måndag 26 mars 2012

Behandlingsdag och Sofias Änglar

Idag har jag fått min behandling samt skelettbehandling. Jörgen var med då vi även fick träffa läkaren.
Vi gick igenom hela magnetröntgensvaren igen och som sagt så var ju hjärnan ren från sk*t, och bäckenet hade blivit något bättre (alltså det är lite mindre än knökfullt av metastaser nu../) När vi kom till ryggen så var det som jag misstänkte... lättare att säga vilka kotor som INTE är drabbade...
bla, bla, bla och från kota TH4-TH10, TH12 osv...
Kanske enklare att säga att kota TH11 är FRISK!

Vårt gemensamma beslut blir att stråla större delen av hela ryggraden och läkaren skulle skicka remiss redan idag.

Nu ikväll har jag suttit och grinat till Sofias Änglar. En liten Elsa som tyvärr inte överlevde den här J-LA SKITSJUKDOMEN!!
Att kolla på "vad hände sedan?" kändes som ett måste.
Ett bidrag från mig går ikväll till Barncancerfonden kod 7528 till Lilla Elsa.
Så snörvligt. Jag vet att jag blir ledsen av att titta på Sofias Änglar och särskilt när det handlar om Cancer, men ändå tittar jag. *djupa andetag* kanske är det en slags bearbetning och så är det skönt att gråta.


16 kommentarer:

Anonym sa...

Hej!Jag satt oxå och tittade ,många tårar.Håller med dig ,jävla cancer.Jag ska in imorgon för mitt blodvärde har sjunkit till 83.Hatar cancer och vissa dagar orkar man inte vara stark.Ta hand om dig och din fina familj
kramar Berith

FruNasenius sa...

Håller med dig jag tittar oxå fast jag vet att jag kommer gråta. Men som du säger det är skönt att få gråta...
Blir så f-bannad den där j-vla cancern som äter upp oss människor innefrån.
Det är inte meningen att man ska behöva begrava sina barn, det ska inte vara så att man inte ska få se sina barn växa upp barn behöver sina föräldrar.
Det var en väldigt fin text du skrivit till dina barn. Du besitter en styrka o en ömhet som gör att jag får ett leende i mitt ansikte samtidigt som tårar rinner.
Styrke kramar till dig och familjen
Kramar Lotta N

Anonym sa...

En STOR varm kram skickar jag över!!!
Att vara stark är inte att bita ihop...
Att visa känslor är att vara stark!
Att titta på Sofias Änglar... ojojoj... känner mig SÅ liten... långt ifrån stark!!!
Låter känslorna komma och gå... Skickar en tanke till alla stora och små... alla som lever med eller kring cancer...
Kramar är bästa medicinen!

KRAM

Anonym sa...

Jag gråter men måste se. Dumma jäkla skit sjukdom känner jag. Samtidigt så tacksam för att vår släkting klarat sig så långt. STOR STYRKE KRAM TILL DIG E OCH FAMILJ <3 //Marie. E

annika sa...

Jag grinade när ditt program visades och likadant med de flesta som handlar om liknande problem. Det är ett sätt att bearbeta det man själv har varit med om och det är skönt att få släppa på tårarna, för det handlar också om empati.

Måtte du bli bättre för vi är många som vill att du ska finnas kvar.

Kämparkram!
/annika

Anonym sa...

Jag tittade också och grät mig genom programmet. Tänkte även på dig och din familj. jag läser till förskollärare och blir alltid lite extra berörd när barn är inblandade i hemskheter,sjukdommar och andra elakheter som inte ska få finnas. Ibland funderar jag på vad sjukdommar kommer ifrån och varför finnas drabbas men inte andra?? Vem bestämmer vem som får vara frisk eller sjuk?? Kram marie

Anonym sa...

Jag kollade också, ser det varje vecka. Jag insåg att det skulle bli ett jobbigt program då jag hade sett Elsas fond på barncancerfondens sida för några veckor sedan. Jag visste ju redan förtsa minuterna in på programmet hur det slutade. Min man grät också ikväll.
Lilla Elsa! Så orättvist!

Anonym sa...

Elsa är/var en väns systerdotter ..... En riktig kämpe och inspirationskälla, en vacker och varm person precis som du!
Fruktansvärda skitsjukdom :(
Stor kram

Anonym sa...

Grät också till Sofias Änglar igår. Har precis tittat på "Vad hände sen"...

Många tankar till er som kämpar mot denna "piss-sjukdom" som en kompis till mig kallar det. Hon är precis nybliven mamma till sitt tredje barn och hon kämpar nu med strålning och cellgifter...

Varför är det så många som drabbas?!?! Varför så unga?!?! Varför barn?!?!? Och varför föräldrar som behövs finnas för sina barn?!?!

Fortsätt sprida kämparglöd och styrka på ditt fantastiska sätt! Du är en förebild!!

Susanne sa...

Jag reagerade precis som du och har satt in en slant till lilla elsas insamling! Hoppas strålningen kommer göra underverk för dig! Fortsätt kämpa, vi är många som hejar på dig :)

Katarina sa...

Samma här tårarna bara rinner både under programmet och när jag ser på uppföljarprogrammen! Det är så oerhört ledsamt ibland men ger också en uppvaknande om att livet är så skört.Har själv förlorat fyra anhöriga sista året bl-a- ett barnbarn och en dotter dock inte pga cancer men man upptäcker då att livet är kort och man blir tacksam för de som finns kvar och så rädd om dom.
Läser din blogg varenda dag Elisabeth och du är nog en av de allra starkaste kvinnor jag vet! Tänker på dig och din fina familj! Kram på er!

EmiliaJ75 sa...

Jag såg också lilla Elsa och det gör så ont i hjärtat. Var finns rättvisan?
Stor kram till dig och din familj!

Giesela sa...

All energi och kraft till dig underbara tjej <3 Stor kram från Giesela

Anonym sa...

Varm kram till dig Elisabeth som tar vara på livet varje sekund, här och nu!
Tänker på dig och sänder dig kraft!
Kram
Eva Li

Anonym sa...

Hej Elisabeth ! Jag tänker extra mycket på dej varje gång jag ska se Sofies Änglar. Ja, här är en till som grät igår, denna lilla goa tjej, livet är inte rättvist, varken mot henne eller dej,och många, många fler. Varför finns inget botemedel för denna grymma sjukdom,o du kämpar verkligen på, du goa och starka tjej. Ha de gott
Kramiz Gull i Skåne

Ann-Sofi Engström sa...

Hej Elisabeth!
Jag har inte skrivit någon kommenter tidigare, men har läst din blogg sen du var med på 'Sofias Änglar'. Jag gråter också när jag ser det programmet och tycker att dom gör fantastiska saker för olika människor som drabbats på olika sätt. Jag tycker du är en sån stark och fin människa och har så fin familj. För snart 6 år sedan fick min lillasyster bröstcancer vilket var en fruktansvärd tid för henne och oss i hennes närhet. På något sätt fann man en styrka och var stark genom hennes tuffa behandlingstid. Men när den var klar så föll jag ihop som en trasa, oro, gråt, ilska och sömnlöshet drabbade mig. Jag blev sjukskriven en tid för att komma på fötter. Idag mår min syster och jag själv bra, men varje gång hon ska på återbesök så knyter det sig i magen och tiden stannar upp och man känner stor oro för vad återbesöket ska visa. Jag är så tacksam att ha min lillasyster i livet, men även tacksam för dennna resa vi gjort genom sjukdomen....man ser annorlunda på livet, värderar det lilla och gläds varje dag man får vara frisk. Skickar STORA styrkekramar till dig och din fina familj. Ann-Sofi