onsdag 15 februari 2012

Extra läkarbesök

Igår fick jag enligt plan min dos cellgift. I vanliga fall är mamma med mig men hon var hemma med Joel som varit sjuk och Jörgen var med Isac på vårdcentralen.
Igår var det enbart en timme cellgifter och sjukhusets diakonissa kommer alltid förbi mig en sväng varje tisdag och pratar så det kändes ok att åka själv, jag tog färdtjänst fram och tillbaka.

På morgonen hade jag ringt min kontaktsjuksköterska för att berätta om mitt rossel i lungorna och att jag har fått tillbaks den strålande smärtan upp mot höger axel och nyckelben ibland. Det känns som levern trycker mot lungan som i sin tur trycker upp mot axeln. Detta hade jag när jag åkte in på sjukhuset första gången september 2008 och då var min största tumör i levern 7 cm.
Sedan har den med cellgifter blivit så liten som en centimer men det är för snart två år sedan. Maj 2010 började den öka igen och i december var den 5,5 cm igen. Undrar om den ökat ytterligare?

Min läkare kom upp till mig på behandlingen och lyssnade på lungorna samt kände på levern. Hon kunde säga så mycket om levern förrens datortomografin görs på måndag.
Jag fick även svar på skelettscinten när hon ändå var där och det mesta stod stilla av vad man såg på scinten. Man vill gärna se datortomografin också för att jämföra. Det man däremot såg att det hade ökat är i bröstryggen och att de nu även finns i kota 6 och 9. Tror nu att jag har i varenda kota i hela ryggen med några få undantag. Känns som att cancern äter upp mig innefrån men jag kämpar emot!
I och med att jag fick svaret nu så "slipper" jag läkarbesöket på måndag och ska dit nästa fredag bara för svar av datortomografin. På måndag "bara" ett sjukhusbesök alltså och det blir röntgen på Sabbatsberg.

Igår var det alla hjärtans dag och jag fick faktiskt rosor av mannen. Händer inte varje år... hrm.
Jag fick även ett blombud av min gymchef på Saga Motion där jag jobbade för över 15 år sedan. Tack Irene, det var längesedan. Varm kram till dig!

Nu till Isacs besök på vårdcentralen. I julas så visade Isac mig att han hade en knöl på överarmen och berättade att han hade haft den i flera månader!!!! Va???? Varför har du inte sagt något tidigare?? Jag och knölar.... ingen bra kombination... Tänkte först om det var en muskel knuta men det var som en större ärta som man kunde flytta runt lite på. Jag beställde tid till läkaren som sedan bokade in en kirurgtid för att ta bort den. Igår var det alltså dags för operation. Jörgen var med och de fick ut en större vit ärta som nu är skickad till laboratoriet. Förhoppningsvis är det något bett i somras som är uppkomsten av knölen men vi avvaktar svar som han förhoppningsvis får om två veckor då han ska ta bort de fyra stygnen som han fick sy. Min lilla stora duktiga kille.

Det blev ingen träning för Isac på kvällen så då frågade jag om inte han och jag skulle ta en färdtjänst och åka och kolla Adam som hade derby mot AIK igår kväll. (Jörgen skjutsade Adam tidigare o var redan där. Mormor tog Joel.) Och det ville han. Så jag blåste bort tröttheten, reste mig ur soffan och åkte iväg med Isac. (det är inte ofta nu förtiden som han varken kan eller vill åka och kolla på storebror så det gäller att passa på)
Efter en utklassning från Djurgårdens sida där de vann med 8-1 så vann DIF serien och är nu klara för SM  slutspel. AIK däremot gick inte vidare så de kommer inte vara med och slåss om Svenska Mästare titeln i U16.

Idag onsdag åker jag till Pernilla (min vän med samma skitsjukdom) och ska få lunch. Även Karin från Örnsköldsvik kommer och lunchar. Karin har vi lärt känna under rehabvistelsen i Orbaden hösten 2010 och Masesgården hösten 2011.

Vill inte låta inlägget vara utan foton så det blir lite mer hockeybilder från helgen när Sverige spelade mot Finland. (Adam nummer7)



32 kommentarer:

Anonym sa...

Tack för ett fint och lärorikt Sofias änglar program! Jag var på en superinspirerande föreläsning på Globen förra helgen under nikeblast. Har du träffat Camilla Kosteniemi? Hon berättade om sitt besked "-lite skit i levern" som hon kallade det...Gripande och mycket inspirerande föreläsning var det! Jag relaterade en del av det jag fick höra av henne till din blogg och känner hur stark du är och vill bara säga att kämpa på Elisabeth!, du gör ett fantastikt jobb! Kramar Mia

Anonym sa...

Kramar till dig<3 Härligt att det går så bra i hockyn för din äldsta grabb. Jag har två hockeygrabbar som spelat sen de var små. Nu är de 22 och 20, håller fortfarande på men i div3. Lite skillnad men det är lika kul ändå. Sen har jag en nära vän som gick bort förra året, även hon i cancer 49 år ung. Jag var med och tog hand om henne den sista månaden för att hon skulle kunna vara hemma. Det sitter i fortfarande den resan som jag fick göra med henne. Känner därför ännu mer för dig och din familj....Önskar att man hade pratat mer, men hon ville inte som du prata eller tänka högt på vad som skulle hända. Ja..vad ska jag mer säga??? Man är ju så rädd att säga fel saker. Ta vara på dig och dina grabbar. Jag ger dig en kram varje dag om det nu kan hjälpa<3 // A-L

Jag är Elisabeth sa...

Camilla Kostinemi var instruktör även på min tid och jag har vrait på fler konvent med henne och säkert 'kopierat' en och annan snurr....:-)
hade ingen aning att hon också drabbats. Det måste jag kolla upp.
kramen från mig

Anonym sa...

Jag är så imponerad av dig. så otroligt imponerad!Att få bekräftat att man bär på denna skitsjukdom men ändå fortsätter att leva för hoppet, fortsätter att ta hand om sin familj men framförallt är en stor förebild. Det gör mig så stolt, stolt över dig! En människa som jag inte ens känner.
Jag är en helt vanlig tjej på 17 år som nyss fått en ny förebild.
Den förebilden är du!
När jag såg dig på tv:n kändes det som att allt stannade upp och du fick mig att inse att det inte är det ytliga som är viktigt eller vad alla andra tycker och tänker.
Det viktigaste är att man själv mår bra och att man får vara med dem man älskar. Då mår man bra!
Du är så fin, inte bara på insidan utan också på utsidan!
När jag blir stor vill jag bli som dig, en stor förebild.
Ta hand om dig..dig ska jag tänka på i hela mitt liv.
Många Kramar

Cecilia sa...

Hej Elisabeth!

Jag är en tjej på 31 år som såg dig på Sofias Änglar (som så många andra;)). Vilken tjej du är:):) Jag brukar aldrig kommentera i bloggar, känns om man ändå bara är "en i mängden". Men till dig ville jag säga Hej...;)

I oktober så miste min bästa kompis sin pappa.. Hon ringde mig när hjärtmaskinen försökte pumpa liv i honom, det ljudet kommer jag aldrig att glömma:( Men då var han redan borta, det kom dom fram till efter. Han dog av brusten kroppspulsåder. Han blev 58 år ung. Så plötsligt och helt ofattbart.

Det är så grymt och orättvist att vi ska förlora dom vi älskar!

Ta vara på varje sekund med dina barn, vilket jag vet att du redan gör<3

Jag är här inne och läser det du skriver så länge du orkar skriva. Du ska veta att jag är en av säkert många som tänker så på dig!

Stor Kram från Cecilia i Helsinborg

Cecilia D sa...

Ville bara säga hej och önska dig en fin dag :)

Handbollstjejen sa...

Hej Elisabeth!

Jag är en handbollstjej på 21 år och har som så många andra sett dig på Sofias Änglar, mitt favoritprogram. Brukar sällan kommentera bloggar eller inlägg på internet men jag vill passa på att göra det nu, utnyttja dagens teknik, hehe. Dina ord om att vara tacksam för det man har och njuta av dagen gick rakt in i mig. Jag får påminna mig själv om att mina bekymmer inte är någonting jämfört med dina. Jag har ett ansvar att leva fullt ut för att jag kan det. Ett ansvar både mot dig och mot mina medmänniskor. Ikväll kommer mina föräldrar över på besök. Jag ska vara lite extra tacksam för att de har möjlighet att göra det. Krama dom lite extra.

Ps, jag har jobbat med barn med särskilda behov, därför ligger dessa barn mig lite extra varmt om hjärtat. Joel verkade hur skön som helst, vilken kille! Dina andra killar verkade också goa förstås. (Häftigt att spela i j-landslaget. Jag har faktiskt också gjort det, och det glömmer jag aldrig!)

Kramar från Elsa

Susanne W sa...

Vilken underbar mamma du är. O vilken kämpe till människa. Jag vet ibland har man inte så många val ..
Jag är en mammapå (52år) till 5 barn o jag har 5 barnbarn.
Jag har hjärtproblem, är op 4 ggr.
Har troligtvis en op till att göra framöver.
Jag brukar alltid säga att de finns dom som har de värre .. o du är en av dom.
Vilka fina barn, o vilken fin man du har .. o återigen, vilken underbar mamma o fru dom har.

Många varma styrkekramar till dig / er<3
/Susanne från Jämtland.

Anonym sa...

ville bara säga hur mycket en okänd människa som man aldrig sett förrän tv pogrammet hur man berörs av en så fin människa som du,man tar nog del av dina berättelser och hur du ända kämpor på och har en sån positiv attityd till livet här och nu.Ni är alla så underbara i er familj,jobbar själv med ungdomar med speciella behov så det ligger varmt om hjärtat.sköt om dig och hoppas vi får följa med din blogg länge till.kraam!!

Nonna sa...

Ja jag säger det igen, efter att ha följt dig länge nu - du är en fantastisk person en förebild för så många - liksom Linda C o Anette A - undrar var ni får styrkan ifrån? Så fint program o så många som lär sig att tänka i nya banor och värdesätta dagen de får.
Massa kramar Elisabeth tappa inte tron o gnistan du behöver uppmuntran och "blommor" varje dag! Kramar Nonna

Mathilda sa...

Du ger mig någott nytt varje dag men dinna tänkvärda och finna ord och reflektioner

helene sa...

Det är så gripande att läsa din blogg, men du är en fantastisk mamma, som orkar hålla modet uppe, i allt detta, och det är en riktig skitsjukdom, och hoppas att dom ska kunna finnas något i framtiden för detta. Följer din blogg var dag nu, och hoppas du ska må bra. Kram

Susanne sa...

Tack för att ni genom att vara med i Sofias änglar gav mig en fin stund med programmet och även påminde mig om vad som är viktigt i livet.
Vilken fin familj ni är och jag hoppas att ni mitt i det som ni drabbats av kan njuta av varandra och det fina som ni är.
"Vilken fantastisk familj" sa min man.
Ni är så värda att få vara med i programmet och ni är så värda all den hjälp ni kan få. Och värda allt gott.

Heja er. Verkligen!

Stor kram

Anonym sa...

Vilka fina kommentarer du får Elisabeth. Många som är berörda av dig och din kämparglöd! Det stämmer allt de skriver - och framför allt är jag så imponerad av alla unga tjejer som verkligen träder fram och har så mycket värme i sina kommentarer....fantastiskt!

Här är en adress du kan läsa mer om Camilla:
http://www.camillak.se/sv/exempelsida-4/

Johanna sa...

Hej Elisabeth,

jag skrev till dig förra veckan men min kommentar "fastnade" tydligen inte. Jag förlorade min älskade mamma alldeles för tidigt för 3 år sedan. Det jag saknar nu är att hon inte skrev ett brev till mig. Jag hade velat läsa hur hon såg på mig och min framtid, vilken oro hon hade för mig och vilka möjligheter hon såg. Jag hade dessutom velat att mamma sagt något i stil med att "Varje gång du ser en duva på ditt fönsterbleck så är det jag som hälsar på och tittar till dig. Det gör jag även då du inte ser att jag är där". På så vis hade jag kunnat se "tecken" på att mamma ännu är med mig. Jag vet inte om det här är något du vill göra, men tänkte bara nämna det så gör du som du vill.
Jag önskar dig & din familj det allra, allra bästa.

Kramar Johanna

Fröken Blund sa...

Jag skulle vilja ge dig en sjuhelsikes kram och en mjuk ryggdunk för det du gör. Varje dag. Det räknas, och jag hoppas att du förstår det. Du är stark och modig som få och alldeles alldeles beundransvärd. Och din mamma. Vilka grymma människor ni är! (och jag menar grymma, du vet på ett sånt där bra sätt, såklart!!!)

Anonym sa...

Har följt din blogg sen augusti.. Måste bara skriva några rader för du berör mej så starkt... Vilken otrolig kvinna du är! Hundra järn i elden och kämpar mot cancern varje dag,minut,sekund. Hade jag hälften av din glöd och kämpar anda så vore jag mer än nöjd! Önskar att du får leva länge länge till, du är min förebild! Och en riktig fighter!!
Många Kramar Vickan från Tierp

Anonym sa...

Hej
Har som många andra börjat läsa din blogg efter Sofias Änglar. Har liknande diagnos som din och det är märkligt vad man känner igen sej i vissa saker. Gott att ni fick fixat till killarnas rum så du fick en sak mindre att oroa dej för. Kram Britt-Mari

Lina Eriksson -Hundkurser Karlstad (fb) sa...

Läser din blogg konstant nu o lustigt att man kan tänka på nån varje dag som man inte ens träffat !!! Men mina problem med akut skilsmässa efter otrohet bleknar med dina o man får ett annat perspektiv till allt tack vare dig... Lider med dig o önskar jag kunde göra mer <3 Kämpa på... Kram Lina

A sa...

Elisabeth!
Jag vill bara tacka dig för att du bjuder in oss alla i ert liv på det sätt som du gör. Jag har upplevt cancer på nära håll och vet hur det kan vara att vara barn och ha en mamma som fått cancer (även om jag idag är vuxen). Jag läser till sjuksköterska och uppskattar så inblicken i bl.a. ditt/ert liv. Det är värdefull läsning både som medmänniska/kvinna/ mamma och blivande sjuksköterska.
Du/ni finns i mångas tankar & vi sänder er alla styrka och värme. Kom att tänka på ordet "styrka"... Så fel.. Man behöver inte alltid vara varken stark eller modig så istället sänder jag ännu mer värme!

Anonym sa...

Hej Elisabeth. Hoppas resan från Sundsvall gick bra å att ni inte kom hem så sent. Det var trevligt att få träffa er. Kan du inte lägga upp bilder på Joel när ni kör fångarna på fortet? Det lät så fantastiskt roligt å mysigt. Som jag sa så kommer den killen att gå långt med sin envishet å nyfikenhet. Beundrar dej för ditt positiva tänkande å att du orkar med alla utflykter du gör. Njut av varje minut. Jag följer dej varje dag å håller tummar å tår för er. Kram Carin

Eva-Lotta sa...

Kramar till dig Elisabeth för att du delar med dig av dig själv och ditt LIV. Det gör intryck och avtryck för alltid och berör mig så mycket/EVA-LOTTA

Beatrice sa...

Så bra att det passade då igår att åka på hockey.

Detta med ryggkotorna känner jag tyvärr igen ifrån min pappas sjukdom . Personalen var så försiktig med honom , svaret fick jag att alla kotor var berörda o hela skelettet var typ sprucket !!
Du är en kämpe och kommer hålla i länge till.

//kram

Sandra sa...

Underbara starka människa !! Du måste vara en av de starkaste änglarna som finns ! Massa styrke kramar !

Sandra, Göteborg

Anonym sa...

Hej!
Hoppas Du förstår hur starkt Du påverkar andra. Önskar att många fler fick följa Din blogg. Din styrka och din modighet är fantastisk!! Jag är så imponerad av dig, och din familj.

Livet är inte rättvist, vissa får otroligt mycke större prövningar än andra. Jag brukar tänka att jag får alla prövningar bara för att någon vet att jag är tillräckligt stark för att klara av dom.
Förstår din panik, Du är ju med om det värsta som kan hända.

Ta hand om Dig, jag kommer alltid att följa Dig.
Kramar laddade med energi från Karolina

Sandra sa...

Pågår just nu en tävling i min blogg där priset är en fotografering samt förstornig (värde 1185:-) Kram

Linda sa...

Hej Elisabeth.
Hittade till din blogg för en tid sedan och igår såg jag avsnittet från Sofias änglar där du och din familj medverkade. Tack för ett väldigt fint program.
Jag känner inte dig, men jag känner MED dig och tänker ofta på dig och din familj och tittar in här varje dag.
Linda

Anonym sa...

Tankarna snurrar.. vilken familj, vilken tacksamhet till dina barn och din man mitt i allt.. Vet hur det är och skickar en bunt stora varma kramar.. för kramar är ändå den bästa medicinen som finns!!!

Anonym sa...

Sedan jag såg din medverkan i (Sofias änglar ) har det inte gått en dag utan att jag inte tänkt på dig och din familj. Blev bara tvungen att söka upp din blogg och få sända dig en stor varm kram.. Din situation har berört mig starkt och kan inget annat än att säga DU är en fantastisk mor!!
och jag önskar dig en fin sista tid med din underbara familj. Angela

Anonym sa...

Hej Elisabeth.
Tack för att du visar alla att det finns hopp att fortsätta att kämpa.
Det värmer mitt lilla hjärta.
Vet hur tufft det är med cancer då min moster kämpade sig igenom det men min morfar gick bort i sjukdomen.

Läser din blogg och blir så inponerad. Du är så tuff och stark person.
Önskar dig all lycka och gjädje.
Kämpa på och njut av dina goa grabbar.
Kramar Sara

Anonym sa...

Kan bara säga..... JÄVLA SKIT CANCER!!!! Hur mycket ska vi orka?? Skickar styrka till dig <3

JOsefin sa...

Nej fy såg när du med familj var med i sofias änglar skickar alla extra styrka jag har till dig/er!

Vår familj har också brottats med cancern sedan 2år då jag hittade en knöl i bröstet 23år gammal å sp strax efter åkte far in och fick besked han med cancer i armhålan..
Strålning gjordes å operationer för att få bort cancern, vi trodde vi kunde andas ut men inte nu är vi tebax på ruta ett,
Nästan.....

Far ligger inne igen får cellgifter första behandlingsveckan har passerat snart ska han få komma hem å vila sig sen tebax om ett par veckor igem. cancern har spritt sig till en ryggkota,lever å lunga känns som man bara vill lägga sig å dö. Å här går jag i väntans tider å önskar inget mer än att han ska bli frisk å få uppleva sitt barnbarn men oron är där ä gnager, dom vätskar ur honom på en vecka nu så har dom tömt honom på 13liter vatten å den vill inte stoppa. jag önskar han var mer som du stark gud vad jag önskar han var stark men han är varken positiv el stark han tror han kommer dö å d ger inte mig/oss något hopp om att han klarar detta.