lördag 21 juli 2012

Det tar emot

Jörgen och Isac har spelat golftävling idag på Ingarö GK. "Två generationer" heter tävlingen och de kom femma vilket var jättebra då det var totalt 55 lag. Superkul för Isac som spelar sin första säsong och Jörgen var verkligen imponerad av honom. Likaså övriga spelare i "bollen". Jag hoppas verkligen golf är en sport som Isac kommer fastna för då Jörgen och Isac kan spela tillsammans.
 
Jag, Joel, mamma och pappa åkte upp och mötte dem när de kom in och vi åt en sen lunch tillsammans. Efter maten var min plan att åka och handla med mamma men insåg att det fanns inga krafter till det så mamma körde hem mig till soffan så jag fick vila medan hon handlade.

När Jörgen sedan kom hem (de var ju kvar på prisutdelning) med Isac och Joel så gick vi "stora" varvet, 800 meter. Det var en sådan pärs. Magen spänner rätt ut och nu är det verkligen höggravid läge i nionde månaden, ländryggen får ingen support och skriker av smärta. Skulle inte våga gå ut själv då balansen också är vinglig. Jag morsar på grannarna men vill inte stanna och prata för då börjar det värka i benen och jag är rädd att jag ska vingla omkull.
Funderade på att ta kryckorna men tror inte armarna å andra sidan skulle orka 800 meter...
SUCK... tänker tillbaka... det är inte så många veckor sedan jag promenerade 3-4 km. Finns det någon återvändo nu? Kan det bli lite bättre igen? Eller ska det bara bli sämre?

I mitt brev till Pernilla i minneslunden så skrev jag att vi syns på andra sidan och jag vet att hon väntar på mig, men jag tänkte att hon skulle få vänta ett tag. Jag är inte riktigt där men vet att hon har det bra. ALLT ÄR BRA. ALLT ÄR LUGNT OCH STILLA.
Begravningen igår gick bra har jag fått rapport om vilket också känns bra.

Min dag igår gjorde vi till en mysdag för att skingra tankarna lite. Först var jag i och för sig hos läkaren på ASIH, Nacka sjukhus. Han kände på magen och snart kommer jag bli tvungen att tömma buken på vätska men jag ska ta upp det på SÖS när jag kommer dit på onsdag.
På onsdag ska jag ta prover på förmiddagen för att se om jag kan få min skelettmedicin samma dag. Även leverprover kommer att tas.
Jag ska byta ut min Movicol till laktulos och dricka max 1,5 liter vatten per dag. Detta är direktiven tills vidare.
Denna vecka har endast blodstatus tagits och den hade blivit något bättre vad gäller trombocyterna. Förra veckan 59 och nu 69. (Lägsta gränsen ligger på 165 så det är en bit upp till normalnivå)
Jag fortsätter med medicinerna som tidigare.
--------------
Vidare min mysdag igår. EFTER läkaren åkte jag och Maria till Nacka forum där jag fick manikyr och pedikyr. Jag får ju sendrag så fort jag ska försöka ta bort nagellack eller klippa naglarna så detta var perfekt att unna sig.
När jag var klar anslöt även Gitt, Jenny, Marias man Robin och Jörgen, Joel och Adam för att luncha på Melanders i Forum. (Isac har varit i Ljusdal tisdag-fredag med farmor och farfar)
På kvällen låg jag i soffan och kollade "The Holiday" som jag lånat av grannen. Riktigt perfekt tjejfilm för mig på kvällen medan Jörgen åkte och hämtade Isac på Centralen.

Alla barnens album är nu beställda via internet men de kommer först om någon vecka. Problemet med Isacs album var att själva "fotoboksversionen" låg i en äldre version. Norska supporten jobbade med detta nästan en hel dag utan att kunna lösa det, men sedan löste jag det själv på en timme dagen efter=). Ja, vad säger man? Supporten borde väl ha koll på vilken version som är den senaste. Supporten installerade 2.1.8 och sedan hittar jag version 2.1.9 på deras hemsida och laddade ner den själv och då fungerade det!!!

Även födelsedagskorten är färdigskrivna till den dag de fyller 20 samt att jag lagt i lite fotografier i kuverten.

I morgon ska det vara fint väder och vi får väl se vad min kropp känner för att visa sig från för sida...
Det tar liksom emot i kroppen allt jag ska ta mig för...



55 kommentarer:

Anonym sa...

Vilken kämpe, vilken kvinna. Önskar dig allt gott.

Anonym sa...

<3 <3 <3 Kramar
//Ninni

Anonym sa...

Släpp taget...

Ann-louise sa...

Va kul att de gick så bra på golfen,ja hoppas han fortsätter han verkar ju ha anlag för det..va skönt att de löste sej med fotoboken....SKÖT OM DEJ .Vilken tur man fick chansen att lära känna dej o din blogg,,så man lär sej och ta vara på livet...STYRKEKRAMAR o håller tummarna att allt ser bra ut när du ska till sjukhuset..kram Ann-Louise.

Anonym sa...

Kämpa på! Du är en imponerande och inspirerande person. Tycker att du är så fantastiskt motiverande att ta till vara på livet, familjen, kärleken och vännerna!
Hoppas och önskar att du har många många dagar kvar!

Linblå sa...

Yes! Så glad jag blir när jag läser att du fixat Isac´s!!! Och dessutom helt själv :) Det kändes inte så bra när jag läste om din datakrasch! Underbart att det löste sig! Kram Lena

Anonym sa...

Har läst bloggen ett tag och man blir berörd. Jag önskar ingen detta som du måste gå igenom, livet är orättvist. Tycker du är så stark och håller modet uppe trots din situation, jag tycker att du visar att livet fortsätter trots din livssituation och att du fortsätter kämpa varje dag. Jag är frisk men jag har långt ifrån din energi så ta vara på varje dag, du är en kämpe <3 kramen Malin från norrland

Anonym sa...

Återigen! Tack för uppdateringarna! Du åstakommer mycket men verkar oxå känna av när du måste vila. Det här med magen verkar riktigt besvärligt :-( Jag är själv höggravid men det är ju övergående. Du har små mål som du siktar på och det tycker jag är sunt. Sen får väl kropp och tid avgöra, som för alla andra. Bara det att du vet att din är begränsad <3 Stor kram från Marie.E

Anonym sa...

❤❤❤

Anonym sa...

Hej Elisabeth ! Hoppas allt är bra med dig ikväll. Vet att man får ta en dag i taget. Har själv spridd bröstcancer sen 5 år ! Ibland har jag svårt att fatta att jag fortfarande lever, Jag får ett cellgift som heter paklitaxel. Vet inte om du provat det.Ibland när man tänker på det som väntar får man verkligen panik och känner sig så ensam i sin sjukdom. Jag är ialla fall lycklig över att jag fick vara med om att min dotter fyllde 18 i år. Det trodde jag aldrig då för 5 år sedan som jag fick min diagnos. Det är ju det här med barnen som känns värst som mamma. Jag tror du kommer känna en befrielse att tappa vätska ur magen själv har jag gjort det från lungan flera gånger. Det som gör mest ont är bedövningssprutan, som ett getingstick. Föresten jag jobbar också med ekonomi.

Ha det bra !! Lotta Åkesson

Anonym sa...

Många tankar går till dig och din familj från mig. Åsa från Dalarna <3<3<3<3<3

Eva sa...

Å the holiday är verkligen super mysig. Såg dig på håll i forum, du var så sommar snygg. hälsade även på Joel då han fascinerat såg att han var på tv. Övervakningskameran hade fångat honom på bild. Han är ju för go den grabben. Apropå film, har du sett Ps i love you? Kan dumpa den i brevlådan om du vill. Kanske lite sorglig också, men mycket fin.
Kram på dig

Anonym sa...

SOMMARKRAM från Ulla (U;s mamma)

Anonym sa...

Så härligt att höra att det löste sig med fotoböckerna. Gör årsböcker varje år och vet vilket enormt arbete det är att sätta ihop en sån bok. Att göra en sån bok som du har gjort vågar jag inte ens tänka på att göra, inte ens när jag är frisk och har energin. Det är fantastisk att du har orkat, framför allt mentalt! Att dessutom skriva alla dessa kort och komma på något personligt och speciellt måste ju vara ett enormt jobb. Du är verkligen enastående! En kämpe!!

Stor kram till dig och familjen
från Linda P med familj

Anonym sa...

Nu har jag inte dina problem men...ändå lätt för att ramla. Kryckor fungerar inte alls för mig-det tar ryggen stryk av men stavar....hjälper mig att hålla kroppen i hyfsad balans....
Så mycket du orkar-vilken energi!! Härligt att läsa!
Hoppas du får en bra dag i morgon med både sol och energi!!
mariab

Anonym sa...

Vad du kämpar varje dag. Helt otroligt. Jag blev så glad att läsa att det ordnade sig med fotoboken. Nu kan du bocka av det och känna dig lugn att det är klart.

Det här med magen verkar ju hur jobbigt som helst. Hoppas det hjälper att tappa ut vätskan.

Många många kramar

Maria E

Anonym sa...

The Holiday är även en av mina favoritfilmer. En sådan film man mår bra av. Som jag skrivit tidigare, jag blir så imponerad av dig o din livsglädje samt även kämparanda att finnas kvar här på jorden. Nästa vecka börjar OS men man kan inte få guld i din gren "överlevargrenen". Du är värd en guldmedalj eller snarare flera. Du påminner om min pappa. Han är förvisso flera år äldre än du men har samma livsglädje. Vi brukar säga att han har "nio liv". Du är så fantastisk Elisabeth! Tänk om alla hade don inställning till livet. Många styrkekramar Lotta

Anonym sa...

Lördags kram! Ylwa

Johanna sa...

Önskar dig en fin morgondag ♥

novanoelsmamma sa...

<3

Anonym sa...

Fina Elisabeth, blir så glad när jag läser din uppdatering för trots din situation så finns det så mycket glädje och kärlek i vardagen.
Vad kul att det gick så bra för Isac och Jörgen på golfen tillsammans! Och härligt med lunch m familj och vänner i "forum".
Skönt också att album och födelsedagskort är fixat.
Önskar dig många fina sommardagar med din fina familj.

Varmaste kramen
Hanna, G-berg

Anonym sa...

Tack för det du delar med dig av Elisabeth. Det du står inför måste vara något av det svåraste vi har att möta, att lämna våra barn och inte få följa dem längre. Nog så svårt för alla den dagen det är dags och speciellt när barnen inte är äldre. De kommer att bära dig i sina hjärtan hela livet och så småningom kommer de att känna en trygghet i att du finns där, alltid, för dem. Önskar dig och din familj allt väl./

Elisabeth W sa...

Trots vissheten om vart det barkar hän för dig - allt för tidigt - håller du modet uppe, det är så imponerande!
För en månad i dag blev jag medveten om hur snabbt det väder när man är drbbad av din hemska sjukdom... min svåger fick 2 superfina semesterdagar i sitt älskade härjedalen med god mat och allt och sen bara la ALLT i hans kropp av organ efter organ... Han fick välja sin plats att lämna jordelivet och det känns fint. Sjukdomen (levercancser) är hemsk!! men kroppen är fantaskisk som lägger av ett organ i taget... Jag tror du kommer att känna att NU lägger allt i kroppen av bit efter bit... Jag önskar verkligen att DU inte skulle vara så drabbad som du är. Jag vill säga till dig: Var inte rädd! Det kan inte vara farligt att gå över gränsen till andra sidan. Jag förstår mer än väl att mardrömmen för dig är att lämna alla dina 4 fina killar - men de VET att du inte lämnar dem för att du vill det!! Du är en riktig mamma/hustu/dotter kämpe som VILL leva!
Jag önskar dig allt gott och kämpa DET GÖR DU!!
//Elisabeth

Anonym sa...

Elisabeth W....vet inte om jag hade velat läsa det du skrev... Kan man inte bara va tyst ibland....

A sa...

Du är min hjälte!

Anonym sa...

Det känns som om du kommit till någon slags insikt om att det verkligen finns någon "på andra sidan" och att du känner ett lugn med det. Är det så? Jag hoppas och tror att vi möter våra kära igen��

Elisabeth w sa...

Ja - jo - visst kanske jag borde vara TYST! men?? Vad lämpar sig att skriva i en blogg som handlar om ett så tungt ämne som cancer och att närma sig döden???
Tystand!?

När alla VET??

Varför??

Det ÄR ledsamt och det ÄR så FEL det är HEMSKT! JA!!
Det finns ingen bot mot denna hemska sjukdom ännu! Det VET alla de som är drabbade MEN det finns bara ETT slut på livet för oss ALLA... och slutent kan vara fint!!
Jag skriver icke detta med en tralla la tanke i skallen, jag tror på fakta hur tung den än är.
Jag tror på Livet, men döden drabbar oss alla förr eller senare...
min mening var inte att vara elak!.
/Elisabeth W

Anonym sa...

Härligt att det ordnade sig med fotoboken!! Bra att vara envis ;-) måste sälja att det märks att du är tävlingsmänniska med din otroliga kämparglöd, fortsätt så. Kram Ulrica

Anonym sa...

Elisabeth , du har stannat upp mitt liv, samtidigt som du fått min värld att snurra . Ord kan ej beskriva dig , vackra , vackra dig !!

Anonym sa...

Många kramar till dig & familjen! Rolig och grattis till Isac och Jörgen!! Hoppas också du får en skön dag idag och att kroppen vill. Tankar till er! Kram Katrin B i götet.

Ann-Louise sa...

Hoppas du får en bra och skön söndag Tack och Kram <3<3

Helen sa...

Kan inget annat än att skicka varma kramar till dej och er alla....

annika sa...

Det lönar sig att vara envis, ibland i alla fall, så skönt att fotoböckerna är på G. Hoppas ni får en fin och solig dag!

Med hopp om bättring! Kram!

Anonym sa...

Hoppas du får en fin dag idag! Tänker mkt på dig fast jag inte känner dig mer än här på bloggen. Stor kram från mig

Anonym sa...

Hej Elisabeth!
Skönt att du ändå kommer ut,och
har vänner,släkt,fam som finns omkring DIG,det såklart vet jag du uppskattar,då kan du göra vissa
sakert ändå.DU HAR GNISTAN,kvar:))
Hoppas att trombocyter mm går din
väg osv.Tänk på vad du åstadkommit
m böckerna t barnen tex.Och bra några följer m dig ut,jag vet hur
svårt det kan vara,eftersom jag
har en ryggrad-dålig,kronisk värk
kan gå ngr meter,min räddning nu,
el-rulle,att få komma ut-glädje,också
som du känner att vara ute,
mångavarmastarkakramar
kicki Vö (m make)

Anonym sa...

Elisabeth W.... Jag både gillar & inte gillar din rättframhet. Förstod såklart att du inte menade ngt illa. MEN, jag är av den sorten som väger mina ord. Min sanna övertygelse är att varje människa är expert på sig själv. När andra människor kommer & liksom ska tala om hur det är eller tar sig rätten att använda värderande ord om ngn annan, tillstånd osv så värjer jag mig. Men det är jag det. Jag har alltid vart sån. Känslig tycker vissa. Själv anser jag att jag inte har rätten att "klampa" in i ngn system. Mer & mer tror jag på det "känsliga". Att vara en "själavårdare", en medmänniska, ngn som känner, vågar vara, gör det lilla extra. Men framför allt att vara med en annan människa & våga se & känna & vara där den människan är, & inte bli rädd & känna behov av att fixa & trixa. Få människor vågar vara. Vågar lyssna. Vi är alla rädda. Att ge kärlek är det ända som betyder nått & vi människor måste bli bättre på att känna oss själva för att kunna/våga möta svåra situationer i livet. Ofta känner nog den drabbade att han/hon måste trösta omgivningen. Så ska det inte behöva va tycker jag. Fram för mjukhet, mod, tröst, mänsklig värme. Ord som jag älskar. Kram till er båda elisabethor<3

Anonym sa...

Fint och klokt skrivet/ Marie.E

Photo by Maria sa...

Jag hoppas Pernilla får vänta länge på dig.. Så länge finns det andra fina hon kan roa sig med =)

Ha det nu så bra du bara kan med din fina familj..

Kram Mia

Anneli H sa...

Du är så stark!! Tänk att du gjort färdigt det du föresatt dig till dina barn samtidigt som du är med på alla möjliga och omöjliga aktiviteter trots din skoningslösa sjukdom - otroligt! Hoppas nu att du kan släppa alla "måsten" och bara vara, önskar dig mer än någon annan att få slippa all press på dig själv och bara få ha det lugnt och skönt!
Spara nu din energi till dig själv, underbara människa!
Känner dig inte, bara genom bloggen och nu verkligen fram!
Skickar en stor hög med kramar och massor av bra dagar till dig!!
//anneli

Anonym sa...

Vad fint att du gjort böcker till dina barn och födelsedags kort. Underbar gåva och gjord med kärlek och svett och tårar kan jag tänka mej. Fantastiskt vilken driftkraft du har./elli i kukkola

Sister Moonshine sa...

Önskar att du får ordning på vätskan i magen och det andra så du orkar ytterligare lite mera av ditt fina och aktiva liv. Försiktig kram till dig.

Anonym sa...

Ville bara säga att du är fantastisk!
Min mamma hade cancer och fick liksom vätska i buken, hon tappades helt utan problem flera gånger, tänkte om det kunde vara en tröst att det var inga svårigheter att fixa.
Ha det bra !

Elisabeth W sa...

Hej "anonym"
Intressanta "reflektioner" du gör på mina kommentarer!
Jag håller med dig i mycket av det du skriver. Jag är nog mycket en "rakt på människa", okonstlad, gillar överhuvudtaget inte några krussiduller och fina omskrivinigar o.s.v.. I mitt jobb (i vården) är jag väldigt mycket lyssnaren och medmänniskan som ger det du skrev: tid, värme, blir tvingad att ställa krav, omtanke o.s.v.... och det gör jag med ett glatt och öppet sinne.
Jag tror vi alla i allmänhet har kommit för långt ifrån döden och därför har det blivit så tabu belgat och skrämmande. Det är inget man pratar om, men alla är nyfikna och intresserade, för det angår oss alla..
Att dö är naturligt och för de aldra flesta av oss inträder döden helt odramatiskt och lungt och stilla. Det är i alla fall min erfarenhet och det vill jag förmedla. Dock påstår jag inte att detta på något sätt är enkelt! Jag säller mig otroligt ödmjuk inför att lämna jordelivet och "jag är Elisabeth" du är fantastisk som lever och utnyttjar varje minut.
/Elisabeth W

Anonym sa...

Vilken gåva du ger dina barn, jag menar böcker och födelsedagskort! Vilka minnen och vilken kärlek!
Jag har följt din blogg ett bra tag nu och jag har känt vilken kämpe du är och att du tar till vara på den tiden du har kvar. Igår fick jag reda på att en gammal klasskompis till mig har frontallobsdemens,hon lever och kommer troligtvis att göra det flera flera år, men hon har blivit helt personlighetsförändrad bla så har hon blivit ett stort JAG och i och med det "glömt" bort sina tre barn, dom har redan mist sin mamma fast hon är i livet (39 år), VARFÖR finns alla dessa otäcka sjukdommar? Tack Elisbeth för att du får oss (dina bloggläsare) att bli "bättre" människor och för att du lär oss att ta till vara på nuet. TACK!!! Jag tänker på dig och hoppas att det blir bättre med mage och balans mm. Njut, mys och umgås med dina nära, jag hoppas och tror att du får vara med oss ett tag till.
Kram Nina

Anonym sa...

Elisabeth W . Vore bättre att du skaffar en egen blogg.

Anonym sa...

Härliga kämpande Elisabeth, vad du är tapper o kämpar. Många starka tankar till dej med energi så du orkar länge till. Kramar från Minna i Småland.

Anonym sa...

❤❤❤

johanna sa...

Jag tror många med mig tycker Du ska vara tyst och lämna Elisabeth ifred! Visst alla har rätt till en åsikt men att du inte skäms! Feg är du med..kram till dig Elisabeth!

Anonym sa...

Jag kommer ihåg att min pappa gav mig den finaste vigseln presenten jag någonsin drömt om, det va en hälsnig från min underbara mamma.........Det va så underbart Tänk att hon hade tänkt på det! Det du gör kommer betyda så mycket för barnen jag lovar! Kämpa på!

Anonym sa...

Men så fin du är på kortet där du får manikyr! Örhängena o vilket leende...du är en så härlig människa!! Kul med golfen, så fina o röda dom är bägge två :)
Häftigt att du löste det med Isacs album då inte norske supporten lyckades..hihi.. ;)
kramar
monica ö-vik

Anonym sa...

Det kom in en till anonym som skrev nedan att som tyckte att Elisabeth w skulle skaffa en egen blogg. Det var INTE jag. Jag känner mig helt klar med diskussionen.
Vad har du för åsikt Johanna? Viktiga frågor det här & därför ville jag skapa en debatt. Jag skrev det för Elisabeths skulle. Kanske skulle hon liksom jag inte villa få dessa ord mot sig. Vi är alla olika Johanna. Allt gott till dig.

Anonym sa...

God natt och sov gott. Kram, Irene

Anonym sa...

Äh - Vi - alla vill "jag är Elisabeth" väl!!! eller hur?!

NU!! Stannar vi här.! och låter Elisabeth Ollas Mattson balansera sin blogg vidare på det sätt hon vill att den ska gå... Allt gott ;nskar jag er alla i evighet!!!

Elisabeth W sa...

och kag glömde skriva under sista inlägget!!
Elisabrth W - som jobbar i natt....

johanna sa...

Jag vill be om ursäkt!! Jag missförstod det igår...trodde att en anonym som skrev till *Jag Elisabeth* att hon skulle vara tyst!!! förlåt... men nu ser jag att det finns en Elisabeth W..inte meningen!! Kramizzzz