onsdag 25 april 2012

Strålningsvecka

Strålningen tar knäcken på mig. Jag mår ok trots omständigheterna men har inte haft ork att uppdatera bloggen så flitigt. Ska bättra mig på den fronten och oavsett hur jag mår i alla fall lägga in ett litet livstecken.
Knappt att det har känts som jag haft livstecken dessa dagar. Fy fasiken vad risigt man kan må=(

Har aldrig tidigare mått direkt dåligt av att strålas och jag har strålats ett antal gånger. 25 gånger  mot bröstet, 5 gånger vänster höft, 5 gånger bäcken, 5 gånger hals/bröstkotor och säkert några gånger till som jag inte minns (engångs doser).

Jag har fått värk någon vecka efter men sedan har det alltid vänt till det bättre.
Att denna måndag efter strålningsdos ett av fem, både må illa OCH ha värk var inget jag var beredd på.  Direkt efter strålningen blev jag hes också.
De strålar nedre delen av svalget, matstrupen, magmunnen och tarmarna. Eller självklart är det kotorna som de strålar i första hand men organen blir påverkade också.
Här har jag fotograferat mitt strålfält;
Efter måndagens strålning så har jag tagit Pimperan för att slippa illamåendet och det har fungerat. Taxifärden hem från sjukhuset i måndags utan att ha tagit Pimperan var inte kul.... Fick be han öppna fönstret och satt och kallsvettades. Det blev i alla fall ingen katastrof i taxin...

Värken som jag sedan har haft är i bäckenet och ljumskarna vilket jag tycker är riktigt konstigt... DÄR är jag ju inte strålad??
Det är en sådan intensiv smärta som infinner sig ca en timme efter själva strålningen och håller i sig i 3-4 timmar. Känns ungefär som molande förlossnings smärta. (ni som vet hur det känns...urgh) Jag dämpar smärtan med extra morfin och tavegyl och blir då dåsig. (tavegyl måste jag ta för att jag får klåda av det snabbverkande morfinet. Och tavegyl gör att jag blir ännu tröttare. Medicin för medicinen.)

Nåja 3 dagar är nu avklarade och 2 återstår.

I morse innan sjukhuset så var jag till Joels förskola där han stolt visade upp sitt "hus" som han gjort. Visst är det likt;
Vår eminenta boning som är mycket likt en skokartong=)

Handikappsrampen är med på sidan också.=)

48 kommentarer:

Anonym sa...

Sänder en MASSA energi till dig så att du ska orka med denna strålningsomgång.
Kram SaraH

Anonym sa...

Skönt med ett livstecken, började bli orolig... Kämpa vidare!
Kram Jana

Anonym sa...

Hoppas du blir piggare snart! Ta hand om dej. /Ulrika

Anonym sa...

Så glad jag blir att få ett livstecken från dig. MEN LIDER med dig för att du ska behöva må så dåligt av dessa behandlingar. Kramar i massor

En mamma sa...

Såg er i Sofias änglar och har nu läst din blogg ett tag. Jag beundrar din styrka så otroligt mycket. Det som du genomlider är min största skräck i livet. Jag vet inte riktigt vad man ska säga men jag ville ändå uttrycka min sympati och beundran för dig och din familj. Kramar från en mamma till en annan!

Anonym sa...

Underbara du! Fy fasiken att du ska behöva må så dåligt, men hoppas att du mår bättre vart efter. Skickar iväg en drös med kramar och massa energi!!!!
Följer dig dagligen och blev lite orolig för dig då du inte skrivit något på ett par dagar, så det va toppen att läsa lite uppdatering!!!
kramar från mia

Anonym sa...

hej Elisabeth,skönt att du kommit så långt,ja att duu bara har 2 dgr kvar av detta.Undrade faktiskt,eftersom det var ngr dagar sedan du skrev,att du ej hade ork.Konstigt vi känner ej varann?Men tycker det är bra med empati:) Tat lugnt,varva ner om det går...kramar Kicki i Vö

Anonym sa...

Hej Elisabeth ! Jag började ozå undra, men vi visste ju att du skulle på många behandlingar denna vecka. Men att du ska må så dåligt är inte roligt att höra,men ändå kämpar du på ,som idag iväg till Joels skola,du är helt enastående.
Hälsa Joel att huset var j.bra ritat. Hoppas nu du får må lite bättre, lider med dej. Kramiz från Gull i Skåne

Aina sa...

Rara Elisabeth, usch så jag känner med dig! (i den mån jag kan förstås).
Pest att behandlingen ska orsaka så mycket smärtor och besvär, mooorrrrrr... Jag känner mig så AAAAARGH över det, på dina vägnar!

Skönt att du orkade skriva ett par rader, tack för det. Ingen kan kräva det men man blir ändå glad när man vet att du är "pratbar".

PRIORITERA DIG de här dagarna, tror du behöver all vila och smärtlindring du kan få.
Tänk tillbaka på det fina du upplevde i Dalarna förra veckan.

Tänker på dig, oavsett om du skriver här eller inte.
Massor av varma tankar och kramar,
Aina

Hyrestanten sa...

Skönt att få ett livstecken ifrån dig men ledsamt att du mår så dåligt. Hoppas det blir bättre snart. Tänker ofta på dig.
så imponerad jag blir av Joels hus!

Många varma kramar!

jesssika jarl sa...

jättekram vännen. Jag hoppas du mår bättre imorgon.
Vill inte att du ska ha ont.
Va likt huset är, heja Joel.
Kram

Anonym sa...

Hälsa Joel att det var jättelikt!
Jag har också oroat mig de senaste dagarna och konstant förlossningvärk verkar måste vara ett rent helvete.
Kram och tänker på dig ofta ofta
/Myran

Anonym sa...

Fina Elisabeth ,det låter inte alls ok att må sådär men jag hoppas du mår bättre så fort strålningen är över.
Tack för att du orkar hålla alla oss blogg läsare updaterade trots din trötthet och en stor familj.
Din styrka ger kraft till så många.Kram från Nacka

Eva sa...

Grymt fint hus Joel! Kanske kan bli arkitekt om han skulle tröttna på hockey proffs.
Vilka fina smycken på sidorna som är länkade från din sida. Grymt vad dom var stötande ;)
Hoppas du snart mår bättre.
Kram.

Eva sa...

Grymt fint hus Joel! Kanske kan bli arkitekt om han skulle tröttna på hockey proffs.
Vilka fina smycken på sidorna som är länkade från din sida. Grymt vad dom var stötande ;)
Hoppas du snart mår bättre.
Kram.

Anonym sa...

Har tittat in på din blogg ofta, förstod att du hade mycket behandlingar, men jag vet hur fort det kan gå hur fel som helst, miste min kära moster i veckan, och hon somnade in pga biverkningar av allt inklusive cancern. Kom i håg att ta hand om dig, vila när tillfälle kommer, ha inte dåligt samvete att du inte hinner uppdatera bloggen, viktigast är trots allt du. Och kom i håg att du är en fantastisk människa, som låter oss ta del av ditt liv, önskar att man skulle kunna skicka energi direkt till dig, men du finns i mina tankar.
Kram Eva

Anonym sa...

Hej Elisabeth tråkigt att höra att du mått så dåligt dessa dagar.Hoppas att det snart blir bättre för dig.Vilket fint hus JOEL gjort.Väldigt likt ert.Duktigt gjort Joel.kramar till er alla ./Babbsan

Anonym sa...

Fy för att må så illa! Att inte veta om man klarar taxiresan.
Känn ingen press att skriva när du mår dåligt. Vi väntar på dig.

Anonym sa...

Du ger mig styrka att klara av vad som helst. Hoppas du förstår hur mycket du ger till oss bloggläsare varje gång du skriver ett inlägg. Jag önskar att jag kände någon som dig! Här kommer 100000 kramar från en stort fan i Västervik. Puss! /Karin

Aina sa...

Glömde ju alldeles..... (men så kan det vara med gamla tanter) -
Vilket jättefint hus Joel har gjort, man ser verkligen att det är ert hus! Bravo Joel, du har blick för det där!
Kram, Aina

Anonym sa...

Lider så med dig. Finns det något som vi alla som läser din blogg kan göra för dig och din familj? .
Jag önskar jag var en sån där gammal trollbacka som kunde ta bort allt det onda som har drabbat dig.
Kram Ingrid

Anonym sa...

Hej Elisabeth! Läser din blogg regelbundet och kan bara instämma med alla andra: beundrar din kämparanda och din förmåga att trots allt vara positiv, Härliga söner du har.
MEN: Du ska inte behöva känna att du måste blogga för att informera oss! Du har verkligen ingen förpliktelse, utan ge dig till känna, när du känner att du orkar och vill!
Många hjärtan till dig och de dina.
Sissi

Sofia sa...

Vad fint han ahr gjort! Det var verkligen likt ert hus!! Vad kreativ han är!!! Krya på dig och hoppas du mår bättre snart!!!

Kram Sofia

Anonym sa...

Kan bara instämma i allas kommentarer och ÖNSKA att du snart får må bättre. Kramar från en mamma till en annan...

Annuska sa...

Oh, Elisabeth,
du är så modig och beundrar dig verkligen för din mod.
Jag ska ställa fram ett ljus för dig.
Jag önskar som alla här att du snart får må bättre.
Kram Annuska

Anna-Carin sa...

Fina ELisabeth, önskar verligen dig bättre dagar! Tacksam för "LIVSTECKEN" från dig, då inga ord här skapar oro för ditt mående...Men du och din familj är viktigast, bloggen kommer senare på priolistan. Må bästkramizzzar från Anna-Carin

Pernilla sa...

Hejja hejja hejja Elisabeth!! Du är så stark, så envis en riktig krigare.

Hoppas du blir piggare snart & att solen kommer fram, så du får tanka energi & naturligt D-vitamin. :-)

Hälsa familjen

Kramis från Pernilla J

Unknown sa...

Ohhh man var allt lite orolig, man kan ju förstå nä inte förstå om man inte själv vart med om samma sak men kan kanske tänka sig in i hur jobbigt det måste vart och att du mått dåligt fy inge skoj alls. Skickar lite kraft ork och omtanke samt en stor kraaaaaaam till dig och resten av din fina familj/ Elisabeth A

Anonym sa...

Fy farao, vad du får gå igenom.
Varma kramar och tankar till dig.
Mia

Geddfish ♥ sa...

Känner så starkt med dig!
Du tappra lilla människa...
Tänker på din familj.
Styrkekramar från mig /Gerd ♥

Ewa sa...

Hej, lider så med Dej...Du tappra modiga Elisabeth.
Skickar ett fång styrkekramar....
O du, hälsa Joel att huset va hur häftigt som helst!

Ewa

Lejonkvinnan sa...

Underbara kämpe! Så glad att se ett livstecken ifrån dig!
Önskar och hoppas att du blir piggare snart.

Stor kram

Anonym sa...

Tack Elisabeth för att du äntligen skrev nåt! Har varit lite orolig igen. Du har ett tufft jobb minsann, men du har världens högsta lön - din familj som är fantastisk. Hur kan Joel göra nåt sånt här, vad ska det bli av honom - byggmästare. Han har ju sinne för detaljer också, så liten han är! Och snart har du kämpat igen denna strålningsomgång också. Kramar från mig!
Birgit

annika sa...

Du är ju rent sagt grillad av all strålning, inte undra på att du mår pyton. Ang strålningen så får du den i ryggen och beroende på var strålen "bränner" så finns där nerver i dess närhet, som styr impulser till och från kroppens alla delar, därför kan du även ha värken i höften/ bäckenet.
Hoppas innerligt att du ska slippa smärtan snart och tänk nu än mer på dig själv!
Och Joel, ditt hus var jättefint, du är så duktig!

Kram!
/annika

Alexandra sa...

Din stackare!! Önskar det fanns nåt man kunde göra för dig, hemskt att du ska behöva må så dåligt. Men jag är glad att du skrivit igen, blev otroligt lättad.

Väldigt fint hus han gjort förresten, och du har så rätt, väldigt likt faktiskt. Så sött med den lilla rampen med, det är ofta detaljerna som gör det :-)

Kram på dig.

Anonym sa...

Blev lite rädd ett tag där. Skickar många stora kramar från Södertälje, jag hoppas verkligen att du mår bättre snart!
Joel är en riktig konstnär! Jätte duktig! Han får gärna designa mitt drömhus!
Kramar

FruSnud sa...

Hoppas du mår bättre snart Elisabeth! Jag beundrar din styrka och livsglädje! Vilket fiiint hus Joel gjort! :))))). Kramar fr Katarina i malmö.

Anonym sa...

Diggar huset starkt!
Du behöver inte orka skriva jämt, fastän vi oroar oss när det är tyst.
Kramar till dig, Ann-Mari.

Anonym sa...

Säger som så många andra... vi tänker på dig och det är skönt att höra lite från din vardag igen!!!
Stor varm KRAM!!!
/Emma

Ellinor sa...

Shit! Vilken styrka du utstrålar! Jag har nyss fått diagnosen bröstcancer och just nu känns det riktigt kämpigt men inspirerande att se din styrka. Har nyss själv startat upp en blogg för att bearbeta alla tankar o känslor. Men en sak jag funderar mycket på är alternativa behandlingsformer så därfrö undrar jag om du nånsin har haft tanken på alternativa behandlingsmetoder? Stay strong! // Ellinor

Anonym sa...

Sänder en massa energi och styrkekramar till dig! Jag lider med dig, när jag läser hur du mår. MEN KÄMPA PÅ! Kanske lätt för en annan att säga men en sak är klar, positivitet är nästan lika vanlig som behandling. Du verkar vara en riktig figther! Följde faktiskt en arbetskompis på mycket nära håll,både vad det gäller behandlingar i Lund o efter när hon mådde dåligt, var jag där o lagade mat. Såg till att hon fick lite i sig efter behandlingarna eftersom hon mådde illa och inte hade någon ork. Styrkekramar i massor C

Sanna sa...

Det här med att vara sjuk är inte lätt och framför allt är det jobbigt med sjukdomar som behandlas med medicin som får en att känna sig ännu sjukare. Jag vet för jag befinner mig där också. Av någon konstig anledning lär man sig leva med det och man lär sig också ganska snart att hitta ljuspunkterna i tillvaron och den minsta lilla iakttagelsen som att man tex vaknar en morgon och bara har ont i benet. Just det här med att det BARA gör ont i ett ben blir en ljuspunkt. Din blogg, trots den situation du befinner dig i myllrar av sådana ljuspunkter. Som i det sista inlägget där du trots att du mår som du mår ändå ser allt det fina runt omkring dig, idag Joels fina bygge. Det är sådana stunder man lever för, eller iallafall borde leva för, oavsett om man är sjuk eller frisk. Av någon anledning blir vi som är sjuka mer mottagliga för det lilla och känna lycka över det. Därför att det också bra med människor som dig Elisabeth som med sitt skrivande kan få övriga världen att se det lilla, få dem att njuta och vara glada för det.
Jag har sagt det förut och jag säger det igen. Tack!
Kramar från Sanna

PS Joel är en allkonstnär och vad han än väljger att bli när han blir stor så kommer han lyckas.

Anonym sa...

oh vad skönt att få ett livstecken,men man förstår ju av din förklaring att du inte orkat,man kan inte ens förstå hur du mår och hur ont du har.En varm och extra stark styrke kram...Hoppas du piggnar på dej.kram Ann-Louise.

Jeanette sa...

Kämpa på du fantastiska!
Kram
Jeanette

Anna sa...

Fortsätt kämpa, du e så stark! Skickar över en massa styrkekramar o hoppas snart att du känner dig piggare igen <3

Anonym sa...

Många Styrke kramar till dig! Huset Joel har gjort är väldigt likt erat hus.
Kram kram <3
Marianne

Anonym sa...

Hej vännen:)
Skriv bara ett hej så vi vet att du är ok. kramar Anna-Lena

Alicia - Borrelia & Fobi sa...

Fy vad jobbigt att det ska göra så ont och att du mår illa, verkligen inte alls kul. Förstår att du inte orkar uppdatera här på bloggen, det tror jag alla förstår. Ta hand om dig så mycket du bara kan. Vi bloggläsare skickar så mycket positiva tankar och kramar vi kan:) Håller tummarna för att du snart ska må bättre och att strålningen har effekt.

Haha, vad gulligt med huset, ja det var likt ^^
Kämpa på, kram!