Efter att ha varit på kanarieöarna som vilken frisk människa som helst och även vandrat i bergen så har jag känt mig jättestark. (Förutom min förkylning förstås)
Jag kände mig stark inför läkarbesöket idag där jag skulle få svar på min senaste datortomografi som jag gjorde innan resan. Jörgen och även Joel var med mig idag. Det känns viktigt att även Joel följer med ibland så han förstår att jag är sjuk.
Benen slogs undan för mig när jag fick reda på att resultatet av de senaste cellgifterna inte riktigt nådde upp till läkarnas förväntningar. Metastaserna i levern fortsätter att föröka sig, några gamla hade växt och några gamla hade minskat. Levern är det ställe som är känsligast. UTAN EN FUNGERANDE LEVER DÖR MAN.
Positivt var att knölen på halsen hade minskat från 17-10 mm och flera körtlar runt bröstbenen hade minskat. Skelettet stod stilla vilket också ses som positivt
En tumör i njuren hade även den minskat!?!? Jag hade ingen aning om att jag hade någon tumör i njuren??
Läkaren förklarade det som att de mäter på olika tumörer från gång till gång och att inte alla tumörer mäts när det är spritt i kroppen.
Det är väl så himla många antar jag! Har aldrig velat se några röntgenbilder.
Jag var lugn under besöket. Kände mig tom och uppgiven. Känns som jag inte kan påverka skiten som bor i min kropp. Önskar att jag kunde göra en ADRESSÄNDRING!
Efter läkarbesöket var jag och tog prover inför min cellgiftsbehandling som jag skulle ha på eftermiddagen. (Vi fortsätter med samma cellgift i två månader till och gör sedan en ny utvärdering.)
Proverna var bra vad gäller leverprover och blodstatus men ett crp togs också då min hosta sitter långt nere i bröstet. CRP var 26 och enligt behandlingspersonalen var det ok att få behandling då jag inte har feber och känner mig pigg i övrigt, men min läkaren övervägde in i det sista och jag fick enbart min skelettmedicin Pamidronat. Cellgifter blir förhoppningsvis nästa tisdag igen.
Det känns inget bra att ha missat två tisdagar på raken. Förra veckan valde jag själv att avstå för att få åka utomlands med familjen men idag ville jag mer än gärna ha i mig giftet. Giftet som förhoppningsvis förlänger min livslängd lite.
Ikväll somnade Joel i min famn och jag ville aldrig släppa taget...
Om vetekornet inte faller i jorden och dör, förblir det ett ensamt korn. Men om det dör, ger det rik skörd. (Joh 12:24)
Visar inlägg med etikett cellgifter. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett cellgifter. Visa alla inlägg
tisdag 27 december 2011
tisdag 11 oktober 2011
Speedad och cellgiftsbehandlad
Hej där alla läsare,
Känner mig inte riktigt på humör för att blogga ikväll. Jag har idag varit på min Mindfulness kurs samt fått min fjärde behandling med nuvarande cellgift. Kortisonet gör sitt och jag känner mig fortfarande ganska speedad. Jag och mamma har fixat på tomten nu ikväll efter sjukhuset och jag har haft mycket energi men nu känner jag att det börjar svikta.
Den lilla energi som finns kvar måste jag använda till att sätta schemat kring Joel för en månad. Taxis ska bokas, någon tur även avbokas. Vilka timmar och dagar tar Jörgen Joel och vilka dagar assistent Malin? Mormor kan ta besök för Joel på Södersjukhuset i morgon hos handkirurgen. Jag avstår gärna SÖS om jag kan.... (som ni förstår) och sedan krockar det även med min "LEVA-grupp" där jag träffar andra kvinnor med spridd cancer. Mormor kan även ta läkarbesök och BVC besök i slutet av oktober vilket verkligen avlastar. (då krockar det med min rehab vattengympa)
Nej, jag ska inte sitta här och rabbla alla besök och instanser för då kommer ni bli alldeles snurriga.
Istället ska jag dela med mig av INTERVJUER med oss fem finalister inför Årets Mama Blogg 2011;
Hoppet driver oss alltid framåt och säger att i morgon ska det bli bättre.
:)
onsdag 5 oktober 2011
Bubblar i hela kroppen.
Jag mår bra efter cellgifterna igår men det bubblar och kryper i hela kroppen. Tror i och för sig att det är kortisonrusningar. Jag tog 16 tabletter på morgonen innan som tillsagd till första kuren men när jag kom in i går så frågade hon om jag tagit mina 8 tabletter?? -Jag har tagit 16, sa jag, ingen har sagt något annat?
-Nej, det var bara första gången du behövde göra det utifall du inte skulle tåla cellgiftet, nu räcker det med 8 stycken innan behandling.
-hmm, det vore ju bra om jag kunde ha fått den informationen och någon skrivit upp det till mig.
Nu har jag inte haft "min" Liselott över huvudtaget under denna kur, och igår var hon sjuk, men detta hade aldrig hänt med henne.
Nåväl, kan ju bara blicka framåt till nästa vecka då jag slipper hälften av kortisonet.
Det blev också en ganska lång dag på sjukhuset då de glömt tagit kalciumprovet på måndagen vilket resulterade att de var tvungna att ta nytt prov på avdelningen och sedan fick jag vänta närmare 3 timmar på svar innan jag kunde få min skelettmedicin. Under tiden fick jag mina cellgifter men de tar bara 1 timme att få, så två timmar extra på onkologens behandlingsavdelning.. inte direkt kul.
Och ismössan måste jag skriva om också. Jag hade den förra veckan men trots det så rasar ju håret men skam den som ger sig. Vill inte bli helt kal utan gärna ha kvar min stubb jag har nu.
Denna gång blötte de hårbotten med vatten (förra gången fuktade de håret, och jag som har så tjockt.. inget vatten trängde då till hårbotten.) och att sedan få ismössan direkt på ILADE, DUNKADE och VÄRKTE. H-ly sh-t vad ont det gjorde. Men "bara" de första 10 minuterna innan man domnat bort.
Jag gjorde av med 3 ismössor på en timme för så fort det börjar kännas behagligt ska man byta.
Nu tänkte jag åka på bodybalance och sedan ska jag åka till Huddinge sjukhus där Pernilla ligger inlagd och hälsa på henne. Hon har åkt in och ut på sjukhus sedan vi kom hem från Provence stackarn.
Jag gjorde äppelpaj igår kväll på mina trädgårdsäpplen som jag tänkte ta med och överraska med. (oups, hoppas hon inte har dator på sjukhuset och hinner läsa detta innan... då blir det ju ingen överraskning:):))
Det gäller och gasa på idag när jag är kortisonspeedad, vem vet hur det blir i morgon, eller readn ikväll??
Det är bara att passa på att leva när man mår "bra"!
:)
-Nej, det var bara första gången du behövde göra det utifall du inte skulle tåla cellgiftet, nu räcker det med 8 stycken innan behandling.
-hmm, det vore ju bra om jag kunde ha fått den informationen och någon skrivit upp det till mig.
Nu har jag inte haft "min" Liselott över huvudtaget under denna kur, och igår var hon sjuk, men detta hade aldrig hänt med henne.
Nåväl, kan ju bara blicka framåt till nästa vecka då jag slipper hälften av kortisonet.
Det blev också en ganska lång dag på sjukhuset då de glömt tagit kalciumprovet på måndagen vilket resulterade att de var tvungna att ta nytt prov på avdelningen och sedan fick jag vänta närmare 3 timmar på svar innan jag kunde få min skelettmedicin. Under tiden fick jag mina cellgifter men de tar bara 1 timme att få, så två timmar extra på onkologens behandlingsavdelning.. inte direkt kul.
Och ismössan måste jag skriva om också. Jag hade den förra veckan men trots det så rasar ju håret men skam den som ger sig. Vill inte bli helt kal utan gärna ha kvar min stubb jag har nu.
Denna gång blötte de hårbotten med vatten (förra gången fuktade de håret, och jag som har så tjockt.. inget vatten trängde då till hårbotten.) och att sedan få ismössan direkt på ILADE, DUNKADE och VÄRKTE. H-ly sh-t vad ont det gjorde. Men "bara" de första 10 minuterna innan man domnat bort.
Jag gjorde av med 3 ismössor på en timme för så fort det börjar kännas behagligt ska man byta.
Nu tänkte jag åka på bodybalance och sedan ska jag åka till Huddinge sjukhus där Pernilla ligger inlagd och hälsa på henne. Hon har åkt in och ut på sjukhus sedan vi kom hem från Provence stackarn.
Jag gjorde äppelpaj igår kväll på mina trädgårdsäpplen som jag tänkte ta med och överraska med. (oups, hoppas hon inte har dator på sjukhuset och hinner läsa detta innan... då blir det ju ingen överraskning:):))
Det gäller och gasa på idag när jag är kortisonspeedad, vem vet hur det blir i morgon, eller readn ikväll??
Det är bara att passa på att leva när man mår "bra"!
:)
måndag 3 oktober 2011
Rakad
Fullt upp som vanligt efter en fullspäckad hockeyhelg.
Adam och hans lag vann Elitcupen. Det var så kul att se deras glädje och extra roligt att de fick vinna mot Almtuna i finalen som de annars har väldigt svårt emot.
Idag har jag tagit prover i morse på vårdcentralen och sedan fick jag en akut tid hos min underbara frisör Madde på Hamnsalongen i Gustavsberg. Håret fullkomligt rasar av och jag ringde och pratade in ett meddelande sent i går kväll varvid Madde ringde direkt i morse. Snacka om service!
Här är bild före, film under klippningen och bild efter. (Kanske inte den roligaste frisyren för Madde att klippa..)
Efter klippning har jag varit på apoteket och sedan spenderade jag hela eftermiddagen på Rosendals trädgård där Amazona hade träff.
Först fick vi binda en bukett men jag tittade på och passade på att fika... sedan fick vi göra ett hösthopsättning vilket var riktigt kul. Jag kände mig så kreativ. (ni som känner mig vet ju att detta inte direkt är min grej..)
Här står Bea och påtar i jorden;
Beas;
och min;
På kvällen har jag och Isac röjt upp lite på tomten. Han fick skippa fotbollsträningen idag då han dragit ut en tand. Adam på hockeyträning, Jörgen jobbar och Joel spelade spel med sin assistent Malin.
Nu är det Hollywoodfruar. En liten flykt från verkligheten... i morgon är det cellgifter och sjukhuset igen.
PS. I morgon bitti kommer det inte ligga en stor hårboll på kudden:):) DS.
Adam och hans lag vann Elitcupen. Det var så kul att se deras glädje och extra roligt att de fick vinna mot Almtuna i finalen som de annars har väldigt svårt emot.
Idag har jag tagit prover i morse på vårdcentralen och sedan fick jag en akut tid hos min underbara frisör Madde på Hamnsalongen i Gustavsberg. Håret fullkomligt rasar av och jag ringde och pratade in ett meddelande sent i går kväll varvid Madde ringde direkt i morse. Snacka om service!
Här är bild före, film under klippningen och bild efter. (Kanske inte den roligaste frisyren för Madde att klippa..)
Efter klippning har jag varit på apoteket och sedan spenderade jag hela eftermiddagen på Rosendals trädgård där Amazona hade träff.
Först fick vi binda en bukett men jag tittade på och passade på att fika... sedan fick vi göra ett hösthopsättning vilket var riktigt kul. Jag kände mig så kreativ. (ni som känner mig vet ju att detta inte direkt är min grej..)
Här står Bea och påtar i jorden;
Beas;
och min;
På kvällen har jag och Isac röjt upp lite på tomten. Han fick skippa fotbollsträningen idag då han dragit ut en tand. Adam på hockeyträning, Jörgen jobbar och Joel spelade spel med sin assistent Malin.
Nu är det Hollywoodfruar. En liten flykt från verkligheten... i morgon är det cellgifter och sjukhuset igen.
PS. I morgon bitti kommer det inte ligga en stor hårboll på kudden:):) DS.
lördag 1 oktober 2011
Pigg utsida och trasig insida
TACK Intrum Justitia och alla mina kollegor där. Jag blev så glad när jag fick den underbara blomgruppen och kortet betyder nog mest där det står "Saknar dig" och "Tänker på dig".
Jag läste en kommentar från några inlägg tillbaka där en läsare undrade hur man kan vara så pigg och ha cancer. Då kan jag säga att sjukdomen är riktigt oberäknelig och djävlig. Ena dagen är man pigg och är ute (det är då folk ser en) och andra dagen är man som klubbad på soffan. Ni som följt min blogg ett tag vet också att jag hamnat akut på sjukhus några gånger. Både i påskas och strax före midsommar låg jag inne på grund av problem med benen. Ena gången fruktansvärda smärtor och nästa gång tappade jag känseln från knäna och neråt. Den sistnämda gången fick jag sitta i rullstol ett dygn...
Många säger att jag ser pigg ut och visst med lite solbränna och smink så både ser jag och känner mig pigg tidvis. MEN på insidan är jag trasig nästan överallt.
Lederna värker, tumörer i hela ryggraden, bäckenet, båda höfterna och i levern. Nu senast i augusti hittade de även en i halsen. Jag har strålat delar av kroppen som gör att jag mår lite bättre. Vänster höft, ländryggen och bröstryggen. Undrar om jag inte har massa skräp i vänster axel också, känns som det.
Till och med ögonen börjar trasa sig. Jag tar antibiotika och ögondroppar.
Men man kan inte gnälla och leta efter alla fel hela tiden(det tar för mycket energi) utan försöka hitta de positiva sidorna. "idag mår jag bra", "idag kan jag träna", "nacken värker inte" etc.
Ibland kanske jag vaknar med smärtor i rygg och nacke på morgonen men pushar mig själv att ta mig upp och iväg på yoga. (Om möjligt alltså. Det är inte så att jag är dumdristig. Ibland så skriker kroppen tvärnej!)
Oftast dock om jag "tvingat" mig iväg så känns det så bra när jag är där och ännu bättre efter.
I morse var jag på Bodybalance och det är SÅ skönt att vara där och röra sig till musiken i ett mjukt och sakta tempo.
Jag känner att jag måste försöka röra på mig så mycket som möjligt om jag ska orka med att få cellgifter VARJE vecka. Varje tisdag är det giftinjektion.
På dagen idag lördag har jag varit och sett EN hockeymatch med Adam. Han har match nu på kvällen också men nu i kväll skriker kroppen NEJ. Och jag är SÅ trött.
Laddar för att åka med Isac i morgonbitti på hockeymatch på hemmaplan. Jörgen åker med Adam som har match samtidigt i Mälarhöjden.
För att pigga upp mig lite så lägger jag upp en bild från förra sommaren när jag hade jättetjockt hår och var något tunnare. (nu är det tvärtom... jag har blivit tjockare och håret tunnare...)
Jag och Tina;
Vill också skriva att jag tycker det är kul att så många läser min blogg även om ni inte skriver någon kommentar. Jag kan ju se på min "statistiksida" att ni är mellan 2000 och 3000 som läser varje dag, och totalt sedan jag började april 2009 så har jag 610000 träffar! (Senaste månaden är det över 70000 träffar.)
Jag brottas med livet,
oavbrutet på jakt efter varje glädjeämne.
Letar ambitiöst efter svar
och pressar ur också det smärtsamma.
Jag undersöker livet grundligt,
fångar in det.
av Marita Golden
tisdag 27 september 2011
Cellgifter och Mindfulness
Idag var första gången på min kurs Mindfullnes anordnat genom bröstcancerföreningen Amazona i Stockholm.
Med mindfulness menas att vara närvarande på ett särskilt sätt.
Medvetet
I ögonblicket
Och ickedömande
Det kändes riktigt bra och jag kommer nu gå 6 tisdagförmiddagar vilket passar bra då jag kommer få mina cellgiftsbehandlingar på eftermiddagarna.
Premedicineringen kunde jag ta i tablettform innan så då slapp jag en timme på avdelningen och vänta på att det skulle verka.
16 betapred (kortison)
1 Loratadin (allergi)
1 Rxxxxxx (någon tablett mot sura uppstötningar)
Ondasetron mot illamående
Behandlingen gick bra och min mamma var med. Den här gången anväden jag även ismössa för att förhoppningsvis få behålla håret kvar på huvudet. (inga garantier dock)
Jag har även händer och fötter i isbad för att få behålla naglarna men förra gången vilket var min första gång med de nya cellgifterna Paxene så hoppade jag ismössan då jag hade sådan huvudvärk. Senaste veckan har jag tappat mycket mer hår än vanligt, därav ismössan.
Här är en bild jag bjuder på. Som sagt så är detta ingen modeblogg utan direkt ur livet;
Nu börjar det bli riktigt kallt. Undrar om jag blir förkyld?
Jag känner mig pigg efter behandlingen idag men vi får väl se hur länge det håller i sig. Kanske tills kortisonet går ur kroppen och jag får svettningar och blir knallröd, suck.
Nu till något helt annat. Här kommer en intervju som Adam inte alls berättat för oss föräldrar om. Jörgen såg det av en slump på Svt Play. Adam är inte direkt pratsam här hemma och i intervjun pratar han nog mer än vad han gör under en månad här hemma, ha ha.
Här är länken för att se hela intervjun på dryga 2 minuter (ligger kvar någon vecka till på svt play. När ni klickar på länken ser ni Adams intervju i mitten längst ner)
Under SVTlänken har jag lagt in 2 klipp av intervjun som jag lagt på youtube för att kunna få in det på bloggen. Lite dålig kvalite då jag fick filma datorn med min mobil. Ja, ja skratta inte åt mig men jag hittade verkligen inget sätt att spara ner den!?
http://jsp.lwcdn.com/api/swehockey/swehockeyplay2.html
Frågan lyder; Vad tar ni med er från den här TVpucks veckan?
När vi nu ändå är inne på hockey så ska Adam spela Elitcupen i helgen i Mälarhöjdens Isahall (DIFs egen turnering) som startar på fredag morgon klockan 8!! Ehhh, det är en skoldag!?
Efter att tagit ledigt massor för träningar inför TVpucken och sedan 4 dagar under själva TVpucks turneringen så känns det lite jobbigt att lämna in ytterligare ansökan. Kom sedan på att det inte bara är nu på fredag han behöver ledigt. Fick fylla i två blanketter till...
Nästa fredag är han uttagen till utvecklingscamp för U16 och uttagning för det kommande U16 landslaget. Campen startar fredag morgon till söndag kväll.
Ytterligare 2 veckor senare ska han till Tibro med Djurgården och behöver då vara ledig både torsdagen och fredagen.
Tur att han går idrottsklass och är duktig i skolan men det märks nu i nian att det är tufft att hänga med när man har mycket frånvaro.
Nu är det God natt från en mycket stolt mamma, och det är inget jag sticker under stol med i detta "lagom Sverige". :)
TILL MINA BARN;
Var inte rädd för avståndet
mellan dina drömmar och verkligheten.
Om du kan drömma något,
kan du också förverkliga din dröm.
TILL ER ALLA;
Vi är alla i rännstenen ibland,
men några av oss riktar blicken mot stjärnorna.
---------------------------------------------------------------------------------
Vakna med ett leende och leta efter livet...
LEV det,
NJUT av det,
SMAKA på det,
ANDAS in dess doft,
KÄNN på det.
Med mindfulness menas att vara närvarande på ett särskilt sätt.
Medvetet
I ögonblicket
Och ickedömande
Det kändes riktigt bra och jag kommer nu gå 6 tisdagförmiddagar vilket passar bra då jag kommer få mina cellgiftsbehandlingar på eftermiddagarna.
Premedicineringen kunde jag ta i tablettform innan så då slapp jag en timme på avdelningen och vänta på att det skulle verka.
16 betapred (kortison)
1 Loratadin (allergi)
1 Rxxxxxx (någon tablett mot sura uppstötningar)
Ondasetron mot illamående
Behandlingen gick bra och min mamma var med. Den här gången anväden jag även ismössa för att förhoppningsvis få behålla håret kvar på huvudet. (inga garantier dock)
Jag har även händer och fötter i isbad för att få behålla naglarna men förra gången vilket var min första gång med de nya cellgifterna Paxene så hoppade jag ismössan då jag hade sådan huvudvärk. Senaste veckan har jag tappat mycket mer hår än vanligt, därav ismössan.
Här är en bild jag bjuder på. Som sagt så är detta ingen modeblogg utan direkt ur livet;
Nu börjar det bli riktigt kallt. Undrar om jag blir förkyld?
Jag känner mig pigg efter behandlingen idag men vi får väl se hur länge det håller i sig. Kanske tills kortisonet går ur kroppen och jag får svettningar och blir knallröd, suck.
Nu till något helt annat. Här kommer en intervju som Adam inte alls berättat för oss föräldrar om. Jörgen såg det av en slump på Svt Play. Adam är inte direkt pratsam här hemma och i intervjun pratar han nog mer än vad han gör under en månad här hemma, ha ha.
Här är länken för att se hela intervjun på dryga 2 minuter (ligger kvar någon vecka till på svt play. När ni klickar på länken ser ni Adams intervju i mitten längst ner)
Under SVTlänken har jag lagt in 2 klipp av intervjun som jag lagt på youtube för att kunna få in det på bloggen. Lite dålig kvalite då jag fick filma datorn med min mobil. Ja, ja skratta inte åt mig men jag hittade verkligen inget sätt att spara ner den!?
http://jsp.lwcdn.com/api/swehockey/swehockeyplay2.html
Frågan lyder; Vad tar ni med er från den här TVpucks veckan?
När vi nu ändå är inne på hockey så ska Adam spela Elitcupen i helgen i Mälarhöjdens Isahall (DIFs egen turnering) som startar på fredag morgon klockan 8!! Ehhh, det är en skoldag!?
Efter att tagit ledigt massor för träningar inför TVpucken och sedan 4 dagar under själva TVpucks turneringen så känns det lite jobbigt att lämna in ytterligare ansökan. Kom sedan på att det inte bara är nu på fredag han behöver ledigt. Fick fylla i två blanketter till...
Nästa fredag är han uttagen till utvecklingscamp för U16 och uttagning för det kommande U16 landslaget. Campen startar fredag morgon till söndag kväll.
Ytterligare 2 veckor senare ska han till Tibro med Djurgården och behöver då vara ledig både torsdagen och fredagen.
Tur att han går idrottsklass och är duktig i skolan men det märks nu i nian att det är tufft att hänga med när man har mycket frånvaro.
Nu är det God natt från en mycket stolt mamma, och det är inget jag sticker under stol med i detta "lagom Sverige". :)
TILL MINA BARN;
Var inte rädd för avståndet
mellan dina drömmar och verkligheten.
Om du kan drömma något,
kan du också förverkliga din dröm.
TILL ER ALLA;
Vi är alla i rännstenen ibland,
men några av oss riktar blicken mot stjärnorna.
---------------------------------------------------------------------------------
Vakna med ett leende och leta efter livet...
LEV det,
NJUT av det,
SMAKA på det,
ANDAS in dess doft,
KÄNN på det.
onsdag 20 juli 2011
Cellgiftsbehandling nummer 5
Mormor har mmsat bilder från Dalarna för att hålla oss uppdaterade på hur Joel har det. Här har de varit på tisdagskul i Rättvik. Denna tisdag var det Rock tisdag och Joel har fått sig en ansiktsmålning som Kiss;
Innan cellgiftsbehandlingen igår så var jag och tränade med Maria. Jag gillar verkligen fondtapeten i gruppträningsalen. Så cool. Tyvärr lite stor för att ha hemma. (Känns som att den symboliserar HOPPET, LIVET och EN TRO PÅ FRAMTIDEN;
Efter cellgiftsbehandlingen igår var jag inte så kaxig. Maria var med mig på sjukhuset hela dagen och första timmen är jag väl pratbar men övriga 4 timmar halvsover jag. Maria satt och läste tidningen. Det är skönt att ha någon med sig utifall att jag skulle få någon konstig biverkning som jag fått tidigare. När vi var klara på sjukhuset och jag piggnat till någorlunda så åkte vi och hämtade Isac på centralstationen som kom hem från Dalarna med tåg.
Under kvällen låg jag mest i soffan och slöade. Jag blir helt däckad samma kväll jag får cellgifterna men sedan å andra sidan har jag fått så mycket kortison att jag får svårt att sova på natten. Jag låg och vred mig en hel del och klockan 4.45 var jag redo att gå upp. Jag gick upp och satt på en tvätt men gick sedan och la mig igen och vilade i alla fall fram tills klockan var 7.15. DÅ gick jag upp, hängde tvätt och körde en till tvätt, drog igång diskmaskinen samt torkade golvet i tv-rummet så att det skulle bli klart för oljning ikväll. (jörgen oljar golvet i skrivande stund)
Vid 8 satte jag mig på altanen och smsade lite med min svägerska. Barnens kusin har hoppat studsmatta och brutit armen så illa att han måste ha två spikar i armen i 6-10 månader och nu gips första 8 veckorna. Kusinen är 4,5 år och i den åldern sitter man ju inte still direkt. Sån otur!
Efter frukost tog jag och Maria en 2 timmar lång promenad!!! Snacka om kortison hög!! Jättehärligt att komma ut och riktigt skönt att få ta en riktig långpromenad, det var månader sedan. Vi gick säkert närmare en mil!
Väl hemma blev det blodpuddingslunch innan Gitt kom över och hade med sig fika bröd. Här hänger mina brön och bullarna är på bordet, ha ha ha. (Gitt, vilken hemsk bild du tagit på mig. Och jag låter den hamna på bloggen…)
Innan fikat fick Gitt hjälpa till att samla ihop skräp då Jörgen skulle köra vändor till sopstationen;
På kvällen tog vi med oss mat och hade knytis hemma hos familjen Lydin. Jag gick och Jörgen och Isac lånade Adams moppe. Isac hade svårt att nå runt magen tror jag, hmmmm;
Isac njöt i deras pool;
Nu tror jag det är dags att gå ut och vattna blommorna. De säger att det ska komma regn i morgon men det tycker jag att de sagt flera dagar nu och solen fortsätter skina och värma ute.
I morgon ska vi åka och kolla på Adam när han är på hockeyläger i Nyköping.
Innan cellgiftsbehandlingen igår så var jag och tränade med Maria. Jag gillar verkligen fondtapeten i gruppträningsalen. Så cool. Tyvärr lite stor för att ha hemma. (Känns som att den symboliserar HOPPET, LIVET och EN TRO PÅ FRAMTIDEN;
Efter cellgiftsbehandlingen igår var jag inte så kaxig. Maria var med mig på sjukhuset hela dagen och första timmen är jag väl pratbar men övriga 4 timmar halvsover jag. Maria satt och läste tidningen. Det är skönt att ha någon med sig utifall att jag skulle få någon konstig biverkning som jag fått tidigare. När vi var klara på sjukhuset och jag piggnat till någorlunda så åkte vi och hämtade Isac på centralstationen som kom hem från Dalarna med tåg.
Under kvällen låg jag mest i soffan och slöade. Jag blir helt däckad samma kväll jag får cellgifterna men sedan å andra sidan har jag fått så mycket kortison att jag får svårt att sova på natten. Jag låg och vred mig en hel del och klockan 4.45 var jag redo att gå upp. Jag gick upp och satt på en tvätt men gick sedan och la mig igen och vilade i alla fall fram tills klockan var 7.15. DÅ gick jag upp, hängde tvätt och körde en till tvätt, drog igång diskmaskinen samt torkade golvet i tv-rummet så att det skulle bli klart för oljning ikväll. (jörgen oljar golvet i skrivande stund)
Vid 8 satte jag mig på altanen och smsade lite med min svägerska. Barnens kusin har hoppat studsmatta och brutit armen så illa att han måste ha två spikar i armen i 6-10 månader och nu gips första 8 veckorna. Kusinen är 4,5 år och i den åldern sitter man ju inte still direkt. Sån otur!
Efter frukost tog jag och Maria en 2 timmar lång promenad!!! Snacka om kortison hög!! Jättehärligt att komma ut och riktigt skönt att få ta en riktig långpromenad, det var månader sedan. Vi gick säkert närmare en mil!
Väl hemma blev det blodpuddingslunch innan Gitt kom över och hade med sig fika bröd. Här hänger mina brön och bullarna är på bordet, ha ha ha. (Gitt, vilken hemsk bild du tagit på mig. Och jag låter den hamna på bloggen…)
Innan fikat fick Gitt hjälpa till att samla ihop skräp då Jörgen skulle köra vändor till sopstationen;
På kvällen tog vi med oss mat och hade knytis hemma hos familjen Lydin. Jag gick och Jörgen och Isac lånade Adams moppe. Isac hade svårt att nå runt magen tror jag, hmmmm;
Isac njöt i deras pool;
Nu tror jag det är dags att gå ut och vattna blommorna. De säger att det ska komma regn i morgon men det tycker jag att de sagt flera dagar nu och solen fortsätter skina och värma ute.
I morgon ska vi åka och kolla på Adam när han är på hockeyläger i Nyköping.
tisdag 21 juni 2011
Mitt 400de inlägg samt 400000 träffar på bloggen totalt
WOW, värt att fira! Men med vadå? Sitter i sjukhussängen och kollar på Dr House. Ska gå ut och be om lite kvällsfika. (Några rostisar med apelsinmarmelad och yoghurt.)
Men visst är det väl lite häftigt att jag har haft 400000 träffar på min blogg sedan jag började blogga april 2009, ca 2 år sedan alltså. Och undra hur många ord jag har plitat ner på dessa 400 inlägg!? Jag hoppas verkligen att jag kan dela med mig lite av livet och att ni läsare tar var på livet ni lever. Alla kommentarer jag får på bloggen värmer och jag känner att jag får lite energi tillbaka från er.
Ikväll har Maria varit förbi en sväng och vi tajmade en liten promenad mellan två regnskurar och dunder och brak. jag behövde verkligen komma ut och få lite frisk luft. Att bara ligga i en sjukhussäng hela dagarna får mig att bli tokig. Igår kväll runt 22 tiden så släppte domningarna, antagligen på grund av allt kortison. Idag har jag fått 32 tabletter till. Snacka om att jag är speedad, trots att kroppen är trött och jag ser ut som jag suttit i solen en hel dag utan solskyddsfaktor. För er som inte vet så blir man tomatörd i ansikte och på bröstet av kortisonet.
Jag har fortfarande inte fått svar på Magnetröntgen hur mina tumörer ser ut, det får jag i morgon. De måste mäta och jämföra med tidigare röntgen. Jag har i alla fall fått reda på att det inte är någon tumör som trycker på någon nerv vilket är ett bra besked som innebär att det inte är något som måste opereras.
Efter frukost i morgon får jag reda på när de drar igån med cellgifterna. Det är bestämt att det kör på med Caelyx några gånger till så det är bara hålla tummarna att vi får se ett bättre resultat efter sommaren. Ny röntgen av levern i slutet av Augusti. Vad händer om det växt ännu mer då? Det vågar jag inte tänka på. Jag ska till Spanien i augusti och Provence i september och i november tänker jag fira min 38 års dag. Så det så!
Jag har under kvällen sedan skrivit födelsedagskort till pojkarna igen. Ett varsitt har jag "fått ur mig" ikväll. Det är inget man bara sätter sig ner och skriver utan man måste vara laddad för det. De gånger jag legat på sjukhus har varit bra tillfällen. Dels för att jag har tid till det och dels för att tankarna börjar snurra och det finns mer tid till eftertanke på riktigt.
Men visst är det väl lite häftigt att jag har haft 400000 träffar på min blogg sedan jag började blogga april 2009, ca 2 år sedan alltså. Och undra hur många ord jag har plitat ner på dessa 400 inlägg!? Jag hoppas verkligen att jag kan dela med mig lite av livet och att ni läsare tar var på livet ni lever. Alla kommentarer jag får på bloggen värmer och jag känner att jag får lite energi tillbaka från er.
Ikväll har Maria varit förbi en sväng och vi tajmade en liten promenad mellan två regnskurar och dunder och brak. jag behövde verkligen komma ut och få lite frisk luft. Att bara ligga i en sjukhussäng hela dagarna får mig att bli tokig. Igår kväll runt 22 tiden så släppte domningarna, antagligen på grund av allt kortison. Idag har jag fått 32 tabletter till. Snacka om att jag är speedad, trots att kroppen är trött och jag ser ut som jag suttit i solen en hel dag utan solskyddsfaktor. För er som inte vet så blir man tomatörd i ansikte och på bröstet av kortisonet.
Jag har fortfarande inte fått svar på Magnetröntgen hur mina tumörer ser ut, det får jag i morgon. De måste mäta och jämföra med tidigare röntgen. Jag har i alla fall fått reda på att det inte är någon tumör som trycker på någon nerv vilket är ett bra besked som innebär att det inte är något som måste opereras.
Efter frukost i morgon får jag reda på när de drar igån med cellgifterna. Det är bestämt att det kör på med Caelyx några gånger till så det är bara hålla tummarna att vi får se ett bättre resultat efter sommaren. Ny röntgen av levern i slutet av Augusti. Vad händer om det växt ännu mer då? Det vågar jag inte tänka på. Jag ska till Spanien i augusti och Provence i september och i november tänker jag fira min 38 års dag. Så det så!
Jag har under kvällen sedan skrivit födelsedagskort till pojkarna igen. Ett varsitt har jag "fått ur mig" ikväll. Det är inget man bara sätter sig ner och skriver utan man måste vara laddad för det. De gånger jag legat på sjukhus har varit bra tillfällen. Dels för att jag har tid till det och dels för att tankarna börjar snurra och det finns mer tid till eftertanke på riktigt.
tisdag 17 maj 2011
Antibiotika
Min morgon började med läkarbesök. Han kunde snabbt konstatera att jag behövde antibiotika. Blåsorna i munnen, hes och hostar upp grönt slem, två sår på benet som är rödflammiga runt och inte läker (från att jag fastnade i armeringsjärnen hemma) samt att det rosslade i lungorna.
Med andra ord så orkar inte mitt immunförsvar mer och med lite sunt förnuft kan man räkna ut att jag nog skulle ha haft antibiotika redan i slutet av förra veckan. Nu blir det 10 dagar antibiotika EryMax (jag tål inte Penicillin) det vill säga till och med torsdag i nästa vecka. På tisdag ska jag ha nästa cellgiftsbehandling och självklart känner jag mig lite orolig att jag inte kan få denna nu.
Igår googlade jag på mitt cellgift (brukar aldrig googla om min sjukdom annars) och där står det under BIVERKNINGAR en hel del men punkter som stämmer på mig är; SMÄRTA eller SÅR I MUNNEN, SÅR I NÄSAN, NÄSBLÖDNINGAR, SÖMNIGHET och INFLAMMATION AV HÅRSÄCKAR. Det sistnämda gäller inte på huvudet utan när jag har tagit bort oönskat kroppshår. Så det känns som att en del av mina ”förkylningsproblem” även kan vara biverkningar. Jag är tex inte snorig men har sår i hela näsa och blöder väldigt lätt. Att jag blöder lätt gäller överallt, alla småsår och blåsor som börjar blöda blöder rikligt. Sår i munnen? Menar man blåsor då tro? Oavsett så hoppas jag att allt blir bättre med antibiotikan.
Så här ser min blåsa ut som jag har haft sedan förra söndagen och den har varken blivit större eller mindre. Men det har tillkommit några blåsor till men de är mycket mindre och gör inte lika ont som denna;
Hela eftermiddagen har jag varit på rummet och vilat. Först kom en undersköterska förbi och meddelade att vi tyvärr får avboka min taktila massage som jag skulle få i morgon så jag inte blir sämre, en stund senare kom ”min” favoritsjuksköterska förbi och undrade om hon inte skulle boka in någon behandling torsdag eller fredag då jag förhoppningsvis mår mycket bättre och antibiotikan verkat.
Jag hann sedan sova en timme innan det knackade på dörren igen. Det var en ny undersköterska som kom och presenterade sig då hon skulle jobba natt och hon ville bara komma och säga hej och även säga att det bara var att ringa om det var något. Undersköterskorna här är verkligen SÅ gulliga allihopa.
Efter middagen så gick jag och ”tjejgänget” (jag, Jeanette, Tina, Tarja, Alena och Yvonne) ner och hade egen SPA ritual. Vi köpte varsina kit MÖLLEVIK.
Vi hade jättetrevligt och faktiskt att jag kände mig så mycket bättre och piggare efter.
Fyll inte livet med dagar,
fyll dagarna med liv.
Med andra ord så orkar inte mitt immunförsvar mer och med lite sunt förnuft kan man räkna ut att jag nog skulle ha haft antibiotika redan i slutet av förra veckan. Nu blir det 10 dagar antibiotika EryMax (jag tål inte Penicillin) det vill säga till och med torsdag i nästa vecka. På tisdag ska jag ha nästa cellgiftsbehandling och självklart känner jag mig lite orolig att jag inte kan få denna nu.
Igår googlade jag på mitt cellgift (brukar aldrig googla om min sjukdom annars) och där står det under BIVERKNINGAR en hel del men punkter som stämmer på mig är; SMÄRTA eller SÅR I MUNNEN, SÅR I NÄSAN, NÄSBLÖDNINGAR, SÖMNIGHET och INFLAMMATION AV HÅRSÄCKAR. Det sistnämda gäller inte på huvudet utan när jag har tagit bort oönskat kroppshår. Så det känns som att en del av mina ”förkylningsproblem” även kan vara biverkningar. Jag är tex inte snorig men har sår i hela näsa och blöder väldigt lätt. Att jag blöder lätt gäller överallt, alla småsår och blåsor som börjar blöda blöder rikligt. Sår i munnen? Menar man blåsor då tro? Oavsett så hoppas jag att allt blir bättre med antibiotikan.
Så här ser min blåsa ut som jag har haft sedan förra söndagen och den har varken blivit större eller mindre. Men det har tillkommit några blåsor till men de är mycket mindre och gör inte lika ont som denna;
Hela eftermiddagen har jag varit på rummet och vilat. Först kom en undersköterska förbi och meddelade att vi tyvärr får avboka min taktila massage som jag skulle få i morgon så jag inte blir sämre, en stund senare kom ”min” favoritsjuksköterska förbi och undrade om hon inte skulle boka in någon behandling torsdag eller fredag då jag förhoppningsvis mår mycket bättre och antibiotikan verkat.
Jag hann sedan sova en timme innan det knackade på dörren igen. Det var en ny undersköterska som kom och presenterade sig då hon skulle jobba natt och hon ville bara komma och säga hej och även säga att det bara var att ringa om det var något. Undersköterskorna här är verkligen SÅ gulliga allihopa.
Efter middagen så gick jag och ”tjejgänget” (jag, Jeanette, Tina, Tarja, Alena och Yvonne) ner och hade egen SPA ritual. Vi köpte varsina kit MÖLLEVIK.
Vi hade jättetrevligt och faktiskt att jag kände mig så mycket bättre och piggare efter.
Fyll inte livet med dagar,
fyll dagarna med liv.
måndag 25 april 2011
Deklarationen signad och klar
Tänk att det ska vara sådan ågren varje år? Och egentligen har jag inga särskilda uppgifter att fylla i. Brukar vara något värdepapper eller aktieindexobligation som ska fyllas i på blankett K4. I år hade jag en hel förlust på 1220,- att redovisa där... Mycket jobb för ingenting.
I övrigt är det ju bara att kolla igenom att allt är med.
Jörgen deklarerade igår via telefon och jag gjorde det nu på kvällen via internet. Skönt! Alla papper samlade i en mapp och insatta i deklarationspärmen. Även barnens fonder och kontoutdrag är sammanställda och insatta under respektive flik.
(Självklart har jag gjort en liten sammanställning med bra överblick i excel. Allt fixat till Jörgen utifall det värsta skulle inträffa innan det är dags för nästa deklaration. Tragiskt men sant.)
HÅLL NU TUMMARNA FÖR I MORGON!! Då är det dags för min andra dos cellgifter CAELYX. Eller man kanske ska säga min första riktiga dos Caelyx. Den förra var ju ganska misslyckad och jag fick bara i mig hälften.
Nu hoppas jag att min kropp grejjar få i sig HELA dosen och jag ska premedicinera ordentligt i morgon bitti när jag kommer in på sjukhuset.
För övrigt så är det mer än full dag på sjukhuset. Klockan 07.30 har jag slätröntgen av mina knän och direkt efter ska jag gå och ta prover.
Sedan ska jag träffa Diakonissan INNAN mina behandlingar drar igång vid 11. Premedicinering, skelettbehandling och cellgiftsbehandling, samt att min läkare kommer dit 11.30 också.
Förhoppningsvis är jag klar till 16 då de vill ge mig cellgifterna på 4 timmar istället för på en timme.
En heldag på Södersjukhuset, mitt andra hem för tillfället. Jag har ju spenderat fler timmar där under påsken än vad jag har varit hemma.
Förresten så har jag glömt att önska er alla bloggläsare EN TREVLIG PÅSK! (tror jag glömde det i mitt tumult som jag haft den senaste veckan)
I övrigt är det ju bara att kolla igenom att allt är med.
Jörgen deklarerade igår via telefon och jag gjorde det nu på kvällen via internet. Skönt! Alla papper samlade i en mapp och insatta i deklarationspärmen. Även barnens fonder och kontoutdrag är sammanställda och insatta under respektive flik.
(Självklart har jag gjort en liten sammanställning med bra överblick i excel. Allt fixat till Jörgen utifall det värsta skulle inträffa innan det är dags för nästa deklaration. Tragiskt men sant.)
HÅLL NU TUMMARNA FÖR I MORGON!! Då är det dags för min andra dos cellgifter CAELYX. Eller man kanske ska säga min första riktiga dos Caelyx. Den förra var ju ganska misslyckad och jag fick bara i mig hälften.
Nu hoppas jag att min kropp grejjar få i sig HELA dosen och jag ska premedicinera ordentligt i morgon bitti när jag kommer in på sjukhuset.
För övrigt så är det mer än full dag på sjukhuset. Klockan 07.30 har jag slätröntgen av mina knän och direkt efter ska jag gå och ta prover.
Sedan ska jag träffa Diakonissan INNAN mina behandlingar drar igång vid 11. Premedicinering, skelettbehandling och cellgiftsbehandling, samt att min läkare kommer dit 11.30 också.
Förhoppningsvis är jag klar till 16 då de vill ge mig cellgifterna på 4 timmar istället för på en timme.
En heldag på Södersjukhuset, mitt andra hem för tillfället. Jag har ju spenderat fler timmar där under påsken än vad jag har varit hemma.
Förresten så har jag glömt att önska er alla bloggläsare EN TREVLIG PÅSK! (tror jag glömde det i mitt tumult som jag haft den senaste veckan)
fredag 25 mars 2011
Ett riktigt jävligt dygn. Jörgen akut till sjukhus.
Jag har haft ett förjävligt dygn och inte blir det bättre att man får en elak kommentar från en av Lindas bloggläsare. Jag och Linda har våra kommentarer där vi uppdaterar varandra lite i kommentarsfälten. Det känns lite internt och om man inte gillar det jag skriver på Lindas kommentar så behöver man inte läsa och man behöver definitivt inte gå in på min blogg om man inte gillar mig. Ni som vill sparka på någon som ligger ner, gå ut i skogen och avreagera er istället.Nog om detta.
Nu lite om min man. I onsdags kväll hade han magkrämpor någon timme som sedan gick över men igår kväll så började smärtorna vid 19tiden och när klockan var 24 så ringde jag Jörgens pappa som kom och körde in honom till SÖS akuten. Där blev han kvar med extrema buksmärtor och man konstaterade att bukspottskörteln var inflammerad och att det antagligen var gallan också. Han har tagit prover, gjort bukröntgen och idag på eftermiddagen ultraljud som jag inte hört något svar ifrån.
Vårt korthus rasar här hemma med ytterligare en sjukling! Snälla älskling, krya på dig.
Själv har jag opererat in en Piccline på förmiddagen. Jag hoppade bedövningen då det skulle vara ytterligare ett stick. Men fasiken vad ont det gjorde. Efter operationen hade jag röntgenklockan 9.30 och sedan skulle jag få behandling strax efter 10. Under tiden försökte jag leta reda på Jörgen var han befann sig. Hittade ett tomt rum på avdelning 31 där han skulle befinna sig men han var på röntgen! Han hade tid 9.45 i rummet brevid där jag hade röntgat mig så vi måste ha gått om varandra. Eller gått förresten? Jörgen låg i fosterställning på en brits när jag kom ner till röntgen igen efter att ha rusat fram och tillbaka i korridorerna. Tyvärr kunde jag inte hjälpa så mycket, fixade fram en kräkpåse åt han i alla fall innan jag skulle till behandlingsavdelningen. Stackarn! Tänk att han också hamnat på sjukhus?! Tur att vi har ett bra skyddsnät runt omkring som kan rycka in.
Min kompis på armen den närmsta månaden;
Solen sken som ett hån utanför fönstret när jag skulle få min första cellgiftsbehandling av Caelyx;
Caelyx skulle in på 2 timmar men efter bara någon minut så började jag att svettas, få svårt att andas och sedan fick jag ryckningar och smärtkrämpor i kroppen och kände hur jag var på väg att tappa medvetandet. larmknappen trycktes in och sköterka kom och stoppade droppet. Krämporna satt i ytterligare några minuter men klingade sedan av. Man bestämde att man skulle sänka tempot till att gifterna skulle gå in hälften så fort och sedan öka succecivt. Det gick bra till en början och när de ökade på farten första gången men när det skulle öka på ytterligare fick jag halsbränna och andnöd igen. Allt fick stängas av igen och man beslutade att man inte vågade ge mig mer Caelyx för dagen.
Jag ska tillbaka först efter påsk för en andra dos. Då ska de preparera mig lite extra med allergimedicin och smärtlindring innan man kör igång. Nu, några timmar senare naär jag ligger här hemma i fåtöljen så känns allt ganska ok igen. Förutom att jag är trött.
Att jag är trött är kanske inte så konstigt efter dessa två dygn. I nattt kunde jag bara slumra kortare studer då jag hela tiden ville kolla på mobilen om jag fått något meddelande från Jörgen, men icke. 05.30 pratade jag med Jörgens mamma som berättadde att Jörgens pappa precis kommit hem och jag fick en uppdatering om läget. Jörgen var så nerdrogad och hade så ont så att mobilen hade han aldrig ens tittat på.
Efter min behandling som bara blev av till hälften så gick jag förbi Jörgen innan jag åkte hem. Komiskt nog så låg vi bara en avdelnning i från varandra, samma hiss.
Skit att jag bara kunde få halva dosen ville så gärna få en dunderkur som kan hämma mina monster lite. Suck. Men just nu känns det som jag inte kan lägga någon energi på detta "misslyckande", nu måste vi hoppas på att min man kryar på sig så snart som möjligt. Han ligger själv där inne och mår tjyvens.
Appropå att må illa. Kommer ni ihåg cupen som Isac spelade i helgen. Idag såg jag det på nyhetsmorgon och sedan läste jag även om det i Metro. Det är verkligen bland det äckligaste jag varit med om (bortsett cancern).
Idag skickade vi iväg ytterligare två bajsprov från Isac varav det ena skulle till smittskyddsinstitutet. ALLTID ÄR DET NÅGOT I DENNA FAMILJ.
(När man läser tidningen så är alla familjer så perfekta, duktiga och friska!?)
Nu blir det soffan ikväll med de två äldsta killarna. Joel hos mormor och morfar. Det känns så konstigt att JAG är hemma och JÖRGEN ligger på sjukhus. Det brukar vara tvärtom.
ÄLSKLING, Tänker på dig och hoppas läkarna kan göra dig frisk snart. PUSS OCH KRAM (vet att du inte läser detta nu då du inte ens är vaken någonting men det kommer lite tankeöverföring)
Nu lite om min man. I onsdags kväll hade han magkrämpor någon timme som sedan gick över men igår kväll så började smärtorna vid 19tiden och när klockan var 24 så ringde jag Jörgens pappa som kom och körde in honom till SÖS akuten. Där blev han kvar med extrema buksmärtor och man konstaterade att bukspottskörteln var inflammerad och att det antagligen var gallan också. Han har tagit prover, gjort bukröntgen och idag på eftermiddagen ultraljud som jag inte hört något svar ifrån.
Vårt korthus rasar här hemma med ytterligare en sjukling! Snälla älskling, krya på dig.
Själv har jag opererat in en Piccline på förmiddagen. Jag hoppade bedövningen då det skulle vara ytterligare ett stick. Men fasiken vad ont det gjorde. Efter operationen hade jag röntgenklockan 9.30 och sedan skulle jag få behandling strax efter 10. Under tiden försökte jag leta reda på Jörgen var han befann sig. Hittade ett tomt rum på avdelning 31 där han skulle befinna sig men han var på röntgen! Han hade tid 9.45 i rummet brevid där jag hade röntgat mig så vi måste ha gått om varandra. Eller gått förresten? Jörgen låg i fosterställning på en brits när jag kom ner till röntgen igen efter att ha rusat fram och tillbaka i korridorerna. Tyvärr kunde jag inte hjälpa så mycket, fixade fram en kräkpåse åt han i alla fall innan jag skulle till behandlingsavdelningen. Stackarn! Tänk att han också hamnat på sjukhus?! Tur att vi har ett bra skyddsnät runt omkring som kan rycka in.
Min kompis på armen den närmsta månaden;
Solen sken som ett hån utanför fönstret när jag skulle få min första cellgiftsbehandling av Caelyx;
Caelyx skulle in på 2 timmar men efter bara någon minut så började jag att svettas, få svårt att andas och sedan fick jag ryckningar och smärtkrämpor i kroppen och kände hur jag var på väg att tappa medvetandet. larmknappen trycktes in och sköterka kom och stoppade droppet. Krämporna satt i ytterligare några minuter men klingade sedan av. Man bestämde att man skulle sänka tempot till att gifterna skulle gå in hälften så fort och sedan öka succecivt. Det gick bra till en början och när de ökade på farten första gången men när det skulle öka på ytterligare fick jag halsbränna och andnöd igen. Allt fick stängas av igen och man beslutade att man inte vågade ge mig mer Caelyx för dagen.
Jag ska tillbaka först efter påsk för en andra dos. Då ska de preparera mig lite extra med allergimedicin och smärtlindring innan man kör igång. Nu, några timmar senare naär jag ligger här hemma i fåtöljen så känns allt ganska ok igen. Förutom att jag är trött.
Att jag är trött är kanske inte så konstigt efter dessa två dygn. I nattt kunde jag bara slumra kortare studer då jag hela tiden ville kolla på mobilen om jag fått något meddelande från Jörgen, men icke. 05.30 pratade jag med Jörgens mamma som berättadde att Jörgens pappa precis kommit hem och jag fick en uppdatering om läget. Jörgen var så nerdrogad och hade så ont så att mobilen hade han aldrig ens tittat på.
Efter min behandling som bara blev av till hälften så gick jag förbi Jörgen innan jag åkte hem. Komiskt nog så låg vi bara en avdelnning i från varandra, samma hiss.
Skit att jag bara kunde få halva dosen ville så gärna få en dunderkur som kan hämma mina monster lite. Suck. Men just nu känns det som jag inte kan lägga någon energi på detta "misslyckande", nu måste vi hoppas på att min man kryar på sig så snart som möjligt. Han ligger själv där inne och mår tjyvens.
Appropå att må illa. Kommer ni ihåg cupen som Isac spelade i helgen. Idag såg jag det på nyhetsmorgon och sedan läste jag även om det i Metro. Det är verkligen bland det äckligaste jag varit med om (bortsett cancern).
Idag skickade vi iväg ytterligare två bajsprov från Isac varav det ena skulle till smittskyddsinstitutet. ALLTID ÄR DET NÅGOT I DENNA FAMILJ.
(När man läser tidningen så är alla familjer så perfekta, duktiga och friska!?)
Nu blir det soffan ikväll med de två äldsta killarna. Joel hos mormor och morfar. Det känns så konstigt att JAG är hemma och JÖRGEN ligger på sjukhus. Det brukar vara tvärtom.
ÄLSKLING, Tänker på dig och hoppas läkarna kan göra dig frisk snart. PUSS OCH KRAM (vet att du inte läser detta nu då du inte ens är vaken någonting men det kommer lite tankeöverföring)
lördag 12 mars 2011
Nya cellgifter planeras
Läkaren ringde igår och berättade att de kommit fram till att jag ska få en ny cellgift som heter CAELYX. (såg även att en av mina bloggläsare fått Caelyx och Avastin). Jag frågade om Avastin var aktuellt för mig också men de vill vänta lite med det. Caelyx får man i droppform en gång i månaden så det är väl skönt att det inte är för ofta men å andra sidan så har tabletter varit riktigt smidigt. Nu innebär de nya cellgifterna att jag måste operera in en ny "port a cart". Den förra jag hade var de tvugna att ta ut efter bara ett halvår då jag fick inflammationer i den flera gånger och till slut så stötte kroppen ut den och jag fick operera om den en gång. Det känns verkligen inget kul med en ny port men jag vet att det är nödvändigt.
På måndag ska behandlingsavdelningen ringa mig och förhoppningsvis presentera en plan av mina kommande veckor.
I går avbokade jag Mösseberg som jag skulle till den 27 mars på rehab. Jag har flyttat den till 8 maj och hoppas innerligt att jag kan få komma iväg då. Min läkare ville ha mig på hemmaplan några veckor så att vi kommer igång med de nya cellgifterna så snart som möjligt.
När man får sådana här negativa besked är det klart att man funderar mycket på döden och hur det kommer att bli för de efterlevande. Jag har sammanställt alla försäkringar som vi har här hemma och kollat upp livförsäkring och efterlevnadsskydd. Har även hört talas om att det finns Barnpension som barnen kan få från Försäkringskassan. Måste dock kolla upp det lite mer. Någon som vet?
Ikväll har det varit melodifestival och jag tycker faktiskt att "fel låt vann". Han som kom trea med "Oh my god" tror jag mer på. Men men. Joel gillar ju i alla fall Eric Saade och brukar leka det i badkaret med vattnet. Jag hoppas inte han får för sig att krossa glas nu.........
Tomas, Tina, Tim och Tove bjöd på middag ikväll. Jättegott som vanligt!
I morgon har vi blivit bjudna till Hillevi. Så himla skönt att gå bort och äta mat.:)
Nu är det natti natti.
Min skyddsängel jag fått av Annika vakar över mig ovanför sängen;
Jag har även min skyddsängel jag fick av Åsa i vardagsrummet. Och av en bloggläsare fick jag en ängel att hänga runt halsen.
Jag behöver verkligen mina änglar just nu!
På måndag ska behandlingsavdelningen ringa mig och förhoppningsvis presentera en plan av mina kommande veckor.
I går avbokade jag Mösseberg som jag skulle till den 27 mars på rehab. Jag har flyttat den till 8 maj och hoppas innerligt att jag kan få komma iväg då. Min läkare ville ha mig på hemmaplan några veckor så att vi kommer igång med de nya cellgifterna så snart som möjligt.
När man får sådana här negativa besked är det klart att man funderar mycket på döden och hur det kommer att bli för de efterlevande. Jag har sammanställt alla försäkringar som vi har här hemma och kollat upp livförsäkring och efterlevnadsskydd. Har även hört talas om att det finns Barnpension som barnen kan få från Försäkringskassan. Måste dock kolla upp det lite mer. Någon som vet?
Ikväll har det varit melodifestival och jag tycker faktiskt att "fel låt vann". Han som kom trea med "Oh my god" tror jag mer på. Men men. Joel gillar ju i alla fall Eric Saade och brukar leka det i badkaret med vattnet. Jag hoppas inte han får för sig att krossa glas nu.........
Tomas, Tina, Tim och Tove bjöd på middag ikväll. Jättegott som vanligt!
I morgon har vi blivit bjudna till Hillevi. Så himla skönt att gå bort och äta mat.:)
Nu är det natti natti.
Min skyddsängel jag fått av Annika vakar över mig ovanför sängen;
Jag har även min skyddsängel jag fick av Åsa i vardagsrummet. Och av en bloggläsare fick jag en ängel att hänga runt halsen.
Jag behöver verkligen mina änglar just nu!
söndag 14 november 2010
För ung för hemtjänst. Finns det ungtjänst?
Idag är det fars dag (Jörgen har fått rosor) och sedan har jag och Maria haft fika här hemma för våra karlar. Maria hade bakat lussekatter! (tillsätt bara vatten..)
De var faktiskt jättegoda. Bra jobbat Maria, vad blir det här näst?
Jag och Joel hade en reservplan utifall att, så vi bakade lite pepparkakor också;
Det var även Årets Mamagala idag. Ni som följt mig vet att jag var nominerad som en av fem finalister förra året men att Expressen sedan tog in en reserv för mig då jag befann mig i USA vid första fotograferingstillfället (och de antog att jag lämnade WO!?!?). (Ni kan läsa mer under mina blogginlägg från 2009 under september när nomineringen var och november när själva galan var.)
Även om jag blev övertrampad av Expressen vid första tillfället så fick jag biljetter av Mamatidningen till galan och Mamatidningen gjorde även ett reportage om mig i januarinumret i år. Så det känns som jag fick lite plåster på såren i alla fall.
I år har jag inte engagerat mig alls men läste på Lindas blogg (Linda-småbarnsmamma med cancer) att hon blev årets mamahjälte. Jag följer hennes blogg och jag tror hon följer min. Jag har aldrig träffat Linda men känner för henne och tycker hon är värd årets mama. Grattis Linda!
När jag går tillbaka och läser mina inlägg för precis ett år sedan så är det så mycket som hänt. Förra hösten var början på mitt lite friskare liv efter en nästan ett års tuff cellgiftsbehandling. Mitt hår hade kommit tillbaka och jag hade kommit igång med träning och sedan från årsskiftet började jag jobba så smått. Min hälsokurva har gått uppåt ända sedan förra hösten för att sedan ta en djupdykning den 28 oktober i år då jag fick reda på att tumörerna började röra på sig igen.
Idag har jag tagit mina sista Xelodatabletter för dos 1 som varat under 14 dagar. Nu kommer en vecka med intensiv strålning mot vänsterhöften, måndag till fredag.
På fredag är det även dags för provtagning igen för att se om jag kan starta cellgiftsdos 2 om en vecka.
På fredag är det Elisabeth som har namnsdag...
På fredag fyller jag 37 år......... ska man fira detta som om det vore min sista födelsedag? Orkar jag över huvudtaget fira!? Hmm.. tror jag låter dörrarna stå öppna och kaffebryggaren på men det lär inte bli några klackar i taket precis. Det kanske ni förstår av mina senaste veckor. Men det är alltid trevligt med goda vänners sällskap.
Just nu sitter jag och bloggar i sängen. Joel snusar brevid mig. Joel får sova med mig i dubbelsängen, dels för att jag vaknar så fort han gnyr och dels för att han måste vändas med ställningen på natten. När han vaknar och har ont och vi måste vända position helt så ropar jag på Jörgen men ibland är det bara någon kudde som måste rättas till. (Jörgen sover i Joels säng i rummet innanför vårat sovrum, en vuxensäng kanske ska tilläggas, ha ha)
Det blir ingen direkt sammanhängande sömn. Förrutom Joels vändningar så har jag så ont i ryggen och nacken när jag ligger i sängen. Senaste veckan har varit riktigt plågsam. Är det på grund av all stress jag lever i just nu? Är det på grund av att jag inte tränar som jag gjorde tidigare? Är det på grund av nya monster?
Jag behöver mer energi, jag har inga marginaler längre, jag går på tomgång.
KAOS- Det är inte bara ett ord. Det är mitt Liv!!!
De var faktiskt jättegoda. Bra jobbat Maria, vad blir det här näst?
Jag och Joel hade en reservplan utifall att, så vi bakade lite pepparkakor också;
Det var även Årets Mamagala idag. Ni som följt mig vet att jag var nominerad som en av fem finalister förra året men att Expressen sedan tog in en reserv för mig då jag befann mig i USA vid första fotograferingstillfället (och de antog att jag lämnade WO!?!?). (Ni kan läsa mer under mina blogginlägg från 2009 under september när nomineringen var och november när själva galan var.)
Även om jag blev övertrampad av Expressen vid första tillfället så fick jag biljetter av Mamatidningen till galan och Mamatidningen gjorde även ett reportage om mig i januarinumret i år. Så det känns som jag fick lite plåster på såren i alla fall.
I år har jag inte engagerat mig alls men läste på Lindas blogg (Linda-småbarnsmamma med cancer) att hon blev årets mamahjälte. Jag följer hennes blogg och jag tror hon följer min. Jag har aldrig träffat Linda men känner för henne och tycker hon är värd årets mama. Grattis Linda!
När jag går tillbaka och läser mina inlägg för precis ett år sedan så är det så mycket som hänt. Förra hösten var början på mitt lite friskare liv efter en nästan ett års tuff cellgiftsbehandling. Mitt hår hade kommit tillbaka och jag hade kommit igång med träning och sedan från årsskiftet började jag jobba så smått. Min hälsokurva har gått uppåt ända sedan förra hösten för att sedan ta en djupdykning den 28 oktober i år då jag fick reda på att tumörerna började röra på sig igen.
Idag har jag tagit mina sista Xelodatabletter för dos 1 som varat under 14 dagar. Nu kommer en vecka med intensiv strålning mot vänsterhöften, måndag till fredag.
På fredag är det även dags för provtagning igen för att se om jag kan starta cellgiftsdos 2 om en vecka.
På fredag är det Elisabeth som har namnsdag...
På fredag fyller jag 37 år......... ska man fira detta som om det vore min sista födelsedag? Orkar jag över huvudtaget fira!? Hmm.. tror jag låter dörrarna stå öppna och kaffebryggaren på men det lär inte bli några klackar i taket precis. Det kanske ni förstår av mina senaste veckor. Men det är alltid trevligt med goda vänners sällskap.
Just nu sitter jag och bloggar i sängen. Joel snusar brevid mig. Joel får sova med mig i dubbelsängen, dels för att jag vaknar så fort han gnyr och dels för att han måste vändas med ställningen på natten. När han vaknar och har ont och vi måste vända position helt så ropar jag på Jörgen men ibland är det bara någon kudde som måste rättas till. (Jörgen sover i Joels säng i rummet innanför vårat sovrum, en vuxensäng kanske ska tilläggas, ha ha)
Det blir ingen direkt sammanhängande sömn. Förrutom Joels vändningar så har jag så ont i ryggen och nacken när jag ligger i sängen. Senaste veckan har varit riktigt plågsam. Är det på grund av all stress jag lever i just nu? Är det på grund av att jag inte tränar som jag gjorde tidigare? Är det på grund av nya monster?
Jag behöver mer energi, jag har inga marginaler längre, jag går på tomgång.
KAOS- Det är inte bara ett ord. Det är mitt Liv!!!
söndag 7 november 2010
Inga biverkningar ännu
Jag har nu ätit Xeloda i en vecka och mår fortfarande som vanligt. Möjligtvis lite tätare toalettbesök och undrar om de inte är vätskedrivande. Minst två gånger är jag uppe varje natt.
Något som jag noterat i min ”behandlingsbok” är att jag är mer öm i nacken än vanligt och det känns inte som min vanliga nacksmärta när jag kan känna att en nackspärr är på gång. Det är mer kotorna som ömmar och speciellt till vänster om den stora nackkotan. Hmm, något jag ska behöva gå och vara orolig för? Ska förbi min kontaktsjuksköterska på tisdag och får ta upp det då med henne.
Det var ett tag sedan jag skrev och det beror på att det har varit så mycket att göra och så mycket fokus på Joel för tillfället att jag inte haft energi kvar till att skriva något på bloggen. Men nu blir det en sammanfattning om vad som hänt den senaste veckan.
I torsdags hade vi en heldag på Astrid Lindgrens och jag önskar att jag hade fotat Joel när han låg på britsen i bara kalsonger. Hans spinkiga kropp som läkarna mätte, fotograferade och klämde och kände på. Han var SÅ duktig. Han låg där med benen som ett A i stora stålskenor och de satt gröna små klisterlappar på hela hans kropp. Och han gnällde ingenting! Så foglig. Mammas lilla älskling. Totalt stod det 7 vuxna omkring honom och diskuterade samtidigt som alla hade sin funktion för att göra den bästa möjliga lösningen för Joel. Vi träffade läkare, narkosläkare, en sjuksyster som tog allt det praktiska angående inskrivningen och sedan avslutade vi dagen på lekterapin för att göra det hela till en positiv upplevelse.
På fredagskvällen bjöd familjen Nilsson/Sjödal på middag. Det är SÅ uppskattat att få lämna hemmet och komma till dukat bord. Det blev trerätters och det var knappt jag orkade köra bilen hem. Allt jättegott.
På lördagen kom Martina med dottern Fanny förbi. De bor numera i Ronneby men var uppe över helgen. Fanny och Adam är uppvuxna tillsammans och gick första 3 åren i skolan i samma klass. Jättekul att de kunde tajma den timmen som vi var hemma på lördagen… Kvällen bjöd nämligen på fest på Värmdö då Claudia och Jessika firade sina 40 år på Jorden. (Jag undrar om jag kommer få uppleva min egen 40 års dag? Det känns som ett ganska tufft mål. Jag har klarat 2 år. Ska jag klara 3 år till?) Nä, nu slår vi bort de där tankarna igen. Man måste se livet från den ljusa sidan och njuta av att jag faktiskt mår helt ok idag.
Idag har vi varit ute i solen på Värmdövallen där Isac har spelat fotboll. Där träffade jag min barndomsvän Ulrika som jag inte egentligen pratat med på över 10 år. För dryga 2 år sedan, innan jag blev sjuk så träffades vi som hastigast i kassan på coop men i övrigt så har våra vägar inte mötts de senaste åren. Det var SÅ kul att ses igen och vi hade killar som båda spelade fotboll på vallen så vi hann prata en hel del och ta en liten promenad runt planen. Jättekramen till dig Ulrika!!! Det gjorde mig så glad att se dig idag. Vi har gjort så mycket tillsammans och de första tre åren i skolan var vi oskiljbara. You made my day!
I kväll har Joel och Jörgen åkt färdtjänst in till Astrid Lindgrens för att göra sig redo för Joels operation i morgon bitti. De ska göra en ”muskelförlängning” i musklerna kring ljumskarna.
Jag och Isac ska åka dit i morgon eftermiddag och hälsa på. Innan ska jag till vårdcentralen och ta prover, och om jag känner mig i form så tänkte jag även försöka komma iväg och simma mina 1000 meter igen.
Nattikramen till er alla bloggläsare. Nu ska krypa ner bredvid en snusande Isac som intagit Jörgens säng när han är på sjukhuset.
Något som jag noterat i min ”behandlingsbok” är att jag är mer öm i nacken än vanligt och det känns inte som min vanliga nacksmärta när jag kan känna att en nackspärr är på gång. Det är mer kotorna som ömmar och speciellt till vänster om den stora nackkotan. Hmm, något jag ska behöva gå och vara orolig för? Ska förbi min kontaktsjuksköterska på tisdag och får ta upp det då med henne.
Det var ett tag sedan jag skrev och det beror på att det har varit så mycket att göra och så mycket fokus på Joel för tillfället att jag inte haft energi kvar till att skriva något på bloggen. Men nu blir det en sammanfattning om vad som hänt den senaste veckan.
I torsdags hade vi en heldag på Astrid Lindgrens och jag önskar att jag hade fotat Joel när han låg på britsen i bara kalsonger. Hans spinkiga kropp som läkarna mätte, fotograferade och klämde och kände på. Han var SÅ duktig. Han låg där med benen som ett A i stora stålskenor och de satt gröna små klisterlappar på hela hans kropp. Och han gnällde ingenting! Så foglig. Mammas lilla älskling. Totalt stod det 7 vuxna omkring honom och diskuterade samtidigt som alla hade sin funktion för att göra den bästa möjliga lösningen för Joel. Vi träffade läkare, narkosläkare, en sjuksyster som tog allt det praktiska angående inskrivningen och sedan avslutade vi dagen på lekterapin för att göra det hela till en positiv upplevelse.
På fredagskvällen bjöd familjen Nilsson/Sjödal på middag. Det är SÅ uppskattat att få lämna hemmet och komma till dukat bord. Det blev trerätters och det var knappt jag orkade köra bilen hem. Allt jättegott.
På lördagen kom Martina med dottern Fanny förbi. De bor numera i Ronneby men var uppe över helgen. Fanny och Adam är uppvuxna tillsammans och gick första 3 åren i skolan i samma klass. Jättekul att de kunde tajma den timmen som vi var hemma på lördagen… Kvällen bjöd nämligen på fest på Värmdö då Claudia och Jessika firade sina 40 år på Jorden. (Jag undrar om jag kommer få uppleva min egen 40 års dag? Det känns som ett ganska tufft mål. Jag har klarat 2 år. Ska jag klara 3 år till?) Nä, nu slår vi bort de där tankarna igen. Man måste se livet från den ljusa sidan och njuta av att jag faktiskt mår helt ok idag.
Idag har vi varit ute i solen på Värmdövallen där Isac har spelat fotboll. Där träffade jag min barndomsvän Ulrika som jag inte egentligen pratat med på över 10 år. För dryga 2 år sedan, innan jag blev sjuk så träffades vi som hastigast i kassan på coop men i övrigt så har våra vägar inte mötts de senaste åren. Det var SÅ kul att ses igen och vi hade killar som båda spelade fotboll på vallen så vi hann prata en hel del och ta en liten promenad runt planen. Jättekramen till dig Ulrika!!! Det gjorde mig så glad att se dig idag. Vi har gjort så mycket tillsammans och de första tre åren i skolan var vi oskiljbara. You made my day!
I kväll har Joel och Jörgen åkt färdtjänst in till Astrid Lindgrens för att göra sig redo för Joels operation i morgon bitti. De ska göra en ”muskelförlängning” i musklerna kring ljumskarna.
Jag och Isac ska åka dit i morgon eftermiddag och hälsa på. Innan ska jag till vårdcentralen och ta prover, och om jag känner mig i form så tänkte jag även försöka komma iväg och simma mina 1000 meter igen.
Nattikramen till er alla bloggläsare. Nu ska krypa ner bredvid en snusande Isac som intagit Jörgens säng när han är på sjukhuset.
tisdag 2 november 2010
Nya cellgifter
Då har jag kommit igång med nya cellgifter. Min kontaktsjuksköterska gick igenom behandlingsplanen för de närmsta veckorna. Jag börjar nu på en gång med att äta 8 tabletter Xeloda dagligen i 14 dagar och sedan ska jag ha ett uppehåll på 7 dagar. Under mina ”vilodagar” ska jag strålas 5 gånger mot höften.
Om en vecka ska jag ta blodprover för att se att min kropp orkar med cytostatikan och sedan ska jag ta nya prover inför varje behandlingsperiod, dvs var tredje vecka.
Det verkar som den jobbigaste biverkningen av cytostatikan är att man kan få domningar, stickningar och svåra blåsor på händer och fötter. Andra biverkningar är diaré och illamående men jag kommer inte tappa håret i alla fall vilket kan var skönt att få ha kvar under vintermånaderna.
Jag fick en ny dosett som rymmer lite mer än den som jag har haft tidigare;
Min läkare har nu sjukskrivit mig igen till och med sista februari, men det står att jag kan jobba efter egen förmåga och ork. Nu tror jag visserligen inte att jag kommer att orka jobba den närmsta tiden då även Joel ska in på sin stora operation om en vecka och sedan är det 6 jobbiga läkningsveckor. Jag tror inte ens att jag kan få in arbetet i min kalender. Mellan alla läkarbesök och allt som är med Joel så måste jag försöka ta hand om mig själv med promenader, träning, vila och frisk luft, och min ”egentid” måste jag få till på dagtid. På kvällar och helger är det fullt upp med aktiviteter och läxor för barnen, och att skjutsa och fixa mat till alla mina grabbar.
Då det är höstlov så blir schemat lite annorlunda, så idag hade jag Isac och en kompis till honom med mig till badet. Jag simmade 1200 meter medans de lekte och åkte rutschkanor. Efteråt blev det lunch på McDonalds. Sedan klämde jag in en fika hos Susanne som precis opererat bort minisken och gick hemma och haltade, innan jag hämtade Joel klockan 14.
Min plan var sedan att gå på bio med Joel i Gustavsberg då det stod att det var Mumintrollet i dag klockan 15… men det visade sig att programmet inte stämde utan det var ”mitt liv som hund” istället. Som plåster på såren så bjöd de på popcorn. Joel skrattade gott åt hundarna som rapade och pruttade så det gick bra ändå. (Jag fick säga att Muminfilmen gått sönder.)
På torsdag klockan 15 är det i alla fall Toy Story 3 så då tänkte jag skicka iväg mormor med Joel. Själv ska jag på en efterlängtad ansiktsbehandling på eftermiddagen. Kanske att jag kommer att somna i behandlingsstolen då torsdagen i övrigt är fullspäckad av olika besök på Astrid Lindgrens Barnsjukhus. Från 9.30 till 13 har vi fyra olika besök!!
Om en vecka ska jag ta blodprover för att se att min kropp orkar med cytostatikan och sedan ska jag ta nya prover inför varje behandlingsperiod, dvs var tredje vecka.
Det verkar som den jobbigaste biverkningen av cytostatikan är att man kan få domningar, stickningar och svåra blåsor på händer och fötter. Andra biverkningar är diaré och illamående men jag kommer inte tappa håret i alla fall vilket kan var skönt att få ha kvar under vintermånaderna.
Jag fick en ny dosett som rymmer lite mer än den som jag har haft tidigare;
Min läkare har nu sjukskrivit mig igen till och med sista februari, men det står att jag kan jobba efter egen förmåga och ork. Nu tror jag visserligen inte att jag kommer att orka jobba den närmsta tiden då även Joel ska in på sin stora operation om en vecka och sedan är det 6 jobbiga läkningsveckor. Jag tror inte ens att jag kan få in arbetet i min kalender. Mellan alla läkarbesök och allt som är med Joel så måste jag försöka ta hand om mig själv med promenader, träning, vila och frisk luft, och min ”egentid” måste jag få till på dagtid. På kvällar och helger är det fullt upp med aktiviteter och läxor för barnen, och att skjutsa och fixa mat till alla mina grabbar.
Då det är höstlov så blir schemat lite annorlunda, så idag hade jag Isac och en kompis till honom med mig till badet. Jag simmade 1200 meter medans de lekte och åkte rutschkanor. Efteråt blev det lunch på McDonalds. Sedan klämde jag in en fika hos Susanne som precis opererat bort minisken och gick hemma och haltade, innan jag hämtade Joel klockan 14.
Min plan var sedan att gå på bio med Joel i Gustavsberg då det stod att det var Mumintrollet i dag klockan 15… men det visade sig att programmet inte stämde utan det var ”mitt liv som hund” istället. Som plåster på såren så bjöd de på popcorn. Joel skrattade gott åt hundarna som rapade och pruttade så det gick bra ändå. (Jag fick säga att Muminfilmen gått sönder.)
På torsdag klockan 15 är det i alla fall Toy Story 3 så då tänkte jag skicka iväg mormor med Joel. Själv ska jag på en efterlängtad ansiktsbehandling på eftermiddagen. Kanske att jag kommer att somna i behandlingsstolen då torsdagen i övrigt är fullspäckad av olika besök på Astrid Lindgrens Barnsjukhus. Från 9.30 till 13 har vi fyra olika besök!!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
