tisdag 29 maj 2012

Reflektion från en DN läsare





”… men inte exakt när”
Euphoria hänger fortfarande i öronen när jag tar mig an söndagens DN. Jag fastnar för en rubrik ” Jag vet att jag skall dö men inte exakt när”. Jag börjar läsa om livets intensitet i ljuset av det outhärdliga. Om hur det dyrbaraste vi har blir mer än viktigt – tiden. Att ta vara på tiden. Den tid då prioriteringarna blir glasklara i själens dimmor mellan kurer och strålning. Det är en välskriven artikel om att välja att vara och sedan göra det viktiga. Hur tydligt blir det inte att det är ett system som ger livsutrymmet och att en människa med cancer tar ansvar för så mycket mer. Ibland övermäktigt, ibland självklart. Fotografierna i reportaget träffar så rätt i skildringen av Elisabeth Ollas Mattsons eftertänksamma livsbejakande. Hon säger under sista vår;
 ”Jag kan inte bara ligga hemma och dö och se timglaset rinna ut. Jag har inte tid med det. Barnen är det enda som är viktigt nu.”

Din tid är det dyrbaraste du har – ibland bekymmersfri, och ibland så oändligt begränsad – men tiden är din stund på jorden. Och just nu får jag leva den i syrendoften och tänka på berättelsen i DN denna söndag den 27 maj 2012. Det är Mors Dag och vår bröllopsdag – och den blir ännu viktigare tack vare dig Elisabeth Ollas Mattson. Tack Moa Herngren och Eva Tedesjö för speglingen. Och morgonen som bara har börjat…

Michael Bergström
Stockholm

32 kommentarer:

Sofia från gurraberg sa...

Gud vad fint skrivet!!! Det stämmer så väl!! Du är en stjärna, en idol! Ser upp till dig!!! Du är fantastiskt!! Kramar i massor till en underbar kvinna!

Sister Moonshine sa...

Jag läste artikeln i DN nyss och hade jag skrivit en kommentar om den, skulle jag vilja ha uttryckt den som i ditt inlägg här. Mycket känslosamt skrivet. Kramar till dig och din familj. Ljus och kärlek.

Kajsa Bergman Fällén sa...

Åh det var en jättefin artikel. Utelämnande och sant. Jag läste den i omgångar för det är så jobbigt, jag känner igen mig i så mycket av det du säger. Som det där med att inte köpa kläder till sig själv för att man ändå ska dö. Det blir bara mer att ta reda på för familjen :-(.

Jag blev så ledsen när jag läste de elaka kommentarerna på dina tidigare inlägg. Försökte pysa ut lite ledsenhet i form av ilska genom att skriva det här: http://spenatmamman.blogspot.se/2012/05/ah-jag-blir-sa-arg.html

Sen kändes det lite bättre i alla fall. Hoppas du har en fin dag, här har vi det rätt kyligt och blåsigt men i solen är det ganska skönt om man kan hitta en plats där det är lä.

Kram
Kajsa/Spenatmamman

pis sa...

...och nu gråter även jag. Fantastiskt vilken reflektion från någon som inte vet det vi andra vet, vi som följer dig. Att beröra andra så på djupet är en gåva. Tacksam att jag känner dig. All Kärlek

Anonym sa...

Men gud, så fint!! En text om dig, till dig, till de som skildrade dig - precis varje ord är fyllt av existentiell ödmjukhet, livets viktiga, livets allvar och hur lätt det är att ta allt för givet under tiden som det viktiga vi har bara susar förbi i rasande fart; tiden....

Jag läste artikeln igår kväll, på nätet. Bilderna griper tag i mig, texten visar dig och allt du bär inom dig, allt du tvingas kämpa med, mot och för samtidigt som du också tvingas väga hela tiden de ord du säger eller skulle vilja säga.
Texten visar också med en allvarlig sorgsenhet hur livet är för hela familjen och hur alla påverkas och där du betraktar detta med sorg, vemod och den skräck du känner.

Stor kram!! <3

Anonym sa...

Tog mig äntligen tid att läsa artikeln i sin helhet. Fantastiskt bra! Sitter med tårar i ögonen, samtidigt som jag ler och beundrar din styrka! Bilderna gjorde plötsligt ditt öde så verkligt och vi är på tok för många som facebookar bort vår tid. Jag försöker leva här och nu, men det är lätt att glömma bort det i vår stressiga vardag, denna gången var det du som gav mig en påminnelse!

Kram Tina (Kristianstad)

Anonym sa...

Jag har följt din blogg sen du och resten av familjen var med i Sofias änglar och jag både skrattar och gråter när jag läser den. JAg förstår inte hur du orkar med allt, men jag förstår att det gör du när du tänker på barnen och din man. Du verkar vara en sån fin människa och jag tänker varenda dag på er alla. DN:s artikel var så fin. Och tänk att du och din familjer delar med er av llllllllllllivet till oss. Tack!!!/elli

Anonym sa...

❤❤❤

Anonym sa...

Hej Elisabeth,
Jag har följt din blogg under en lååång tid och klickar in flera gånger varje dag för att se om du skrivit och för att få en rapport om läget för dig.
Är 19 år (fd elitidrottare) och vaknade en morgon upp, endast en hårsmån från döden. I och med detta fick min satsning på idrotten läggas åt sidan för gott.

Det jag egentligen ville säga dig är att jag beundrar dig så oerhört mycket för din styrka, din inställning till livet, ditt mod att prata om det hemska som väntar och det som pågår, ditt mod att våga göra resor m.m trots situationen och inte minst så beundrar jag dig för din kärlek till dina barn och din man. Du är en förebild, helt fantastisk.
Jörgen, Joel, Isac, Adam, din mamma, dina vänner och alla anhöriga gör det fantastiskt bra och kämpar verkligen för att göra din sista tid så bra som möjligt! Men det finns en annan person i din familj som jag beundrar extra mycket och det är Adam, att han klarar av att satsa så otrolig på sin hockey, att han har förmågan att både fokusera och lyckas. Vet själv hur mycket det krävs för att lyckas och hur lätt det är att tappa fokus då man har det jobbigt. Jag är full av beundran, han förtjänar verkligen att lyckas och framförallt så ska den fantastiska viljan, förmågan och den otroliga kämpaglöd han visar hyllas! Han har det garanterat hemskt jobbigt och är väldigt rädd. Ingen vill förlora sin mamma. Allt du gör för dina fina barn till efter du gått bort kommer garanterat betyda hemskt mycket för dom och jag tycker det är väldigt, väldigt fint av dig att göra detta.

Du, som mamma, fru och människa förtjänar ett betydligt bättre öde än såhär. Tänker på dig varje dag, tänker på att jag skulle vilja göra vad som helst för att du skulle få leva många år till, för att dina barn skulle få ha kvar sin mamma i livet, Jörgen sin älskade, din mamma sin dotter och dina vänner sin vän. Sånt här borde inte få hända... Tänk om man kunde vända på timglaset om och om igen så att du fick fortsätta leva, se dina barn växa upp, uppleva otroligt mycket mer, slippa lida och få kämpa mot din sjukdom. Visst, man ska inte tänka på allt man hade velat göra, man ska tänka på det man ska och kan göra.

Sänder massa styrkekramar till dig och din familj och hoppas att du har många veckor kvar i livet, med din familj och dina vänner. Jag kommer fortsätta följa din blogg och garanterat gå tillbaka och läsa inlägg om och om igen då jag lärt mig oerhört mycket av dig och din resa.

Än en gång, många styrkekramar och mycket kärlek till dig och din familj!

Ge Adam en kram och hälsa honom att han gör ett fantastiskt jobb och att, eftersom att han klarar av det som händer nu så kommer han lyckas med hockeyn!

Anonym sa...

Hej Elisabeth,
Jag har följt din blogg under en lååång tid och klickar in flera gånger varje dag för att se om du skrivit och för att få en rapport om läget för dig.
Är 19 år (fd elitidrottare) och vaknade en morgon upp, endast en hårsmån från döden. I och med detta fick min satsning på idrotten läggas åt sidan för gott.

Det jag egentligen ville säga dig är att jag beundrar dig så oerhört mycket för din styrka, din inställning till livet, ditt mod att prata om det hemska som väntar och det som pågår, ditt mod att våga göra resor m.m trots situationen och inte minst så beundrar jag dig för din kärlek till dina barn och din man. Du är en förebild, helt fantastisk.
Jörgen, Joel, Isac, Adam, din mamma, dina vänner och alla anhöriga gör det fantastiskt bra och kämpar verkligen för att göra din sista tid så bra som möjligt! Men det finns en annan person i din familj som jag beundrar extra mycket och det är Adam, att han klarar av att satsa så otrolig på sin hockey, att han har förmågan att både fokusera och lyckas. Vet själv hur mycket det krävs för att lyckas och hur lätt det är att tappa fokus då man har det jobbigt. Jag är full av beundran, han förtjänar verkligen att lyckas och framförallt så ska den fantastiska viljan, förmågan och den otroliga kämpaglöd han visar hyllas! Han har det garanterat hemskt jobbigt och är väldigt rädd. Ingen vill förlora sin mamma. Allt du gör för dina fina barn till efter du gått bort kommer garanterat betyda hemskt mycket för dom och jag tycker det är väldigt, väldigt fint av dig att göra detta.

Du, som mamma, fru och människa förtjänar ett betydligt bättre öde än såhär. Tänker på dig varje dag, tänker på att jag skulle vilja göra vad som helst för att du skulle få leva många år till, för att dina barn skulle få ha kvar sin mamma i livet, Jörgen sin älskade, din mamma sin dotter och dina vänner sin vän. Sånt här borde inte få hända... Tänk om man kunde vända på timglaset om och om igen så att du fick fortsätta leva, se dina barn växa upp, uppleva otroligt mycket mer, slippa lida och få kämpa mot din sjukdom. Visst, man ska inte tänka på allt man hade velat göra, man ska tänka på det man ska och kan göra.

Sänder massa styrkekramar till dig och din familj och hoppas att du har många veckor kvar i livet, med din familj och dina vänner. Jag kommer fortsätta följa din blogg och garanterat gå tillbaka och läsa inlägg om och om igen då jag lärt mig oerhört mycket av dig och din resa.

Än en gång, många styrkekramar och mycket kärlek till dig och din familj!

Ge Adam en kram och hälsa honom att han gör ett fantastiskt jobb och att, eftersom att han klarar av det som händer nu så kommer han lyckas med hockeyn!

Anonym sa...

Hej Elisabeth! Man kan inte utan att bli fruktansvärt berörd av vad du skriver. Framförallt att du vågar skriva om det som komma skall. Såg dig på tv igår i "Vad hände sen" från Sofias änglar. Jag ska erkänna att varje gång jag går in på bloggen är jag rädd att något hänt dig, men tack gode Gud har du skrivit ett inlägg.Jag undrar om du känner kraft o energi från oss läsare? För det är ju mycket det vi vill förmedla. Jag hoppas att du kommer att träffa "brorsan" o helst får en underbar sommar med de dina. Massor av styrkekramar från C

annika sa...

Så kloka och viktiga ord som du förmedlad via DN och det är många som har fått släppa fram sina tårar. Det berör i hjärtat för det kommer från hjärtat. Det är äkta och det syns även i bilderna, för i bilden kan man inte ljuga.

En fin låt som du skulle kunna ge till dina grabbar är Mikael Wiehes låt -Den jag kunde va. För det är så det är och så det kommer att vara, även den dag du inte är fysiskt närvarande - du är med dem varje dag!

Jättekram till hela familjen!

/annika

Sandra sa...

oj inte boll det ska stå Blogg ^^

Sandra sa...

Åh vad fint skrivet. Jag har också läst artikeln i DN och jag kikar in på din blogg minst ett par gånger varje dag. Du påminner mig om att ta vara på livet och inte skuta upp saker på framtiden, Det kanske inte finns någon framtid. Just nu är jag sjukt stressad och vet varken upp eller ner, in eller ut. Men som sagt när jag kikar in här blir jag påmind om att alla saker som ska hinnas med får ta tid bara jag kommer ihåg att leva och att njuta av livets bergochdalbana.

Du Elisabeth är en idol för mig och många andra. Jag hoppas verkligen att du får må så bra som det bara går, det är DU värd!

Många styrkekramar från Sandra

Anonym sa...

Är säker på att Joels idrottintresse kommer att leda till Paralympics. Du kommer att följa honom dit är jag säkert på.
Har haft många kontakter med vår nästa värld!
Birgit

Anonym sa...

Läste också DN och beundrade hur välskriven artikeln var, vilken fin artikel! Och vilken fin text som kommentar sen!!! Precis som du, fin människa och skriver också väldigt bra!! Jag håller tummarna varje dag för dig och hoppas du hinner med det du vill och att det ska hända ett mirakel!! Samtidigt som jag vet att det som är meningen ska hända sker, det är livets gång.... Jag uppmanar alla som läser detta att sätta in ett bidrag litet som stort (många bäckar små) så att Bettan kan slappna av i att veta att trycket för bloggbocken blir verklighet!!! Många kramar från Jenny

Anonym sa...

Hoppsan, bloggboken ska det vara..... Hihi

Anonym sa...

Ja, och han har ju rätt. Det var en fin artikel och du är en mycket klok person. Det du vet och kan förmedla tar många ett mycket längre liv på sig att komma fram till - och en del förefaller inte hinna alls. Du fyller en viktig funktion för så många nu när du når ut genom TV, internet och pappersmedia. Allt gott till dig!/Ak

Anonym sa...

Det var en helt fantastisk artikel! Och att du är den du är och att du verkligen förmedlar det viktigaste åt oss alla - att ta vara på tiden och varandra! Jag har följt din blogg under en lång tid nu, och om jag skulle bara ha hälften så mycket energi och kraft som du har så skulle jag vara lyckligare och gladare. Tyvärr tar man väldigt mycket för givet... På något sätt känner jag mig ändå starkare för varje dag, för du lyfter upp mig/oss alla genom att skriva allt här! Du är en helt fantastisk person!

Många styrkekramar till dig och din familj.

Anonym sa...

Jag håller verkligen med vad Michael Bergström skriver det stämmer så väl.
Jag hoppas att min ängel har kommit fram till Dej för den är du verkligen värd!!Kramar i massor till dej och din familj från Barbro

Anonym sa...

Hej Elisabeth!
Jag började läsa Dn,men rörd,ska läsa mer ikväll.Ja ta vara p den fina tiden nu, med nya fräscha färger,blommor,ögonen själven suger åt sig detta vackra sm inte kostar något-brukar jag göra,när det går.Undrar om du gör någon beh nu? Eller har jag missat,fast jag är här inne, var dag:)Var rädd om dig,njut nu-hoppas du kan det?JO!!
Mångamångakramaromdig,hoppas du kan få bort lite ängslan,
kicki i Vö m make

Anonym sa...

Vilka vackra ord! Och så sant!
Du har verkligen hjälpt mig, och så många andra, att ta tillvara på dagen och att njuta av var dag!!
Kramar i massor från Annik (grannen)

Anonym sa...

Så fint skrivet! Jag läste artikeln och den kändeas så sann och vakert naken. Du skulle bara veta hur många som beundrar dig och ser dig som en förebild i denna fördomsfulla värld vi lever i men alla ideeal!!!

Tack för att du delar med dig av dig och din familjs liv!

Många stora kramar från Mia

Anonym sa...

Stort Tack Elisabeth för att vi får följa dig på bloggen. Upptäckte din blogg efter Sofias Änglar och följer den nu. Tack också för den fina artikeln i DN i söndags som Moa Herngren skrev. Dina pojkar har en underbar mamma! Kram från Pia i Norrtälje

susanne sa...

Tack för att du delar med dig av ditt liv.
Du är en stor förebild och lär mig massor.
Kram Susanne

Sincerely Susanne sa...

Elisabeth - hoppas att du är medveten om vilken glädespridare du är - trots ditt "öde".

Din ödmjukhet och sårbarhet berör oss alla djupt, din kämparglädje, ditt mod och kärlek inspirerar!!!!!!!!

Jag vet att du skriver bloggen i främsta syftet för dina pojkar - att läsa i i framtiden. Men vi andra tar också in allt du skriver - vi reflekterar och suger in all viktig "livs glädje" du delar med dig av - dina kloka tankar och ord.

Hoppas att du har haft en bra dag idag.

STOR KRAM
Susanne

Anonym sa...

Tack för att du påminner alla om livet. Jag ska följa dina råd. Varma hälsningar!

Anonym sa...

Ett stort och ödmjukt tack för den fina artiklen i DN. Både bilder och text går rakt in i hjärtat och du är fantastisk som åter igen delar med dig av ditt livsöde. Jag hoppas av hela mitt hjärta att du får leva så länge som möjligt till och att din sista tid blir så fin som möjligt. Din familj är underbar och jag önskar er alla allt gott. Massor med kramar och kärlek till er alla <3 Kram Maria

Anonym sa...

Elisabeth du får mig att ta tillvara på dagen, säga JA istället för nej, senare eller jag orkar inte när barnen vill att jag ska göra något med dem. Och även nu när jag sitter med en ångestklump i magen då räkningarna ska betalas o man som student knappt får halva summan av CSN denna månaden o pengarna inte räcker till :( Ja då tänker jag på dig! Jag / vi är ju åtminstonde friska. Pengafrågan löser sig på något sätt, det brukar det göra. En stor kram till dig, som orkar vara så positiv och inspirera så många andra. / Annika

Busmamman sa...

Vilket fint svar från DN- läsaren, och det är ju så sant!
Artikeln i DN var riktigt bra skriven, den var så gripande. Jag läste den på bussen men fick lov att vänta med att läsa slutet då jag blev så tagen att jag började hulka av gråt.
Jag tänker att jag så gärna skulle vilja göra något för dig/er, skulle gärna träffa dig igen innan det är för sent, men förstår att för dig är din familj och barn det viktigaste din sista tid.
Jag ska spara DN-artikeln för framtiden, dina tankar om livet och dina ord till andra behöver man påminnas om!
Tack Elisabeth! <3
/Nadja

Linda sa...

Som läsare får man sig en tankeställare, vad är egentligen viktigt i livet. Ofta lever vi som att vi vore odödliga. Tack för att du delar med dig av din vardag. /Linda

Jenny från Ingarö sa...

En otroligt fin och gripande artikel. Tack för att du delar med dig. Tänker på dig och familjen ofta. Kram