torsdag 28 oktober 2010

Inte bra

Det var inga bra besked jag fick hos läkaren idag tyvärr. Trots att jag nästan kunde ana att tumören som börjat röra på sig i augusti hade ökat så hoppades jag ända in i sista sekund att den kanske hade stannat av.
Tyvärr hade den tumör som före sommaren var 14mm och i augusti 21mm ökat till 34mm. Ytterligare någon tumör hade ökat samt att en ny hade tillkommit på 12mm.

Mitt onda i höften har också fått sitt svar och det finns metastaser i höftleden och vänstra delen av bäckenet.
Jag ska få komma in och stråla höften så hoppas jag att smärtan klingar av lite i alla fall.
Som ni säkert förstår blir det alltså dags för cellgifter igen med start på måndag.
Det känns så fruktansvärt orättvist här i livet. Kunde jag inte få slippa ett tag till. F-N, J-LA, SK-T!!!!!!!!!!!

Min kontaktsjuksköterska ska ringa mig i morgon så då får vi diskutera mera.
Nu ska jag lägga mig i ett bad. Det har varit en jobbig dag. Efter sjukhuset har jag varit på bröstcancerföreningen Amazonas med min samtalsgrupp. Jag vägde för och emot om jag skulle gå dit men kände att det kunde vara bra att få vara med personer i samma sits. Alla förstår precis vad jag går igenom, trots att de inte är mina närstående. Det känns som jag gråtit sedan klockan 10 i morse till 22 nu på kvällen. Ögonen är svullna och huvudet spränger. Försökte kolla på tv en stund för att tänka på något annat men då var det Rosa Bandet galan. Så lägligt.......

27 kommentarer:

Anonym sa...

Så fruktansvärt orättvist...blir så ledsen för din skull. Mina tankar dig dig. Kram

Zooskötare / Zoo keeper sa...

Hej!
Läser din blogg och tänkte på dej idag när du skulle till doktorn. Jag hoppades på bättre besked för dej:-( Värmande vibbar till dej!

Anonym sa...

Älskade Elisabeth !

Har tänkt på dig hela tiden sedan vi pratades vid på em, så J-A orättvist det är....

Men jag är med dig, på den här resan igen, det vet du !!

Många många bamse kramar från mig o Svean, vov voff !

Anonym sa...

Finaste Elisabeth,
jag blir SÅ ledsen øver dina tråkiga besked, men ær det någon på den hær jorden som kommer kriga vidare så ær det DU.

Klart man stæller sig frågan, VARFØR???? Livet ær svårt orættvist. Man vill inget annat sætta klorna i denna førbannade sjukdom.

Vi ær många som kommer ge dig en massa styrka och kraft under din behandlingstid.

Befinner mig i Oslo just nu, dærav bokstæverna.

Om det finns en fysisk kram jag kan sænda från Norge till dig så kommer den NU.
KRAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAM
/Gitt

Britt sa...

Livet är bara så orättvist. Jag tänker på dej jättemycket och sänder dej massor med varma tankar. Du är en kämpe. Önskar dej allt gott du kan få.
Kram

Anna L sa...

Jag hejjar på dig och önskar dig en bättre dag idag.

Anonym sa...

Fina du!
Kämpa på! Jag tänker på dig.
Mångar kramar
Claudia J

Sarah sa...

Kramar och värme från en nytillkommen läsare.

Anonym sa...

Vackra Elisabet, jag blir ledsen över beskedet som du fick. Känner så starkt med dig. Tårarna rullar nedför mina kinder nu.

Vi träffades på SÖS när jag också fick mina cellgifter.

Du måste använda juicepressen med minst ett stor broccolibit + äpple+morot varje dag.

Vill du ha sällskap på SÖS så vet du var jag finns.

Största styrkekramen från
Maria

Anonym sa...

Ååh neeej!
Så ledsen för din skull!
Jävla, jävla skitsjukdom!!!
Massor av varma tankar och kramar.
/Annika, grannen

Anonym sa...

Tänker på er!!!
Många kramar
Annika (Lydin)

Anonym sa...

Är i din sit. vad gäller sjukdomen men mina barn är "nyvuxna". De var små när jag blev sjuk första gången.För drygt fem år sedan återinsjuknade jag med en stor spridning till levern. I våras fick jag veta att sjukdomen hade satt fart igen. Nu spridd till lymfkörtlar och skelett. Fick goda besked vid mitt senaste läkarbesök. Skiten krymper igen och levertumören har gått in i nekros (död). Jag får FEC och avastin samt bondronat och kalktillskott. Nu säger min fantastiska läkare att vi troligen talar om år igen när det gäller överlevnad. För fem år sedan tippade en annan läkare att hag hade ca ett halvår kvar. Med detta vill jag säga till dej att det finns möjligheter och att vi patienter är olika och seglar ofta i vår egen fil förbi den mörka statistiken. Jag förnekar inte min situation men kan bara konstatera att jag har fått (och kanske får)långt flera år av god livstid än någon vågade hoppas på. Kämpa Elisabeth!

Anonym sa...

Sitter o funderar på vad jag ska skriva.. men hittar inga bra ord.
Stor styrkekram kommer här.

/Jessica T

Anonym sa...

Jag läser din blogg varje dag och håller tummarna för dig.
Saknar den glada Bettan på gymmet..

Ta hand om er,så syns vi på gymmet snart du är en kämpe!

Tänker på er!!!
Många kramar Nina

Anonym sa...

Hej Elisabeth,

Tänker på dig och håller med - livet är fruktansvärt orättvist! Men ge inte upp utan fortsätt kämpa, kämpa!

Kram från bloggläsaren Eva

Anonym sa...

Hej,

jag följer din blogg och ditt liv, oftast i det tysta. Nu rullar tårarna, jä..a skitsjukdom!
Men jag vill säga som föregående, ge inte upp! Försök att kämpa på!
Kram från Karin

Anonym sa...

Det känns otroligt orättvist! Tappra Elisabeth, ge inte upp! Hoppas få se dig MÅNGA gånger till på dagis, simhall m.m!!!

Bamsekramen!

Susanne (Sara och Hannas mamma)

Lena sa...

Hej!
Elisabeth jag blev så ledsen när jag läste... men du är så stark din livsglädje är så underbar! Kämpa i motvind är du så duktig på! Önskar att jag kunde hjälpa till lite..
Tänker på dig! Massor av kämpa på kramar från Lena C

Stevens mamma sa...

Hej E. Usch och fy, livet är orättvist ibland som du säger. Önskade så mycket att du skulle få ett mer positivt besked..
Sköt om dig/er, varm kram från oss 2

Anonym sa...

Stor kram till dig och resten av familjen.

Lisbeth och Lillis

Anonym sa...

Tänker så mycket på dig. Håller alla tummar jag kan. Kram Petra, Orust

Helen sa...

Tänker på dej...håller tummarna...kram från Malmö

Anonym sa...

Kämpa på Elisabeth, jag tänker på dig! Kramar från en läsare

Anonym sa...

NEEEEEEEEEEJ!!! Hur får det vara så orättvist? Jag tänker så ofta på dig och är glad varje dag att jag och mina nära är friska. Vad hemskt att man ska behöva komma nära någon som är sjuk för att uppskatta frånvaron av sjukdom. Jag önskar så mycket som det bara går att behandlingen lyckas bra och att du får må bra igen.
Många många kramar från Maria E

Linda sa...

Åh, har inte varit inne på din blogg på några dagar och så läser jag detta. Mina varmaste kramar till dig!! Fy skrutt för cancer!! :-(

Jag har själv fått strålbehandling för höften och tack och lov hjälpte det snabbt mot smärtan! Bara en vecka efter behandlingen var den nästan borta, så jag hoppas att det blir så för dig också.

Cellgifter ja... själv ska jag på det igen nu i november. Blää, vill inte!! Men vad gör man? Vill jag leva? Ja, det är klart... och då har man inte mycket val när det gäller det andra...

Kraaaam!

Anonym sa...

Elisabeth, Elisabeth.. alla tankar till dig, fy va orättvist, som om du inte har nog.. kunde det inte ha räckt. Håller alla tummar för att det vänder.
kramar ulle

Malin sa...

Åh nej...vilka tråkiga besked =( Va ledsen jag blir. Många varma tankar och fortsätter hålla tummarna.