lördag 7 juli 2012

Jobbiga dagar i Norrköping

Torsdagen gick jättebra att köra ner till Norrköping. Vi åkte förbi Campus och hälsade på Isac och hans kompis.  Vi såg på en fotbollsträning, var iväg och tog en sen lunch innan vi checkade in på hotellet.
Då mina ben var svullna så lade jag dem i högläge mot väggen. Helt plötsligt kändes det som jag fick en värsting snorlobba i halsen men det visade sig vara jättemycket halvkoagullerat färskt blod.
Jag som aldrig blöder näsblod blev därav ganska chockad. 
jag sköljde ur munnen och ringde sedan hemsjukvården. Mitt i samtalet kom dt mer blod i munnen och började spruta ur näsan så jag målade väggar och lakan röda hör på hotellrummet. De rekommenderade att jag skulle ta mig till en jouröppen vårdcentral för att vara på en säkra sidan var det kom ifrån. 
Jagh gjorde som de sa och strax före 21 fick jag komma in och kolla läget vilket kändes skönt så att jag kunde sova lugnt på natten.


 Under natten var det inte näsblodet som var problemet utan mina ben och leder började krångla. F-N. Varför just när man är bortrest. Från 03.30 var det hallabaloo på rummet och Jörgen fick serva mig med antal morfintabletter och sedan öven stesolid. (Jag som skulle avstå dessa på grund av blödningsrisken... men  vad gör man inte. Smärtan är olidlig!)

Jörgen ringde och kollade med Kolmården som INTE hade lånerullstolar!? ! Jag skulle inte klara mig utan rullstol igår. Kunde inte stödja på vänster benet. Samt att jag satt och slumrade lite då och då av allt morfin jag petat i mig extra.
Jörgen ringde runt och fick napp på Otto Bock som lånade ut en en rullstol till oss över dagen helt gratis!! Vi  kunde sedan lämna rullstolen på hotellet och de hämtar upp den på måndag. (Tack till någon Stefan Berglund på Otto Bock.)
(Ringde förresten ner mamma till Norrköping kl 05.30 på morgonen när jag vaknade med mina ledsmärtor. Ville inte att Joels dag på kolmården skulle bli förstörd. Och mamma kom självklart ner och tillbringade sista dygnet med oss!)


 Linbanan tyckte Joel var jättekul!

 På väg tillbaka till  bilen efter 6 timmar på Kolmården. Det blev middag på restaurang innan vi drog oss tillbaka till hotellet.
 Närbild....
Nu är det lördag och vi ska åka och se avslutningen och sedan är det dags för hemfärd.
Ska bli SÅ skönt att komma hem. Detta har verkligen tagit på krafterna.

45 kommentarer:

Anonym sa...

Din styrka och omtanke om dina barn är enastående! Jag har inga ord för vad du tvingas gå igenom men mina tankar är ofta hos dig. ni är en otroligt fin familj och din mor verkar också helt fantastisk. Kram till er alla! Cilla

Anonym sa...

Fina du vad du kämpar. Var nyligen på Kolmården och jag som är helt frisk var helt slut så det är imponerande att du orkar och biter ihop. Vad berodde blödningarna på? Medicinen?

Stora styrkekramar

Ulrika Mattsson

Anonym sa...

❤❤❤

LillaTuss sa...

Så mycket kärlek du har omkring dig. Det är ovärderligt i din situation ♥

EmiliaJ75 sa...

Du är enastående! Lider med dig så, varför ska du inte få ha det bra utan smärtor och elände?!
Fantastiskt att du orkar kämpa på för din familj, det kommer de ALLTID att minnas.
Stor kram!

Unknown sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Anonym sa...

Gött att ni fick till det så att alla kunde njuta av kolmården,

Tycker det är en rogivande plats...

Kämpa på , du e grym
Cissi

Anonym sa...

Din header är kanske det sista Elisabeth (och alla andra som besöker hennes blogg) väljer att sätta sin energi på!!

Anonym sa...

Som jag beundrar din kämparglöd.. Imponerande att du orkar ta sig för allt trots att du har det så tufft med smärtor osv. Du gör verkligen allt för dina fina barn.. Du är fantastisk!!! Vad skönt att du har en så underbar mamma, som oxå gör allt för sitt barn..

Hoppas resan hem går bra och att du får koppla av riktigt när du kommer hem!

Stora varma kramar
Angelica i Skåne

Anonym sa...

Kära Elisabeth, blev alldeles tårögd av bilden på dig och Joel och din mamma, när du och Joel håller varann i handen. Jag känner så för dig och din familj, varför ska livet vara så orättvist mot en sån underbar mamma och människa som du♥Kram/Lotta, Varberg

Geddfish ♥ sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Anonym sa...

Din blogg andas så mycket Kärlek!
En stor varm kram. Gerd
¸.•°`♥✿⊱╮

Anonym sa...

Om du visste hur mycket du ger mig. Tack för allt du delar...tankar, känslor, skeenden.
Världen vore en bättre plats att leva i om fler var som du.
Kram Ansi

Unknown sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Unknown sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Anonym sa...

Kramar i massor <3 <3 <3

Unknown sa...

Du är min idol!!
Du är så stark!!
Din kämpar glöd ger mig viljan att kämpa med allt som jag tycker är jobbigt. Det går inte ens att jämföra med dig! Du kommer alltid ha en stor betydelse i mitt liv och dig tänker jag på varje gång jag har det jobbigt!

Du är en sådaan fantastisk människa!! Många styrke kramar!!

Anonym sa...

Måste säga en sak... Din make Jörgen... Han ser så stark ut! Det är väldigt "lätt/vanligt" att som nära anh vara, känna och se sliten ut. (Vilket är HELT förståligt!! Jag vet...) Men han liksom bara ser... STARK ut! Hoppas att han är en klippa för dig att luta dig mot!
Hoppas eran lör bara blir bättre och att hemresan går bra!
Sen är ni nog alla i behov av lite god sömn i era egna sängar! För det finns iaf inget som är så skönt att sova i som i sin egna säng!
Och din mamma... VILKAN MAMMA!!! VILKEN MORMOR!! Och när jag ändå är igång... dina GRABBAR! Där har du 3 guldklimpar som du putsat väl på! Och att DU Elisabeth är en UNIK och helt UNDERBAR person.. DET hoppas jag verkligen att du har förstått!!!
Summasumarum... Du verkar ha en VÄLDIGT FIN familj!!! ❤

STOR kram från mig och mina 3 grabbar

Anonym sa...

Är det någon som varit dum igen? Massor med borttagna inlägg och då misstänker man ju att det varit dumma kommentarer. Att folk bara orkar. Skäms!!!

Anonym sa...

Anonym:
Jag tror inte att någon varit dum.
Man kan själv ta bort sin kommentar om man skrivit fel.

Så gjorde jag, för jag ville inte ha med min profilbild, jag tog bort min kommentar, men den gick inte bort alldeles, så det ser ut som om bloggens ägare tagit bort den.

Du kan se att jag skrev om igen, precis därefter, jag heter Gerd.

Och jag ger Elisabeth och hela hennes fina familj en jättestor kram full av kärlek!
¸.•°`♥✿⊱╮

Anonym sa...

Du fantastiska kvinna
En kämpe utan dess like
Du får mig att leva i nuet o njuta lite varje dag ❤
/kramar ifrån Skåne
Marie

Sister Moonshine sa...

Fy vad du får utstå och vad du faktiskt klarar av! Du är en kämpe, förebild och fantastisk kvinna och mamma. Jag strävar efter att orka på samma sätt jag också, men då jag inte alls mår så dåligt som du och inte heller har samma krav på mig (med lite yngre barn och så) fixar jag min vardag hyfsat. Jag följer såklart det du hittar på att göra om dagarna men kan inte låta bli att uppmana dig att dra ner på takten lite nu. Vila också, snälla Elisabeth, så du hinner ikapp. Kram.

Anonym sa...

<3<3<3<3<3 Åsa från dalarna

Sofia sa...

Hej fina Elisabeth! Det skär i hjärtat att höra att du mår sämre igen, tusan också! Men du är en riktig envisegula som tar dig igenom det mesta, trots att kraften sinar!

Å din fina man, vilken klippa! Bättre man kan du inte ha!
Å din mamma vilken fantastisk människa! Ja all din familj är helt enkelt de bästa du kan ha runt omkring dig! Fantastiskt!

Massor av kramar Sofia

Anonym sa...

Du kanske har ett för tufft schema . Borde kanske ta det lite lite lugnare. Kram Gunilla numera 53!

Lollo sa...

<3 till dig fina starka Elisabeth, hoppas du får så mycket tid kvar här på jorden som är möjligt, och att du mår så bra det bara går, och får vara pigg så länge det bara går <3<3<3

Anonym sa...

Kära Elisabeth, ta det mycket lugnare, jag skulle aldrig orka
med ditt tempo!! Styrkekramar!

Anonym sa...

Jag tänker på dig och livet varje dag. Kram

Anonym sa...

Du ger dina barn, familj, och vänner otroligt fina minnen att spara och plocka fram! <3<3
Hoppas du får möjlighet att vara nära dina kära många dagar ännu!!
Kramar till er alla från Pernilla

Unknown sa...

Du kämpe!! Du verkligen tar ut dina yttersta krafter för att orka. Du är suverän! Jag vet att du inte är ett fan av tips och så, men jag vill ändå ge dig ett med tanke på näsblodet. Min Tilda fick jättemycket näsblod när hennes trombisar var låga. Vi hade alltid neceril och en tamponad till hands. Man dränker in tamponaden i neceril och kör upp ganska högt upp i näsan, samtidig som någon annan nyper ganska hårt om näsan. Tilda tapetserade också väggar och sängar friskt ett tag. Ett litet tips från mig.
Stor kram på dig Elisabeth

Anonym sa...

Bara att hålla med alla andra-vilken kraft du har!!!
Vilken kraft ni alla har-helt otroligt!
Hoppas ni nu kommer hem i lugn och ro och får tid att hämta kraft igen....

Styrkekram mariab

Marie.E sa...

Det känns alltid bäst att vara på hemmaplan när man är dålig. Men Joel fick en bra Kolmården resa:-) Nu hoppas jag att du får lite lugn och smärtfria dagar i värmen. Jag har 6 veckor kvar av min graviditet och ligger som en flodhäst me svullna fötteri soffan :-) Kram!

Ann-Louise sa...

Så jobbigt att du måste ha så ont,räcker de inte med allt annat...jag skulle oxå säga att du måste nog trappa ner på takten och bara vara,,samtidigt ska man ju inte bara sitta och vänta....ja de är en svår balansgång....lovar att alla vi som följer din blogg skulle vilja ta ALLT ditt onda så du får vara smärtfri och må bra...FY FAN vad livet är orättvist,en massa skitstövlar och tex mördare dom får leva...MEN en så underbar person som du ska livet vara så kort för...men dom vill väll ha dej i himlen oxå,kanske ska du vara arobicstränare där och en lärare i positivitet..Styrkekramar i massor de kan du verkligen behöva nu...och som sagt du finns i tankarna hela tiden,,,som jag skrev att när jag hade en övare med mej på jobbet så pratade vi om dej,för vi följde båda två din blogg,och hon sa de är därför jag kommit på att jag måste göra nått av mitt liv,så nu ska hon börja plugga. SKÖT OM DEJ GOOOOA ELISABETH.och tack för att du orkar tänka på oss oxå...de ska du inte göra om du inte orkar.

Anonym sa...

<3 du är bäst!

Johanna sa...

Vilken kämpe du är. Så jobbigt att få extra problem när du är borta... Skönt att det löste sig så bra för er alla trots allt!

Hoppas du får lite lugnare dagar nu så du kan samla kraft igen ♥

Kram Johanna

Anonym sa...

Hej! Vill bara skicka en stor styrkekram till dig och resten av din fina familj! Kramar från Råneå

Anonym sa...

Du store kämpe!!! Kramar i massor!!!! kram till Jörgen o din fantastiska mamma!!!

Heléne S i Värmland

Anonym sa...

Lördags kram till dig och Jörgen från Ylwa.

Jeanette sa...

Brukar läsa din blogg Elisabeth men har sällan kommenterat, kanske för att jag saknar ord för sin situation. Hoppas cancerforskningen skyndar sig framåt så vi snart hittar ett effektivt sätt att bekämpa de små monsterna med. Fram till dess så önskar jag dig fina ljumna sommardagar med din fina familj. Sköt om dig, du är bäst!!

Anonym sa...

Vad du är fin på alla bilder Elisabeth.
Vila dig nu och ta det lugnt...

Kram från en läsare

Ph sa...

Varma tankar till dig och din familj! Jag inspireras så mycket av din kämpaglöd, du har gjort ett sådant stort intryck på mig och det kommer jag att ha med mig livet ut!
Stor kram från en trogen läsare

Anonym sa...

Elisabeth ! Ja du starka kämpande kvinna, du får verkligen vara med om mycket lidande ,tänker på dej & din familj varje dag. Visst är det skönt att bara vara hemma oxå.
Ha de nu så bra du kan .Kramizar
Gull i Skåne.

Anonym sa...

Hej Elisabeth!
Oh vad olägligt,hemskt det måste kännts:/
Men som du skrivit,Ger Du Inte Upp,
du får ännu mycket tid,av mig,
mångavarmakramaromDIG,
kicki Vö (m make)

Anonym sa...

Vilken kämpe du är!!!! Du är en ängel utan vingar som får en att inse att livet skall levas här och nu. Många styrkekramar till dig Elisabeth..Kram

Anonym sa...

Lilla hjärtat, du är sååå tapper och jag känner ingen som ger såå mycket av sig själv till andra. Önskar att det gick att trolla bort den dj-la sjukdomen.

Varma kramar i massor från Marita