lördag 25 februari 2012

Timglaset ökar takten...


Jag vill börja med att säga att jag läser ALLA kommentarer.  Många av dem går rakt in i hjärtat.
 ”När jag blir stor vill jag bli som dig, en stor förebild”.
Du kommer få leva ett fantastiskt evigt liv i himlen med hela din familj snart igen, utan sjukdomar. Jag ser fram emot att träffa dig när den dagen kommer och jag är glad över att människor som du finns! Helhjärtad rakt igenom. Wow, det finns inte ord. Var inte orolig, allt blir bra, och alla förenas igen inom kort!! De som inte tror på ett liv efter detta kommer att få se. Massor med kramar och kärlek till dig, och ett stort tack för att du gör jorden till en bättre plats att leva på!”

Träffade en bloggläsare på sös idag som bara ville säga att hon gillade programmet och att det var fint. Det var gulligt att hon vågade säga något och inte bara tittade i det tysta.

Väl inne hos läkaren var det som jag kände på mig. Cellgifterna fungerar inte! Jag vet redan att det har spritt sig i ryggraden men det är organen som man är mest rädd om. Njure, mjälte, bukspootskörtel och lungor är utan anmärkning. Lite osäker på lungorna då de är fyllda av Bisolvon monster fortfarande. (I natt fick jag faktiskt upp en hel del slem vilket jag inte fått på flera veckor. Jag har bara en rosslig hosta men får vanligvis inte upp någonting.)
Levern har däremot blivit en hel del sämre, flera och större. Sedan sa läkaren något om metastaser eller tumörer som sitter kring aortan? Det var så mycket fokus på min onda rygg, käke och hosta att jag inte registrerade allt. 
När jag frågade Jörgen hade han självklart INTE hört något om detta. Så är det oftast efter läkarbesöken. Jag tar in mer än Jörgen. Jörgen hör bara det som är lite bättre och sällan de riktigt allvarliga sakerna. Jag tror han sorterar för han e livrädd. Han väljer höra det han vill .

Efter läkarbesöket ville de kolla att jag tömmer urinblåsan ordentligt, ta en näsodling (så attans ont) och ta ett vanligt blodprov för att kolla crp och HB. HB har återigen gått upp över 100 och var nu 103. Varje gång jag träffar läkaren så tycker hon att jag borde få blod då värdet är under 100, och varje gång som jag då tar prov så har klarat mig!=)

Nytt cellgift blir nu HALAVEN. Jag har hört talas om att det är något nytt och det var det Anna fick som sista utväg. Hon fick det i somras och i september när vi träffade så fick hon svaret att det fungerade och var jätteglad. Vid nästa kontroll i december var svaret inte lika roligt och sedan tog det bara några veckor innan hon somnade in.
Det är en sådan hemsk sjukdom och det kan gå så fort.
Jag tog en färdtjänst till Bromma Kyrka som var helt fullsatt. (Det fick mig att tänka på att kyrkan där jag själv ska begravas måste vara stor nog för alla släkt och vänner. Jag vet, konstigt att börja tänka på sig själv när jag var där för Anna. Men det är ofrånkomligt)
Åsa och Pernilla var redan där och höll en plats till mig. Jag hade med mig min stora sittkudde som jag har fått av sjukgymnasten.

Det var en fin akt och Anders Glennmark sjöng och spelade gitarr. (Återigen kan jag inte sluta tänka på att det kunde vara jag i kistan där framme. Och jag funderar på hur jag vill ha det. Min ”extrapappa” Pigge hoppas jag sjunger någonting och mina föräldrars kompisar Lennart och Bettan vill jag sjunger en duett. Ska försöka sätta oss ner med Vita arkivet snart.)
När det var dags för avsked bet jag ihop trots knivarna i ryggen och tog mig fram till kistan och sa farväl till denna underbara, fantastiska karriärskvinna med skinn på näsan och samtidigt en otrolig mamma och fru.
Jag bugade för Annas man och hennes två söner sedan tog jag ett järngrepp om Åsa och Pernillas hand när vi gick tillbaka i gången ner. Jag har aldrig tidigare träffat Annas man men när kyrkan var nästan tom kom han fram till oss och förklarade hur tacksam han var att vi var där. Anna har tydligen pratat mycket om mig och sedan vet jag inte om han kanske sett Sofias Änglar också. Det blev ett känslosamt möte och flera varma bamsekramar innan vi sa hej då. I detta ögonblick kändes det SÅ RÄTT att jag tog mig till kyrkan trots smärta. Jag önskar Annas man Dan och hans barn all lycka i framtiden.

Det kom även fram en kvinna som hade förlorat sitt barn och haft begravning två dagar tidigare i samma kyrka. Så tragiskt. Jag ryser ända in i själen. Hon hade samma morgon varit inne på ett slutet facebook forum för föräldrar som förlorat ett barn. Där hade hon klickat på en kvinna och sedan kommit in på min blogg? Hon berättade att Anna pratat mycket om mig på deras hundpromenader tillsammans men hon visste inte att jag hade en blogg. Nu hamnade hon på den och läste att jag skulle på Annas begravning. Ett tecken från ovan?
Hennes kommentar på bloggen efter;
”Hej Elisabeth, är så glad att jag fick träffa dig i kyrkan idag. Anna berättade så varmt om dig och idag hamnade jag på din blogg utan att jag visste att den fanns. Det var Anna som ville att vi skulle träffas. Varma styrkekramar till dig från Pia (jag som kom fram till dig i kyrkan efteråt)”
Jag var helt slut efter begravningen och det var längesedan som jag grinade så urtömmande och länge. Till och med kyrkvaktmästaren smög upp bakom mig och gav mig ett till paket näsdukar=)
Det känns så konstigt att Anna inte längre är hos oss. Och det känns konstigt att vi alla samma väg ska vandra, förr eller senare.
Det viktigaste är inte alltid hur länge man lever, utan hur man lever.
Våra vänner bär vi alltid med oss, fast de inte längre vandrar tillsammans med oss.

På kvällen var det middag hemma i Gitts nya hus. Så fint och ombonat.
Det var middag med Provencetjejerna, tyvärr var inte mamma och svärmor med men i övrigt var vi kompletta.
Jag och Pernilla var väl inte riktigt laddade och kämpade mot våra krämpor men det gick bra och alla har full förståelse vilket känns skönt. Jag har verkligen SÅ underbara kompisar.

När jag kom hem på kvällen och alla grabbarna var hemma (utom Joel som sov hos mormor) så samlade jag dem i vardagsrummet för att uppdatera dem om vad som händer med deras mamma. Det var många tårar från min sida samtidigt som grabbarna bet ihop. Adam är väl den som mest kan säga vad han känner men Jörgen och Isac satt tysta förutom att Jörgen försökte lätta upp samtalet lite. Men jag vill inte att de målar upp falska förhoppningar. Jag vill att de ska veta verkligheten  trots att Jörgen blundar för den.
Jag avslutade samtalet med att ge de varsin ängel med personlig text under varje.
Den som jag fick av Karin är med på bilden och det är verkligen jag och Joel och är en ängel som kommer att få följa honom. Den stora ängeln med rosen var till Jörgen och den ängel som håller om en halvstor kille är jag och Isac.
När jag tog det här kortet idag lördag så har Adam redan tagit sin ängel och ställt in på sitt rum. Det är en drömmande ängel som ligger på en sten och beskådar… det är jag som ALLTID kommer se, stötta och älska honom.

Ikväll blir det myskväll. Alla stora killar hemma! (kors i taket) Just nu är de iväg på diverse aktiviteter och jag är fast här hemma i soffan. Just nu är det ryggen som gör att jag inte kan göra någonting. Adam undrar varför ingen har handlat på 3 dagar? Här får man be om ursäkt att man är sjuk. (det var på skämt. Han förstår men det var mer en pik till pappa Jörgen. Men han har ju en snorkråka i näsan… Ni vet sjuka karlar=))

Jag ska försöka njuta av min tid även om det bär emot just nu.
GUD ANVÄNDER DÖDEN FÖR ATT VISA HUR VIKTIGT LIVET ÄR.

136 kommentarer:

Anonym sa...

Blir så ledsen, tänker ofta på dig Elisabeth...så orättvist !!! Jä_la skit sjukdom. Hoppas det släpper i ryggen nu och att de sker under med de nya cellgifterna så du kan pigga på dig. Du är en fin människa kram Ulle

Tina sa...

Jag har nyligen hittat till din blogg. Jag tänker på dej och din familj och skickar en hel massa styrketankar till dig och hoppas att det hjälper..i alla fall lite.
Kämpa på!!! Kram!

Madelen sa...

Jag blir så ledsen... Jag vet att du inte har något val än att hantera detta på bästa sätt och det gör du verkligen. Om jag ändå kunde ge dig några år av mitt eget liv. Jag hade verkligen inte tvekat en sekund.
Jag tänker på dina söner, Som troligtvis när du inte ser, ligger i sin säng och gråter i sin ensamhet för att mamma ska försvinna från dem.

Du är fantastisk. Men jag kan inte låta bli att bli förbannad på vilken väg livet leder oss ibland.
Underbara Elisabeth, jag får barn här om en månad och vore jag bara hälften så bra och fantastisk mamma som du, så är jag mer än nöjd.

Sophie sa...

Jag hittade din blogg efter att ha sett dig och din familj på Sofias änglar. Är så glad för er skulle att ni fick hjälp att fixa till hemma, så slipper du oroa dig för det. Har läst igenom nästan hela din blogg och tårarna rann både en och två gånger. Blir så ledsen när jag tänker på dig och din familj och vad som väntar er. Skickar en styrkekram via cyber och jag hoppas att den nya behandlingen kan hjälpa något iaf, så att du slipper ha så ont.

Anonym sa...

Hej
Så underbart fina änglar dina grabbar fått. Blir så lessen för din skull att levern inte såg bra ut, den är ju ett av dom organ man fasar för iaf gör jag det men vi får hoppas att den nya cytostatikan ger dej lite tid.Känner så väl igen det att män bara tar in det som dom tycker låter minst skrämmande, för jag tror faktiskt att dom helt enkelt är livrädda.På nåt vis är det nog värre att stå vid sidan om och inget kunna göra. Hoppas det onda i ryggen släpper så du kan få en bra period och få njuta av våren som är på gång. Kram Britt-Mari

Anonym sa...

Fina Elisabeth! Jag tänker på dig väldigt ofta. Beklagar de dåliga beskeden. Hoppas det nya cellgiftet gör så du får mer tid!

Jag ångar mig så mycket att jag inte gick fram till dig när jag såg dig på gymmet för någon månad sen. Du skulle på Bodybalance och jag skulle på Dance. Du stod och pratade med Emil, så jag vågade mig inte fram då. Lovar att jag ska ge dig en kram nästa gång jag ser dig!

Lova att ta hand om min Johan (Ratty) där uppe den dagen det är dags för dig. Jag tror ni skulle ha mycket gemensamt att prata om!

Stor kram
Nina

Sunstar sa...

Sitter här med tårar längs kinderna när jag läser om Annas begravning och din strid.

Jag tänker inte ens försöka påstå att jag kan förstå hur det är för dig och din familj. Jag har stor beundran för dig Elisabeth, för din styrka och ditt mod!

Änglarna som du gav pojkarna var verkligen fina, jag gillar tanken och symboliken i dem.

Vill tipsa dig om en låt som jag har som lite livsmotto för min lille son, det är låten "Simple man" av Lynyrd Skynyrd. Den texten har jag gjort ett collage av till min son ihop med några foton för att låta honom veta vad jag hoppas och önskar för honom i livet!

Anonym sa...

Igår var jag på minnesstund för en tjej med samma namn som dig, Elisabeth, hon blev inte äldre än 24år och efterlämnar två döttrar. Livet är så fruktansvärt orättvist. Det skar i hjärtat att se hennes mamma så förtvivlad och trasig och hennes ena dotter som hade svårt att förstå vad som hände. Jag tänkte även på dig som var på Annas begravning samma dag. Och på Jenny som somnade in i Februari och Lars med barnen som hon efterlämnade sig. Jag tänkte på hur många vi är som måste ta farväl av männsikor som inte borde ha tagits från livet så här tidigt.

Jag tycker att du är så fruktansvärt stark och är det någon som kan förlänga sin tid i kampen mot cancern genom egen kraft och styrka så är det du Elisabeth! Jag önskar för allt i världen att jag kunde ta bort din smärta och att cancern försvann!

Många kramar

Anonym sa...

Hej! Jag tillhör de som efter Sofias änglar har börjat läsa din fantastiska blogg. Tack för att du låter oss följa din kamp! jag önskar dig all lycka med de nya medicinerna! Stor kram från Maria

Tessan sa...

Hej!
Hittade din blogg efter "Sofias änglar" som jag satt och tittade på tillsammans med mina tre pojkar =)och inte ett öga var torrt. För mig har det alltid varit viktigt att visa mina grabbar olika livsöden. Det är viktigt för mig att få dom att förstå att man ska vara ödmjuk för livet..<3
Dom frågar även hur det går för dig (dom vet att jag följer din blogg) och vi är också supersportintresserade så dom skrattade gott när Joel hade fått sin domartröja =)
Allt gott till dig du underbara människa och du ska veta att det betyder mycket för oss andra att du vill glänta på din dörr och delge oss dina tankar och öde..
KRAM <3

Anonym sa...

Fantastiska människa, jag blir så ledsen när jag läser och samtidigt glad. Du skriver så bra och beskriver så nära. Jag älskar dina citat. Nu ska jag krama mina barn och min man.

Kram på dig. <3

MiaD

Anonym sa...

Jag beundrar dig, verkligen. Du är en fantastisk mamma till dina pojkar och du kommer att vara med dem på deras livsresa, trots att du kanske inte kommer finnas på jorden för evigt. Fantastiska änglar som du köpt till dem.

Jag önskar av hela mitt hjärta att det kommer ett botemedel mot denna hemska sjukdom som kallas cancer och att det gör det NU, så att du blir frisk och får fortsätta vara med din underbara familj och dina underbara vänner.

Tänker på dig!

Åsa

Anonym sa...

Hej Elisabeth, skönt med en ny uppdatering från dig även om mina tårar rinner för er skull...

Willow Tree heter änglarna tror jag. Vi fick en sån när vi gifte oss. Det finns så många fina i alla möjliga varianter.

Min mamma hade bröstcancer ifjol o ska nu ta bort äggstockar i förebyggande syfte. Dock var värdena i markörämnet (termerna säger mig inget...) lite högre än normalt så de gör troligen en större operation (livmoder osv).
Mer oro.

Både jag och min syster har nyligen testat oss och vi var - tack och lov - inte bärare av BRCA-genen. Nu kan vi finnas starka intill mamma och stötta henne :/

Varma kramar till dig o din familj,
hälsn. Anna

Pernilla sa...

Måste bara säga att dina ord om att det är inte hur länge man lever utan att man lever när man lever var så himla bra, fick mej att haja till faktiskt.
Kram

Gunilla sa...

Oj vad din blogg berör mig idag.Har följt dig länge länge, känner en styrka från dig som jag tar till mig o bevarar o använder i den kamp mot cancer som min bästa väninna genomgår o som jag försöker stötta o hjälpa henne i.Det är verkligen en liknande kamp ni genomgår, du kan se hennes blogg på marikahedin.blogg.se Hon skriver inte så ofta som du men den är fin den med. Ditt liv påminner så mkt om mitt med dina idrottande söner.Tårarna rann när jag läste om ängeln till Adam. Har själv en son som spelar hockey på hög nivå(var med o tog JVM guld nu i januari)man vill ju inget annat än vara med o stötta o se, så jag förstår hur du tänker. Hoppas hoppas du ännu har många fina dagar kvar med din underbara familj! MVH Gunilla Bendelin-Larsson Gotland

Liza S. sa...

Underbara Elisabeth!
Önskar jag kunde köpa Dig tid.
Önskar jag kunde göra Dig frisk.
Önskar Dig all styrka dagar som denna.
Önskar Dig Lycka & Välmående!
Kram Liza S.

Anonym sa...

En ström av tårar när jag läste om det små änglarna. Jag skulle önska att jag kunde ta din sjukdom. Du är sådan förebild ett samtal över en go fika med dig skulle ge så mycket

stora kramar till er alla från en blivande sjuksköterska Mathilda <3

Anonym sa...

Skickar dig tusen kramar!!!!

Helen sa...

Fina Elisabeth...jag blir som vanligt helt tagen av din blogg...hur stark är du? Jag beundrar hur du tar upp saker och ting med familjen..och det e ju som oftast inte så himla lätt med killar....kan vara såklart, men oftast inte...men du har med ditt sätt att vara och din humor hjälpt familjen mycket..ja man snurrar lätt in sej i allt man tänker här...vill bara visa att jag tänker mycket på er, hela familjen inkl era föräldrar...tufft för dom också...bamsekram till er alla från södra Sverige

Anonym sa...

Hej!
Här har du en ytterligare som sett dig och din familj i Sofias änglar! Jag måste bara få skriva ner till dig att du gör så rätt när du är öppen och uppriktig till dina barn. Min mamma dog i denna skitsjukdom, cancer, endast 33 år gammal, dagen efter jag fyllde 10 år. Det är 27 år sen nu och trots att åren går så tänker jag på henne varje dag. Har så mycket jag skulle vilja fråga henne om, hennes favoritfärg, första kärlek osv....Såna saker som kanske ses som oväsentliga egentligen, men som man så gärna skulle vilja veta. Önskar att jag hade haft nåt att läsa som hon skrivit, eller kanske en inspelad film där man får se henne! Jag tror att du tänkt på detta, att lämna minnen efter dig när det är dags att ta farväl. Det är värt så mycket för att som barn så förstår man inte allt som pågår. Nu var det här -84 och det skulle hyssjas ner mycket, man skulle skydda barnen. Jag hade dock önskat att jag fått varit med mer, kanske fått mer förklarat för mig hur det verkligen låg till. Önskar och hoppas innerligt för din skull och för resten av familjens, att ni får ha en bra tid tillsammans. Du är helt otrolig som person och mamma och jag var bara tvungen att kommentera. Dina barn kommer att glädjas åt dina minnen när de blir äldre det är jag helt övertygad om. Sköt om dig så gott det går och många kramar / Veronica

Aina sa...

Elisabeth, du har en inre styrka som är otrolig! Jag är så ledsen att du mår sämre och hoppas innerligt att den nya cytostatikan "biter" på den hemska cancern. Framför allt önskar jag att du fick vara smärtfri. Så fin du är med din familj, änglarna kommer att vara mycket värdefulla för dem! Styrkekramar till er alla, Aina

Anonym sa...

Elisabeth! Tänker på dej och din familj (j:a skitsjukdom.....)
Kram kram från Susanne

Karolina sa...

Vill bara att du ska veta att jag tänker mycket på dig och din fina familj! Stor kram!

Anonym sa...

Hej, jag var själv på begravnigen igår och känner familjen väll. Jag började gråta och när gråten slutat kom du och då kom de tillbaka. Jag förstod att du antingen har haft eller har cancer , jag hade tänkt å komma fram till dig och önska dig lycka till, men såg dig sen inte. Därför säger jag det nu: lycka till jag hoppas du överlever. Sluta aldrig kämpa

Max

Anonym sa...

Vill ge dej och din fina familj tusen kramar! Börja följa din blogg efter Sofias änglar. Ha nu en riktig mysig kväll med dina nära och kära.
Kram från Barbro

Anonym sa...

Följt dig nu något år, idag kom tårarna när jag läste. Fyyy för att ge sina barn sådan information men jag är säker på att det är viktigt för dem att få reda på läget! Sååå starkt av dig!! De kommer att förstå vilken mamma de har, en mamma de kommer att vara stolta över hela sitt liv!!!!

Många varma kramar från Ystad!!
Fredrika

Maria sa...

Jag är också en som börjat följa din blogg efter du blev "TV-Kändis".
Du skriver så fantastist bra, man läser och tårarna trillar. Förstår att du hjälper många med dina ord.
Önskar jag kunde göra nåt för er men det enda jag kan göra är att skicka styrkekramar genom etern.
Kramar från Maria

Tina sa...

Sitter som vanligt med tårarna rinnande när jag läser din blogg. Vet inte vad jag ska skriva, finns inga ord. Massor av kramar och STYRKA!

Stevens mamma sa...

För långt borta för en kram men ändå så nära..❤

Jenny sa...

Tårarna rinner,och jag pekar finger åt den här j..la sjukdomen!!!
Kämpa Elisabeth så gott du kan så ska jag och många fler kämpa för dig,du är underbar...<3 glöm aldrig det.

A sa...

Tänk... Att någon kan beröra så djupt in i hjärtat och finnas med i tankarna så ofta dagligen trots att vi inte träffats. Fast det är egentligen inte så konstigt. Du delar med dig så öppet och med sådan värme att det går rakt in i hjärtat. Änglarna till både den "stackars sjuka maken ;-)" och till dina söner är otroligt vackra och vilket fint minne de kommer att bli (märkligt att skriva så..:-(...)
Njut vad ni orkar och fortsätt som du gör. Vi är många som tänker på er och önskar att allt vore annorlunda... Varma kramar

Britt sa...

Elisabeth
Jag förstår Jörgens sätt att hantera detta. Allt fokus finns på dig och då kan han gömma sig och den rädsla han känner bakom detta faktum. Din enorma styrka besitter inte han, han blir ensam kvar utan dig! Jag förstår Jörgen, men inte dig. Du måste vara livrädd,,eller? Hur orkar du skriva? Men så kom jag att tänka på att det hjälper faktiskt att skriva av sig. Jag har själv varit mycket sjuk men tack och lov överlevde jag mot alla läkarnas förmodan. Jag tror inte på någon Gud, hade det funnits en sådan hade väl världen sett annorlunda ut antar jag! Jag kan föreställa mig hur du känner det till en början...men sedan??? Jag visste till sist att jag skulle överleva, men du VET att din tid rinner ut! DET kan jag inte föreställa mig. Jag hoppas att det finns något efter livet, jag hoppas det! Din energi kommer att finnas kvar här och du finns även kvar i så mångas tankar och hjärtan. Jag är övertygad om att du kommer att känna det! Du tappra kvinna, vad jag känner för dig och din familj!!!! Tack för att du delar med dig, jag vet att det hjälper många andra att inte skrämmas så inför ett oundvikligt skede, som faktiskt gäller oss alla.

Annika sa...

Ord räcker inte till när man sitter och läser dina ord, din och din familjs tuffa verklighet. Jag ska göra som en annan bloggläsare skrev att hon skulle göra, gå och krama om min familj.
Många kramar till dig du kämpande människa!
Annika

Marie80 sa...

Så trist och tråkigt och så himla orättvist att du fått tråkiga besked, du som är så full av liv och kärlek, ska leva länge med din älskade familj, de har en fantastisk mamma och fru.....skickar dig styrkekramar och lite energi, kanske det inte hjälper, men jag hoppas på mirakel....för du är värd så mycket mer än denna hemska sjukdom...Många kramar från mig.

Anonym sa...

Blir så vansinnigt ledsen för dina killar . Jag har nyss förlorat min dotter, 38 år, och tänker på hennes dotter 18 år gammal som nu är föräldralös och det är tufft att starta livet utan föräldrar, hon har mig, sin mormor och sin styvfar i USA,men mamma är ju alltid mamma. Tack för det fina programmet och jag håller tummarna för dig vännen och din familj men jag vet också att vi alla får se varandra när vi kommer till nästa dimension, det är den tanken som får oss som blir lämnade att klara av resten av våra liv! Kramar i massor till hela familjen!

Britt sa...

Vill bara tillägga en stof ur "Samarkand"
"Fast jag saknar dig så skadar ingenting mig.
Allt Du gett mig har jag ändå kvar...."
Dessa rader läste jag för min syster på hennes begravning, hon var också alldeles för ung då hon gick bort. Britt

Anonym sa...

Jag älskar dig min vän!!!!!!!
Tänker på dig alltid, varje dag.

Varma kramar
Camilla

Anonym sa...

Elisabeth, vilken underbar människa du är! Du är en förebild, en riktigt stor sådan. Tänker mycket på dig och din familj. Min bror gick bort i cancer för 4 månader sedan och han sa en sak dygnet innan han somnade som etsat sig fast. Han tittade upp på mig där jag satt bredvid sängen på sjukhuset och så sa han: detta är inget farligt.
Det gav mig ett lugn och jag hör fortfarande dessa orden så tydligt varje dag. Nu tror jag han vakar över oss.

Sköt om dig och din finfina familj. Jag önskar er allt gott och jag hoppas ni får lång tid tillsammans! <3
Kramar/ Veronica

E M M I L I E S om att leva... sa...

Hittade hit för inte så längesen. Har aldrig kommenterat här.
Men du berör mig på djupet med din styrka. Även om det är livet som tvingat den styrkan på dig, så har du fångat den och låtit den bli en kraft i dig som inspirerar, berör och motiverar - mig och sååå många andra. Tack!

Önskar dig fridskänsla genom allt.
Hjärtekram!

Ingrid P sa...

Elisabeth!! Vill bara berätta att jag tycker att du skriver så fantastiskt bra...man får verkligen både skratta men jag sitter mest med tårarna rinnande utför kinderna. Men ändå att du orkar att få in dom små komiska sakerna gör att man inte kan annat än le.
Jag hade ett helvetes år förra året då jag genomgick behandlingarna från hel-etet. Har opererat bort båda brösten plus att min cancer hade spridit sig till en hög lymfkörtlar oxå, men nu efter all tuff behandling så äter jag min Tamoxifen och bara hoppas att allt ska gå bra. Är SÅ nervös varje gång jag ska på återbesök...men det har sett bra ut så långt, jag har även en mamma som kämpat mot cancer en 2:a gång precis och min pappa har oxå fått skiten. Rena rama cancerfamiljen SUCK! Jag är så rädd att jag måste lämna mina barn som blir 11 och 13 i år. Jag är så rädd..
Men ändå får man så mycket hopp när man läser din blogg, du är så mycket starkare än mig, men jag hoppas att du får ta dig tid att vara liten och rädd oxå..
Jag är tacksam att jag hittade din blogg, den hjälper nog många ska jag tro.
JAG BEUNDRAR DIG!!
Många värmande kramar från Dalarna

Milott sa...

Hej Elisabeth! Har precis sett Sofias änglar på kanal5 play. Man blir ödmjuk inför allt när man ser Ditt avsnitt. Tack för att Du vill dela med Dig!
Din blogg ska jag läsa mer, har precis bara läst dagens inlägg!
Det var fint med änglarna till de Dina!
Har precis idag pratat med en killkompis som berättade för mig om en Hawaiiansk healingramsa:
"Ho´oponopono". Vi tittade på den på Youtube. Den här skulle man lyssna på varje dag! Och rabbla den för sig själv ofta. Nu ger jag den till Dig så får Du göra vad Du vill med den.
Här är länken:

http://www.youtube.com/watch?v=ac5SGwRPv0o&feature=related

Ha en skön lördagskväll.
Kram Milott ❤

Anonym sa...

Blir så sorgsen, jag hade så innerligt hoppats att du skulle få ett bättre besked.
Jag följer din blogg varje dag och jag önskar av hela mitt hjärta att du ska få det så bra det bara går den tid du har kvar tillsammans med din familj.
Jag har kommenterat dina inlägg tidigare och jag har mist både min mamma och pappa i denna förb... sjukdom.
De finns inte hos mig, men precis som du är så var de helt underbara människor och de finns med mig varje minut och när den värsta saknaden kommer över mig så tar jag fram alla underbara minnen och allt värdefullt jag lärt mig av dem.
Dina barn har säkert lärt sig massor av dig och jag vet att när den värsta sorgen lagt sig så kan de, precis som jag gör titta upp mot himlen och le och tänka att vilken otrolig tur att just jag fick ha denna underbara människa till mamma!
Hoppas att de nya cellgifterna kan hjälpa dig och att du slipper ha ont.
Många kramar

Anonym sa...

Hej Elisabeth!

Jag tillhör dem som har följt din blogg i flera år nu.
Läser den alltid men kommenterar sällan, men idag känner jag att jag bara måste... För herregud så berörd jag blev av dagens inlägg!

Garanterat ingen kan föreställa sig vilket j---a helvete du går igenom som vet att du kommer att lämna din familj.

Jag hoppas av hela mitt hjärta att din tid på jorden får bli så lång som överhuvudtaget är möjligt. Att du verkligen har vett att ta vara på tiden vet jag ju.

Du är en fantastisk kvinna, Elisabeth. Tro aldrig något annat!

Många innerliga styrkekramar från Carina

sandra sa...

Jag hittade din blogg efter Sofias änglar, och vill att du ska veta att du är en otroligt stark kvinna och jag beundrar dig otroligt mycket. Det är väldigt ledsamt att läsa ditt inlägg idag och tårarna går inte att hålla tillbaka. Jag hoppades verkligen på att det skulle vara positiva nyheter. Jag miste min lillasyster i leukemi för 8 ½ år sedan efter många års kamp, och jag känner för dig och din familj. Jag hoppas så innerligt att den nya behandlingen ger dig mer tid och symtomlindring. Du berör och inspirerar många människor med din blogg, och jag tänker dagligen på dig och din familj. Massor av styrkekramar och kärlek <3

Helén sa...

Jag har börjat läsa din blogg efter Sofias änglar och jag är så ledsen för din och din familjs skull. Jag miste min mamma i bröstcancer. Jag hoppas dom nya cellgifterna hjälper dig. Du är en enorm förebild! Stora varma kramar/ Helén

Anonym sa...

Du är så stark och underbar Elisabeth. Läser din blogg varje dag sen programmet och går in flera gånger om dan för o se om det hänt något nytt. Jag hoppas att du orkar njuta av det du har även om det känns tungt. Du är en förebild för mig och många andra. Det finns tydligen ingen rättvisa i världen det har jag fått lära mig under mina 21 år, men blir lika ledsen varje gång jag hör om någon som mår dåligt och inte får leva sitt liv så som de önskat. Blir glad när jag läser om dig och ser att du minsan inte ger upp i första taget, det ger ett bevis på din styrka. <3 Många kramar Marie

Christina sa...

Underbara fina du!!! Efter att ha sett Sofias änglar följer jag nu din blogg och beundrar dig så.... Jag är en mamma från Skåne som förlorade min ena tvillingflicka 21 år gammal i somras i en hjärntumör... Glioblastom.... Jag har inga ord och det är svårt att få fram något vettigt att säga.. Denna hemska sjukdom är så orättvis... Varför ska någon överhuvudtaget behöva drabbas av denna vidriga sak?? Malin startade några dagar efter sitt sjukdomsbesked en fond via cancerfonden och den är idag uppe i drygt 147.000 kronor.... En droppe i havet, men vi hoppas innerligt att det hjälper till att komma en bit på vägen vad gäller cancergåtan.. Jag hittar inga ord att skriva, men jag skulle bara vilja säga att jag fått otroligt många tecken på att Malin är med oss och ger oss styrka att gå vidare... Skickar all världens styrka och kramar till dig och hela din familj..../Christina

Maggda och Turner sa...

Hittade din blogg efter att jag såg Sofias Änglar.. Har varit in och läst hos dig, men inte skrivit nåt tidigare..
Förlorade min syster i cancer i augusti förra året, hon kämpade i 10 mån..
Tänker på er varje dag!!

Stora kramar till dig!!

Malin sa...

Hittade din blogg via Sofias Änglar. Ert liv berör mej och jag beklagar att ni drabbats så hårt. Det gör ont att läsa om att inte cellgifterna har någon effekt - håller tummarna för den nya. Beklagar oxå sorgen efter din vän.

Läste en artikel härom dagen, och tänkte direkt på din Joel! :-) http://www.vg.no/sport/fotball/norsk/landslaget/artikkel.php?artid=10078608

Stor kram!

BettanL sa...

De där änglarna är underbara! Skulle själv vilja ha nån då jag samlar på änglar. Jag började läsa din blogg efter att programmet gick och en av mina vänner sa att du hade en blogg. Vilken kämparvilja du har, man kanske får en sån när nåt som cancer drabbar en...jag är glad att inte veta det...
Jag tror på Gud! Jag tror att Gud kan hjälpa oss och ge oss kraft. Jag ber för dej att du ska få kraft och att hans kärlek ska värma dej!
Kram, en annan Elisabeth

Anonym sa...

så fint at de får hver sin nydelige engel fra deg ;)
tenker på deg og dine hver dag,det er trist men livet er ikke lett alltid,,,
ha en fin kveld sammen med guttene <3 dine
klem fra rani-anita

Anonym sa...

Jag har läst ditt senaste inlägg med tårarna rinnande. Du skriver så fint mitt i allt det svåra.
Jag håller tummarna att den nya medicinen gör det den ska!
Ha en fin kväll med familjen, jag önskar Dig all styrka som finns att uppbära.
Många varma kramar
Carina <3

Nilla Blomqvist sa...

Bettan jag har börjat läsa din blogg sedan programmet Sofias änglar. Jag har ju vetat länge hur livet har tett sig för er. Du ska veta att jag beundrar Dig oerhört.

Jag förlorade pappa (Conny)2009 i bukspottscancer så jag vet tyvärr hur cancer kan te sig.

Jag förstår även att Jörgen inte kan ta in eller vill ta in allting för det gär så jäkla ont att stå bredvid och se den man älskar ha ont och inte kunna göra något ! Det är en riktig pisskig känsla.

Jag hoppas att du får må så bra som det bara går och ta hand om di och familjen gumman.

Jag gråter just nu hejdlöst när jag läst din blogg idag - men jag kommer läsa den imorgon igen och dagen efter det - du är underbar !

Photo by Maria sa...

OM det finns en Gud så undrar jag hur denne tänker.. Varför h*n vill ta så många fina människor till sig där uppe.. Men jag tror också att allt har en mening men jag har svårt att hitta meningen med denna hemska sjukdom..

Du finns ofta i mina tankar och inte bara du utan hela din fina familj som vet att de kommer att mista den de mest älskar..

Du är en så fin människa..

Kram Mia

Anonym sa...

Elisabeth,
Vilket starkt inlägg! Oj så berörd man blir! Du är fantastisk! Jag är i samma situation. Det finns ingen återvändo. Bara att leva dag för dag. Men det är ju så att man på något sätt anpassar sig till situationen. Man finner sig i sitt öde. Det värsta är att berätta för barnen varje gång när man kommer från läkarbesöken. Ofta är ju beskeden negativa när man har en obotlig cancer. I mitt fall upptäckte man även en hjärntumör på min man för ett år sedan. Då var det nära att man gav upp. Som tur var gick det att operera och han mår bra idag. Elisabeth, så länge det finns liv så finns det hopp! Vi hänger i så länge det går!!! Vi glömmer aldrig att leva varje dag och ta vara på varje glädjeämne som dyker upp. Barnen är det som betyder något i det läge vi befinner oss i. Dom är allt. Man vill så gärna kunna vara med om deras stora ögonblick. För min del ska jag kämpa för min dotters student i juni. Jag ska vara med då!!!! Kämpa på min okända vän! Vi hörs snart igen! Stor kram till dig! Anna-Carin

Lisa Jenny sa...

Jag kan inget annat än att få ont i hela mitt hjärta när du skriver. Dina ord är så himla starka, och sanna. Man blir rörd av dina inlägg. Glöm igår, lev för idag och dröm om imorgon. Men lev varje dag som om den vore den sista. Du är en kämpe och jag skänker dig och din familj massa kärlek och styrka. Tack för att du är sådan fin människa <3 Kramar

EmiliaJ75 sa...

Många, varma kramar till dig från mig. Hela din familj är fantastisk på så många vis. Jag önskar så att ni slapp gå igenom det här fruktansvärda.
Många får sig nog en tankeställare och slutar gnälla för skoskav, att hamburgaren tog för lång tid på Mc Donalds eller att färsen är för dyr på Ica.
Ni är verkligen ett föredöme som ser till att leva mer än vad många andra någonsin gör.
Kram!

Anonym sa...

Jag har följt din blogg under en tid och beundrar dig så! Vilken fantastisk kvinna du är och vilken fin mamma du är! Du gör verkligen avtryck i människors hjärtan. Tänker på dig ofta och fortsätter hoppas.

Kram
Cicki

Anonym sa...

Söta du!
Sitter här och tårarna rinner du har berört mig så djupt. Arbetar med barn och tänker på hur många friska föräldrar som inte ger den tid till sina barn som du gör för dina jättefina pojkar trots att orken tryter. Du ska veta att dina pojkar kommer som äldre förstå vad du gav dem trots att du kanske helst bara skulle önskat du fick vara i fred och släppa loss all ilska och frustration mot denna dj----a sjukdom. De fick all din kärlek och mer därtill. De fina änglarna kommer att vara ett otroligt värdefullt minne av en älskad mor. Du har en underbar man.
Han kommer att se till att ditt minne alltid kommer att vara levande. Många kramar till dig och din fina familj

Anonym sa...

Jag har läst din blogg länge och jag känner så starkt för dig och din familj. Min tvillingsyster gick bort i cancer för 4 år sedan. En stor del av mig försvann med henne. Jag kan förstå din man. Han är säkert som jag var dvs skräckslagen för vad som händer med den person som man älskar mest i hela världen.
Jag vet att min syster har det bra i andevärlden och vi kommer att träffas igen om ett litet tag.
Vill ge dig och dina familj en stor kram.Ingrid

Anonym sa...

Elisabeth blir så ledsen för dej och din familj, för denna jädra sjukdom.Men Elisabeth du är enorm, som kämpar så här. Vi tänker på dej här hos oss, och skänker dej stora kramar!

Anonym sa...

Hej Elisabeth!
Jag är oxå en av dem som tittar på Sofias Änglar! Och har läst din blogg, sen ditt program visades.... Jag gråter, ler och imponeras när jag läser. Att man kan känna så mycket för en människa man aldrig träffat, du/din familj finns ofta i mina tankar... Kände att jag bara ville skriva något, men svårt att veta vad man ska skriva!! Så jag sänder många styrkekramar till dig och din fina familj! Teres!!!

Anonym sa...

Så ledsen för dina negativa besked. Håller tummarna hårt för Halaven. Sänder dig en stor och innerlig kram.<3

Marie Hamberg sa...

Läst din blogg länge nu men inte kommenterat!!! Vill bara säga att jag tycker du är såååå stark!!Dina barn ska var glada att ha dig till mamma!!Kämpa fina du!!! STOR Kram Marie Hamberg

Anonym sa...

Vill ge dig och dina familj en stor kram. Så stark kvinna du är samtidigt så skör och svag, Vilken toppen mamma du är rak och ärlig.

CillaS sa...

Hej Elisabeth

Har nyligen hittat din blogg efter att sett dig och din fam på Sofias Änglar.
Tycker det är så starkt att du delar med dig av så mycket.
Jag önska jag hittade ord som kan lindra smärta och trösta men det är svårt.
Livet har lärt mig att det finns många fina änglar allt från små till vuxna. Själva har vi i vår släkt en liten kille som busar för fullt i himlen. Jag är helt övertygad om att det finns något mer och jag finner en tröst att i evigheten så är våra år på jorden ganska få, vilket gör att vi alla snart är tillsammans igen.
Du verkar vara en fantastisk människa och änglarna du gav dina killar är ett så tydligt tecken på det. Jag önskar att du inte behöver ha så ont och energi till det du önska. Massor av kramar Cilla

Rikki sa...

Jag hoppas så att dessa nya cellgifter gör dig så mycket bättre. Att du får många fler stunder tillsammans med din familj.
Det är så mycket jag skulle vilja göra för dig, men jag vet inte vad som kan göras.

Jag tänker på dig och din familj, och håller mina tummar för er alla.

Du är så fantastisk, och jag är så glad över att ha fått ta del av din blogg som verkligen berör och får en att se allt på ett nytt sätt.

Så fina änglar. Hoppas att ni får en fin lördag tillsammans.
/Rikki

mia sa...

Många underbara kramar till dig o familjen.
/Mia

Anonym sa...

Jag har följt din blogg sedan Sofias Änglar och jag måste säga att du är en helt underbar person! Jag beundrar verkligen din styrka och ditt sätt att tackla din sjukdom.
Tårarna bara rinner när jag nu har läst igenom hela din blogg. Förstår inte varför livet måste vara så orättvist!
Vi lever i en sådan ytlig värld där folk klagar på ditten och datten. De är inte nöjda med sitt utseénde mm mm. Det viktigaste vi har här i livet är hälsan och att få vara frisk!
Jag lider verkligen med dig Elisabeth! Du är en helt fantastisk människa! Skickar en massa styrkekramar och jag hoppas verkligen att den nya medicinen hjälper! Hoppas att du har haft en trevlig lördagkväll med din fina familj. Många kramar Jeanette

Mamma Wendela sa...

Blir så ledsen att läsa detta.
För Idag somnade min älskade kompi sin i Leukemi hon kämpat imot i 3 hela år.

ung tjej, allt hon ville var att få ett barn och leva ett friskt liv med sin underbara kille.

Jag ska tänka på dig extra mycket.
har skrivit av mig massor på bloggen om detta.
Välkommen att läsa.
Kram Wendela

Anonym sa...

Har läst din blogg i snart ett år, och just nu sitter jag och gråter när jag läser ditt senaste inlägg. Jag kan verkligen beundra dig, har själv 2 barn och bara jag tänker tanken på att inte få se dom växa upp gör så ont. Livet är så orättvist och jag brukar försöka tänka att man ska ta vara på livet för man vet aldrig när det tar slut. jag hoppas verkligen att den nya behandlingen hjälper så att du får vara kvar ett tag till med din familj. Kämpa på! Ylva från Norrbotten

Sara sa...

Jag ber för dig,
Tack för allt du delar med dig av här på bloggen, it moves me.
<3

Anonym sa...

Jag är en av dina trogna bloggläsare och känner att jag också måste ge en kommentar. Jag har en del gemensamt med dej Elisabeth, bland annat denna skitsjukdom och att jag fick återfall i skelettet samtidigt som du. Jag har väl haft lite mer "tur" och metastaserna har hållt sig i schack i 2,5 år. Även jag har tre barn i ungefär samma ålder. Allt du skriver berör mig djupt. Jag har tagit till mej allt du skrivit om att ta till vara sina dagar och leva i nuet. Jag är lycklig med att vara med min familj och njuter av livet trots ett skröpligt skelett. Jag blir däremot mycket ledsen av att höra om hur din sjukdom far fram och jag håller alla tummar för att den ska bromsas upp med det nya cellgiftet. Det du skriver om svåra samtal med man och barn känns tugnt och jag undrar ofta varifrån du får din styrka och mod. Men det är naturligtvis från den kärlek du får från familj och vänner. Den förtjänar du och jag hoppas du ska få ta del av den lång tid framöver. Kram Kristina

Birgitta sa...

Tack för att du delar med dig. Min egen bröstcancerprognos är god. Men ett tag, när jag fick beskedet i somras, så förberedde jag mig för att kanske inte finnas här så länge till. Men det verkar gå vägen.

Jag är såååå ledsen för din och din familjs skull. Det är orättvist att du som är så ung, har tre pojkar hemma, skall få denna hemska sjukdom som dessutom spridit sig så illa. Jag begriper inte hur du orkar. Men förstår att du gråter mer än vi får se här i bloggen. Man lämnar oftast inte ut precis allt. En del har man för sig själv.

Det måste kännas tungt att förlora Anna. Jag själv har en vän som jag vet inte kommer överleva, och det känns hårt i hjärtat.

Jag vet inte vad jag skall säga. Ord känns så meningslösa. Sköt om dig nu så gott du kan. Jag tittar in varje dag sen jag fick tips om din blogg för ett par veckor sen.

Kram på dej.

Anonym sa...

"Det viktigaste är inte alltid hur länge man lever, utan hur man lever.
Våra vänner bär vi alltid med oss, fast de inte längre vandrar tillsammans med oss"

Åh du har så rätt Elisabeth! Tack för att du delar med dig av allt du går igenom. Det är så orättvist alltihopa men jag är så imponerad över hur du/ni tar er igenom det här. Mitt i alla tårar som rullar ner för kinderna när man läser dina inlägg så kommer jag på mig själv med att ha ett litet leende på läpparna. Dina grabbar har en mamma i världsklass! STOR kram på er alla <3

Alicia - Borrelia & Fobi sa...

Hehe, oj, då har du mycket att göra om dagarna ;) blogga och läsa massa kommentarer :D Vad brukar du förresten göra om dagarna? Om någon skulle fråga mig det skulle jag se ut som ett frågetecken, så förstår om du inte kan svara, dagarna liksom rinner iväg ganska fort - det kan ju vara bra att ta sig en funderare över det där inser jag nu, ta till vara på dagarna och inte låta dem rinna iväg.

Åh fina änglar, de passar till din underbara familj. Vad hemskt tråkigt att läsa att det var tråkiga besked du fick, usch vad ledsen jag blir:( :( man vet inte vad man ska säga, det finns inga ord.

Det är ju inte alls konstigt att du tänkte på hur du vill ha din begravning osv när du var på begravningen, det tror jag är bra, att våga tänka på.

Åh jag tycker om den kommentaren som du citerade, om att få träffa dig i himmelen. Det ser jag också fram emot!! :D För jag tror verkligen inte att döden är slutet, det är en sömn, och när tiden är inne så kommer Gud att väcka upp oss och ta med sig de som vill till himmelen (för de som dött känns denna sömn som en millisekund tror jag, så det blir ingen lååång väntan innan man får träffa sina nära och kära igen).
Åh, jag längtar till den dagen, då får jag träffa min morbror igen (han dog av cancer för ett år sedan), och jag hoppas på att du vill komma till himmelen så att jag får träffa dig med - ja, för hur konstigt det än låter så är det ju en fråga om vilja, det finns många som inte vill ha något med Gud att göra, och därför inte skulle trivas i himmelen. Gud tvingar ingen att vara med honom, det hade ju varit elakt.
Det hade varit skoj att få träffa en så härlig person som du :) du är en sann förebild, tack för det.

Jag önskar att jag kunde sakta ner det där timglaset, åh vad jag önskar det... men jag antar att man bara får acceptera vissa saker. Allas våra timglas tickar på, vi kommer alla att dö någon dag, men som du skriver: det handlar inte om hur länge man lever, utan hur man lever den tiden man lever. Och vilken gåva du har gett världen genom den tid du är här, och genom tre fina barn och medmänniskor :) Du har spridit mer kärlek, hopp och inspiration än vad väldigt många gör på en hel livstid. DET är värdefullt.

KRAM

Linda sa...

Efter Sofias Änglar har jag varit inne o läst din blogg o kan inte annat än följa den. Du berör mig! Orättvisa värld vi lever i, önskar dig all tid du bara kan få med din fina familj. Förstår att du är stolt över dina fina barn, o så är dem över dig vill jag lova :)
Kram Linda

Johanna sa...

Här sitter jag o grinar... o varför gör jag det. Det är ju du Elisabeth som går igenom detta, det är du som lever mitt i cancerskiten.

Men du skriver med sanning, med verklighet och med döden runt hörnet.

Precis som du skrev i början, du är en förebild. Dina barn är och kommer vara otroligt stolta över sin fantastiska mamma.

Tack för att du orkar dela med dig om din smärtsamma vardag....

Många tankar, mycket kärlek och stora kramar

Anonym sa...

Jag tänker på dig och gråter med dig.

Annuska sa...

Hej Elisabeth,
Vilken kvinna du är! Helt underbart.
Jag fick tåra i ögonen när du skrev om änglar dina pojkar fick.
Du är så otroligt modigt och jag skäms nästan att vara frisk.
Det är så orättvist.
Stora kramar för dig och dina män (små och stor)

Kärlek och trots! sa...

Å Elisabet du är fantastisk! Jag beundrar ditt mod och din enorma styrka. Du är en förebild för mig och du besitter något i ditt inre jag önskar jag hade. Du har sann livsglädje. Andra sidan behöver dig lite tidigare än de andra i din närhet. Du är speciell och jag tror det är därför du får åka lite tidigare. Mina varmaste kramar till dig.

Anonym sa...

Du är en kämpe!Hoppas att de nya cellgifterna ska minska dina "monster"

Kram Lisa

Tessan sa...

"...heaven is a place nearby..So there's no need to say goodbye.. I wanna ask you not to cry.. I'll always be by your side.." underbar låt av lene marlin som "räddade" mig när min kära morfar försvann från oss! Och jag vill tro att man är så nära när man "försvunnit" ville egentligen bara tala om för dig att du är en helt OTROLIG människa!! Som kan ta dig igenom dag efter dag med ett leende och ett skämt i varje hörn, trots allvaret i situationen!! Många kramar från Therese (en som enbart känner dig genom bloggen)

Cece sa...

Det gör ont i hjärtat när jag läser om de besked som du har fått och det som du tvingas möta. Vi är många som tänker på er och som bär er med sig - jag är en av dem. Önskar ändå att du ska få en lugn och trygg helg med de dina.
Kram!

annika sa...

Dagens tid för tårar. Ja, så är det när man läser din blogg, du underbara fantastiska människa. Klart att Jörgen blir tyst - antingen skriker man när man blir rädd eller så blir man tyst och säger knappt någonting. Det gör för ont, för att vara sant! Kanske går det att skoja bort det...AJ!

Du kommer tas om hand när du kommer till andra sidan, du kan känna dig trygg. När jag, vid en svår olycka, "dog en sväng", mötte jag en ängel som tog min hand och jag fick känna av denna enorma värme,trygghet och kärlek som finns, trots allt, även om man inte tror på Gud, Moder Jord eller änglaskaran. Min ängel sa dock till mig, att det inte var dags för mig ännu, så jag fick komma tillbaka, men med flera funktionshinder till följd. MEN jag vet att jag har änglar som står vid min sida och det ger mig hopp & glädje i mitt liv. Jag lärde mig också en viktig sak - jag är inte rädd för att dö och därför försöker jag leva här och nu. Humor och tårar har hjälpt mig väldigt mycket.

Jag vill inte skrämma dig, men om du har tumörer runt aortan kan det gå fort, så nu tar du och sätter dig med det vita arkivet och skriver brev till dina kära!!
Ge dem varsin låt som är deras, säg att när de ser en fjäril så kan de tänka på mamma, ta din favoritlåt och spela den på begravningen om det så är U2 och en rocklåt. Det går ju alltid att sänka ner volymen och ta den utan text. Begravningen ska prägla dig och hur du är/var som människa. Hur vill du att kistan ska smyckas, vad var du? Det kanske ska ligga kottar som berättade att du ofta var i naturen osv.
På min väns begravning fanns det fjärilar lite överallt, naturmänniska som hon var. För dig kanske det ska finnas en ängelsymbol lite varstans. En i ett fönster, någon på ett bord osv.

Älskade fina Elisabeth, jag hoppas naturligtvis att du ska få vara kvar hos din familj mycket längre, tro inget annat! Kämpa på!
Massor med varma kramar till dig och de dina!
/annika

Anonym sa...

ni finns i mina tankar varje dag,tycker du är så stark,jag är själv en 5 barns mamma så försöker sätta mig in i din situation men det är svårt. Många kramar från Finland.

Anonym sa...

Vännen, önskar av hela mitt hjärta att det fanns något jag kunde göra. Det är så smärtsamt att läsa det du skriver. Att inse det du vetat länge, att tiden rinner iväg. Jag kan inte ta in det. Jag förstår att det är svårt för Jörgen. Att du orkar är helt otroligt. Men du är en väldigt ovanlig och stark person Elisabeth.

Tänker på din familj och att du ger dem så mycket hela tiden. Du kommer alltid att finnas genom deras minnen och alla andra som minns dig. Det finns en film där en mamma får cancer och vet att hon ska gå bort och där hon säger till sina barn att det kommer att ses i deras drömmar för all framtid. I drömmen blir allt möjligt. Jag hoppas dina barn och din man får möta dig ofta i sina drömmar under sin livstid.

Nej nu rinner tårarna. Slut med det. För så länge det finns liv så finns det hopp. Och du inger hopp varje dag och lever ditt liv varje dag.

Miljoner kramar från Maria E

Sofia sa...

Du är en helt underbar kvinna! Jag är så imponerad av ditt mod, din styrka och din positivitet. Alla borde se dig som en förebld!!! Jag tänker mycket på dig och har blivit väldigt berörd av din historia. Att du ska drabbas så orättvist. Sen dina pojkar, att de ska mista en sån fin mamma. Du kommer att vara en vacker ängel som vakar över de. Ger de styrka när de är svaga, ger de kärlek när de är ledsna och ger de hopp när allt känns tungt!!!

Massor av styrkekramar och kärlek!!!

Anonym sa...

Det är så orättvist, här i världen:(
Tror iaf att du blir botad, för en lång tid framöver!!
Ditt goda humör är halva medicinen.
Kram
Ika

Anonym sa...

Hej kära du !! Ibland finns det bara INTE ORD för vad man känner samt hur orättvist man tycker livet är ibland ,,, :( låter konstigt att skriva ,,KÄMPA PÅ ;;!! du gör ju inget annat,,men vet som människa måste ju man skriva eller säga nått sånt !! Men jag vill säga ta vara på varje stund med din man o dina barn,,,vet att det måste vara tuftt pga alla dina krämpor m,m... Tillåt dig att bara vara,,,,underbara tjej <3<3<3<3<3

Anonym sa...

Hela familjen har legat däckade i influensan o när jag läser din blogg så får man lite perspektiv på livet. Du har verkligen haft några tuffa möten o besked... Vilja fina änglar du har samlat ihop till familjen. De kommer att betyda oerhört mkt för dem när du inte längre finns kvar. De har det jobbigt o försöker vara starka för dig, har nog massor av känslor inom sig... Tänker mkt på er alla och om ni orkar framöver vore det roligt att träffas o låta Vilmer o Joel leka ihop! Vi kan ta med oss fika o dyka upp en timme, el om ni vill komma hit. Hör av er när/om det passar! Kram fam Porle

Anonym sa...

Usch blir helt tårögd varje gång jag läser din blogg.
Men tycker du är så stark o helt underbar person som orkar trotts din sjukdom.
Jag har själv två barn 4år och en på 6månader och jag har en sjukdom som heter ibs och jag klarar knappt av så mycket som du orkar o hinner.
Tycker du är en stark människa som orkar.
Många styrke kramar från emma.

Anonym sa...

KÄRLEK TILL DIG <3

/Susanne

rebecca sa...

Kämpa på. Finner inga ord för vad jag kan skriva men ville iaf bara skicka en liten hälsning! Läser din blogg VARJE dag och tänker ofta på dig. Tusen kramar från Rebecca 21

Anonym sa...

Tänker så ofta på dej Elisabeth. Du är en riktig kämpe det har jag sagt förut. Vill skicka dej massor med varma kramar. Du verkar vara så otroligt fin. Britt

Anonym sa...

Hade Anna någon blogg?

Legoblomma sa...

Elisabeth ... känner dig inte men världen är så liten ibland. Jag är med i samma forum som Pia (tyvärr). Jag har följt din blogg nu ett bra tag och eventuellt kan det vara genom min blogg som hon hittade dig.
Blir verkligen ledsen när jag läser att ditt cellgift inte längre fungerar. När man står bredvid så hoppas man alltid på ett lyckligt slut även att det undermedvetna säger något annat.
Nu tar jag upp något som är känsligt men du läser om du vill. 2dagar innan min Tilda somnade in så började hon planera sin egen begravning. Vi satt bredvid och nickade och svalde gråten. Det var fruktansvärt att höra henne men vi stoppade henne inte. Idag är jag glad att vi kunde göra hennes begravning precis så fin som hon ville.
När du pratar om att ta fram det vita arkivet så vill jag bara säga att det är en stor tröst för familjen när väl den dagen kommer. Man behöver aldrig tveka, för man vill bara göra det så fint som möjligt för dom man älskar.
Nu hoppas jag verkligen att det dröjer en stund till såklart.

Du kämpar så trots dina smärtor och du är beundransvärd!!

Stor kram på ett väldigt långt inlägg

Petra sa...

Hej!
Har börjat läsa din blogg efter Sofias änglar. Tänker såå mycket på dig och din familj. Vi har oxå haft den hemska sjukdomen i vår familj då vår ena son hade cancer som liten. Han har klarat sig och mår bra idag.
Sänder dig och din familj massor av vårkramar.

mikaela sa...

Hej Elisabeth!

Jag hittade till din blogg efter att jag såg Sofias Änglar. Har läst ett tag men det är svårt att finna ord.

Jag hoppas av hela mitt hjärta att du mot alla odds blir frisk från den hemska hemska cansern. Blir du inte det så hoppas jag att du kan somna och vara någotsånär lugn i situationen. Att du kan hitta någon inre frid.

Stor varm kram, Mikaela

mikaela sa...

Hej Elisabeth!

Jag hittade till din blogg efter att jag såg Sofias Änglar. Har läst ett tag men det är svårt att finna ord.

Jag hoppas av hela mitt hjärta att du mot alla odds blir frisk från den hemska hemska cansern. Blir du inte det så hoppas jag att du kan somna och vara någotsånär lugn i situationen. Att du kan hitta någon inre frid.

Stor varm kram, Mikaela

Johanna Åbrink sa...

Blir så ledsen... Tänker på dig varje dag Elisabeth. Fina fina du!
Kärlek ♥

Elisabeth sa...

Jag blir varm och rörd över vad du skriver. Förstår inte var du får din kraft ifrån. Beundrar dig så oerhört mycket och hoppas verkligen att du får det lugnt och fint framöver, att cytostatikan hjälper dig så du kan sitta i din trädgård när vårsolen börjar lysa och ändå trots allt njuta. Håller tummarna för kraft och mod. En annan Elisabeth

Anonym sa...

Elisabeth (min nanme)
Jag har läst din blogg ett tag men inte gjort något avtryck ifrån mig tidigare.
Så lätt det är att säga: "skriv det vita arkivet"! Men hu så svårt att komma till skott och göra det när det enda man vill är att få fortsätta trampa runt PÅ jorden!! Min syster är i samma situation som din man, står vid sidan om och ser och stöttar honom på alla sätt (spridd lever cancer till t.ex aorta...) hon vill VETA hur han vill ha sin begravning - men ändå inte/hon orkar inte.... Personligen är jag övertygad om att ni ses igen när det är dags för det och att du då kan le lite åt alla de fruktanvärda våndor du måste känna nu.
Jag önskar dig all ork och kraft du kan få och allt gott! Jag beundrar dig mycket att du orkar dela med dig så mycket av ditt liv!
Stora orka med karmar till dig och din familj.
Elisabeth

Anonym sa...

Jag har oxå följt dej sen jag såg er i Sofies Änglar.Tycker du är en enastående mamma till dina söner.Och vilken kämparglöd du har. Hoppas nu din nya medicin hjälper dej så du slipper ha så ont. Vad fina änglarna var, jag samlar på änglar, & tomtar men jag har dom inte på loftet, utan i en låda i klädkammaren*L* Tänker varje dag på er alla. Hade jag bott lite närmre skulle jag kommit & ställt upp o Hjälpt er,men jag bor i Skåne.Ha de nu så bra du kan. Kramar från Gull från Skåne.

Anonym sa...

"Det finns människor som kommer in i våra liv och lämnar det igen. Det finns också människor som stannar en stund och lämnar fotspår i våra hjärtan. Och vi är aldrig mer det samma."
...hitade denna text idag och det passar så bra. Har följt dig och din blogg i ca ett år nu och du har verkligen berört mitt hjärta!Vilken styrka du besitter och vilken kämpe du är!Kämpa på kramar från Ö-vik.

Anonym sa...

Tänker på dig mycket och önskar dig många år till och fina stunder med familj och vänner. Har följt dig länge utan att kommentera men vill gärna tala om att det finns ännu en till som beundrar dig och din styrka...kram till dig och din fina familj.
Hälsningar Nina

Anonym sa...

Usch Elisabeth... bara din rubrik säger så mycket.
Det är så lätt att skriva att du är en stark kvinna, för det är du... men vad har du för val? Tycker du är stark just för att du ibland verkar våga bryta ihop och sedan komma igen.
Det är så fruktansvärt orättvist att du som är en sån vacker, omtänksam, kärleksfull kvinna med så mycket humor och kraft ska ha ett timglas som rinner snabbare än många andras. Önskar jag kunde vara den där stora stenen som råkade följa med sanden i timglaset och som stoppade upp så att sanden rann i normal takt igen.// Kram från tvåbarnsmamman som följt din blogg under ett år nu.

Anonym sa...

Din familj kommer få den finaste ängel..du är en sådan kämpe..och dina barn kan vara stålt över en sådan fin mamma styrke kram från mig <3

Anonym sa...

Även jag följer din blogg och har nyfiket kikat på "hela" din blogg
du fantastiska kvinna! Du berör du skriver så bra du lämnar ut dig och din familj men på ett väldigt lagom sätt- vi vet inte allt!
Du ger oss friska en tankeställare.....vad man håller på med ibland när man är missnöjd med tex sådant man faktiskt kan ändra på.
En gång sa en vän till mig att varje människa som föds får ett garnnystan där är vi lika men ingen av oss vet hur långt nystanent är endel få en kortare tråd än andra.
Vilka fina änglar du gett till dina kära - var har du köpt dem?
massor av kramar från Helena

Tina sa...

Upptäckte din blogg i samband med det underbara programmet Sofias änglar. Tycker du är helt fantastisk som orkar dela med dig av ditt öde, som får mig att både le och fälla en tår ibland. Cancer är en sån orättvis och elak sjukdom!:( Önskar dig och din familj all lycka!

Styrkekram Tina

maria sa...

hej igen, jag är in varje dag å läser din blogg å jag tänker ofta på dig, jag förstår inte hur mycket ondska en människa kan tåla, hur kan man hantera det som ni går igenom nu som familj,jag gråter ju bara jag tänker på det,det finns så mycket man funderar på å vill skriva å säga men det är svårt att hitta ord, all min kärlek till er alla, kämpa på å ta hand om varandra kram maria

Mia sa...

Vilka fantastiska änglar...jag blir rörd och ser mig själv i den med stora pojken.. Mig och Erik som oxå är en "tuff" hockeykille. Elisabeth jag är så tacksam för att jag såg Sofias änglar den där kvällen.. din blogg berör.. Min 18åriga tös läser oxå din blogg . Känns bra då vi alltid varit äkta och ärliga med livets olika faser...
Du är så fantastisk när du lämnar dessa små änglar till dina kära...
Min vän dog i cancer för 5 år sedan men hon lever i allra högsta grad i vår familj...det går inte en dag utan att hon finns i mina tankar...det går inte många dagar utan att vi i familjen skrattar och njuter av de roliga upptåg hon hade och allt kul vi hade ihop... så hon lever i våra minnen...
Kram Mia

Monica R sa...

varma kramar till dej Elisabeth. Är ledsen att du inte fick bättre besked hos läkaren.

Jag hoppas att den nya medicinen tar och ger dej värdefull tid.

stor varm kram
tänker ofta på dej!

Monica r

Lina sa...

Jag förstår bara inte var din styrka kommer ifrån.
Min väninna, Anna, gick igenom liknande förra året. 31 januari fick hon sitt andra cancerbesked, 10 juli somnade vår älskade Anna 38 år ung. Hon, liksom du, besatt en omänsklig styrka och hon kämpade för sina 4 barn.
Du är en sann inpsiration för mänskligheten Elisabeth!!!! Låt ingen annan säga något annat.
Kram Lina

Lejonkvinnan sa...

Tänker på dig!

Kram

Anonym sa...

De sista raderna i ditt inlägg gjorde en väldigt stark intryck, du formulerade det bra. Jag beundrar dig och din styrka !!! Du gör ett underbart "jobb" genom din blogg !!
Kram från en okänd beundrare !!

Camilla milla680@hotmail.se sa...

Jag beundrar dig och din styrka du har inom dig. Jobbar själv inom vården och ser mycket , så jag är rätt nära människor som har det svårt det ger mig styrka att kunna ge något tillbaka. Elisabeth du ska vara stolt med allt som du åstadkommit, din underbara familj och ditt stora stöd och öppenhet.. Tänker på dig !!! Många kramar från Camilla från Kalmar

Anonym sa...

Du är så STARK, du är så MYSIG och du är helt FANTASTISK!!! Skulle kunna skriva tusen positiva saker om dig här som skulle fylla hela denna blogg!
Stor och varm kram till dig och hela din familj hälsar Lisbeth. <3

Anonym sa...

Hej Elisabeth! Ja det vet väl alla som lever med en hur en sjuk karl är:-) märker redan tendensen hos min son he he....
Efter att läst din blogg ganska länge var det kul att få se dig nästan live på Tv. Vilken fin familj ni är och vilka härliga grabbar. Lillkillen som vill vara domare var ju bara för go:-)
Hoppas du har en bra eller iaf skaplig dag. Sender en stor....stor Kram till dej och hela din familj./ Linda

Anonym sa...

Hej,
Jag och Benny brukar följa din blogg och vi blir alltid lika berörda av dina ord och tankar,på ditt sätt att beskriva och sätta ord på det viktiga i livet.Hur skört livet egentligen är, allt vi tar för givet...
Vi tänker ofta på dig och din familj, och speciellt era härliga grabbar som vi mött i olika ishallar.
Håller tummarna att den nya medicinen ska hjälpa dig.
StyrkeKramar från Lotta och Benny

Anonym sa...

Tänker på dig och familjen ofta ofta. Hoppas på att du får vara smärtfri nu framöver. Många varma kramar Elin A

Anonym sa...

Elisabeth!
Läser din blogg och du är en fantastisk människa! Lina Sandells ord passar in - Som din dag är skall Din kraft vara!
Hoppas du får många fina dgr framöver med din familj.
Kram från Birgit

Crola sa...

Din blogg är så vacker! Konstigt men sant! Vet hur ENORMT jobbigt det är med cansern..

Min mormor gick bort i canser för 4år sedan, hon vann över cansern 2006 men sen 2 år senare fick hon canser igen , den började i ryggmärgen och den spred sig för att hon var så trött och hennes imunförsvar var helt nerbrutet sen blev det förmycket med cellgifter (Dom gav henne det utan att informera oss? )Jag brukar kolla på "I taket lyser stjärnorna" Hoppas du sett den , man mins tiden med mormor och man blir glad innombords men fäller någon tår på ut sidan!

Anonym sa...

Hejsan! Jag hoppas av hela mitt hjärta att den nya cellgiften kommer att fungera och ge dej massor av extra tid med din fina familj! Har själv tre barn, varav min yngsta är född med ett multihandikapp och jag vet hur rädd man är av tanken över att inte finnas kvar och kunna kämpa för deras välbefinnande! Stor stor kram till dej och din familj <3 Anette

Anonym sa...

En sådan stark människa du är ...för det är du faktiskt! Kommer att tänka på dig när något inte går som det skall..du kommer att ge mig styrka. Ta vara på den tid du har kvar för du är värd varenda minut! Kram Sofia mamma till två små.

Anonym sa...

ØNSKER DEG OG DINE EN GOD DAG,TENKER PÅ DEG.
KLEM RANDI-ANITA ;)

Anonym sa...

Hej Elisabeth, du superstarka kvinna som jag egentligen inte känner men som har funnits i mina tankar sen jag såg Sofias Änglar. Högaktar dig som orkar vara ett sådant stöd för din familj trots ditt allvarliga sjukdomstillstånd. Har läst hela din blogg, har varit känsloladdat det har runnit många tårar utefter mina kinder. Har i hela mitt vuxna liv varit involverad i ishockey och älskar det. Du ska visst skryta och berömma dina barn och känn aldrig någon egoism för det.. Jag har både en svärson, en son och nu barnbarn som spelat och spelar på ganska hög nivå. Mitt yngsta "hockeylöfte" är 8 år, han ringde mig i höstas och berättade att hans lag, i utkanten av Göreborg, skulle få spela i pausen på Skandinavium, kommer du farmor frågade han och visst, jag åkte de 30 milen och tittade på de 3 minutrarna som de fich vara på isen. Det är lycka! Kan även sätta mig in i din situation vad det gäller din sjukdom och de olika behandlingarna du måste gå igenom. Jag har helt nyligen varit med min bästa väninna under hennes sjukdomsresa, varit med henne vid hennes alla olika behandlingar av olika slag och verkligen sett vad det giftet kan förändra en kropp. Hoppas att jag kan ge dig lite extra styrka med dessa ord. Kramar // Medmänniska <3<3<3<3<3

Anonym sa...

Kära Elisabeth! Du må tro att mina tankar finns ofta hos dig och din familj. Såg er i Sofias Änglar och beundrar ditt mod. Detta är en fruktansvärd sjukdom som du drabbats av och jag vill bara skänka lite extra styrkekramar till dig! Kramiz

Kristin sa...

Hej på dig! följer dig här på din blogg, tycker att du är en så fantastisk tjej, jag beundrar dig! jag som säkert endel andra också, såg dig på Sofias änglar och efter det vill jag höra hur du mår och hur du har det!
Du är en så stark människa, fantastisk inställning till allt i din omgivining!
Jag har för egen del funderat en hel del runt döden och vad som händer före, under och efter.. så jag har tagit tag i det där med vita kuvertet..känns lite konstigt och man blir lite ledsen att tänka att man inte kommer vara med här på jorden för evigt, men jag vill förenkla och göra allt klart så att inte mina barn behöver ta tag i det sen, allt ska vara klart. Fast jag inte har nån sjukdom(vad jag vet) så kan ju döden komma när som helst.. så är ju livet.
Hoppas att du mår bättre i ryggen och att den nya medicinen gör underverk! många kramar från Kristin

Anonym sa...

Jag var vän med Linda Carlgren och på så sätt fann jag din blogg. Saknaden efter Linda är stor och det gör ont i en att läsa att dina cellgifter inte hjälpt.

Är imponerad över din kämparglöd och allt du gör för din familj.

Du & Linda berör en som få människor kan.

Ta hand om dig och din familj.

Anonym sa...

Såg på Sofias änglar i helgen nu och gick sen in på din blogg.
Jag mår så dåligt för att sådant här får hända :(
Har jobbat med bröstcancer patienter och det skär i mig när det händer.

Man önskar så att man kunde ge ngt av sig självt för att hjälpa.

Förstår din oro om att lämna barnen, jag lider med dig.
Tänker på dig och hoppas verkligen att solen ska få lysa på dig!

Massa kramar// Noomi

Camilla sa...

I Isaks klass finns Vera, med tyvärr liknande livssituation. Vera har inte velat göra Isak ledsen då hennes pappa Hjalmar lämnade oss efter 7 års kamp. Men enda sedan Isak kom fram till mig på Möja har han haft en speciell plats hos mig. Vi talade lite om dig, och om hur fint hans rum blivit. Han frågade om Veras pappa, och jag valde en light version. Hjalmar dog feb.-10!
Sen kom Sofias Änglar och vi slogs av att där fanns Marie från SAH och annat som påminde oss om tiden med Hjalmar. Vi vet vad ni går igenom och vet att skratten blir hjärtligare och gråten smärtsammare men livet mer livligt.
Hjalmar sa:
-Om jag talar om döden dör jag.
Han levde varje sekund, och nu genom oss. Bamse kram till dig och din familj....// Camilla

Lena sa...

Underbara fina kvinna!
jag har följt din blogg i mågna år, men aldrig skrivit en kommentar. Varför vet jag inte, kanske för att jag gör mig bättre i prat än i tal. Försöker formulera orden jag vill få fram, men det går inte. Ingenting av det jag skriver kan få dig frisk, och det gör mig så ont. vill ändå att du ska veta att det finns otroligt många människor som följer dig och ditt liv, och att vi alla håller tummarna för ett mirakel. När det miraklet har inträffat ska jag fortsätta följa din blogg och glädjas åt ditt liv, på samma sätt som du idag ger oss styrka och skänker glädje mitt i detta ohyggliga.
Jag sänder tusen kramar via cyberspace och slutar aldrig hoppas och tro.

Milla sa...

Hej
Jag hittade din blogg efter Sofias Änglar. Jag tappade min mamma till den här skit sjukdomen på nyårsdagen. Jag är så ledsen för din och din familjs skull. Du kämpar så och jag önskar att du orkar och får ett bra slut. Vet av egen erfarenhet att det är viktigt att det blir bra fast alla vet att det tar slut men det kan ändå bli vackert och bra. Massor med styrke kramar.

Anonym sa...

Tårarna rann när jag läste inläget:( Jag tänker på dej flera gånger om dagen och hoppas hoppas att det ska bli en vändning åt det bättre hållet.. All kärlek till dej fantastiska kvinna!! /kram Vickan

Marina sa...

Elisabeth, du är en fantastisk människa <3 Kollar alltid på "Sofias änglar" och sen jag såg programmet när du var med har jag börjat läsa din blogg. Din blogg består av så mycket kärlek och känslor, och jag gråter varje gång jag läser. Du skriver så fint och jag önskar av hela mitt hjärta att cancern lämnar dig.
Stor kram