lördag 14 juli 2012

Kanske laga middag idag?

Fasiken om jag inte ska kunna ro ihop middagen själv idag. Min mamma har stått och gjort pannbiffar av 2,2 kilo köttfärs här om kvällen för att fylla upp i frysen. Hon har även stekt pannkakor så det ska finnas färdigt. Sedan blir det mycket småplock som avocado med keso eller Finncrisp med smör och ost som jag har riktig craving på just nu...

Men som sagt idag lördag så vill jag göra middagen själv och kunna känna att jag bidragit med något.... men vi får väl se. Jag är sugen på Wallenbergare så det är lite extra meck och mala färsen några gånger extra etc, men man kan väl be mamma skala potatisen i alla fall? Och sedan lär jag få ta en stol så jag inte orkar stå hela tiden. Vi får se hur duktig jag känner för att vara. Grejjen är ju den att jag tycker det är kul att laga mat och verkligen njuter av att göra rätter som man inte gör så ofta, exempelvis Wallenbergare.

Adam kommer hem från Dalarna också efter att ha jobbat på hockeyskolan där uppe en vecka som assisterande tränare och han blir nog glad om mamma lagar lite middag till honom=) Hoppas verkligen att han vill sova hemma. Eller jag ska nog kräva att han sover hemma i natt! Mamma har saknat honom=(.
Det är två veckor kvar till mitt nästa mål och det är Adams 16 års dag den 30 juli. Just idag känns det möjligt, men det svänger så fort.

Något som kommit mer och mer under dagen idag är att jag tappar känseln i händerna. Fingertopparna började domna i midsomras men nu börjar det försvinna känsel ända upp i handleden. Fötterna däremot känns aningens bättre. Det kan vara efter mina vätskeutdrivande tabletter.

Jag känner mig SÅ nöjd då jag äntligen är klar med alla tre barnens födelsedagskort. Detta är ett projekt som jag hållit på med i säkert 1,5 års tid. Alla barnen ska få ett födelsedagskort varje år fram till att de fyller 20 år. Det som saknas nu är några fotografier som ska läggas med. Jag har mailat in för framkallning idag så till nästa helg ska det vara komplett.
Jag har även idag gjort klart en fotobok till Adam med vardagsbilder från de senaste 7-8 åren. Jag hade ju Jessika Jarl som tog massor av "modell" bilder på oss tillsammans och barnen har fått varsina sådana album men jag vill göra egna böcker till dem också med bilder på mig och barnen tillsammans. Att hitta bilder på mig och Adam tillsammans var jättesvårt. Med Joel och Isac är det lättare. (Kan vara för att digitalkameran kom in i bilden också.)

Men shit vilket hästjobb det är. Först att plocka fram den externa hårddisken och sedan välja och plocka över de bilder jag vill använda och sedan att formulera själva albumet. Det är INTE gjort på ett kick.
(Precis som att uppdatera bloggen... Någon kommenterade att det bara tar någon minut?! När jag skriver vill jag skriva något meningsfullt och som jag sagt tidigare så är detta min "dagbok" och ställe där JAG skriver av mig i första hand. Att sedan så många läsare är intresserade av vad jag har att förmedla är ju självklart smickrande och jag blir glad om jag kan få folk att tänka om och värdera livet på ett så bra sätt som möjligt, men hade jag velat göra något större en min "dagbok" skulle jag skrivit en bok från början och fått in mitt leverne som författare. Här är det fritt och gratis att kika in. Att bloggen sedan ska tryckas är ju återigen till mina barn i första hand och sedan mina närmaste.)
NÄ, nu kom vi från ämnet. Adams bok är alltså klar. Målet för helgen är att göra Isacs bok idag och förhoppningsvis Joels bok i morgon söndag. Regn är välkommet så jag kan sitta inne med gott samvete=)

Nu kommer Tomas och Inger på fika. De är bosatta i Qatar i vanliga fall men hemma på semester!

27 kommentarer:

Anonym sa...

Vilket jobb du gör :) flitig som en myra! Tänk vad de kommer uppskatta allt pyssel du gör <3 helt otroligt! Önskar dej en skön lördag med familjen & god mat / ulrika på "mases"

Anonym sa...

Ditt inlägg gör mig glad.
Fånga dagen.
Och det är ju du rätt duktigt på min vän.
Kramar om dig flera kärleksvarv.
För du är BÄST! ❤
/Gitt

Anonym sa...

Önskar er en värdefull lördagskväll. Kramar Irene

Anonym sa...

Du är helt otrolig, fattar inte hur du orkar. Försöker hitta lite av din energi men det går inte idag. Ligger i soffan just hemkommen från läkaren som konstaterat halsfluss och samtidigt som jag skäms måste jag faktiskt erkänna att jag mår skit. Dessutom fyller jag år idag men orkar inte ens svara i telefon. Inser ju själv hur futtigt det är i jämförelse med hur du har det....beundrar dig något otroligt och känner en stor ödmjukhet för att du orkar skriva så vi får läsa även om du som du säger gör det för din egen skull. Kan passa på att lova att jag personligen kommer se till att böckerna till dina barn (bloggen) blir färdiga även om jag inte kommer vara delaktig i själva projektet.

Stor kram till dig!!

Ulrika Mattsson

Anonym sa...

Om jag kunde skulle jag ge dej 1000 kramar för att du ger mig så oerhört mycket de dagar då jag känner att allt är värdelöst !
Du är en fantastisk energi källa med din positivitet och jag önskar att flera tog del av den. Trots att jag inte känner dej/er så känner jag med er varje dag !

Kram Caroline Norrköping

Anonym sa...

Vilken gåva dina barn får efter sin mamma, och vilket jobb!!! Det tar inte riktigt bara en min att uppdatera en blogg speciellt inte om man vill skriva någonting. Du gör det beundransvary. Själv går jag under is när jag mår som sämst och får tyvärr inget gjort, allra minst uppdatera bloggen :-( Så JA du gör ett häsjobb! Kram från Marie.E

Anonym sa...

❤❤❤

Anonym sa...

Jag tror att den som skrev kommentaren om att det tog bara
en minut, menade att vi skulle
få ett besked på 2-3 ord om att
allt var ok. Det var ju många
som var oroliga här p.g.a. att
någon uppdatering inte gjordes
på flera dagar. Det var ju i all
välmening, jag blir förvånad över
att du orkar göra så långa inlägg.
Jag har själv en blogg, så jag vet
att en uppdatering går att göra
väldigt fort med få ord, om man vill
lugna sina oroliga läsare.

Anonym sa...

Men snälla lägg ner nu! Elisabeth skriver ju själv att bloggen är henns Dagbok, för barnen i framtiden, och inte en bok för oss läsare nu. Elisabeth skriver också att hon är glad om många får energi av det hon skriver men hon har ingen "rapporteringsplikt" till sina bloggläsare.
Själv blir jag glad och tacksam för varje inlägg som kommer men när inläggen dröjer tolkar jag det som att OK nu orkar inte Elisabeth för det finns andra prioriteringar av olika skäl.
Snälla du sluta tjata nu och kanske att du ska skriva mer i din egen blogg istället för att tjafsa här...
Kramar till dig otroliga Elisabeth

Anonym sa...

Alltid är det någon som ska misstolka. Att vi blir orolig när det inte kommer några inlägg betyder inte att vi inte förstår, inte heller att vi ställer några krav. Det betyder helt enkelt att vi bryr oss och blir oroliga. Jag skulle bli orolig även om en flitig FRISK bloggare uteblev med kommentarer fast kanske inte lika fort bara. All kärlek och styrka till dig Elisabeth och hoppas du orkade göra middagen som du ville :- )

Anonym sa...

Så gott att läsa dina ord idag. Jag kände att jag log för mig själv. Tänkte på vad du skrivit och kom på att förutom vissa ord om sjukdomen så var det ganska mycket vardag. Vardagen som man så ofta är så trött på och önskar sig bort ifrån, så mycket den är värd och så glad man ska vara att man får ha den. Önskar dig och hela din familj en go lördagskväll. Kram Catarina

Unknown sa...

Varje dag i livet med varandra är dig kärt, även om dig vissa dag det tär.
Fin i håret ni nu båda är, det är ju det på kortet man ser här.
Jag dig hoppas du många dagar får i livet, men det är ju bara hos stjärnorna det står skrivet.
En ängel du redan är som kämpar för familjens lycka precis som din själ, för när jordelivet för dig är slut så finns du alltid i deras tankar oavsett när.

Elisabeth du känns nästan som en vän som man oroar sig för och tänker på mycket. Det är viktigt att man bryr sig om de sina varje dag och du har en underbar familj som finns där oavsett, kompisar likaså för det är ju under såna här tider man ser vilka som verkligen är ens riktiga vänner och det har du många. Ha en underbar helg och ta vara på varandra kram från Elisabeth Albert

Anonym sa...

Det måste vara ovärdeligt med en sådan bok för dina barn. SÅ fantastiskt fint av dig, och modigt som bara den! Det måste vara jättejobbigt att skriva kort och ja, allt det det.
Jag tänker på dig varje dag och hoppas att du ska få många fina dagar till

CillaS sa...

Är så tacksam över att jag får läsa din dagbok och ta del av de insikter du delar med dig av.
Du är fantastisk på så många sätt. Jag hoppas du får många många fler dagar!! Jag hoppas också du kan bortse från "paniken" som bryter ut på bloggen om det dröjer mellan uppdateringarna. Det är ju så klart ett tecken på att vi är många som bryr oss men du måste få känna att du skriver när du har lust och möjlighet. Massor av kramar Cilla

Anonym sa...

Vilken livskvalitet du verkar ha....bortsett från sjukdomen. Det händer något hela tiden i din tillvaro. Resor, middagar, aktiviteter av olika slag och umgänge mad vänner.
Din inställning att se möjligheter i stället för att hindras av svårigheter är helt fantastisk!
Sköt om dig!
Kram

Geddfish ♥ sa...

Jag blir så imponerad av allt som du orkar med att göra för dig själv och för din fina familj!
Ovärdeliga saker!
Helt klart att du får mycket mera TID än nånsin givet!
Härliga du. Märkliga du. Du sätter spår i allas våra hjärtan.
Fortsätt leva, fortsätt din vandring här på jorden, du har en uppgift!
Stor bamsekram<3<3<3

Anonym sa...

Hej Elisabeth!
Tittar in återigen,för att se vad du gör/mår.Kul att du har gnista idag,känns väl skönt.Ja det är ett
hästjobb,att leta bilder mm,du har
tålamod iaf.Hoppas du kunde ordna
maten,gott m wallenbergare :))
hoppas du få en fin kväll,o
helg-och längre...
mångagodakramartilldig,er
kicki Vö (m make)

Anonym sa...

Vad bra du är! Underbar.
Jag tror och hoppas du klarar nästa mål med glans!!!

Anonym sa...

Håller med!! Ingen press :-) Marie.E

Anonym sa...

Wallenbergare är verkligen bara så gott! Blev de smarriga? Själva åt vi grillade lammracks och det var helt lysande. Men i morgon blir det nog Wallenbergare.

Hälsningar o kramar från Maja i Björklinge

Anonym sa...

Kan du inte berätta mer om födelsedagskorten? Är det som killarna ska få på sina födelsadagar framöver ? Eller hur har just du tänkt?
TAck för en underbar blogg! Ni finns i mina tankar dagligen!

Anonym sa...

Elisabeth! Hoppas du orkade fixade middagen.Ja du är en så enastående kvinna,som gör så mycket för dina barn som dom ska sen ska få i framtiden.Ha en fortsatt skön helg med de dina.
Kramiz från Gull i Skåne.

Anna68p sa...

Elisabeth, du är så fantastisk! Jag kan inte säga så mycket mer än det och att du inspirerar och får mig att försöka ta vara på alla stunder, bra som dåliga.. Jag önskar att du får många fina stunder med din familj och skickar en varm kram till dig! Kram Anna

Znogge sa...

Dina födelsedagskort kommer att uppväga alla andra presenter. Vilken fantastisk gåva du har förberett för dina pojkar!

Cina sa...

Elisabeth!
Du berör mig så oerhört och jag beundrar din styrka och ditt mod.
Så fint du ordnar, fixar och donar för de dina, så fint du delar dig av det svåraste svåra! Av hela mitt hjärta vill jag, önskar jag att du når ditt nästa mål, Adams 16-årsdag!!!!!
Varma kramar!

Åsa Norge sa...

SHIT! vad stark du är trots allt... kärlek...kärlek...kärlek...enastående vilja och kraft det utstrålar du.

Anonym sa...

Du är ju helt fantastiskt! Helt underbar! Vilka minnen dina barn kommer att ha, tänk vad mycket de kommer titta i läroböckerna men också.dagböckerna från bloggen! Du är bäst! Kramar i massor!