torsdag 19 juli 2012

Skogsö Kapell

I morgon är det begravning för Pernilla i Saltsjöbaden och Skogsö Kapell. 
Jag valde att åka dit ikväll med Jörgen och Joel i stället och ta ett eget avslut. Nu känns det som jag redan gjort mitt avslut under två månader så det här var bara skönt i själ och hjärta att sätta lite blommor i minneslunden och rofyllt att gå runt på kyrkogården. Väldigt vackert vid vattnet.

 Själva kapellet är jättelitet så det kommer nog bli väldigt fullt i morgon. Jag gick in och satt mig en stund i det tysta. Det fanns ett hjärta av stenar som låg i sand längst fram. Det var verkligen Pernilla! Jag kände lugn och att ALLT ÄR BRA och ALLT ÄR LUNGT OCH STILLA.
Helt slut efter den kuperade terrängen på kyrkogården. Inte handikappsvänligt direkt. Jörgen körde runt Joel i rullstolen och uppför den branta backen fick han komma och hjälpa mig.
Att inte ha känsel i fötterna och bara hyfsad känsel från knäna och ner gör det SÅ svårt att gå när det inte är slätt och asfalterat. Här står jag faktiskt och stretchar vaderna.
Tänker på dig Pernilla i morgon och alla nära och kära. Tills vi möts igen, Vila i frid.
Elisabeth

33 kommentarer:

Anonym sa...

<3 <3 <3
För er alla!

Ullis sa...

Så mycket kramar i överflöd! <3

Anonym sa...

Fint. Kram/Marie.E

Anonym sa...

Va fint gjort!!! All styrka till dig och din familj, rå om varandra!
Kramar

Anonym sa...

>3>3>3 Så fint av dig att orka ta dig ut till kyrkogården. Du är en kämpe av det allra största slaget. styrkekramar i massor till dig och de dina.

Elin sa...

När man läser din blogg tar man lite extra vara på sitt liv och sina kära! Du gör så mycket gott :) Tusen kramar och tack för att du delar med dig!

sanna engström sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Ann-Sofie Roos sa...

Bra initiativ att ta farväl av Pernilla på ditt sätt!!! Följer dina tankar varje kväll du lär mig så mycket om livet.

MÅNGA VARMA KRAMAR FRÅN ANN-SOFIE

sanna engström sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Anonym sa...

Döden betyder ingenting. Jag har bara dragit mig tillbaka i ett annat rum. Jag är jag o du är du. Allt vi var för varandra, det är vi fortfarande.
Nämn mig vid mitt vanliga, familjära namn, tala till mmig på samma sätt som du alltid brukade göra. Ändra inte ditt tonfall.
Håll sorgen borta från din röst. Skratta tillsammans med mig, som vi alltid brukade skratta åt vardagens småting. Var med mig. Le med mig. Tänk på mig. Bed för mig.
Låt mitt namn fortsätta vara en del av din vardag.
Livet betyder det samma, ingenting har skett som förändrar det.
Livet går vidare för att det måste gå vidare.
Döden är ju ändå bara ett tillfälligt avbrott i vår gemenskap.Varför skulle du sluta tänka på mig, för att du inte längre kan se mig.
Jag väntar på dig, för en kort stund. Alldeles i närheten.
Allt är bra.

Den här dikten gav min mormor till oss innan hon gick bort i cancer o jag tycker den är bra.

//Petra

Anonym sa...

Tack....för att du delar med dig! Dina barn kommer alltid ha en mamma...det är något man tar med sig i sitt hjärta<3

Anonym sa...

Såå fint skrivet. Det berörde mig mycket. Kram från Anneli

Anonym sa...

Ett ljus brinner för Pernilla i morgon. Du är en underbar och naturlig vän. Massor av kramar till dig från Solweig i Övik.

Åsa Norge sa...

Ditt eget personliga avsked av din vän var det finaste du gjort för henne och för dig själv! Kärlek och stöd sänder jag!

Anonym sa...

Hjärtat vad du är modig! Ta vara på dig och din familj, lev i nuet och älska och bli älskad. Kram Karin

Aina sa...

Du är helt fantastisk, finaste Elisabeth! Jag hoppas det ordnar sig med all text i din kraschade dator. Förstår att du har lagt ner mycket möda på det du vill lämna efter dig till dina söner.
Så fint att du ordnade en egen minnesstund med Pernilla, det blir hon varm i hjärtat av (jag ser det inte som att hon är död) och det måste kännas bra för dig också.
Jag läser din blogg varje dag och tänker alltid på dig och familjen, ni är så fina allihopa.
Önskar dig mycket, mycket mer tid tillsammans med dina kära!
Skickar massor av varma tankar och kramar,
Aina

Helen sa...

Massor med kramar och omtanke till er

Anonym sa...

❤❤❤

Anonym sa...

❤❤❤

Anonym sa...

Det är som att följa en riktigt bra TV-serie att följa din blogg, du skriver så bra och tack snälla för att du gör skillnad, att du så öppet delar med dig, alla kloka ord och allt, ja jag säger som så många andra, man vill så gärna skriva de bästa och finaste orden till dig och vilka är det då? Hm, men vill bara uttycka min absoluta beundran för dig, du gör verkligen ett avtryck i denna cybervärld och naturligtvis i den "vanliga" världen också. Stor kram <3 Anna

Busmamman sa...

Kärlek! <3
/N

annika sa...

Fina Elisabeth, du kan verkligen förmedla känslor i orden!
Jag miste min bästa och käraste vän i cancer för 5 år sedan. Hon finns med mig väldigt ofta i det jag gör och det jag tänker. Hon är fjärilen som är så vacker, hon är stjärnan på himlavalvet en gnistrande vinterdag, hon är regnet och likaså ett åskoväder som mullrar om. Hon är otroligt saknad!
Så är det med människor som ger av sig själv.

Tack för att du finns och för allt du ger, du fina Elisabeth!

Stor varm kram!

Anonym sa...

Vilken snäll, empatisk o "genomgo" människa du verkar vara Elisabeth! Jag bor i Ö-vik o hamnade på fest med Pernilla en gång för många år sedan...hon var speciell..på ett positivt sätt!
kram
monika

Anonym sa...

....du betyder mycket! Ord är överflödiga. Varm innerlig kram till dig från hjärteroten!

Anonym sa...

Du är tapper och gjorde ett klokt val att ta ett avsked i dag i lugn o ro.
Tänker på dig, din familj och alla kring din vän P i morgon!

KRAMAR o massa energi i riktning mot dig!

Anonym sa...

Kom in på din sida av en slump. har sträckläst din blogg, och tårarna bara rinner. Du gör samma resa som min älskade moster gjorde. Jag förstår inte var du hittar styrkan, på samma sätt jag inte förstod var hon hittade den. Det är så beundransvärt. Din blogg är det finaste du kan lämna åt dina barn :) Jag vet inte hur läget är nu idag..och jag e inte den som sänder böner så ofta, men jag ska göra ett undantag ikväll, för dig och din familj.

Anonym sa...

Kämpe!! Kramar till er ! Tänker på er !
Helene S Värmland

Anonym sa...

Kramar i massor till söta dig<3

Anonym sa...

Du är en fantastisk kvinna-jag har jobbat med cancer sjuka i många år och jag har aldrig sett nåt liknande.Du har en sådan närvaro som ingen annan jag "mött".
"Du lever så länge du lever" -det är inte många som klarar det i din situation.
Det är så många som ger upp innan det är dags och förlorar värdefull tid som man kunde varit här och nu med de man älskar...
Du är fantastisk Elisabeth!

Anonym sa...

Ja Elisabet du är bäst....som du kämpar och åtminstone utåt har en energi utan dess like.Du är en mentor för många av oss, tack för du finns och delar med av din värdefulla livskunskap. En stor kram från Malin

Carola sa...

Hej Elisabeth!

Kännde jag ville beskriva min sorg i ett "Kort" Inlägg här..

Mitt namn är carola och är 16 år (Snart 17 år ) När jag var 12 så dog min allra dyrbaraste vän (Min mormor) Hon dog i cancer i ryggmärgen , men också i hela kroppen fanns cancern.. 2006fick min mormor cancer , som dom tog bort och hon fick cellgifter , så hon "Övervann" cancern, men 2008 Dog hon i cancer ändas 66 år gammal, hon hade fått cellgifter utan att vi fått reda på , så jag kan säga SJUKHUS SUGER! Dom tar död på folk för att få mer platser på sjukhus /ålderdoms hem osvosv , Hur jag vet det ? Jag har sommar jobbat på två ålderdomshem i 2 år , sen har jag praktiserat på sjukhus, så jag vet ! Dom ger mer cellgift så kroppen ska dö, ger lugnande , morfin och andra saker så man inte känner någon smärta , Sista dagen jag träffa mormor var den 24/10-08 jag sa till henne: Hör du mig mormor

Fick tillbaka "mm" Av min mormor som var vid okontaktbar, tänkte säga innan jag gick "Snälla mormor dö inte ifrån oss" Ångrar av djupet i mitt hjärta att jag inte sa det :'( Så jag önskar att någon kunde säga till henne att jag älska henne.. Ni ser min mormor var den ända i hela vida världen som var min bästis, vi hade eget leende och hon var alltid så ödmjuk mot mig.. Så en kompletering av mitt inlägg Elisabeth är Ta vara på den tid du har och säg saker du vill folk ska veta/Höra och gör saker du aldrig prövat , för man vet aldrig när livet tar slut..

När jag var mindre kännde jag av närvaro av min mammas farmor och saker , så jag kunde tillexempel ropa rätt ut vilka som skulle gå vidare i mellodifestivalen Isamma ordning som dom sa det, min pappa sa säg 7 siffror (Han skulle tippa) Så jag sa sju siffror och jag hade 6 rätt , om han hade ett rätt till hade han vunnit 7 miljoner.. Och efter min mormors bortgång så kännde jag närvaro i bilen bakom mig att det var mormor, sen i nutiden har vi en fotölj som vi köpte 2006? en brun /Röd skinnfotölj som min mormor brukade sitta i när hon satt barn vakt åt mig och min syster (Jag är född 96) så när min mamma jobbar kväll , och jag ser på tv , så känner jag närvaro i fotöljen och jag vet att det är hon... Jag har läst i medium tidningar att om man tänker på den som gått bort så kommer den personen ner och ser efter den, men vill man inte just då så säger man "Jag vet att du är här nu , men jag vill vara ensam" Nu kanske ni tror "Denna tjej måste ha sett för många skräckfilmer, men tro det eller ej så vet jag att det är så och det är inget jag inbillar mig om! jag har även besökt medium, och jehovas vittnen knackar ju dörr och då frågade dom mig om jag drömmer ofta, då sa jag ja och då visade det sig att jag även är sanndrömmare (Jag drömmer om natten, och sen flera månader efter tänker jag , vänta har inte jag redan uppleft detta ögonblick" Så jag har på både svart och vitt att jag är synsk & sanndrömmare! Och om ni inte tror mig kolla själv in min blogg! http://crola.blogsofsweden.com

Anonym sa...

❤❤❤

Anonym sa...

Hej Elisabeth!
Hoppas du mår ok,och tar vara på
Dig.Undrar hur det gick med läkarsamtalet...?
Var rädd om Dig/er alla,
mångavarma kramar,
kicki Vö (m make)