lördag 11 februari 2012

Inget jag kan påverka.

Sitter på sängen på hotellrummet efter en dag med promenad, shopping och ishockey i Sundsvall.
Jörgen är på O Learys med flertalet av hockeyföräldrarna. Jag kände att jag gjort mitt för idag. Tycker det är så skönt att bara få vara ifred och själv. Njuter av ensamheten när den är självvald.
Jag har duschat varmt (önskar att jag hade badkar på rummet) och hoppat i pyamas. Äter några Riesen och dricker vatten. Tv n surrar med James Bond på och jag tittar bara lite flyktigt.

Mina tankar snurrar.... dagen har varit bra och vi har shoppat lite fynd men samtidigt som vi var på stan ringde SAH och meddelade provsvaren från igår. HB var 99 vilket är ganska ok men jag måste få upp det över 100. Förr, oavsett cellgiftsbehandlingar så har jag alltid haft 120 som lägst och varit superstark men nu verkar kroppen gå på reservkraft. F-N!
Mitt crp som ska vara under 3 var 22?!? Detta tyder på att jag fortfarande har någon infektion kvar i kroppen?!...... Va? Jag som avslutade min antibiotika kur i onsdags och jag känner mig "bra". "Bra" om man ser till hostan i lungorna i alla fall. Åh, blir så less!

Efter att jag pratat klart med SAH kommer Jörgen på att han GLÖMT meddela mig att de ringde från röntgen i går eftermiddag (när jag fikade med Karin) och sa att min röntgen på måndag var inställd.
Bra att han kom på det någon gång att de ringt i alla fall...
Förstår inte varför de inte ringde på min mobil? Jag hade inget missat samtal och inget meddelande. Antagligen har de ringt på hemtelefonen och sedan vidare till anhörig.
Det känns definitivt inget bra. Datortomografin som jag i vanliga fall gör var tredje månad var nu beställd tidigare (efter 6 veckor) då man i december inte var nöjd med resultatet från de cellgifter jag får nu.
Resultatet i december var att några metastaser stod still men att det hade tillkommit en del nya i levern vilket är oroväckande.
Nu har jag inte en aning om när röntgen blir och inte kan jag ringa någon nu då det är helg för att påskynda eller kommunicera detta.... i alla fall till min kontaktsjuksköterska. Mitt läkarbesök den 20 februari är bokat efter röntgendatumet för att jag skulle få svar då och få veta min närmsta framtid. Detta känns faktiskt riktigt pissigt just nu.
Men som sagt inget jag kan påverka. Suck.

Hockeyresultatet är inte heller något jag kan påverka men efter 2 avslagna perioder mot Finland och underläge för Sverige så vänder Sverige i tredje och matchen slutar 2-2. Det blir förlängning och Sverige verkligen äger förlängningen men pucken vill inte i mål. Adam hade värsta chansen i tredje minuten men missar målet med en decimeter!!
Det blir straffar till slut och Sverige vinner! (önskar jag kunde säga slutet gott, allting gott... men det känns inte som ett ordspråk som passar mig...)
Adam kom ut efter matchen och vi hann få några ord med honom och stolta mamman försökte fånga honom på bild trots att han var lite motvillig=)

Jag kan inte riktigt släppa det men jag tycker det är SÅ COOLT att han har fått äran att spela i U16 Landslaget under den här turneringen och att de går runt med TEAM SWEDEN märken över allt. Tshirt, mössa, keps, representationsjacka, värmeställ och träningsoverall... allt med TRE KRONOR som en stolt Svensk!
Adam kommer tycka att jag är SÅ PINSAM som lägger upp dessa bilder men det struntar jag i. Jag är stolt och det står jag för! MIN stora älskling!!!,

Måste avsluta med att belysa denna kommentar från förra inlägget. Nalle Puh och jag, vi verkar ha samma livsfilosofi!
Häromdagen såg jag en bild på facebook, den föreställde Nalle Puh och Nasse gående på en stig i skogen och konversationen mellan dem var följande:
"What day is it,?" asked Pooh.
"It's today," squeaked Piglet.
"My favorite day," said Pooh.”
Jag vet inte varför men kom direkt att tänka på dig och ville därför dela med mig av detta. Jag tänker att du kanske oxå känner så, att just idag ofta kan vara din favoritdag med tanke på din sjukdom <3 Många kramar

84 kommentarer:

Liam & Louis Mamma sa...

Kikar in hos dig..

Anonym sa...

Hej igen Bettan! Jag lämnade nyss en kommentar under gårdagens inlägg från dig innan jag läste ditt senaste från ikväll. Skrev även om Nalle Puh som jag också fastnade för!:) "Idag är min favoritdag" - en livsfilosofi vi alla borde ha!
Kram Susanne (Annikas syrra)
PS. Du är så inspirerande och jag beundrar verkligen dig! Kämpa på!

Taina sa...

Vet inte riktigt varför, men nu har jag fastnat i din blogg efter att ha sett Sofias änglar. Ska själv på röntgen på måndag och går med 6 månaders intervaller. Har aldrig haft cancer, men det ser alltid så misstänksamt ut så de har satt in mig på regelbundna kontroller. Vet inte om de gör så i Sverige idag. Bor i USA och har man en bra försäkring så täcker försäkringen den här typen av undersökning.

Förstår att tankarna snurrar. Det gör de oftast när man är ensam och får tid att reflektera. Blir så imponerad av dig och den styrka du tycks ha.

Vad roligt för Adam! Klart du ska skryta och lägga ut bilder!!! Tror inte min son heller någon gång varit så glad när jag lagt ut bilder på honom. Hahahaha!

Kram på dig från Taina

Anonym sa...

Klart att Du ska vara stolt över Din "fina kille" (en riktig snyggning)så duktig som han är....hoppas nu att Dina värden blir lite bättre och att värken i knäna försvinner...håller med Puh; min favoritdag är idag.....Allt gott till Dig från Ulla (U:s mamma)

Jenny Nylander sa...

Hej Elisabeth!
Såg Sofias Änglar häromdagen och blev mycket berörd. Så skönt att ni fick hjälp att bygga klart och det blev jättefint. Jag har velat skriva till dig tidigare men har inte riktigt vetat vad jag ska säga. Jag har läst din blogg och du är en otrolig kämpe, och du är en fantastisk kvinna.
Jag tänker mycket på dig, din familj och dina föräldrar!
Stor kram Jenny Nylander

Zandra sa...

Kart du ska vara stolt! Och även om sonen tycker det är lite pinsamt så tror jag att han innerst inne tycker att det är roligt!

Anonym sa...

Hej!
jag såg dig i Sofias änglar och sedan dess har jag inte riktigt kunnat släppa det. Jag beundrar dig så otroligt mycket och jag tycker du är otroligt stark!
För 5 år sedan förlorade jag en vän i cancer och jag har alltid ångrat att jag inte sa mer, eller något alls. För ärligt så visste jag inte vad jag skulle säga men har alltid alltid ångrat mig! Så till dig vill jag bara säga att du är otroligt stark och fortsätt kämpa! <3 Sänder många styrke kramar till dig och din familj <3 / 18 årig tjej från Umeå

Anonym sa...

Tungt inlägg:( men blir så himla glad att se bilderna på Adam i Tre Kronorkläder, det är SÅ STORT och självklart ska du ösa ut hur stolt du är:) Jag vet att Adam, Isac och Joel har en styrka i sig som få andra har, en styrka som
kan flytta berg och de kommer att lyckas med allt de företar sig i livet<3
Vi följer med spänning resultaten på Ipaden och håller tummarna för vinst på ryssarna i dag:)
KRAM Annika

Maria sa...

Hej Bettan.
Läst lite senaste inläggen och vet att väntan eller ändrade tider är helvete.
Vill snabbspola åt dig till imorgon så du får tag på din ss.
Få besked.
Hur kan de avboka röntgen mitt i allt?
Såg fina familjen på tv i veckan.
Fin du är.
Tänker på dig mkt.

Stora varma kramar
Maria Malborg

Cece sa...

Självklart ska du vara stolt! Min bror har representerat Sverige i en annan sport och jag som lillasyster sträckte på mig varenda gång.
Önskar dig och de dina en lugn söndag.

Skickar en kram - ta emot den om du vill.

Karin sa...

Hej!
Jag följer din blogg och den ger mycket och du är stark som orkar skriva. Det är klart att du skall vara stolt över din grabb även om han tycker att du är pinsam. Jag har inga egna barn men jag är stolt över mina syskonbarn när de utövar sina idrotter även om de är på en annan nivå än din grabb.
Kram

Sofia sa...

Du är så otrolig!, alla borde inspireras av dig!! Så stark, har sån livsglädje! Man har bara varandra till låns! Det är verkligen så! Följer din blogg varje dag, vill verkligen att det ska gå bra för dig!, kram sofia

Anonym sa...

Jag blev så berörd av programmet och av er. Du verkar vara en sån fin människa Elisabeth. Jag hoppas ni får en fin framtid tillsammans.

Varma Kramar Louise Mårtensson. Bollnäs

Lisbeth sa...

Jobbigt när de ändrar tiderna och inte ger en en ny med en gång.. De vet ju att man har andra läkartider som är beroende av röntgen och prover. Men det verkar inte som det finns mycket samarbete och helhetsyn i vården idag.. :/
Klart att du ska visa upp hur storlt du är över din son! Och han får tåla det, jag brukar säga till min son att han får helt enkelt stå ut. Och det gör han, i tysthet är han ganska nöjd iaf.. ;)

Marinette sa...

Blir som vanligt rörd till tårar när jag läser dina ord <3
Du finns i mina tankar, du fina, stolta Mamma <3
Kram/ Marinette i Vittsjö

Anonym sa...

Hej Elisabeth, jag hittade till din blogg efter att jag sett Sofias änglar.

Är otroligt berörd av din situation. Nu är du i "min stad" ser jag. Hoppas du mår bättre o att några Riesen och varm dusch lättar lite :)

Kram Anna

Sabina sa...

Hej jag har oxå velat skriva till dig länge Har följt dig sen så klart Sofias änglar. Du har berört mig på ett sätt som är helt obeskrivligt. Jag går och har värk varje dag lite över allt och man vill bara gräva ner sig ibland. Men så på den senaste tiden när jag har läst din blogg har du gett mig en sån styrka att vilja göra allt till något posetivt och ta vara på alla dagar man har på ett eller annat sätt. Hoppas dina värden kommer att bli lite bättre och att du slipper den förbaskade hostan snart. Kramar från Skåne. // Sabina

Anonym sa...

Hej Elisabeth! Såg precis programmet från Sofias Änglar på tv.play med dig och din familj. Så fantastisk du är. Tack för att du delade med dig av din situation och dina tankar! / 22årig tjej från Umeå

Annna sa...

Hej fina du! Har börjat följa din blogg sedan jag såg dig på TV! Hoppas du förstår att ditt skrivande är VIKTIGT och du gör det fantastiskt BRA! Jag är onkologisjuksköterska (sedan 20 år) och tycker inte du ska hänga upp dig på ditt CRP. Ofta får man ett högt CRP utan att ha en infektion då man har cancer. Det är tumören i sig som ger högt CRP! Jag är oxå hockeymorsa (fast min kille är bara 11 år) och jag tycker kan vara STOLT med gott samvete. för det skulle vilken mamma som helst vara! Kram på dig!

Blåbärs och smultronstället sa...

Hejsan!
Skrev nyss in i inlägget om Sofias änglar till dig.
Förstår att du är en stolt mor, jag önskar sonen lycka till. Jag har själv en son som spelar mycket fotboll, han är 23 år nu...men jag är ju bara 33, nej faktiskt 45...
Jag har själv haft bröstcancer 2008, se kommentar änglar.
Gillar också Nalle Puh, fint citat:-)
Stor styrkekram till dig/er!!!
Susanne

Anonym sa...

Det finns hopp genom Jesus Kristus..!

Sara sa...

Hej! Jag är en tjej på 18 år som sitter hemma i min egna lägenhet i Åre och ser på dig på tv. Letade upp din blogg innan programet änns tagit slut. Du verkar vara en sån underbar människa! Jag har förlorat tre familje medelmmar i canser och jag känner verkligen med dig!
Är lite oroad över att du inte skrivit på ett tag. Kämpa på och lycka till!
Vad som än händer så får man aldrig sluta försöka!

Sandra B sa...

Hej Elisabeth!
Jag är en gammal gammal dagiskompis till Adam, Sandra Blomqvist om du kanske kommer ihåg? har en syster också, jenny?
vääldigt länge sen men så himla konstigt att se er på tv?! nu är jag 18 och på väg att ta studenten!
Jag hoppas ni verkligen har det bäst där hemma så gott det går och att du fortsätter kämpa, allting är möjligt!
Ha det bäst och hälsa familjen!
Mvh,
Sandra B

Julia sa...

Snygg son :)

Veronica sa...

Hej Elisabeth, Jag som många andra är berörd av din och din familjs styrka i det ni går igenom. Jag vill egentligen bara med några ord tala om för dig att du gör skillnad och att jag med fler uppskattar att du låter oss få följa med på din väg i livet, så tack ska du ha. Här kommer kramen.

Lilliputput sa...

Hej Elisabeth, jag tittar precis på dig och dina änglar, igen :-) Allt lite suddigt när tårarna tränger sig upp i ögonen. Jag kommer från Tyskland och bor sedan Juni 2006 i Sverige, så du får ursäkta alla mina grammatikaliska fel :-)Jag blev så imponerad av dig och din familj, precis som min sambo! Jag kommer att läsa din blogg framöver för att jag tycker att du är så otrolig imponerande, vilken häftig själ du är. Kämpa vidare, du kommer att fixa allt du vill och underskattar inte hur många personer du faktiskt inspirerar. Det är kanske inte alla som skriver för att det kan var svårt att faktiskt uttrycker det man känner, men jag lovar dig, det är många, många, många tusentals människor! Du kan vara sååå stolt över dig och även din familj! Stor bamse kram från mig och min sambo! Hoppas att ni har en favoritdag imorgon!! <3 Lilliput Put

Johanna (johanna_ericsson00@hotmail.com sa...

Hej Elisabeth.
Jag sitter just nu och tittar på reprisen av Sofias Änglar. Och jag fashineras verkligen av dig.
Jag har själv förlorat min bror till leukemi för 2 1/2 år sedan, och för ett år sedan förlorade jag min bästa vän. Det har varit och är en extremt tung tid, men efter att ha sett programmet med dig och din familj, och följer din blogg, känner jag mig ännu mer inspirerad att verkligen ta vara på dagen och tiden vi har kvar.
Jag hejjar på dig, och tack för att du vill dela med dig av ditt liv! Jag hoppas du känner all den kärlek som kommer från alla människor, och TACK för all inspiration. Ta hand om dig!

Linnea nilsson sa...

Elisabeth, du är den mest fantastiska människan jag någonsin vart med om. du är så stark! du verkligen öppnar ögonen på folk, får dom att förstå och inse vilken underbar mamma och fru du är. det är inte många som visar sån styrka som du gör. Du är en förebild till andra. och det säger jag som stolt tonåring också. du är verkligen helt fantastisk!jag vet att du kan kämpa. och du kommer klara det här! jag håller tummarna för dig vännen!

Anonym sa...

Sitter här o ser reprisen av Sofias änglar o blir lika berörd denna gång!! Tusen tack för att du släpper in oss i ditt o din familjs liv! Vet inte vad man ska säga, man vill bara sända er tusen styrkekramar. Kommer fortsätta följa din blogg! O grabbarna dina, vilka mysiga grabbar!!!

Anonym sa...

Underbara du. Tack för att du låter oss följa men på din långa stig med alla berg du måste bestiga. Ber för dig att du ska orka vara kvar hos dr dina länge till. Kram Diana

Anonym sa...

Har precis sett reprisen av Sofias änglar. Du är en fantastisk människa som delar med dig av ditt liv. Tack

Mimmi Rosengren sa...

Hej ! Såg precis reprisen på Sofias änglar och blev oerhört berörd av det. Känner igen mig så himla mycket. Har en storebror som är handikappad och min farfar har cancer just nu och det går upp och ner . Om du läser detta så vill jag skicka massvis med kramar och om du vill kan du hälsa Adam att om han vill kan han skriva till mig, är 16 och vi har nog en hel del gemensamt och vi kan stöta varandra . KRAMAR Mimmi Rosengren Kristianstad

Viktoria sa...

Hej Elisabeht.
Jag så nyss på Sofias Änglar, jag beundrar din glöd.
Jag kunde verkligen inte släppa dig ur mina tankar.
Du är en förebild för mig,verkligen.

DU ÄR MIG EN KÄMPE!
Så kämpa på!
Jag tror på dig <3

Mamma Wendela sa...

Hej!

Såg dig på tv idag och vart väldigt rörd. Fin familj du har och du verkar vara en riktigt trevlig och underbar tjej.

vart så nyfiken på hur ni har det så jag googlade fram din blogg.
Tänker på dig och familjenmassor!

Har en vän som fått dödsbeskedet nu för ett par veckor sedan, hon är sjuk i leukemi och är 22 år gammal..

Många kramar

Anonym sa...

Styrkekram till dej o din familj//Pernilla

Sandra sa...

Hej Elisabeth!

Jag blev så otroligt rörd över när du och din familj var med i sofias änglar. Tårarna rann längs med mina kinder, jag kom att tänka på hur skört ens liv är samt hur orättivst livet kan vara. Jag vill bara berätta att du och din familj finns i mina tankar och att du är en otrolig kvinna som visar kämparglöd! vi behöver fler människor som du!

Många kramar Sandra från Åhus skåne

Sus sa...

Har nyss sett Sofias Änglar och jag blev mkt rörd av din situation. Jag är också träningsfreak och gruppträningsinstruktör.

Roligt att det går så bra för din stora grabb, skulle så klart också vara stolt. Sundsvall var inte så långt från mig. Ang att din som skulle tycka att det var pinsamt med bilden på bloggen så vet jag hur det är med tonårsbarn har en 15 (snart16)dotter här hemma. =)

Kommer så klart kika in här mer hos dig.

Kram Sus

Karine sa...

Hej Elisabeth!
Såg Sofias Änglar just nu och kände att jag måste skriva några ord till dig.
Din styrka och ditt mod är din kraft. Av kraften kommer det hopp. Hopp om liv, kärlek och en framtid.
Jag skickar dig massor av värme och styrkekramar.
Från en som vet hur det är att leva med skitsjukdomen.
Karine

Sunstar sa...

Hej Elisabeth!

Såg reprisen av "Sofias änglar" nyss och kunde inte annat än att fastna vid tv:n!

Jag sitter just nu och jobbar på mitt examensarbete, läser till sjuksköterska, och ämnet som jag och min kurskamrat har valt att skriva om är hur unga kvinnors sexualitet och kroppsbild påverkas av mastektomi. Att få skriva ett arbete om hur behandling vid bröstcancer påverkar kvinnor känns oerhört viktigt med tanke på hur många som drabbas av sjukdomen varje år.

Din kämparglöd är inspirerande, jag är fylld med respekt och beundran för dig!

Du har tre riktigt fina söner, självklart ska du vara stolt över dem!

Många kramar till dig och din familj.

/ Linda

Michaela sa...

Såg nyss reprisen på Sofias Änglar och vart djupt berörd av er medverkan. Vi är många som tänker på dig och din familj och som känner med er i er livssituation idag. Jag vart speciellt inspirerad av din positiva inställning som handlar om att leva i nuet även då nuet inte är lätt alla gånger, det vet du om någon. Det är bara att kämpa vidare och ta sig förbi! Ni verkar vara en familj med härlig energi och med otroligt starka band till varandra, de kommer alltid finnas kvar. Vill önska er otroligt mycket lycka till i framtiden! Bamsekramar till dig och familjen, Elisabeth!

Sara sa...

Klart du ska vara stolt över din fina son. Jag har en son som blev 15 år i fredags, han spelar med J18 i sin hemstad. Han håller nu på att kvala till Dalalaget, tvpucken och han hänger sig kvar och jag är så STOLT!
Dessa barn är de finaste vi har och självklart ska vi få visa upp dem =) men jag vet att även min son tycker jag är så pinsam när jag vill lägga ut kort på honom.
Stor kram!

Anonym sa...

Jag har precis sett reprisen av Sofias änglar och hittade därför din blogg. Jag förlorade mamma 2011-01-31. Jag önskar så att vi pratat mer om sjukdomen och hur hon egentligen mådde. Det finns så mycket jag ångrar att jag aldrig sa eller frågade. Tror jag inte ville förstå hur dålig mamma egentligen var. Nej förlåt att jag skriver en massa negativt. Jag vill väl kanske.... Äh, jag vet inte vad jag vill. Jo jag vill tala om för mamma hur mycket hon betydde för mig och att jag älskade henne. Men det går ju inte nu.

Många kramar från en anhörig som ångrar att hon inte talade om vad hon kände och tänkte.

Sandra sa...

En vän berättade om ditt medverkande i Sofias Änglar och gav mig sedan länken till din blogg. Jag måste säga att det är helt fantastiskt att du verkar vara så stark! Och jag är säker på att din blogg hjälper många med liknande sjukdomar. Du inspirerar!! Du verkar vara en riktig fighter och det är toppen :) Kramar Sandra

Anonym sa...

Hej Elisabeth !
Jag såg nyss avsnittet där du och din (som jag såg) underbara familj var med. Det var flera gånger som jag inte kunde hålla tillbaka tårarna. Jag hoppas att allt, trots omständigheterna, är bra med er alla. Fortsätt vara stark, fortsätt kämpa !
Många, många kramar från Michaela

thea von walden sa...

Jag beundrar dig och din jättefina familj. Vad ni har kämpat och fortfarande kämpar på med allt så himla bra. Blir alldeles tårögd när jag ser hur ni kämpar på under vardagen och hur ni får allt att gå ihop! Jag själv bor i sundsvall och är SÅÅ nära att åka hem till dig och ge er alla flera bamsekramar. sofias änglar är det absolut bästa programmet, äkta vara! Jag skickar massa styrkekramar till er och önskar att jag kunde ha gjort någonting för att kunna hjälpa till.

KRAM!!! /
Thea von walden m.familj

Anonym sa...

Hej Elisabeth.
Såg Sofias änglar.
Mina tårar rann under nästan hela programmet.
Du är stark. Du är modig. Jag beundrar dig enormt!
Att ha drabbats av en obotlig cancersjukdom är ett tungt öde. Det känns så orättvist! Så hårt!
Önskar man kunde göra något...
Jag började läsa din blogg och kunde inte sluta läsa.
Det finns inget rätt att säga i ett sånt här läge till dig och din familj.
Det enda fel man kan göra är väl att inte säga någonting alls förmodar jag.

Så jag vill i varje fall tala om vad jag känner och vad jag kan se.
Du är en fantastisk människa. Du ger av hela dig själv till din familj. Till dina fina barn och till din man.
Ta till dig det och tillåt dig själv till att samla kraft och energi till att låta en ängel komma och hela dig - göra dig frisk.
Jag ber en bön för dig och din familj. Det vill jag att du ska veta.

Många varma kramar till dig.
Fortsätt kämpa!

/Carina

Anonym sa...

Hej jag och min familj såg på Sofias Änglar i måndags och vi blev verkligen rörda! Jag tycker att du är så stark, fattar inte hur du klarar av det!? Har letat som en tok för att hitta din blogg och äntligen hittat den :)Kram Nicole 13 år <3

Marielle sa...

Hej du starka kvinna!
Kollade på Sofias änglar, som många andra och jag tror aldrig jag har fällt så många tårar.

Min mamma fick diagnosen bröstcancer den 12 oktober, hom opererades den 3 november. Hon valde och ta bort hela bröstet för och "slippa" strålbehandlingen. Dom tog prover och de visade sig att hon hade den snabbväxande och aggresivaste så de var bara att börja med cellgifter. Hon fick sin första cellgiftsbehandling den 15 december. Allt har gått så fort och jag mår skit av att veta att hon mår dåligt. Men hon är ändå väldigt öppen, uppdaterar statusen på facebook flitigt kan jag säga.
Jag har en dotter på 4 år, jag ä 24. vi har förklarat att mormor har ont i tutten och är sjuk och kan inte leka lika mycke. Sen kom ju de här när håret börja falla av och vi förklara att mormor skulle få nytt hår. Hon är vädigt nyfiken på och kolla under peruken, att verkligen håret är borta. Men vi har ju även förklarat att håret växer ut igen. Min dotter kommer me sköna kommentarer till min mamma ibland och de är dom stunderna man lägger på minnet.

Men att jag skulle påverkas såhär mycke trodde jag aldrig. Jag försöker vara stark men inuti går jag sönder..

Du är en stark kvinna och du har satt ett spår i mig.

Tack för din blogg!

Kram Marielle

Elin sa...

Såg på reprisen av Sofias änglar och när jag fick veta att du hade en blogg kände jag att jag var tvungen att leta upp den. Bara för att du och din familj är i den situation ni är i har jag skapat en länk till din blogg på min blogg. Kände som att det är det minsta jag kan göra!

Kommer absolut att fortsätta läsa din blogg!

FruNasenius sa...

Såg "Sofias änglar" (repris) idag och sätter mig en stund efteråt reflekterar över hur en människa alltså "du" har ork och dessutom så mycket kärlek. Du kämpar i 3 läger ett som fightas mot sjukdommen, ett för att få uppleva så mycket som möjligt och ett att de som blir kvar ska få ett så bra liv som det bara går den dag du inte finns där. Läser igenom en bit i din blogg och känner att jag beundrar dig på avstånd :)...klart man lägger ut kort på sina barn och att man är stolt, att man är pinsam är liksom det som hör till. Hoppas att din sjukdom stannar upp och att du får uppleva många underbara stunder till,,,,,,,,,
Kram Lotta

Anonym sa...

Hej
Sofias änglar... ert program rörde mig så, tårarna bara kom, så jag fick svårt att natta min dotter sen, försökte gömma tårarna. Men du, go for it, kämpa på!
Mångakramar från mig / Lotta

Annika sa...

Har just sett reprisen av Sofias Änglar. Så mycket känslor. En stor kram till dig och din fina familj.

Monica Englund sa...

Hej! Som så många andra sitter jag som klistrad o kan inte sluta läsa din blogg efter att sett Sofias änglar. Härligt att se dig och din familj få lite hjälp med vardagen,det är er väl unt:-)
Var riktigt stolt över din son som är så duktig och njut av det.
Själv är jag bloggare med men det handlar mest om mina hundar och är mest till för långväga "hundvänner"

Kommer kika in hos dig igen och förundras över din gnista Mvh Monica

Marie80 sa...

Skönt med ensamhet ibland och bara få vara, tråkigt med dina värden, men vi håller tummarna att det blir bättre, för du är värd allt det goda och fina i livet...Såklart du ska vara stolt över din son, det är ju grymt bra gjort av honom att få spela med i det laget, själv har jag en brorson som är 19 år, som började träna hos våran lilla fotbollsförening, i fotbollsskolan, sedan i våra lag, och han hade sin faster som tränare, sedan blev Hammarby och Brommapojkarna intresserade och nu får han spela med i landslaget, och jag är väldigt stolt och samtidigt känns det så overkligt, men han är ju värt all lycka...kramar till dig och din familj

Anonym sa...

Hej!
Jag har som så många andra sett Sofias Änglar. Och jag måste bara få skriva att jag tycker ni verkar vara sån himla mysig familj!
Vilken fantastisk kvinna du är! Är glad att jag hittade din blogg och kommer nu följa den varje dag!
Massa styrkekramar till Dig!! / Elin

PJ sa...

Vilken snygging i Team Sweden ställ!!! Kan förstå att du är sjukt stolt! Hi hi hi.... Nalle Puh & Nasse, vilka kloka killar.... Vi borde leva mer som dem. <3 Håller tummarna för dig! Kram Pernilla J.

Petra sa...

HEj!
Såg på kanal 5 nu, fortsättningen så att säga. Blir så ledsen.
Man vet inte vad man ska säga egentligen. Mer än att kämpa på. Häng kvar. Vi finns här bakom dig , många. Ta hand om dig & din underbara familj.
Förstår att du är stolt över din son.

O lev vidare efter Nalle Puhs ord. =)
Massa varma kramar

Marielle m_kallin@live.se sa...

Hej du starka kvinna!
Kollade på Sofias änglar, som många andra och jag tror aldrig jag har fällt så många tårar.

Min mamma fick diagnosen bröstcancer den 12 oktober, hom opererades den 3 november. Hon valde och ta bort hela bröstet för och "slippa" strålbehandlingen. Dom tog prover och de visade sig att hon hade den snabbväxande och aggresivaste så de var bara att börja med cellgifter. Hon fick sin första cellgiftsbehandling den 15 december. Allt har gått så fort och jag mår skit av att veta att hon mår dåligt. Men hon är ändå väldigt öppen, uppdaterar statusen på facebook flitigt kan jag säga.
Jag har en dotter på 4 år, jag ä 24. vi har förklarat att mormor har ont i tutten och är sjuk och kan inte leka lika mycke. Sen kom ju de här när håret börja falla av och vi förklara att mormor skulle få nytt hår. Hon är vädigt nyfiken på och kolla under peruken, att verkligen håret är borta. Men vi har ju även förklarat att håret växer ut igen. Min dotter kommer me sköna kommentarer till min mamma ibland och de är dom stunderna man lägger på minnet.

Men att jag skulle påverkas såhär mycke trodde jag aldrig. Jag försöker vara stark men inuti går jag sönder..

Du är en stark kvinna och du har satt ett spår i mig.

Tack för din blogg!

Kram Marielle

Elin Åkerlind sa...

Ville så gärna kolla in på din sida efter att jag såg reprisen idag på Sofias Änglar. Blev så himla berörd av programmet och jag grät hela tiden.. Jag har varit i samma situation som din familj..precis som dina barn. Min mamma blev sjuk av den jävligaste sjukdomen av alla, cancer, och var sjuk i tre år innan kroppen inte orkade mer.. Jag var 18 år och min lillebror 16. Jag känner så väl igen mej i det du säger om att du inte är rädd för döden, utan för att du måste lämna dina barn. Och hur det ska gå för dom. Precis så sa min mamma. Hon var den mest oegoistiska, tänkte bara på hur vi skulle få det.. =) Det har gått sex år sen allt med min mamma hände, men jag vill skriva och berätta att både jag och min lillebrorsa har klarat oss rätt bra trots att vi varit med om det jävligaste, att våran trygga och bästa mamma tog ifrån oss. Skulle så gärna vilja att min mamma fick veta det, för jag gissar att det är det hon oroar sej för..om vi har det bra. Ville skriva det här inlägget som en liten tröst för dej. Att eftersom det har gått bra för oss tror jag att dina barn också kommer fixa det här. Det kommer vara många fruktansvärda stunder, och dom kommer tänka på dej varje dag och saknaden blir inte mindre..men det går..Håller alla tummar för att mirakel ska ske! Många många kramar till dej!

Elin Åkerlind sa...

Ville så gärna kolla in på din sida efter att jag såg reprisen idag på Sofias Änglar. Blev så himla berörd av programmet och jag grät hela tiden.. Jag har varit i samma situation som din familj..precis som dina barn. Min mamma blev sjuk av den jävligaste sjukdomen av alla, cancer, och var sjuk i tre år innan kroppen inte orkade mer.. Jag var 18 år och min lillebror 16. Jag känner så väl igen mej i det du säger om att du inte är rädd för döden, utan för att du måste lämna dina barn. Och hur det ska gå för dom. Precis så sa min mamma. Hon var den mest oegoistiska, tänkte bara på hur vi skulle få det.. =) Det har gått sex år sen allt med min mamma hände, men jag vill skriva och berätta att både jag och min lillebrorsa har klarat oss rätt bra trots att vi varit med om det jävligaste, att våran trygga och bästa mamma tog ifrån oss. Skulle så gärna vilja att min mamma fick veta det, för jag gissar att det är det hon oroar sej för..om vi har det bra. Ville skriva det här inlägget som en liten tröst för dej. Att eftersom det har gått bra för oss tror jag att dina barn också kommer fixa det här. Det kommer vara många fruktansvärda stunder, och dom kommer tänka på dej varje dag och saknaden blir inte mindre..men det går..Håller alla tummar för att mirakel ska ske! Många många kramar till dej!

Anonym sa...

Du är fantastisk!!! /Ebba 20 år Helsingborg, ny bloggläsare!

Jessica sa...

Elisabeth,
Hörde om dig från en tjej här ute på Ingarö. Jag bor på Johannesdal, innan Mörtviken ,och är själv behandlad för/mot (eller vad f_n man säger) cancer. Jag har också haft dagar då telefonen ringer och berättar att man mår dåligt utan att man själv fattar på vilket sätt. Skittelefon!
Om det kommer fram en blond tjej på ca 40 år och kramar dig på tok för hårt inne på Ingaröhallen eller återvinningen så bli inte rädd. Det är bara jag som vill säga HEJ.
Heja dig! Heja din fina familj. Jag skulle lägga ut massa bilder hela tiden på den där sonen du har. Jätteroligt att han är så duktig och att du är där och hejar på honom sådär pinsamt och lite för mycket som bara vi mammor kan och ska göra:-)
Vi kanske ses in the hood! Jag hoppas det för du verkar vara superbra och härlig! Kram på dig från Jessica

Nea sa...

Hej!
Jag såg precis Sofias änglar och uppföljningen. Vill bara säga att du är så otroligt stark. Jag vet inte vad jag ska skriva, det finns inga ord. Men om jag hade haft dig som mamma hade jag varit så otroligt stolt och tacksam, för jag ser att du verkligen gör allt för dina barn. Kan du ge dem en kram från mig? Tänker på dig och din familj. Jag önskar att livet, om än bara för en stund, blir ljusare för dig. Följer dig här och hoppas att du skriver länge än.
Kämpa på! Men det vet jag att du gör<3
Tusen styrkekramar från en 16-årig tjej i Mölndal.

helene sa...

Svårt att ha ord och säga till dej, men efter jag såg er familj på tv,n så har tankarna rullat på, satt och grät hela programmet, det berörde mig så mycket. Tänker på att själv så gnäller man för lite grann men efter detta så ska jag tänka till ordentligt. Är ensamstående med tre tonåringar, och två av dom grabbarna har en utvecklingsstörning, men nu ser jag det på annat sätt,för jag är ju inte i din situation, och om inget händer får jag ju vara med mina barn många år. Så jag följer din sida varje dag, och vill önska dej att du kan vara med länge till, med dina fina barn och man. Kramar i massor Elisabeth!

Sofie sa...

Du verkar vara en helt underbar människa! En av mina bekanta är väldigt sjuk och skulle Inte klara sig längre än till 10 år, idag är hon 15, mirakel kan hända. Styrkekramar till dig och din familj!

MsRikki sa...

Jag är ännu en person som sett Sofias Änglar - och vill tacka dig och din familj.
Min mamma har varit inlagd på sjukhus nu i några omgångar under detta senaste år, och ligger nu fortfarande inne(ser dock ut att få komma hem snart). Det har onekligen varit tuffa tider, och jag är en person som stänger inne alla känslor.
Ditt avsnitt fick mig att lätta på mina känslor, visserligen i ensamhet - men det är mer än vad jag gör annars. Men det gjorde så mycket för mig, så tack!

Roligt att det går så bra för din son i hockey, är ju definitivt den mest spännande sporten(sitter ju trots allt uppe till 03 inatt för att se lite NHL...)! Fina bilder, och grattis till segern!

Kram / 20årig skånetös

Sofhia sa...

Hej! Jag såg dig på Sofias änglar o erat avsnitt där berörde mig verkligen. Det får en att stanna upp o tänka till ännu mer, ta vara på varje vacker dag.
Du är en så fin person tycker jag! Du utstrålar en solig,sprudlande livsgnista som jag bara sett hos ett fåtal personer. Hos bland annat min mormor o min väninnas pappa. De bar på obotliga sjukdomar men trotsade dem. Mormor levde i fyra år längre fast att läkaren sade att hon bara hade två veckor kvar o att leva, och min bästa väns pappa levde två o ett halvt år längre än vad läkaren sade att han kunde klara av. Det sågs som omöjligt i läkarnas fall men inte i deras egna o i omgivningens. Man såg kampen o hur de kämpade men också hur de mådde bra av att ta vara på tiden, glädjas åt det vi andra inte såg. De fick mig att inse en massa saker som att man inte alltid ska lyssna på de runt omkring innan man först har lyssnat på sig själv och hur man själv känner sig. Som den där historian går:

En massa Grodyngell fick en dag för sig att försöka simma upp för ett stort vattenfall. Alla de stora grodorna hade tidigare testat det så de visste att det inte gick, vilket de också skrek o berättade för de små grodynglarna, var av en efter en gav upp. Till slut var det bara ett litet grodyngell som kämpade på o plöstligt så var han uppe! Hur klarade du det? Frågade gammelgrodan till grodynglet! Men inget svar fick han ifrån grodynglet, som var döv. =) Ta hand om dig o fortsätt njuta av livet! MVH/ Sofhia Steen

Anonym sa...

Hej!
Det jag tänker på i din situation, förutom det jävliga i att du är sjuk, är vilket stöd din familj har av samhället/vården? Får din sambo och barnen någon samtalskontakt t ex ? Att du får den hjälp du behöver utgår jag ifrån men jag är lite nyfiken på vad som sker med anhöriga till någon som fått ett så pass allvarligt besked som ditt? Jag hoppas du får vara med en bra stund än och att du hinner med det det viktigaste, tillbringa din tid med din familj så mkt du bara kan.
Kram/Anna

Katarina 39 år sa...

Hej! Jag har just suttit och tittat på Sofias änglar, blandat med tårar och skratt, precis så som livet är. Vad fint ni fick det. Vad skönt för er att få släppa det och koncentrera er på varandra. Jag önskar dig och din familj allt gott. Önskar jag kunde ge dig en riktigt KRAM!!!Katarina.

Ann-Catrin Persson sa...

Hej Elisabeth!
Du ska veta att när jag varje morgon slår på datorn går jag direkt till din blogg. Jag har fastnat för din blogg efter Sofia´s änglar.
Kämpa på, jag beundrar dej.
Kram på dej.

Emma sa...

Någon starkare människa än dig är nog svår att hitta !!!!

Anonym sa...

Hej Elisabeth,
Jag känner inte dig fast det känns så sedan jag började följa din blogg. Tänker på dig varje dag <3
Du ger mig styrka.
Kramizar Camilla

Angelika sa...

Underbara du! Såg reprisen av programmet o tårarna rann i en strid ström. DU är så stark! Men vilken mamma gör inte allt för sina barn. Är själv utbränd och kämpar med att komma tillbaka till jobbet. Har bestämt mig för att leva i nuet o visa mina nära o kära hur mycket jag älskar dom.
Keep on Fighting! <3

Amanda sa...

Jag har just sett på avsnittet av Sofias änglar och jag måste bara titta in och lämna en kommentar. Shit vilken kvinna du är! Jag lever också med ett barn med särskilda behov och det är ingen lätt match. Mycket extrajobb och mycket läkarbesök osv. Men du har ju dessutom din egen sjukdom att handskas med och ändå är det familjen du tänker mest på. Att dom ska ha det bra när du inte längre finns. Beundransvärt! Kämpa på fina du! ♥

Anonym sa...

Fina Elisabeth!
Vill bara spontant skicka dej en bamsekram.....Ditt program berörde självklart stakt,som mamma till 3 egna killar brister mitt hjärta när jag ser din önskan att osjälviskt ordna för din familj.Man blir nog en tigrinna eller ger upp...Jag är själv uppväxt med en pappa med dödsdom...dom gav honom 10 år han levde,på ren skär envishet tror jag ibland i hela 17 år.Han somnade stilla in i mina armar...Detta har faktist fått mej att bli en tacksam människa som brinner för att hjälpa andra...Det är så mycket man kan göra...jag skickar dej bön om ett under...Krama din familj gumman Desiree

maria sa...

hejsan =) jag vill bara skriva å säga att jag läser din blogg efter att jag såg programmet gråtandes i soffan, jag skulle oxå lätt gå fram å krama om dig om jag fick möta dig, jag vet inte riktigt vad jag ska säga men jag önskar dig å din familj allt det bästa kram

Aina sa...

Fantastiska Elisabeth! Tack för att du delar med dig av ditt liv till så många. Det får mycket att falla på rätt plats i tillvaron, om vad som är viktigt och vad som inte är det.
Ni är en underbar familj och era söner är härliga allihopa! Ni kan verkligen känna er stolta! Jag fattar inte varifrån du får din styrka, du har verkligen min respekt och beundran. Jag tar med er i min aftonbön och hoppas du får låååång tid tillsammans med dina kära - och mindre smärtor och ont.
Stora och varma kramar, Aina

En annan Elisabeth sa...

Hej Elisabeth. Du ska se att det ordnar sig med dina värden, de kommer att gå upp och du kommer att få ytterligare god tid. Härligt med ungdomar som det går bra för. Håller tummarna för att du trots din oro kunde njuta av hotellvistelsen. Ljuset och våren kommer för dig också, det är jag övertygad om. Kramar

Syster Susan sa...

Jag gissar att Du ser provsvaren som ett mått på hur frisk Du är. Men det är inte så enkelt. CRP brukar ju hänga kvar ett tag efteråt också, även om infektionen vänt. Och hb 99 om målet är över 100 - så är det egentligen samma. Det kan variera en hel del beroende på menscykel, hur mycket vätska man har i kroppen osv.

Ja herregud karlar! ;) GLÖMMA att tala om att de ringt och ställt in röntgen! Men som Du skrev var det ju tur Du fick veta det före Du åkte dit i alla fall ;) Sedan förstår jag att Du undrar varför det är inställt. Kanske något så enkelt som att röntgenapparaten är trasig? Hoppas Du får svar på Dina frågor snarast och så måste vi väl kunna lita på att forskningen går framåt! Sedan sker det ju mirakel ut emellan också! Men fram till dess njut av Din familj och var jättestolt över Era fina pojkar! *Styrkekramar om*

Curlingmor sa...

Hej Elisabeth såg Sopfias änglar förra veckan och du verkligen en kämpe. Tycker verkligen att du skall vara stolt över sonen som är så duktig så han får spela för Sverige.Vilken solstråle din minsta son var, han hade verkligen " glimten i ögat "
Har nu börjat titta in på din blogg & läsa vad du skriver.Som kvinna så är man orolig att få denna sjukdom & jag själv går på kontroller på mammografi eftersom min mor dog i bröstcanser för 2 år sedan och det finns ytterligare 3-4kvinnor till i släkten som har haft sjukdomen. Önskar dig en bra vecka.
Kram <nina

Anonym sa...

Efter att ha sett "Sofias änglar" har jag fastnat i din blogg.Jag blir så berörd av dig o önskar dig all lycka samtidigt håller jag tummarna för dig.
Styrkekram från mig till dig!

Eva sa...

Hej! Jag som så många andra fastnade för dig och din blogg efter Sofias änglar. När jag såg programmet kändes erat efternamn och ert hockeyintresse bekant på något vis. Min son spelar också hockey (Brynäs) och de har nog möts i någon match i mellandagarna. Vi var även i Sundsvall och tittade på söndagsmatchen mot Ryssland. Min son var inte uttagen men vi tycker det är så kul att titta. Fina bilderna på sonen i landslagets dress och självklart ska han vara stolt, han var riktigt duktig. Men det är väl inte så konstigt med en sådan kämpe till mamma. Jag kommer att följa din blogg. <3
Eva

cattang sa...

Hejsan ;)
Har sett Sofias Änglar <3 Jag blev oerhört tagen av dig o din fina familj ! Jag har nu följt din Blogg senaste tiden o Håller hårt i Tummarna för att din "senaste" medicin ska stoppa upp framfarten på cancern... Kämpa på du är bara för underbar !!
Kram catta

Naemi sa...

Även jag följer dig och din familj troget sedan jag såg avsnittet från Sofias änglar. Du är en otroligt stark kvinna och jag tänker på dig och din familj varje dag. Massa styrkekramar!