torsdag 1 september 2011

Årets bloggmama 2011

Först måste jag tacka för komplimangerna om mina välsvarvade ben, ha ha. Det är nog det enda som fortfarande ser någorlunda ut som vanligt. Resten av kroppen är ganska förfallen, hormonerna har gjort sitt på viktkurvan kan man säga och garderoben har fått bytas ut de senaste åren. Att sedan äta kortison till och från gör att man ibland ser ut som en svullen tomat.
Det är många gamla vänner som inte känner igen mig längre vid första anblick vilket också kan bero på att mitt långa hår är borta som jag haft hela livet.
På fotona högst upp på bloggen tycker jag fortfarande att jag ser ut som "Elisabeth". Fotona är idag 2 år gamla och som ni kan se har jag förändrats en del.
Kom på en ide nu och det kanske är så att jag ska klä mig i Burka och bara dra upp den så jag visar benen....

skämt å sido så har jag accepterat mitt utseende. Det känns värre att veta att insidan är ännu mer förfallen än utsidan.
Min kropp är verkligen riktigt trasig på insidan av alla gifter, men hellre trasig av gifter om det kan minska mina cancerknölar.

Nu till min nominering. Vilken grej!? Lilla jag i den stora bloggvärlden? Jag är ju ingen "Vimmelmamma" eller "Blondinbella" direkt. Jag har säkerligen ingen rättstavad svenska utan skriver direkt från hjärtat precis vad jag känner och tänker. Inläggen kommer inte varje dag utan bara när jag känner att jag har något att dela med mig av.

För två år sedan blev jag nominerad till Årets Hjältemama men då jag befann mig i USA vid fotograferingen som Expressen skulle göra så "antog" Expressen att jag lämnade WO. Det kändes lite snopet att först bli jätteglad att läsa att jag var en av fem mammor som var nominerade för att några mail senare läsa att de tagit in en reserv då jag inte befann mig i Sverige när fotograferingen skulle ske.
Redaktionen på Mama var helt ovetande om detta så de kompenserade det hela med att göra ett repootage om mig och mina barn i nummer 1, 2010. Bilderna högst upp på min blogg är från repotaget i Mamatidningen.
Jag fick även biljetter till att närvara på Mamagalan också. Det räckte gott för mig att sitta där i publiken och njuta av en trevlig kväll men mina tjejkompisar.

Nog om gamla minnen.
Idag har jag varit på Joels specialförskola på behandlingsmöte. Vi har satt upp nya mål för terminen. Att kunna stå själv i mer än 7 sekunder och att skriva sitt namn läsligt.
Jag passade även på att ta med laddaren till Joels Permobil som var trasig. Efter lite samtal fram och tillbaka så kom de till förskolan och böt ut den. Kanon när det kan lösas så snabbt.

De ringde från handkirurgen på SÖS och meddelade att de hade en återbudstid till Joel för operation av bushanden i nästa vecka. Oj, oj, oj... snabba puckar. Vi har ju inte tid nästa vecka då det är TV pucken men samtidigt så vet jag att det är jättesvårt att få operationstid.
Det bestämdes att jag och Jörgen kommer till SÖS med Joel på tisdag och träffar läkare, arbetsterapeut och narkosläkare och att operationen kommer att ske på onsdag. Vi åker till Värmland på tisdag kväll så det blir mormor som får närvara på operationsdagen och sedan kommer mormor, morfar och Joel till Värmland på torsdagen.
Det blir perfekt för Joel att ta det lugnt några dagar och bara sitta på läktaren och kolla hockey som han älskar.

Efter detta samtal ringde min kontaktsjuksköterska och meddelade mina tider för behandlingar den närmaste månaden och datum för provtagningar.
Den nya behandlingen kommer att ske en gång i veckan vilket inte är optimalt i mitt fullspäckade livsschema men det är ju livsviktigt för att överleva så det är bara att notera i kalendern och infinna sig.

Nu är det snart fotbollsmatch för Isac så jag måste avsluta.
Ha en riktigt härlig helg alla bloggläsare. Själv ska jag på tjejmiddag i morgonkväll men i övrigt inget bokat. SÅ skönt!!!

Glädjen har så många ord, men sorgen har nästan inga. Är det därför sorgen är så svår?
När man varit med om något roligt är det lätt att hitta orden. I sorg undviker vi till och med varandra, eftersom det är svårt att veta vad man ska säga.

12 kommentarer:

Lejonkvinnan sa...

Du är helt klart värd nomineringen och självklart har jag, som tittar in i din blogg varje dag men skriver sällan, röstat och jag hoppas av hela mitt hjärta att du vinner!

Stor kram

Legoblomma sa...

Klart du får min röst!Jag gillar att läsa din blogg du skriver bra och vågar visa vad du känner!

Kramar

Anonym sa...

Jag instämmer med föregående, ingen är mera värd att vinna än du.Måste också berömma ditt sätt att skriva, där sticker du ut i jämförelse. Ha en bra helg.

Anonym sa...

Jag röstade på dig så klart. vem vill läsa om stajlade typer. det är vardagen som rockar och framförallt att höra om en vardag.

Anonym sa...

Ska rösta på dig, du är BÄST! :D
kram
Monika

Anonym sa...

Hör upp ALLA LÄSARE!

Kopiera länken till Årets BloggMama och lägg ut den på Facebook. På det sättet kan vi sprida fler röster på världens LIVS-fighter som utan tvekan kammar hem denna titel med DIN hjälp!

Här är länken som ni kan kopiera:
http://www.mama.nu/bloggmama/Rosta-pa-Arets-Bloggmama-2011/

Kramar om dig, Elisabeth - syns imorgon.../Gitt

Anonym sa...

Starka du. Självklart lägger jag min röst på dig. Önskar jag hade en gnutta av den styrka som du visar. Förstår väl naturligtvis att stunder finns som är tunga och hopplösa men jag tror också att bloggen är till stor hjälp både för dig och för oss. Kramar från en annan Elisabeth

Nonna sa...

Så klart ska jag rösta på dig, det är ur hjärtat man ska uttrycka sig, det är då skrivandet "gör nytta" både för dig och andra. Kom att tänka på ett gammal ordspråk som säger; "Små bekymmer är pratsamma - stora sorger är stumma!
Håller tummarna för både dig och Joel och det blivande hockeyproffset, ja för hela familjen!
Kram Nonna

Berit sa...

Gissa vem jag röstade på... På dej såklart! Håller tummarna och instämmer med Nonna och de övriga i kommentarfältet.

Anonym sa...

Nu är det röstat och det på dig såklart! Läser din blogg ofta och jag är klart imponerad av din styrka och livsglädje. Vill också passa på att gratulera till Adams plats i TV pucken!

Kram Åsa Engström i Gustavsberg

Anonym sa...

Du har min självklara röst!

Anonym sa...

Hej Elisabeth!

Jag läser din och några andra bloggar inom samma område (ser till exempel att du kommenterat både hos Vimmelmamman och George ikväll). För någon vecka sedan kontaktades jag per e-post av en - med rätta - arg bloggare som hade fått en kommentar som verkade komma från mig. Jag har även råkat ut för ett par andra konstigheter under sommaren; exempelvis blev jag krävd på betalning av fyra tallrikar på Tradera som jag inte hade köpt. En emaljerad form skickades också till mig (även det Tradera) som jag inte hade köpt.

Jag jobbar på en rätt stor arbetsplats där datasupporten under sommaren handhas av ungdomar som resten av året hör till våra kunder, om jag får uttrycka det så. Av allt att döma har någon eller några av dessa sommarjobbare "skämtat" genom att låna min användare och leka i min lista med favoriter. OM du har fått tvivelaktiga kommentarer från min mejl, så är det inte jag som skrivit dem. Jag ber om ursäkt för eventuellt obehag. Detta meddelande skickas även till de andra vars bloggar jag läser.
/Monica Nordström