onsdag 20 juli 2011

Cellgiftsbehandling nummer 5

Mormor har mmsat bilder från Dalarna för att hålla oss uppdaterade på hur Joel har det. Här har de varit på tisdagskul i Rättvik. Denna tisdag var det Rock tisdag och Joel har fått sig en ansiktsmålning som Kiss;


Innan cellgiftsbehandlingen igår så var jag och tränade med Maria. Jag gillar verkligen fondtapeten i gruppträningsalen. Så cool. Tyvärr lite stor för att ha hemma. (Känns som att den symboliserar HOPPET, LIVET och EN TRO PÅ FRAMTIDEN;

Efter cellgiftsbehandlingen igår var jag inte så kaxig. Maria var med mig på sjukhuset hela dagen och första timmen är jag väl pratbar men övriga 4 timmar halvsover jag. Maria satt och läste tidningen. Det är skönt att ha någon med sig utifall att jag skulle få någon konstig biverkning som jag fått tidigare. När vi var klara på sjukhuset och jag piggnat till någorlunda så åkte vi och hämtade Isac på centralstationen som kom hem från Dalarna med tåg.

Under kvällen låg jag mest i soffan och slöade. Jag blir helt däckad samma kväll jag får cellgifterna men sedan å andra sidan har jag fått så mycket kortison att jag får svårt att sova på natten. Jag låg och vred mig en hel del och klockan 4.45 var jag redo att gå upp. Jag gick upp och satt på en tvätt men gick sedan och la mig igen och vilade i alla fall fram tills klockan var 7.15. DÅ gick jag upp, hängde tvätt och körde en till tvätt, drog igång diskmaskinen samt torkade golvet i tv-rummet så att det skulle bli klart för oljning ikväll. (jörgen oljar golvet i skrivande stund)

Vid 8 satte jag mig på altanen och smsade lite med min svägerska. Barnens kusin har hoppat studsmatta och brutit armen så illa att han måste ha två spikar i armen i 6-10 månader och nu gips första 8 veckorna. Kusinen är 4,5 år och i den åldern sitter man ju inte still direkt. Sån otur!

Efter frukost tog jag och Maria en 2 timmar lång promenad!!! Snacka om kortison hög!! Jättehärligt att komma ut och riktigt skönt att få ta en riktig långpromenad, det var månader sedan. Vi gick säkert närmare en mil!

Väl hemma blev det blodpuddingslunch innan Gitt kom över och hade med sig fika bröd. Här hänger mina brön och bullarna är på bordet, ha ha ha. (Gitt, vilken hemsk bild du tagit på mig. Och jag låter den hamna på bloggen…)

Innan fikat fick Gitt hjälpa till att samla ihop skräp då Jörgen skulle köra vändor till sopstationen;

På kvällen tog vi med oss mat och hade knytis hemma hos familjen Lydin. Jag gick och Jörgen och Isac lånade Adams moppe. Isac hade svårt att nå runt magen tror jag, hmmmm;

Isac njöt i deras pool;

Nu tror jag det är dags att gå ut och vattna blommorna. De säger att det ska komma regn i morgon men det tycker jag att de sagt flera dagar nu och solen fortsätter skina och värma ute.
I morgon ska vi åka och kolla på Adam när han är på hockeyläger i Nyköping.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Ha, ha, ja, det gäller ju att samla bröna runt bordet när det är fikadax ;) Dessutom är du fin på bilden. Så det så!

Tack för en mysig stund tillsammans. En viktig stund jag lever på LÄNGE!

Vi hörs snart igen och ha det så bra i Nyköping.
Kramar om

/Gitt

Anonym sa...

Lite regn kom det visst :) Får mig att tänka på Pippi som vattnar när det regnar...

Härlig fikastund, imponerande brödkorg ;) Passar på att skicka en MegaKRAM till dig Gitt <3

Kör försiktigt och hoppas ni får träffa snälla spöken på slottet! Ha en skön vistelse så ses vi snart igen.

Styrka och Kärlek!

/Maria

Sister Moonshine sa...

Så skönt och kul att hinna och orka med en massa olika saker. Inklusive kul tid för sig själv. Men, du, jag skäms inte alls för att säga att jag ta en sömntablett två nätter efter mina cellgiftsbehandlingar för att vara säker på att få sova. Det är så viktigt för mig.

Ha en fortsatt bra sommar.

Kram

/Åsa

Busmamman sa...

Mina tankar gick till dig idag när jag fick besked om att min kollegas fru gick bort i cancer i början av juli, 48 år gammal (hennes cancer satt också i lever och skelett). Hon fick diagnosen i april i år och hann aldrig få någon cellgiftbehandling.
Men jag hoppas i alla fall att din cellgiftbehandling nu ger de där tumörerna en riktigt omgång. Och jag fortsätter hoppas på ett mirakel!
Kram på dig Elisabeth! <3