lördag 14 april 2012

Känslor!? Ont!! Förvirrad!

Hoppas ni orkar med detta mastodonta inlägg.... Here we go;
Vet inte riktigt vad jag ska skriva? Hur känner jag mig? Vad gör jag här? För två dagar sedan kunde jag knappt andas och nu är jag rödmosig av kortison och har svettningar är supertrött men kan inte sova.
Efter mycket om har jag kommit iväg till Masesgården och Rehab i 5 dagar, något som jag längtat till och sett fram emot... men nu vet jag inte riktigt...
Jag känner mig ensam, är jätteledsen, alla känslor kommer över mig, får dödsångest, jag har ont i ryggen och bäckenet något som känns som det eskalerar. Tänkte gå ner och bada nu efter middagen men orkar inte. Fastnar vid datorn för att summera sista dygnet samtidigt som hela huvudet snurrar av tankar och kroppen känns som ett fyrverkeri av känslor som jag inte vet hur jag ska hantera.

Förra gången jag var här var det tillsammans med Anna och några andra kvinnor med spridd bröstcancerdiagnos. Jag bor i samma rum nummer 24 som sist, men Annas rum är tomt. Hon bodde bredvid mig i nummer 23. Anna finns inte längre. Sist vi var i samma rum var på hennes begravning den 24 februari men sista mötet var ute på altanen här utanför när hon var först med att gratta mig på min födelsedag den 19 november och gav mig en present och en stor kram. Den 18 januari, 2 månader senare somnade hon in i hemmet och lämnade man och två tonårs söner. Det kunde varit jag.

Sedan drygt en vecka tillbaka ligger Pernilla inlagd på radiumhemmet vilket i och för sig känns bra då jag vet att någon har koll på henne hela tiden och att hon förhoppningsvis kan få hjälp mot den svåra smärta hon har. Jag var där igår och hälsade på men hon var för djupt nerdrogad för en vanlig diskussion. Jag blir så ledsen. Det kunde varit jag.

Nu förstår jag de som lever i ofrivillig ensamhet. Jag förstår hur mycket tid de har till att gå att tänka på döden, att gå och känna efter hur mycket krämpor man har, och hur mycket tid det finns i att älta allt fram och tillbaka. Det är antagligen mycket lättare att falla ner i gropen och tycka synd om sig själv också.
I mitt liv är det så mycket annat som pockar på med barnen, familjen och vardagen.
Men det är lite läskigt nu när jag tänker efter hur snabbt döden kan hoppa på en. Jag vill vara beredd. Jag vill veta på ett ungefär. Egentligen så är jag inte så rädd för själva döden men tanken på att min familj ska bli utan sin "drivmotor" skrämmer mig.

Helt söndergråten och snoret rinner. Jag tar en paus i bloggskrivandet här för att importera lite bilder. Samtidigt måste jag få lugna ner mig lite...
-----------------------------------------------------------------------------------
Bildgalleri;
Fredagsmys hos familjen Ollas/Mattsson igår. Det var bara jag, Jörgen och Isac hemma och det är så skönt med Isac för han äter faktiskt det mesta (om det inte är någon storebror som säger något annat). Det var torsk i ugn med röd pesto och en matig sallad med mycket majs, avocado, broccoli och smulad fetaost.
Ananas och grädde till efterrätt. (och Jörgen tog sig ett glas rött vin till=)
Canvastavlan i svartvitt från projektet Essence Vitae  kom igår på posten och den måste självklart upp på väggen i hallen bums! (fotograf Karolina Ehrenpil)
Gick och la mig 01 i natt efter att ha packat. Då jag var hos Pernilla på sjukhuset på eftermiddagen så försvann tiden för packning. Efter sjukhuset var det middag som skulle fixas och SAH kom för att ge mig Zoladexsprutan (hormonell tablett som skjuts in i magen). SAH var redan hos mig på förmiddagen en gång med dosett och behovsmediciner inför resan men sprutan är jag tvungen att gå och hämta ut själv på Apoteket innan vilket jag gjorde på dagen på fredagen. 2200kr på ett bräde! De har höjt maxtaket från 1800 till 2200. Tack för det. Suck. Svettigt! (sprutan kostar egentligen 3600kronor så det är ju bra att det finns ett maxtak i alla fall.)

Tillbaka till natten och snön som började singla ner när jag gick och la mig. Vaknade 5 och kände en liten lätt panik och en frågeställning om verkligen färdtjänsten som jag bokat till 8.45 skulle komma i tid. Ringde och bokade om den till 8.30 och frågade samtidigt färdtjänstbokningen om de visste om bilarna hade sommar eller vinterhjul men det visste ju förstås inte bokningstjejen.
Så här såg det ut klockan 6;
Jag hade tur i alla fall och fick en taxi till klockan 9, endast 30 minuter försenad men jag fick gå ut till stora vägen då ett träd fallit precis vid infarten till vårat villaområde.
9.30 var jag på centralen och tåget gick 9.44. Jag hann till och med hjälpa en synskadad till rätta vid entren. Kände mig lite lätt stressad men kunde inte gå förbi damen som gick med sin blindpinne och krockade in i de stora pelarna. Dagens gärning gjord och hon var mycket tacksam för hjälpen fram till stolpen för ledsagarservice.

9.40 klev jag på mitt tåg som sedan visade sig vara 20 minuter försenat då det var något växelfel vid Karlberg. Nåja, jag kände mig hur nöjd som helst att jag hann in till stan och att jag hann med tåget!
Jag satt och prata med en trevlig kvinna vid bordet bredvid större delen av resan fram till Borlänge där hon skulle byta. Hon hörde att jag åkt färdtjänst på morgonen och undrade då vad det var för "fel" på mig och då fick jag dra storyn lite kort och sedan hamnade vi på diskussion om datorer och internet och det här hur enkelt det är att skriva något elakt om någon anonymt. Exempelvis som kommentar på en blogg eller som på Skype där några killar mobbade Isac. Inte hade jag en tanke just då på att det var en "kändis" jag pratade med... Mitt älsklingspogram när jag var liten var Gäster med Gester och här sitter jag 30 år senare och pratar med Jeja Sundström. (Saken är den att jag tyckte det var likt men när jag tänkte hur många år sedan det var så borde hon ju vara så mycket äldre!?? hon såg jättefräsch ut och var precis sig lik. Fast inte min polett trillade ner förrens efter två timmar... OM Jeja läser detta eller någon som känner henne så ber jag om ursäkt att jag inte kände igen henne men hon tycker säker det är skönt att få vara anonym också.)
Efter Uppsala försvann snön och det blev barmark och soligt.
Väl framme så fick jag snabbt slänga av mig mina stor Columbiakängor som jag var tvungen att ta i morse för att över huvud taget kunna pulsa i snömodden ut till stora vägen och möta taxin. (Jörgen fick gå med och bära väskan som inte gick att dra.)
Här bild på när jag laddat upp för en tupplur på altanen. Mitt rum till vänster. Annas rum till höger där det inte bor någon för tillfället. Använde "Annas" stol till att ställa tekoppen och lägga en skorpa på=) Tänker på dig Anna. Känns som du är med på något sett. Jag hör ditt härliga kluckande skratt=)=)
Nu har det gått två timmar sedan jag började detta inlägg. Det känns som jag lugnat ner mig lite. Jag ska ta en lång och varm dusch här på rummet, orkar som sagt var inte gå ner till bassängen, och inte heller till TV rummet fast det är lördag kväll. (ingen tv på rummet)
Sedan blir det nog både 2 extra alvedon samt 2 stesolid mot den molande värken och förhoppningar att kunna sova ok.
Det blev ett långt inlägg detta.....var tvungen att skriva av mig.
PS. Grabben som skrivit elakheter på skype till Isac var tillsammans med sin mamma och sa förlåt hemma hos oss härom kvällen. Tyvärr var bara Isac hemma då. Önskar att jag fått spänna ögonen i killen också och att jag kunde funnits där som ett stöd till Isac som tog emot ursäkten men också la till att "det är lungt- det gör inget". VARFÖR Isac ska du vara så snäll och mjuk jämt? Självklart ta emot ursäkten men att "det är lungt"??? Det tycker jag inte att det är. Hmm. Alldeles för enkelt för osäkra små tuffingar att ge sig på Isac. MIN Isac. MIN Isac som fyller 11 år på onsdag och jag inte är hemma. DS.

Förresten, kom på en liten surprise! Till er som känner att ni har ork, tid och råd att skicka ett litet grattiskort till vårat "mitt emellan barn" som alltid är nöjd och säger att han inte behöver något, oftast får ärva allt, aldrig vill vara ivägen och tror han inte syns;
Isac Ollas Mattsson
Calle Flygares Väg 9
134 60 INGARÖ
Tänk vad kul om hela 10% av er läsare skulle skicka ett litet kort... det skulle innebära för tillfället ca 1500 vykort i brevlådan!!!!!!!! Ok, det kanske räcker att 1% skickar... det blir 150 stycken.

Helt plötsligt känner jag mig jätteglad. TÄNK om min önskan skulle gå i uppfyllelse!? Vilken grej.

87 kommentarer:

Anonym sa...

Klart grabben ska ha vykort från allt och alla!

Anonym sa...

Gjort!

Gerd ♥ sa...

Klart!
Kram!

Petra sa...

Åh jag vill bara krama om dig! Fina människa! Det kommer ett kort från mig, postat från Riga/Lettland!

KRAMAR

Anonym sa...

har läst din blogg under en tid. Jag vet att du har fått höra det innan men kan inte låta bli att säga det : Vilken fantastisk kvinna du är !! :)
självklart ska Isac få gratulationskort på sin födelsedag :)

StyrkeKramar // Jasmine

Anonym sa...

Jisses, det är ingen lätt kamp du har....
Blir alldeles tagen av att läsa ditt inlägg.

Vill skicka stora styrkekramar till dig!!!!
Hälsningar Nina J

Anonym sa...

Jag kommer att skicka kort till honom, har en dotter som snart blir elva :-) Blev lite orolig när inte bloggen var uppdaterad....Bloggen berör och engagerar oss alla. Tack för att vi får följa dig och din fina familj. Hoppas du kan sova inatt trots all cortison och smärta./ Malin

Anonym sa...

StyrkeKram - önskar att jag kunde befria dig från smärtan en stund.

Anonym sa...

Kommer ett kort från mig också.
Jag är nyligen tillkommen läsare som gillar din blogg,

Anonym sa...

Jag tycker du är underbar! Jag ska skicka ett kort till din son, det lovar jag dig. Kram från Carola

Anonym sa...

SÅÅ mycket riktigt starka känslor du delger oss i detta inlägg! Du saknar Anna m.fl och känslan av "när är det min tur??..." Sååå jobbiga tankar!! hm.. Har inget BRA att skriva...
Jag förstår att du önskat att du var hemma när Isacs skyp "kompis" m mamma kom och knackade på! Men var bara glad ATT de gjorde det! Den "kompisen" har fått lära sig vad konsekvenser av sitt eget handlande innebär!Helt suveränt hanterat av dig!!
Jag hoppas du lyckas koppla av i från vardagen och bara tänka på dig själv i några dagar nu...
//Elisabeth

Anonym sa...

Här sitter jag o gråter o ler om vartannat av inlägget (jo jag läste hela !!).

När man har det tyst o lugnt omkring sig kan man få alla tankar. Och ångest. De får utrymme då.

Försök vila och andas.

Självklart postar vi ett kort från Sundsvall!

/Anna

Anonym sa...

Elisabeth. Följer din blogg, knappar in där varje dag. Och varje dag låter jag mig imponeras och förundras över din energi och din livsglädje. Att du bjuder på en del av din värld är generöst mot mig och alla andra. Tack snälla. Birgitta

Anonym sa...

Hej Elisabeth!
Vill ge dig en stor kram.
Isac ska självklart få ett grattiskort.
Tänker på dig och din familj/ Ingrid

Anonym sa...

Kraam till dig goa människa!
Kortet är skrivet till sonen...

Ps. Har apeslin-ägg drinken hjälpt upp ditt hb?

Hälsningar
En bloggläsare i Dalarna

Aina sa...

Raraste Människa, så jag känner med dig! Kan tänka mig att det är ett sammelsurium av olika känslor som bryter loss samtidigt. Men kanske behöver du ge utlopp för dem också, och det är bättre läge för det när du inte har allt det "vanliga" omkring dig? Jag önskar så att du får vara smärtfri och må bra!!!!! Klart att Isac ska få ett vykort, hihi. En underbar idé. Jag har alltid gillat Jeja Sundström, roligt att det var henne du satt och språkade med. Hon pratade ju med en kändis hon också! :o) Önskar dig verkligen BRA dagar där uppe. Och en skön och mindre snöig hemresa.
Ett stort lass med varma kramar,
Aina

Legoblomma sa...

Fina du! Ensamheten är fruktansvärd, men ibland också väldigt befriande för alla känslor som kommer fram. Man kan gråta, skrika och precis som du beskriver det..låta snoret bara rinna utan att ens hinns snyta sig.
Hur livet ter sig är en gåta många gånger.
När jag läser dina ord så undrar jag ibland om det var så min Tilda tänkte? Vad hon tänkte innan hon försvann? oro? ...
Vill bara ge dig en stor Kram varm kram till dig

Jeanette Danielsen sa...

Du är så stark och du ger så mycket av dig själv hela tiden. Även om vi som står bredvid känner oss maktlösa så kämpar du varje sekund. Du är grym och du kommer åka hem till din familj med massor av kraft och energi!!

Anonym sa...

Ett kort kommer förhoppningsvis från London till födelsedagsbarnet!

Kanske hinner det inte fram till födelsedan men jag ska försöka (vi åker i morrn).

Styrkekramar från Grodan

Anonym sa...

Jag FÖRSÖKER sätta mig in i hela din situation. Alla älskade killar du har där hemma och DITT oönskade cancaer liv som äter upp dig mer och mer.... Rehab...
Såå jobbigt att inte vara hemma... - men - så skönt att träffa "likadrabbade" och få prata med dem som är satta i samma djäkla orättvisa situation som du. Samtidigt som du saknar fd rumsgrannen (ev m.fl??) som "gått före dig" och inte bor i rummet invid denna gång. Det är svårt att kommentera detta - önskar jag hade något smart att säga NU, MEN tyvärr, jag är inte SÅ smart!! Det jag verkligen kan säga är att du ger mig och många ett rejält perspektiv på det vanliga gnäll livet..
*B-1 & "Husbandet" vill skicka alla "tya me känslor" som kan finns till dig.

Kaisa ♥ sa...

En stor kram till dig ♥

Anonym sa...

Hej Elisabeth! Blir helt tagen av din berättelse,och tårarna rinner ner från min kind. Du starka goa kvinna, som ska ha det så kämpigt, och inget kan man göra.Hoppas nu du blir bättre, stackars dej.
Har redan skrivet kortet till Isac ,fick ta det enda kort jag hede hemma ,med röda goda Jordgubbar på.Tänker på dej och hela din familj. Kramizar från Gull I Skåne.

Anonym sa...

Oj vad stark du är som orkar berätta din historia för oss alla! Satt tidigare och såg en film som gjorde att jag kände att vad gnäller jag så mkt för, mitt liv är inte så illa. Men då sa min bästa vän ett par kloka ord. Det finns alltid de som har det värre, men vi måste komma ihåg att inte mäta oss med varandra. Det som är jobbigt för mig kan anses lätt som en plätt för andra. Jag önskar dig o din familj all lycka!! Kram Tina (kristianstad)

Anonym sa...

Klart att vi ska skicka kort <3 Så lite det kostar men så mycket glädje det kan ge! Varna kramar A

Rikki sa...

Häftig idé! Skickar definitivt ett kort.

Anonym sa...

Har läst din blogg jättelänge, men aldrig kommenterat förr....blev så rörd när jag läste dina tankar om din sjukdom o din fina familj!
Sen tycker jag nog, att den mobbande grabben och hans mamma förtjänar en honnör oxå...starkt jobbat av dem, alla kan göra fel men alla kan inte stå för det o be om ursäkt!! Grabben är, trots allt, bara 12 år.....då har man många misstag att lära sig av.
Tycker det var fint av din son att acceptera ursäkten, den var säkert uppriktigt menad och visar att din pojke är mogen och kärleksfull. Det visar oxå att du uppfostrat dina söner till att bli medkännande o fina människor...den grunden har de att stå på, hur det än blir i framtiden.
Kramar Siss

Anonym sa...

Jag ska banne mig också skicka ett kort:)))
Kram och pys allt du behöver här....
/Sus

Hyrestanten sa...

Jag skickar ett kort härifrån Gran Canaria men det tar nog lite tid på sig att komma fram.
Blir så berörd av det du skriver. Min ena pojke var 9 år när jag blev sjuk och även han en sån som alltid hjälpte till i det tysta, en klippa för mig redan då och under alla år. Idag talade vi om det och jag grät när jag förstod hur tungt det många gånger varit för honom och att det beror på mig som var ensam och dessutom blev sjuk. Jag som ville att de skulle få enbart vackra ljusa minnen från sin barndom.
Många varma hälsningar till dig!

Anonym sa...

Du stöter visst på kändisar mest hela tiden ;) Hon tyckte säkert att det var skönt att du inte såg vem hon var först. Det blir nog mest naturligt så.
Hoppas du får en bra vistelse trots värk och jobbiga tankar! Känner verkligen med dig fast jag inte känner dig och jag följer din blogg varje dag sedan Sofias Änglar.
Isac kommer definitivt få ett grattis-kort från oss med <3
Kramizar Camilla

PS Hoppas ni har en stor brevlåda

Anonym sa...

Underbara du, vilken fantastisk idé! Har lagt ut den till mina vänner på min Facebook oxå, här ska skickas kort!! =)
Följer din blogg sedan jag såg er fina familj på tv, har en väninna i samma situation som dig. Cancer, man o tre pojkar....

När du har en bra dag med lite energi och är ensam hemma,så sätt på "Vårens första dag" med Laleh, dansa som om ingen såg dig och sjung ditt högsta! Texten satt som en magsugare första gången jag hörde den, tänkte så på min vän. Men den har en sån oerhört positiv energi oxå!

Önskar er allt det bästa!

Kram
Lisa

En annan Elisabeth sa...

Klart det ska komma ett kort till Isac. Tänk att bloggen kan vara till så stor hjälp. Du är inte den enda som har sett att det går att skriva av sig känslor. Att sätta ord på papper på vad man känner är helt suveränt. Och du........fortsätt med det för vi är många här ute som längtar och finner ro i dina ord. Många styrkekramar.

Anonym sa...

Självklart ska sonen ska ha ett kort. Kommer ett från Leksand som skrivits nu.
Du berör så många med dina tankar och ord. Man inser att man inte behöver ha så mycket utan att få vara frisk betyder allt.
Jag hoppas du får ha det bra på Masesgården som är i närheten av mina hemtrakter. Vila o må så bra du bara kan! //Kia

Anonym sa...

Har märkt att du oftast skriver på natten och jag oftast läser din blogg på natten. Tårarna trillar här med och allt känns så orättvist!!

Klart vi skickar ett kort !!

Försök njuta av dagarna på retreaten trots allt då jag vet hur mycket du sett fram emot denna vistelse.

Stor kram

Ulrika Mattsson

Floridafrun sa...

Jag tror jag fick iväg ett mail till dej, du kan väl kolla! Det kan ha blitt fel!
Kram

Johanna sa...

Godmorgon fina du

Hoppas du kunnat sova inatt, kopplat bort smärta och jobbiga tankar.

Självklart ska finaste Isak få ett kort :-) Han ska firas extra mycket! Han är lika gammal som min son. Min son fyller 11 år den 30 april så de är väldigt jämna!

Hoppas du får en fin dag och att du känner dig lite starkare idag <3

Många varma kramar till dig

Ewa sa...

Skickar en låååång stor och varm kram till Dej och det är klart
Isac ska få ett födelsedagskort...

Ewa

Anonym sa...

Nu har jag både skrivit och satt på frimärke på fördelsdagskortet:).
Kram

Anonym sa...

Följer din blogg ipmoneras av din styrka, värme och vänlighet. Vilken kraft du har.

Har oxå ett melllanbarn som varken syns eller hörs. Nöjd med de allt.

Styrkekramar till dig och ett kort postas i morron
Kramiz
Anna

Anonym sa...

Skickar en stor varm kram till dig. Vi är många som håller på dig och tänker på dig fastän vi inte känner dig egentligen :-).Allt gott till dig i din svåra situation! Kram igen

Anonym sa...

Hej, åh jag skickar dej oxå styrke kramar! Kan aldrig sätta sig in i hur du har det men du verkar såå stark!!
Självklart ska Isac få ett kort! Skrivet o klistrat! Ha några härliga dagar o försök njuta!
Kramar till dej
Åsa i Helsingborg

Anonym sa...

Jag har följt din blogg ett bra tag nu men inte kommenterat....men nu måste jag bara säja nåt...Jag tycker DU är helt fantastisk....vilken styrka du har...man skäms när man sitter här hemma och gnäller för alla småsaker som är strunt ...

Jättemånga kramar från mig / Gun-Britt
och självklart skickas det ett kort till Isac

Anonym sa...

Har läst ett tag och aldrig skrivit något men jag ska verkligen försöka skicka ett kort så det kommer på Onsdag. =)
Har själv en son som påminner om Isac så självklart ska han ha ett kort!
Jag hoppas att du får en härlig tid att slappna av på och att du mår lite lite bättre i själen. Det förtjänar du så jätte mycket.
Skickar dig så många många kramar.

Caroline sa...

Självklart ska isac få ett grattis kort från mig. Det ska jag fixa efter jobbet idag.:-) Isac är jämngammal med min lillebror så vet att en sån liten sak kan göra en otroligt glad. Detta inlägg läste jag med tårar rinnandes längs mina kinder. Du är en inspiratör. <3 En förebild. <3

Titti08 sa...

Många styrkekramar från Titti-Elisabet som läser alla dina inlägg....hoppas Isac får många kort!!! undrar vad brevbäraren ska tro!!

Jeanette Danielsen sa...

Hej fina du!
Du undrar över min smärtlindring och jag äter Tryptizol som egentligen är en medicin mot depression. I låga doser har man sätt att den kan halvera smärtan hos personer med kronisk smärtan.

Att jag har ont beror på att mitt smärtsystem går på högvarv och Tryptizol saktar ner smärtimpulserna. Sen äter jag ju också alvedon och voltaren för muskelinflammationer. Jag hoppas du kan få ordning på din smärta för det är så jäkla drygt att ha ont hela tiden. Många kramar till dig!!

EvaT sa...

Hej Elisabeth!
Önskar just nu allt det bästa till dig.
Kortet är skrivit och läggs på lådan imorgon. :-)
Kram

Anonym sa...

Hej.
Har läst din blogg sedan jag såg dig och din familj på tv.
Har aldrig kommenterat något du skrivit men kände att idag skulle bli den första.
Jag beundrar dig och din kämparglöd. Undrar ibland hur jag skulle hantera hamna situation om jag själv skulle hamna i den samma.
Kan Nog inte föreställa mig hur..
Vet inte vad jag ska skriva heller längre.. Men en sak är säkert, ett vykort kommer i brevlådan från Borås iaf.
Tusen miljoner (som mina barn säger) styrkekramar från mig Hanna.

Anonym sa...

Klart 11åringen ska få ett Grattiskort från mig!

Kram från en "granne" på andra sidan värmdö :))

//Amanda

Anna sa...

Självklart kommer det ett kort från oss i Skåne oxå, du underbara kvinna!
Strykekramar till dig <3

Kicki sa...

Vill bara ge dig en STOR kram, och att tårarna alltid kommer på mig, när jag läser om din kamp !!!
Och jag läser din blogg , varje dag!
Många kramar från Kicki..

Susanne sa...

Kort till Isac på väg!
Hoppas att du snart känner lite glädje igen. Du måste få lov att sörja livet som går dig förlorat också, vänner som inte finns kvar. Men kanske finner du en ny vänskap i dag!?
Kram och tack för att du delar med dig av dina tankar och liv! Du berör oss alla så djupt!

Gunilla sa...

Hej Elisabeth!
Vilken kul grej! Klart jag ska skicka ett kort till din fine lille kille. Hoppas du kan njuta lite av vistelsen trots allt.
Kramar från Gunilla i Mölndal

Anonym sa...

Hej fina du! Förstår att tankarna blir mörka emmellanåt...konstigt annars. Hoppas dom ljusa tankarna lyckas mota bort dom igen. Vill skicka extra styrka till dej så du orkar njuta av din rehab-vistelse. Vilken härlig idé med kort till Isac:) Har skrivt ett och imorgon blir det till att lägga det på lådan;) Kram Maria

Mette sa...

Fina Elisabeth, vilken kamp du går genom och samtidigt är du så stark, vad det verkar och jag kan bara tänka mig hur du har det och samtidigt kommer det upp många tankar om hur min man hade det med det som han inte delgav mig innan han lämnade mig.

Stor varm styrkekram till dig!

Ammi sa...

DU är väl en underbar människa Elisabeth!!Blir SÅ arg att du har blivit drabbad av detta helvete!!!Du är så stark ändå tycker jag.Jag önskar jag kunde ta bort denna djävulssjukdom från dej <3
Stor kram Ammi

Maria sa...

Det är ingen risk att du kan skriva för långa inlägg, man läser ALLT, från början till slut.
Hoppas att du får njuta lite där du är.
Styrkekramar från ett snöigt Norrland.
Kram Maria

Anonym sa...

Blir så tagen när jag läser ditt inlägg.. Dina tankar och känslor.. Vi är många som önskar att vi kunde göra något för att hjälpa, för att lindra...

Stor varm kram från angelica

Carina sa...

Självklart ska Isac få kort av mig och min familj på sin 11-årsdag!
Jag följer dig men är dålig på att kommentera....men vilken fantastisk kvinna, mamma, vän, fru, du är!
Hoppas du känner den varma, långa kramen från mig.
Kramar Carina/Hjo
kattarsel@live.se

pis sa...

All KÄRLEK till Dig Bettan //pia

Annika sa...

Samma dag fyller vår yngste 13 år och lita på att det kommer ett grattiskort från Tjörn till er grabb. Lite kul grej!Klart barn ska firas!

Anonym sa...

Kort kommer från norraste delen av landet! /Hanna

Anonym sa...

Hej Elisabeth.
Till att börja med, kortet skickas im...Sen till dig,tack för att du delar med dig av ditt liv.Sen jag började läsa din blogg(efter tv-inslaget)så har min egen bubbla plötsligt spruckit och jag har börjat njuta på ett helt annat sätt av livet.Är mamma själv till 3 barn och livet har inte varit roligt alla gånger.Just nu är du nog styrkan i mångas liv och jag tror att vi läsare kan vara din styrka i din kamp mot eländet.Vi finns här för dig, vi lyssnar på dig, vi har ont med dig och ångest med dig. Du är inte ensam.Vi finns här för dig som DU finns här hos oss.Kramar från Annika i Luleå

Anonym sa...

Självklart skickar jag en kompis till affären imorgon för att köpa kort!
Känslor brukar komma till ytan när man har lite egen tid som på rehab, borta från vardagens alla sysslor.
kramar, Ann-Mari i Spanien.cingarle Lustimar

Anonym sa...

Kort kommer till sonen! Många många styrkekramar till dig.

Anonym sa...

Oj, vad ditt inlägg kändes i hjärtat! Jag har varit på Masesgården och det en månad efter min mammas bortgång (bc 63 år), dina tankar och smärta blev så påtaglig. Jag är mamma till fyra, ett änglabarn, och om jag vore du så skulle jag åka hem. Hem till mitt mellanbarns födelsedag. Missa inte den, även om det kommer flera så är födelsedagar viktiga. Lycka till!

Anonym sa...

Du är så stark
Du är så fin.
Jag önskar så att jag kunde göra något för dig.
Hoppas DU får en skön vistelse på Rehab och att ISAC får en fin födelsedag.
Många kramar från Maria E

annika sa...

Underbara du!!
Om jag var där skulle jag krama om dig för jag vet hur det är när sorg och ångest får tillfälle att krypa fram. Aj, aj ,aj men ack så viktigt för sorgearbetet.

Jeja tyckte nog att det var skönt att prata med en så härlig människa som du :)
Och ett kort till din grabb ska självklart skickas:)

Stor varm kram/annika

Anonym sa...

Hej
Ibland tror jag att det är bra att man är lessen och gråter, att man får ut sånt som gör ont. Jag känner så väl igen dina undringar , när är det min tur?? Finns ju dom som inte tycker man som sjuk ska prata med andra sjuka men det är ju dom som vet hur det är och hur ont det gör att veta att man ska lämna sina nära och kära. Det ska vi ju alla en dag men för vissa av oss blir det mer påtagligt när man vet att man ska göra det lite tidigare. Hoppas du får några bra dagar och kan njuta lite. Massor av kramar/ Britt-Mari

Anonym sa...

Hej E! Känner igen mig lite. Var själv på Mases på Leva m cancer rehab en vecka och jag har sällan gråtit så mkt som den veckan, då hade jag ändå gruppen o ledare att prata med. Det var första gången jag var ifrån min familj så länge efter beskedet om min spridning av cancern. På ett sätt välbehövligt för mig just då att bearbeta i ensamhet. Men du känn efter, om det inte vänder och du kan njuta av rekreationen så är det ok att bryta och fara hem till familjen. Huvudsaken att du mår så gott du kan. Styrkekram Helena

Helena sa...

Kollar din blogg dagligen och får "hjärtsnörp" när den inte är uppdaterad.. Goaste Elisabeth.. Jag önskar att jag kunde göra något för dig och din familj! Framförallt för dig!! Din familj klarar sig! Du har gett dom en fenomenal plattform att stå på. Ingen kan missa hur viktiga dom är för dig och hur mkt du älskar dom!
Hoppas att vi kan få ett "livstecken" från dom sen när du vakar över dom och inte längre kan skriva själv. Men måtte du få finnas för dom länge ännu.. Känns som ett löjligt hopp eftersom det aldrig kan bli länge nog.
Goaste du! Vila dig och försök finna kraft bara till dig!!
Styrke kramar i mängder!! Med hopp om att dom kan hjälpa iaf lite!

Helen sa...

Hoppas ni har stor brevlåda!! Här ska skickas kort såklart....så berörd jag blir av dina inlägg...ja mer kan jag inte säga än att livet ibland är orättvist...varför ska sjukdomar finnas?? Ha en så bra vecka som du bara kan....massor med kramar från Malmö

Anonym sa...

Hej Bettan, tänker på Er ofta
Annelie från Värmdö träningscenter typ på 90-talet..

Theres sa...

Kort påväg :) Hoppas det förgyller hans dag och att din önskan, Elisabeth, går i uppfyllelse :)

Ulrica sa...

Kort är fixat, ska posta i em!

Tack för att du orkar dela med dig av din vardag. Det betyder väldigt mycket för många.

Tänker på att Isac hade sagt "det är lugnt, det gör inte så mycket"...våra ungdommar lägger inte alltid samma värderingar i ord som vi gör. Att nåt är lugnt kan betyda okey, i det här fallet kanske okey för ursäkten. (Men jag kan ha fel!)

Hoppas du kna ha en bra vistelse!

Kramsiar Ulrica

Johanna sa...

Hej Elisabeth! Klart Isac ska få ett kort härifrån Finland också :) Sänder ett idag och hoppas det hinner fram. Sköt om dig!

Cicci sa...

Hej underbara människa. Började följa din blogg efter Sofias änglar hade sänts på tv. Jag fick en sådan medkänsla för dig och din familj. Har bara läst dina inlägg tidigare, men efter de du skrev här om din son fick mig ur balans. Klart han ska bli uppvaktad av oss som läser. Jag skickar ett kort till honom utan att blinka. Ger dig massor av ljus och styrka, och önskar dig alla lycka och kärlek.
Varm kram Cicci

Anonym sa...

Fy farao, kan förstå en liten del av vad du går igen, maktlösheten...
(Båda mina föräldrar har gått bort i cancer)
Tänker på dig och skickar en stor kram til och ett kort till Isac.
/Mia

Britt sa...

Du är helt underbar. Trots dina egna problem så tänker du mest på din son. Klart han ska ha kort.
Många styrkekramar från din gamla arbetskamrat (fast vi inte har träffats)

Sanna sa...

Självklart ska Isac ha ett kort! Men ska du inte åka hem ändå till hans födelsedag? Kramar!

Sara sa...

Jag har funderat så många gånger på om jag ska skriva till dig eller ej men det känns viktigt att dela med sig och skicka lite styrka.

Den 5 februari gick min mamma bort. Hon hade då kämpat länge och väl med vad som från början (2000) var bröstcancer och 2008 blev metastaser på skelettet. Hon skulle fylla 61 år i år och hade en skara på tre barn där jag är yngst (24).

Strax efter att mamma gick bort sprang jag på din blogg, jag är inne flera gånger om dagen för du påminner mig om mamma. Jag förundras så över hur kvinnor som du och min mamma kan vara så otroligt starka och bära så otroligt många människor trots att det är ni som bör bli burna.

Jag vet att min mamma levde så länge med sin sjukdom för att hon hade så många runt sig som älskade henne och som hon älskade, så mycket att leva för. Det har du med, det ger energi och det ger tid, mer än man tror, tro mig! Jag saknar min mamma varje dag och varje minut men jag vet också att jag är en så stor del av henne, att hon lever i mig och i mina syskon och att hon aldrig kommer att lämna mig. Att hon ser och vet allt och tar hand om mig. Det vet jag att du kommer göra för dina barn och de kära du har runt dig. Du kommer aldrig att lämna dem och de kommer aldrig och lämna dig.

Varje dag är värdefull och varje stund man är i är den bästa. Alla lever sitt hela liv, längden är inte det som är mest väsentligt det är vad man gör med tiden och jag blir varm av att veta att min mamma njöt och levde och älskade och det läser jag att du gör med och det kommer dina barn lära sig att göra tack vare dig. Ni mammor sätter fler spår i era barn än vad ni anar och vi ser så mycket upp till er.

Ta hand om dig och älska livet i dag
Kramar Sara

Anonym sa...

Det är ju klart att Isac ska få ett kort.Många styrkekramar till dej och din familj från Barbro

Anonym sa...

Hej Elisabeth!
Jag fastnade vid din blogg efter att du/ni var med på Sofias änglar och jag beundrar dig i ditt engagemang och din styrka trots din sjukdom. Jag kan helt omöjligt sätta mig in i din situation men jag försöker och läser därmed din blogg varje dag och ömsom gråter och ömsom ler. Jag kände också mig som världens mest ensamma i lördags och satt hemma och grät, utan att vara det minsta sjuk och så här i efterhand känner jag mig nästan lite löjlig när du har det mycket värre.
Jag tycker det var en jättekul idé att be folk skicka kort till Isac så självklart ska han få ett grattiskort i brevlådan. Kan hända att det kommer en dag sent för jag ska gå iväg och posta det nu. Men då får ju Isac grattas under flera dagar =).
Jag ger dig en lång varm cyberkram och hoppas du mår bättre idag.
Kram Kristina från Östersund

sandra sa...

STYRKEKRAMAR TILL DIG!!!!! Och självklart ska Isac få grattiskort!! Jag har en känsla av att han kommer få fler än vad du tror :) Kämpa på fina människa!

Anonym sa...

Hej!Läser din blogg sedan du var med i sofias änglar.Finner ej ord för dig,vilken underbar människa du är:)!
Tänker på dig och din familj!
Skickar ett kort i morgon till Isac:)!
Många kramar från Skellefteå

Anonym sa...

Självklart skickar vi ett kort från snöiga norr till din fina son. Kram och sköt om dig.

Anonym sa...

Åh Du fantastiska kvinna!
Vi är många som älskar dig och tycker att du är såå stark och kämpar på
Hoppas Du får några härliga dagar

Klart att Isac ska få ett Grattis på posten!

kram
Camilla

Kriztin sa...

Hej! Följer din blogg efter att ha sett Sofias änglar. Styrkekramar till dig! Självklart ska grabben få kort av mig med, postade igår så bör komma fram idag.
Kram