torsdag 31 mars 2011

MR Hjärna


TACK Susanne för blommor och godis igår! Och tack Annika och Niklas för tulpanerna i måndags. Tänk vad glad man kan bli för en bukett blommor. Jag ÄLSKAR tulpaner!

Min arbetsdag har idag spenderats på Södersjukhuset.
Jag började med att få min skelettmedicin på behandlingsavdelningen och att lägga om Picclinen. Åsa och Pernilla var med mig som sällskap. Åsa hade även med sig lunch som vi åt i sjukhussängen.
När jag fick skelettmedicin (Pamidronat) senast intravenöst var i juli 2009 och jag vet att jag fick det på 1.5 timme. Nu skulle det gå på en timme sa syster. Jag kände verkligen hur det riktigt forsade in i mig...
Vi sitter och snackar samtidigt som jag har mitt "kontor" med mig och efter en halvtimme så piper maskinen och Åsa utbrister att - Nu är droppet slut!!! - Redan!?
Japp, den var inställd på 30 minuter, undra på att jag tyckte det forsade lite snabbt... nåja det gick bra i alla fall.

Sambandscentralen Ollas Mattsson hann under denna tid planera in en Container som kommer på tisdag inför rivningen av vår carport. På torsdag börjar de gjuta grund. (Jörgen kom iväg på välbehövlig semester till Spanien och är där nu och kommer hem sent på måndag kväll.)
Vidare så är det jag och Jörgen som ska fixa ett disco för Isacs klass på tisdag.... Jag vet, det var dumt att vi tog på oss det men när ingen annan förälder räcker upp handen på föräldramötet för några veckor sedan så åkte min hand upp. Typiskt mig, hmmm.
Nåja, när jag väl sa att jag kunde ta på mig detta så var det några till föräldrar som anmälde sig att hjälpa till så jag ska bara inhandla allt och se till att det kommer dit till kvällen, sedan får några andra mammor sköta utfordringen. Jörgen ska däremot fixa ljus och ljud och vara där under kvällen. (kanske att det räcker att han fixar i ordning allt och att någon annan förälder kan sköta musiken så Jörgen kan få gå hem och riva lite carport.)
Vidare så har Ollas Mattsson AB hjälpt svärföräldrarna att köpa en lägenhet och det är det jag sitter och koordinerar på bilden mellan mäklare, bank och svärföräldrar. Jag blir så engagerad och vill verkligen att våra mor och farföräldrar ska ha det bra och att det ska kännas tryggt inför framtiden. Jag vill inte känna mig orolig när de bor tre trappor upp utan hiss om något skulle hända och för Joels skull så känns det också bra att våra mor och farföräldrar bor så att han kan komma och hälsa på. Jag vill att allt ska fungera den dagen då jag inte finns längre. BRYT! Nu blir det för sorgligt igen.

Efter det var jag tvungen att vara kvar en stund då de skulle sätta ytterligare nål på mig inför Magnetröntgen som skulle göras på eftermiddagen. Som vanligt är jag svårstucken men idag lyckades det på andra försöket.

Magnetröntgen är aldrig kul och definitivt inte när man vet att det är huvudet som ska röntgas. Jag fick även kontrast och när jag efter en timme i maskinen får komma loss så känns det som jag har bomull i hela huvudet. Det kändes skönt att Åsa satt utanför och väntade på mig.
Svar får jag om 1-2 veckor. Shit, det kommer bli läskigaste svaret hittills.

Här en bild då Svean och Åsa var med i tidningen. Snygga damer va? Svea i mitten och Åsa till höger i bild;

6 kommentarer:

Anonym sa...

Sambandscentralel Ollas Mattsson AB borde ta duktigt betalt tanke på att det rör sig om säkert 60-70 timmar i veckan.
Jag är mållös, men fasen vilken beundransvärd energi du har och självklart vet jag att Jörgen har ett stort finger med i spelet (hm, hur lät det där ;)

Pernilla och Åsa, som alltid, dina hjältinnor. Tur att dom finns och är ett ovärderlig stöd i vardagen. Och vad duktig du var idag som fixade medicinen galant. Rekord. 30 min!

Vilken fin bild det var på Svea och Svea...menar Svea och Åsa. He he! Vilken tidning har dom varit med i?

Bamsekraming från din vän som förändrat sin arbetssituation. Ibland känns det förbaskat bra när man väl bestämt sig och ser fram emot det nya som komma skall ;-)
Vi hörs av, STOR KLEM & KNUS
/Gitt

Anonym sa...

Fotomodellen, här !

Svea o jag var med i en artikel i Aftonbladet om Solsidan, hihi.
Vi har alltid gått med Svea till veterinären på Solsidan

Stor KLEM ( Gulligt !! ) från mig
Åsa L

Anonym sa...

Men det är väl helt otroligt att ingen räcker upp handen förrän du gör det! Varför är det alltid så att vissa aldrig ställer upp och andra alltid känner att de måste, jag är som du och tar alltid på mig för mycket och har t o m fått kommentaren på ett föräldramöte att "Du som ändå redan är med i föräldrarådet kan väl lika gärna också ta ansvar för...." OTROLIGT! Ta det lite lugnt nu vännen och se till att du får vila. Tack för att du orkar skriva om ditt liv, det ger oss andra lite perspektiv. Kram hela dan! Tina L

Maria sa...

Skickar en hälsning från ett mulet värmland.
La in din blogg under "favoriter" efter att jag "hittade dig" på Lindas kommentarsida.
Otroligt TRÅKIGT!!!! att du drabbats av denna skitsjukdom :(

Krya på dig och jag skriver, som jag skrev till linda. "Tack för att vi får dela ditt liv och tankar"

Kram

Anonym sa...

Hej Elisabeth,
Som vanligt imponerande att läsa om dig och dina bedrifter. Du roddar och fixar och grejar som bara den! Dina killar kan verkligen vara STOLTA över dig!!! Hoppas du får en bra helg, och att du får uppbackning av vänner under helgen när din man är borta. Du verkar vara omgiven av fantastiska vänner (förmodligen för att du sälv är en;).
Jag har länge följt Lindas blogg, och det är så fruktansvärt. Jag håller alla tummar och tår att du får må fortsatt "bra" (vet att man inte mår bra när man har cancer, hoppas du förstår mig rätt)så att du får fixa flera klassfester de närmaste åren, och fortsätta njuta av din familj!!!

Varma kramar från mig, Hanna i Gustavsberg.

Anonym sa...

Vilken klippa du är, bra jobb där med lägeheten:) Kram Annika