måndag 2 juli 2012

En helg passerat med mycket skoj trots elände

Igår var det Isac dag och vi var på bio i Sickla. hade tänkt hinna med en lunch innan men det blev tight om tid och en Sandymacka på en parkbänk fick duga.
Idag söndag har Isac åkt till Stadium Sportscamp på morgonen. VI får se om han vill vara där hela veckan. Vi har lovat att hämta hem honom om han blir det minsta tveksam på att vilja vara kvar där. Vår plan är att åka dit i slutet av veckan men jag har ju ingen aning om hur jag mår. Nästa läkarbesök är på tisdag.
Adam fick hjälpa till i trädgården efter att Jörgen hade klippt häcken. Efter lite suckar så  lyckades vi få ut honom. Pust och stön och solen sken...
Jag och grannen Annika åkte ut till Björkvik en sväng. Jag kände att jag ville skriva lite födelsedagskort till barnen och det måste jag få göra egentligen i lugn och ro men jag insåg att jag vågar inte åka ut dit själv till klipporna då jag ganska säkert inte skulle kunna ta mig upp därifrån själv... Annika läste tidningen och jag fick i alla fall ett kort skrivet till Isac.

Lite svar på funderingar om mitt tillstånd;
Jag har inte blivit gul i ögonvitor ännu. Kroppen ser solbränd ut men det är mer från kortisonet.
Jag kissar mycket mörkare vilket inte känns bra, ska försöka dricka mer vatten så att det renas bättre. Tyvärr är jag himla dålig på nummer två och det känns inte bra att gå med gifter i kroppen så många dygn som det är mellan tömningarna. Detta trots omnicol och laxoberaldroppar.. samt katrinplommon.
Mina ben blir svagare för varje dag. Igår kväll VILLE jag bada så jag kröp ner i badkaret och njöt ett bra tag, men upp kommer jag inte. Jörgen förstod inte VARFÖR ska du i badet när du inte kommer upp? (Men jag ville ju!?) Jörgen fick lyfta upp mig och det känns förjävligt att jag inte ens en gång kan ställa upp med en enda liten procents muskelkraft för att ta mig ur badet.

(Senare på kvällen när Jörgen sov och bara Adam var vaken skulle jag ut med soporna men skulle ta med gammal aska som stod utanför dörren.... hukade mig på knä för att få med askan men kom inte upp utan blev sittandes på handikappsrampen ropandes på Adam... och gallret är ganska hårt.. Inte på något sätt grejjar jag mig upp själv. Jag blir SÅ frustrerad. Hjärnan vill men kroppen totalprotesterar! Tur att Adam kom och bar upp mig som en gaffeltruck bakifrån!)

Till alla bloggläsare; Håll tummarna om MER TID för det är vad jag önskar mig mest av allt.
Och ni som frågat efter minnesfonden så ligger den till höger i bloggen och som sagt så är pengar bara materiellt och jag vill hellre ha mitt friska liv tillbaka men självklart är bidrag till fonden hjälp för mina barn och man och främst att de ska få sina bloggböcker vilket jag hoppas vi redan rott i hamn med de bidrag som inkommit. Men som sagt, har ingen aning vad det kostar att trycka upp bloggen. Den kommer att bli i 3 delar och jag har fått se layout från firman i Sundsvall som jobbar med den och de har mitt fulla förtroende. Känns tråkigt att jag själv inte kommer att få ser resultatet.

Tillbaka till roligare saker; Ikväll har mina närmsta haft "Livets fest" för mig. Jenny samordnade allt och jag och Jörgen behövde inte göra någonting, mer än att sätta oss till dukat bord.
Jag och svägerskan Annika;
 Gitt och Jag;
 Jenny och jag;
 Min man Jörgen;
 Åsa och Jag;



Tack alla vänner för ikväll! Nu ligger jag och Jörgen dästa i varsin soffhörna. Proppmätta! Och då kan ni tänka min mage som för några år sedan var magrutor och nu ser magen ut som nionde månaden med en lever som är förstorad flera gånger om samt att det skulle behövas en tarmsköljning!=)=)

Öva dig på att dela med dig av ditt väsens hela rikedom, av det bästa hos dig själv, din entusiasm, din vitalitet, din förtröstan, din öppenhet och framför allt din närvaro. Skänk allt detta åt dig själv, åt din familj och åt omvärlden.
Jon Kabat-Zinn

74 kommentarer:

Jag är Elisabeth sa...

Anonym sa...
Elisabeth du fina!
Nu ska jag göra ett upprop för familjen om alla vi som läser och följer dig varje dag sätter in en summa efter förmåga så kan det bli en bra grundtrygghet för familjen.
Många skriver att de vill hjälpa men vet inte hur. Nu tar vi alla och sätter in lite som stort. Kramar i massor till dig och familjen.

1 juli 2012 22:33

Anonym sa...

Hej Elisabeth! Jag har följt dig i din blogg sedan jag såg Sofias Änglar. Detta är dock första gången som jag kommenterar. Det gör ont i mig när jag läser om din situation. Jag önskar verkligen att jag kunde trolla så att du kan få bli kvitt din sjukdom. Du förtjänar inte detta som drabbat dig, ingen gör det... Men trots allt hemska så är du så stark och en oerhört fin mamma/fru till dina söner och till din man. Jag beundrar dig verkligen!!! Många kramar från Jenny på Västkusten!!!

Jag är Elisabeth sa...

Jag avslutade precis mitt inlägg och såg då att några fina kommentarer kommit in på förra inlägget. Jag tog mig friheten att lägga in sista kommentaren i detta inlägg.
Så tacksam för er bloggläsare och jag försöker uppdatera så mycket som jag kan och orkar. Önskar mig dock ett friskt liv hellre en materiellt men vet att ekvationeen är omöjlig. Godnattkramen.

Anonym sa...

Skönt att höra ifrån dig !
Måste kännas frustrerande att inte kropp o knopp är överens... men tur att din son kunde hjälpa till!Hellre morsan än häcken/trädgården!? ;?)

Du ska veta att din inställning till livet har gjort att jag ställt om mkt av mitt"tänk"....här o nu, och den styrka du besitter (o man kan även vara stark även om man gråter!) undrar jag om jag ens kan komma i närheten av. Och då är jag ändå ganska driven kvinna/mamma/fru......

Du lämnar djupa avtryck i sanden där du går Elisabeth! Inte ens om benen inte längre kanske bär dig, så ska du inte tvivla på att du lämnar stora avtryck efter dig som går rakt in i hjärtat på oss alla: familjen, dina vänner, alla vi här på bloggen....

Men nu hoppas jag innerligt att du får mer tid: att det som läk.sagt att du ska få pröva, biter.
Carpe Diem och var rädd om dig Elisabeth!

Kram Madde-Umeå

Malin sa...

Hej älskade du läser din blogg varje dag, å du är grymt stark å beundransvärd <3<3 Jag själv ska operera bort bröstet till tor å är nervös inför de. Men de är en värdslig sak mot de du kämpar emot. Många varma kramar Malin.

Anonym sa...

Elisabeth!
Jag vill skriva något speciellt här. Något som kan göra dig glad, hjälpa dig på något sätt. Något som ingen annan kommit på. Men jag kommer inte på något, det är tomt.
Jag brukar inte krama folk jag inte känner, men känner att jag måste ge dig en stor kram!! Och säga att jag ser upp till dig, du verkar vara en mkt fin människa.
Så till dig från mig: En stor varm KRAM!! / LindaS

Anonym sa...

Finaste Elisabeth!

Du berör en långt in i hjärteroten jag har skrivit någom enstaka gång men jag har följt dej ett bra tag i det tysta. Du har fått mej o tänka om på väldigt mycket med dein styrka och öppenhet. Helt säker på att det är flera med mej som känner så. Jag håller både tummar o tår att du ska få mycket mera tid med de dina nära o kära. Du är en helt otrolig kvinna en hjälte.

Många varma kramar från Dalarna!

johanna sa...

stora kramar till dej å din familj!!

Anonym sa...

Käraste Syster. Min oncolog rekommenderade magnesium mot hård mage. Works like a charm. Och blir magen för lös är det enkelt att reglera med calcium. Dessutom har mina muskelkramper helt försvunnit. Jag tror du hade såna också.
Må gott vännen

Mia sa...

Hej kära du! Hoppas du får styrka att vara med ett tag till. Fantastiska människa hur du orkar dela med dig av alla dagar du kämpar på. Styrkekramar Maria

Huset på kullen sa...

Håller allt som går för att du ska få all den tid du behöver o mycket mer. Beundrar att du orkar men du har en vilja som heter duga. Fortsätt så men glöm inte vila mellan. Önskar dig o din familj allt gott kram Beijan

Anna-Carin sa...

Att du ännu kan/orkar le?! Underbara kvinna<3 Tack för ännu ett inlägg som lämnar bestående avtryck/intryck!!! CREA DIEM. Anna-Carin

MMS sa...

Håller tummarna för att du får mer tid med dina nära och kära. Du är en stark kvinna som orkar dela med dig av ditt liv på bloggen.

Maud sa...

Kram o beundran till dig starka kvinna!

EmiliaJ75 sa...

Fina du! Vilken helg ni har haft med familj och vänner, härligt att läsa.

Stor kram från mig och min familj!

åsa sa...

Ett tips om du har en trög mage... Kiwi.
Ganska gott också. =)

Lena C sa...

Oh vad jag hoppas för din o din familjs skull att du får många fina dagar till.
Jag ska hålla mina tummar för tid...
Tusentals kramar från mig

Anonym sa...

Vilken fin helg Ni alla har haft. Vilka underbara vänner som hjälper Er en sån fest.
Kramar i massor från Barbro

Anonym sa...

❤❤❤

Anonym sa...

Hej Elisabeth
Ord är så futtiga på nåt vis , man vill ha fram så mycke men så blir det bara en massa rabblande. Väldigt trist med din lever för den är ju svar att reparera i detta läget men hoppas av hela mitt hjärta att det finns en del tid kvar. Du har sån enorm vilja och kamplust och det tror jag man klarar sej ett tag extra på. Massor av kramar Britt-Mari

Anonym sa...

Jag önskar att du får massor med mer tid med dina nära och kära, så mycket tid att du inte bara blir glad utan också förbluffad. Jag önskar också att du verkligen känner att vi är med dig, att vi klappar din kind och kramar om dig, hela vägen, hela tiden, vart du än vänder dig!
Många kramar från Mie

Anonym sa...

Hoppas du känner att det finns många bloggläsare här ute som önskar dig tid, krafter och kärlek.
Nå, det sista tror jag du både får och ger, dina söner kommer att leva med vetskapen att de haft världens bästa mamma!
h. Inga-Britt

Anonym sa...

Tack du otroligt starka, vackra och fantastiska kvinna som ger oss andra så mycket klokt att tänka på! Jag önskar dig mer tid till dina nära och kära, kramar från Maria

Anonym sa...

Härligt Elisabeth!
Vilken fin helg du har haft och vad du var värd den helgen!!! Vilka fina vänner du har och det kan jag i och för sig förstå att du har. Du verkar vara en fantastisk människa och då är man även värd riktigt fina vänner!

Imorgon väntar nytt läkarbesök och jag håller alla tummar och tår att detta besök ger dig lite hopp om någon liten ljusning. Du behöver det. Du behöver få känna lite hopp.

Jag skickar som vanligt styrkekramar och hopp om att du får en fantastisk sommar (trots muskelsvagheten).
Lotta

Titti08 sa...

Tänker på dig och din familj....många styrkekramar från Titti-Elisabet-Umeå

Anonym sa...

Hej Elisabeth!
NU DU!
1.5 l vatten
2.5 dl fikon
2.5 dl katrinplommon
2.5 dl russin u kärnor?
1.1/4 Linfrön
LÅT STÅ ÖVER NATTEN!!!
-----------------
PÅ MORGONEN!
1.1,5 dl Vetekli
KOKA ALLT I 10 MINUTER,ev lite mer!
ca 2 msk,gröt/fil eller annat
Går att frysa in!
Fick detta av sjuksköterskan!
Fungerar ej detta,såå vet jag ej:)
(jag ät oxyn,morfpl,oxyc ung)då kanske det hjälper Dig,hoppas oxå
DU FÅR MER TID!!! Jag vet,jag tror på det,o detta recept:)
mångamerTIDkramar,
kicki i Vö (m make)

Anonym sa...

Har du fått något larm, så att du kan få hjälp om du inte skulle kunna resa dig upp och ingen i familjen är hemma ? Det ger en stor trygghet. Kramisar !!!!!

Anonym sa...

jag igen!linfrån dl,ska det vara.kram igen/K

Anonym sa...

JAG kan tydligen ej stava:)
LINFRÖN DL.

Anonym sa...

Elisabeth!! Vill bara försöka lämna en tanke, en känsla här till dig som är varm och hoppfull trots allt. Opererades i vår för bröstcancer och väntade länge på besked, man hinner tänka mycket då, på sina barn, familj... men det jag kom fram till var att oavsett besked så finns det mycket mer, i ljuset, hos Gud eller vad man själv ser och här är några rader jag hittade som beskriver det jag kände... jag försvinner inte ur ditt hjärta bara för att du inte längre kan se mig. Jag väntar bara på dig, snart, alldeles nära, bara runt hörnet...
Att behöva leva med denna sjukdom kan göras på olika sätt, du har gett mig en vacker karta och kompass att ta mig framåt. Många tack och önskar all styrka till dig som kan fås tillsammans med din familj och vänner. /Lena

Anonym sa...

Jag håller alla tummar jag kan för att du ska få många fina sommardagar med din älskade familj. Jag tänker ofta på dig och försöker att omsätta din klokhet och erfarenhet i praktiken. Många kramar!

Bella

Anonym sa...

Ja, tiden kan vi ju inte påverka, bara HUR vi använder den. Hoppas att du får MASSOR av tid, att du använder den väl vet vi alla som följer Dig, underbara Elisabeth.

Vill bara tala om att DU är en STOR förebild för mig.

Styrkekramar från Sara i Hälsingland

Marina sa...

Hej Elisabeth.
Jag har följt din blogg sedan du var med i Sopfias Änglar, men har ej skrivit förrän nu.
Jag blir SÅ berörd och ledsen och glad, glad att du fortf finns kvar hos din familj .
Ska hålla alla tummar och tår att du får MER tid med din underbara familj.
STOR KRAM - du berör

LjusneLotta sa...

♥♥♥♥♥♥

Vilken härlig ide att ha en fest med alla vänner. Skickar dig en bunt energigivande, renande kramar.

Kram från Lotta F

Anonym sa...

jag följer dig troget ,men är dålig på att kommentera...det kan bero på att jag inte har nåt att säja,för du är både starkare och mer positiv än vad jag är ...det blir mer att Du sänder ut styrka och positiva vibbar till mig när jag läser ,trots allt elände du genomgår...
men om du skulle vilja tanka lite lugn och ro och energi så kan jag rekommendera denna meditation som du kan testa om du har en timme över....http://www.youtube.com/watch?v=lP8YoYWL_rE&feature=related...

kramar från Gun-Britt

Johanna sa...

Hej!
Har en fråga, vad kommer hända med din blogg då du själv inte kommer orka skriva? Kommer det vara någon annan som uppdaterar den åt dig då eller hur har du tänkt?

Kram från Johanna

Ninni sa...

önskar dig många bra dagar, kan inte hitta ord för hur mycket jag beundrar din styra, Har dina barn fått lite av din styrka i arv, kommer de klara sig galant i detta liv, och minnas dig med stolt het ... Du tappra människa

Anonym sa...

Åh va du är fantastisk Elisabeth, som delar med dig av din livserfarenhet till alla oss blogg-läsare. Att du mitt i allt kaos bjuder på dig själv(kunde inte låte bli le lite när du beskrev dig själv efter all den goda maten era vänner bjöd på. Nu får vi hoppas att tiden är på din och din familjs sida så ni hinner att tillbringa värdefull tid med varann. Har du läst boken: Tisdagar med Morris? Antar att du kanse har gjort det, om inte gör det. En så fin bok som handlar om livet och döden. Kram/Lotta, Varber♥

Anonym sa...

Hej Elisabeth!

Känns så frusterande att läsa om hur du mår, vill så gärna ge dig mer tid o ork, du e så stark även om kroppen inte orkar. JAG HÅLLER VERKLIGEN TUMMARNA FÖR DIG vill att du får den tid du vill ha och orkar. BAMSEKRAM Anette

Anonym sa...

Jag tänker mkt på dig trots att jag inte känner dig personligen. Du har verkligen gjort stort intryck på mig med din livsglädje och kämparanda. Jag håller alla tummar för att du får mkt tid än. Stor kram

Anonym sa...

Bästa Elisabeth, tänker på dig och håller tummarna för att du ska få mycket, mycket tid till. Något för din mage som kanske är bra är att äta en kiwi på fastande mage för att hjälpa magen på traven. Jag skrev bl a journaler till en dietist på mitt jobb som sekreterare och då ordinerade hon det ofta till sina patienter med samma problem som du. Vet ju inte om det är något för dig men kom att tänka på det när jag läste om dina bekymmer. Kram/ Ingrid

CillaS sa...

Tänk dig en fullsatt ishall, alla är där för att heja på dig. Var och en av oss har du givit så mycket genom all din klokhet i bloggen. Nu har vi bildat denna hejaklack och hejar så mycket vi bara kan! Vi hoppas att detta ger kraft och bär dig många många dagar.

Anledningen till liknelsen är att internet ibland är ogreppbart när man inte ser människor framför sig. Jag är övertygad om att vi är minst en full ishall som följer och hejar på dig.

Massor av kramar Cilla

Anonym sa...

❤❤❤

Ulla sa...

Hej Elisabeth! Jag har följt dig i din blogg sedan jag såg Sofias Änglar.

Tänker på dig o kramar om dig varsamt.

Ann-louise sa...

Sköt om dej älskade goa Elisabeth,styrkekramar i massor.

Anonym sa...

hej! kankse e konstig kommentar men fastna på din "omöjliga" mage. har länge jobbat me en dam som ej kunnat tömma magen själv i bland upåt 4 veckor o inget hjälpt så fick vi tips om ett thè so skulle va bra o d e d;) d ger ett väldigt effektivr resultat så att säga men man bör va hemma minst ett dygn efter för d har som sagt effekt;) Sensè thè. vet inte exakt vart du kan få tag i de runt sthlm men vill du prova så skriv i bloggen så skickar ja gärna ett paket till dej. vet att du e trött på mirakel medeciner men tänkte ändå ja tipsar om detta.// petra

Anonym sa...

Jag håller mina tummar och ber om mer tid. Kram/Marie.E

Anonym sa...

Hej Elisabeth!
Ser hur du strävar,och inte ger Dig-bra.Jag håller tummarna,för att
du ska få mycket mer TID!Jag ger dig en dag,av min återstående TID
här på jorden,kanske vi ses däruppe-och kan prata om den Dagen:)kramar
Else

Anonym sa...

Många kramar o. böner om att du skall få MYCKET mera tid! Du är en beundransvärd kvinna! Hälsningar från Finland

Anonym sa...

Men kära Elisabeth har du lagt in
en kommentar själv, där du uppmanar
alla dina bloggläsare att skänka
pengar till familjen?! Jag tänker
mycket på dig och din mycket svåra
situation, men det ser inte bra ut
att uppmana sina läsare att skänka
pengar.

Grodmamman sa...

Har följt dig sedan Sofias Änglar och jag måste säga att jag beundrar dig för din livsglädje och allt du vill och gör för din familj.
Cancer är verkligen en riktig skitsjukdom. Jag misste min pappa för snart 8 år sedan i cancer.
Önskar så att du ska få mer tid att vara med din familj.
Kramar

Anonym sa...

Jag fattar inte, hur gör du och hur orkar du!? Du håller modet uppe, gör det som "måste göras, uppdaterar bloggen etc, etc... Hoppas din man, barn, familj och vänner inser vilken fantastisk människa du är <3

Skickar kärlek av kärlek! Birthe

Lillemor sa...

Hej Elisabeth, har följt dig ett tag och jag beundrar dig. Om jag kunde skulle jag ge dig all tid som fanns. Många kramar till dig och din familj./Lillemor

maria sa...

jag håller alla tummar för mer tid =) kram maria hjorth

Christin sa...

Då är det mera tid jag ska be om för dej.Och att all din tid blir så underbar som bara är möjlig.Du är som en varm sol Elisabeth, och du är en gåva till alla i din omgivning och för oss alla här "ute".
De varmaste kramar från Christin I Umeå.

Aina sa...

Älskade, fina människa, så jag önskar dig massor av mer tid med dina nära och kära! Läser din blogg varje dag även om jag inte kan kommentera så ofta - rör mig mellan hemmet på Söder och stugan.

Det är inget fel att be om bidrag, det är ju helt frivilligt att ge, eller hur?! Dessutom är det ju för att du bryr dig så mycket om din familj. Inte så att du tänker slå runt eller köpa en extra lyxig kista för pengarna. (Förlåt min galghumor, hoppas du inte tar illa upp. Min kommentar är egentligen avsedd för en av dina andra bloggläsare.)

Skickar kärlek till dig och familjen varje dag.
Aina

Anonym sa...

Har följt din blogg en längre tid och är mycket berörd. Har en liten aning om vad du upplever. Följde en mycket nära vän under några korta år med diagnos, tuff behandling och sedan återfall. Allt gick snabbt. Trots att min vän inte längre finns kvar, så finns hon kvar i så mycket! Till och med känns det som om hon vid vissa tillfällen tar kontakt.
Du betyder mycket, naturligtvis främst för din familj och vänner, men även för alla andra du skriver för. Var stolt för allt du kunnat ge din familj.
Önskar dig ett fortsatt liv och att du får må gott!

Anonym sa...

Godkväll du underbara kvinna! Självklart önskar du att vara fri från sjukdom före pengar Dett är väl upp till var och en både att följa dig och att sätta in pengar till dina barn! Du ger så många så mycket genom din blogg' styrka och kraft önskar jag dig i sommar Eva

"Katten" sa...

Hej Elisabeth!
Jag lider med dig när du inte får sköta din mage som du vill, jag fick utskrivet Laktulos av läkare men såg nu att det inte fanns tillgängligt utan dom rek istället detta " Duphalac" jagt og mitt på fastande mage och fick då sköta den på förmiddagen.. Lycka till nu tjejen.. Kram

Anonym sa...

Hej Elisabeth ! Hoppas du får så mycket mycket tid till, du underbara starka kvinna. Kramizar till dej & din familj från Gull i Skåne.

Anonym sa...

jag håller tummarna allt vad jag orkar för att du ska få all den tid du önskar.
massor av kramar

Anonym sa...

Men kära anonym, sluta läs denna blogg och alla kära kommentarer om du stör dig. Hur har du mage....sätt in en slant för varje gång du går in på bloggen eller sluta läs.
Självklart ska alla som vill och har möjlighetskänka en slant...
Kram 20 uardeo

Anonym sa...

Lägg ner nu anonym!! Läs lite till så ser du att det är en bloggläsare som skrivit kommentaren och inte Elisabeth. Hur i hela världen har du mage att ens göra en sådan kommentar när Elisabeth ÄR i livets slutskede!? Om det vore så vem fan bryr sig om att det inte SER bra ut!
Annika

Anonym sa...

Måndags kram! Ylwa

Anonym sa...

Hej Pinglan!
Läst din blogg länge och...ibland lagt in en kommentar...Har själv en "hockeykille"...och kanske därför jag känner en sådan känsla för dig och din kamp?...Nu vet jag... att det inte är därför...utan bara för att du är en kvinna,mamma och människa...
Ps: Du behöver prova tablett och supp Dulcolax för att få igång magen om inte Laxoberal hjälper dig....Kram och "peppning"//Eva

memo sa...

Wish for you: Time, time and more time. Sending energy your way.

Anonym sa...

Jag håller med anonym, och det är
Elisabeth själv,som har gjort denna
kommentaren,(den första här). Jag tycker inte att man ska utnyttja sin sjukdom för att tigga pengar.
Elisabeth har fått hela sitt hus
totalrenoverat av Sofias änglar,
dessutom har många läsare även jag
redan skänkt pengar till hennes
bokprojekt, försäljningen av dessa
böcker kommer också att inbringa
pengar. Det finns säkert familjer,
som har det betydligt sämre ekonomiskt. Jag lider med Elisabeth
och hennes situation, men att
uppmana läsarna att skänka pengar är fel, för det har dom redan gjort
frivilligt.

vitapusselbitar sa...

Jag lyssnade på älskade Laleh!
En stor favorit i skivsamlingen.
Hon har en ny låt som heter
Vårens Första Dag!
Den handlar om mer tid på jorden!
Jag tänkte direkt på dig älskade vän!
Jag hoppas av hela mitt HJÄRTA att du får mer tid på denna plats!
Du är inte klar här än!
STOR KRAM!
Du är en KÄMPE!

Lina sa...

Böckerna ska, vad jag förstått, vara till barnen, inte till försäljning. Sen är det inte Elisabeth som skrivit första kommentaren.
Jisses att folk har så mycket att klaga på som INTE gäller dom själva. Det är inget tvång att skänka pengar heller.

Anonym sa...

Till Lina, Att det är Elisabeth
själv, som har gjort kommentaren,
den första, framgår ju tydligt,
hennes bloggsignatur och foto finns
ju med. Det är väl ändå självklart
att det här blir böcker, som kommer
att ges ut senare, man går väl inte
till ett boktryckeri, för att beställa några enstaka exemplar?
Jag tycker att alla ska få ha sina
åsikter här, Elisabeths sjukdom är
en tragedi, så det bästa vi kan göra är att inge henne hopp.

Anonym sa...

Anonym ovan! Elisabeth har gjort inlägget som är först men!!
DET ÄR ETT CITAT FRÅN EN ANNAN BLOGGLÄSARE! Som gjort inlägget tidigare!
Elisabeth har bara fört den läsarens ord vidare!
Läs ordentligt om du ska och få inte allt till negativt din elaka, ounnsamma bittra ensamma människa
Grrrr...

Anonym sa...

Det står väl ändå helt klart att
Elisabeth vill ha mer pengar,
annars lägger man inte in en sån
kommentar. Elak har jag aldrig
varit, jag reagerar bara över saker
som är fel.

Anonym sa...

Hon vill göra något fint för sin familj. När blev det straffbart? Den här bloggen handlar inte om att skrivs det alla vill läsa, det handlar om ett uttryck för vad Elisabeth tänker och känner! Att läsa är valfritt, glöm inte det! // Heléne på glumslövsvägen

Anonym sa...

Hon har ju flyttat med kommentaren sen sist hon skrev, det är INTE hon som skrivit den!! Den som skrivit den har ju själv sagt det här ovan. Vad har ni för problem??