tisdag 15 maj 2012

Vita Arkivet

SÅ TRÖTT....
Dels av cellgiftet igår och sedan psykiskt av alla knäckande besked hela tiden.  Att leva i vardagen och samtidigt "planera" för döden är helt makabert.
Jag har idag stängt ihop mitt Vita arkiv. Det är ifyllt så mycket jag kan för att hjälpa mina efterlevande med mina önskemål men en del måste de få lägga egen prägel på.

Idag ska vi till banken för att lägga om lånen. Tänkte att vår personliga bankman kan hjälpa till om det är mer praktiska saker som behöver göras på samma gång.

Min svägerska läste detta på en gravsten för några år sedan och skickade till mig.
Jag ska ha något liknande och det känns bra att jag kan förmedla detta i VIta Arkivet. Alla borde fylla i Vita Arkivet då man aldrig vet vilken dag som är den sista här på jorden.
Nu är mitt ifyllt och bevarat. Känns bra att lägga det åt sidan för att tryggt kunna leva RESTEN AV MITT LIV.

Sätt dig vid min grav en stund
Här är så tyst och ensamt
Tala till mig vänligt stilla
Som till en som inte kan svara
Mig förunnades det ofattbara
att som människa få leva några år på jorden
Gläd dig du, som än ser solen
av Heidenstam

73 kommentarer:

Anonym sa...

Hej Elisabeth!
Jag har inte skrivit förut men följer din blogg genom både glädje och sorg!

När jag läste ditt inlägg så dök dessa, för mig, vackra ord upp:

SJÄLAR SÄGER ALDRIG FARVÄL!

Kanske kan de orden vara vackra även för dig!

Kram Leontine

Anonym sa...

KRAM Annika

Annika sa...

Jag blir stum och känner mig dum när jag läser dina rader idag på grund av att jag är och har varit så självupptagen av mitt, mitt, mitt examensskrivande. Du tappert kämpande människa fyller i Vita Arkivet....många, många medmänskliga kramar från väst till öst.
Annika

Anonym sa...

Du är en kämpe av stora mått.
Dina ord ger mig styrka när jag behöver det som mest.
Fick upppleva i helgen att man inte vet när det är ens egen sista dag. En ny stjärna tändes alldeles för tidigt på himlen.

Bamsekramar från Marie i Västerås.
<3 <3 <3

Anonym sa...

Kram/S

Anonym sa...

Vita arkivet vill jag helst inte plocka fram för egen del - men jag vill gärna att mina anhöriga fyller i det.... FÖR svårt - feg!! Du har gjort dina nära en stor tjänst, de har nog att grubbla på ändå när den dagen kommer. Hoppas att du orkar finnas kvar länge till. Med alla dystra progngonser som haglar tätt förstår jag att det blir jobbigt att hålla modet uppe! Du är beundransvärd!!! En undran jag har är om man kan känna NU är jag färdig, nu är det dags att lämna livet. I vilket stadie kommer den känslan OM den kommer?!Det är många som gått före redan, så rädd för att dö behöver man inte vara MEN känslan av att bli tvingad att lämna och hur blir det i tomrumet efter en för de som finns kvar - den känslan måste tära svårt!
Som frisk har man mycket att vara tacksam för!
/Elisabeth W

Anonym sa...

Igår skrev jag att du inte ska ge upp. Det ska du inte.
Jag och en vän pratade om döden vid ett tillfälle och jag vet att vi pratade om att man alltid pratar om att "man ska kämpa" och "inte ge upp". Det tror jag på. Jag tror att en människa som verkligen vill leva, får styrka att leva lite till. Samtidigt kommer man till en dag då man inte längre orkar kämpa fast man gör det för andras skull. Det kan vara skönt att få känna "Det är ok att jag lämnar nu".

Du ska däremot inte lämna än och du lever just nu och du finns där hos dina nära och kära. Du är stark och ger mycket värme och styrka till din familj.

Jag tänkte även på det här med själen. Jag har hört att de gjorde något "försök" i USA. De vägde personer före och efter döden. Människan blir lite lättare när den dör. De som gjorde dessa försök menar, att det är själen som lämnar kroppen. Kanske är det så, ingen vet!

Undrens tid är inte förbi. Jag önskar att du får leva länge än. Stor kram till dig, fina Elisabeth.
/Lotta

Ingrid H sa...

Hej Elisabeth.
Har följt fin Blog sedan 2009. Mina tankar är med dig- även om du nu i ditt liv ju inte har någon hjälp av det. Så starkt och rejält du skriver - om hur du lever i nuet - samtidig som du förbereder för döden. Makabert är rätta ordet. Du ger oss som följer din blogg - och kanske särskilt oss med cancer - et fantastisk och livsviktig inblick i livet. Du avmysifiserar och naturliggör livet med cancer och döden - som de flesta av oss bävar för. Tänk vilken viktig roll du har kunnat utspela här på jorden, för dina medmänniskor. Tack.
Hoppas du har många fina dagar kvar tillsammans med dina nära och kära.
Med vänlig hälsning, Ingrid Henriksen

Anonym sa...

HUR gör du? HUR har du kraften att dela med dig.. dela med dig av t.o.m. tankarna kring hur du vill ha det om och kring den tiden du ska få använda dina änglavingar...?! Du ger mig så många tankar jag aldrig förr tänkt... en ny syn på livet.. och döden...
Jag bara undrar HUR du fixar att dela med dig av allt detta när du är SÅ himla LEVANDE och ändå mitt i tankarna kring din sista tid!
Du är SÅ himla UNIK Elisabeth!!!!
Det är ju som du säger... man vet ju aldrig när det händer...
Förut viskade jag till mina barn när de skulle somna: "Jag älskar dig och jag kommer alltid finnas hos dig".
Men nu viskar jag istället varje kväll vid läggning: "Jag älskar dig och vet du... du kan bli precis vad DU vill"
Livet blir vad vi gör det till.. men vi kan inte bestämma när vår sista stund är kommen (om man inte avsiktligt vill bestämma det så klart)!

Och så läste jag det Leontine skrivit här ovan.. det var så fint..."SJÄLAR SÄGER ALDRIG FARVÄL"

STOR VARM KRAM... för kramar är den bästa medicinen!

Lotta sa...

Hej Elisabeth! Jag tänker så mycket på dig o din fina familj!!! Jag beundrar din styrka o ditt klara sätt att se på livet! Skickar massa med varma kramar till dig! Lotta Lundgren

Christina sa...

Hej Elisabeth !
Jag läser dina inlägg varje dag, och idag läste jag även den fina "dikten"
Jag blir så ledsen och rörd utav allt du skriver, och du har sån kämpar-anda inom dig !
Kramar till dig och din familj från Christina..

Johanna Åbrink sa...

Fina fina Elisabeth!

Kärlek/
Johanna

Anonym sa...

Som så många skriver, du är otroligt stark med hoppas även att du ibland tillåter dig att vara liten och svag. Det är inte samma sak som att ge upp.
Precis som du skriver borde vi alla skriva i vita arkivet för vi vet aldrig hur länge vi får vara med. Klokt av dig!
Jag är så tacksam för att du lär mig att ta vara på livet.
Önskar att jag kunde ta över lite av din börda.
Många varma kramar Maria

LillaTuss sa...

Jag är nog lika förundrad som andra över vart du hämtar dina krafter från men när jag tänker efter är det inte så konstigt att du orkar. Fantastiska barn, make, familj, släkt, vänner... jag behöver inte säga mer ♥

Heidenstams ord var de vackraste jag läst på länge. Jag pratar alltid med pappa när jag besöker hans grav även om jag vet att vi kan samtala överallt.

Att själar aldrig säger farväl har jag fått bevis för flera gånger ♥ och blev extra glad när jag hittade en tavla med dessa ord

Finns här:
http://www.kreativinsikt.se/tavla-sjalar-sager-aldrig-farval-p-731-c-436.aspx

Annika E sa...

Elisabeth,du kommer att följa mig genom hela mitt liv, att du klarar detta visar på enorm styrka och en kraftfull kärlek till din familj, du ger mig styrka genom att jag bara följer din blogg, de vardagliga problemen man har försvinner omedelbart.Många styrkekramar till dig, du är unik!! Annika E

Anonym sa...

Hej Elisabeth!
Jag har följt din blogg sedan Sofias änglar, Jag beundrar dig och din familj det är så mycket kärlek er emellan trots det svåra ni går igenom. Jag förlorade min syster i lungcancer för 3 år sedan, jag minns henne extra när jag läser om din kamp.Det är beundransvärt hur du orkar dela med dig av ditt liv.Varje dag berör du när jag läser din blogg. Många varma kramar till dig och din familj.

Anonym sa...

En av dem som blir alldeles matta när jag läser dina ord!! När min gamla mamma lämnade jordelivet hade hon skrivit några rader till oss barn-jag hade aldrig kunnat tro att min mamma tänkt som hon gjort-men nu vet jag att hon finns med oss hela tiden-även om vi inte ser henne! Faktiskt en tröst för oss vuxna barn när vår mamma gick vidare...
Tycker du är så klok, du måste ju nästan spricka av allt.. Du tar ett sånt ansvar -jag blir stum ( och det blir jag inte lätt) Hoppas du nu kan njuta ett tag och bara vila i nuet! Styrkekramar Mariab

Anonym sa...

Vet inte vad jag ska säga förutom att jag vill skicka en massa styrkekramar till dig!

Fröken Blund sa...

Här. hundra kramar kommer genom luften!

Photo by Maria sa...

Du starka underbara kvinna.. Livet är icke rättvist..

Massor av kramar...
Mia

Anonym sa...

Åh, Elisabeth! Det är så svårt att kommentera så att det inte låter platt! Det är ofattbart att du orkar dela med dig och att du kan sätta så träffsäkra ord på så svåra saker. Jag känner inte dig men har länge följt din blogg. Jag själv fick bröstcancer hösten 2010. Du är min förebild! Så vill jag också kunna hantera skiten om/när jag hamnar i den situation som du befinner dig i nu! All styrka till dig och många, många varma kramar! A

Anonym sa...

Elisabeth ! Skickar massor av styrkekramizar till dej & din familj. Kramiz Gull från skåne.

Anonym sa...

Det här är ett sånt här tillfälle när man vill att vackra ord ska flöda fram.
Men det går inte att få fram något vettigt alls. Mest pga av att situationen är precis som du beskriver, helt skruvad...

Det finns ingen rättvisa i att en fantastisk kvinna & 3-barnsmor befinner sig i den situation som du gör.


Det är däremot helt fantastiskt att du vill, kan och orkar dela med dig av dina tankar till oss som (ännu så länge) får vara friska!

Jag kommer att vara dej evigt tacksam för detta, för precis som en annan bloggläsare skrev så är detta något som vi kommer att bära med oss under resten av våra liv. Oavsett hur långa dom nu blir...

För det är det allra största som du uppnått med denna blogg, förmågan att få oss andra att förstå hur skört livet är. Hur tacksamma vi ska vara för att vi är friska. Och en unik insyn i hur en person som förbereder sig för att dö tänker och känner.

Jag hoppas att du får uppleva fortsatt många fina dagar med din underbara familj.
Jag hoppas också att du kan ta åt dig och glädjas av vissheten att du åstadkommit något riktigt stort i livet med denna blogg!

Bamsekram från Carina

Louise sa...

Hörde det här på Tv´n av en poet Thomas Campbell och tyckte den var så fin, säger allt egentligen.

" Att leva i hjärtat hos dem vi lämnar efter oss, är inte att dö"

Många kramar på dig!

Anonym sa...

DU är helt otrolig !

Du kommer alltid finnas hos dina barn och hålla deras händer natt som dag.

Kram Jennie

Anonym sa...

Jösses elisabeth, du är otrolig! som vill/orkar dela med dej av allt du går igenom,glädje&sorg lixom :) stum av beundran. Försöker att ej bry mej om energibovar, samt ta vara på allt som faktiskt är bra i livet!! Tänker på dej varenda dag och hoppas du orkar kämpa på länge till <3 / mvh ulrika på "mases"

Katarina sa...

Håller med dig ang.Vita arkivet. Min dotter avled i USA i oktober och tack och lov så fann hennes make ett Vitt arkiv, visserligen på svenska men med gemensamma krafter kunde jag planera hennes begravning i Sverige när han kom hit med askan till jul. Det är helt enkelt ovärdeligt som anhörig att få "hjälp" av den som gått bort.
Tack Elisabeth för din fantastiska blogg! Du är ett föredöme för oss alla, friska eller sjuka, barn eller förälder, alltid så insiktfull och klok och jag är säker på att din familj är vansinnigt stolta över dig! Kramar i massor till dig kära Elisabeth!

Anonym sa...

Ja, makabert, minst sagt. Man tappar andan för en stund. Tack för du delar med dig.
Det saknas ord liksom, man vill bara krama om dig och säga att allt blir bra, men det låter lite "futtigt", ja jag vill väl bara säga att jag tänker på dig. Fastän vi aldrig har träffats så känner jag ändå med dig, och tankarna finns hos dig. Som mamma gör det liksom lite extra ont i hjärttrakten när jag läser din blogg, och jag önskar dig allt gott trots att det är som det är. Stor kram från Anna <3

Anonym sa...

Blir stum. Av beundran. Ofattbart hur du orkar dela med dig av allt du går igenom. Tack för det, för allt. För att du gör mig till en bättre människa. Du har verkligen gjort skillnad, för många. KÄRLEK

Elaine sa...

Hej Elisabeth!! Jag har som många fler följt din blogg dagligen sen Sofias Änglar. Du är en så fantastisk person, som orkar och vill dela ditt liv med oss både i med och motgång.
Skickar denna dikt som jag tycker är så fin och som jag tycker speglar den Styrka du bär:

Att vara stark är inte
Att aldrig falla
Att alltid veta
Att alltid kunna

Att vara stark är inte
Att alltid orka skratta
Att hoppa högst
eller vilja mest

Att vara stark är inte
Att lyfta tyngst
Att komma längst
eller att alltid lyckas

Att vara stark är
Att leva livet som det är
Att acceptera dess kraft
och ta del av den
Att falla till botten
Slå sig hårt
Och alltid komma igen

Att vara stark är
Att våga hoppas
när ens tro är som svagast

Att vara stark är
Att se ljus i mörkret
Och alltid kämpa
för att nå dit.

Styrkekramar

Helene sa...

Jag blir så ledsen och rörd utav allt du skriver, och du är så stark och kämpar så mycket, jag önskar av hela mitt hjärta att du snart får slå dig till ro och bara njuta av dina kära barn och make.hela din berättelse om hur du kämpar varje dag för att dom ska få det bra när den stunden är inne. Man tappar andan för en stund. Tack för du delar med dig.
styrka och kramar i massor till dig kära Elisabeth!

Anonym sa...

Hej ! Jag har inte följt din blogg så länge, men kan inte låta bli att "titta in" nu och då. Du är så tapper. Jag är en mamma som för precis 2 år sedan hastigt och utan förvarning förlorade mitt äldsta barn Erik 25 år. Jag vill bara tala om för dej hur "nära" han ändå finns dagligen. Du kommer att vara med de dina i allt det dom gör, allt ni gjort tillsammans, allt ni fått uppleva ska bli det som bär dom vidare, glädjen över att ni fick ha varann kommer att tillslut gå hand i hand med sorgen.
Önskar dej bara så bra dagar som du kan få med din familj. Kramar från en mamma som lever i sin sons EFTERVÄRME varje dag!

Anonym sa...

Hej Elisabeth!
Igen,skönt att du "fått undan" Vita..Hoppas du kan försöka koppla bort lite av denna j..ä C! Svårt,ja det förstår jag,var nära din fam-skön tröst!Jag/vi GLÖMMER DIG ALDRIG!!!Du har hjälpt mig,att
tänka mer positivt.Kan du, så kan jag. MångamångakramaromDig,
kicki i Vö m make

Anonym sa...

Du är så FIN Elisabeth! Förundras varje gång jag läser din blogg för jag går in och tittar varje dag. Fast du kämpar mot denna gudsfärgätna sjukdom utstrålar du bara kärlek och styrka som hos ingen annan.

Du är fantastiskt och jag vill skriva och säga det till dig. Att du bär inte enbart upp dig själv och din fina familj utan även tusentals bloggare som läser din sida varje dag. Går inte att tacka dig nog för det du ger alla. Hoppas vi ger någonting tillbaks till dig! Mer kraft och styrka att kämpa hoppas jag du får. Och en massa kärlek från oss.

Jättestor kram!
Birgitta

Lina sa...

Jag tycker du är otroligt stark som orkar fixa detta, plus vardagen, din yngsta son som kräver lite mer och din sjukdom samtidigt som du förmedlar all positiv energi. Jag hoppas kunna skicka tillbaka lite här till dig! Håller tummar och tår för att det tar lång tid innan familjen din behöver öppna vita arkivet och att du får massa fina dagar till! Kram

Anonym sa...

När jag läser det du skriver kan jag inte låta bli att tänka på att det finns så många onda, illasinnade människor i vår värld som får leva och vara friska, en del behöver man till och med skjuta till döds för att få stopp på!!
Sedan finns det så många härliga, fantastsika människor, som du och min egen pappa.
Som drabbas av sjukdom och som inget hellre vill än att få vara kvar och se sina barn och barnbarn växa och ha det bra.
Pappa hade en väldigt stark nära döden upplevelse 2010, han beskrev det så otroligt fint, men ändå ville han, som han sa "hänga med ett tag till" för att vara med mig och sitt barnbarn lite till.
Han fick nästan ett och ett halvt år till innan sjukdomen tog överhanden och han somnade in
Vår värld är allt annat än rättvis ibland....
Önskar dig allt gott, fastän vi inte känner varandra finns du ofta i mina tankar
Många kramar

Anonym sa...

Hej Elisabeth! Har följt din blogg sen jag såg er i Sofias änglar. Har inte skrivit innan men nu skulle jag vilja skriva några rader till dig.
Du ger mig varje dag ny energi när jag tänker på dig. Du verkar vara en sådan stark människa. Du lever verkligen dagen till fullo. Det är något jag ska bli bättre på. Du är en fantastisk människa.
Tänker på dig o din familj.
Kram Annika från Skåne

Anonym sa...

Jag tänker så på dig! Varje dag. Fast jag inte känner dig. Du är helt fantastisk! Kämpa på! Stor kram!

UmeHilda sa...

Men stooor kramen Elisabeth......du är underbar och fantastisk <3

UmeHilda sa...

Underbara du....varma kramar till dig, gumman.......

Anonym sa...

Jag kan inte på något vis förstå hur du har det men jag tror att vi som läser din blogg får en tankeställare och tar mer vara på dagarna.
Det du skriver berör mig så mycket.
Jag önskar dig riktigt fina dagar med din härliga familj.

Många kramar till dig!

Anonym sa...

Alla vill vi väl lämna någon form av avtryck efter oss?! Du har skapat så mycket runt omkring dig i form av bl a 3 underbara ungar och massor med positiv energi och en nästan obegriplig styrka. Dina avtryck kommer aldrig att blekna.... Kram i kubik

Ann-Louise sa...

vad fint de som stod på gravstenen,och som hon som skrev,SJÄLAR SÄGER ALDRIG FÖRVÄL,så sant så..
ja vad ska man säga ,KÄMPA PÅ ELISABETH,är så glad att jag fått lära känna dej,att du är så stark att du orkar skriva och berätta,,
Hoppas du slipper allt de onda,sköt om dej goooa du..månnga varma kämparkramar från Ann-louise

Heléne sa...

Hej Elisabeth.

Jag tänker på denna dikt när jag tänker på min mor som gick bort för elva år sedan. & då känns det på något underligt sätt lite lättare.

Hon finns inom och runtomkring mig, för alltid.

Do not stand at my grave and weep,
I am not there; I do not sleep.
I am a thousand winds that blow,
I am the diamond glints on snow,
I am the sun on ripened grain,
I am the gentle autumn rain.
When you awaken in the morning’s hush
I am the swift uplifting rush
Of quiet birds in circling flight.
I am the soft star-shine at night.
Do not stand at my grave and cry,
I am not there; I did not die.

Av Mary E. Frye


Styrkekram!

Anonym sa...

Hu det där var en hemskt sorglig dikt.
Kämpa på kära du!!

Jag är Elisabeth sa...

Jag har smyckena från kreativ Insikt; Själar säger aldrig farväl och Änglar finns, du är en.
I Provence fick jag ytterligare en variant av Åsa med Änglar finns, du är en.
Fina ord kan man aldrig få för mycket av och jag vill också passa på att tacka er alla för era fina ord. NI GÖR SKILLNAD!
Nattikramen från en ledsen Elisabeth
(ingen bra dag idag)

Anonym sa...

HejElisabeth! Jag är en av många som läser din blogg varje dag och tycker DU ÄR FANTASTISK! Vill ge dej ett ord på vägen; Gårdagen är förbi Morgondagen har vi inte sett men idag hjälper Herren!Kram Ulla

Anonym sa...

Kramar!! Hoppas vi ses till helgen.

Ta hand om dig!

Helene S

Anonym sa...

Jag har läst bloggen ett tag nu och du finns ofta i mina tankar. jag berörs djupt av dina inlägg och din styrka.
Dagens inlägg gjorde att jag slog mig ner och via webben började fylla i mitt eget vita arkiv.

Styrka och mod!

Stor kram till dig från Maria i Gävle

Anonym sa...

All KÄRLEK TILL DIG.....

Geddfish ♥ sa...

Kära Elisabeth.
Jag skriver så, fast jag inte känner dig, så tycker jag att jag ändå känner dig. Och jag känner med dig.
Ditt inlägg berörde mig starkt.
Också av en annan orsak.
Jag har gått igenom detta med min man. Han hade Vita Arket färdigt. Vi pratade mycket om det och det underlättade stort - både för honom och mig. Det blev så enkelt, han fick det precis som han ville ha det.
Stor kram till dig från mig. Gerd♥

Lena C sa...

Hoppas det blir en bättre dag i morgon!
Kraaaammmm till dig och styrka att kämpa. Du är fantastisk!!!
Lena

Anonym sa...

Elisabeth! Blir så ledsen och förbannad av det du går igenom! Du är så grymt jäkla fantastisk och ger mig perspektiv. Önskar dig mycket mycket mycket mera tid!! Men när din dag kommer att flyga vidare så kommer du alltid alltid finnas hos dina barn, i tankar, hjärta och i den styrka du ger dem..ALLTID! Jag skickar många många kramar och kärlek. Katrin B

Anonym sa...

Fina du!Första gången jag skriver men följt din blogg sedan tv programmet. Tack för att du har styrka och mod att dela med dig av ditt liv till oss andra. Det gör att vi som ibland glömmer bort att reflektera över våra liv och uppskatta det vi har verkligen få tänka till och omvärdera när man läser dina ord. All styrka och lycka i ditt liv önskar jag dig
Kram/Jolina

Anonym sa...

Fy f-n vad jobbigt!!!
men det är bra att du tar tag i saker som Vita arkivet.
Det tycker jag alla skall göra för som du säger så vet man inte när man skall dö, idag eller om x antal år.
Stor kram till dig!
Mia

Anonym sa...

Elisabeth - Du rör och berör mig. Livet blir inte alltid som man hoppas och livet och det vi går igenom kan vara grymt. Min vän som jag förlorat hon sa -Jag finns så länge någon minns mig. Jag vet inte om det är någon tröst för dig - men jag kommer att minnas henne så länge jag finns. Hon gjorde avtryck i mig och lever i mitt minne. Din blogg väcker många tankar och minnen till liv och påminner mig om att vi måste leva medan vi lever - ta vara på varje dag på det sätt som du gör. Hon gjorde planer för det som skulle hända efter hennes död. Det var tufft men samtidigt en ynnest att få ta aktiv del i det. Hon var beundransvärd i sitt sätt att dela med sig av liv och död och det är du också.
Jag hoppas och tror att du har många fina stunder kvar i ditt liv och jag är övertygad om att du kommer att ta vara på dem.
Birgitta

Anonym sa...

Kram till dig du fantastiska människa! Beundrar dig för att du orkar dela med dig av ditt liv, du hjälper så många andra. Själv uppskattar jag mitt liv mkt mer nu, det kan ta slut när som helst så jag ser livet med andra ögon nu. Hoppas du får många långa dagar med de och de dina än. Tack

Anonym sa...

Elisabeth Elisabeth... Jag tänker på dig! Om man kunde dela med sig av sin egna styrka till den som behöver. Kämpa på, du kommer alltid finnas i mina tankar, styrkekramar Sandra

Anonym sa...

Du är en enastående ängel i mina ögon:) En stor o varm kram till dig o din familj<3

Lena-Carin Ängslycke sa...

Finner inga ord. Det gör så ont i kroppen att läsa om allt tungt o smärtsamt som du å dina närstående tvingas gå igenom. Samtidigt känner jag någon form av lycka, lycka över att det finns så underbara människor som du som är så kloka å ger så mkt av sig själva trots all smärta å sjukdom. T À C K för all visdom å livsgnista som du delar med oss läsare. Du motiverar till att leva å njuta av stunden å det tänker jag göra så länge jag får vara kvar på denna jord. Tack snälla för att du berikat mitt liv! PsIdag är det jag som beställer hem vita arkivet. DS

Anonym sa...

Tänker på dig Elisabeth! Hoppas på bättre dagar. Kram Petra H

Anonym sa...

Du är en sån fantastiskt människa och berör mig så mycket... Mina tankar är hos dig varje dag... jag hoppas att du har många vackra och fina dagar kvar hos din familj! Jag blåser iväg en stor portion styrkekramar till just dig vännen! Känn... du får de nu!
Kramis
Elisabeth

Laila sa...

Det är dom dåliga dagarna som får oss att uppskatta de bra dagarna och det är de bra dagarna som gör så vi orkar med de dåliga dagarna. Stor kram till dig<3.

Marie sa...

Min son skrev sina sista ord på IVA-avd juni 2010. Han sista ord gick till alla han älskade som skulle talas på hans begravning, se länk för vad han skrev:
http://tobiasholmen.blogspot.se/2010/09/begravningen.html

annika sa...

Jag var 23 år när jag skrev mitt första Vita Arkiv. Hade överlevt en svår olycka och min man lämnade mig pga mina handikapp. Aldrig i livet att han skulle få ärva mig om jag skulle dött innan skilsmässan hade gått igenom.

Det är viktigt för anhöriga att få veta vad man själv önskat få för begravning. En trygghet när livet ändå är ett enda stort kaos för de som är kvar.
Det är inte enkelt att tala om döden, därför är din blogg så oerhört speciell. Döden är närvarande hela tiden och du talar om din ångest, smärta, glädjeämnen och andra livsviktiga ting med ett allvar och en humor som ger oss läsare än större förståelse för att livet är här och nu.

Säger det igen, måtte Gud låta det ske ett mirakel vi behöver ha änglar som dig kvar här på jorden. Det är inte rättvist att barn ska mista någon av sina föräldrar så tidigt.

Massor av styrkekramar till den allra vackraste Elisabeth!

/annika

Christin sa...

Jag har inte så mycket "vettigt "att säga..men det jag vill försöka förmedla är att jag önskar så innerligt att du ska känna att du är omsluten av så mycket kärlek och värme.Att du finns i våra hjärtan,tankar och böner alla dagar.Att du inte är ensam,att alla vi här ute håller dej i handen,och stannar hos dej i med och motgångar.Mötte en präst häromdagen.Han ville ge mej ett ord på vägen,som jag ger vidare till dej." För se Han är med dej alla dagar,intil tidens slut" Tyckde det var stärka ord.
Varma stykekramar från Christin i Umeå

Annie Johansson sa...

Det går inte att förstå vad du går igenom, men genom att läsa din blogg så måste jag säga att du är en sådan otroligt stark människa. Du är verkligen en person att se upp till.

Vill bara en länka en liten låt, som jag tycker är så himla fin och en bra låt att ha när man ibland sitter och funderar lite, en låt av Ted Gärdestad.

http://www.youtube.com/watch?v=gdqHW781xj4

Du är fantastisk, fortsätt att kämpa!

Kram Annie

Annie Johansson sa...

Det går inte att förstå vad du går igenom, men genom att läsa din blogg så måste jag säga att du är en sådan otroligt stark människa. Du är verkligen en person att se upp till.

Vill bara en länka en liten låt, som jag tycker är så himla fin och en bra låt att ha när man ibland sitter och funderar lite, en låt av Ted Gärdestad.

http://www.youtube.com/watch?v=gdqHW781xj4

Du är fantastisk, fortsätt att kämpa!

Kram Annie

Fotograf Matilda Söderström sa...

Jag tittar förbi återigen och vill än en gång bara säga att jag fortfarande minns vår fotosession i Stockholm med stor värme och att du är en av de människor jag mött som alltid kommer att finnas kvar i mina tankar. Jag beundrar dig djupt och önskar att dina dagar är fyllda av kärlek! Stor kram från Fotograf Matilda

Anonym sa...

Fantastiskt vacker dikt! Gick rakt in i hjärtat! Följer din blogg och tänker mycket på dig. Fortsätt kämpa Bettan! Stor kram från Susanne (Annikas syrra)

Anonym sa...

DU ÄR FANTASTISK!!!!
Jag beundrar dig och din familj enormt mycket.
Många varma kramar.

Malin.

Ebba Loo sa...

Tittar på ett lite...äldre fotografi: En liten blond solstråle ca 2-3 år sitter i min famn på garageuppfarten så full av energi och livsglädje ! som du fortfarande utstrålar ! Du é fantastisk

Många kramar till dig !

Ebba Loo

Ebba Loo sa...

Hej Elisabeth !

Tittar på ett lite...äldre fotografi En liten solstråle på ca 2-3 år sitter i min famn på din garageuppfart, med glittrande ögon och full av energi och livsglädje - som du fortfarande sprider omkring dig. Du é fantastisk!

Många kramar

Ebba Loo