måndag 5 december 2011

Har det varit andra advent?

Dagarna går i expressfart och julen knackar snart på dörren. Första och andra advent har paserat utan att vi har hunnit med att tända några ljus så i kväll tände vi två på en gång.

Natten till lördagen kom jag hem från en underbar vistelse i Göteborg för att nästan direkt packa om för att åka till Norrtälje med Jörgen.
Vi kollade på Isacs bandymatch på lördagen sedan åkte BARA jag och Jörgen till Norrtälje för att kolla på Adam som spelade hockey där. Vi bodde hos Anne och Roger. Anne är en gammal kompis sedan 20 år tillbaka och de senaste åren har vi bara setts en gång om året så vi hade mycket att uppdatera oss på.
Grabbarna gick och la sig vid 01 medan jag och Anne babblade på ett tag till. Klockan 03 sa jag att NU måste jag gå och lägga mig.
Tack snälla Anne och Roger för er gästvänlighet. (De har 4 katter och jag är allergisk så de hade sanerat hela huset och sovrummet där vi fick sova var kliniskt rent:):))

När vi kom hem på söndag eftermiddag hade jag fått en julkrans levererad. Den var från Isa och IngaBritt från Alfta. Jag lärde känna dem när jag var på rehab där förra våren och nu på Masesgården träffades vi igen då Isa höll i vår kostföreläsning.
Jättetack!!
Kransen levererades av någon som ville att jag skulle ringa upp för att få höra det spännande sambandet. Har inte hunnit ringa ännu... men det stod att jag kunde ringa när jag får tid. Kan någon ge mig några extra timmar per dygn?? jag skulle behöva det.

På söndag kväll hade vi pratat om att gå på AIK på hovet hela familjen men jag kände att jag borde vara hemma och vila lite. Men Isac blev SÅ besviken på att jag inte skulle följa med, så med Jörgen och Joel väntandes i bilen och Isac stående i hallen med sin signerade AIK tröja på sig och hela han utlyste besvikelse så bestämde jag mig att följa med. 30 sekunder senare satt även jag och Isac i bilen...

Jag är så glad att jag följde med. Det var en spännande match och jag blir alldeles varm när jag ser hur Joel är med vartenda skär som spelarna tar på isen. Attans, yes, skit också, kom igen AIK, kämpa AIK.... Joel satt och ropade så mycket han förmådde och sjöng med när AIK klacken tog ton.
Innan matchen var vi inne i AIKs KIDZONE;


Det var en bra match och bra stämning trots förlust. Klacken sjunger i stort sett hela matchen vilket är riktigt peppande men däremot vad som är riktigt osmakligt är att de buar åt motståndarna och jublar varje gång AIK tacklar ner någon. I slutet av tredje perioden var en tackling så allvarlig att båren bars in och då fortsätter klacken jubla??? Hur är man egentligen funtad då? jag blev riktigt upprörd faktiskt och märker att jag blir det nu när jag skriver igen.

Ytterligare något att bli upprörd över......... Till slut så har arbetsledaren för fuktskadan godkänt att pappa får göra elen. Detta efter 2 veckors stillestånd av bygget! grrrr....
Snickarna kunde då i alla fall fortsätta med golvet efter att pappa fixat med elen. Så nu tycker man att det borde rulla på..... MEN.............. nu har de sågat av telefonkabeln! ARG! Blir snart GALEN!
Vi vet också att kakelsättaren inte kommer att hinna ta vårat jobb innan jul men direkt efter hoppas jag.

Idag har jag varit och tagit prover inför behandlingen i morgon och proverna var bra så det blir behandling i morgon. Då har jag klarat 3 veckor på raken utan uppehåll.
Efter det har jag varit på yoga, beställt kakel och köpt en ny toalett, ringt och lagt till en tilläggsförsäkring på Chryslern som berättigar till förmånligare hjälp om bilen mot förmodan skulle stanna...... Känns som att jag vill ha denna försäkring innan vintern.
Hittills går Chryslern problemfritt men som sagt, jag tar hellre Hondan.

Maria och jag har idag också hunnit med en lunch ute vid Björkviks Bistro. Riktigt bra mat. Två rätter att välja mellan på lunchen 10-14. En fisk och en kött.

Jag är riktigt fashinerad av att man satsar fast det inte är badsäsong och att det ligger så långt ut. Men det är verkligen värt ett besök. Utsikten är saligt för själen. Och inte kan man tro att det är den 5 december!?!?



På väg tillbaka upp genom skogen hade de avverkat en hel del träd. Här hittar Maria sin gran för året:

Nejdå, inte alls. Och för min del blir det ingen julgran över huvud taget. Den ryms liksom inte.... jag har ett stort badkar i vardagsrummet och i hallen står det en extra toalett.
Ingen direkt julkänsla.

8 kommentarer:

Anonym sa...

Hej Elisabeth, jag har följt din blogg länge, men inte kommenterat tidigare tror jag. Ville bara tala om att jag verkligen beundrar dig, och det har jag gjort hela tiden. Trots allt du går igenom, sjukdom, smärtor, barnens alla aktiviteter, så verkar o är du helt fantastiskt urstark. Då jag själv stöter på motgångar med min sjukdom tänker jag ofta på dig och hur otrolig du är o kämpar.Ni lyckas pussla ihop livet helt fantastiskt! Jag önskar er allt gott o hoppas cancermonstren drar dit pepparn växer, kram Kerstin i Sandviken.

Gen sa...

Vill bara säga att du är helt otrolig som orkar såå mycket Du kommer skicka dina cancermonster till ett varmare ställe Det är jag övertygad om med ditt fina humör Önskar dig ALL lycka i framtiden Massa kramar

Anonym sa...

Två saker poppar upp när jag läser din blogg förutom själva grundkänslan att du är fantastisk som hinner med så mycket kul. Men att hockey kan vara en brutal sport och något saknas när man gläds åt skador och det andra är att det måste vara något fel på hantverkares yrkesheder. Jag ryser när jag läser dina rapporter. Vi byggde om när vi bodde i Stockholm och efter det halvåret kommer jag aldrig mer att bygga om även om taket trillar in. Då ska jag laga med tejp.

Malin sa...

Hejsan.
Är en av alla som följer din blogg:) Å döm om min förvåning när ja får läsa att du har varit här i min hemby: Alfta......
Jag går själv på hockey, varje hemmamatch sitter ja på läktaren men ja har nog ALDRIG varit mä om att det "hejes" när någon gjort sig illa.......
Måste säga att du är beundransvärd med tanke på allt du går igenom, sjukdom, barn å div aktiviteter.... Man kan inte annat än å se upp till dig.

Kramar te dig å din fina familj/Malin, Alfta

Anonym sa...

Hej vännen!

Tack själv för en underbar helg!
Det var så roligt att få bjuda hem er och att det funkade trots alla katter!!! Det kändes bara som att tiden inte räckte till trots att vi var uppe halva natten!:)
Sköt nu om er och välkomna hit närhelst ni vill(vi sanerar)! :)
Många kramar till er från Roger och Anne!

Anonym sa...

Hejsan! Jag har följt din blogg ett bra tag men jag brukar inte kommentera. Det har nog bara hänt någon gång tidigare.

Jag måste säga att jag beundrar dig på många sätt. Ingen skulle klandra dig om du skulle "ägna" en stor del av din tid åt att livet är fruktansvärt orättvist.

Men inte du, du kör på i det som jag antar och tror är din vanliga takt. Du gör allt för att ungarna ska ha det bra och vara nöjda.

Till på köpet ser du sedan också till att få lite "ditt eget vuxna liv".. vilket också överhuvudtaget är beundransvärt när ni har några knoddar att ta hand om med allt vad det innebär med sporter och habilitering osv.

Sen ser du/ni också till att koordinera en stor utbyggnad/ombyggnad och vattenskada av ert hus.. det är inte ett du/ni "pysslar" med.

Vad underbart bra att ni två vuxna har varandra och det sociala kontaktnät ni måste ha.

Well, du är min idol du otroliga kvinna!!

Kram från en annan Kerstin i Sandviken (fick jag ju lov att skriva in) :-)

Jag är Elisabeth sa...

Sitter här och läser era kommentarer. Jag måste säga att när jag kom till långa inlägget från Kerstin 2 i Sandviken så fick jag en klump i halsen av lycka över familjen, av trötthet, av rädsla, och av hat mot min cancer.
Du träffade mitt liv så PÅ PRICKEN!
Jättekramen till er ALLA Kerstin i Alfta och alla andra läsare också förstås!
PS. till Kerstin 1, jag har heller ALDRIG tidigare hört dessa glåpord mot motståndare, men så var det också BLACK ARMY på läktaren.... Många supporters är fantastiskt men att heja på och ropa "ut med bonden" när en motståndare är på väg att bäras ut på bår?? Sjukt! DS.
Elisabeth

Anonym sa...

Hej igen Elisabeth! "Kerstin 2 i Sandviken" här igen.

Du får ge creden till skrivartalangen du har att du kände igen dig när jag skrev om min beundran för dig som människa, kvinna och mamma. :-) När du berättar om vad du gör och hur du känner är det så tydligt.

Jag är ledsen att du fick en klump i halsen en stund. Jag insåg ju att risken fanns. Samtidigt ville jag beskriva hur jag tror många med mig, genom din blogg, uppfattar dig du otroliga kvinna.

Jag hoppas verkligen du och familjen får en helt underbar magisk resa!!

Kram