstan hela tiden då det regnade ute. Vi shoppade, åt lunch, tjötade som Annika säger (inte blev jag bättre i halsen av det… superhes), shoppade lite till och åt glass. Jag trodde att fyra timmar skulle räcka och att jag skulle ta 16 tåget tillbaka till Falköping men det blev 17 tåget. Mest beroende på att vi snackade så mycket, inte på grund av shopping.
Annika hade med en jättefin tröja/blus till mig som en liten present. Jättetack Annika! Passade ju perfekt. Och jag hade köpt en likadan ängel som jag köpte till mig själv häromdagen, så nu har vi varsina.

Annika moffade glass och jag tittade på............ Nej då, jag åt självklart en jag med med kolasås men det finns det inga bildbevis på. :)

När jag var tillbaka på kurorten var det middag. Lasagne som var alldeles för salt vilket gjorde att jag inte kunde äta den på grund av mina blåsor i munnen. Istället blev det yoghurt och flingor till middag.

Efter det var det bad, bubbel och bastu innan det var dags att dra sig tillbaka på rummet. Idag har jag tyvärr känt av mina knän men jag tror det kan ha att göra med att det har varit så kallt. Jag kände att det ilade lite på tåget till Göteborg och så nu ikväll efter badet. Jag tar en extra alvedon och en extra morfin innan jag går och lägger mig.

I morgon bitti ska jag till sjuksköterskan och då tänker jag be att få träffa läkaren också då jag har varit hes i en vecka nu och min jätteblåsa i munnen läker inte trots att jag sköljer med Clorosodyl och kletar på sådan där gel. Det gör så infinaliskt ont! Jag tänker också ta upp att det fortfarande gör ont i handleden. Detta efter att sköterskan råkade träffa en nerv när hon tog blodprover i tisdags. Jag undrar om man kan få några men av det? Eller går det över efter ett tag?

Nä, nu ska jag ta lite honungsvatten innan det är natti. Känner mig dock nervös att knäna ska spöka och krångla i natt. Sitter och masserar dem till och från samt har värmt vetekudde till sängen.

lördag 14 maj 2011

Småbarnsmammor

Här kommer inlägget som jag skrev i torsdags. Som tur skrev jag det i word innan jag klippte in det här. Nu blir man ju lite orolig att Blogger kan ta bort inlägg som jag gjort.
Alla småbarnsmammor skulle nog behöva komma iväg på rehab några dagar. Detta slår mig när jag sitter i gräset och läser HELA Aftonbladet ostört.

Jag är så tacksam att jag får åka iväg så här. Självklart är det på grund av min kroniska cancer men även utan att vara sjuk så skulle många behöva komma iväg så här och få vila upp sig och ta en paus från ekorrhjulet. Jag har sovit 2 nätter på raken nu och endast gått upp en gång per natt för toalettbesök. (I vanliga fall är jag uppe varannan timme… toalettbesök, tittar till barnen, orolig, ont i ryggen, vänder Joel etc.)

Här kommer ett underbart inlägg från Anna Zethraeus i gårdagens debatt i tidningen. Det handlar om att utmattade småbarnsmammor längtar mer efter en god natts sömn än efter sex….;
Hand upp småbarnsmamma om du känner igen dig en vanlig tisdagskväll:
Du plockar upp 200 leksaker från golvet, steker falukorven samtidigt som du bokar in fotbollslägret på nätet, jagar in ungarna från studsmattan, packar utflyktsmatsäckarna, förhör engelska glosorna, styr upp skolavslutningsfesten, badar och nattar barnen – innan du till sist glider in i ditt raffset, rappar snärtigt med läderpiskan i luften och förför den äkta mannen i några svettiga, erotiska timmar tills morgontidningen ramlar ner i brevlådan.
Not.


Om jag var miljardär skulle jag starta en fond för trötta småbarnsmammor. Och det skulle gynna papporna i slutändan också….

Min egen status här på Mösseberg är nu ikväll torsdag HUVUDVÄRK. Trots Alvedon Forte och en timmes sömn innan middagen så har jag fortfarande ont i huvudet. Vi hade kostföreläsning efter middagen men jag var tvungen att gå därifrån tidigare på grund av huvudvärken. Jag vet inte om jag börjar bli påverkad av vädret kanske. Ikväll har det regnat och åskat lite igen. Hesheten är också kvar men det känns bättre och jag har köpt lite slemlösande idag på apoteket.

Det var lite kul att läsa en kommentar till mitt förra inlägg att en bloggläsare hade sett mig i Falköping idag. Jag är fashinerad av att hon kände igen mig i ”riktiga” livet. Det var även en kommentar från en som var här på Mösseberg men inte visste att jag var här för tillfället. (jag kommer att vara här fram till den 20 maj, dvs en vecka till.)

En nyinköpt ängel;

fredag 13 maj 2011

Inlägg och kommentarer borta

Idag har Blogger varit nere hela dagen. Jag blev lite förvirrad när jag såg att Blixt och dunder var senaste inlägget. Igår la jag nämligen in ett om småbarnsmammor men det är borta samt att senaste kommentarerna är borta. Det stod på Bloggerstatus att allt som lagts in sedan i onsdags kväll var borttaget men att det skulle läggas tillbaka...
Nu ser jag att det fungerar att göra nya inlägg igen men min inlägg från igår samt kommentarer är fortfarande borta.
Bloggläsare Carola hade gjort ett inlägg om att hon sett mig i Falköping och jag hade också gjort en kommentar tillbaka att det stämde. Du såg rätt. Det var jag på väg in på Rabalder. Jag blev så fashinerad av att du kunde känna igen mig!? Och sedan skrev jag att jag hoppades att besiktningen gick bra med bilen.
Någon hade även skrivit att hon gick här och badade varje måndag och då skrev jag att jag är kvar här en vecka till, åker hem nästa fredag den 20e.
Just det, idag är det fredag den 13e. Den verkar har passerat utan större missöden. (1 timme kvar innan det blir lördag)

Min status är;
Fortfarande hes, huvudvärk till och från (igår kväll och inatt hade jag riktigt ont som inte gick över med alvedon), jätteblåsa i munnen som gör förfärligt ont samt ont i höger handled efter att sjuksköterskan träffade en nerv i tisdags när hon tog prover. (shit vad ont det gjorde. Hon tog prov i armvecket och det stack till som en kniv i handleden!?)
Usch vad jag klagar. Positivt är dock att rygg och knän håller sig i schack!

Vad jag gjort idag på Mösseberg?
Mitt rehabprogram i gymmet, gruppträning med gummiband, jag och Solveig (från Sundsvall) var ute och tog en promenad och nu på kvällen hade vi avslappning.
Gänget som jag umgås med här;

Här en bild när vi strechar efter gummibandspasset. Så imponerande att en av de äldre damerna var me på passet. Riktigt bra jobbat!;

Avvaktar tills i morgon bitti om jag ska lägga in inlägget "småbarnsföräldrar" på nytt eller om Blogger lägger tillbaka det automatiskt.

onsdag 11 maj 2011

Blixtar och dunder

WOW, snacka om att det var blixt och dunder här ikväll klockan 18. Jag var ute och gick mellan 16 och 17.30 och på vägen tillbaka såg jag hur mörk himlen var och jag hade mina misstankar om att det var regn på väg men ändå inte då solen sken och det var alldeles ljummet ute.

Men det började snart mulna på och sedan blinkade det till och strax efter så mullrade det. Sedan var himlens skådespel i full gång med blixt och dunder om vart annat och öppnade sig sedan också för ösregn. Det blev verkligen tvära kast. Undra om det dundrar mer här för att vi befinner oss ganska högt upp på ett berg? Nåja, jag tycker det är ganska mysigt med oväder, jag är ju inne i värmen.

Idag har jag varit på två föreläsningar, en om Mindfulness och en om stress. Jag har också varit med på ett anpassat corepass som var jättebra och jag kunde göra alla övningar. Efter middagen ikväll tänkte jag även gå ner och simma lite och även sätta mig i varma bubbelpoolen.
Jag har också fått svar på mina prover de tog igår angående kalcium och mineraler etc i kroppen och alla prover låg inom det normala. Mina sendrag har också blivit bättre och jag har druckigt så mycket mer vätska också det senaste dygnet så det kan bero på det. Jag känner mig också lite piggare än igår. Kan bero på att jag sovit bättre på nätterna nu än jag gjort på mycket mycket länge samt att jag sov 2 timmar middag igår vilket inte är likt mig.

Just det, höll på att glömma berätta att jag träffat Diakonen här idag. Hon verkar jättebra och vi ventilerade lite livsfrågor. Frågor som inte har några exakta svar utan svaren varierar beroende på vem man frågar. Finns gud? Hur skapades jorden? Vad händer när man dör? Det är ganska mycket som snurrar i mitt huvud nu för tiden. Och frågor som jag inte tänkt på tidigare dyker upp.

Tänker på Ulrica som också varit här på Mösseberg men inte finns här på jorden med oss längre.(Ulrica från boken ”Livet kan inte vänta”). Funderar på i vilket rum hon bodde. Vet att hon pratade med Diakonen här och vet också att hon hade besök av en bloggläsare under sin tid här och att de satt i trädgården och fikade. Kan riktigt se Ulrica här på Mösseberg framför mig.

tisdag 10 maj 2011

Hes och ont i huvudet

Jag har tappat rösten helt idag och försökt undvika alla situationer där man behöver prata. För hoppningsvis så blir det bättre till i morgon.

I morse var jag på "sköna rörelser i vatten" vilket kändes lite lagom. Sedan packade jag min lilla ryggsäck igen med filt, vatten och bok och gick och la mig i grässlänten igen. Jag kom på mig själv att jag bara låg och stirrade upp i himlen. Det är ganska fashinerande egentligen. Här ligger jag på planeten jorden, på en liten gräsplätt i Falköping och stirrar rätt ut i universum;


Var tvungen att fota min nya fina skor också:

Klockan 12 var jag hos sjukgymnasten som hade gjort i ordning ett program till mig. Vi gick igenom det men hon tyckte inte att jag skulle träna idag utan avvakta tills i morgon utifall det är en förkylning jag har dragit på mig. Programmet bestod av 5 enkla övningar vilket kändes bra. När det är få övningar är chansen att man gör dem större an när det är ett längre komplicerat program.

Till lunch var det Ärtpure soppa som var jättegod!
Efter lunchen promenerade jag till apoteket på sjukhuset här och hämtade ut mer Diklofenac (voltaren). De tror jag har en inflammation mellan skulderbladen då jag är svullen där och är stel. Alternativt att det är kortisonet som gjort att jag är svullen även runt nacken till baksidan. Så här svullen som jag är efter kortisonet nu har jag aldrig tidigare varit. Jag åt ju väldigt mycket kortison hösten 2008 och blev som en fotboll i ansiktet, men nu är det värre.
Vems haka är det här?? (Inte min i alla fall....eller?);

Suck, undrar när det ska börja ge med sig lite? Någon skrev att det tar en månad att bli av med svullnaden... lagom till skolavslutningen.

På eftermiddagen var sjuksköterskan här hos mig på rummet och tog prover då jag har haft problem med sendrag och kramper i ben, fötter, händer och fingrar det senaste dygnet. De ska kolla upp om jag har brist på något. Får svar i morgon.

Mellan 16-18 sov jag middag!!! Det hör inte till vanligheterna men här finns ju tiden att koppla av och jag hade så ont i huvudet så jag tog en alvedon forte och gick och la mig. Balkongdörren stod på vid gavel och jag somnade skönt med solen som sken utanför och en bris som svepte in då och då. Tyvärr hade jag fortfarande ont i huvudet när jag vaknade men det känns bättre nu på kvällen.

måndag 9 maj 2011

Onkologisk rehab 12 dagar

Ett dygn har jag nu varit här. Allt känns under kontroll men mina förväntningar kastades omkull när jag kom hit. Jag hade hört att Mösseberg skulle vara mycket finare än Alfta rehab där jag var förra våren. Rummet var typ i samma skick som på Alfta. Här har man dock egen TV på rummet vilket är ett plus, samt att man har en egen balkong. Det är dock den sunkigaste balkong jag någonsin skådat och den är i stort behov av renovering, likaså rummet behöver renoveras omgående. (Men jag ska inte klaga, det är helt ok, det var mina förväntningar som var för höga.)Maten är bra här men kan inte jämföras med Alftas nyttiga kök. Pool och SPA delen är tvärtom SÅ mycket fräshare här på Mösseberg än på Alfta. Så allt har sina för och nackdelar.
Mitt rum;

Min Balkong;

Omgivningen är underbar och anläggningen ligger väldigt naturskönt på sluttningen på Mösseberget. Det finns många gångvägar och stigar man kan promenera och utsikten är häpnadsväckande. (Jag har i och för sig min balkong i norrläge upp mot berget och kvällssol.) Djurlivet med allt fågelkvitter är som balsam för skälen. Jag har sovit med öppen altandörr i natt och förutom allt fågelkvitter så är det tyst i övrigt.
Utsikt från min balkong;

Idag har det varit välkomstmöte för oss hela rehabgruppen. Det är en väldigt blandad grupp och jag känner att jag stängt av större delen av gruppen och kommer att helt fokusera på mig själv. Jag har inget behov att ta massa nya kontakter. De jag känner lite samhörighet med är 5 tjejor som jag var ute och promenerade med igår. De är alla i 40-45 års åldern.(De är dock "friska" från sin bröstcancer och ska tillbaka ut i livet.)
Sedan är det 8-10 pensionärer (några av dem en bra bit över 80 år, kanske att någon till och med är över 90!) som jag inte har riktigt koll på vad för slags rehab de är här på. Några har nog cancer eller har haft men någon har "bara" bytt ut någon höftled. Och några kvinnor har lymfödem. Väldigt blandad grupp alltså.

Jag har träffat läkare, sjuksköterska och sjukgymnast idag på mitt individuella schema och sedan har jag haft vattengympa på eftermiddagen.
I morgon har jag "sköna rörelser i vatten" på morgonen innan frukost och träff med sjukgymnasten igen. I morgon eftermiddag får jag ett nytt individuellt schema och där vet jag att de även ska lägga in samtal med diankonissan här på Mösseberg. Samtalsgrupp har jag sagt ifrån mig då det inte finns någon här i min ålder och med min diagnos.

Idag före lunchen så tog jag med mig mina scheman och la mig i grässlänten en stund. SÅ SKÖNT! Detta är rehabilitering!!

Jag passade på att ringa hem till Jörgen och även till mamma. Jörgen lät meddela att han lämnat in vårt guld nu. (från guld i byrålådan till pengar i handen...) Jag har rensat mina gamla guldsmycken och sådant jag fått ärva av min farmor. Jag använder aldrig guld och har ingen dotter som kan ärva efter mig så jag har varit på väg i flera år att lämna in det och NU så äntligen gjorde Jörgen det idag. För 2 armband med lite berlocker, 2 halsband, 3 ringar och några örhängen fick vi 10000,-!!!!

Efter middagen tog jag en liten kvällspromenad i villaområdet intill på 2km och det kändes som om det var en kväll i juni, en ljummen sommarkväll. Det doftade nyklippt gräs och återigen alla fåglar som kvittrade. Man ser att det har slagit ut mer här nere i Falköping än hemma i Stockholm och gräsmattorna är riktigt gröna och spireorna blommar.

I går kväll efter middagen gick jag tillsammans med 5 andra bröstcancertjejor. Vi bestämde inte hur långt vi skulle gå innan utan vi knatade bara på och ena tjejen hade på sin GPS i Iphonen och det visade sig att vi gick närmare 6 km!! Vi var ute en timme och precis som ikväll så var det helt underbart väder igår också.
Utsikten över Falköping;

Det är brant att ta sig upp och ner till "platån". Efter 6 km på platån SKREK mina knän när jag skulle ta mig ner de sista 500 meterna tillbaka till hotellet. Att gå platt är inga som helst problem men sedan nedför.... ingen barnlek;

Just nu sitter jag och bloggar på min lilla balkong endast iförd yogabyxor och en t-shirt och klockan är 21.30. Men nu börjar det bli kyligare så jag tror jag flyttar in och avslutar detta inlägg.