lördag 28 juli 2012

Vägrar inse att jag blir sämre

Vi har kommit på ett sätt att komma ihåg vilken ring som ska på vilket finger... vi har målat Joels naglar samma färg som vi har gjort en prick på hans fingerortos. Just nu tycker han det är jättekul att ha olika nagellack, men jag vet inte om det uppskattas i längden...=)
Efter att ha varit inne precis hela torsdagen så kändes det underbart att få komma ut på sjön en heldag. Jörgen hade gjort i ordning kyckling och couscous sallad till allihopa som vi hade med till lunch. (Efterrätt Winerbröd=)) Jag hade även med mig en barnmatsburk som jag blev tipsad om Päron/Kiwi från 8 månader. Jättegott och fungerar! Kanon och tack för det tipset.

ASIH kom 10.45 för att ta prover på mig innan vi skulle bege oss, men sköterskan hade ingen nål med sig som passade till en Port a cart. Bokade en ny tid mellan 17-18 samma dag. (Klockan 19 hade vi nämligen bokat med Åsa, JP, Kenny och Helene att äta middag i stan.) Så typiskt. Hatar att ha massa tider att passa.

Innan vi lämnade hamnen fick Joel åka lite vattenskoter som han tycker är SÅ kul, bara man inte kör för fort. Jörgen tog en sväng med honom genom Ingarökanalen,  förbi Dr Alban, Marcoolio och till Björn Borg och vände. Sedan var han nöjd och stannade med mormor på stranden och några kompisar under dagen medan vi vuxna åkte ut en bit och lade ankar och bara njöt en stund.

 Som vanligt var min man till landkrabba i farten och tappade i en filt som Maria fick ta och fiska upp. (Det skulle nog kunna bli en uppföljare till "hur man angör en brygga....")

Jörgen somnade som en klubbad säl på däck;

 Efter båtturen  var vi hemma 16.45 och då var redan ASIH här!? Nåja, det var väl bara bra att jag kom hem och att de var tidiga så vi skulle få det överstökat. Även detta besök var en sommarvikarie som kanske inte hade helt koll på läget. Medan jag gick på toaletten så sa jag att hon kunde börja "duka upp" som de brukar göra för att verkligen kolla igenom att allt finns med etc och förbereda så allt är sterilt.

Sköterskan satt nål etc och tog slaskrör samt proverna som skulle tas men sedan när det var dags för att skölja igenom och trycka i Heparin... så ha hon ingen Heparin med sig! (Heparin är det sista de sprutar i porten för att inget ska klägga igen och koagulera i slangen som jag förstår. Detta måste det alltid avslutas med.)
SUCK, PUST och STÖN. Sköterskan fick åka tillbaka till Nacka för att få tag på Heparin. Och slangen tejpade vi upp på mitt bröst lite provisoriskt under tiden.
När allt löst sig med proverna så stod taxin utanför så det var bara att byta ut shortsen mot ett par yoga byxor. Väl framme vid restaurangen hjälper Jörgen mig ur taxin men har inte en tanke på att jag behöver ha något att hålla mig i för att kunna klara balansen. jag sa precis innan vi åkte hemifrån att jag behöver inga kryckor då jag kan hålla i dig. Jag avslutade dock ett samtal med Gitt när jag klev ut varvid Jörgen spatserade över gatan och gick in på restaurangen för att leta rätt på Åsa.
Så länge jag håller mig lite i rörelse går det bra men att bara stå rakt upp och ner fungerar ej. Funderade på om jag kunde luta mig mot Lexusen som stod parkerad men då hela uteserveringen var knökfull så tänkte jag att det ser illa ut om det är någon av dem som äger den.
Försökte ropa efter Jörgen som redan försvunnit in på restaurangen. För sent. Stapplade över gatan där mitt första hinder mötte mig.... en trottoarkant som var kanske 10 cm hög och INGET fanns det att hålla i.
Men i farten så bestämmer jag att om jag bara "satsar" så BORDE det gå och det fanns som en bardisk/blomdisk direkt där som jag kunde "ta sats" emot.... INTE!!!!

TJONG. Eller mer som när sten eller porslin kraschar till. Jag smällde i backen SÅ hårt att jag bara skrek rätt ut  och det kändes som knäskålarna sprack. Där låg jag på alla fyra och SKREK efter Jörgen och kunde inte röra mig en millimeter. HELA uteserveringen stirrade. Återigen så vet jag hur man gör entre...
2 stycken från personalen kom och baxade upp mig. Det pinsamma är ju att jag inte har den minsta muskelgnutta att hjälpa till med. Jag kan ju inte ens dra fram fötterna och placera under mig. Än mindre nu när högerfoten fastnade till i trottoarkanten.
Jörgen kom ut som ett frågetecken och sa att han hittat Åsa där inne. Och? Det vet jag väl att hon är här någonstans och vi hade hittat henne tillsammans om man kanske hade fått lite hjälp på vägen in.

Knäna uppskrapade, särskilt vänster. Höger fot känns mer stukad, men det är svårt att känna då min känsel är så begränsad. Många tårar blev det men den goda maten vägde upp. Jag vågade mig inte på för mycket då magen varit superspänd under dagen. (känns ibland som sammandragningar när man är gravid)
Åt en smörgås innan men hoppade förrätten, drack enbart kranvatten (vågade mig inte på någon läsk)
Sedan beställde jag in en HALV pasta vilket var helt lagom.

Så här vacker är man på vänster knät nu. Tror inte det kommer hinna läka denna sommar.
Såret jag har på höger knä har jag haft över en månad och skorpan har inte varit borta en enda gång. Ändå har det inte läkt?



59 kommentarer:

Anonym sa...

Det är så härligt att höra hur fina sommardagar ni får tillsammans med era vänner och båtturerna. Du har sån kämparglöd Elisabeth och du är en stor förebild för oss alla som läser din blogg. Av allt vi får ta del av från ditt liv, så får vi oss en tankeställare. Kanske rent ut sagt ge oss själv en liten örfil och ta vara på mer av livet. Önskar att man kunde ge lite av sig själv till dig.

Kramar från sundsvall <3

Anonym sa...

❤❤❤
❤❤❤

Anonym sa...

Hej Elisabeth! Har precis börjat läsa din blogg, har gått igenom hela så klart:) Tycker du är en fantastisk människa och du har fått mig att ta vara mer på livet! Hoppas du får en fortsatt fin sommar<3
Kramar till dig och din familj
Ingela

Anonym sa...

Ni är underbara hela familjen...hoppas dina knän inte blir för onda och att ni får en härlig Lördag! Kram från Grythyttan

Anonym sa...

Ja, vad ska man säga om karlar. De är sig så lika :):) Jag nickade igenkännande när jag läste. Det skulle kunna varit min man, som sedan hade varit helt oförstående. Härligt att höra dina idéer om hur du kan ta dig fram. Man måste skratta mitt i eländet. Du är helt fantastiskt kreativ i ditt tänkande. Hoppas att ditt knä läker till och att du får många underbara dagar till. Många kramar från Småland

EmiliaJ75 sa...

Vilken entré! Du gör alltid avtryck så man aldrig glömmer dig:-)

Ha en fin lördag!!

Anonym sa...

Vilket tempo! du måste ha en jättebra grundkondition + vilja! Själv har jag mest gått omkring inomhus, klagat över värmen och somnat som en stock halv nio.

Vad är det som driver dig? Ilska, rädsla? Viljan att leva måste vara en urkraft. Var kommer den ifrån den ifrån?

Varm kram från Annica

Anonym sa...

Såååå typisk när det händer nåt i närheten av massa människor- att alla bara glor!!! Skäms på dom!!! Själv är jag en person som kastar sig fram för att hjälpa nån i knipa. Mysigt Att ni kom ut och åt gott. Önskar Er en trevlig helg. Varma kramar från Mig till Dig .

Annika sa...

Hej!
Vad är det för ringar Joel har? Har en 2-årig son med cp-skada och har aldrig hört talas om såna ringar.
Min som William har nagellack på sina vänstra fingrar jämt, och det har gjort jätte stor skillnad. Just nu har han svarta naglar och är jätte cool:-)
Beundrar dig att du är så stark, förstår inte vart du får styrkan ifrån?
Håller tummarna för dig ska du veta!!
Många kramar Annika

Anonym sa...

Kan förstå känslan när du faller......inte roligt att uppleva att kroppen lever ett "helt" eget liv!!
Hoppas nu att knäna återhämtar sig i en rasande fart...
Skönt att dagen efter allt krångel fick ett härligt avslut!
styrkekram mariab

Anonym sa...

Kramar <3 <3 <3

/ Ulrica

Anonym sa...

Jag brukar inte skriva kommentarer men jag tyckte så synd om dig när jag läste entré historien, att jag bara ville säga här kommer en stor kram från en läsare som tycker du är genom fantastisk!
Hoppas du orkar kämpa på ett tag till!!
/Susanne

Anonym sa...

Jag vägrar också att inse att du blir sämre! Blev alldeles förskräckt när jag läste om "äventyret" vid restaurangen. Din karl kan inte bara gå omkring och vara snygg, han måste använda skallen också ;.) ;-)!

Anonym sa...

Du måste absolut skaffa dig en
rullator snabbt, för så här kan du inte ha det! Många styrkekramar!

En annan Elisabeth sa...

Det här inlägget synliggjorde din situation på ett tydligt sätt. Jag tycker så synd om dig. Förstår att dina tårar rinner, det gjorde mina också när jag läste om hur du låg där och inte kunde komma upp. Så fruktansvärt orättvist. Usch varför ska det behöva vara så här. Det som vi är tacksamma för är ändå ditt sätt att förmedla ditt tillstånd till oss. Vi får ta del, får vara med och det är vi så tacksamma för. Fortsätt snälla du att ge oss styrka för det är just det du gör genom din blogg. Du ger oss känslor och tänk om våra tankar, våra känslor kunde ge dig läkande styrka så att du kunde fortsätta aktivera dig och vara med din familj i olika sammanhang länge till. Hoppas, hoppas, hoppas....

Anonym sa...

Din stackare . Om du inte har prövat med alovera 99% på såret så tycker jag du ska testa. Bara att smörja flera ggr om dan så tro ja nog tt det ska läka. Dottern fick brännskada på armen körde bara alovera o öppet sår hon har inte ens ett ärr kvar. Bara ett tips som ja inte kan vars utan. Ha en underbar helg med dina kära. Kram Beijan

Anonym sa...

Hej! Smart o enkel lösning det där med nagellacket o ortoserna.
Jag har svårt att uttryck mig i ord men jag upplever dig så genuin, ren och oförställd och du berör mig mycket men Dina berättelser om Ditt liv!
Du är en tuffing med ett jäkla driv. Jag håller av dig mycket som medmänniska! Du är fin!
kram
monika

Anonym sa...

Fy fan vad jag lider med dig Elisabeth.

Kram

Anonym sa...

Hej Elisabeth,
Mycket intressant är din blogg måste jag säga och fantastisk att du har fått många att ta vara mer på livet.Eftersom döden är det som skrämmer så många och många lider av rädsla för döden,vill jag gärna ge lite hopp till dig och alla som läser din blogg att döden ska inte behövas var slut på livet.
Intuitivt vet vi alla att vi kommer att dö en dag, men vi undviker att röra ämnet och man tänker att detta endast kan ske med "granne"
Döden är fortfarande en känslig fråga för de flesta. Ingen vill dö och darför många inte ens vill tänka på att jag kanske är nästa som dö...precis! många friska som skriver i din blogg kanske dör först än dig... vem vet? så varför rädd för något man är 110% säker på att det kommer hända men det vet vi inte när.
Synd är att många av oss måste lida innan man resar tillbaka. Men Dö är inte slutet på livet... Död innebär endast en ändring av plan för livet. Vår essens är andlig. Vi är eviga andar, släppts ut i köttet för utvecklingen av våra möjligheter. Med döden, överge den fysiska kroppen men anda fortsätter sin evolutionära resa liv på andra plan.
Nej,jag hittar inte på allt detta för ger dig kraft och hopp.Jag har varit med mycket.
Kanske aldrig du tänkte på "Livet efter döden" innan du blev sjuk (?) men idag säkert finns tankar om möjligheter ett liv efter döden. Andarna är ett bevis på att livet fortsätter efter döden,Ingen dör. Mod och tro min vän att allt är inte bara smärtan som ser ut som det är...Kram/Patricia

Marie-Louise sa...

Förra sommaren var jag och familjen till New York. En belöning att jag klarat av cellgifter, strålning och operation av bc. Ännu trött och klen i kroppen vandrade vi runt gata upp och gata ner.Tyckte det gick bra, ända tills ett förargeligt brunnslock stack upp mitt på ett övergångsställe vid 5th Avenue.Svag i benen så orkade jag inte parera när jag snubblade utan med full kraft smällde jag raklång i gatan! Hann precis hålla huvudet bakåt så jag var millimetrar från att slå i det också. Känner igen känslan av att alla glor! 4 filer med taxibilar som bara väntar att det skulle bli grönt...Vilken syn det måste varit. Hjälpsamma människor släpade bort mej till trottoaren. Fick gå till Svenska Kyrkan och tvätta av mig och bli omplåstrad . . Så här efteråt kan jag skratta åt eländet.

Lisbeth sa...

Vilken dag!
Det där med att ramla framför en fullsatt restaurang är ingen höjdare, men tur att du inte slog dig värre.
Sen måste jag säga attt man blir irriterad på de där slappa människorna som inte hjälper till när de ser någon stupa..
Gott att större delen av dagen blev bra! :)
Hoppas lördagen blir ännu bättre!
Kramar

Sister Moonshine sa...

Men vilket strul. Inte kan man väl ha orutinerat folk att besöka någon och med bristfällig utrustning. Jaja, alla kan göra fel, men det är svårt att acceptera när det är rutiner som bara ska fungera som det handlar om. Ditt stackars knä blåser jag på från mitt håll och jag är bara glad att du inte stöp på näsan eller ännu värre. Kram.

Anonym sa...

Du är så stark, det går inte ens att förklara hur mycket insperation jag får av dig!
Kul att höra att du och din familj hade kul vid sjön, och solen steker på bra!
Hoppas att idag blir bättre,
stora kramar! <3 :)

Sister Moonshine sa...

Som kuriosa får du en länk till Mumari som tillverkar sina egna fingerortoser.

http://mumari.com

Anonym sa...

Men då :-( Kära nån, tur att det inte blev större skador! Påminner om när jag skulle föda mitt första barn, maken sprang som en gasell och jag fick förlita mig på taxi chaffisen. Väl på bb tog det en stund innan jag bestämde mig för att prata med honom trotsallt ;-) ibland blir d tokigt. Blåser på dina ömma knän och fot och hoppas du får en fortsatt trevligt helg! Marie.E

Anonym sa...

Hej Elisabeth!
Nu får du nog vara rädd om Dig,att
stupa så gör ju ONT,tur att du "blev räddad"till slut.Ta en krycka,eö så nästa gång,slipper
du göra liknande entre´`.spec när
det tar läng tid att läka.Skönt ni kom ut t sjöss,tat lungt,hoppas
du sov gott.nej du va uppe tidigt
om jag minns rätt???
mångavarmakramartillDig,
Kicki Vö (m make)

LjusneLotta sa...

Oj det där lät vare sig skönt eller kul på nått sätt. Vet du en rullstol kan kännas som värsta "limmon" i det här läget. Så slipper du fundera över var du ska hänga/hålla eller i värsta fall ramla.

Va fan kan dom inte packa så dom får med sig allt på en gång........suck pust stön.

Kram Lotta F

Anonym sa...

Fan vad du kämpar på. Läser var dag din blogg. Du är otrolig
Kram pådig
Katrine

Anonym sa...

Var rädd om dig och önska/kräv av din omgivning att de också är det.... så att du finns kvar länge, länge,länge framför allt för dina barn och den övriga familjen.

Tack för att du finns och och vågar dela med dig, vi är många som omvärderat vår vardag tack vare dig och vi är många som hoppas att undrens tid inte är förbi.

Med hopp om många fler sköna sommardagar för dig och alla oss andra

Anonym sa...

Typiskt Jörgen...

Du är otrolig Bettan och jag beundrar din livsglädje och att du ser dom små sakerna i det stora sammanhanget, nämnligen LIVET just nu!
Kram

Anonym sa...

Hej! Tycker faktist lite synd om Jörgen också. Han måste ha känt sig förtvivlad och jätte dum när han kom tillbaka ut igen. Lider så med dig och din familj Elisabeth...går inte att föreställa sig vad ni går igenom. Stor kram till er alla 5.

Ida sa...

Hej. Jag läser din blogg varje dag o måste tacka dig. För din styrka o ditt mod. Du ger så mycket åt så många trots din situation. Till mig ger du ett perspektiv till livet. Att inget blir som vi tänkt oss. Någonsin.

Kram till dig du tappra människa.

Anonym sa...

Alltså: nu får det bli skärpning på torpet! Jag vill att ni som är i Elisabeths närhet ska vara rädda om henne!! (OK-jag skäller värre än jag bits!)
Herregud Elisabeth vad du får vara med om mkt. Det är ju full energi som gäller för att orka med, så de där fall olyckorna o andra "hinder" kan du ju gott få vara utan tycker jag.

Många varma (umeå har kanonvarmt väder just nu-puh-) styrkekramar till dig från

Madde-Umeå

Anonym sa...

Alla verkar jätte måna om Elisabeth. Men sen kanske nån nångång har huvudet underarmen ;-) Mvh Marie.E

Anonym sa...

Hej Elisabeth ! Har inte varit inne på din blogg på över en vecka,kom hem några dagar för tidigt beroende på att jag inte mår bra.Har inte läst allt som skrivits ,men ser att du hänger med i samma anda, med familj,vännerna,du starka kvinna.
Hoppas du får vara med oss länge än.Timmen är sen kunde inte sova.Ha de gott.Kramiz från Gull i Skåne.

Anonym sa...

Underbara du! Din ork verkar vara i stil med min och jag är frisk, ngt så när.Du orkar väldigt mycket men malören med vägsynen du gjorde var väl ändock att ta i, bara för att maken ville vara först till matbordet ❤❤. Prova vanliga tvättade grodblad med blanksidan mot såren, byt ngr ggr per dag så kanske läkning kan komma igång ❤ och du slipper flera kemikalier. Var rädd om dig och hoppas att du får hänga med länge än.❤❤❤❤Kram //Diana

Anonym sa...

❤❤❤

Anonym sa...

Hej, Tycker det är tråkigt att läsa att du klagar på hemtjänsten och dess sommar personal. Du skallvara glad att de kommer hem till dig och att du slipper åka in till vårdcentralen vilket hade varit sååååå mycket lättare för dem…
Ine skoj för Jörgen heller att du klagar jämt på honom,

Anonym sa...

Vadå klaga? Elisabeth berättade ju bara precis hur det var. Det är inte att klaga lilla anonyma insändare. Anneli

Anonym sa...

Detta är Elisabeths "dagbok" med sina tankar och reflektioner. Där har hon rätt att skriva det hon vill och känner. Hon har öppnat den för oss och det är upp till oss om vi vill läsa eller inte. Men att kommntera något negativt, då tycker jag att man kan sluta läsa!!!! Alla har vi en massa "gnäll" och "skitsaker" vi tycker illa om men aldrig säger, utan tänker inom oss själva.

Prova Repairsalva som finns på apoteket....är kanonbra.
//Ninni

Anonym sa...

Jag är övertygad om att Jörgen gör sitt bästa. Var inte snällt att hänga ut honom som den bad guy!!!

Anonym sa...

Skärpning hemsjukvården!!!!!!!!!!!!

Anonym sa...

Och när började hemtjänsten utföra kvalificerad hemsjukvård?

Anonym sa...

inte för att försvara hemsjukvården, men heparin är inte längre rekomenderat i Port a cather, eftersom studier har visat att det inte har någon effekt. Det ska endast användas till patienter som tidigare haft stora problem med proppar, och även då är effekten osäker.

Anonym sa...

Du är fantastisk!
Jag tycker inte du hänger ut någon, fel kan alla göra - visst kan man läsa mellan raderna men DU väljer dina ord väl och det är bra även om man ibland vill skrika en massa fult så är det klokt att ligga lågt - Den som gjort "fel" fattar det ändå....
Hoppas ditt garnnystan har många meter kvar.....häng i.
KRAM Helena

Anonym sa...

By the way..
Vi har ju inte rätt att veta allt om dig, men vi som läser blir ju nyfikna på dig o ditt såklart för du har ju bjudit in oss.....
Men jag har funderat på dig o din kompis Åsa....ni verkar tighta är ni gamla barndomskompisar eller vart på vägen har ni funnit varandra?

Anonym sa...

Till den anonyma som undrade när hemtjänsten börjat göra kvalificerad sjukvård:
Elisabeth har ASIH= avancerad sjukvård i hemmet = de patienter som vet att de ska dö/svårt sjuka o vill vara hemma så mkt som möjligt med de sina (ev vill de dö hemma ) DE kan få detta efter att deras läkare beslutat om detta.

Nu lät det säkert hårt det jag skrev, men vi vet ju alla , inkl. Elisabeth att tyvärr, finns det bara en väg kar på henna tuffa kamp.
Ock kände att det var viktigt att poängtera att det inte var hemtjänst utan avancerad hemsjukvård = ett team från sjukhuset som jobbar med att åka hem till svårt sjuka patienter.

Jag är glad att ASIH finns ! Har en bekant som jobbar som det o de gör MKT för familjerna, inkl. uppföljningar för de anhöriga osv osv efteråt.

Hoppas du får en bra dag Elisabeth. Styrkekramar från
Madde-Umeå

Anonym sa...

Följer din kamp <3

Anonym sa...

Elisabeth, jag vill bara säga att du ofta finns i mina tankar trots att jag inte känner dig. Jag är glad att du verkar ha en sån fin familj och fina vänner nära dig. Styrka och varma kramar till dig! / Mia

Anonym sa...

jag har så svårt att acceptera din försämring. kram <3

Anonym sa...

LIDER SÅ MED DIG. ÖNSKAR ALL CANCER ÅT HELVETE. KRAM

Anonym sa...

usch, inte kul å höra om ditt onda knä å den frustration du måste känna över vården du fått vid några tillfällen. Men jag måste erkänna att mitt i allt elände log jag faktiskt några gånger när jag läste ditt inlägg. Karlar är då något nödvändigt ont ibland. Tankspridda taxar är en bra liknelse. Jag har också såna fingerskenor som din son. Jag har EDS och måste ha dem för att kunna skriva med bland annat. Riktigt smart å markera dem med nagellack. Jag har mina i två små askar, en för höger och en för vänster. Jag älskar din blogg och din styrka gör en alltid på glatt humör. Tack!

Anonym sa...

Hej Elisabeth! Har följt din blogg sedan ni var med i sofias änglar, ville bara säga vilken kämpe du och din familj är!
Jag jobbar som sjuksköterska och man behöver inte heparinisera om porten ska användas inom 24 h igen. Detta gäller iallafall subcutan venport som jag jobbar med.

// Anna

Anonym sa...

Är det någon som har rätt att "gnälla" så är det Elisabeth... Dessutom gnäller hon inte ens.. har följt bloggen i 2 år o aldrig kommenterat,men blir tvungen att sätta dig på plats,hon berättar bara fakta....
Elisabeth,jag tänker på dig o din familj jätte ofta... Du berör mig och du är en stor inspiration för mig,kramar

Anonym sa...

Ojoj va kvinnor kan skriva ;) (antar de e mest kvinnor som kommenterar), å vad kvinnor kan glömma bort hur vi själva e ibland ;) . Elisabeths man-Elisabeths rätt att klaga ibland. Våra män-vår rätt att klaga på dom ibland. Däremot så låter vi ju inte andra klaga på våra män..det e inte ok. Det här är ju hur vi avreagerar oss ibland när nåt går snett. Men inte låter vi ju andra klaga på egen karar ;) Å Jörgen e ju en klippa, å har varit under den här hemska resan. Jag tycker det som beskriver honom mest är det du inte säger :) Inget "han kommer inte klara alla 3 barnen när jag går bort"..det säger mkt att du som den starka kvinna du är, har den tilliten till honom. Å alla bråkar ibland, det e bara sunt och hör till. Å i den situationen ni är..ni gör det mkt bra :)
Däremot kan vi alla klaga på att folk tar sig tid att glo istället för att hjälpa till! För det är allas angelägenhet. En dag kan det vara vi som ligger där och känner oss minst i världen å behöver hjälpen.
När det kommer till hemsjukvården..det är såklart frustrerande för alla då det blir såna där dagar. Men utan sommarflickorna (som såklart missar mer) så har vi ingen hemsjukvård. Är ofta dom som börjar jobba där sedan när skolan är klar. Och det finns dagar då saker går fel..även för sjuksköterskor. Frustrerande för patienten absolut, men imorgon nytt försök :)

Å tillsist all styrka till dig Elisabeth. Sku jag kunna, så skulle jag ta din sjukdom några dagar så du skulle kunna få dra ett riktigt träningspass och bara njuta av en frisk kropp.

Anonym sa...

Tack Elisabeth för att du vågar att berätta precis som livet kan var och är. Vi är säkert många som alltid drar på ett leende och säger, jo tack allt är bra. Elisabeth Du vågar och det gör att fler också kanske också vågar vara sårbara, ha ångest, men också glädjas av de små ting i vår, ibland, konstiga värld utan att behöva vara konstig. En kram från mig, okända Birgitta, som följer Dig på mitt sätt och med mina tankar och om livet. Du finns ofta i mina tankar.

Anonym sa...

Kom ihåg att du är värdefull. Att du är viktig här och nu!

Kram

Anonym sa...

Tycker hemskt synd om dig. Men blir förfärad av fanatismen som omgärdar din person på denna blogg. Känner du dessa? Alla? Det finns ju de som skulle ge sitt eget liv eller något annat för att hjälpa dig. Herregud, låt inte detta gå fullständigt åt fanders Dina klagomål på din make är inte snällt, fast jag förtår din frustation, var glad att han finns där för dig! Om han började gråta betyder ju det att det har blivit alldeles för mycket för honom att ta emot! Att bära på sina axlar, han finns ju där hela tiden. Dina " vänner" här på bloggen har ju aldrig träffat dig, de läser med spänning varje dag vad som händer. Men inte mer! De FINNS inte där för dig! Att skriva några rader i bloggen är bara ett sätt att "få vara med". Förnumsiga kärringar som tycker de GÖR så mycket!Jag kan lova dig att de kommentarerna att de får sig en tankeställare är rent skitsnack. Bara de som ÄR eller VARIT sjuka kan tänka så. Hon som sänder kramar från Sundsvall önskar att hon kunde ge lite av sig själv till dig. Jag kan lova att det skulle hon INTE göra! Men om DU mår bättre av att läsa dessa fanatiska rader så är det helt ok. Men klaga inte så mycket, så här är det i vårt land och du har ju fått jättemycket som alla, eller i a f de flesta i din situation aldrig kommer i närheten av. Med det säer jag bara som en annan ( icke fanatisk man/kvinna skrev ) varje gång man har ont så tror man att det är cancer och man blir dödsrädd! Bara en sak till De som är anonyma blir hånade för det men skriver själva bara ett namn som kan vara en av hundratusentals, så snacka inte om att vara.....Anonym!bb

Anonym sa...

Heja Jörgen!!!!!
Strunta i vad alla elaka tanter skriver om dig! Du ÄR SNYGG OCH HA NÅT I HUVUDET!!!! Det är synd om dig ochså, för din fru e ju sjuk.men du tar hand om henne undrar om de elaka kärringarnas man skulle gör det om de blev sjuka. och du elisabet klaga inte så mycket
hälsningar Meridth josssner 12 år och lika sjuk