Mora Träsk

I dag har jag och Joel haft en lugn förmiddag här hemma. Vi har spelat Junior Buzz (Apspelet) och även spelat innebandy där Joel var både målvakt och samtidigt domare med pipan i munnen.
På eftermiddagen mötte vi upp Elliot med Mamma och Mammis I Sickla för en fika, innan det var dags för konsert med Mora Träsk på Diselverkstaden. Elliot är ett hängivet fan men för Joel var det första gången.
Joel tyckte det var jättekul och vi kom därifrån med en DVD samt ett Dataspel.
Här är killarna:



Isac har idag spelat 3 bandymatcher på Spånga. Farmor och Farfar var med hela dagen med sin fulla uppmärksamhet vilket Isac gillar.
Adam har varit i Nyköping och haft en lagdag med hockeyn och efter det har han spelat match med B-juniorerna. Hmm, min lilla kille blott 13 år.
Jörgen har spelat hockeybockey med sitt korplag och sedan gjort vår föräldrainsats i cafeterian i ishallen.

Snart kommer alla hem från alla håll och kanter och jag har fixat middag som är redo. Det blir Broccolipaj och sallad samt kyckling för den som vill.
Farmor och farfar stannar självklart och får lite mat i magen också!

Vilken kick

Igår fick jag ett SMS från min kompis Emil som är aerobicinstruktör. Jag har varit med på hans aerobicpass två lördagar tidigare och nu undrade han om vi skulle teama idag. Jag tyckte han var helt galen. Ska jag som inte kan ta i 100% stå längst fram och leda klassen? Men efter lite påtryckningar så kände jag hur det började spritta i kroppen så under BodyPump klassen som är precis innan aerobicen så kände jag mig riktigt sugen.
Och vad fasiken kan hända? Att jag inte orkar? Att jag ska bli utbuad? Nej, jag tog tjuren vid hornen och rasslade fram lite gammal koreografi längst bak i hjärnan. Jag har ju trots allt tusentals ledartimmar i kroppen. Vad kan gå fel?
Emil stod för musiken och jag fick inleda med uppvärmning och sedan halva klassen, sedan mixade vi ihop det med Emils koreografi. Det var skitkul rent ut sagt och jag fick en härlig lyckokänsla att JAG LEVER!!
Jag tror alla var nöjda och flera kom fram och gav positiv kritik. Det här kan jag leva på en tid framöver.

Isac hade sedan hemmamatch på Ekvallen och vann över Saltsjöbaden med 19-0. Utklassning med riktigt fint passningsspel!
Adam hade bortamatch mot Arlanda Wings som slutade oavgjort 3-3.

Ikväll har vi sedan bara varit hemma och haft en lugn kväll med Fajitas till middag och Blåsningen och Robinsonfinal.
Har även gjort en blåbärspaj på svenska blåbär som jag fått av min kollega Irene. Mums!

Blivande Hockeyproffs?

Har aldrig lyckats ta några bra bilder på grabbarna när de spelar hockey. Det är så svår belysning och bilderna blir alltid lite otydliga och gulaktiga i ljuset.
Men i onsdags hade jag förmånen att ha med mig Sveriges bästa fotograf, Magnus Wennman från Aftonbladet som även tog några bilder på Adam på isen.
Han fick även med en tackling som tyvärr ledde till utvisning... Det var inte riktigt Adams dag, 3 gånger hamnade han i båset och han är inte av den bråkiga typen direkt, men stor och stark som gärna spänner kroppen.
Här blev det "interference":

Matchen slutade sedan 1-1.

Igår simmade jag återigen 500 meter innan min vattengymnastik. Ska försöka hålla fast vid detta. Inte så jätteroligt men ändå väldigt skönt. Jag får varva bröstsim och ryggsim annars får jag ont i nacken.
På sjukgymnastiken är det som sagt jag och några "gamlingar". Vi har ganska kul ihop fast jag är betydligt yngre...
När vi satt i bubbelpoolen efter passet så undrade ena damen vad jag hade för problem. - Du som ser ut som hälsan själv och ung och frisk!
De skulle bara veta.........
Jag svarade enkelt att: - Jag har ont i lederna.
Detta är definitivt sant, men inte hela sanningen tyvärr.

"Vägen är inte för evigt.
Det är en välsignelse att gå den en tid,
men en dag kommer den att ta slut.
Var därför alltid beredd att när som helst ta farväl."

Lite förändring på sidan.

Nu har min egna personliga webmaster Gitt varit i farten igen och fräschat upp sidan med lite nya bilder. Du är en klippa Gitt! KRAM i massor till dig!
Bilderna är från Mama fotograferingen och tagna av Alicia Swedenborg.
Dessa bilder låg tidigare högst upp på sidan:



Sedan igår har jag även fått bekanta mig med ytterligare en fotograf från Aftonbladet som följt mig det senaste dygnet.
En urmysig kille som heter Magnus Wennman. Fick precis även veta att han är Sveriges bäste fotograf och att han förra året blev årets fotograf och har vunnit nästan alla priser osm går att vinna både i Sverige och utomlands. Jättekul att det var just han som hängt mig i hasorna det senaste dygnet ha ha.
Igår togs det bilder här hemma och idag har han varit med mig både till gymmet och till Adams hockeymatch nere på Ekvallen.
Planen var att han skulle varit med även på Joels Habiliterings simning på eftermiddagen men i snökaoset som varit idag så hans det inte med. Jag och mormor var i alla fall och simmade med Joel som trivs som fisken i vattnet. I dubbel bemärkelse.
För hoppningsvis kommer det även komma en del bilder från Magnus som jag får lägga ut på bloggen.

Har idag varit på min första Stepklass sedan 2 år tillbaka. Jag hade lådan på lägsta och gjorde en del övningar på golvet istället för på brädan, men i stort så gick det riktigt bra. Koordinationen och rytmen finns i blodet.
Ni som känner mig förstår att detta var en timme av glädjerus. Härligt!

Handkirurgen med mera

I går måndag var det dags att besöka det så fruktade Södersjukhuset. Jag har för tillfället checkat ut därifrån och har inga planer på att vara där så mycket i närmsta framtiden heller. Och så länge jag inte behöver gå rakt fram i huvudentren och svänga till höger längst bort..... Onkologen.
Denna gång var det Joel som skulle till Handkirurgen. Vi träffade en trevlig läkare som Joel också kände sig bekväm med. Det planeras nu botox i vänster arm och hand inom kort. Detta skall sedan utvärderas under ett år med en påfyllnadsdos av botox var tredje månad. OM detta visar sig fungera bra för Joel så kan man göra en permanent lösning där man gör en mindre operation enligt läkaren och "lossar" lite på de mest spända musklerna.
Jag håller verkligen tummarna för att detta ska fungera. Det skulle bli en jätteskillnad för Joel och han skulle få det lättare med både rullstolskörning och rullatorgående med två hyfsade händer.

Idag har jag varit och tränat BodyPump på morgonen och sedan har Aftonbladet varit här och intervjuvat mig. Självklart kom det tårar ibland men jag känner mig stark för tillfället och det gick bra. Kanske att det var lite rörigt med Isac som kom hem från skolan med en kompis, Joel som kom hem med taxi från Ballongen mitt i allt och Jörgen som kom hem från jobbet. Men för att vara i vårat hem så var det en lugn eftermiddag. Adam åkte direkt från skolan till träningen så han såg vi inte skymten av.

Min härliga vän Milene på Eventim bjöd på 4 biljetter till Björn Skifs i kväll så jag tog med mig mannen och mina föräldrar. Vi passade på att äta på Cirkus innan och firade att pappa fyllt år. Det var en kanonshow och min pappa njöt i stora drag. Ett STORT Tack Milene!!

Middag med bad

I fredags efter träningen var det tacomiddag hos Maria och Robin igen. (Var där för två fredagar sedan också). Det var jag och Isac som var där och umgicks. Joel sov hos mina föräldrar, Adam tränade hockey och Jörgen jobbade.
Det är SÅ trevligt att komma över i träningsoverall och känna sig som hemma i ett mycket välkomnande hem. Tack Maria och Robin! (akta Maria så att du inte bränner dig på spisen)

I går lördag var vi hos Åsa och JP. Det bjöds på snittar, mat och en smarrig efterrätt precis i min smak…. Mintchokladmousse.
Adam och Isac promenerade hem (3 km) vid 21 då de behövde sömn innan deras matcher idag. Joel somnad i min famn vid 22 och då passade vi vuxna på att hoppa ner i SPA’t.
Som russin klev vi ur 1,5 timme senare, och Joel snusade fortfarande nerbäddad i Åsas och JPs säng som han fick låna.
En hellyckad kväll i goda vänners sällskap!


Återigen så har vi varit borta och ätit idag... Vi tajmade in lunch hos Jenny och Henrik efter Isacs bandymatch på Gubbängen. Innan den hade Adam och Jörgen varit i Uppsala där Team 95 spelat oavgjort på morgonen.
Efter lunchen tog jag och Jenny en promenad och sedan blev det fika och grabbarna såg på bandy på TV. Tiden rullade på och sönerna åkte sedan på allmänheten i Huddinge. Väl hemma igen vid 20 och då skulle Jörgen iväg och jobba.
Trots att vi inte varit hemma mycket i helgen så har det varit en givande och härlig helg. Jag har levt som om jag vore frisk!

Sockiplast och Kassettband

Häromkvällen satt vi och skrattade och skämtade om sockiplast. Och då undrar Isac (8 år) – Vad är det för något?
Och Jörgen svarar: - Typ som Mockasiner.
Varvid Isac undrar: - Och vad är Mockasiner för något? Är det typ champinjoner eller??

"Sockiplast är namnet på ett slags ankelsocka i frotté med räfflad halkfri plastsula. Den lanserades 1959 och användes istället för sportskor på gymnastiklektionerna främst under 1970-talet och 1980-talet."
Mina var blåa……..

Ikväll när vi satt i bilen så spelades Alphavilles låt ”Forever Young” och jag nynnade med. Då undrade Isac hur gammal låten var. Jag var tvungen att tänka efter men så kom jag på att jag fick Alphaville på kassettband i ett påskägg när jag var i 12 års åldern. Isac räknade snabbt fram att det var 24 år sedan och så sa han: - Vad är kassettband??

Vill också dela med mig av en dikt som Isac skrivit i höstas:
Fåglarna flyttar.
Gula och röda löv faller ner från träden.
Föräldrarna krattar lövhögar.
Barnen hoppas i lövhögarna.
Barnen plockar svamp.
Det är kallt.
De vuxna hugger ved och eldar i kaminen.
Det är frost och blommorna har vissnat.

Isac

Provsvar

Fick svar på mina leverprover i måndags via telefon så jag har inte hundra koll men det var i alla fall inga stjärnor. Stjärnor vill man inte ha för det betyder att de avviker från det normala. Jag vet alltså inte om de har gått upp eller ner men de håller sig i alla fall inom gränserna och levern orkar fungera som vanligt.

Har knappt tid att tänka på mig själv för tillfället då det är mycket just nu kring Joel.
Han har fått tid på hjälpmedelscentralen att prova ut en rullstol. Mått som behövs togs i måndags när vi var på Ballongen. I samband med kommande besök ska vi lämna tillbaka en gåstol och hans potta och prova ut en sittställning till toaletten i stället så får vi se om han har lust att sluta med blöja...
Igår var jag och Jörgen på informationsmöte och diskussion angående Baclofenpump. Det var ett jättebra möte och vi kom fram till att vi skjuter det på framtiden men att vi ses i höst igen och diskuterar vidare. Det finns också möjlighet att få komma dit på ett dagsbesök och få en testdos för att se hur han reagerar på ämnet. Tills dess så blir det en Botoxomgång till i februari månad. Både i benen och i vänster armen. Armen ska vi diskutera på måndag då vi ska till Handkirurgen på SÖS.
Idag har vi varit på Vårdcentralen med Joel och Isac och de har fått sin dos nummer två av Svininfluensan.
Har även fått kallelse till ögonkontroll igen. Känns som vi nyss var där... men det kanske stämmer då vi är där 4 gånger om året hos Ortoptisten och kollar skelning och 2 gånger om året hos ögonläkaren. Snacka om att man hittar på alla olika sjukinstanser.
Och just det. Nya fotortoserna bör vara klara när som helst också att åka och provas ut.

Tur att JAG får vara "frisk" en månad till, tills det är dags för nästa provtagning.
Att vara sjuk själv och ha ett barn med funktionshinder, det är ett heltidsjobb i sig.

Bild tagen av Alicia Swedenborg från MAMA fotograferingen:

Middagar

I fredags var jag på tjejmiddag hos Jenny i Huddinge. Innan han jag vara med Maria och träna, sedan åkte vi gemensamt till Jenny.
Så skön avslutning på en vecka, först att få träna och sedan åka till dukat bord och äta och umgås med underbara vänner. Vi var 7 stycken som pratade i munnen på varandra under kvällen, där den minsta tog mest uppmärksamhet. Det var lilla Sofie, Lottas yngsta dotter på 5 månader.
Värdinnan Jenny:

Elisabeth och Gitt:

Lotta fixar efterrätten:

Jag lånar bebisen så länge, och mättar mitt bebisbehov för en tid framöver:

Jag förstår att ni vill se hur lilla tjejen ser ut i vaket tillsånd också:

Mycket flams och skratt blev det och jag kände mig levande hela kvällen. Åkte därifrån med ett leende på läpparna och i ett lyckorus över att ha så fina vänninor. Ni är helt fantastiska och så stöttande och peppande. Ni får mig verkligen att kämpa på!

Nu hoppar vi till idag söndag.
Var ute och tog en timmes promenad på förmiddagen med Maria. Den var verkligen välbehövlig för resten av dagen har jag varit inomhus och bara ätit och ätit utan stopp. Vi har haft släktmiddag (på pappas sida) hemma hos oss från klockan 14 och totalt har vi mättat 10 vuxna och 6 barn idag. Det kändes jättelyckat och jag tror alla var nöjda. Måste tillägga att jag har otroligt trevliga släktingar… måste sitta i generna…
Jörgen hade fixat förrätt och varmrätt och jag bidrog med efterrätten. (som vanligt)
Här är vuxenbordet: (fick aldrig bild på barnbordet)

Under middagen ringde Aftonbladet som läst om mig i Mamatidningen och bad om en intervju vilket jag har gått med på och vi ska träffas nästa vecka. Jag har inte tid denna vecka. Kan det verkligen vara så? Jag som bara jobbar 25%. Svar: Ja, så är det verkligen.
Journalisten ville få till en måndag eller tisdag och det är just dessa dagar som jag jobbar på.
I morgon måndag ska jag först med Joel till Ballongen på förmiddagsfika (första dagen på terminen), sedan till jobbet 5 timmar och direkt till min egen sjukgymnastik efter det.
På tisdag ska jag och Jörgen till Astrid Lindgrens direkt efter jobbet och ha mötet som blev inställt förra veckan. Det är diskussion om hurvida vi ställer oss till att operera in en Baclofenpump på Joel. Baclofen skulle göra att han slappnade av mer i musklerna vilket är bra men jag tycker det känns läskigt att operera in ett främmande föremål i en oskyldig liten kropp.
Tid för intervju nästa måndag då? Nää som sagt, har inte tid då heller. Då ska vi till Handkirurgen på SÖS med Joels ”bushand” och planera för botoxinjektion. (lite samma effekt som baclofen)
Nästa tisdag bokat!

Nu ska jag ta och gå igenom tränings schemat för grabbarna den här veckan och sedan försöka sova. Lite nervös inför morgondagen då jag ska få svar på leverprover som jag tog i torsdag. Snälla, låt proverna vara bra….
Jag har inte tid att vara sjuk! Jag vill leva! Även om det är med smärta i handlederna. (Har inte märkt någon skillnad av kortisonet)

Några väl valda ord från min vän Gitt:
"De lyckligaste människorna är inte de som har det bäst,
utan de som på bästa sätt använder det som de har"

Kortison

Var hos ortopedläkaren idag och fick en bedömning av mina handleder. På slätröntgen kan man se en liten förändring vid tumroten men han kan inte säkert säga att det är därför jag har ont.
Då inte anti inflammatorisk medicin har hjälpt så prövade han nu med att ge mig en kortisonspruta i vänster handled. Nu skulle jag vilja skriva massa svordomar för jä-lar vad det gjorde ont och sedan har jag haft en molande värk hela dagen. För hoppningsvis blir det bättre om några dagar. Om kortison fungerar så ska jag få en spruta i höger också. Om det inte fungerar så blir det operation, men det är ingen garanti att det fungerar på mig heller då jag inte hör till "typexemplen".

Tog en promenad i kylan längs vattnet bort till Hornstull och tillbaka. Efter det var jag och klippte mig. Madde min frisör tunnade ur mitt svintohår rejält. Det har blivit så tjockt och lockigt efter att jag fick tillbaka det.

12 lunchade jag och Åsa på Tornhuset. När vi satt där fick Åsa SMS från en kompis som också tidigare haft cancer och nu misstänker återfall. Det såg tydligen inget vidare ut men man ska inte måla fan på väggen förrens man får ett klart besked. Och inte ens då! Jag har inte målat någon fan på min vägg i alla fall!!
Självklart blev vi jätteledsna båda två där vi satt men vi håller tummarna.

Var även inne på Pinnochio och scannade storlek 104 hyllan. Ibland kan man göra så bra fynd där och det är perfekt att lämna in kläder och leksaker. Det är bra att det blir ett kretslopp.

Ikväll har vi sedan varit på hockey. Det blev förlust, men Joel var nöjd att få titta på domarna...

Bloggläsning

Jag läser inte så mycket om alla andra cancersjuka människor då det blir för jobbigt. Men jag följer dock Ulrica från boken ”Livet kan inte vänta” då hon har samma cancerform som mig och Annas blogg. Anna är jämngammal med mig, skorpion och har en dotter på 2 år. Så här presenterar hon sig på sin sida:
Ibland blir inte livet som man tänkt sig. För mig och min familj tog livet en mardrömsvändning när jag strax efter födseln av vår dotter drabbades av en riktigt aggressiv cancer. Men just när livet känns som hårdast och mest orättvist kan man få uppleva de absolut lyckligaste stunderna. Den här bloggen handlar om livet här och nu. Morgondagen är ett oskrivet blad för alla.
Idag kom första inlägget sedan julafton från henne och det var mycket tung läsning. Hon har blivit värre och tappat känsel i händer och fötter samt blivit förlamad i ena ansiktshalvan. Jag blir så ledsen när jag läser det men ändå är det ett pågående sörjearbete för mig som jag tror jag behöver. Det är på något sätt en tröst att man inte är ensam. Det är inte bara jag som är drabbad. Just nu har Anna det värre än mig på KS i en sjukhussal. (Jag tänker på dig Anna.)
Läs mer på www.annajansson73.blogspot.com
Jag tittar även in på Vimmelmammans blogg lite då och då.

I dag har jag jobbat och lämnat och hämtat på dagis. Joel hade varit i toppform hela dagen men var gnällig när jag hämtade honom. Nu på kvällen när han skulle sova tog vi temperaturen på honom. 39,4 C!
Vi får väl se vad det blir av det men jag har avblåst träning i morgon bitti och lunchmöte med Linda (mamma till en funktionshindrad kille som skulle kunna tänka sig gå vidare i Joels ortos skor).
På eftermiddagen ska jag och Jörgen till Astrid Lindgrens sjukhus på informationsmöte igen om Baclofenpump för Joel. Det är meningen att man ska komma utan barn men vi får se hur vi löser det. Alla mor- och farföräldrar är upptagna.

Åsa är nu hemma från Florida igen och kom förbi med Poptarts och ett par löparskor. Kan ni gissa vem av Jörgen och mig som ska ha vad?
(ledtråd; skorna är strlk 43)


"Det är lite som kan glädja mig. Det är stort"
(ur en liten bok jag fått av Hille som handlar om tacksamhet)

Världens bästa Majsan!

Idag var första "riktiga" dagen på dagis för Joel efter jullovet. Han var visserligen där lite grann i förra veckan men utan resurs.
Idag var Majsan åter och Joel fick lämna över sin julklapp i efterskott.
Heja Djurgården säger Joel. Medan alla grabbar i vår familj är AIKare. Jörgen brukar skämta om att vi måste byta resurs... men det skulle aldrig komma på fråga.
För Joel är hans resurs "Världens bästa Majsan!"

Jag har jobbat 2,5 timme på förmiddagen, sedan var jag och Jörgen på habiliteringsförskolan Ballongen för behandlingsmöte och åtgärdsprogram vad gäller hjälpmedel. Efter det skjutsade Jörgen tillbaka mig till jobbet där jag fortsatte med några rapporter i 2,5 timme till.
Hemma strax efter 18 till en framdukad middag och tvättmaskin som redan var igång.
(Riktigt skönt att jobba de sista timmarna, annars hade det varit jag som fick tvätta och laga mat...)

Vi har nu ikväll hjälpts åt att ta bort det sista julpysslet och lastat upp det på vinden igen. I morgon kommer den efterlängtade städerskan igen efter 3 veckor. Jag har damsugit en gång emellan men då fick Jörgen ta vid efter hälften då det känns som mina handleder ska gå av. Vissa vinklar fungerar verkligen inte alls.

Snart läggdags men jag tror jag ska ta mig en varm kopp choklad och lägga några pusselbitar till:

Tillbaka på jobbet

Då var man "Back in Business" igen då. (handledsvärmare på)

Har nu jobbat torsdag och fredag och det har kännts helt ok. Var dock supertrött på fredag eftermiddag när jag skulle hem och öm i bäckenet. Tror jag satt och spände mig för mycket.
Annars har det gått bra och jag har snabbt kommit tillbaka till arbetsuppgifterna. Jag hoppas att mina kollegor ser det som hjälp nu när jag kommit in vid årsbokslutet, så att de inte ser det mer skälp än hjälp... Nej, det tror jag inte. I fredags när jag gick hem hade jag stämt av de flesta balanskonton för moderbolaget och värderat alla bankkonton.
Kollegorna har varit jätte hjälpsamma och välkomnat mig tillbaka. Det känns riktigt bra och jag hoppas att jag kan hålla mig i form.
Handlederna har i och för sig fått sota lite. För varje pärm som ska dras ut och lyftas och flyttas på så skär det som knivar. Ser fram med förhoppning mot besöket hos ortopeden på torsdag.

Två nätter denna vecka har Isac haft en kompis som sovit över och i natt hade Adam två kompisar som sov över. Det är bra att tv och gästrummet ligger i en vinkel ut från huset så att vi slipper höra dem, men kl 03.15 var jag ändå inne och sa till dem att det var dags att sova.

I kväll har vi varit hos Hille och ätit middag och så laddade vi hem Baksmällan via SFs nya sida. Har aldrig hört talas om det tidigare men det var hur smidigt som helst och koppla datorn till tvn och så kostade det mellan 19-39 kronor beroende på film. Det blev Lasange och massa smågodis och så hade jag gjort en hallonpaj till efterrätt så nu är vi mätta och belåtna.
Isac stannade kvar och sover över hos Jakob (Hilles son) i natt. Joel sover hos Mormor och Morfar. Så det är bara stora drummeln hemma.

I morgon har Jörgen hockey bockey match på morgonen. Direkt efter ska vi till kusin Emil som fyller år på förmiddagsfika, inklämt innan Jörgen ska stå i cafeterian på hockeyn mellan 12-15. Sedan åker vi direkt därifrån till Adams hockeymatch borta mot AIK klockan 16.
Hm, tror jag ska boka in en middag hos mamma och pappa efter det. Kan vara skönt att sätta sig till dukat bord efter en sådan dag.
(observera att jag kommer INTE stå i cafeterian. Då ska jag ta en promenad och ta det lungt en stund!)

Nu har det gått några dagar sedan jag skrev senast. Vet inte riktigt vad vi gjort dessa dagar. Allt liksom flyter ihop. Skrev av mig i förra inlägget i söndags ”Ett brev till mina barn” och det sög ur musten ur mig för en stund.
Men idag har jag ryckt upp mig, varit och tränat Pump på lunchen och sedan ute i det härligt kalla vädret och gått med Maria. En timmers powerwalk så det blev nog en cirka 6 kilometer.
Behöver röra på mig för att må bra, och vill också inte att vikten skenar iväg alldeles. Alla hormontabletter och sprutor gör att jag får dras med massa oönskade extrakilon och jag tänker definitivt inte ändra mina matvanor på grund av detta. Om jag inte har så lång tid kvar på jorden så tänker jag äta precis som vanligt. Jag äter bra mat men ni som känner mig vet att jag är en godisgris också. Jag inbillar mig om jag ger kroppen bra mat så ”märker” den inte när det ramlar ner lite lösviktsgodis eller choklad. Och när andra tar ett glas vin på fredagen så lägger jag hellre de kalorierna på något sött.

Har igår varit och inhandlat ett par nya svarta jeans som jag kan ha till jobbet då jag inte kommer i något av mina gamla par. Försökte med ett par som varit jättestora och som jag tappade om jag inte hade skärp….nu kan jag precis knäppa dem och de sitter så illa att jag inte skulle kunna ha dem på mig över huvud taget.

I morgon är det alltså dags att gå tillbaka till jobbet efter att varit heltids sjukskriven sedan 1 september 2008. Jag är egentligen heltidssjukskriven till och med sista mars men jag känner att om det är någon gång jag skulle kunna börja jobba lite så är det nu. (ska pröva på 25%) Det som hindrar mig mest för tillfället är lederna och då särskilt handlederna. Ska till ortopeden nästa torsdag och får se om de har någon bra behandling att ta till.

Appropå ortopeden så kommer här ett inlägg om Joels besök hos ortopedteknikern (OLMED) igår. Detta är dokumenterat för er som inte har någon inblick i det sedan tidigare och även för er som har funktionshindrade barn och följer min blogg. Alla CP-mammor och pappor därute vet vilket flängande det är till OLMED vid St Görans Sjukhus flera gånger om året, ja, ibland flera gånger i månaden. Det vi får hjälp med via dem är fot-ortoser, ståskal och stretchortoser. Nu igår fick vi även elektriska värmesulor till Joel. Kanon då funktionshindrade ofta har svårt att hålla värmen själva.

Dessa ortoser ska nu bytas ut mot större. Fick dem i augusti och nya skor därtill:

Ortopedingenjören känner igenom foten och lederna. Joel är jätte tålmodig där han sitter snällt i Jörgens knä. Hon trycker, känner och stretchar för att hitta ytterlägena.
Vilken söt liten fossing:


Sedan är det dags för avgjutning.

Dessa blir nu klara om cirka 3 veckor och då är det återbesök och utprovning igen samt 500 kronor fattigare på ytterligare nya skor. (Han hinner aldrig slita ut dem och det är ju inga skor man kan skänka till grannen direkt…)

Vill också flika in en bild på Joel där han sitter fint på månen. Han har blivit mycket stadigare och nu även under julen lärt sig att ta sig ner från den själv. Ni med funktionshindrade barn kan säkert känna igen er i glädjen för de små framstegen. Det är som när mina stora killar lärde sig cykla ungefär. Wow, en jättegrej och man berättar för alla nära och kära. Samma sak är det med att han kan ta sig ner själv från en pall på 20 cm.

Nä, nu ska jag ta och packa ihop datorn och göra den klar för färd till jobbet i morgon förmiddag.

Till mina älskade barn,

Jag hoppas leva många år till och kunna stötta er på livets krokiga väg.
Om jag kunde skulle jag skydda er från allt ont, vara er mamma, er livvakt, er goda fe, er bästa vän, den som alltid lyssnar, den som alltid finns där.
Men livet är orättvist. Jag kommer inte alltid att kunna finnas vid er sida och mina dagar är räknade.
Ni kommer hem med skrubbsår och blåmärken. Ni har önskningar som inte alltid går i uppfyllelse, besvikelser och brustna hjärtan. Jag kan inte skydda er från allt det hårda i livet.
Åren rusar iväg och ni håller på att bli så stora. Ni kommer att vara ute och ränna på nätterna, det kommer vara kompisar och fester. Vi smäller redan i dörrar och blir arga på varandra. Ni tycker att vi vuxna inte förstår.
Ni kommer att åka iväg på resor och äventyr, och jag kommer inte att få svar på mina oroliga frågor, och flera av dem kommer jag aldrig ens att kunna ställa.
Det kommer att hända många roliga saker i livet men även tråkiga.

Adam, Isac och Joel, jag kommer alltid att vara er mamma. Jag kommer alltid att älska er. Vem ni än är, hur ni än blir, vad ni än gör. För jag har hållit er varma hand vid övergångsställena, jag har blåst på era skrubbsår och plockat era fästingar och stickor. Ni har alla tre fått somna i min famn när ni var små. Jag har bevarat era hemligheter, till och med dem ni inte vet att jag känner till.
Det enda jag vill är att ni är och förblir lyckliga. Lova mig att ni aktar er för eld och djupa vatten. Att ni tar hand om varandra vad som än sker. Att ni tar hand om pappa den dag jag inte finns mer.
Jag älskar er mest i hela världen!

Pussar och kramar från Mamma.

Nu startar år 2010.

Senaste dygnet har vi umgåtts med Jenny och Henrik, inklusive barn. De kom till oss på eftermiddagen igår och då gick vi ner till Sporthallen och spelade innebandy hela familjerna. Joel var självklart domare och blåste i sin visselpipa. För det mesta blev det offside, men jag tror vi hade någon crosschecking också. Han var så himla nöjd där hela tiden trots att ingen lyssnade på hans domslut.
Vid 18 tiden var det dags att gå hem och börja med maten.

Det blev en lax och räksmörgås till förrätt:

En härlig avokadosallad med pinjenötter till oxfilen och potatisgratängen:

Till efterrätt körde vi en hedlig marängsviss: (Hur stavar man?)

Vid 23 kom även grannarna över och vi väntade in tolvslaget tillsammans.
Äntligen tolvslaget! Så som barnen har väntat. Tror även att männen tyckte det var lika kul med smällare.
Här Andre och Adam:

Henrik pekar mot himlen. Jag tror det var en av Rislamporna som steg mot skyn.


Idag, första dagen på 2010 åt vi en stor frukost tillsammans. (Jenny och company sov över.) Sedan fick vi med oss våra män ut på promenad i det fina vädret. Klart, minus 6 grader och mycket snö!


På eftermiddagen kom Mattias och Jessika hit med Hampus som ska bo hos oss tills på måndag. Vi åt våfflor och fikade allesammans innan vi begav oss till pulkabacken. Efter ömma rumpor och ryggar åkte Jenny och Co hem till Huddinge och nu är det lugnt här hemma igen.

Jag och Jörgen har haft lite tjugonda knut idag… Vi har strippat granen och slängt ut den på altanen. Inget mer barr tack!


Nu är det nytt år och julen är över. Alla lampor och lyktor i fönstren vill jag dock ha kvar ett tag till för det tycker jag är riktigt mysigt.

Dags att sponsra öns pizzabagare…