Joel 4,5 år läser Mollyboken

Snacka om att denna kille aldrig slutar att förvåna mig. Visst vet jag att han är duktig på att läsa STORA bokstäver på mjölkkartonger och dylikt men att han kunde läsa små bokstäver!?

Tydligen så har Mormor och Joel övat en hel del... Jag tror dock att han tittar mycket på vilken bokstav ordet börjar med och att han också har lärt sig hur orden ser ut.
I morgon den 2 mars 2011 är Joel 4 år och 7 månader för att vara exakt.

Att ha en CP skada betyder knappast att man är dum i huvudet! :)

Den här överraskningen har helt klart lyst upp min dag.
I övrigt så har jag varit på sjukhuset och gjort skelettscint. Jag har också stött ihop med en tidigare bekant som förlorade sin fru i bröstcancer för några år sedan. Han berättade att det var just efter en scint som det visade sig att cancern hade tagit över hans frus kropp, och att det gått fort på slutet. Hon hamnade på sjukhuset i februari månad och i maj månad såg hon solens ljus för sista gången. DETTA var något jag ABSOLUT INTE ville höra men det var den bistra sanningen.
Jag får bara intala mig att jag är inte hon och att alla cancersjuka är olika.
Men det är klart man funderar och tänker. Det var nog inte meningen från hans sida att få mig att oroa mig mer utan han ville nog bara prata av sig och berätta den hemska sanningen som väntar oss alla med obotlig cancer.

Röntgensvar

Dagen började bra med strålande sol och jag tog en morgonpromenad efter att jag fått iväg Joel i taxin till Move and Walk med Majsan.
Övriga barnen sov fortfarande.
När jag kom hem åt vi frukost och sedan packade vi med oss fruktsallad, strandstolar och handdukar för några timmar på Grisslinge havsbad.
Jag hade med mig en bok och satt och läste. Dock INTE i bikini. Shorts och Linne fick det bli. Grabbarna badade...brrr.
Isac och hans kompis Jakob mumsar glass:

Väl hemma så kom samtalet. Privat nummer. Då kan man ana att det antagligen är från sjukhuset och antingen gällande mig eller Joel. Denna gång var det min onkologläkare som ringde angående skelettscinten.
Ingen aktivitet i bäckenet för tillfället, som får anses som mycket bra. Det var där det var värst från början. Däremot kunde man ana en aktivitet högre upp i ländryggen. Suck!
För att utreda detta vidare så ska jag in på en slätröntgen någon gång i nästa vecka som de kan jämföra med. Egentligen skulle en magnetröntgen vara bättre men det kan de inte fixa på så kort tid. I augusti sedan så blir det en datortomografi igen och eventuellt en magnetröntgen också.
Läkaren menade på att jag inte skulle oroa mig nu i sommar då det inte är någon större förändring men självklart ska det följas upp.
Jag som trodde att jag skulle vara "ledig" i två veckor nu från alla sjukhus. "Ledig" så att jag skulle kunna ha tid att jobba på mitt vanliga jobb.

Hmm, får se hur det blir med den saken.
Jag var ju på gruppsamtal nu ikväll tillsammans med andra cancerpatienter och samtalsledaren tycker INTE att jag ska gå in och jobba.
Hmm igen, men jag är kluven. Jag gillar och jobba och nu är det halvårsbokslut och massor att göra. Och då känner man att man gör massa nytta när man kommer in och hjälper till så att kollegorna kan få komma iväg på sina semestrar så snart som möjligt också.

Här är två bilder över takåsarna i stan. Detta är taget ifrån lokalen vi hade vår gruppträff i nu ikväll på Karlavägen på Östermalm.
Härlig utsikt va?

Södersjukhuset

Hämtade Susanne prick 7 för att ha god tid på oss in till SÖS. Jag skulle vara på behandlingsavdelningen 45 minuter senare för att sätta nål.
Precis när S stiger in i bilen så säger de på radion att Skurubron är avstängd och 4 bilar var inblandade i krocken. Eftersom vi inte hade så mycket val så brummade vi på in mot stan och blev sedan sittande på 222an i höjd med Orminge till strax före 8.
Under tiden ringde jag sjukhuset och det bestämdes att jag kunde gå direkt till Nuclear medicin och de hade en erfaren sköterska som var van med patienter ”utan” blodkärl som mig.
Vi kom dit till 8.30 och sköterskan som jobbat sedan 1973 (mitt födelseår) satte nålen och gjorde injektionen av det radioaktiva ämnet på några sekunder.

Vidare gick vi till provtagningen för mina månatliga blodprover och sedan efter det till min kontaktsjuksköterska på Onkologen för en del praktiska detaljer inför sommaren.
Jag hade kamera med mig och tänkte att jag skulle dokumentera vår resa genom sös, men det hade blivit tjatigt med sjukhusbilder.
Det räcker väl med denna för att man ska få avsmak:

För att dagen skulle bli lite mera rolig än tråkig så började vi med att fika innan vi tog en timmes promenad längs vattnet och runt Reimersholme och tillbaka.
Vädret var perfekt. Sol och inte för varmt.
Klockan 12 skulle vi vara tillbaka för då var det dags för själva undersökningen, skelettscinten. Den tog 19 minuter och 37 sekunder och jag låg blick stilla hela tiden och sköterskan sa att det blev en optimal undersökning. Nu ska vi också hålla tummarna för att de inte hittade några mer elakingar. Jag får svar senast i nästa vecka.

Då varken jag eller Susanne hade bråttom hem så tog vi en lunch på Thaibåten vid Skanstullsbron. Maten var väl ingen höjdare direkt men stället är jättemysigt.


Sugna på glass promenerade vi bort längs strandpromenaden en bit där vi hittade en liten glasskiosk med hur mycket sorter som helst att välja mellan. Jag som egentligen inte är någon glasstjej fick svår beslutsångest. Det blev slutligen två kulor med melon och saltlakrits.

Efter en skön eftermiddag var det dags att återvända till verkligheten och dagishämtningar för oss båda.
Åtta timmar senare var vi åter på vår Ingarö.

Avslutningar

Utvecklingssamtal med Joel i tisdags gick bra och på eftermiddagen var det avslutning på Ballongen samt besök på Olmed för korrigering av fotortoser och ståskal.
Joel har uppvisning och balanserar ringen:

Idag har det varit avslutning för de stora grabbarna. Adam hoppade dock över avslutningen då han åkt iväg på ett 2 dagars hockeyläger i morse…
Jag, Jörgen, Joel och mormor och morfar var med på Isacs avslutning och det kändes sorgligt att tacka av hans fröken Laila som har varit en riktig klippa de här 3 åren. Nu väntas ny lärare till hösten.
Vi åt lunch på golfklubben och Isac hade med sig sin kompis Tim.

Under hela förmiddagen så har jag parallellt med avslutningen varit på telefonen med kurator, handläggaren på kommunen samt dennes chef. Det har tagit så mycket på krafterna och jag känner mig helt slut nu ikväll. Det var skönt med en lunch utomhus på golfklubben som en liten paus för klockan 13 var vi på kommunen och träffade handläggarens chef. Hon kändes bra och verkade vettig. Vi får hoppas att det kanske blir ett lyckligt slut ändå… men det är långt kvar dit ännu……
Ringde snickaren på väg därifrån samt att vi faxat över mer ritningar till honom. Snickaren hör av sig i början av nästa vecka för att komma hit igen och räkna på ytterligare alternativ.
Dokumenterade Joels maskinpark som den ser ut idag;



Väl hemma så cyklade Joel och jag till lekparken och hade picknick!
Det är så himla kul att han nu kan trampa på sin trehjuling. Vi får visserligen putta på lite ibland och hjälpa honom att svänga men övning ger färdighet.


I brevlådan låg kallelsen till Skelettscinten. På onsdag är det bokat en heldag på Södersjukhuset, sätta nål på behandlingsavdelningen, injektion på röntgen och sedan avvakta 3 timmar innan jag åker in i röntgenmaskinen som gör skelettscinten.
Susanne har lovat följa med så då kan vi ut och promenera och fika i väntan.

Vardagens maraton fortsätter

Efter helgens Maraton så fortsätter nu mitt vardagliga Maratonlopp...
Igår hos sjukgymnasten hittade hon en liten ömmande knöl i ländryggen. Det behöver förhoppningsvis inte vara något läskigt men det är klart att tankarna far iväg och man tror att det är någon ny tumör. Sjukgymnasten bad mig kontakta min läkare och onkologen skrev remiss direkt till en skelettscint.
Jag gjorde ju en scint i april men då misslyckades de med kontrasten som skulle sprutas in varvid undersökningen inte blev optimal. Tanken var att vänta med ny scint tills efter sommaren men nu blev det alltså nya bud.
De kollade även igenom mina prover igen men alla prover ser bra ut.
Jag försöker att inte oroa mig så länge. Det är underbara sommardagar och jag försöker njuta dem så gott jag kan och hinner.

Snart ska jag på utvecklingssamtal på Joels förskola här på Ingarö. Även förskolechefen ska vara med då det alltid måste pratas ekonomin runt Joel. Det är "så mycket" Joel behöver. Just nu då han har bytt avdelning så är önskemålet en spegel och en ledstång, samt att han fortfarande inte har någon HIPP på förskolan. (En HIPP är ställningen som han står i när han står i sitt ståskal vilket är något han gör dagligen.) Vi skulle kunna betala spegel och stång själva och sätta upp men det måste göras av yrkesverksam från kommunen för säkerheten.

12.30 är det avslutning på Ballongen, specialförskolan i Skarpnäck. Direkt därifrån ska vi till Olmed för genomgång av fotortoser och ståskal om det behövs gjutas nya innan sommaren. Hem och laga middag och kanske, kanske finns det en chans för mig att komma iväg på Yoga innan Isac ska hämtas ikväll hos en kompis.
Ikväll är enda kvällen som Jörgen är hemma den här veckan så egentligen skulle man kanske passa på att umgås? Nä, jag hoppas komma iväg på yoga först en timme i alla fall. Måste prioritera mig själv.

Förresten; Är det någon bloggläsare som kan rekommendera en prisvärd bra hemmadator? Ska man välja PC eller Mac? Ska man byta från vanligt trådlöst bredband till mobilt bredband? Alla säljare säger olika i butikerna och jag är inte kunnig på området.
Men med två stora killar i huset nu så känns det som vi behöver en till dator. Det är mycket facebook, mail och spel för tillfället. Och det blir ju mer och mer skolarbete som görs på dator också och de behöver internet.
Några tips?