tisdag 8 mars 2011

Tyvärr inget positivt besked

Beskedet var väl som jag trodde. Skelettet stod ganska still. Det syntes aktivitet i min högra höft. Där har jag inte kännt någonting tidigare!? Vänstra höften är strålad i höstas. Vad gäller mina metastaser i levern så stod några stilla medan en del hade rört på sig och två som man mätt har ökat betydligt sedan i somras. Sedan i maj 2010 har en av tumörerna växt från 12 mm till 46 mm nu. (I augusti 24 mm, oktober 34 mm och nu i mars 46 mm)
Tanken på att ha en tumör som en golfboll i levern känns avskyvärt.
Mitt "ärende" ska tas upp på onkologkonferensen på torsdag och på fredag får jag reda på vad som kommer att hända den närmsta framtiden. Tills vidare äter jag på med Xeloda.

Jörgen var med vid läkarbesöket idag som vanligt men jag vet inte om han egentligen tar in någonting. Han sitter med armarna i kors och stålsätter sig för hela situationen.
Mest besviken är jag på att han inte vill ta emot hjälp. Han skulle verkligen behöva prata med någon men säger att han inte har något behov av det. Han skärmar av verkligheten då den är för tuff för att acceptera och lever mer för att klara av den dagliga rulljansen här hemma. En dödssjuk fru, en handikappad son och två större mycket aktiva grabbar att ta hand om. Jag hoppas innerligt att hans kompisar verkligen frågar hur han mår också, och inte bara hur jag mår. Jag är livrädd för att han kommer braka ihop före mig. Jag orkar inte ta hand om mer i mitt liv.

Barnen får mig att leva vidare. Här är två "LEVANDE" bilder av Joel, min lilla älskling;
(bilderna är tagna på Ballongen i höstas)

Undra hur länge Joel får ha sin mamma kvar?
Cancern äter upp mig på insidan och det är inget som syns utåt.
Jag försöker stanna upp flera gånger om dagen och verkligen känna efter att jag lever. Alla runt omkring lever på livet i en rasande fart utan att stanna upp och tänka efter så mycket.
"LEV IDAG, I MORGON KAN DET VARA FÖR SENT"

43 kommentarer:

Monica R sa...

man hoppas och håller tummarna, fast man egentligen vet.. men jag hoppas de kommer på en bra behandlingsplan för dej, som biter på din tumör i levern som spökar mest(?) nu..

Jag önskar dej MASSOR av tid, tid med dina barn, din man och din släkt och vänner.

Jag hoppas och tror på mirakel <3

kram Monica R

Stevens mamma sa...

Hej vännen. Hade hoppats, som alla andra, att monstren skulle ha hållit sig i skinnet och att du skulle få ett positivt besked för att underlätta vardagen.. Känns som att du har nog ändå! Med handen på hjärtat så kan jag enbart känner beundran när du, hur bedrövligt livet ibland känns, lyckas med att hålla ångan uppe och fortsätta kriga mot denna skitsjukdom samtidigt som du för mig är världens bästa mamma åt dina vackra pojkar!!Tänker på dig och skickar en stor varm cyberkram

Anonym sa...

"Gråter med Dig" sänder en VARM KRAM till Dig, Ulla (Ulrica´s mamma)

Kajsa Bergman Fällén sa...

Åh vilket tungt besked :(. Jag håller alla tummar och tår och proppar och allt vad jag har för att det finns något som kan knocka tumören i levern.

Stor kram!

Anonym sa...

Trist besked. En fråga: kan de inte operera bort
Lever metastaser??

Anonym sa...

Tänker på dig!
Kram ulle

Anonym sa...

Tänker på dig och er alla.
Kram från en okänd Anna

Anonym sa...

Blir så ledsen å dina vägnar. Går det inte att operera?
Kram Marie

Anonym sa...

Jag förstår verkligen att du blir besviken på mannen att han inte vill/kan ta emot hjälp. Men jag tycker ofta jag hör att män har svårt för det. Försök i alla fall att inte lägga din energi på det. Du har nog som det är. Fina, härliga Joel. Han är en gulleplutt. Tänker på dig, hoppas och slutar aldrig tro att det finns en möjlighet till mirakel även när det är som mörkast.
Maria E

Anonym sa...

Elisabeth - skickar en varm kram till dig och din familj. Ni kommer att ha många fina stunder tillsammans....även om beskedet idag var tungt! Inget kan stoppa det ni har IDAG!

Du har rätt gällande vardagen - vi glömmer att LEVA i den allt för ofta. Du gör det mer än någon annan.

Kram vännen/V

Anonym sa...

Elisabeth !
En stor stor varm kram till dig.
Anne-marie leva-gruppen

Pysslan sa...

Tänker på dig! Det är verkligen skit att dom växer när dom åtminstone kunde stå stilla. Massor med kramar till dig och din familj.

Anonym sa...

Tungt,blir så ledsen! Kram Annika

Myra sa...

Tänker på er, både dig och grabbarna.
Stor kram
Myra - som verkligen är en av dessa som rusar genom livet men som ska börja stanna upp och uppskatta livet mer

Majsan sa...

Skickar många kramar och hoppas på mirakel <3<3<3

Anonym sa...

Skit också, jag har tänkt på dig hela dagen. Det kanske går att stråla bort monstren i levern, läkarna är så duktiga idag. Vi väljer att hoppas att det kommer att gå bra ett lååång tag till.
Jag hoppas verkligen att Jörgen tänker om och tar emot hjälp.
Kram
Claudia J

Anonym sa...

Hej min vän,

Så tungt att höra, jag blir så ledsen!! Vi hörs under dagen.

Måste kommentera de helt underbara höstbilderna på Joel.

BAMSEKRAM Jenny

Anonym sa...

Kram och tänker på dig/Elisabeth S

Anonym sa...

Gråter... och fortsätter hålla tummar, tår och hoppas på mirakel!
Du är en stor bidragande faktor till att jag numera verkligen lever i nuet, att jag tar tillvara på varenda varenda dag.
Du är beundransvärd!
Kramar och massor med styrketankar.
/Annika, grannen

Lena C sa...

Vad tråkigt att det inte var så positivt, men nu hoppas jag på att de kan hitta någon behandling som gör att du får massor av dagar att njuta av. Vilka underbara bilder ! Tänker på dig o din fina familj. Jag håller tummarna för er. Kram Lena

Anonym sa...

Bettan!

Sitter här och blir alldeles översvämmad av tankar när jag läser om ditt besked som du fick igår, vet inte med vilka ord jag ska utrycka mig.

Mina tankar far runt med blixtens hastighet, jösses, tufft, hur orkar hon, gud hur mår barn och man, osv.

Kommer inte på något bra och skriva, men blir så himla %&/”#%&”&¤”##(!)#(!) över detta ¤”#¤!%#&#&#%/(¤(¤)!(#&#%!”&#% Cancer monster.

Försvinn, անհայտանալը, manserit, исчезновение, forsvinning,desaparición, yok, eltűnés, zmiznutia, ddiflaniad, biến mất, disparition, გაქრობა, forsvinden.

Det var lite olika språk att mota bort den med!

Elisabet, jag tror att du är en av de starkaste personer som jag känner som inte lägger sig ner och klagar, utan fortsätter framåt som om allt har en lösning :) det är fantastiskt. Jag är imponerad och undrar hur du mäktar med. Men har man som du en inbyggd positiv inställning till saker så blir det oftast bra!

Jag tycker att du är

Envis
Livsnjutare
Itrolig (läs otrolig)
Superstark
Ambitiös
Beundransvärd
Elskad & omtyckt
Tuff

Vill avsluta med att ge dig en stor varm kram med mycket mycket energi och ork!

KRAM

Annica W

Annika sa...

Tänker förstås på dig!! Men din man måste ha ett helvete i sina tankar. Han verkar inte vara av den sorten, som blir elak trött på situationen mm.
Som oxå händer:( Att ha ngn att tala med tror jag är superbra. Tror iaf att läkarna är duktiga, så nog ska dom bota dig. Det händer ngt inom läkekonsten varje dag:) Kan inte tänka mig att ngn tar dig ifrån dina fina killar.

Kram kram Ika

Anonym sa...

Tänker på dig och skickar en stor kram till dig. Hoppas att du kan finna lite extra ork och energi för att orka med allt. Tanja

Åsa sa...

Styrka till dig och din familj!

Anonym sa...

Jag öser på med en massa
♥ till Dig och familjen.
Puss & Kram /Gitt

Berit sa...

Fina fina du!

Fick inte heller det besked jag hoppades på o onsdags. Hoppas nu att de hittar en bra strategi för din del nu. Själv byter jag behandling från Xeloda till Caelyx o Avastin (cellgift och en antikropp som ska hämma tillväxt av blodkärl i tumörerna). Har haft Avastin tidigare och det kan ha varit en bidragande orsak till att skiten krympte. Nackdelen är att blodtrycket kan bli för högt med Avastin. Berättar om min egen behandling då det kanske kan ge dej ngn idé när du pratar med din doktor nästa gång. Det jobbiga är ju att man aldrig vet om med. fungerar förrän i efterhand.

Kram!

Jenny Colgan sa...

Det var trakigt att det blev ett sa jobbigt besked den har gangen. Jag tanker ofta pa dig och onskar att ditt liv kunde fa vara betydligt lattsammare.
Jag jobbar som volontar for cancer research UK (Cambridge action team)och far ta del av de nyaste inom cancer forskning. Och varje gang nagot nytt dyker upp, sa har jag dig i tankarna. De sager att hoppet ar det sista som overgiver kroppen, och det stammer nog bra.
Stor kram/
Jenny

Anonym sa...

Hej Elisabeth!
Jag blir så ledsen och förbannad över livets orättvisor! Det är så tungt och overkligt, sist jag såg dig på festen i Hemmesta så såg du ju piggare ut än de flesta av oss andra gamla stötar!
Du är så duktig och stark, men kom ihåg att du får vara lite mindre duktig också och tycka synd om dig själv och att livet är pest just nu!
Vad gäller Jörgen så tror jag att att han tycker att han måste vara stark och inte visa sig sårbar för din skull, för han vet att du har nog med ditt! Han skulle verkligen behöva ngn utomstående att prata med! Tusen kramar från Anne A

Sister Moonshine sa...

Nä, det där var inga positiva besked. Det är så grymt att vissa människor ska drabbas så hårt. Det kunde väl räcka nu? Jag skickar en kram med värme, kärlek och styrka att fördelas i din familj och jag hoppas ni får en fin vår trots allt det tråkiga.

Vårkram

/Åsa

inkan8 sa...

Skickar en stor styrkeKram till dig i massor.

Anonym sa...

Skickar dig en stor kram Elisabeth! Livet är inte rättvist - det är du och din familj väl medvetna om. Jag tänker på dig mycket och hoppas att de kan sätta in en effektiv behandlingsmetod nu!

Superfina bilder på Joel från Ballongen!

kramar från fam Porle

Agneta sa...

Vad jobbigt ni har det,önskar man kunde göra något.Önskar så att det finns någon ny behandlingsmetod som du kan bli hjälpt av. Jag följer din blogg dagligen och hoppas så på att du har lång tid kvar att tillbringa med man och barn.

Kram till dig och familjen
Agneta

Lisbeth sa...

Tänker så mycket på dig och jag blir så ledsen. Livet är verkligen inte rättvist ibland. Håller alla mina tummar och tår för dig! En stor kram till dig och familjen!

Susanne sa...

Hej!

Jag känner inte dig, men vi har bara haft lite mailkonversation, men jag känner oerhört mycket med dig.

Min man var inte heller villig att ta emot hjälp när vi var i vår jobbigaste period utan stålsatte också sig. Men han hade vänner som såg och vågade fråga och prata med honom. Jag hoppas att din mans vänner också gör det.

Jag vet hur det är att dras med i alla aktiviter för barnen och allt annat man vill göra. Men glöm inte att stanna upp och ta vara på stunderna emellan.

Kram Susanne himlen kan vänta

Anna L sa...

Det känns orättvist att du inte kunde få bättre besked! Kunde goda tankar från människor bota cancer, skulle du inte ha det!

Min reflektion är att du gör rätt som lever som du gör. Att leva för att dö känns inte som ett alternativ för dig - utifrån den bild jag har skapat mig genom din blogg.

Förutom bot önskar jag dig orken att leva in i det sista på ett sätt du skulle ha gjort utan cancern.

En bamsekram genom nätrymden!
Anna

Linda sa...

Lider verkligen med dig! Känns ibland som vi lever samma liv fast på varsitt håll. Jag oroar mig för att metastaserna i min lever också växer. Är rätt säker på att de gjort det och ser inte alls fram emot nästa röntgen. Magen har svullnat mkt det sista och det är ömt ibland när jag ligger på höger sida. Och visst är det jobbigt när man inte vet om den person som står vid ens sida kommer "fixa" det. :-(

Kramar i massor till dig från mig!!

Kristina sa...

Jag tycker du är en sån otrolig person , en kämpe. Blev så lessen när jag läste om dina besked. Ber och hoppas på en förändring. Du har så mkt att leva för och verkar ta vara på varje ögonblick. Hoppas din man kan ta hjälp. Här inbjuder kuratorerna hela familjen till samtal för man ska veta att man har möjlighet få prata, så alla ska ha en kontakt och veta var de kan vända sig när det krisar eelr helst innan. Kramra till dgi Kristina i Umeå

Anonym sa...

Elisabeth,
Fan, fan, fan. Ord är överflödiga. Hatar dåliga cancerbesked. Ja, dåliga besked av livsviktig karaktär för övrigt.
Har förlorat min pappa i cancer och vet hur det var varenda gång man väntade på något röngensvar. Och man hoppas hoppas att det skall vara bra. Om inte krympt, så åtminstonde stilla. Men icke. De är så fula och lömska - de där monstren. Nu håller jag alla tummar att de kommer på någon bra plan för din fortsatta behandling - så att ni får massor med tid tillsammans - och fortsätter njuta av nuet, som jag har förstått att du är bra på.
Tankar och styrka till dig och din familj. Kramar Hanna i Gustavsberg

Anonym sa...

Skickar dig en stor , stor kram. Anna

Anonym sa...

Har du möjlighet att få Jörgen att läsa Annas blogg om livet här o nu?
Kanske det är för starkt o jobbigt, men Annas man Henrik verkar vara en klok o varm människa. Kram M

Anonym sa...

Kan du möjligen få Jörgen att läsa bloggen Annas blogg om livet här o nu, men det kanske är för jobbigt? Annas man Henrik verkar vara en klok o varm person. Kram M

Anonym sa...

Kanske det kan hjälpa Jörgen att läsa Annas blogg om livet här o nu,kanske det är för tufft men Annas man Henrik verkar vara en varm o klok person. Kram M

Eva T sa...

Hej Elisabeth !
Hittade hit från Lindas blogg, skit i folk som är elaka dom får nog sitt.
Skickar styrka och mod att uthärda och hoppas och ber om mirakel även för dig. Kram