torsdag 8 september 2011

TV-puck start med sorg

Igår spelades första matcherna i TVpucken och Stockholms match mot Värmland på kvällen började med en tyst minut för Stefan Liv. Det var riktigt känsligt för både publiken och spelarna. Det märktes tydligt.

Lasse Anrell skrev i Aftonbladet idag;
En landslagsmålvakt är borta. Men mitt i sorgen tror jag att alla också förstod att Liv blev odödlig igår.
Tänk vad snabbt livets låga kan släckas. Det gäller att leva varje dag som om det vore den sista. Glöm inte det!

Stockholm har vunnit alla matcher hittills och i morgon bitti väntar den tuffaste drabbningen inom gruppen och det är mot Göteborg. Vi får se hur den går och det är även avgörande för om Stockholm kommer etta eller tvåa i gruppen. Adam har spelat riktigt bra samtliga matcher.

Idag anslöt mormor, morfar, Joel, farmor, farfar och Isac.
Joel operation i handen gick bra igår men han har stort bandage och skena som han ska ha i 14 dagar. Han är även sydd inne i handen. Eftersom han har varit så duktig sså hade jag och Jörgen köpt en klocka till honom men fotbollar på. Här en stolt Joel;

Efter matcherna idag så fick vi middag hos min kusin Lisa och hennes man Markus på Hammarö. Hon bjöd på älgstek, sås och potatisgratäng. SÅ gott!!
De hade även ett trummset som morfar och Joel provade. (kolla hans klumpiga vänsterhand);

4 kommentarer:

Anonym sa...

Nu har jag röstat på dig och ser fram emot MÅNGA fler fina blogginlägg. Kram/Erika

Maria Årzén sa...

Hej Elisabeth,

Första kommentaren, men roligt att ni ska möta Göteborg som jag sitter och håller tummarna för. Min målvakt är 1 år för ung ännu men brukar träna med det laget vi har på plats i år...festligt. Så egentligen kan jag i år hålla på din fina kille...för att du ska bli glad, det är du värd!...fast jag får göra det i smyg;) Allt gott till dig och din familj!

//Målvaktsmman

Josefin -Happy Days- sa...

Nu har jag kikat in flera gånger o tänkt lämna en hälsning men blivit avbruten av barnen. Kanske för att jag blev sittande för länge de gångerna då jag hade svårt att hitta orden, för jag blev så tagen av din berättelse man kan följa här efter att ha hittat in via din hälsning i min blogg. Jag beundrar dig för den styrka du tycks besitta i den tuffa vardag du har. Du verkar trots allt jobbigt ha så mycket värme och kärlek att ge, en god egenskap.

Önskar er en fin helg och skickar massa kramar!

Anonym sa...

Håller tummarna för att det går bra för Adam...jag beundrar er att ni orkar, vilka underbara föräldrar ni har....kämpa på!! Men det vet jag att ni gör...varma kramar från Skåneland