torsdag 9 februari 2012

Änglar


Ännu en ängel på himlen.  Jag följer inte många bloggar själv. Som det har varit det senaste året så har jag följt George från ”Himlen kan vänta” och Jenny Marklunds tankar. Jenny är den som känns närmast då hon är kvinna och till och med yngre än mig. I söndags skrev hon ”Är detta slutet?” och då börjar man bli riktigt orolig.  Idag har hennes man uppdaterat bloggen för att låta oss bloggläsare veta att Jenny somnade in med familjen kring sig i morse.
Jag blir LIVRÄDD när jag läser detta. Att det kan gå så fort!? När vet man att det är ”början” på slutet?
Jenny, VILA I FRID. Nu kan du inte känna smärtan längre.

Dagen idag har jag spenderat i soffan. Jag hade planer på att åka till återvinningen och handla men efter att ha kört disken och 3 tvättar så blev jag kvar i soffan.
Åsa kom förbi och körde ner mig till närbutiken där jag pantade burkar och flaskor samt handlade lite medan Åsa åkte och slängde allt som skulle till återvinningen. Så skönt att det blev gjort. Tack Åsa.
När jag ändå var påklädd så tog vi en promenad runt området. Det är lite mindre än en kilometer men det kändes lagom idag. Jag har ont i skelettet och är frussen.

I morgon bitti kommer SAH med nya mediciner och då får de väl checka av mig så det är ok att jag åker till Sundsvall i morgon.  Jag brukar tänka; Vad kan hända? Det finns ju sjukhus där också? Med kortison och morfin extra med sig brukar man kunna klara sig ganska bra.

Vill härmed bjuda på ”privata” bilder från besöket av Sofias Änglar. De var verkligen änglar allihopa som var här och jag saknar dem jättemycket. Särskilt Sofia;


 Jonnie och Mattias lirar innebandy med Isac på altanen innan det blev vattenexplosion och kaos....
 Och sedan såg altanen ut så här sekunderna efter;
Jag och Sofia var till Skogskyrkogården och sedan även till Ingarö kyrka och då var vi "off camera". Dit åkte bara vi två.







Och resultatet av grabbarnas rum............
Det passar så bra med texten på Joels garderob. YOU ARE AMAZING JUST THE WAY YOU ARE.  Han är verkligen så fantastisk precis som han är! Roligt är också att det är min kompis Therese Sennerholt som är sponsor av garderobsväggen samt några tavlor.





VI är så tacksamma för den hjälp vi har fått och det är en tung oro som släppt mina axlar.
Tänk att det faktiskt finns änglar överallt. 
Ikväll tänder jag ett ljus för ängeln Jenny.

60 kommentarer:

Linda sa...

Elisabeth! Jag har läst om ditt liv här sen Sofias Änglar-ville bara säga att du är en alldeles fantastisk person, wow, man blir ju alldeles tagen av din livskraft och får sig en rejäl tankeställare på vad som verkligen är viktigt i livet, det som betyder någonting på riktigt. Ni verkar vara fantastiskt fina hela familjen och det fullkomligt lös kärlek om er i programmet!
All kärlek till dig!

Anonym sa...

Jag har också följt Jenny och blir så genomledsen när jag tänker på att hennes familj ska vara utan henne resten av sitt liv...

Jag såg också Sofias änglar, men har följt dig sedan tidigare. Det var mycket smärta i programmet även om jag, och garanterat alla som såg programmet läser din blogg och känner dig, kände lättnad över att ni fick hjälp. För det behövde ni! Jag är så glad att era killar fick fina rum och vilka fina killar du har!! Alla FYRA;) Kram från Tina

Anonym sa...

Hej Elisabeth!
Jag har också läst din blogg sedan jag såg Sofias änglar,vilken härlig familj du har,kan inte ens föreställa mig vad du/ni går igenom=((
Även jag har läst Jennys blogg,tänder ett ljus för henne ikväll.
Styrkekramar till dig och dina fina killar<3

Ami sa...

Tänker på dej, på er & programmet berörde! Du är en Fantastisk person Med sådan enorm kraft, du är stark för hela din familj! Du är en vandrande ängel för dina nära & kära & jag önskar er det bästa!

Beatrice sa...

Jag har inte följt den blogg du nämner , men följer dig & följde Linda =småbarns mamman med cancer. Såg på tv att hennes familj fick besök av den hemlige miljonären
Såg givetvis dig också då förra avsnitet eller det nu i veckan och försökte få alla i min omgivning att se dig och se hur underbara ni är i familjen.
Kram hoppas Sundsvall blir bra

Sophie sa...

Jag såg programmet igår och jag bara känner att JÄVLAR vad jag aldrig ska klaga på något mer någon gång! Du är så stark och fin mamma Elisabeth! Tänker på dig och familjen <3

Anonym sa...

Jag följer både dig och Jennys blogg, och i kväll har det varit så tråkigt här hemma, jag bor också i Skellefteå så jag har gemensamma vänner till Jenny, Jä-la cancer säger jag bara. Kämpa på fina Elisabeth!

Anonym sa...

Elisabeth, hoppas Du orkar åka till Sundsvall och kolla på hockey. Du kämpar!!
Nu skall jag snart åka till jobbet skall först tända ett ljus och känna en tacksamhet att man har livet och tänka på Lilla Jenny som ni ligger på molnen och ser ner på sin familj.
Förstår att det ger Dig tankar....att tiden är inte för evigt.
Kämpa på Elisabeth....<3

Madeleine

Anonym sa...

Denna hemska sjukdom!! Miste min man för en vecka sedan i spridd prostatacancer, 57 år gammal:(( Har följt dig ett tag och vill bara säga att du är en kämpe, beundrar dig:)Kram till hela familjen

Anonym sa...

Denna hemska sjukdom!! Miste min man för en vecka sedan i spridd prostatacancer:(( Har följt dig ett tag och vill bara säga att du är en kämpe, jag beundrar dig:) Kram til dig och din familj!

Johanna sa...

Vill bara börja med att säga att du är en fantastisk människa. Din öppenhet mot hela svenska folket och mot din familj med din sjukdom. Min mamma dog i cancer 2005 då var jag 20 år hon höll det för sig själv fram till dess det var dags att åka till Hospic. Från den dagen tog det 3 veckor från att jag fått veta att hon inte kommer finnas med bland oss längre. Det fanns så mycket som jag önskar att min mamma delade med mig. En önskan om att en dag finna något som din fina blogg, det kommer dina barn ha stor nytta av. Går inte en dag utan att jag tänker på min mamma. Har nu bildat familj och tanken på att inte finnas där för dom en dag, gör att man tar vara på livet dag för dag. Jag grät när jag såg Sofias Änglar önskar min mamma varit lika öppen som dig. Tänker på dig och din familj. Stor kram från Skåne!

annah sa...

lämnar en kommentar bara för att jag nyss börjat läsa din blogg :) tyvärr missade jag programmet, men visst går det i repris på söndag??

jätte fint hem ni har!

Lis Sjö sa...

Det är så ledsamt med denna sjukdom!
Tårar trillar när man läser och man ska vara tacksam att man "bara" har värk i rygg och ben och inte kan gå
Goa Jenny somnade idag och en annan ung tjej igår bara 30 år -
Little Miss Red

Önskar av hela mitt hjärta att du övervinner detta
Kram
Lis

Lis Sjö sa...

Elisabeth kolla på denna länk
Kan det vara något?
http://www.netdoktorpro.se/onkologi/nyheter/Nytt-hopp-for-cancersjuka-med-ny-metod
Kram

Ida sa...

Hej Elisabet!
Har precis sett Sofias änglar och tårar har runnit! Vilken kvinna DU är! Miste min fina mamma -94 i denna elaka sjukdom 17 år gammal, idag är jag snart 35 och har egna barn och övar varje dag att leva i nuet men lyckas inte alltid trots att jag vet dess skörhet! Min mamma finns med mig varje dag, även om jag inte aktivt tänker på henne så finns hon i mina tankar, i val jag gör, vad skulle mamma ha tyckt osv. Pratar MYCKET om min mamma, skulle själv aldrig vilja bli glömd! Tror din blogg kommer vara ett stort stöd för din familj i framtiden...men du verkar vara en kämpe och du kommer inte låta dig besegras i första taget!! ALL STYRKA jag har denna torsdagkväll sänder jag till DIG och din familj <3!! KRAM Ida

Annika sa...

Hej Elisabeth! Jag såg programmet och det första som slog mig var den kärlek man kände fanns hos er i familjen. Du verkar vara en helt fantastisk person! Jag blev väldigt rörd, både ledsen för din sjukdom, men berörd av er värme. Kram på dig!

Anonym sa...

Jag såg ditt program på Sofias änglar. Blev starkt berörd av dig som en stark person och din fina familj, man ser vad livet kan ändra sig snabbt. Man ska inte ta något för givet man behöver tänka till ibland. Du är en stark och fin person kommer följa din blogg och tänka på dig hela tiden. Vilka fina barn ni har så goa och duktiga du kan vara stolt för dem och din man. Jag / vi har tre killar 8, 15, 19 år de betyder allt, man vill verkligen ta vara på stunden man har med de käraste man har. Du jag vet att du kommer träffa alla fina änglar och få fina vingar en dag och din familj kommer alltid finnas hos dig, du kommer få frid o ro med många fina minnen o stunder i ditt liv. Varma goa kramar från Carina. ps kommer följa dig o din familj i din blogg.ds

Petras blogg!! sa...

Hej Elisabeth!

Måste bara säga att du är en otroligt stark kvinna som orkar ställa upp i Sofias änglar med din fina familj. Ja det får en att tänka till lite extra, att livet är bra sårbart och orättvist.Kämpa på :)

Många styrke kramar till dig och din familj!

Agneta sa...

Du är enastående, du är vacker, du är stark trots din sjukdom. Du skänker tröst och styrka till många!
Värme och respekt!

Johanna sa...

God kväll! Vilka härliga bilder! Jag såg programmet och blev så otroligt berörd. Mycket pga att det påminde mig så mycket om Jenny och hennes situation! Du verkar (som Jenny) vara en riktig fighter! Nu är ju Jennys fight tyvärr över. Jag var och hälsade på henne i torsdags och trodde aldrig(!) att döden var så nära!!

All kraft till dig! Jag kommer att kika in här flera gånger...kramar

Anonym sa...

Varma varma kramar!

Jennifer sa...

Hej! Har äntligen hittat din blogg efter mycket om och men. Jag såg avsnittet där du va med i Sofias änglar och jag kan säga att inte någon i min familj som kunde hålla tårarna borta! Du är så stark, både du och familjen! Jag har inte själv cancer men jag har haft några familjemedlemmar som har haft det och jag vet hur jobbigt det kan vara som anhörig! Många många kramar till dig och familjen

Zandra sa...

Kan ju bara instämma med alla som kommenterat tidigare om vilken fantastisk människa du är. Och din familj, helt underbara. Ni var så fina allihop.
Och ni är så värda allt fint ni fått till ert hem.
Stor kram till er alla:)

Johanna sa...

JA det finns verkligen fantastiska människor...

Läste oxå om Jenny, så sorgligt. Det gick allt för fort :-(

Tack för att du delar med dig av din blogg. Tänker på dig och blev otroligt berörd av Sofias Änglar

Kram på dig

Helen sa...

Gud sänder ut änglar i vanliga människor och du är en av dom<3

Anonym sa...

Nattikramen från mig till dig. Jag har också följt Jennys blogg en längre tid och tänker på hennes familj. Har tänt ljus för henne ikväll. Förstår att det väcker tankar hos dig... Själv tänker jag tillbaka på den 25e maj när pappa somnade in och han sa till oss "var inte ledsna så länge, ni måste bli glada snart igen". Det var så sorgligt så sorgligt men ändå så fint<3. De som somnar in lever för alltid kvar i våra hjärtan och jag brukar överlägga med min pappa ibland, fråga vad han tycker och så.

Håller tummar och tår att du fixar att åka till Sundsvall.
Önskar dig en god natts sömn.
Kram Hanna g-berg

Anonym sa...

Elisabeth! Har efter att ha sett dig i tv hittat din blogg. Snälla du ge inte upp!!!Det finns något som heter Kolidalt Silver och MSM som är 2 helt fantastiska produkter. Har själv läst bloggar om kvinnor som drabbats av cancer och som använt dessa produkter intensivt och blivit bra. Kan vara värt att googla och läsa om dem?! Stora kramen till dig och din fina familj.

Tessan sa...

Hej Elisabeth och övriga i familjen!!

Ville bara sända en tanke till er efter att jag satt det fantastiska avsnittet om er situation! Många kramar och cyber kärlek till er och Elisabeth - den dagen du blir en ängel kommer du kunna vaka över din FINA familj och se att Jörgen tar mer än väl hand om barnen <3! STOR KRAM!!!

Anonym sa...

hej igen Elisbeth:
skrev sent igår kväll och glömde då skriva: vilka härliga bilder på dig, din familj och Sofias Änglar-gänget!!!
kram igen

Anna sa...

Ååå vad jag har gråtit hela morgonen.Kollade på Sofias änglar och vilken underbart fin familj ni är! Ge inte upp!

Maria Eliasson sa...

Vad go du är som delar med dig av dina privata bilder. Ser ut att vara ett fantastiskt gäng. Vill bara att du ska veta att jag tänker på dig dagligen. Stor kram från en nätvän <3

Anna sa...

Hej!
Även jag såg dig på Sofias Änglar. Jag blir så berörd av din historia och din kraft, och framför allt hur modig du är, det är inte lätt att öppna sig för världen och berätta vem Du är -på riktigt.
Jag har familj som haft denna fruktansvärda sjukdom, det är jobbigt för alla, men jag kommer aldrig riktigt förstå hur mycket alla med sjukdomen orkar bära. Jag tar efter det du sa i programmet och efter din blogg dina ord på allvar; Jag tar vara på mitt liv och gör det Jag vill med det. Tack för din positiva energi du ger omvärlden. Kramar och kärlek / Anna, 22, Göteborg

Karin sa...

Hej!
Jag har idag tittat på uppföjningen efter Sofias änglar och letade sedan reda på din blogg. Min bästa kompis från uppväxten sitter i samma situation som dig hon har en spridd bröst canser och får cytostatika för bromsa tillväxten av cansern. Hon har också en fotoblogg som jag följer. Jag kommer att föja dig via din blogg.Kram

Anonym sa...

Hej! Hittade hit via tvprogrammet som jag nu sett via datorn. Vilken kämparfamilj ni är! Lille Joel påminner så mycket om en annan pojke som jag känner som också har en cp-skada. Ska läsa bakåt i din blogg så fort tillfälle ges. Tänker på er. Många varma kramar Elin A

Anonym sa...

hejsan Elin heter jag. Såg just det avsnitt utav Sofias ängkar som ni medverkade i. Vill bara skicka en lyckokram och säga hur mycket du/ni insperar folk att kämpa vidare. Skrev ett inlägg på min blogg och länkande till din blogg. Hoppas det ej gör något? i annat fall säg bara till så tar jag bort länken. Läs gärna inlägget också. Fortsätt kämpa.
http://www.nattstad.se/burman91

Petra sa...

Ja vilken kraft du har.
Kände din värme o kärlek genom tv rutan. Kommer fortsätta följa din underbara blogg.
Kram

Anonym sa...

Vilka härliga dagar ni måste ha haft med "Sofias änglar". Sköt om er!

annika sa...

Hej Elisabeth!
Så kastas jag tillbaka till sommaren 2007, när jag såg programmet om dig och din familj. Aj, aj ,aj vad ont det gör! Känner enormt mycket empati med dig, dina anhöriga och dina vänner. Önskar innerligt att du får vara kvar här ett bra tag till, men det fins ju inga garantier som gäller i dessa situationer, det finns bara hopp!

2007 miste jag min älskade mamma och även min bästa väninna, med 5 dagars mellanrum. Följde deras kamp mot cancern nästan varje dag och du undrar hur man ska veta när det är dags att dö?
Min mamma tog de blodprover på och då kan man se i provet när det börjar närma sig. För hennes del tog det 1 månad från att fått cancerbeskedet tills hon dog. 3 dagar innan hon dog, så satt jag hos henne på kvällen, så helt plötsligt säger hon, att det står en ängel vid hennes sänggavel. Något jag själv inte kunde se, men svarade lugnt att hon är här för att göra dig redo. Det är snart dags att lämna oss och det är okej, bara så du vet, men stanna kvar tills i morgon, för då kommer pappa. Efter detta kunde inte längre mamma förmedla sig, mer än med svaga handtryck och att ibland öppna ögonen en kort stund. I själva dödsögonblicket slog åskan och blixten ner med ett brak inne i centrum, (och domkyrkan lystes upp berättade en vän), regnet fullkomligt vräkte ner och strax därpå kom solen och det var så otroligt vackert. Personalen på hospic rös och vi andra sa att mamma tog med blixtens hastighet vägen till himlen.
Carro föll in i en tung dvala de sista dagarna och dog i sömnen.
2 begravningar med 1 dags mellanrum och att se Carros barn vid kistan gjorde mest ont av allt. Det är det som är viktigast - barnen. De har sin pappa men det är jätteviktigt att det även finns andra vuxna som de kan anförtro sig åt, då pappan också har sin sorg att brottas med.
Kraschen kommer efter begravningen, när allt fix är över och saknaden kommer som en brännande eld. Själv fick jag så ont i hjärtat, att jag trodde det skulle ta slut med mig med. Ju mer man älskar en person desto större blir saknaden, men tåget går som sagt vidare.

Stor bamsekram till dig och de dina!

Mie sa...

Har följt Jenny och även Mikaela, på Heliga mark.
Strax innan M somnade in skrev hon Liver rinner ur mina ådror.
Känns konstigt att tänka att man vet när livskraften försvinner ur en när man vet hur det känns att vara så trött att man tror att man inte skall orka en dag till
, men gör det. Gång på gång

Johanna sa...

Har sett programmet och gick sedan in och läste din blogg. Blev så otroligt berörd av din historia!! Samtidigt gav du mig en trygg känsla i att man kan ha livskvalité och guldkorn även om man lever med en dödlig sjukdom. Tack, och tack för att du delar med dig. Styrka, kärlek och kramar till dig och hela din fina familj!!

Anonym sa...

Välkommen till S-vall ..vad ska du göra här? har följt din blogg länge..men är USEL på att kommentera...Du är SÅ stark....var finner man sån styrka..även om man är "frisk"?Kram

Anonym sa...

Måste bara skriva och tala om att du är helt fantastisk! Du verkar ha så mycket kraft för din familj fastän du vet att du måste lämna dem.
Min mamma dog i denna förb... sjukdom när hon var 52 år, då var jag 22, men fastän hon inte är hos mig så finns hos alltid med mig. Pappa miste jag också i cancer i nov förra året.Fastän jag har en egen underbar familj så var han min stora trygghet i livet. Jag kommer alltid att tänka på honom med enormt mycket kärlek. Så tror jag att dina barn och din man kommer att känna för dig.
Det är härligt att ni trots allt elände försöker få lite ljusglimtar och glädje ändå.
Kämpa på Elisabeth, världen behöver sådana som du!
Många kramar

Anonym sa...

Wow vilken inspiration du är!! Såg dig på tv och jag tror att alla vi som hörde om din historia fick oss att börja tänka på att man måste ta vara på all tid med sina nära och kära och sluta reta sig på småsaker.. Vilken underbar familj du har och vilken go mamma du verkar vara! :) En riktig förebild. Ta hand om dig och familjen kommer fortsätta följa din inspirerande blogg. Kram Sara

Angelica sa...

Elisabeth, vi känner inte varandra. Har aldrig träffats. Ändå har jag tänkt mycket på dig och din familj de sista två dagarna. Såg programmet och blev, precis som så många andra, otroligt berörd. Bestämde mig för att leta upp din blogg..
Önskar att du/ni slapp gå igenom det ni gör..
Jag hoppas att du får många många fina år till med din familj. Att du får följa dina barn länge, länge. Jag kommer fortsätta följa dig här på bloggen.
Styrkekram från Angelica

Anonym sa...

Hej Elisabeth! Har följt dig länge på bloggen du är så härlig du försöker verkligen göra det du kan av erat liv. Såg programmet på tv5play i går kväll ååå,vill egentligen bara skicka varma kramar till er alla. Lever sen 20 år tillsammans med min älskade Lasse som förlorade sin dotters mamma när Ida var två år i bröstcancer eftersom hon var så liten så har hon inget minne, jag är hennes mamma men hon/vi har alltid haft kontakt med alla släktingar även hon under flera år hade två mormor min mamma och hennes biologiska. En parentes men kan bara säga vi har fem barn totalt inga gemensamma, fyra barnbarn alla ser sig som syskon härligt.
Kram från Ulla

Evis sa...

Såg programmet och tänker på dig <3 Finns inga ord ... kram eva

Anonym sa...

Beundrar dig du underbara tjej <3 Kämpa på, jag tänker på dig! Kramar till dig och din familj!!

Johanna sa...

Jag såg dig på TV och blev otroligt berörd av det jag såg. Jag har så mycket jag skulle vilja skriva till dig och din familj men jag vet inte vart jag ska börja. Jag kan bara säga så här:
Va stark Elisabeth! Hoppet är det sista som sviker, sluta aldrig hoppas, sluta aldrig drömma, sluta aldrig tro och sluta aldrig tänka positivt! <3

Alicia - Borrelia o Fobi sa...

Usch vad tråkigt att hon fått somna in, även om jag inte vet vem det är så är det såklart tråkigt när det är dags för någon att lämna det här livet :/ Förstår att det fick dig att börja tänka...

Vilka fina bilder och vad roligt att du delade med dig av dem! :D
Verkligen helt underbart att ni fick hjälp o fixa i huset så att du kan släppa den oron. Sofias änglar är ett toppenprogram, och de tre verkar vara jättefina personer :)

Det verkligen strålar om dig på bilderna! Du utstrålar livsenergi, det är härligt att se :)
kram!

Blåbärs och smultronstället sa...

Hej Elisabeth!
Såg programmet Sofias änglar. Vi blev så berörda jag och min sambo. Ni är riktiga kämpar!!!
Jag fick bröstcancer 2008, då opererade jag bort en tårtbit, fick cellgifter, strålning 33 ggr och sedan har jag Her 2 positv, så då fick jag en behandling med dropp, Herceptin var tredje vecka. Nu äter jag antikroppshormontabletter i fem år. Livet blir sig aldrig likt igen och oron finns där hela tiden...Många tankar går runt i huvudet sen jag såg programmet.
Tänker på er, ta hand om er!
Kram Susanne

Jakob Andersson sa...

Jag såg precis programmet och var bara tvungen att kika förbi här i din blogg för att skicka en stor styrke-kram till dig och din familj! Du är så fantastiskt stark Elisabeth och din historia berör verkligen. Du är så oerhört stark som delar din vardag och sjukdomsbild i denna blogg inför tusentals främmande människor.

Jag skickar mängder kramar till en så fantastiskt fin person som du! Kram.

Anonym sa...

Elisabeth... Du är underbar,jag såg nyss programmet och insåg att min diabetes är en fjärt i rymden jämfört med din situation... Jag önskar dig all lycka till!! kram

Camilla sa...

Följer dig i din kamp. Det du sa att man alltid återkommer till barnen är så sant. Jag är inte sjuk, men har förlorat min fina dotter mycket oväntat. Och nu lever jag i ständig ångest att någt ska hända mig eller mina andra barn. Jag önskar att varje dag för dig blir så bra den kan bli. Varma kramar camilla

Lina Eriksson sa...

Såååå otroligt berörd... Fin familj!!! Önskar jag kunde göra nåt för att hjälpa <3 Resultatet av Sofias änglar vart super... Kram till er alla

Anonym sa...

<3

Anna sa...

kämpa på, tänker på dig och din familj. Du verkar vara så otroligt stark, jag beundrar dig verkligen.

Anonym sa...

vilken under bar, fantastisk kvinna du är<3...såg programmet om er i går- repris? är en tjej på 46 som sedan ett par år har en ofarlig knuta i vä bröst- som ju kontrolleras ofta, men vem vet? önskar dig allt gott och skickar en bamse kram så här lagom till alla hjärtans dag:) carina, kävlinge

Susanne W sa...

Hej Elisabeth!
Som så många andra har jag hittat till din blogg via Sofias Änglar! Man tror inte att en människa ska kunna råka ut för så mycket jobbigt i sitt liv och man får ont i hjärtat av att se hur ni kämpar för att bibehålla ett "vanligt liv". Du verkar vara en urstark människa som ändå orkar se framåt och viljan att ha kul finns verkligen kvar! De flesta i min släkt och familj har gått bort i cancer (djävulens påfund)och jag är dagligen rädd för att få ett samtal om att ytterligare en familjemedlem har drabbats... Er historia har rört mig till tårar och ert öde kommer nog aldrig att lämna mig oberörd!
Sköt om dig själv och varandra! All lycka och omtanke till er!

Anonym sa...

Oh, vad jag blev glad för din och din familjs skull, när ni fick hjälp av Sofia o hennes änglar. Det var så rörande att tårarna bara rann ner för kinderna. All kärlek till dig o din familj!

Matilda sa...

Jag såg dig och din familj i Sofias Änglar. Programmet berörde verkligen mig och du är en sån fantastisk människa! Din blogg har fått mig att ta vara på livet. Jag önskar dig och din familj det bästa! Du är en ängel