tisdag 27 september 2011

Cellgifter och Mindfulness

Idag var första gången på min kurs Mindfullnes anordnat genom bröstcancerföreningen Amazona i Stockholm.
Med mindfulness menas att vara närvarande på ett särskilt sätt.
Medvetet
I ögonblicket
Och ickedömande

Det kändes riktigt bra och jag kommer nu gå 6 tisdagförmiddagar vilket passar bra då jag kommer få mina cellgiftsbehandlingar på eftermiddagarna.

Premedicineringen kunde jag ta i tablettform innan så då slapp jag en timme på avdelningen och vänta på att det skulle verka.
16 betapred (kortison)
1 Loratadin (allergi)
1 Rxxxxxx (någon tablett mot sura uppstötningar)
Ondasetron mot illamående

Behandlingen gick bra och min mamma var med. Den här gången anväden jag även ismössa för att förhoppningsvis få behålla håret kvar på huvudet. (inga garantier dock)
Jag har även händer och fötter i isbad för att få behålla naglarna men förra gången vilket var min första gång med de nya cellgifterna Paxene så hoppade jag ismössan då jag hade sådan huvudvärk. Senaste veckan har jag tappat mycket mer hår än vanligt, därav ismössan.
Här är en bild jag bjuder på. Som sagt så är detta ingen modeblogg utan direkt ur livet;

Nu börjar det bli riktigt kallt. Undrar om jag blir förkyld?

Jag känner mig pigg efter behandlingen idag men vi får väl se hur länge det håller i sig. Kanske tills kortisonet går ur kroppen och jag får svettningar och blir knallröd, suck.

Nu till något helt annat. Här kommer en intervju som Adam inte alls berättat för oss föräldrar om. Jörgen såg det av en slump på Svt Play. Adam är inte direkt pratsam här hemma och i intervjun pratar han nog mer än vad han gör under en månad här hemma, ha ha.
Här är länken för att se hela intervjun på dryga 2 minuter (ligger kvar någon vecka till på svt play. När ni klickar på länken ser ni Adams intervju i mitten längst ner)
Under SVTlänken har jag lagt in 2 klipp av intervjun som jag lagt på youtube för att kunna få in det på bloggen. Lite dålig kvalite då jag fick filma datorn med min mobil. Ja, ja skratta inte åt mig men jag hittade verkligen inget sätt att spara ner den!?
http://jsp.lwcdn.com/api/swehockey/swehockeyplay2.html


Frågan lyder; Vad tar ni med er från den här TVpucks veckan?

När vi nu ändå är inne på hockey så ska Adam spela Elitcupen i helgen i Mälarhöjdens Isahall (DIFs egen turnering) som startar på fredag morgon klockan 8!! Ehhh, det är en skoldag!?
Efter att tagit ledigt massor för träningar inför TVpucken och sedan 4 dagar under själva TVpucks turneringen så känns det lite jobbigt att lämna in ytterligare ansökan. Kom sedan på att det inte bara är nu på fredag han behöver ledigt. Fick fylla i två blanketter till...
Nästa fredag är han uttagen till utvecklingscamp för U16 och uttagning för det kommande U16 landslaget. Campen startar fredag morgon till söndag kväll.
Ytterligare 2 veckor senare ska han till Tibro med Djurgården och behöver då vara ledig både torsdagen och fredagen.
Tur att han går idrottsklass och är duktig i skolan men det märks nu i nian att det är tufft att hänga med när man har mycket frånvaro.

Nu är det God natt från en mycket stolt mamma, och det är inget jag sticker under stol med i detta "lagom Sverige". :)

TILL MINA BARN;
Var inte rädd för avståndet
mellan dina drömmar och verkligheten.
Om du kan drömma något,
kan du också förverkliga din dröm.

TILL ER ALLA;
Vi är alla i rännstenen ibland,
men några av oss riktar blicken mot stjärnorna.
---------------------------------------------------------------------------------

Vakna med ett leende och leta efter livet...
LEV det,
NJUT av det,
SMAKA på det,
ANDAS in dess doft,
KÄNN på det.

8 kommentarer:

Anonym sa...

Så klart du ska vara stolt! Både över Adams idrottsliga framgångar, och över att han, och också Isac och Joel, verkar vara sådana fina killar.
Lycka till med behandlingen!
/Anna

Berit sa...

Strunta i jantefjante och var den stolta mamma du har all rätt att vara! Dina fina killar får ju dessutom till det på bästa sätt trots den oro och de funderingar som jag antar att de bär med sig varje dag och varje stund. Min dotter gick i trean på gymnasiet och sonen i ettan när de fick veta av Dr. att jag troligen hade ett halvår till ett år kvar att leva (nu har det gått sex år). :) De lyckades skrapa ihop sina betyg, fina sådana dessutom, trots allt. Jag beundrar dem för det och jag tar mig friheten att känna mig STOLT över hur vi hanterade hela situationen.
Sug på karramellen (felstavat?)Elisabeth! Känn dej som världens bästa mamma för dina pojkar, för det är du!!

Anonym sa...

Fina du - klart du ska var stolt över din sons framgångar (i alla avseenden). Hoppas du fick må bra efter behandlingen i går.

Lena C sa...

Hej igen! Nyss träffades vi, som vanligt strålar du och jag blir sååå glad att se dig! Du skriver fantastiskt det är som att höra dig prata, jag kommer på mig själv med att sitta och göra miner när jag läser. Jag och många andra vill ju verkligen att just DU ska vinna Årets blogg Mama!
Jag är dålig på att lämna kommentarer men jag läser ofta.
Hoppas och tror att vi kan visa juryn hur Fantasisk du är på att dela med dig av ditt liv. Du är en glädjespridare mitt i allt det svåra du går igenom.Hoppas flera med mig lämnar små hälsningar när vi tagit del av dina fina ord och bilder!
Tusen kramar från Lena

Anonym sa...

Självklart ska Vi mammor vara stolta över våra barn och det borde vi säga ofta och inte smyga med i "landet lagom". Du är en sann kämpe och en supermamma.
Jag blir så berörd utav din blogg och ha självklart röstat på dig i årets mama blogg och håller tummarna att du vinner.
Vilken fantstisk vecka ni verka ha haft i Frankrike....
Lycka till med behandlingen! kramar
Camilla

Elisabeth sa...

Ja, var stolt och visa att du är stolt över dina barn. Och du......om jag såg så fräsch ut med en sådan huva och i det som du går igenom skulle jag vara stolt över mig själv också. Alltså - du har många att vara stolt över, inte minst dig själv. /En annan E

Anonym sa...

OJ vad mycket du orkar göra jag förstår ingenting. Jag själv kan ej gå upp ur sängen och har värk och ömmande överallt i kroppen och känner mej ofta varm febrig har lite ont i halseb torra ögon tinnitus hela tiden 24/7 och stel i hela kroppen. ont i handelederna och armarna axlarna nacken ryggen ländryggen bena knäna och fötterna... och kan bara gå upp dricka te och kolla mailen skriva lite sen äta något och se TV det är allt jag gör varje dag i al oändlighet. Med nöd och näppe kan jag åka till Coop med sambon en dag i veckan men då är jag jättetrött och har sån värk så det är svårt att gå. Måste vila ideligen.
Och ingen läkara har ens tittat på mej utan bara avvisat mej. Ledsen för att jag mår dåligg hela tiden 24 timmar om dygnet...52 år gammal. Så jag blir avis på alla sina upptåg. Mår man vwerkligen så pass bra när man har cancer och hur kunde du veta att du hade det? Hur blev du sjuk?
Jag önskar jag också kunde fika på stan med nån men ingen kan. så ledsamt att leva och vill ej vara kvar här alls! kram iaf och sköt om dej! Om jag får cancer får jag hjälp då och jag är orolig för att det kan vara nåt allvarligr. kram!

Anonym sa...

Bara så roligt att Adam får alla de här möjligheterna till turneringar, utvecklingslag och läger! Vad kul det måste vara för honom, och med en tuff situation hemma så är han verkligen värd att något går som på räls. Tänk om man räknade ut hur många timmar på is som han lagt ned för att komma så långt! Bra kämpat både Adam och "supportive parents". Eva F