lördag 1 oktober 2011

Pigg utsida och trasig insida


TACK Intrum Justitia och alla mina kollegor där. Jag blev så glad när jag fick den underbara blomgruppen och kortet betyder nog mest där det står "Saknar dig" och "Tänker på dig".

Jag läste en kommentar från några inlägg tillbaka där en läsare undrade hur man kan vara så pigg och ha cancer. Då kan jag säga att sjukdomen är riktigt oberäknelig och djävlig. Ena dagen är man pigg och är ute (det är då folk ser en) och andra dagen är man som klubbad på soffan. Ni som följt min blogg ett tag vet också att jag hamnat akut på sjukhus några gånger. Både i påskas och strax före midsommar låg jag inne på grund av problem med benen. Ena gången fruktansvärda smärtor och nästa gång tappade jag känseln från knäna och neråt. Den sistnämda gången fick jag sitta i rullstol ett dygn...

Många säger att jag ser pigg ut och visst med lite solbränna och smink så både ser jag och känner mig pigg tidvis. MEN på insidan är jag trasig nästan överallt.
Lederna värker, tumörer i hela ryggraden, bäckenet, båda höfterna och i levern. Nu senast i augusti hittade de även en i halsen. Jag har strålat delar av kroppen som gör att jag mår lite bättre. Vänster höft, ländryggen och bröstryggen. Undrar om jag inte har massa skräp i vänster axel också, känns som det.

Till och med ögonen börjar trasa sig. Jag tar antibiotika och ögondroppar.

Men man kan inte gnälla och leta efter alla fel hela tiden(det tar för mycket energi) utan försöka hitta de positiva sidorna. "idag mår jag bra", "idag kan jag träna", "nacken värker inte" etc.
Ibland kanske jag vaknar med smärtor i rygg och nacke på morgonen men pushar mig själv att ta mig upp och iväg på yoga. (Om möjligt alltså. Det är inte så att jag är dumdristig. Ibland så skriker kroppen tvärnej!)
Oftast dock om jag "tvingat" mig iväg så känns det så bra när jag är där och ännu bättre efter.
I morse var jag på Bodybalance och det är SÅ skönt att vara där och röra sig till musiken i ett mjukt och sakta tempo.
Jag känner att jag måste försöka röra på mig så mycket som möjligt om jag ska orka med att få cellgifter VARJE vecka. Varje tisdag är det giftinjektion.

På dagen idag lördag har jag varit och sett EN hockeymatch med Adam. Han har match nu på kvällen också men nu i kväll skriker kroppen NEJ. Och jag är SÅ trött.

Laddar för att åka med Isac i morgonbitti på hockeymatch på hemmaplan. Jörgen åker med Adam som har match samtidigt i Mälarhöjden.

För att pigga upp mig lite så lägger jag upp en bild från förra sommaren när jag hade jättetjockt hår och var något tunnare. (nu är det tvärtom... jag har blivit tjockare och håret tunnare...)
Jag och Tina;

Vill också skriva att jag tycker det är kul att så många läser min blogg även om ni inte skriver någon kommentar. Jag kan ju se på min "statistiksida" att ni är mellan 2000 och 3000 som läser varje dag, och totalt sedan jag började april 2009 så har jag 610000 träffar! (Senaste månaden är det över 70000 träffar.)

Jag brottas med livet,
oavbrutet på jakt efter varje glädjeämne.
Letar ambitiöst efter svar
och pressar ur också det smärtsamma.
Jag undersöker livet grundligt,
fångar in det.

av Marita Golden

16 kommentarer:

Anonym sa...

Fina, tappra, kämpande Elisabeth.. önskar dig det bästa!
kram
monika

Anonym sa...

Läser och tänker på dig varje dag.
KRAM!!!!!
Petra, Orust

Jane L sa...

Jag är en av dom som är dålig på att lämna kommentar... läser ofta och tänker på dej ofta även om vi inte känner varandra. Du verkar vara en underbar person och jag beundrar dej hur du, trots allt som händer med dej, orkar med allt! GIvetvis så är det ju så att man "måste" men det lyser igenom med så mycket glädje och (ursäkta uttrycket) jävlaranamma från dej! Massor med kämpa på kramar till dej....

Ännelaij sa...

Jag är dålig på att lämna kommentarer..tyvärr...
Läser din blogg varje dag genom RSS-flöde.

Nu kan jag inte låta bli att kommentera ditt inlägg eftersom jag tycker att det är en okunnig läsare som skrev den kommentaren.
Alltså, cancer är allvarligt och du ska inte behöva "försvara" att du ser pigg ut.
Läsaren kan inte ha följt dig så länge. Det har jag gjort och jag tänker på dig VARJE dag även fast jag inte känner dig.

Du är Elisabeth och du är så bra.
Beundrar din förmåga att formulera dig. Försök att inte ta dessa naiva kommentarer på för mycket allvar så du går i klinch med sådana personer.
Det är inte värt det.
Vi är så många andra läsare som vet vad du gått/går genom.

Kram från Annelie

susanne sa...

Du är så fantastisk och ett föredöme för oss kvinnor.
Följer dig och din blogg.
Hoppas det går bra för era söner med hockeyen idag.
tre av min mans 4 söner spelar så jag vet vad det vill säga.
Varma kramar

Kajsa Bergman Fällén sa...

Ja precis så är det ju, från att vara pigg som en mört en dag kan man vara helt sänkt nästa.... dels på så sätt att man "bara" är trött och sliten (som igår när jag sov hela eftermiddagen) eller på det värre sättet, när man blir akut dålig på ena eller andra sättet. Som "oj du hade visst en lungemboli" (ja jag tyckte väl att jag var lite andfådd). Hel på utsidan, trasig på insidan, bra uttryckt för precis så är det ju!

MiaD sa...

Jag är också jätteusel på att lämna kommentarer men jag läser dig varje dag. Du är en fantastisk människa och mamma!

Anonym sa...

Och då är det faktiskt dags att jag skriver! ;o) Följer din blogg genom tårar, ilska och skratt. Du gör både intryck och avtryck genom ditt uttryck... och framför allt så är du omtyckt. ;o) Hade kunnat skriva spaltmetrar om allt jag tycker är positivt med dig och det är nog som någon klok tidigare uttryckt: "Glädjen har så många ord, men sorgen har så få". DU är glädje, trots allt sorgligt du får gå igenom. //Jenny

Anonym sa...

Det är helt underbart att få läsa om din energi. Min familj går just igenom jobbigheter och jag försöker göra som du, ta emot alla positiva kickar. Jag är en gammal Intrumare (nybliven avtalspensionär) och jag blev så glad att se att dom tänker på dej och uppmärksammar dej.
Många kramar. Britt

Anonym sa...

....jag är också en av dem som bara läser och aldrig lämnar ngn kommentar.. Jag beundrar ditt mod att blotta dig så på nätet. Har varit medpatient till min man som insjuknade i cancer för 10 år sedan.
Flera av mina bekanta har även fått bröstcancer. Du är en kämpe och jag
tänker på dig men även på din stora familj som behöver stöd och hjälp i hela den här röran som hänt er.

Lillan sa...

Hej
Jag läser din blogg och tycker att du är så fantastisk som orkar allt du gör med allt skit du har i din kropp. Skriver sällan någon kommentar men önskar dig det bästa. Kram från Gotland

Linblå sa...

....jag är också en av alla som bara läser men inte lämnar några kommentarer. Är själv medpatient till min man som insjuknade 2001. Med barn och sjuk man så blir det lite "mycket att tänka på"..... Du är verkligen en hjälte som bloggar om din sjd och dina tankar. Beundrar dig verkligen. Kramar till dig och även till din man och barn. Kram Lena

Anonym sa...

Läser varje dag och förundras över din styrka och din vilja att leva! Önskar dig och din familj det allra bästa.

Berit sa...

Ja du. Du är tapper och enastående. Bara av att följa din blogg får jag kraft som underlättar det för mig att kämpa med samma sjukdom som du (liknande spridning). Vet inte hur många gånger jag har tänkt "kan hon så måste jag också kunna kämpa". Svag vissa dagar o stark vissa... Detdär är verkligen ngt jag känner igen. Ofta blir jag svag efter de starka dagarna. När jag är fysiskt stark passar jag på att göra så mycket och det är som om det ska betalas nästa dag.
Beundrar dej!

Anonym sa...

Jag läser Din blogg varje dag...
Ganska dålig på att kommentera.

Du är en fantastisk kvinna som låter oss följa dig både på din insida & utsida.
Tänker på dig fast jag inte "känner dig" och Du är en sann kämpe...
Hoppas Hockeyn gick bra.

Och sen är jag lite nyfiken på bilder från husrenovering...
Är det klart, har allt blivit bra?

kramar till dig...
/ Hockeymamman Camilla

Unknown sa...

Jag både läser och skriver kommentarer lite då och då. Du skriver så bra om hur det känns på insidan.
Min dotter är också så pigg ibland (till och med piggare än jag), men då blir jag så himla lycklig. Även att jag vet att hon är full av gifter i sin lilla kropp så finns det alltid en gnista av liv och glädje i henne. Det är ungefär som med dig.
Det är när den gnistan försvinner som jag kommer att bli orolig, för det vill jag aldrig se. Ni är såna kämpar och hyllar livet. Underbara är ni som fajtas mot skiten.
Kram