Jag blundar för sjukdomen.

Jag har fortfarande semester från mina cancerknölar och smärta. Jag blundar och låtsas att jag är frisk. Någon dag till i alla fall. Innan verkligheten springer ikapp mig.......

Stranden närmast där vi bor i Los Alcazares. (T-shirten har jag fått av tjejerna.) Jag har bott i skuggan medans tjejerna har soldyrkat;


Åsa och JanPeters lägenhet ligger i Mar Menor Golfresort. En timme söder om Alicante. Här är bild på uteplatsen och utsikten;


Torrevieja på fredagen. Marknad på förmiddagen och stranden på eftermiddagen;




Middag på hotellet i området på lördagkvällen;



Söndagen den 28 augusti.Tjejerna åkte till stranden direkt på morgonen medans jag sov ut och åt frukost i lugn och ro. Jag förde över bilder och läste lite mail innan jag satt på mig joggingskorna och tog en promenad till stranden. Det tog mig totalt 80 minuter att gå. Det var mycket längre än jag trodde, och varmare.... på vägen hem mätte vi upp sträckan med bilen till 8 km!!
Precis kommit fram till stranden;

Här ovan känner jag mig som en vinnare över cancern. Även om det bara varade för en stund så kände jag mig så stark och jag har svårt att själv fatta hur sjuk jag egentligen är.
Förra fredagen var jag så dålig och hade ont i hela kroppen. Mina tankar då var om det skulle vara slutet. Man vet ju att det kan gå fort och jag var verkligen så dålig. Inte i min vildaste fantasi trodde jag att jag drygt en vecka senare skulle gå så långt i 30 graders värme.

I morgon är sista dagen här. Sedan måste jag släppa pausknappen och trycka på play igen. På tisdag är det provtagning, slätröntgen av rygg och hals, magnetröntgen av hjärnan och slutligen operation när jag ska få min port a cart. Fullt ös med andra ord. Det gäller att njuta och ta vara på stunden.

Vi kom iväg!

Det var lite extra som behövde göras för att komma iväg. Desl fick jag ju antibiotika med mig och sedan fick jag 2 sprutor som motverkar blodpropp. En skulle man ta på eftermiddagen innan flygresan så den tog min syster på sös. Den andra skulle jag ta på morgonen innan vilket fick bli på flygplatsen. Pernilla fick leka syster och satte nålen i mig inne på en handdikappstoa.

Jag blev också tillsagd att använda stödstrumpor på flyget. Shit vad trånga de är. Fungerar bättre som handdocka...

Resan gick bra och på väg från flygplatsen så åt vi lunch vid havet innan vi åkte till lägenheten och installerade oss.

På kvällen fick jag sedan feber igen!!!! MEN, med alvedon så gick den ner och sedan dess har febern hållt sig borta. Peppar, peppar ta i trä.
(Har fått en vagel i ögat och blåsor i munnen i stället.....)

Punktion

Har varit rätt sliten efter sista cellgiftsbehandlingen och haft ont i kroppen. Sedan i fredags har jag även haft feber på kvällarna. Kände att jag var tvungen att kolla upp det innan avfärd till Spanien så idag när jag ändå var till SÖS för Punktion av knölen i halsen så gick jag till min kontaktsjuksköterska.
Hon började med att ta tempen på mig och jag var helt säker på att jag var feberfri, men icke, jag hade 38 grader.

Med detta sagt så drog karusellen igång och de skickade mig att ta prover. Proverna var ok och utan stjärnor förutom CRPn. CRPn ska vara max 3 och jag hade 69 vilket tyder på en infektion av något slag. (no wonder jag har haft ont i kroppen och sovit mig genom dagarna)
Jag fick antibiotika som jag börjat med ikväll och äter 10 dagar framöver så jag hoppas på snar bättring.

Punktionen av knölen på halsen var riktigt obehaglig men ändå "snällare" än vad jag hade föreställt mig. 3 gånger fick de sticka och gnugga runt innan de var nöjda...

Passar på att meddela alla som smsat eller sökt mig i helgen att jag faktiskt hade stoppat bort mobilen i byrålådan på ljudlöst. jag var tvungen att ha lite egen läktid. Den kommer inte med till Spanien heller! :)

Nu är det bara 6 timmar kvar tills Åsa hämtar mig. Måtte jag inte bli sämre. NU är det nära.............. wrooooommmmmm

Klåda

Sov till 13 men med lite avbrott... Joel skulle upp och iväg med färdtjänst. Jörgen sköter det men jag vaknar ändå. Sedan kom grävmaskinisten för att slutföra avloppsarbetet på baksidan och höll på en timme. Somnade om igen tills snickaren kom hit och borrade upp ventilationen i badrummet....

13.30 Sjukresor till Ersta och där mötte Pernilla upp mig. Hon sällskapade genom att dricka ett glas vatten för varje glas jag drack kontrastvätska. Vid 16 var jag klar och dåsade i taxin hem.

På kvällen var vi bjudna på kräftskiva och jag tvekade in i det sista men sedan kände jag att jag ville dit en liten stund. Dels för att Isac var så exalterad för han har inte smakat kräftor tidigare och dels för att ta adjö av Tomas och Inger som nu flyttar ner till Qatar. Att jag träffar Tomas igen känns inte troligt och jag fick en klump i halsen. Vi var där en mycket kort stund och när vi kom hem tog jag mig ett bad då jag har influensaliknande värk i kroppen. Sedan gick jag och la mig på en gång men laddade med extra alvedon och en extra oxynorm 10 mg (morfin).

Nu 3 timmar senare har jag vaknat till och sitter i soffan och äter välling och har sådan KLÅDA. Jag tål inte morfin varvid jag vid varje doshöjning eller förändring får klåda. Så nu måste jag ta medicin mot medicinen.

Ute står det som spön i backen. Vet inte om jag varit med om så mycket regn tidigare. Oftast så brukar det avta eller ändra styrka upp och ner under tiden, men nu bara vräker det.

Smsade Åsa för att tacka för blombud jag fick idag och då ringde hon upp mig direkt så vi har suttit och svamlat lite mitt i natten. Men nu är klockan 01 så jag tror det är dags för sängen igen.
Hoppas på en bättre dag i morgon och att jag kanske kan komma ut och röra mig. Det kan INTE bli sämre.

Sviter av giftet

Vad gulliga ni är som nominerat mig till Årets Hjältemama 2011, även om jag inte känner mig som en hjälte idag. Det är fruktansvärt sådana här dagar när jag inte kan göra någonting för mina barn. Jag har legat i soffan och sovit i stort sett hela dagen och nu ikväll fick jag sova i Joels knä.
Gårdagen var ganska ok och jag körde Adam till stan och var och handlade och sedan kommer den här dagen. Dag två efter cellgiftsbehandlingen, som en j-la käftsmäll.

Maria kom förbi en sväng. På eftermiddagen tror jag det var. Har inte så mycket koll på när hon var här mer än att hon sprang med vatten några gånger och satt och klappade mig på huvudet. Jag var inte det roligaste sällskapet idag.
Farmor och farfar har varit här och hjälpt till med Joel. Jörgen har jobbat.

Jag skulle egentligen in till Amazona på gruppsamtal (kvinnor med spridd cancer) men det fanns inte något sätt jag kunde ta mig dit på. Försökte få sjukresor men det är bara till sjukhusinrättning, inte till samtalsterapi.
I morgon och på måndag är sjukresor bokat i alla fall. I morgon eftermiddag ska jag till Ersta på datortomografi av hals, bröst och buk och på måndag ska jag till SÖS på punktion av min tumör i halsen.

BESKED

Vet inte vart jag ska börja? Med det positiva eller negativa?
Jag började i alla fall tisdagen med att följa med Maria till gymmet och träna för att glömma det stundande sjukhusbesöket.

Klockan 11 var det ändå dags och både mamma och Maria följde med mig dit. Det blir lite mycket folk i rummet men det funkade och Maria var bara med halva tiden. Det var trevligt att vi kunde äta lunch tillsammans i min sjukhussäng. När det var dags att sätt igång behandlingen uppmärksammade de min svullna arm och ville att jag direkt skulle göra ett ultraljud för att utesluta eventuella proppar.
De vågade inte starta behandlingen utan kallade upp min läkare från mottagningen akut. Hon skrev ut remiss för ultraljudet men jag fick ingen tid där förens 14.30 så de bestämde att sätta en nål i den andra armen och starta upp behandlingen där. Först med all premedicinering inför cellgifterna. Det är Betapred (kortison), Ondastetron (mot illamående), Tavegyl (mot allergi). Medans dessa får komma in i kroppen ordentligt så får jag Pamidronat (skelettmedicin) som tar en dryg timme att få i sig). SEDAN är det dags för CAELYX (cellgiftet jag får för tillfället).

Ultraljudet visade inte på någon propp i armen men däremot kan någon av mina förstorade lymfknölar påverka. Ultraljud= positivt

Röntgen av hjärnan som gjordes av hjärnan visade inte på några tumörer eller metastaser men det finns en chans att det inte syns på datortomografi, därav ska läkaren beställa en MR av hjärnan också men det kan ta tid att få en sådan röntgentid. Hjärnröntgen= positivt( än så länge i alla fall)

Läkaren kände igenom magen, den svullna armen och halsen. Magen kändes som vanligt, armen är svullen men vi får se om det går över nu när de har dragit ut picclinen idag (nu är jag slangfri helt i två veckor!). Knölen på vänster sida i halsen hör med allra högsta sannolikhet ihop med bröstcancern. Det är en tumör som sitter i en lymfkörtel. När min nästa bröst och bukröntgen görs ska man även ta en röntgen av halsen. Undersökning av min arm och hals= negativt

Detta känns fördjävligt men som min läkare säger så ändrar inte det min behandling för tillfället. Cancern är sprid i hela kroppen och det är inte helt oväntat att det poppar upp i en lymfkörtel. Detta tröstar ju inte mig i stunden men jag lär mig leva med det.

Äntligen tid för operation av port a cart. Det kommer att bli den 30 augusti på Radiumhemmet. Den 23-29 augusti tänker jag njuta av gott sällskap i Spanien.
Klockan är 22 och cellgifterna gör att jag längtar till sängen men innan ska jag ta mig ett bad. Ett riktigt bad där man kan sänka ner hela kroppen och inte ligga med vänster armen utanför.

När de idag bekräftade min knöl i halsen så förstod jag lite klarare att mitt liv verkligen på riktigt är i slutfasen. Jag försöker blunda för det så mycket det går. Jag känner mig ju ändå hyfsat frisk? Hur är det möjligt? Hur hände det här? Varför just jag?

BERÖR MIG

Beröring och kommunikation är bland det viktigaste i livet och det känner jag att jag har fått fylla på i helgen. Massor av kramar har jag delat ut och massor av kramar har jag fått. Och kommunikationen har varit enkel då vi enbart varit kvinnor.
Här hemma är jag ensam tjej och grabbarna är ju inte direkt bra på att kommunicera. De är inte direkt bra på beröring heller…. Hmmm. TUR att jag har Joel som man kan pussa på hur mycket om helst utan att han ryggar undan.
Tack tjejer för att jag har fått ”måbra-boostat” i helgen. Här kommer några fler bilder som Åsa har tagit och efter det en fin text som Maria har delat med sig av;





Om jag är din bebis - berör mig! jag behöver din beröring på sätt du kanske aldrig förstår. Inte bara tvätta mig, byt mina blöjor och mata mig utan vagga mig, pussa mitt ansikte och stryk min kropp. Din lugna, ömma beröring ger mig trygghet och kärlek.

Om jag är ditt barn - berör mig! Även när jag är vrång och till och med tar avstånd ifrån dig. Ge inte upp, hitta ett sätt att fylla mina behov. Din godnattkram hjälper mig att sova gott. Din dagliga beröring säger mig hur du verkligen känner.

Om jag är din tonåring - berör mig! Tro inte att bara för att jag nästan är vuxen behöver jag inte känna att du bryr dig om mig. Jag behöver dina kärleksfulla armar, jag behöver en öm röst. När det stormar i livet har barnet i mig fortfarande behov.

Om jag är din vän - berör mig! Inget visar att du tycker om mig som en varm kram. En helande beröring när jag är nere betygar att jag är älskad. Det försäkrar mig om att jag inte är ensam. Din beröring kan vara den enda jag får.

Om jag är din livspartner - berör mig! Du kanske tror att din passion är tillräcklig, men endast dina armar håller rädslan borta. Jag behöver din mjuka, tröstande beröring för att komma ihåg att jag är älskad som jag är.

Om jag är ditt vuxna barn - berör mig! Även om jag har en egen familj att hålla om, behöver jag fortfarande mammas eller pappas armar när jag är svag. Som förälder själv ser jag saker på ett annat sätt, jag förstår att uppskatta dig mer.

Om jag är din åldrande förälder - berör mig! Så som jag berörde dig när du var mycket liten. Håll min hand, sitt tätt intill mig, ge mig styrka och värm min trötta kropp med din närhet. Fast min hud är skrynlig vill den gärna bli smekt, var inte rädd! Berör mig!

I morgon är det mycket som står på spel. Jag ska få svar på min hjärnröntgen, jag ska få cellgifter, det ska bestämmas när och var jag ska få min port a cart, läkaren ska känna igenom mina knölar som jag har i vänster armhåla samt en på halsen.
Tur att jag "boostat" lite i helgen så att jag orkar med detta psykiskt. Idag har det varit många tårar då jag både är ledsen och arg.

BERÖR MIG!

Tjejhelg o röntgen

Ett dygn på Skepparholmen med 12 andra tjejer var precis vad jag behövde efter två riktigt hektiska veckor. Dessa veckor hade jag hellre jobbat 8-17 varje dag istället för att vara sjukskriven. Det har varit många instansbesök samt kört barn då de fortfarande har sommarlov. I torsdag var jag på Datortomografi av hjärnan på Sabbatsberg så nu är jag ett nerv vrak fram till tisdag när jag ska få svar.

Att vara på SPA och koppla av verkligen har varit SÅ skönt. Vi har promenerat, badat, tagit behandlingar och ätit got mat. Det var jag som drog ihop alla tjejer och fixade ett bra deal för dygnet och som tack från tjejerna så hade de skramlat ihop och betalade mina kostnader för dygnet. Så snällt, och det känns i hjärtat att de uppskattar det jag fixar. TACK ALLA ni som var med på Skepparholmen och tack personalen på Skepparholmen för bra mat och service.

Då Patrice från Sandviken var här över helgen så fortsatte vi i Girlpower anda. Patrice, Camilla och jag åkte hem och åt hos oss sedan blev vi utbjudna på sjön av Susanne med familj. Vi tog en båttur till Strömma och fikade. På vägen pekade vi ut vart kändisar bodde och lite geografi om Värmdölandet.


På lördagkvällen köpte vi hem lite thaimat till Camillas lägenhet i Solna. Camilla fixade lite äppelpaj och sedan låg vi i soffan och kollade på film och åt godis, jag, Patrice och Camilla.
Jörgen på 40års fest i Hemmesta med betydligt högre tempo än hos Camilla.:)

Hjälpmedelscentralen

Innan jag börjar inlägget så måste jag dela med mig av två foton som jag såg att min man fortfarande har i plånboken. Det till vänster är från när vi träffades för dryga 18 år sedan och det till höger är från tiden då Adam var liten för ca 15 år sedan;

Jag, Joel och Färdtjänsten har idag haft en heldag tillsammans och jag måste börja med att ge en eloge till Taxi 020 och Taxi Kurir som har kört turerna som vi åkt idag. ALLA bokningar och tider hölls enligt schema... och det hör inte till vanligheterna om man säger så.

Vi har varit på Hjälpmedelscentralen och lämnat tillbaka en del hjälpmedel och sedan lagat både rullatorn och elrullstolen samt gjort en lite justering av fotsteget på elrullstolen. Jag hade räknat med en timme där men det blev dubbelt upp. Tur att det finns en godismaskin med lite mutor i. En femåring börjar lätt tröttna efter två timmar i ett och samma rum.

Under väntetiden hann jag med ett samtal med Joels dietist samt med min hemsjukvård.

Joels dietist ska skriva ett intyg som vi kan komplettera ansökan om personlig assistans till Försäkringskassan. Vi behöver något som styrker att Joel behöver mer hjälp än de 5 minuter per dygn som Försäkringskassan anser Joel har behov av vid matsituationerna. Om man räknar med 5 måltider per dag så är det alltså 1 minut per måltid!
Dietisten skulle även skriva ut mer näringstillägg och några nya näringsdrycker. Äntligen har vi hittat två lite mjölkigare drycker. En med Jordgubbsmak och en med Aprikos/Banan.
Joel är SÅ kinkig och har full koll på om vi försöker lura i honom något.

Hemsjukvården pratade jag med om min port a cart operationstid. Vi har tidigare kommit fram till att operation ska ske under vecka 36. Nu när Adam kommit med i TV pucken så vill vi självklart åka med till Värmland och titta när han spelar, och TV pucken är onsdag-söndag vecka 36. Det lämnar måndag och tisdag kvar till operation.
Jag vet att det är många nu som tycker att en operationstid bör gå före hockeyn men att Adam spelar i TV pucken är "once in a lifetime" så här går faktiskt Adam före.

Efter Hjälpmedelscentralen åkte vi till Siggesta Gård där Assistansia hade kund dag. Vi åt lunch och glass i Orangeriet, sedan gick vi runt och kollade på djuren.
Det var en trött Joel som körde upp på rampen i Färdtjänstbussen från Siggesta men med lite musik höll han sig vaken. (han ber alltid chauffören spela "the voice" på radion, och ändrar de inte direkt lägger han till: - 105,9!... Full koll har denna lilla kille.)

Ikväll har jag sedan lagat recept från Linas Matkasse. Gott och fräscht. Det kanske inte föll Adam i smaken som vill ha mer husmanskost;

I morgon är det en hyfsat lugn dag. Jag tänkte gå på Kundaliniyoga på förmiddagen och på eftermiddagen ska jag, Joel och vårt boendestöd åka till IKEA.
IKEA, jobbigt men ack så kul!!!

Idag är jag en STOLT MAMMA!!

Jag är alltid en stolt mamma men idag känns det lite extra.
Adam har hållt igång disiplinerat hela sommaren för att satsa stenhårt till TV pucken 2011. Första uttagningarna var i våras och nu har det varit uttagningar igår och idag. Han hade 3 bästa tiden på fystestet i morse av de 68 grabbarna som fajtats om en TVpucks plats i helgen och han har gjort bra ifrån sig på både träningar och matcher.
Allt detta sammantaget har lett till att han har kommit med i Stockholms första lag och han är även utsedd till assisterande lagkapten.
Det är kul när hårt arbete lönar sig och jag är så jätteglad för Adams skull. Jag är också jätteglad att jag får vara med och uppleva detta då jag aldrig kommer få se hur det går för mina barn i vuxenlivet. Kommer Adam fortsätta med hockeyn? Kommer han spela i elitserien? Landslaget? NHL? Det är något jag får lämna ovetandes.
Men att han har kommit med i TV pucken vet jag i alla fall!

Att komma med i TV pucks laget är en jättestor grej för en hockeykille och har varit Adams mål de senaste året. Inte bara för att få spela TV pucken utan för att det är en bra merit att ha med sig till nästa år när han ska söka in till hockeygymnasium.

Tänk att denna lilla kille från Värmdö Hockey har kämpat sig till en plats bland Stockholms hockeyelit. (på bilden 13 år gammal);

ADAM, älskar dig!
Puss,
MAMMA

Joel 5 år

Igår fyllde minstingen 5 och är nu ”en stor kille” enligt honom själv.
På dagen var Joel, jag, farmor, farfar, Isac och Isacs kompis Philip och badade på Björnö. Isac och Philip fiskade och Joel lekte i sanden och blåste såpbubblor. Tyvärr kan han inte sitta själv så länge, men här har vi kilat ner honom i sanden lite och han sitter ”indian”;


På kvällen hade han några kompisar här och för första gången kunde kompisarna Elliott och Wille komma IN i huset med sina permobiler.

Här öppnas det paket i vår nya stora hall;

Joel ville självklart att de skulle gå ut och ”racea” med sina elrullar nu när han också fått en. Elliott och Wille har haft sina i några år.
Att äntligen ha fått en ramp efter 3,5 år in till huset är SÅ skönt. Och vilken grej för Joel att kunna ta sig in och ut själv ur huset med sin elrulle!!



Joel på väg ut för att slå lite golf på tomten;

Något mindre roligt på tisdag kvällen var att avloppet inte fungerade korrekt. När man spolar så kommer det upp vatten i duschen…. Känns inte riktigt som det ska vara? Grrrrrrrrrrr, ORKAR INTE!!!! Nu, ett dygn senare verkar vi slippa översvämning i duschen men istället svämmar det över i tvättstugan i stället när man spolar i toaletten. NÅGOT har blivit galet när de har kopplat på nya tillbyggnaden på gamla delen. I morgon kommer de och gräver upp avloppet på tomten igen. Jippie! (Ni förstår att jag menar tvärtom va?)
Alltid är det något. Man kan liksom inte få ha lite bra flyt ett tag?

Idag onsdag kom mamma hit för att hjälpa mig med Joel under dagen medan Jörgen jobbar. Vi tänkte åka och bada när Maria och Robin frågade om vi inte ville hänga med dem på båten. SJÄLVKLART som alltid när de frågar så vill vi följa med. Stockholms skärgård är balsam för själen. Vi åkte Ingarö runt sjövägen. Riktigt kul att försöka lokalisera sig vart man är från sjön sett.

Robin fiskade med Joel men trots att Joel försökte ropa och sjunga för fiskarna så fick de inget napp;

Nu i kväll har jag så grymt ont i huvudet igen men jag hoppas att det beror på att jag druckit för lite under dagen och ingenting annat.

Läkarbesök

I dag var det tungt att gå upp. Vi hade lite fest igår hemma hos oss och firade både Adam och Joel. Klockan blev över midnatt och jag tror den blev närmare 02 innan jag snuddade vid kudden.
Jörgen skulle upp och jobba i morse och jag iväg till Södersjukhuset och läkaren. Jag var där i god tid innan mitt besök klockan 8.30 men fick vänta länge och klockan 9 var jag tvungen att gå och fråga… då säger receptionisten att det inte är förrens klockan 9.30!? Hon skickade in mig till kontaktsjuksköterskan och väl där inne kom tårarna av trötthet och uppgivenhet.
Jag har inte tid och råd att mitt tighta schema rubbas. Klockan 10 hade jag bokat introduktionsmöte på Assistansia som ligger i Stadshagen för att sedan klockan 12 möta upp mamma och Joel på Fåfängan för en lunch.

Efter mitt sammanbrott på mottagningen så ordnade de så att damen efter mig bytte tid med mig. Jag tackade henne som ödmjukast och hoppas att hon förstår vilken god gärning hon gjorde. Jag fick träffa en annan läkare än vanligt då min är på semester. Hon var jättebra och vi har tidigare haft kontakt på telefon så hon kände igen mitt fall ganska väl. Jag förklarade alla mina olika krämpor och uppdaterade läget efter sommaren. Vi kom gemensamt fram till att jag nu ska få göra en datortomografi på huvudet INNAN nästa cellgiftsbehandling så att jag kan få svaret den 16 augusti när jag träffar ordinarie läkare. I början av september ska jag göra nästa datortomografi på buken och levern. (då kommer jag ha fått ytterligare en dos cellgift så jag HOPPAS då att man kan se något positivt resultat.)

Mötet på Assistansia kändes bra och jag har en hel del läsning och papper med mig hem.

Lunchen på Fåfängan han jag också med (tack vare snälla damen som bytte tid med mig på SÖS). Det var lite mysigt att få lite lugn och ro med Joel och mamma en stund. Klockan 14 tog jag bilen hem mot Ingarö medan de tog en färdtjänst till St Eriks Ögonsjukhus där Joel hade tid hos ortoptisten. Så skönt att mamma finns som lite avlastning. Jag hade inte orkat mer besök idag.

Jag fick ta del av några fina ord från EvaLi, (en bloggläsare) som jag gärna vill sprida vidare;
Den här dagen har du, den är din.
Du kan göra vad du vill med den.
Gårdagen har du haft, gårdagen kan du inte ändra.
Morgondagen har du inget löfte om.
Men den här dagen har du, så fyll den med innehåll,
så att någon ikväll, eller redan idag,
är glad att just du finns!
Sedan dök det även upp en fråga på bloggen om Joels funktionshinder och om han kommer att kunna gå i en vanlig skola.

Joel har CPskada som kallas Diplegi där både armar och ben är påverkade men benen mer än armarna. Hans högerarm är den som fungerar bäst. Hans balans är också mycket påverkad och ibland har han svårt med koncentrationen om det blir för stökigt. I övrigt är han riktigt med på noterna och duktig på att läsa och räkna. Skriva kan han bara på dator. Min förhoppning är att han ska kunna pröva gå i vanlig skola. Han kommer dock att behöva en resurs som hjälper honom då han behöver hjälp med att klä av och på sig, hjälp i matsalen och toalettbesök. Fungerar det inte så finns det anpassade skolor för rörelsehindrade. Vi kommer att behöva ta tag i den här biten under vintern då det är dags för sexårsverksamhet nästa höst.

Just nu vill vi bara bli klara med bygget hemma och bostadsanpassningen. Sedan ska vi få ordning på alla timmar med Personlig Assistans. SEDAN är det dags att börja kolla upp skolval inför nästa höst. Och detta gäller ju inte bara Joel utan även Adam som ska välja gymnasium inför nästa höst!

Här är en bild på Tommie som hoppas studsmatta med Joel som bara skriker MERA MERA!!