måndag 28 maj 2012

Mors dag med hela familjen

Nu får jag ta några djupa andetag. Tänkte skriva överskriften att det var "min sista mors dag" men jag kan ju inte skriva att det är min "sista" av allting. Då skulle ju min blogg bli riktigt deppig. Nu är det ju så att det var min sista mors dag men det var en riktigt bra sådan!
En del dåliga energier ville pocka på lite men jag undvek dem och satsade på alla positiva energier istället.

Familjen och Maja åkte iväg 8.30 på morgonen och styrde mot Norrtälje för att se Adam spela sista träningsmatchen med landslagskillarna (J17 och J18 var det som hade "Russinläger" hela veckan i Norrtälje och igår var sista dagen.)

Vi kom inte hem förrens på eftermiddagen och då var mamma och pappa här så de hjälpte Jörgen olja resten av golven i barnens rum. Skönt att det har blivit gjort. (obehandlade trägolv är inte så praktiskt...)

Under tiden alla slet där inne så fick jag samtal från min "bror" Tomas som nu jobbar i Qatar (nä, jag har inga syskon men Tomas har varit som min bror ända sedan födseln och vi har följts åt hela livet).
Det blev ett låångt samtal... de hann bli klara med alla golv där inne.... =)=)
SÅ glad att han ringde och vi behövde verkligen få prata igenom allt som hänt den senaste tiden. Han kommer hem i början av Juli och jag har lovat Tomas att INTE "hitta på några dumheter" innan han kommer hem. I will do my best brother!

Klockan 17 samlades min och Jörgens familj på Grisslinge Bistraud för en Mors dag middag. Här sitter jag men min älskade pappa;
 Alla småkusiner. Ida, Viktor och Emil tillsammans med Isac och Joel;
Adam sitter tryggt bredvid mormor som kände att hon drog vinstlotten att få äran att sitta bredvid sitt äldsta barnbarn;
Viktor, Ida och Joel;
Riktigt mätta åkte vi därifrån för att fortsätta ätandet hemma på Niklas och Annikas altan. Annika hade gjort jordgubbstårta och Anette cheesecake. Grabbarna hade självklart innebandymatch och alla var med, även Joel. Joel var först målvakt och sedan domare.


Självklart köpte jag DN........ men har inte orkat läsa repotaget. (har korrläst tidigare)
Ska kopiera upp det i tre exemplar så att barnen får varsitt i sin minneslåda.

Här kommer dagens tre visdomar från Paulo Coelho;
Jag gör mig fri från hatet med hjälp av förlåtelsen och kärleken. Att hata tär på krafterna.

Jag byter ut sorg och bitterhet mot förståelse och insikt.

Sinnet måste vara i harmoni med universum. Kroppen måste följa universum. Du och universum är ett.

PS. Fick tips av en bloggläsare om dessa tjejer som cyklar till Öland för sin vän som gått bort i cancer. http://op.se/lanet/ostersund/1.4747645-cyklar-genom-landet-for-att-hedra-sin-doda-van DS.

42 kommentarer:

Vera sa...

Den styrka du sprider är obeskrivlig. Vill gärna sända en styrkekram tillbaka till dig. KRAM!
Tack för din berättelse!

Sofia från gurraberg sa...

Du är för underbar!! Vilken toppendag det blev, vad härligt! Det är du värd! Kramar i massor

Anna sa...

Hej! Jag läste reportaget i DN om dig och det var det med blandade känslor. Min mamma blev sjuk i cancer första gången då jag var 1,5 år. Sista gången fick hon bröstcancer -99 som hon friskförklarades ifrån men 2005 fick vi beskedet om att den var spridd liksom din. Om några dagar är det fem år sedan hon lämnade oss, några dagar innan jag fyllde 20.

Din berättelse berörde mig mycket. Min mamma förberedde sig mycket på det som skulle hända, likt du har gjort men hon tyckte det var så svårt att prata med oss barn om det. I efterhand finns det så mycket jag hade velat fråga henne, vad hon tänkte osv.

Att läsa din berättelse gav mig svar på en del av de frågorna för jag är ganska övertygad om att ni tänkt lite likadant. Jag är ledsen att såna här eländiga sjukdomar ens ska behöva finnas. Nu är jag själv mamma till två, som min mamma aldrig fick träffa, och jag kan inte förstå hur man som mamma orkar med vetskapen om att man är så sjuk, trots att jag själv är uppväxt i en familj där dödshotet alltid varit närvarande.

Du verkar vara en underbart fin och stark mamma. Jag vet att min mamma oroade sig över hur vi barn skulle klara oss utan henne. Jag trodde aldrig att jag skulle göra det, sorgen var/är enorm, men jag överlevde och i slutändan som en starkare människa. Det finaste ett barn kan få är att få vara oändligt älskade av sina föräldrar. Det verkar dina barn verkligen ha fått och jag är helt säker på att de kommer växa upp till kärleksfulla vuxna människor eftersom de fått växa upp hos er.

Vill skicka dig en stor kram och även en kram till dina barn!

Anonym sa...

Håller med precis vad Vera skriver.Tack för att vi följa din berättelse!!
Bamsekram till DEJ och din familj från Barbro

Anonym sa...

Goa Elisabeth
Du är verkligen fantastisk, vilka ord och vilken styrka. Du berör ända in i hjärteroten. Vilken fin dag mors dag det blev.
Stora bamsekramen till dig och dina pojkar.
Ann-Margreth (Jennys mamma)

Medmänniska sa...

Blekingesenior

Tack för din berättelse, har följt dig sen Sofias änglar och hela tiden beundrat din enorma styrka. En stor eloge till dig som orkar vara så öppen o ärlig i din fruktansvärda situation, jag tror att denna ärlighet o öppenhet kommer att stärka din familj för all framtid. Med en så öppen kärleksrelation som man förstår att ni har o vågar stå för blir man stark. <3<3
STYRKEKRAMAR till dig o din
familj

pis sa...

Vad snygg du är på bilden från Bistraud!!!

Anonym sa...

Hej!
Har man inte en livshotande sjukdom så kan man inte förstå Elisabeth fullt ut! Heder till er som vet att ni inte kan det men ändå vill uppmuntra, trösta och skicka kärleksfulla ord vid detta kommentarsfält. De negativa kommentarerna..ja de säger a l l t om avsändarens personlighet men inget alls om Elisabeth.

Det du gör, Elisabeth, med din öppenhet är att verkligen beskriva och sätta fokus på denna hemska sjukdom som berövar så många familjer deras kvinnor. Du visar hur det drabbar på riktigt, förklarar hur det känns, så gott nu ord kan göra det. Alla kvinnor har nytta av det.
Kanske en beslutsfattande person i någon vårdfråga läser om ditt liv och inser att mer resurser behövs. Kanske någon kvinna som inte tänkt det ändå går iväg på mammografikoll. Kanske någon person köper ett extra rosa band eller gör något annat som bidrar till forskningen för cancersjukdomar... Den krassa sanningen är att massor med pengar behövs för att mota denna djävulska fiende. En annan sanning är att bröstcancern ökar och dessutom kryper ned i åldrarna. Den följer heller ingen logik. Vem som helst kan drabbas. Att sätta ord på din tillvaro och låta oss läsa dem är en stor gåva från dig till oss alla. Vi som kan värdesätta detta förstår varför du gör de val du gör och unnar dig helhjärtat de ljusglimtar som dyker upp.
Jag skickar en kram till dig och alla andra vänliga personer här.
Helene, också bc-kvinna

Anonym sa...

❤❤❤

Siv sa...

Hej Elisabeth, Sissi här.
Jag vill bara be om ursäkt för min dumma/idiotiska kommentar om Adams säng (nej, jag har inte skrivit de övriga elaka kommentarerna). När jag läste ditt nästa inlägg skämdes jag. FÖRLÅT! Jag tycker fortfarande du är modig och och en riktig kämpe.
Siv E (Sissi)

Fröken Hulda sa...

Jag hoppas att många, många läser dina ord. På riktigt. Grundligt. Då skulle det finnas fler positiva människor i världen!!

Smultronbo sa...

Och där gav du mig massor av energi igen. <3 <3 <3

Underbar dag ni haft och fina bilder. Tack också för länken till reportaget i DN, jag bor inte i Sthlm så har inte samma tillgång till DN i papperform som de som gör det. Nu ska jag läsa. Kramar i massor! <3

Anonym sa...

Vad fint av dig att komma på andra tankar, våga erkänna det och även be om ursäkt. Respekt!! Ullis

Johanna E (G-berg, numer i ÖSD) sa...

Du är en hjälte som alla borde lära sig av. Beundrar dig och din kämparglöd. Du inspirerar så många till att ta vara på livet och varje sekund.

En kram eller ett "Jag älskar dig", "du betyder så mycket" är värt allt, man vet aldrig när man får chansen att säga det igen eller höra det för den delen heller..

DU och dina hjärtan är värda allt..

här kommer länken till den film som tjejerna i ÖSD har gjort för sin vän Julia,

http://youtu.be/6987bMoGrDQ

Info om deras resa finns på www.juliaresan.se

KRAMAR från
Johanna E (G-berg, (MelHamWil) numer i ÖSD)

Anonym sa...

Beundrar din styrka. Du har gjort fotspår hos många som aldrig kommer suddas ut... Stor kram

Eva T sa...

Hej Elisabeth.
Jag blir berörd av dig och av vad du skriver, ändå slösar jag bort mina dagar.
Och så har det varit sedan dag ett då när Linda levde och jag hittade till din blogg och bestämde mig att följa dig.
Jag har försökt att ta till mig ditt positiva sätt och därmed fånga min dag men ser att jag ofta, alltför ofta misslyckas.
Hänger upp mig och grämer mig för skitsaker och på folk som egentligen inte betyder något för mig. Ja, jag har värk krämpor oftast dagligen och en massa tråkigheter bakåt i tiden. Men jag lär mig inte utan låter dem tyvärr fortfarande genomsyra min vardag.
Du skrev om Facebook idag och jag kan i alla fall börja där och sluta störa mig och leva mitt liv.
Tror och hoppas att din artikel i DN nu kanske kan få mig att på ALLVAR inse hur värdefullt livet och våra dagar är.
Ibland tror jag att de går i repris fast att jag mycket väl är medveten om att jag en dag kommer att ångra att jag "slösar" nutid på strunt, på samma sätt som jag slösat livet på dåliga val tidigare. Jag hoppas av hela mitt hjärta att du inte ska ha det så svårt och att du mirakulöst nog ska få många många fler dagar och att jag ska ta lärdom.
Jag önskar att jag och andra ska kunna fatta innan vi själva kanske drabbas.
Det hoppas jag att jag och vi andra ska lyckas med genom dig.
Massor av kramar till dig fantastiska kvinna..

Johanna den envisa sa...

Jag har just hittat till din blogg och blir så berörd, vad vacker du skriver och vilken otroligt stark människa du är. Kram till dig o tack för att du delar med dig av livet

Anonym sa...

Har följt din blogg länge nu,kollar varje dag om den är uppdaterad.Jätte fint reportage och bilder.Mvh Hallberg

Anonym sa...

Vilka fina och tänkvärda ord! /Marléne

Anonym sa...

Hej Elisabeth du ska veta att du är helt underbar. Har följt din blogg ett tag och du berör mig verkligen väldigt mycket. Du är otroligt stark för att vara så sjuk som du är. När jag såg Sofias änglar avsnittet med dig verkligen grät jag. Jag känner igen mig själv i detta. Min barndomskompis pappa fick obotlig cancer för kanske 5 månader sedan. Det gick väldigt fort för honom men han hade gått långt med cancern utan att veta. Tyvärr gick han bort för 3 veckor sedan och det har inte varit lätt att glömma det. De spelade låten "some die young" på hans begravning och det var min älsklingslåt innan men nu bli jag verkligen känslomässig när jag hör den men fortfarande en av mina favoritlåtar. Läste artiklen i tidningen och hörde att du kanske ville ha den på begravningen och jag tycker den passar perfekt till det.

Tycker det är hemskt att du inte har långt kvar för ingen förtjänar att dö ung eller av någon sjukdom. Älskar din blogg otroligt mycket och jag ger dig många styrkekramar. Du ska veta att du är en helt underbar kvinna som inspirerar andra personer och du är en förebild för många speciellt mig. Älskar din sköna personlighet och att du är så glad fast det är dåligt.

STORA KRAMAR GABRIELLE

Anonym sa...

Jättefin och bra artikel! /Annika

Smultronbo sa...

Vilken fin artikel. Önskar dig verkligen många veckor helst månader till. Kram igen.

Anonym sa...

Tänk att för mig blev den vackra låten "Some die young" med Laleh Din från första stund jag hörde den. Många tårar har det blivit till den pga dig, nu när jag vet att du kanske tänkt ha den på din begravning...Oj blir för jobbigt att lyssna på den nu. Du ÄR en helt otrolig människa Elisabeth mer levande än oss flesta, det finns verkligen INGEN som du! Jag har svårt att tro och förstå att detta var din sista mors dag, jag vill tro att vi alla 14 sitter på Bistraud Grisslinge nästa år igen...KRAM Annika

Anonym sa...

Många kramar till dig, din styrka är ofattbar!

Katarina,som jobbar i köket och i
receptionen på Masesgården

Anonym sa...

Oj, vilka starka bilder i DN-repotaget.. Dem berörde verkligen, självklart även texten, men som man säger "en bild säger mer än tusen ord".. Du är ju alltid så glad och med ett stort leende på alla bilder i bloggen, så det var en annan sida man såg av dig på bilderna i tidningen.. Vad stark du är som klarar att gå igenom allt detta med ett leende på läpparna.. Beundrar dig för det! Mycket tack vare dig, så har jag njutit varje dag av små saker, att löven tittade fram på våren, blommorna i rabatten, solen, en kram, ja, små saker.. Men som gör livet underbart! Tack för du öppnar våra ögon, Elisabeth! TACK för att du orkar!
/Jennifer från Skåne

Anonym sa...

Håller med ullis till 100% fint av dig sissi! // thessan

Anonym sa...

Hej Elisabeth! Bra att du fick en fin Mors Dag:)Bra nu kanske jag oxå kan läsa DN-artikeln,tack.Jag undrar mkt hur du MÅR? Vad ska du göra härnäst,beh menar jag då.Fina ord du skrev,tål att tänkas på.Fina bilder,du är snygg vetja!
Och Klok, modig,smart,Fantastiskt att du Orkar skriva allt detta bl.a till oss här,tack.I som ska min make,återbesök,ang strupC,är borta? Alltid lite ORO:/
Ska titta på S.Änglar i kväll,
Mångamångakramartlldig.din fam
kicki i Vö

Anonym sa...

Hej,
Läste om dig i dn och vill bara skriva att jag blev gripen av ditt öde och den styrka du visar. Även om jag tycker att ingen ska behöva skiljas från sina barn så är jag säker på att du, oavsett vad som händer, kommer att finnas närvarande i dina söners och din mans liv för alltid. Styrka till dig och din familj!

/Jenny

Carolina sa...

Du är en fantastisk förebild och en stark, vacker och inspirerande människa! Styrkekramar till dig och din fina familj

Ida sa...

Fina, fina Elisabeth <3 Jag läser artikeln och gråter och blir förbannad på mig själv. Här sitter jag, ung, frisk (vad jag vet), tre små barn, nyutbildad, fast jobb osv osv men inte fan tar jag vara på mitt liv! Jag ältar, ångrar och tänker "tänk om jag hade gjort/sagt si eller så istället"...Nu har 10 år av mitt liv gått sedan jag blev mamma första gången och min övervikt började och har sedan bara eskalerat...detta är jag väldigt missnöjd med, tiden går och jag gör inget åt det. Jag orkar inte och jag låter allt annat bli lidande oxå. Men nu får det minsann vara slut på det! Nu ska jag börja leva mitt liv ordentligt utan att tänka vad andra tänker och massa andra dumma tankar som innebär nerklankning på mig själv. Detta är givetvis inget kul för dig att läsa men kontentan är att du Elisabeth gör skillnad, du får mig att tänka till och reflektera - TACK! Nu ska jag börja leva efter din devis, att leva varje dag! Många långa varma kramar till dig och din familj <3 Jag tänker på er.

Helene sa...

Jag hade en nära, med samma sjukdom som du har, som gjorde liksom du; hon valde de positiva energierna. Mycket aktivt. Trots att jag fanns med henne hela vägen kommer jag aldrig att kunna förstå vad hon gick igenom i sin värld. Men alla svåra besked till trots var hon en mycket varm och levnadsglad människa. För att hon valde att vara det. Ni påminner om varandra.

Malou- sa...

Hej Elisabeth!

Jag är en 22-årig tjej som har följt din blogg ända sedan du och din familj medverkade i Sofias änglar. Jag vill bara säga att du har påverkat mig starkt i det du gör, kämpar, lever och gör det bästa du kan varje dag. Du har fått mig att reflektera över mitt eget liv, att inte slösa bort allt det fantastiska som man har. Jag hoppas från botten av mitt hjärta att du får många, långa, underbara veckor till med din man och dina barn <3.

//Malou

Malou- sa...

Hej Elisabeth!

Jag är en 22-årig tjej som har följt din blogg ända sedan du och din familj medverkade i Sofias änglar. Jag vill bara säga att du har påverkat mig starkt i det du gör, kämpar, lever och gör det bästa du kan varje dag. Du har fått mig att reflektera över mitt eget liv, att inte slösa bort allt det fantastiska som man har. Jag hoppas från botten av mitt hjärta att du får många, långa, underbara veckor till med din man och dina barn <3.

//Malou

Anonym sa...

Vilka grabbar!!!! DOM har ni gjort bra!!!
Sitter här och gråter... Vilken fin familj du har Elisabeth!!!
Och du.. vilket underbart fint smycke du hade på dig.. änglavingarna!!!
Hela du är så fin!
Och jag som nyligen har förlorat min mamma säger bara.. alla minnen jag harav henne är SÅ mycket värdefulla!!! Varje liten lapp, liten krumelur, sms, foton,present... ALLT betyder massor för mig!
Att du medvetet lämnar minnen att hålla i till dina grabbar.. det är SÅ fint av dig!!!!!
Men du.. jag letar o letar efter reportaget på dn.se... kan inte hitta det... skulle SÅ gärna vilja läsa det!
Hoppas du har haft en bra dag och att näsdukarna räcker till nu ikväll... jag är inne på min 2a!
Sofias Änglar. vilket fint program...!

STOR VARM kram och hoppas att "imorgon" är på din sida och att solen får skina på dig många månader till!

KRAM

Anonym sa...

Vilken härlig mors dag du/ni fick, bilderna var kanonfina :} blir ledsen i hjärtat av att folk kan skriva elaka saker till dej på bloggen :( du är så jäkla duktig å kämpar på så himla bra för din familj så ojojoj! , kärlek <3. Har köpt DN, men ej läst ännu...... Måste ha lite näsdukar till hands....sköt om dej å de dina, varm kram från ulrika på mases

Anonym sa...

Du förmedlar så mycket kunskap Elisabeth! En kunskap och insikt som har ett "högt pris" för dig--att behöva genomgå så mycket som du och din familj gör känns ända in i benmärgen på många av oss läsare...
Insikten om att vi så lätt låter livet passera och skjuter saker framför oss -när vi egentligen inte vet något om nästa timme eller dag. Jag skäms o inser att du lär mig så mycket om livet- fast det borde vara jag som lär dig ( alltså jag skulle kunna vara din mamma)
Hoppas innerligt att du får må bättre snart och kunna njuta av flera underbara "morsdagar"

Anonym sa...

Fantastiska kvinna. Kärlek till dig. Kram Emma <3

MMS sa...

Vilken fin artikel, tårarna rinner sakta över mina kinder. Det är grymt att cancer finns, det är grymt att du inte ska få se dina barn växa upp, att du inte får åldras tillsammans med Jörgen.

Att du orkar dela med dig av din vardag är för mig en gåta, var får du all styrka ifrån?

Dina barn kan vara stolta över att ha dig som mamma! Är helt övertygad om att de kommer vara tacksamma över allt du gör för de för att underlätta nu och senare i deras liv!

Hoppas att du och din familj får njuta av varandra denna sommar!

Anonym sa...

vet du ayy Lilla Sophie har sommnat in
Kram

Anonym sa...

Stor kram till dig. Beundrar din livsglädje! Önskar dig många fina dagar tillsammans med din familj!

Emma sa...

Vilket fint reportage. Jag har följt din blogg länge, men inte kommenterat tidigare, troligtvis pga av min egen dödsskräck som periodvis är outhärdlig. Först när jag läste artikeln i DN tror jag att jag förstod ditt budskap på riktigt. Livet är nu. Jag vill tacka dig för det, imorgon ska jag börja leva.

Jag arbetar med djur och får ibland kommentaren att djur som inte lever så länge (tex slaktkycklingar) har inte lika stort behov av god välfärd. Jag brukar då svara att vad spelar det för roll hur länge de lever, deras liv är nu. För dem är deras korta liv hela deras liv. För en dagsslända är en dag oändlig. Hoppas du kan leva så!

Anonym sa...

Hej Elisabeth ! Har läst ditt fina reportage, du är helt fantastisk som tänker på allt. Fina bilder från morsdag, livet är verkligen orättvist, men hoppas du får bli kvar hos de dina länge än. Kramiz från Gull i Skåne.