Efter att ha varit på kanarieöarna som vilken frisk människa som helst och även vandrat i bergen så har jag känt mig jättestark. (Förutom min förkylning förstås)
Jag kände mig stark inför läkarbesöket idag där jag skulle få svar på min senaste datortomografi som jag gjorde innan resan. Jörgen och även Joel var med mig idag. Det känns viktigt att även Joel följer med ibland så han förstår att jag är sjuk.
Benen slogs undan för mig när jag fick reda på att resultatet av de senaste cellgifterna inte riktigt nådde upp till läkarnas förväntningar. Metastaserna i levern fortsätter att föröka sig, några gamla hade växt och några gamla hade minskat. Levern är det ställe som är känsligast. UTAN EN FUNGERANDE LEVER DÖR MAN.
Positivt var att knölen på halsen hade minskat från 17-10 mm och flera körtlar runt bröstbenen hade minskat. Skelettet stod stilla vilket också ses som positivt
En tumör i njuren hade även den minskat!?!? Jag hade ingen aning om att jag hade någon tumör i njuren??
Läkaren förklarade det som att de mäter på olika tumörer från gång till gång och att inte alla tumörer mäts när det är spritt i kroppen.
Det är väl så himla många antar jag! Har aldrig velat se några röntgenbilder.
Jag var lugn under besöket. Kände mig tom och uppgiven. Känns som jag inte kan påverka skiten som bor i min kropp. Önskar att jag kunde göra en ADRESSÄNDRING!
Efter läkarbesöket var jag och tog prover inför min cellgiftsbehandling som jag skulle ha på eftermiddagen. (Vi fortsätter med samma cellgift i två månader till och gör sedan en ny utvärdering.)
Proverna var bra vad gäller leverprover och blodstatus men ett crp togs också då min hosta sitter långt nere i bröstet. CRP var 26 och enligt behandlingspersonalen var det ok att få behandling då jag inte har feber och känner mig pigg i övrigt, men min läkaren övervägde in i det sista och jag fick enbart min skelettmedicin Pamidronat. Cellgifter blir förhoppningsvis nästa tisdag igen.
Det känns inget bra att ha missat två tisdagar på raken. Förra veckan valde jag själv att avstå för att få åka utomlands med familjen men idag ville jag mer än gärna ha i mig giftet. Giftet som förhoppningsvis förlänger min livslängd lite.
Ikväll somnade Joel i min famn och jag ville aldrig släppa taget...
Om vetekornet inte faller i jorden och dör, förblir det ett ensamt korn. Men om det dör, ger det rik skörd. (Joh 12:24)
Visar inlägg med etikett prover. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett prover. Visa alla inlägg
tisdag 27 december 2011
måndag 3 oktober 2011
Rakad
Fullt upp som vanligt efter en fullspäckad hockeyhelg.
Adam och hans lag vann Elitcupen. Det var så kul att se deras glädje och extra roligt att de fick vinna mot Almtuna i finalen som de annars har väldigt svårt emot.
Idag har jag tagit prover i morse på vårdcentralen och sedan fick jag en akut tid hos min underbara frisör Madde på Hamnsalongen i Gustavsberg. Håret fullkomligt rasar av och jag ringde och pratade in ett meddelande sent i går kväll varvid Madde ringde direkt i morse. Snacka om service!
Här är bild före, film under klippningen och bild efter. (Kanske inte den roligaste frisyren för Madde att klippa..)
Efter klippning har jag varit på apoteket och sedan spenderade jag hela eftermiddagen på Rosendals trädgård där Amazona hade träff.
Först fick vi binda en bukett men jag tittade på och passade på att fika... sedan fick vi göra ett hösthopsättning vilket var riktigt kul. Jag kände mig så kreativ. (ni som känner mig vet ju att detta inte direkt är min grej..)
Här står Bea och påtar i jorden;
Beas;
och min;
På kvällen har jag och Isac röjt upp lite på tomten. Han fick skippa fotbollsträningen idag då han dragit ut en tand. Adam på hockeyträning, Jörgen jobbar och Joel spelade spel med sin assistent Malin.
Nu är det Hollywoodfruar. En liten flykt från verkligheten... i morgon är det cellgifter och sjukhuset igen.
PS. I morgon bitti kommer det inte ligga en stor hårboll på kudden:):) DS.
Adam och hans lag vann Elitcupen. Det var så kul att se deras glädje och extra roligt att de fick vinna mot Almtuna i finalen som de annars har väldigt svårt emot.
Idag har jag tagit prover i morse på vårdcentralen och sedan fick jag en akut tid hos min underbara frisör Madde på Hamnsalongen i Gustavsberg. Håret fullkomligt rasar av och jag ringde och pratade in ett meddelande sent i går kväll varvid Madde ringde direkt i morse. Snacka om service!
Här är bild före, film under klippningen och bild efter. (Kanske inte den roligaste frisyren för Madde att klippa..)
Efter klippning har jag varit på apoteket och sedan spenderade jag hela eftermiddagen på Rosendals trädgård där Amazona hade träff.
Först fick vi binda en bukett men jag tittade på och passade på att fika... sedan fick vi göra ett hösthopsättning vilket var riktigt kul. Jag kände mig så kreativ. (ni som känner mig vet ju att detta inte direkt är min grej..)
Här står Bea och påtar i jorden;
Beas;
och min;
På kvällen har jag och Isac röjt upp lite på tomten. Han fick skippa fotbollsträningen idag då han dragit ut en tand. Adam på hockeyträning, Jörgen jobbar och Joel spelade spel med sin assistent Malin.
Nu är det Hollywoodfruar. En liten flykt från verkligheten... i morgon är det cellgifter och sjukhuset igen.
PS. I morgon bitti kommer det inte ligga en stor hårboll på kudden:):) DS.
tisdag 13 september 2011
Känns som jag ska kräkas
Jag är så nervös inför vad dagen kommer att bjuda på. Om en timme ska jag så svar på min magnetröntgen av hjärnan som jag gjorde för två veckor sedan.
Detta svar avgör definitivt hur min närmsta framtid ser ut.
Efter läkarbesöket så ska jag på behandlingsavdelningen och få de nya cellgifterna. Även det känns nervöst med tanke på vilken allergireaktion som jag fick första gången med Caelyx.
Samtidigt som jag är nervös för mig själv så tänker jag på min vän Pernilla som ligger på Radiumhemmet med skelettsmärtor. Pernilla ska också med till Provence på lördag så det gäller att både hon och jag är friska nog att komma iväg.
Nu går bilen mot Södersjukhuset. Jörgen är med.
Detta svar avgör definitivt hur min närmsta framtid ser ut.
Efter läkarbesöket så ska jag på behandlingsavdelningen och få de nya cellgifterna. Även det känns nervöst med tanke på vilken allergireaktion som jag fick första gången med Caelyx.
Samtidigt som jag är nervös för mig själv så tänker jag på min vän Pernilla som ligger på Radiumhemmet med skelettsmärtor. Pernilla ska också med till Provence på lördag så det gäller att både hon och jag är friska nog att komma iväg.
Nu går bilen mot Södersjukhuset. Jörgen är med.
torsdag 1 september 2011
Ny behandlingsplan, röntgen och operation
Några dagar sedan jag skrev och det har hänt en hel del sedan dess.
Vi kom hem i måndags natt från Spanien, landade vid midnatt och kom i säng klockan 03. På tisdagen hade jag fullt schema framför mig som skulle börja med provtagning på Södersjukhuset klockan 10, därav kände jag att de få timmar jag kunde skrapa ihop innan familjen vaknade var väldigt viktiga.
05.30 ringde SAH hemsjukvården!!!??? De hade försökt ringa mig på mobilen sedan 03 men den var självklart på ljudlöst då jag VILLE SOVA!!
Jag blev helt skogstokig på att de ringde på hemtelefonen och väckte HELA familjen. (Stora killarna har telefoner på sina rum så det ringer där inne också... men det är ju sällan det ringer på hemtelefonen och då också på omänskliga tider.)
Från början hade jag fått en operationstid på Nacka klockan 9 och då skulle de behöva ta prover på mig när jag kom hem mitt i natten. När jag sedan fick en operationstid på Radiumhemmet klockan 14 på tisdagen så strök de operationstiden på Nacka. Det var SAH själva som strök operationstiden och därmed också provtagningen på natten. Provtagningen skulle istället tas på förmiddagen vid 10 på SÖS eller KS.
HUR kan det ligga kvar i deras system att de ska komma till mig mitt i natten?
Joel vaknade och somnade inte om, Isac somnade om på soffan, jag och Jörgen kunde väl ligga och dra oss en timme men sedan var det full fart.
Adam till skolan, Joel till förskolan och Isac packade för övernattningsläger på Möja tisdag till onsdag.
Pernilla mötte upp mig på SÖS på provtagningen. Hon skulle också ta prover. Sedan gick vi ner till röntgen. Där började jag med Magnetröntgen av hjärnan som tog nästan 1,5 timme, och efter det gjorde jag slätröntgen av halsryggen.
Det kändes bra att ha lite stöd med sig. Magnetröntgen är aldrig trevligt och det känns bra att veta att det finns någon utanför.
Efter röntgen gick vi till min kontaktsjuksköterska för att få svar på proverna så jag visste om det var ok att genomföra operationen klockan 14.
Proverna var bra och Åsa, Pernilla och jag åkte till Solna med en liten mellanlandning i Hagaparken med promenad som tidsfördriv. (jag fick varken dricka eller äta 4 timmar innan operationen)
Åsa släppte av Pernilla och mig vid Radiumhemmet, KS. Prick 14 var det dags för operation och jag hade fått mig en hutt valium och en alvedon som lugnande. Jag som var så trött somnade på operationsbordet.... Jag vet att jag hörde dem säga att "patienten sover". Jag har minneslucka från hela operationen trots att jag inte var sövd. Jag har inget minne av att jag har gått in eller ut i operationsrummet.
Här har Pernilla tagit en bild på mig när jag äter macka efter. Vem har satt på mig mössan?? (Inget minne av det heller)
Port a carten är i alla fall på plats nu äntligen.
Nu är nästa större grej i min kalender TVpucken i Värmland i nästa vecka. Adam spelar i Stockholms första lag och är Assisterande lagkapten. Förhoppningsvis går de vidare från gruppspelet och då kan man se matcherna när de sänds i SVT nästa helg. Håll tummarna.
Adam, Stockholms Tv puckslag RÖD;
Idag har jag och Jörgen varit hos min onkologläkare och fått svar på punktionen och bukröntgen som gjordes innan resan. Knölen i halsen var bröstcancer som väntat och den är fortfarande hormonkänslig.
Bukröntgen visade på lite fler svullna lymfkörtlar vid bröstbenet och två stycken i levern hade vuxit med ytterligare en halv centimeter. Skelettet står still.
Med detta resultat bestämdes det att jag ska byta behandling till Taxener en gång i veckan med start veckan efter TVpucken.
Jag vet inte riktigt hur jag känner. Tråkigt att det fortsätter öka men ändå känns det bra att få starta med något nytt som för hoppningsvis kan bromsa skiten.
När jag kom hem hade jag fått brev från Cancer och Allergifonden som jag ansökt bidrag från och de hade beslutat att ge mig ett bidrag till "personlig rehabilitering på hälsohem inom Sverige". Jippi, det kan jag inte få för mycket av. I mitt galna liv behöver man ibland en paus för att orka. Det är jobbigt att vara sjuk och ändå leva ett "vanligt" liv.
Ytterligare en rolig grej var att jag fått mail från Bonnier som lät meddela att jag är en av tjugo som är nominerade till Årets Bloggmamma 2011. What??
Vem har anmält mig till detta? Är det Gitt min kompis som fick mig att börja blogga? Någon som vill ge sig till känna?
Sorgen och glädjen går hand i hand.
Medgången gör mig trygg och stark och ger mig kraft att stötta den svagare,
motgången formar mig till en ödmjukare människa som inte tar allt för givet.
Några rader från boken Trösterikt.
Vi kom hem i måndags natt från Spanien, landade vid midnatt och kom i säng klockan 03. På tisdagen hade jag fullt schema framför mig som skulle börja med provtagning på Södersjukhuset klockan 10, därav kände jag att de få timmar jag kunde skrapa ihop innan familjen vaknade var väldigt viktiga.
05.30 ringde SAH hemsjukvården!!!??? De hade försökt ringa mig på mobilen sedan 03 men den var självklart på ljudlöst då jag VILLE SOVA!!
Jag blev helt skogstokig på att de ringde på hemtelefonen och väckte HELA familjen. (Stora killarna har telefoner på sina rum så det ringer där inne också... men det är ju sällan det ringer på hemtelefonen och då också på omänskliga tider.)
Från början hade jag fått en operationstid på Nacka klockan 9 och då skulle de behöva ta prover på mig när jag kom hem mitt i natten. När jag sedan fick en operationstid på Radiumhemmet klockan 14 på tisdagen så strök de operationstiden på Nacka. Det var SAH själva som strök operationstiden och därmed också provtagningen på natten. Provtagningen skulle istället tas på förmiddagen vid 10 på SÖS eller KS.
HUR kan det ligga kvar i deras system att de ska komma till mig mitt i natten?
Joel vaknade och somnade inte om, Isac somnade om på soffan, jag och Jörgen kunde väl ligga och dra oss en timme men sedan var det full fart.
Adam till skolan, Joel till förskolan och Isac packade för övernattningsläger på Möja tisdag till onsdag.
Pernilla mötte upp mig på SÖS på provtagningen. Hon skulle också ta prover. Sedan gick vi ner till röntgen. Där började jag med Magnetröntgen av hjärnan som tog nästan 1,5 timme, och efter det gjorde jag slätröntgen av halsryggen.
Det kändes bra att ha lite stöd med sig. Magnetröntgen är aldrig trevligt och det känns bra att veta att det finns någon utanför.
Efter röntgen gick vi till min kontaktsjuksköterska för att få svar på proverna så jag visste om det var ok att genomföra operationen klockan 14.
Proverna var bra och Åsa, Pernilla och jag åkte till Solna med en liten mellanlandning i Hagaparken med promenad som tidsfördriv. (jag fick varken dricka eller äta 4 timmar innan operationen)
Åsa släppte av Pernilla och mig vid Radiumhemmet, KS. Prick 14 var det dags för operation och jag hade fått mig en hutt valium och en alvedon som lugnande. Jag som var så trött somnade på operationsbordet.... Jag vet att jag hörde dem säga att "patienten sover". Jag har minneslucka från hela operationen trots att jag inte var sövd. Jag har inget minne av att jag har gått in eller ut i operationsrummet.
Här har Pernilla tagit en bild på mig när jag äter macka efter. Vem har satt på mig mössan?? (Inget minne av det heller)
Port a carten är i alla fall på plats nu äntligen.
Nu är nästa större grej i min kalender TVpucken i Värmland i nästa vecka. Adam spelar i Stockholms första lag och är Assisterande lagkapten. Förhoppningsvis går de vidare från gruppspelet och då kan man se matcherna när de sänds i SVT nästa helg. Håll tummarna.
Adam, Stockholms Tv puckslag RÖD;
Idag har jag och Jörgen varit hos min onkologläkare och fått svar på punktionen och bukröntgen som gjordes innan resan. Knölen i halsen var bröstcancer som väntat och den är fortfarande hormonkänslig.
Bukröntgen visade på lite fler svullna lymfkörtlar vid bröstbenet och två stycken i levern hade vuxit med ytterligare en halv centimeter. Skelettet står still.
Med detta resultat bestämdes det att jag ska byta behandling till Taxener en gång i veckan med start veckan efter TVpucken.
Jag vet inte riktigt hur jag känner. Tråkigt att det fortsätter öka men ändå känns det bra att få starta med något nytt som för hoppningsvis kan bromsa skiten.
När jag kom hem hade jag fått brev från Cancer och Allergifonden som jag ansökt bidrag från och de hade beslutat att ge mig ett bidrag till "personlig rehabilitering på hälsohem inom Sverige". Jippi, det kan jag inte få för mycket av. I mitt galna liv behöver man ibland en paus för att orka. Det är jobbigt att vara sjuk och ändå leva ett "vanligt" liv.
Ytterligare en rolig grej var att jag fått mail från Bonnier som lät meddela att jag är en av tjugo som är nominerade till Årets Bloggmamma 2011. What??
Vem har anmält mig till detta? Är det Gitt min kompis som fick mig att börja blogga? Någon som vill ge sig till känna?
Sorgen och glädjen går hand i hand.
Medgången gör mig trygg och stark och ger mig kraft att stötta den svagare,
motgången formar mig till en ödmjukare människa som inte tar allt för givet.
Några rader från boken Trösterikt.
söndag 28 augusti 2011
Jag blundar för sjukdomen.
Jag har fortfarande semester från mina cancerknölar och smärta. Jag blundar och låtsas att jag är frisk. Någon dag till i alla fall. Innan verkligheten springer ikapp mig.......
Stranden närmast där vi bor i Los Alcazares. (T-shirten har jag fått av tjejerna.) Jag har bott i skuggan medans tjejerna har soldyrkat;
Åsa och JanPeters lägenhet ligger i Mar Menor Golfresort. En timme söder om Alicante. Här är bild på uteplatsen och utsikten;
Torrevieja på fredagen. Marknad på förmiddagen och stranden på eftermiddagen;
Middag på hotellet i området på lördagkvällen;
Söndagen den 28 augusti.Tjejerna åkte till stranden direkt på morgonen medans jag sov ut och åt frukost i lugn och ro. Jag förde över bilder och läste lite mail innan jag satt på mig joggingskorna och tog en promenad till stranden. Det tog mig totalt 80 minuter att gå. Det var mycket längre än jag trodde, och varmare.... på vägen hem mätte vi upp sträckan med bilen till 8 km!!
Precis kommit fram till stranden;
Här ovan känner jag mig som en vinnare över cancern. Även om det bara varade för en stund så kände jag mig så stark och jag har svårt att själv fatta hur sjuk jag egentligen är.
Förra fredagen var jag så dålig och hade ont i hela kroppen. Mina tankar då var om det skulle vara slutet. Man vet ju att det kan gå fort och jag var verkligen så dålig. Inte i min vildaste fantasi trodde jag att jag drygt en vecka senare skulle gå så långt i 30 graders värme.
I morgon är sista dagen här. Sedan måste jag släppa pausknappen och trycka på play igen. På tisdag är det provtagning, slätröntgen av rygg och hals, magnetröntgen av hjärnan och slutligen operation när jag ska få min port a cart. Fullt ös med andra ord. Det gäller att njuta och ta vara på stunden.
Stranden närmast där vi bor i Los Alcazares. (T-shirten har jag fått av tjejerna.) Jag har bott i skuggan medans tjejerna har soldyrkat;
Åsa och JanPeters lägenhet ligger i Mar Menor Golfresort. En timme söder om Alicante. Här är bild på uteplatsen och utsikten;
Torrevieja på fredagen. Marknad på förmiddagen och stranden på eftermiddagen;
Middag på hotellet i området på lördagkvällen;
Söndagen den 28 augusti.Tjejerna åkte till stranden direkt på morgonen medans jag sov ut och åt frukost i lugn och ro. Jag förde över bilder och läste lite mail innan jag satt på mig joggingskorna och tog en promenad till stranden. Det tog mig totalt 80 minuter att gå. Det var mycket längre än jag trodde, och varmare.... på vägen hem mätte vi upp sträckan med bilen till 8 km!!
Precis kommit fram till stranden;
Här ovan känner jag mig som en vinnare över cancern. Även om det bara varade för en stund så kände jag mig så stark och jag har svårt att själv fatta hur sjuk jag egentligen är.
Förra fredagen var jag så dålig och hade ont i hela kroppen. Mina tankar då var om det skulle vara slutet. Man vet ju att det kan gå fort och jag var verkligen så dålig. Inte i min vildaste fantasi trodde jag att jag drygt en vecka senare skulle gå så långt i 30 graders värme.
I morgon är sista dagen här. Sedan måste jag släppa pausknappen och trycka på play igen. På tisdag är det provtagning, slätröntgen av rygg och hals, magnetröntgen av hjärnan och slutligen operation när jag ska få min port a cart. Fullt ös med andra ord. Det gäller att njuta och ta vara på stunden.
måndag 22 augusti 2011
Punktion
Har varit rätt sliten efter sista cellgiftsbehandlingen och haft ont i kroppen. Sedan i fredags har jag även haft feber på kvällarna. Kände att jag var tvungen att kolla upp det innan avfärd till Spanien så idag när jag ändå var till SÖS för Punktion av knölen i halsen så gick jag till min kontaktsjuksköterska.
Hon började med att ta tempen på mig och jag var helt säker på att jag var feberfri, men icke, jag hade 38 grader.
Med detta sagt så drog karusellen igång och de skickade mig att ta prover. Proverna var ok och utan stjärnor förutom CRPn. CRPn ska vara max 3 och jag hade 69 vilket tyder på en infektion av något slag. (no wonder jag har haft ont i kroppen och sovit mig genom dagarna)
Jag fick antibiotika som jag börjat med ikväll och äter 10 dagar framöver så jag hoppas på snar bättring.
Punktionen av knölen på halsen var riktigt obehaglig men ändå "snällare" än vad jag hade föreställt mig. 3 gånger fick de sticka och gnugga runt innan de var nöjda...
Passar på att meddela alla som smsat eller sökt mig i helgen att jag faktiskt hade stoppat bort mobilen i byrålådan på ljudlöst. jag var tvungen att ha lite egen läktid. Den kommer inte med till Spanien heller! :)
Nu är det bara 6 timmar kvar tills Åsa hämtar mig. Måtte jag inte bli sämre. NU är det nära.............. wrooooommmmmm
Hon började med att ta tempen på mig och jag var helt säker på att jag var feberfri, men icke, jag hade 38 grader.
Med detta sagt så drog karusellen igång och de skickade mig att ta prover. Proverna var ok och utan stjärnor förutom CRPn. CRPn ska vara max 3 och jag hade 69 vilket tyder på en infektion av något slag. (no wonder jag har haft ont i kroppen och sovit mig genom dagarna)
Jag fick antibiotika som jag börjat med ikväll och äter 10 dagar framöver så jag hoppas på snar bättring.
Punktionen av knölen på halsen var riktigt obehaglig men ändå "snällare" än vad jag hade föreställt mig. 3 gånger fick de sticka och gnugga runt innan de var nöjda...
Passar på att meddela alla som smsat eller sökt mig i helgen att jag faktiskt hade stoppat bort mobilen i byrålådan på ljudlöst. jag var tvungen att ha lite egen läktid. Den kommer inte med till Spanien heller! :)
Nu är det bara 6 timmar kvar tills Åsa hämtar mig. Måtte jag inte bli sämre. NU är det nära.............. wrooooommmmmm
tisdag 19 juli 2011
Fåfängan
Det bidde inget restaurangbesök igår kväll då solen försvann och det mulnade på. Istället åkte vi hem till oss och jag bjöd på ”här är ditt kylskåp”… Det blev mjölkstuvade makaroner och köttbullar, rostade morötter och tomater till. Grabbarna tog sig ett varsitt glas rödvin till och jag och Maria festade till med bubbelvatten. Jordgubbar hade jag i frysen så en jordgubbspaj till efterrätt kunde jag också bjuda på.
Kvällen avslutades i soffan till fotbollsfinalen.
Här är en bild som mamma skickat över från dalarna på vår "egen" kralliga målvakt! Duktiga killen står i rullatorn och släpper händerna lite fort (även bushanden) Han är dock fastspänd med två bälten i midjan;
Idag måndag har jag tagit en långpromenad på Värmdö men gjorde en vätskepaus hos min arbetskollega Anette en stund innan jag tog mig an sista kilometern. Det har varit en bra dag i kroppen. (kan bero på att jag tagit 16 kortison idag inför behandlingen i morgon)
Hemsjukvården SAH har ringt och vi har bokat upp tider samt att de får ta över ärendet att försöka få en tid för operation av en ny Port a cart. Då mina värden pendlar under månaden på grund av cellgifterna så kan jag inte ta en tid när som helst heller och det finns inte så många tider att få tag på. Jag behöver en tid slutet av vecka 32 eller under vecka 33. Vi får se om det går att fixa, annars får jag ha kvar min Piccline ett tag till. Det är bara så jobbigt att behöva lägga om och spola den varje vecka.
Min sköterska från behandlingen har också ringt och meddelat att mina prover såg bra ut. HB på 128 vilket är bra och alla vita och röda plättar var bra. Leverproverna såg också ok ut och jag hade endast en stjärna (vilket innebär att värdet avviker) som var 5,4 och ska vara under 3,5. (förra gången var det 6,8 så det var bättre i alla fall). Man måste försöka se allt så positivt som möjligt och jag försöker i möjligaste mån leva efter det. Eller hur Maria? (Min kompis Maria är den som oftast rycker upp mig om jag råkar se svart ibland.)
På eftermiddagen var jag hos tandläkaren vilket också varit svårt att få in i kalendern mellan cellgifterna då jag inte har fått gå dit när jag varit infektionskänslig, så precis dagen innan behandling så är värdena på topp och då ska det stämma att tandläkaren har en tid också. Inga hål! Sedan kommer det där jobbiga att höra att man får en kallelse om ett år igen. Om ett år? Inget konstigt med det, men för en människa som lever med en dödlig sjukdom så känns det jobbigt att höra. Kommer kallelsen dimpa ner i brevlådan till Jörgen och han måste ringa och lämna återbud för att jag inte längre är i livet? Ett år är lång tid i mitt liv. Eller förresten, detta tandläkarbesök kanske ska vara mitt nästa långsiktiga mål? Mitt kortsiktiga är att jag ska på Skepparholmen med några tjejkompisar i augusti samt att jag, Åsa, Pernilla och kusin Annika ska till Spanien när skolan börjar.
Jag, Maria och Hillevi gjorde lite impulsgrej ikväll och åkte till Fåfängan på Standup comedi. Det är nästan pinsamt att erkänna det men INGEN av oss har tidigare varit på Fåfängan. Snacka om att man är dålig att turista sin egen stad. (I alla år man jobbat i stan så har man åkt förbi fram och tillbaka VARJE dag. Och så många gånger har jag sagt att DIT upp skulle man ta sig någon dag och se på utsikten. NU har det hänt!!
HOPPET
är en bevingad varelse
som fladdrar i själen
och sjunger en melodi –
utan ord.
Kvällen avslutades i soffan till fotbollsfinalen.
Här är en bild som mamma skickat över från dalarna på vår "egen" kralliga målvakt! Duktiga killen står i rullatorn och släpper händerna lite fort (även bushanden) Han är dock fastspänd med två bälten i midjan;
Idag måndag har jag tagit en långpromenad på Värmdö men gjorde en vätskepaus hos min arbetskollega Anette en stund innan jag tog mig an sista kilometern. Det har varit en bra dag i kroppen. (kan bero på att jag tagit 16 kortison idag inför behandlingen i morgon)
Hemsjukvården SAH har ringt och vi har bokat upp tider samt att de får ta över ärendet att försöka få en tid för operation av en ny Port a cart. Då mina värden pendlar under månaden på grund av cellgifterna så kan jag inte ta en tid när som helst heller och det finns inte så många tider att få tag på. Jag behöver en tid slutet av vecka 32 eller under vecka 33. Vi får se om det går att fixa, annars får jag ha kvar min Piccline ett tag till. Det är bara så jobbigt att behöva lägga om och spola den varje vecka.
Min sköterska från behandlingen har också ringt och meddelat att mina prover såg bra ut. HB på 128 vilket är bra och alla vita och röda plättar var bra. Leverproverna såg också ok ut och jag hade endast en stjärna (vilket innebär att värdet avviker) som var 5,4 och ska vara under 3,5. (förra gången var det 6,8 så det var bättre i alla fall). Man måste försöka se allt så positivt som möjligt och jag försöker i möjligaste mån leva efter det. Eller hur Maria? (Min kompis Maria är den som oftast rycker upp mig om jag råkar se svart ibland.)
På eftermiddagen var jag hos tandläkaren vilket också varit svårt att få in i kalendern mellan cellgifterna då jag inte har fått gå dit när jag varit infektionskänslig, så precis dagen innan behandling så är värdena på topp och då ska det stämma att tandläkaren har en tid också. Inga hål! Sedan kommer det där jobbiga att höra att man får en kallelse om ett år igen. Om ett år? Inget konstigt med det, men för en människa som lever med en dödlig sjukdom så känns det jobbigt att höra. Kommer kallelsen dimpa ner i brevlådan till Jörgen och han måste ringa och lämna återbud för att jag inte längre är i livet? Ett år är lång tid i mitt liv. Eller förresten, detta tandläkarbesök kanske ska vara mitt nästa långsiktiga mål? Mitt kortsiktiga är att jag ska på Skepparholmen med några tjejkompisar i augusti samt att jag, Åsa, Pernilla och kusin Annika ska till Spanien när skolan börjar.
Jag, Maria och Hillevi gjorde lite impulsgrej ikväll och åkte till Fåfängan på Standup comedi. Det är nästan pinsamt att erkänna det men INGEN av oss har tidigare varit på Fåfängan. Snacka om att man är dålig att turista sin egen stad. (I alla år man jobbat i stan så har man åkt förbi fram och tillbaka VARJE dag. Och så många gånger har jag sagt att DIT upp skulle man ta sig någon dag och se på utsikten. NU har det hänt!!
HOPPET
är en bevingad varelse
som fladdrar i själen
och sjunger en melodi –
utan ord.
måndag 20 juni 2011
Inlagd igen
Så less på det här.
Vaknade i natt vid 3 och skulle gå på toaletten och hade domningar i fötterna. Känseln kom aldrig tillbaka trots att jag var uppe och vandrade ett tag. Passade på att fixa tvätt etc och försökte göra lite tåhävningar men känseln under fotsulorna kom aldrig tillbaka och då började jag bli rädd och förstod att jag måste ringa SAH. jag drog mig verkligen in i det sista för jag sörstod att de skulle säga att jag var tvungen att åka in. Attans!
Jag mår annars för tillfället väldigt bra så därför känns detta som ett JÄTTESTORT NEDERLAG.
I morgon tisdag har jag planerade cellgifter också som jag gärna vill ha... men...
Klockan 6.45 i morse åkte jag och Jörgen in till KS akuten i Solna (Joel sov hos mormor som tur var).
Jag behövde inte ta någon nummerlapp utan kunde gå rakt fram till luckan! INGEN KÖ!?!?
Efter lite provtagningar och träff med läkaren där så kom de fram till att jag skulle läggas in på sös (Radiumhemmet var fullt, men SöS känns bättre då det är min hemarena).
Att vi åkte till KS var för att hemsjukvården hänvisat dit.
Vid 11 kom jag till SÖS och möttes av många leenden då 90% av personlaen känner mig vid det här laget. Jörgen åkte och jobbade när han visste att jag var i trygga händer.
Jag har bara ätit och försökt sova lite under dagen, vilket var svårt då det borrade i betong på våningen över.
Kan också bero på att jag fått 32 kortisontabletter.
Ska nog ta och beställa TV för 24 timmar så jag har något att titta på ikväll. Viktiga program som Bacherolett och Beverly hills fruar. ha ha. Ganska skönt att drömma sig bort och glömma vardagen för en stund.
Jag mår bra förutom lite stickningar i fötterna fram och tillbaka men har fått godkännt att gå till Pressbyrån och köpa mig något gott.
I morgon har de avbokat min läkartid klockan 9 samt min behandling efter men istället har jag fått en MR tid på KS Solna 10.40. OM denna röntgen ser bra ut kan jag få min behandling på onsdag kanske. Om röntgen INTE ser bra ut, ja då vet jag inte hur min framtid alls ser ut. Jag borde även få svar i morgon på min DT (Datortomografi) som jag gjorde på Ersta förra veckan som man ser hur min lever mår.
Nä, nu ska godisgrisen gå och se vad hon kan hitta för gott. Undra om de har mörk choklad med Seasalt från Lindt?
Lets see the bright side of life!
PS. mina prover såg bra ut idag, även leverproverna. DS.
Vaknade i natt vid 3 och skulle gå på toaletten och hade domningar i fötterna. Känseln kom aldrig tillbaka trots att jag var uppe och vandrade ett tag. Passade på att fixa tvätt etc och försökte göra lite tåhävningar men känseln under fotsulorna kom aldrig tillbaka och då började jag bli rädd och förstod att jag måste ringa SAH. jag drog mig verkligen in i det sista för jag sörstod att de skulle säga att jag var tvungen att åka in. Attans!
Jag mår annars för tillfället väldigt bra så därför känns detta som ett JÄTTESTORT NEDERLAG.
I morgon tisdag har jag planerade cellgifter också som jag gärna vill ha... men...
Klockan 6.45 i morse åkte jag och Jörgen in till KS akuten i Solna (Joel sov hos mormor som tur var).
Jag behövde inte ta någon nummerlapp utan kunde gå rakt fram till luckan! INGEN KÖ!?!?
Efter lite provtagningar och träff med läkaren där så kom de fram till att jag skulle läggas in på sös (Radiumhemmet var fullt, men SöS känns bättre då det är min hemarena).
Att vi åkte till KS var för att hemsjukvården hänvisat dit.
Vid 11 kom jag till SÖS och möttes av många leenden då 90% av personlaen känner mig vid det här laget. Jörgen åkte och jobbade när han visste att jag var i trygga händer.
Jag har bara ätit och försökt sova lite under dagen, vilket var svårt då det borrade i betong på våningen över.
Kan också bero på att jag fått 32 kortisontabletter.
Ska nog ta och beställa TV för 24 timmar så jag har något att titta på ikväll. Viktiga program som Bacherolett och Beverly hills fruar. ha ha. Ganska skönt att drömma sig bort och glömma vardagen för en stund.
Jag mår bra förutom lite stickningar i fötterna fram och tillbaka men har fått godkännt att gå till Pressbyrån och köpa mig något gott.
I morgon har de avbokat min läkartid klockan 9 samt min behandling efter men istället har jag fått en MR tid på KS Solna 10.40. OM denna röntgen ser bra ut kan jag få min behandling på onsdag kanske. Om röntgen INTE ser bra ut, ja då vet jag inte hur min framtid alls ser ut. Jag borde även få svar i morgon på min DT (Datortomografi) som jag gjorde på Ersta förra veckan som man ser hur min lever mår.
Nä, nu ska godisgrisen gå och se vad hon kan hitta för gott. Undra om de har mörk choklad med Seasalt från Lindt?
Lets see the bright side of life!
PS. mina prover såg bra ut idag, även leverproverna. DS.
onsdag 1 juni 2011
Studenten
Vi fortsätter leva i vår röra. Nu är faktiskt köket fritt och luftvärmepumpen såld via blocket, den låg tidigare på vårt köksbord.
Snickarna jobbar på. Här har vi Kenta med skruvar till tänderna;
Pigge och Patrik var här och fixade elen tillsammans med min pappa idag;
Det ska bli så skönt när allt blir klart…
Under tiden ”gubbarna” har jobbat med utbyggnaden så har jag haft sjukgymnasten här med en madrass som jag ska prova, sjuksköterskan från SAH har lagt om picclinen och tagit prover, kuratorsamtal samt sotaren här. Med andra ord ganska fullt upp. (jag bakade även en banankaka till jobbarna på morgonen men det är mer som terapi………och för att få slicka skålen.)
Igår var vi på studentmottagning för Julia på Koloni i Saltsjö Duvnäs. Trevligt och OTROLIGT god mat.
Joel ville självklart sitta med sin favorit Alva.
Joel fick tag på min mobil och fotade hej vilt men här är två bilder jag vill dela med mig av. Den på Åsa har han lyckats bra med medans Isac kanske är NÅGOT nära.
Vi avslutar detta inlägg med att bekänna lite krämpor. Jag har haft ilningar i knäna det senaste dygnet och även lite molande värk i fotlederna. Detta har pågått lite då och då och kommit och gått sedan jag låg på sjukhus. Idag har läkaren på SAH bestämt att jag dubblar min nervmedicin så vi får hoppas att det blir en positiv effekt av det. Kanske att lite sömn kan göra susen också?
En vän är någon du kan dela glädje, oro, framtid och minnen med.
Snickarna jobbar på. Här har vi Kenta med skruvar till tänderna;
Pigge och Patrik var här och fixade elen tillsammans med min pappa idag;
Det ska bli så skönt när allt blir klart…
Under tiden ”gubbarna” har jobbat med utbyggnaden så har jag haft sjukgymnasten här med en madrass som jag ska prova, sjuksköterskan från SAH har lagt om picclinen och tagit prover, kuratorsamtal samt sotaren här. Med andra ord ganska fullt upp. (jag bakade även en banankaka till jobbarna på morgonen men det är mer som terapi………och för att få slicka skålen.)
Igår var vi på studentmottagning för Julia på Koloni i Saltsjö Duvnäs. Trevligt och OTROLIGT god mat.
Joel ville självklart sitta med sin favorit Alva.
Joel fick tag på min mobil och fotade hej vilt men här är två bilder jag vill dela med mig av. Den på Åsa har han lyckats bra med medans Isac kanske är NÅGOT nära.
Vi avslutar detta inlägg med att bekänna lite krämpor. Jag har haft ilningar i knäna det senaste dygnet och även lite molande värk i fotlederna. Detta har pågått lite då och då och kommit och gått sedan jag låg på sjukhus. Idag har läkaren på SAH bestämt att jag dubblar min nervmedicin så vi får hoppas att det blir en positiv effekt av det. Kanske att lite sömn kan göra susen också?
En vän är någon du kan dela glädje, oro, framtid och minnen med.
måndag 23 maj 2011
Trevligt och mindre trevligt
Vi börjar med det trevliga…
Igår var vi och grillade hos Milene och Per. Det är 101 trappsteg upp till deras Örnnäste men det är en härlig utsikt när man kommer upp.
Hille och Maria var spänstiga i benen men halvvägs upp fick jag be Hille ta ett kort på mig och Maria (vad gör man inte för att få pusta ut lite:))
Adam ringde på Jörgens mobil på väg hem från hockeyträningen och undrade om det fanns mat hemma. När han hörde att vi grillade kom han som ett skott.
Vackra värdinnan Milene
Milenes händige man Per som byggt större delen av huset;
Jörgen och Robin;
Therese och Ralf;
En fördrink i väntan på maten
Det var en härlig försommarkväll och min sjukdom fick stå åt sidan ett tag.
Och sedan blir det måndag och då känns det som man får en smäll på käften och dagarna blir på liv och död igen. Jag har ont i hela kroppen när jag vaknar på mornarna och det var faktiskt bättre i Mösseberg. Antingen var säng och kuddar bättre där eller så slappnade jag av mer när jag sov. Här hemma så ligger jag på helspänn natten igenom ”alltid redo” och sover väl en decimeter ovanför kudden.
Mitt bäcken känns alldeles knöligt och höfterna går liksom i baklås ibland. Vetskapen att det kryllar av nya tumörer på dessa ställen gör inte saken bättre. Jag tycker även att jag känner hur levern växer och idag fick jag vatten på min kvarn när ett av levervärdena var 6,8. För en månad sedan var det 5,2 och normalgränsen är max 3,5. Var tvungen att kolla vad det värde var september 2008 när jag fick reda på mitt återfall, och då var det 5,0. Det här känns inte roligt alls.
Idag måndag var planen att jag skulle få en Port a cart (venport) inopererad på Radiumhemmet. Jag har stått i kö sedan i mars och under tiden har jag haft en Piccline vilken de tog bort efter förra behandlingen i tron om att jag skulle få denna Port a cart idag och min behandling är i morgon. Då mina sköterskor på SÖS vet att de har problem med personal på Radiumhemmet så hade jag även en plan B vilket det får bli nu. Plan B innebär en ny Piccline som ska opereras in i morgon 10.30 på SÖS, sedan blir det röntgen, läkarbesök och på eftermiddagen behandling. Detta innebär en heldag på SÖS i morgon.
Kom precis på nu när jag skulle lägga mig att jag skulle premedicinera med 16 kortisontabletter klockan 16. Jag kom på detta 6 timmar senare… undra vad det spelar för roll? (bra att jag kom på det över huvud taget i mitt röriga liv.)
I övrigt idag så har jag skjutsat Adam i morse strax före 8, varit på vårdcentralen och tagit prover, på banken och lämnat in papper på ett lån som ska läggas om på fredag, handlat, pratat med snickarna här hemma samt fixat fika till dem (så de jobbar på bra…), bokat om en tid för Joel till ögonläkaren, haft besök av hemsjukvården, Hjälpmedelscentralen har varit här och hämtat Joels matstol som ska justeras och göras större, haft Åsa här på fika, hämtat Joel på dagis med hjälp av boendestödet, Joel övat köra elrullstolen ner till affären och även inne i affären, lagat tacos till middag, somnat i soffan…..
Nu är klockan däremot 22.30 och jag sitter i sängen och bloggar med blödande ögon. Har suttit här och masserat Joels ben senaste halvtimmen. Vet inte om han har växtvärk eller skenorna som gör ont men det är alltid bara höger ben som gör ont. Han gnyr och svamlar för han är SÅ trött, sen sover han lite, sedan ska jag massera igen. (tror faktiskt jag tar av skenan nu så vi båda får sova i natt.)
Igår var vi och grillade hos Milene och Per. Det är 101 trappsteg upp till deras Örnnäste men det är en härlig utsikt när man kommer upp.
Hille och Maria var spänstiga i benen men halvvägs upp fick jag be Hille ta ett kort på mig och Maria (vad gör man inte för att få pusta ut lite:))
Adam ringde på Jörgens mobil på väg hem från hockeyträningen och undrade om det fanns mat hemma. När han hörde att vi grillade kom han som ett skott.
Vackra värdinnan Milene
Milenes händige man Per som byggt större delen av huset;
Jörgen och Robin;
Therese och Ralf;
En fördrink i väntan på maten
Det var en härlig försommarkväll och min sjukdom fick stå åt sidan ett tag.
Och sedan blir det måndag och då känns det som man får en smäll på käften och dagarna blir på liv och död igen. Jag har ont i hela kroppen när jag vaknar på mornarna och det var faktiskt bättre i Mösseberg. Antingen var säng och kuddar bättre där eller så slappnade jag av mer när jag sov. Här hemma så ligger jag på helspänn natten igenom ”alltid redo” och sover väl en decimeter ovanför kudden.
Mitt bäcken känns alldeles knöligt och höfterna går liksom i baklås ibland. Vetskapen att det kryllar av nya tumörer på dessa ställen gör inte saken bättre. Jag tycker även att jag känner hur levern växer och idag fick jag vatten på min kvarn när ett av levervärdena var 6,8. För en månad sedan var det 5,2 och normalgränsen är max 3,5. Var tvungen att kolla vad det värde var september 2008 när jag fick reda på mitt återfall, och då var det 5,0. Det här känns inte roligt alls.
Idag måndag var planen att jag skulle få en Port a cart (venport) inopererad på Radiumhemmet. Jag har stått i kö sedan i mars och under tiden har jag haft en Piccline vilken de tog bort efter förra behandlingen i tron om att jag skulle få denna Port a cart idag och min behandling är i morgon. Då mina sköterskor på SÖS vet att de har problem med personal på Radiumhemmet så hade jag även en plan B vilket det får bli nu. Plan B innebär en ny Piccline som ska opereras in i morgon 10.30 på SÖS, sedan blir det röntgen, läkarbesök och på eftermiddagen behandling. Detta innebär en heldag på SÖS i morgon.
Kom precis på nu när jag skulle lägga mig att jag skulle premedicinera med 16 kortisontabletter klockan 16. Jag kom på detta 6 timmar senare… undra vad det spelar för roll? (bra att jag kom på det över huvud taget i mitt röriga liv.)
I övrigt idag så har jag skjutsat Adam i morse strax före 8, varit på vårdcentralen och tagit prover, på banken och lämnat in papper på ett lån som ska läggas om på fredag, handlat, pratat med snickarna här hemma samt fixat fika till dem (så de jobbar på bra…), bokat om en tid för Joel till ögonläkaren, haft besök av hemsjukvården, Hjälpmedelscentralen har varit här och hämtat Joels matstol som ska justeras och göras större, haft Åsa här på fika, hämtat Joel på dagis med hjälp av boendestödet, Joel övat köra elrullstolen ner till affären och även inne i affären, lagat tacos till middag, somnat i soffan…..
Nu är klockan däremot 22.30 och jag sitter i sängen och bloggar med blödande ögon. Har suttit här och masserat Joels ben senaste halvtimmen. Vet inte om han har växtvärk eller skenorna som gör ont men det är alltid bara höger ben som gör ont. Han gnyr och svamlar för han är SÅ trött, sen sover han lite, sedan ska jag massera igen. (tror faktiskt jag tar av skenan nu så vi båda får sova i natt.)
fredag 25 mars 2011
Ett riktigt jävligt dygn. Jörgen akut till sjukhus.
Jag har haft ett förjävligt dygn och inte blir det bättre att man får en elak kommentar från en av Lindas bloggläsare. Jag och Linda har våra kommentarer där vi uppdaterar varandra lite i kommentarsfälten. Det känns lite internt och om man inte gillar det jag skriver på Lindas kommentar så behöver man inte läsa och man behöver definitivt inte gå in på min blogg om man inte gillar mig. Ni som vill sparka på någon som ligger ner, gå ut i skogen och avreagera er istället.Nog om detta.
Nu lite om min man. I onsdags kväll hade han magkrämpor någon timme som sedan gick över men igår kväll så började smärtorna vid 19tiden och när klockan var 24 så ringde jag Jörgens pappa som kom och körde in honom till SÖS akuten. Där blev han kvar med extrema buksmärtor och man konstaterade att bukspottskörteln var inflammerad och att det antagligen var gallan också. Han har tagit prover, gjort bukröntgen och idag på eftermiddagen ultraljud som jag inte hört något svar ifrån.
Vårt korthus rasar här hemma med ytterligare en sjukling! Snälla älskling, krya på dig.
Själv har jag opererat in en Piccline på förmiddagen. Jag hoppade bedövningen då det skulle vara ytterligare ett stick. Men fasiken vad ont det gjorde. Efter operationen hade jag röntgenklockan 9.30 och sedan skulle jag få behandling strax efter 10. Under tiden försökte jag leta reda på Jörgen var han befann sig. Hittade ett tomt rum på avdelning 31 där han skulle befinna sig men han var på röntgen! Han hade tid 9.45 i rummet brevid där jag hade röntgat mig så vi måste ha gått om varandra. Eller gått förresten? Jörgen låg i fosterställning på en brits när jag kom ner till röntgen igen efter att ha rusat fram och tillbaka i korridorerna. Tyvärr kunde jag inte hjälpa så mycket, fixade fram en kräkpåse åt han i alla fall innan jag skulle till behandlingsavdelningen. Stackarn! Tänk att han också hamnat på sjukhus?! Tur att vi har ett bra skyddsnät runt omkring som kan rycka in.
Min kompis på armen den närmsta månaden;
Solen sken som ett hån utanför fönstret när jag skulle få min första cellgiftsbehandling av Caelyx;
Caelyx skulle in på 2 timmar men efter bara någon minut så började jag att svettas, få svårt att andas och sedan fick jag ryckningar och smärtkrämpor i kroppen och kände hur jag var på väg att tappa medvetandet. larmknappen trycktes in och sköterka kom och stoppade droppet. Krämporna satt i ytterligare några minuter men klingade sedan av. Man bestämde att man skulle sänka tempot till att gifterna skulle gå in hälften så fort och sedan öka succecivt. Det gick bra till en början och när de ökade på farten första gången men när det skulle öka på ytterligare fick jag halsbränna och andnöd igen. Allt fick stängas av igen och man beslutade att man inte vågade ge mig mer Caelyx för dagen.
Jag ska tillbaka först efter påsk för en andra dos. Då ska de preparera mig lite extra med allergimedicin och smärtlindring innan man kör igång. Nu, några timmar senare naär jag ligger här hemma i fåtöljen så känns allt ganska ok igen. Förutom att jag är trött.
Att jag är trött är kanske inte så konstigt efter dessa två dygn. I nattt kunde jag bara slumra kortare studer då jag hela tiden ville kolla på mobilen om jag fått något meddelande från Jörgen, men icke. 05.30 pratade jag med Jörgens mamma som berättadde att Jörgens pappa precis kommit hem och jag fick en uppdatering om läget. Jörgen var så nerdrogad och hade så ont så att mobilen hade han aldrig ens tittat på.
Efter min behandling som bara blev av till hälften så gick jag förbi Jörgen innan jag åkte hem. Komiskt nog så låg vi bara en avdelnning i från varandra, samma hiss.
Skit att jag bara kunde få halva dosen ville så gärna få en dunderkur som kan hämma mina monster lite. Suck. Men just nu känns det som jag inte kan lägga någon energi på detta "misslyckande", nu måste vi hoppas på att min man kryar på sig så snart som möjligt. Han ligger själv där inne och mår tjyvens.
Appropå att må illa. Kommer ni ihåg cupen som Isac spelade i helgen. Idag såg jag det på nyhetsmorgon och sedan läste jag även om det i Metro. Det är verkligen bland det äckligaste jag varit med om (bortsett cancern).
Idag skickade vi iväg ytterligare två bajsprov från Isac varav det ena skulle till smittskyddsinstitutet. ALLTID ÄR DET NÅGOT I DENNA FAMILJ.
(När man läser tidningen så är alla familjer så perfekta, duktiga och friska!?)
Nu blir det soffan ikväll med de två äldsta killarna. Joel hos mormor och morfar. Det känns så konstigt att JAG är hemma och JÖRGEN ligger på sjukhus. Det brukar vara tvärtom.
ÄLSKLING, Tänker på dig och hoppas läkarna kan göra dig frisk snart. PUSS OCH KRAM (vet att du inte läser detta nu då du inte ens är vaken någonting men det kommer lite tankeöverföring)
Nu lite om min man. I onsdags kväll hade han magkrämpor någon timme som sedan gick över men igår kväll så började smärtorna vid 19tiden och när klockan var 24 så ringde jag Jörgens pappa som kom och körde in honom till SÖS akuten. Där blev han kvar med extrema buksmärtor och man konstaterade att bukspottskörteln var inflammerad och att det antagligen var gallan också. Han har tagit prover, gjort bukröntgen och idag på eftermiddagen ultraljud som jag inte hört något svar ifrån.
Vårt korthus rasar här hemma med ytterligare en sjukling! Snälla älskling, krya på dig.
Själv har jag opererat in en Piccline på förmiddagen. Jag hoppade bedövningen då det skulle vara ytterligare ett stick. Men fasiken vad ont det gjorde. Efter operationen hade jag röntgenklockan 9.30 och sedan skulle jag få behandling strax efter 10. Under tiden försökte jag leta reda på Jörgen var han befann sig. Hittade ett tomt rum på avdelning 31 där han skulle befinna sig men han var på röntgen! Han hade tid 9.45 i rummet brevid där jag hade röntgat mig så vi måste ha gått om varandra. Eller gått förresten? Jörgen låg i fosterställning på en brits när jag kom ner till röntgen igen efter att ha rusat fram och tillbaka i korridorerna. Tyvärr kunde jag inte hjälpa så mycket, fixade fram en kräkpåse åt han i alla fall innan jag skulle till behandlingsavdelningen. Stackarn! Tänk att han också hamnat på sjukhus?! Tur att vi har ett bra skyddsnät runt omkring som kan rycka in.
Min kompis på armen den närmsta månaden;
Solen sken som ett hån utanför fönstret när jag skulle få min första cellgiftsbehandling av Caelyx;
Caelyx skulle in på 2 timmar men efter bara någon minut så började jag att svettas, få svårt att andas och sedan fick jag ryckningar och smärtkrämpor i kroppen och kände hur jag var på väg att tappa medvetandet. larmknappen trycktes in och sköterka kom och stoppade droppet. Krämporna satt i ytterligare några minuter men klingade sedan av. Man bestämde att man skulle sänka tempot till att gifterna skulle gå in hälften så fort och sedan öka succecivt. Det gick bra till en början och när de ökade på farten första gången men när det skulle öka på ytterligare fick jag halsbränna och andnöd igen. Allt fick stängas av igen och man beslutade att man inte vågade ge mig mer Caelyx för dagen.
Jag ska tillbaka först efter påsk för en andra dos. Då ska de preparera mig lite extra med allergimedicin och smärtlindring innan man kör igång. Nu, några timmar senare naär jag ligger här hemma i fåtöljen så känns allt ganska ok igen. Förutom att jag är trött.
Att jag är trött är kanske inte så konstigt efter dessa två dygn. I nattt kunde jag bara slumra kortare studer då jag hela tiden ville kolla på mobilen om jag fått något meddelande från Jörgen, men icke. 05.30 pratade jag med Jörgens mamma som berättadde att Jörgens pappa precis kommit hem och jag fick en uppdatering om läget. Jörgen var så nerdrogad och hade så ont så att mobilen hade han aldrig ens tittat på.
Efter min behandling som bara blev av till hälften så gick jag förbi Jörgen innan jag åkte hem. Komiskt nog så låg vi bara en avdelnning i från varandra, samma hiss.
Skit att jag bara kunde få halva dosen ville så gärna få en dunderkur som kan hämma mina monster lite. Suck. Men just nu känns det som jag inte kan lägga någon energi på detta "misslyckande", nu måste vi hoppas på att min man kryar på sig så snart som möjligt. Han ligger själv där inne och mår tjyvens.
Appropå att må illa. Kommer ni ihåg cupen som Isac spelade i helgen. Idag såg jag det på nyhetsmorgon och sedan läste jag även om det i Metro. Det är verkligen bland det äckligaste jag varit med om (bortsett cancern).
Idag skickade vi iväg ytterligare två bajsprov från Isac varav det ena skulle till smittskyddsinstitutet. ALLTID ÄR DET NÅGOT I DENNA FAMILJ.
(När man läser tidningen så är alla familjer så perfekta, duktiga och friska!?)
Nu blir det soffan ikväll med de två äldsta killarna. Joel hos mormor och morfar. Det känns så konstigt att JAG är hemma och JÖRGEN ligger på sjukhus. Det brukar vara tvärtom.
ÄLSKLING, Tänker på dig och hoppas läkarna kan göra dig frisk snart. PUSS OCH KRAM (vet att du inte läser detta nu då du inte ens är vaken någonting men det kommer lite tankeöverföring)
tisdag 15 mars 2011
Livet rullar på trots motgångar
I måndags ringde min sköterska som jag hade förra svängen när jag låg inne och fick cellgifter. Hon är jättetrevlig men jag visste inte riktigt om jag skulle säga att det var kul att höra ifrån henne.... Helst skulle jag ju inte vilja träffa henne igen. Suck.
Hon hade lagt upp ett schema för mina närmsta månader.
Nästa fredag blir det operation av Picline, röntgen och sedan första cellgiftsbehandlingen av Caelyx. Sedan är provtagningar inbokade samt två behandlingstillfällen till, ett i april och ett i maj. En ny port a cart ska även opereras in i maj.
Idag har jag varit och yogat, haft samtal med kuratorn och varit på banken för att diskutera igenom lån och den framtida ekonomin. Vi gick igenom alla barnens konton samt deras fonder och band två av huslånen.
När jag kom hem satt jag mig på en fäll i en solstol i carporten. Nu tänker alla läsare att jag satt och mös i lugnan ro... eller hur!?
Visst var det härligt i solen men jag hade med mig hemmakontoret ut och ringde Joels sjukgymnast, hans ortoped och hans handkirurg. Jag ringde även och bokade om min klipptid. Meningen var att jag skulle klippa och slinga mig på fredag. Istället blir det bara en enkel klippning i morgon. Det känns inte som det är någon ide att lägga krut på håret om man inte vet om man får behålla det. :(
Joels kurator och jag ringde också om varandra några gånger innan vi fick tag på varandra men nu har vi bokat möte i morgon förmiddag. Innan klippningen kunde vi trycka in det mötet.
I måndags var det föräldramöte på förskolan, i morgon är det möte i Isacs klass och nästa vecka är det dags för möte i Adams klass.
Nu måste jag ta med mig lite läsning i kvällsbadet. Juristen som har hand om vår ansökan om assistent till Joel vill ha feedback på en åttasidig behovsbeskrivning om Joel.
Ibland förstår jag inte själv att jag fortfarande står upprätt? Men det är väl min levande och aktiva familj som håller mig uppe.
Lägger in två bilder på mig och barnen från hösten 2009 (fotografering för tidningen mama) så förstår ni vad jag har att leva för....
Hon hade lagt upp ett schema för mina närmsta månader.
Nästa fredag blir det operation av Picline, röntgen och sedan första cellgiftsbehandlingen av Caelyx. Sedan är provtagningar inbokade samt två behandlingstillfällen till, ett i april och ett i maj. En ny port a cart ska även opereras in i maj.
Idag har jag varit och yogat, haft samtal med kuratorn och varit på banken för att diskutera igenom lån och den framtida ekonomin. Vi gick igenom alla barnens konton samt deras fonder och band två av huslånen.
När jag kom hem satt jag mig på en fäll i en solstol i carporten. Nu tänker alla läsare att jag satt och mös i lugnan ro... eller hur!?
Visst var det härligt i solen men jag hade med mig hemmakontoret ut och ringde Joels sjukgymnast, hans ortoped och hans handkirurg. Jag ringde även och bokade om min klipptid. Meningen var att jag skulle klippa och slinga mig på fredag. Istället blir det bara en enkel klippning i morgon. Det känns inte som det är någon ide att lägga krut på håret om man inte vet om man får behålla det. :(
Joels kurator och jag ringde också om varandra några gånger innan vi fick tag på varandra men nu har vi bokat möte i morgon förmiddag. Innan klippningen kunde vi trycka in det mötet.
I måndags var det föräldramöte på förskolan, i morgon är det möte i Isacs klass och nästa vecka är det dags för möte i Adams klass.
Nu måste jag ta med mig lite läsning i kvällsbadet. Juristen som har hand om vår ansökan om assistent till Joel vill ha feedback på en åttasidig behovsbeskrivning om Joel.
Ibland förstår jag inte själv att jag fortfarande står upprätt? Men det är väl min levande och aktiva familj som håller mig uppe.
Lägger in två bilder på mig och barnen från hösten 2009 (fotografering för tidningen mama) så förstår ni vad jag har att leva för....
måndag 7 mars 2011
Missat sjukhusbesök idag
Efter en hel del strapatser med en bil som strejkade igår kväll så är jag äntligen hemma. Var på Mekonomen i morse i örebro strax efter 7 som smörjde upp alla bromsar. Vänster fram hade kärvat ihop och om det var det som gjorde att höger bak luktade bränt vet jag inte. Huvudsaken jag kunde köra bilen hem till Stockholm.
Tyvärr missade jag mitt viktiga läkarbesök men jag har fått en tid i morgon kväll. Och som sagt så spelar det väl ingen roll när jag får beskedet. Det som spelar roll är väl VAD det är för besked jag får. Det återstår och se.
Helgen har i alla fall varit mysig i Örebro och Isac och Gustavsbergs Bandy 00or kom till final men förlorade den mot GT. Det var ett riktigt kämparlag och jag tror killarna har haft jätteroligt i helgen och spelat totalt 6 matcher. Isac stod för de flesta målen men alla kämpade och roligast att se var när de grabbar som inte så ofta gör mål verkligen får till det. Det är verkligen total lycka både på plan och bland föräldrarna.
Jag försökte filma en match och lyckades fånga 2 av Isacs mål i den matchen. Isac är röd med vit hjälm och har nummer 3. (Jag vet inte hur man zoomar med min mobil…);
Här är två bilder från söndagseftermiddagen. En där Pernilla tvättar av rutorna på min otroligt skitiga bil. Kunde inte ens se ut i backspeglarna innan… Den andra bilden är från uteserveringen på MAX vid BEHRNS ARENA i Örebro. Så härlig vårdag;
Lämnade Pernilla vid lunchtid hemma i Stockholm igen. Var tvungen att göra ett studiebesök i hennes härliga lägenhet med vindsvåning. Hela lägenheten är som en inredningsaffär.
Pernilla myser;
TACK Pernilla för att du följde med då Jörgen låg hemma med lunginflammation.
Vad hade jag gjort om inte du följt med? Brutit ihop totalt när bilen strejkade igår? Kanske hamnat på psyket i Örebro?
PUST, helt slut nu och med sprängande huvudvärk. Ska försöka komma i säng i tid ikväll.
Tyvärr missade jag mitt viktiga läkarbesök men jag har fått en tid i morgon kväll. Och som sagt så spelar det väl ingen roll när jag får beskedet. Det som spelar roll är väl VAD det är för besked jag får. Det återstår och se.
Helgen har i alla fall varit mysig i Örebro och Isac och Gustavsbergs Bandy 00or kom till final men förlorade den mot GT. Det var ett riktigt kämparlag och jag tror killarna har haft jätteroligt i helgen och spelat totalt 6 matcher. Isac stod för de flesta målen men alla kämpade och roligast att se var när de grabbar som inte så ofta gör mål verkligen får till det. Det är verkligen total lycka både på plan och bland föräldrarna.
Jag försökte filma en match och lyckades fånga 2 av Isacs mål i den matchen. Isac är röd med vit hjälm och har nummer 3. (Jag vet inte hur man zoomar med min mobil…);
Här är två bilder från söndagseftermiddagen. En där Pernilla tvättar av rutorna på min otroligt skitiga bil. Kunde inte ens se ut i backspeglarna innan… Den andra bilden är från uteserveringen på MAX vid BEHRNS ARENA i Örebro. Så härlig vårdag;
Lämnade Pernilla vid lunchtid hemma i Stockholm igen. Var tvungen att göra ett studiebesök i hennes härliga lägenhet med vindsvåning. Hela lägenheten är som en inredningsaffär.
Pernilla myser;
TACK Pernilla för att du följde med då Jörgen låg hemma med lunginflammation.
Vad hade jag gjort om inte du följt med? Brutit ihop totalt när bilen strejkade igår? Kanske hamnat på psyket i Örebro?
PUST, helt slut nu och med sprängande huvudvärk. Ska försöka komma i säng i tid ikväll.
torsdag 3 mars 2011
Sjukstuga här hemma
Jörgen har haft hög feber sedan i fredags. Igår först kom han iväg till vårdcentralen. Han hade 45 i crp (ska vara under 10), idag skulle han tillbaka så vi fick sällskap på labbet. Jörgen hade idag 54 så de satte in antibiotika, hoppas det hjälper. Jag skrev ju här om dagen att vi trodde att han var på bättringsvägen men sedan ökade febern igen. (Jobbigt med sjuk karl) Jag var ju också och tog prover inför nästa vecka och eftersom jag har varit så svullen i magen och det känns som levern trycker upp på höger lunga så var jag livrädd för att proverna skulle vara sämre.
MEN, inga stjärnor på leverproverna denna gång heller!? Helt oförståligt att levern kan fungera med så mycket monster i den. Även mitt hb var på 129 vilket var jättebra. TROTS att jag är så blek nu så jag nästan ser genomskinlig ut!
Igår kväll blev jag dessutom riktigt risig och fick be min äldste son om hjälp för att komma isäng. Jag kunde enbart ligga på vänster sida då det kändes som jag inte kunde andas om jag tröck ihop höger lunga. Jag fick ligga själv i barnens rum med stängd dörr för att inte höra Jörgens hostande. (jag drog i mig 10 kortisontabletter, samt lite morfin och voltaren och i morse kändes allt ok igen. Inte bra, men ok. Ska ju till läkaren på måndag)
Jörgen sov med Joel i dubbelsängen. Joel har också varit lite kraxig i halsen och fått vara hemma från förskolan idag och även i morgon.
Isac har sovit hos en kompis och är frisk (peppar, peppar....)
Adam har haft Hampus här i natt och de sov ute i TVrummet men nu ikväll kände Adam sig hängis och har OCKSÅ fått feber. JAG ORKAR INTE MED DETTA!
Joel har hängt med grabbarna idag och det har inte varit något fel på honom direkt. Inge feber, inge snor och inge ont i halsen. Men sedan nu ikväll igen har han blivit kraxig.
Här är Joel med storebror Adam och Joels idol Hampus i TV rummet där grabbarna spelade TV spel större delen av dagen;
På dagen tog vi en kort prommenad runt området så alla fick lite luft i alla fall. Även min mamma var med då hon har "jobbat" som vårt boendestöd idag. (hon skulle jobba 14.30-19.30 men det blev 14-21... bra med lite flexibilitet när det är närstående);
Nyklippt Joel idag;
I morgon skulle egentligen Jörgen, Jag och Isac åka till Örebro då Isac har bandycup där i helgen. Men då Jörgen hostar och har feber blir han kvar hemma och då jag var så risig i går så vågar jag inte åka själv med Isac så nu har jag lockat med mig min kompis Pernilla.
Så det blir en tjejhelg med bandy istället för romantisk helg med Jörgen... och bandy.
I och för sig ska jag inte ropa hej förrens vi verkligen kommer iväg. Livrädd att jag ska få kramp som jag hade i buken/bröstet i går kväll. Jag bestämmer mig i morgon förmiddag då jag vet mer hur jag mår.
MEN, inga stjärnor på leverproverna denna gång heller!? Helt oförståligt att levern kan fungera med så mycket monster i den. Även mitt hb var på 129 vilket var jättebra. TROTS att jag är så blek nu så jag nästan ser genomskinlig ut!
Igår kväll blev jag dessutom riktigt risig och fick be min äldste son om hjälp för att komma isäng. Jag kunde enbart ligga på vänster sida då det kändes som jag inte kunde andas om jag tröck ihop höger lunga. Jag fick ligga själv i barnens rum med stängd dörr för att inte höra Jörgens hostande. (jag drog i mig 10 kortisontabletter, samt lite morfin och voltaren och i morse kändes allt ok igen. Inte bra, men ok. Ska ju till läkaren på måndag)
Jörgen sov med Joel i dubbelsängen. Joel har också varit lite kraxig i halsen och fått vara hemma från förskolan idag och även i morgon.
Isac har sovit hos en kompis och är frisk (peppar, peppar....)
Adam har haft Hampus här i natt och de sov ute i TVrummet men nu ikväll kände Adam sig hängis och har OCKSÅ fått feber. JAG ORKAR INTE MED DETTA!
Joel har hängt med grabbarna idag och det har inte varit något fel på honom direkt. Inge feber, inge snor och inge ont i halsen. Men sedan nu ikväll igen har han blivit kraxig.
Här är Joel med storebror Adam och Joels idol Hampus i TV rummet där grabbarna spelade TV spel större delen av dagen;
På dagen tog vi en kort prommenad runt området så alla fick lite luft i alla fall. Även min mamma var med då hon har "jobbat" som vårt boendestöd idag. (hon skulle jobba 14.30-19.30 men det blev 14-21... bra med lite flexibilitet när det är närstående);
Nyklippt Joel idag;
I morgon skulle egentligen Jörgen, Jag och Isac åka till Örebro då Isac har bandycup där i helgen. Men då Jörgen hostar och har feber blir han kvar hemma och då jag var så risig i går så vågar jag inte åka själv med Isac så nu har jag lockat med mig min kompis Pernilla.
Så det blir en tjejhelg med bandy istället för romantisk helg med Jörgen... och bandy.
I och för sig ska jag inte ropa hej förrens vi verkligen kommer iväg. Livrädd att jag ska få kramp som jag hade i buken/bröstet i går kväll. Jag bestämmer mig i morgon förmiddag då jag vet mer hur jag mår.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
