tisdag 14 april 2009

Dålig dag

Riktigt risig när jag vaknade i morse. Men efter lite harklande så kände jag mig hyfsad och gav mig iväg till sös för provtagning och behandling. För säkerhets skull så gick jag och pratade med en sköterska på onkologen innan utifall man skulle behöva ta fler prover på mig då jag är förkyld.
Hon tog ett halsprov på mig på en gång och avblåste min cellgiftsbehandling idag. När de sedan skulle ta bort mina stygn så såg det precis likadant ut som innan operationen.

Nu måste jag nog uppdatera några på vilka stygn jag pratar om. Here is the story om min port a cart. (dosan som är inopererad och som jag får medicin igenom)
Dosan fick jag inopererad på Huddinge i oktober och har alltid varit väldigt ytlig. För en månad sedan kom dosan ut ur huden.... mmm låter äckligt jag vet. Fick akut operation på Södertälje sjukhus en solig onsdag för en månad sedan. Två timmar lång operation och 10 stygn.
Efter en vecka gick såret upp på samma ställe som huden tidigare gått sönder, åkte in till sös och fick ytterligare 2 stygn utan bedövning!! Efter ytterligare en vecka kunde man ta bort alla stygn utom 4 i mitten, dessa stygn tog jag idag och nu är vi alltså tillbaka på ruta ett igen.

Jag är så j-la less på det här och har haft värsta psykbrytet idag.
Inte nog med att behandlingen blev inställd, nu måste porten opereras ut.
Har fått tid på kirurgen på sös på torsdag. Detta innebär att det inte blir något bad för mig i Skövde i helgen när jag ska på spaweekend. Jag får sitta med stort förband och titta på. ****Svordom!!!

Nu blir det antagligen behandling på måndag. Detta innebär att övriga behandlingar också blir föskjutna en vecka. Hur blir det då med cypernresan i maj? Om jag kommer iväg får de skjuta även på nästa behandling, och då i två veckor! Hur ska jag få behandlingarna? Har bara vänster arm som de får sätta nål i och den är helt sönderstucken och ådrorna stenhårda.

Har varit så himla arg och ledsen idag. Åsa L kom förbi med lite tidningar, halstabletter och en blomma som gjorde mig glad och spred lite sol över min helgråa dag. (trots stor sol ute) Tack Åsa!
I morgon ska jag ta det lungt och stänga av telefonerna, sova, slappa, läsa tidningar och kurera mig. Om det är fint väder hoppas jag ta mig ut på en promenad också.

Min man Jörgen har varit med Isac på Nacka sjukhus idag på utredning om hans laktosintolerans och de ska följa upp honom om ett halvår igen. Gluten har de avskrivit för tillfället. Skönt att slippa det i alla fall. Det verkar bökigare än laktosintolerans.

Skulle behöva lägga mig tidigt ikväll men kl 22 är det 24 på tv400 så jag måste hålla mig vaken. (Vet att tv4 kör serien på torsdagar nu, mén de ligger några avsnitt efter)

Någon som vill mig något närmsta dygnet så kan ni smsa. Jag har snudd på tappat rösten nu. Dags för honungsvatten.

5 kommentarer:

Jag är Elisabeth sa...

Herregud, vad mycket du måste stå ut med runt omkring förutom all kamp med din sjukdom.
Men vilken kraft du har ändå att skriva av dig på bloggen som du gör så vi alla får veta.

Vi som åker med dig på fredag till Skövde kommer oavsett se till att du få sköna dagar med dina vänner på Spat.
VILA IMORGON för det är du värd.
Bamsekramen Gitt

Yvonne sa...

Hittade hit via Ulrikas choklad...jag håller alla tummar jag har för dig. :)

Ulrica sa...

Hej.
Jag har sparat ditt mail och ska svara när allt har lugnat ner sig lite. Du är inte bortglömd...
Den här veckan är fullspäckad med terapi, radiointervju, fotografering och läkarbesök. På söndag åker jag till Mösseberg på andhämtningsvecka och när jag kommer hem därifrån är det Sabinas begravning. Puh!
Jag har inte tid att vara sjuk...
Du är upplagd som favorit på mitt skrivbord! Jag hör av mig via mail. Ha det så bra du kan tills vi hörs. Kram. /Ulrica

Helene L sa...

Ja, tänk att det aldrig kan få vara bra en stund......
Testa gärna AloeVera på såret som inte vill läka, det brukar kunna hjälpa för det mesta.
Vila nu och hämta nya krafter, till Cypern kommer du !!
Massor av kramar Helene L

Anonym sa...

Hi, Elisabeth! But every day is - at least - not exactly the same. The better days stand out a little bit more now, don't they? I know, it's hard when there's just so much all at once.
Kramar!!!!
Din Annie, i Ohio