måndag 11 juni 2012

Böcker, minnen och mina älskade barn

Jag har nu läst klart "Jag lutar åt gud" och på nattduksbordet ligger nu "Ljusfolket" och "Döden är livsviktig". "The secret/Hemligheten" fick jag av Isacs tidigare lärare och har läst delar av den. Känner att jag måste ta ner den från hyllan igen och läsa den från pärm till pärm.
Tiden måste dock finnas och jag måste få vara ifred.
Ska lägga ut "Hemligheten" i badrummet så får det bli min läsning där. Det är i alla fall ganska tunna böcker. Orkar inte med stora tjocka med massa text.
"Jag lutar åt Gud" var perfekt då den bestod av 85 korta krönikor och kan varmt rekommenderas. Fick den av en kär cancervän Karin i Ö-vik.

Appropå Ö-vik så ringde en av mina tidigare chefer som jag hade när jag arbetade som logistik koordinator på ett IT bolag för 10 år sedan. Vi pratade i 1,5 timme. Det var faktiskt riktigt kul då vi ändå arbetat ihop i nästan 10 år. Och ni som var med innan IT bubblan sprack vet att det var mycket konferencer och kickoffer. Vi pratade gamla minnen och jag kände hur mitt självförtroende fick sig en boost igen. Att få höra hur duktig man var på jobbet och tänka tillbaka hur mycket som satsades på mig. Jag pluggade parallellt på Logistikakademin i Växjö under ett år i början av min tid där. När jag sedan ändrade inriktning mer mot ekonomi så stod de för två års studier på Ekonomichefsutbildningen på Företagsekonomiska Institutet i Stockholm. Däremellan massa kortare ekonomiutbildningar. Jag hade visserligen gymnasieekonom i botten samt att jag studerat ekonomi i USA ett år men jag var ingen civilekonom. När jag tänker tillbaka har jag alltid fått mycket beröm för att jag går till botten med saker och ting, håller upp stämningen på företaget, är lojal och alltid levererar i tid.
Får en klump i halsen nu när jag tänker på att jag aldrig kommer att få arbeta igen. Jag har verkligen alltid gillat att arbeta och helst under press och ha mycket på gång hela tiden. Varför blev det så här?
-------------------------------------------------------------------------------------------
Från ytterligare en vän norröver så fick jag en bild sänt till mig idag från Själevads kyrka där min vän tänt ett ljus för mig. Jag har nog aldrig skådat en vackrare kyrka;

Jag hade hoppats leva många år till och kunna stöttat er på livets krokiga väg.
Om jag kunde skulle jag skydda er från allt ont, vara er mamma, er livvakt, er goda fe, er bästa vän, den som alltid lyssnar, den som alltid finns där.
Men livet är orättvist. Jag kommer inte alltid att kunna finnas vid er sida och mina dagar är räknade.
Ni kommer hem  med skrubbsår och blåmärken. Ni har önskningar som inte alltid går i uppfyllelse, besvikelser och brustna hjärtan. Jag kan inte skydda er från allt det hårda i livet.
Åren rusar iväg och ni håller på att bli så stora. Ni kommer att vara ute hela nätterna med telefonen avstängd. Vi smäller redan i dörrar och blir arga på varandra. Ni tycker att vi vuxna inte förstår.
Ni kommer att åka iväg på resor och äventyr, och jag kommer inte att få svar på mina oroliga frågor, och flera av dem kommer jag aldrig ens att kunna ställa.
Det kommer att hända många roliga saker i livet men även tråkiga.

Adam, Isac och Joel, jag kommer alltid att vara er mamma. Jag kommer alltid att älska er. Vem ni än är, hur ni än blir, vad ni än gör. För jag har hållit er varma hand vid övergångsställena, jag har blåst på era skrubbsår och plockat era fästingar och stickor. Ni har alla tre fått somna i min famn när ni var små.  Jag har bevarat era hemligheter, till och med dem ni inte vet att jag känner till.
Det enda jag vill är att ni är och förblir lyckliga. Lova mig att ni aktar er för eld och djupa vatten. Att ni tar hand om varandra vad som än sker. Att ni tar hand om pappa den dag jag inte finns mer.
Jag älskar er mest i hela världen!

Pussar och kramar från Mamma.


95 kommentarer:

lisflisan sa...

Älskade Elisabeth!! Kan inte ens föreställa mig hur du känner, men dina ord säger huuur mycket som helst!! Förlorade min pappa för 9 år sedan o du får mig att tänka på hans tankar o känslor. Tycker att livet är så svårt o i vissa fall sååå oerhört orättvist. Önskar jag kunde ge dig energi, tid, kärlek ja allt som kunde göra dig frisk!
Det jag kan göra nu är att ge dig massor massor utav kramar o hålla tummarna för dig!!!!!

Tycker om dig!!

Lisen

Anonym sa...

Du skriver vackert! Kram!!

Milla sa...

Va fina ord du skrev till dina barn , sitter med gråten i halsen .Önskar ja hade ett trollspö som kunde göra dig frisk .Kram Camilla J

Anonym sa...

Åhhh Elisabeth.....tårarna bara rinner ner för mina kinder.
Så fint du skriver till dina barn.
Jag tror, nej jag VET att de kommer att ta till sig allt du sagt o skrivit till dem.
För de är så trygga med att du är deras mamma: de tar till sig din själ och kommer aldrig att glömma dig. Dom kommer varje morgon att känna att du sitter där på deras ena axel, var o en av dem.
När kvällen kommer ( o de till sist rumlat i säng;).... så är de fullständigt trygga i vetskapen att du håller dem i din famn när de sover. Fysiskt kommer du att fattas dem men ALDRIG i minnet o i deras hjärtan. Du ska vara så stolt över dem, Sdam, Isac o Joel.
De är med all rätt stolta över att ha dig till sig mamma.

Och som jag sagt tidigare: de kommer att ta hand om varandra och Jörgen. Du kan vara fullständigt trygg i den vetskapen. De genomsyrar sådan trygghet och omtanke rakt igenom denna blogg, så den vetskapen har de gett oss alla här.
Se nu till att Carpe Diem: du är så envis att jag kan inte annat än le när jag ser framför mig att du knatar iväg till både bal o de yngres avslutningar. O därefter tar du sikte på midsommar. O därefter ngt nytt mål.....
Njut av de dina !

Kram Madde-Umeå

Anonym sa...

Bästa du!
Så fint och vilken gåva till dina pojkar. Kommer gå fint för dem med dig alltid, alltid närvarande där i bakgrunden tror jag. Värme från mig som beundrar dig och ditt sätt att dela med dig i det svåra du får gå igenom. All värme och allt gott. /Magdalena

Anonym sa...

❤❤❤

Anonym sa...

Bästa du, vad vackert du skriver. Kan berätta att min morfar dog när jag var sex år och trots den korta tid jag fick med honom är han fortfarande med mig varje dag nu även 30 år senare. Jag tänker ofta på vad han skulle gjort eller sagt i vissa situationer och får viss vägledning av honom i mitt vuxna liv. Så bara för att man dör försvinner man inte för dem som stått än nära!! Man är ständigt närvarande och det kommer du vara för dina barn också.

Nattkramen!!

Anonym sa...

Ja vad skriver jag nu? Med tårar som rinner, och en rädsla så stor. Jag är så så rädd för att lämna mina barn. Jag tror och hoppas Jörgen och barnen kommer klara sig tack vare ditt stöd och dina förberedelser. Mitt hjärta värker för dig och andra som står inför vetskapen. Stor kram Marie.E

Unknown sa...

Vackra Kvinna!
Jag har börjat skriva här så många gånger men känt att orden inte räcker till. Som så många andra här så hittade jag dig genom Sofies Änglar och kände att jag var tvungen att se hur det går för dig och din familj.
Jag vill börja med att tacka Dig för du inspirerar mig till att vara tacksam och ta vara på det jag har och leva en dag i taget, vilket var precis vad jag behövde i mitt virrvarv i livet. Man glömmer så lätt det viktiga och självklara och jag fick en knuff åt rätt håll tack vare dig.

Jag hoppas innerligt att du får många härliga dagar med din man och dina fina barn. Jag håller tummarna varje dag för er skull.

All styrka och kärlek till er,
//M

Isabell sa...

Jag gråter av det fina orden du skriver till dina barn, jag gråter för att det är orättvist att du och många andra människor får uppleva denna hemska sjukdom! Jag önskar jag kunde ge dig några dagar, timmar, minuter så att du fick tillbringa lite extra tid med din man och dina underbara barn!
Jag önskar jag blir en lika bra mamma den dagen jag får barn!

Therese GBG sa...

Min lillasyster är 11 år och hennes mamma dog natten till lördag förmodligen av en hjärtinfarkt i sömnen. Just de här sakerna funderar jag över. Allt dom inte fick säga varandra. Det är väl egentligen att föredra att få komma till andra sidan snabbt samtidigt som det är så mkt man aldrig får sagt. Man kanske är ovänner. Man vet aldrig när livet tar slut. Din sjukdom är fruktansvärd det är så orättvist. Det som trots allt är positivt är allt du hinner säga och skriva till dina barn. Dom kommer alltid bära med dig dina vackra texter.

Varna kramar.

Anonym sa...

❤❤❤

Helen sa...

Tårarna rinner...så fint du skriver till pojkarna...men du (eller ni) har gett dom en värdefull grund att stå på...jag kan inte skriva mer för jag ser inget för tårarna...jag tänker mycket på alla er....kram från Malmö

Anonym sa...

Fina, fina Du!
Dina texter kommer att göra dina pojkar stolta!
Jag kikar på din sida varje dag och det ger mig styrka till att möta vardagen, man vet aldrig vad som står runt nästa hörn!!

Kram Cina i Ö-vik

Carola sa...

Följer dig varje dag känns som jag känner dej!
Tårarna trillar då jag läser vad du skriver till dina barn !
Carpe Diem <3

Anonym sa...

Hej!
Jag tänker så mycket på dig och din fina familj. Ni lever under en fruktansvärd press. Det är så sorgligt att läsa att det kanske inte är så lång tid kvar. Dumma cancer! Din man och dina barn ska vara stolta över dig. Du har kämpat och gjort vad du kan. Du är tapper och modig.
Jag önskar så att du kunde få bli frisk! Att denna tiden bara var en lång och hemsk mardröm. Tyvärr är väl denna mardröm din verklighet.
Jag känner med dig och din familj!Varma kramar, Eva

Anonym sa...

Hej Elisabeth!! Jag följer din blog varje dag och delar dina upp och nergångar! Försöker genom tankarnas kraft ge dig styrka! Din livsglädje får mig att ta vara på det som är viktigt i livet.Att älska och bli älskad.Du är fantastisk och kommer alltid att finnas där för dina barn, även om de inte kan se dig!!Många kramar och massor av styrka från Therese

Anonym sa...

Du underbara människa!

Läser din blogg varje dag och tårarna rinner ofta. Jag berörs så enormt av din styrka att dela med av livet. Ditt sätt att skiva till barnen om barnen!<3
De dina, kommer alltid att veta att du finns vid deras sida! Alltid! Även om man inte är precis här på jorden så kommer du att finnas i deras tankar och minnen!
Ditt sätt att njuta av varje dag är STORT ! Njut av dessa underbara veckor med skolavslutningar, försommar, doften av allt som blommar! Sen kommer det nya veckor och nya saker att se fram emot!

Kramar från Gustafs i Dalarna

Anonym sa...

Elisabeth dina ord säger så mycket! Blir bara så frustrerad lver att denna sjukfom finns Men nu är det så Besökte Själevads kyrkogård ihår för å hälsa p rn saknad vän Det är så vackert där vid havets kant! Tårarna rinner & jag hoppas att det sker ett under för dig å dina lära Du har så mkt mer å tillföra i denna värld! Din Styrka är enorm att du bara orkar dela med dig Du ör Värd alla Styrke Kramar du kan få Skickar en hel hop härifrån Övik

Anonym sa...

Vem blir inte rörd till tårar av dessa vackra fina ord til dina söner...Herregud, vad jag gråter just nu....

Anonym sa...

Elisabeth, du är helt fantastisk! Att kunna skriva så vackert o fint till sina barn i den situation du är i.
Tänker att om det händer mig något så skulle jag vilja att min son fick de orden och det fina innehållet du skrivit till sig. Som mamma skär det rakt in i hjärtat och mina tårar bara rinner.
Jag hoppas av hela mitt hjärta att du får vara med dem ett tag till och att ni tillsammans får ha en fin sommar
Många kramar

Anonym sa...

Fina Elisabeth <3

MMS sa...

Så rinner tårarna längs kinderna igen, livet är orättvist.
Förundras över din styrka i att förmedla dina tankar och känslor via bloggen.

Marlene (Fd Ensamma Mamman) sa...

Dina barn vet åtminstone att de är älskade, det är en styrka i sej och kan trösta väldigt mycket.

Unknown sa...

Elisabeth du är unik så fina ord kram

Anonym sa...

<3 /Cissi, dalkulla

Anonym sa...

Tårarna rinner ner för kinderna när jag läser det du skriver. Livet är inte rättvist. Skulle så gärna dela med mig av mina dagar om man bara kunde. Fast vem vet hur länge ens egna dagar räcker. På frågan om livet är förutbestämt så säger jag, pass. Skickar dig och din familj en stor varm kram. Maria i Svärdsjö

Anonym sa...

Så vackert du skriver och vilken gåva till dina fina pojkar att kunna plocka fram längre fram.
Tänker på dig och skickar styrkekramar
C

Anonym sa...

Du är underbar! Vilka ord och tårar trillat okontrollerat. De trillar för att det är så jäkla orättvist för dig och familjen, de trillar när jag tänker på mina barn och vad jag känner som mamma, de trillar när jag tänker på mig och min egen mamma som nu gick bort för 28 år sedan....många tankar och känslor. Vi har pratat om det förut. Sedan kan jag bara instämma om tiden vi hade i IT bubblan....vilket enda stort kalas det var! Grymt roligt! :-). Sköt om dig ordentlig!!! Kramar i mängder Katrin B

Titti08 sa...

Själevads kyrka är så vacker har passerat den många gånger söderut.
Skickar dig psalmen "Morgon mellan fjällen" i tanken...
Kram Titti-Elisabet-Umeå

Anonym sa...

Oj oj.. gråt gråt och mera gråt... Jo, jag kan sätta mig in i hur otroligt viktig de raderna kommer vara för dina grabbar!!! Har nyss förlorat mamma...
Kändes nästan som det var hon som skrev texten...
Gråter för att du skriver så fint om och till dina killar.. till din man!
Men jag gråter nog mest för att det känns som du mer och mer närmar dig tanken och känslan att knyta ihop säcken här på jorden, packa din väska och haka på dom där vita vingarna...
*klump i magen och mera gråt*
Vilket jobb du lagt ner... för dig men mest för din familj! Bankfix, vita arkivet, födelsedagsbrev till grabbarna, tid för var o en i din närmaste närmaste familj att umgås med bara dig, böcker för att stilla sinnet (?), tips och råd till oss och MASSA MASSA.. OTROOOOLIGT mycket livsglädje till oss tusentals läsare av din blogg!!!
Du är SÅ unik och underbar så jag undrar om du själv ens kan förstå det?!
TACK Elisabeth för att du är den du är och att jag fått ta del av ditt sätt att tänka och vara!

Livet utan dig kommer bli otroligt svårt för dina grabbar... MEN... dom kommer klara sig, för DU har lärt dom hur! ❤ ❤ ❤

En STOR varm kram till dig och mina tummar hålls hårt för dig 24 h om dygnet, 7 dgr i veckan!

Anonym sa...

Hej.
Har följt din blogg sen Sofias änglar. Vilken stark vacker och klok kvinna du är. Din familj ska vara glad att dom har en så kräleksfull klok mamma och fru.Du får inte vara kvar här i jordelivet med dom, men du kommer alltid finnas för dom fast från andra sidan, be dom bara lyssna till sitt hjärta så kommer du att vägleda dom rätt. Du är en ängel redan nu och kommer att vara den bästa vackraste ängel från andra sidan oxå. Jag beundrar din styrka och drivkraft.Jag önskar att du får vara med länge till och njuta av sommaren och dofterna och det vackra som vi har omkring oss men som många missar för att dom rusar fram i livet. Energi styrka och många varma kramar till dig från M.H Skåne

Anonym sa...

Hej Elisabeth!
Så fin kyrka! Du skriver väldigt fint,duktig att få ihop allt:).
Hoppas allt blir BRA I DAG,skickar en tanke,till Dig/er,
kramomenfindag,:)
kicki i Vö

Therese Theorén sa...

Vilka vackra rader! Tårarna rinner. Mycket pga att jag själv är mamma tror jag.

Jag har följt din blogg sen januari och kikar in varje dag. Jag tänker mycket på dig, undrar hur du har det. Jag lider med dig och känner ångest och förtvivlan trots att vi inte känner varandra. Ingen ska behöva stå inför det du gör! Jag bär med mig dig i mitt hjärta, du har berört mig. Jag önskar dig allt gott!

Kramar

Anonym sa...

<3<3<3

Anonym sa...

Hejsan Elisabeth!!!

Åsa heter jag..läser din blogg varje dag och med tårarna rinnande längs kinderna inser jag ännu en gång att livet inte är rättvist...

Jag beundrar dej och din styrka så.... <3

Anonym sa...

Kära Elisabeth!
Du är stark, modig och intelligent!
Jag beundrar det sätt du tacklar situationen på, önskar du kunde få finnas kvar för dina söner, de förtjänar att få behålla sin mamma.
Önskar dig styrka!
Inga-Britt

Anonym sa...

Stor varm kram från mig!

Eva sa...

Hejsan. Jag känner precis som du fast allt ser helt annorlunda ut. Min dotter finns inte med mig här i jordelivet längre och jag oroar mig mycket för hur hon har det nu när jag inte kan skydda henne. Jag vet att hon har det bra bland alla fina änglar men skulle ändå vilja kunna få trösta o krama ibland. Stor varm kram till dig fina Elisabeth.

Anonym sa...

Jag har skrivit det tidigare till dig, men det kan inte sägas för ofta - vilken fantastisk mamma du är för dina barn. Det är den känslan de kommer bära med sig i sina hjärtan alla kommande dagar, även utan att de har dig nära sig. Du kommer med det du gör nu och har gjort tidigare, alltid finnas så nära, nära dina barn ändå. När saknaden blir stor efter dig tror jag att de kommer kunna luta sig i den trygghet du fyllt dem med under åren. Vilken tjej, du är. All respekt och styrka till dig, du ger mig sådan distans till saker och ting samt en stor insikt om vad som är viktigt - egentligen.
Varma kramar från Anna i Helsingborg

Nina sa...

Vad fint du skrivit till dina barn, blir alldeles rörd!!!

Du har gett mig massa insikter om själva livet, vad som är viktigt, Tack, kära vän för det!!! <3

Jag tänker på dig!
Kramar från Nina J

Anonym sa...

Så vackert skrivet Elisabeth,ska tänka på dina fina ord när man gnäller för "en fis på tvären"...mina tårar rinner.Du är värdefull styrkekramar Sophie

Sister Moonshine sa...

Du har skrivit så vackert och samtidigt ledsamt till dina barn. Det är väl den största sorgen för en mor att inte få se sina barn växa upp. Men jag tror att du kommer att finnas vid deras sida ändå, i deras hjärta, för en mamma glömmer man aldrig bort.

Tänk att du visar en bild på "min" kyrka och kommande och slutliga viloplats! Själevad kyrka är speciell och mycket vacker.

Får jag be dig om en tjänst? Även jag funderar på att göra en bok av min blogg. Vilket tryckeri/företag är det du ska anlita? Kan du tänka dig att maila kontaktuppgifterna? Tack snälla.

Kram.

Anonym sa...

Hej!
Jag är inne flera ggr om dagen här. Måste säga att jag tänker faktiskt på er dagligen!
Jag tycker du är världens coolaste mamma !
Massor med styrke kramar till dig och din fina familj <3

Sofia sa...

Gud så vackert! Å sorligt! Men barnen kommer att läsa det många gånger och minnas dig som den fina mamma du är! Önskar min pappa hade skrivit sånt brev! Kramar i massor

Anonym sa...

Tårarna trillar när jag läser dina vackra ord och jag förbannar livets orättvisa. Önskar av hela mitt hjärta att det fanns något som kunde vrida tillbaka klockan och sudda bort din sjukdom. Massor med kramar och styrka till dej och familjen. Tänker ofta på dina föräldrar och hur tufft detta måste vara även för dom. Jag är också ensambarn...Vill gärna förmedla en stor styrkekram till dina fina föräldrar också. Kram Maria

Anonym sa...

Jag finner inga ord, du skriver heeeelt fantastiskt fint. Som vanligt :) går rakt in i hjärtat, din familj kommer vara så tacksamma för allt du gör till / för dem <3 skickar några hälsosamma, stressfria tankar & styrkekramar från "Mases" / Ulrika

Anonym sa...

Tycker du är så klok som skriver till dina barn.....
Min gamla mamma vandrade vidare för något år sen och hade lämnat brev till oss barn. Där stod tankar som jag aldrig förstått att min mamma kunde haft. Det ger mig styrka och kärlek när jag förstår henne o kan ta del av det hon skrev om sina livstankar.....( hon hade iofs svårt att prata om det...)
Du är så otroligt omtänksam och tänkande-fast du förstås måste gå igenom en mycket tuff tid inom dig...
All styrka till dig och din fina familj..

mariab

Anonym sa...

Här är några små tankeväckande filmer:
http://www.4thought.tv/themes/are-you-afraid-of-dying
Kram, Maria

Linnea sa...

FUCK CANCER säger jag bara!

Anneli H sa...

Elisabeth - du skriver så fint, finns ingen som inte kan bli berörd av din historia och dina ord. Du är en riktig kämpe! Jag skickar till dig några ord, ett par dikter som jag skrivit. Den första om kärleken till sin familj. Den andra om min önskan att livet skulle vara lättare, att man skulle slippa drömmar om ett bättre liv och i stället få uppleva det.

Fjuttigt med några ord till dig, men vill bara dela med dig på något sätt till dig som delar hela ditt liv med oss andra. Tusen kramar och massor av kärlek till dig!! Anneli

KÄRLEK

En kärlek så stor, så självklar
där uppoffring inte finns
och trötthet inte känns.

En kärlek så djup, så vid
fylld av tårar och skratt
och ömhet i överflöd.

En kärlek över alla gränser
med tillit och förtroende
som aldrig någonsin tar slut.


UPPFYLLDA DRÖMMAR

Om jag fick önska
skulle allt inte vara som det är,
min önskan det som är fel blir rätt,
att drömmar inte fanns.


Att leva skulle vara lätt,
falskhet och lögner vara svårt
aldrig skulle någon brännas
när glädje är det enda man vet.


Bara lycka skulle kännas,
det låter som en klyscha
men det är vad jag skulle önska
att ingen behövde drömma.

Anonym sa...

❤❤❤

Karro Umeå sa...

Önskar såå att det fanns nåt man kunde göra!!! Du är en kämpe o skickar en massa go kramar till dig, vi är många som följer dig!! Sköt om dig!!!

Anonym sa...

Med rinnande tårar och gåshud läser jag det vackra som du har skrivit till dina pojkar.
Aldrig att de glömmer dig men jag förstår så väl dina tankar.
En frisk människa kan inte att föreställa sig vad du går igenom men det måste finnas oerhört många tankar om framtiden som du givetvis vill dela med din familj.

Jag känner så mycket för dig och din familj.
Kram

Anonym sa...

Vackert!!!!
Underbara DU!
Kramar Maria

mjuka händer sa...

Hej jag har följt din blogg sen "Sofias Änglar" och jag beundrar din styrka och ändå lugn.
Jag har också fått följa en person i hans sista tid i livet i hans cancer sjukdom. Så jag kan känna lite av det som du och din familj går igenom.
Jag kan förstå att du varit omtyckt där du jobbat för du verkar att vara en fantastisk person.

Jag sänder många varma tankar till dej och familjen.
Eva E

Anonym sa...

Elisabeth ser nästan inte vad jag skriver för tårarna rinner ner på mina kinder,jag önskar oxå att jag kunde ge dej så att du fått mer tid för din älskade familj. Och det du skrev till dina pojkar var så gripande, du enastående Mamma.
Jag har aldrig heller sett en så vacker kyrka. Hoppas dina prover var bättre idag. Tänker på dej/er j.mycket. Ha de så gott du kan. Kramizar från Gull i Skåne.

Anonym sa...

Å du fina Elisabeth!!!Har följt din blogg varje dag sen Sofias änglar.Jag tycker att du är en helt fantastisk mamma ock maka.Att du ger barnen så mycket tid ock fina minnen de bär med sej hela livet..Dikten till dina barn var så fin-kom från ditt hjärta.Gråter många krokodiltårar ock vill ge dej många varma kramar ock att du ska må bra ock gå på skolavslutningarna.Skulle vilja ge Dej många styrkekramar ock att du inte e så trött ock värk.Kram från mej som tänker på dej varje dag.//mvh Lena

Anonym sa...

Hej!
Åh vad fint brev du har skrivit till dina barn.
Jag önskar att du kunde få vara frisk.
Kram Veronica i västerås

Anonym sa...

Så vackert skrivet <3 kramar

Anonym sa...

Min varmaste kram till dig <3 <3 <3

Anonym sa...

Så fint Elisabeth. Precis så känner jag för mina barn också. Gissar att alla mammor gör det. Men de flesta mammor behöver inte gå igenom det du och din familj gör nu. Ingen skulle behöva det. Men du är här och nu. Och du gör det så bra. Varje stund du är hos dina barn är värdefull.

Kram Maria E

Lotta Fällback sa...

Underbart att du har skrivit till dina barn, tänk om alla barn kunde få ett så vackert brev. Det är många som går och funderar över om dom är älskade ♥ dina behöver aldrig mera fundera dom har fått det på pränt. Det är kärlek ♥

Kram Lotta F

Unknown sa...

Kära Elisabeth Jag har följt din blogg sen jag såg dig i Sofias Änglar. Du berör mitt hjärta så djupt varje gång jag läser vad du har skrivit, och denna gång var inget undantag kyrkan var verkligen vacker och dina ord till dina fina pojkar fick mina tårar att rinna. Jag säger vad så många andra sagt här redan och det är att om jag kunde trolla dig frisk att få se dina barns uppväxt så skulle jag göra det bums. Jag har förlorat min pappa och det var jobbigt även om han var 74 och saknar honom även om bara 4 år har gått, men en sak jag har lärt mig som du även gör är att ta dagen som den kommer och leva fullt ut för man vet aldrig vad som sker dagen efter. Eftersom det inte finns något jag kan göra för dig förutom en sak och det är att skicka mycket kärlek och värmande kramar samt trygghet MVH Elisabeth A

Anonym sa...

Gråter, DU är verkligen en super mamma, Njut av tiden med varanda <3 A-K

Anonym sa...

❤❤❤

Anonym sa...

Tack för den dikten Så sann- Du ger migstyrka fast jag har inte samma utgångsläge som du. Den får mig att tänka på att älska mina barn ...förbehållslöst. Så lätt att vilja styra ..påverka när jag borde stötta deras val osv..
"Vackra Drömmar styrker själen"

Anonym sa...

hej elisabeth!
Hoppas det gått bra med allt idag:),fotbollen står på i bakgrunden,skrev tidigare idag,men
ger dig nattikram,m v-kudden-jag,det är sköönt,
mångavarmakramartDig,
kicki i Vö (dröm sött:))

Anonym sa...

Hej du är en helt fantastisk människa, vilken styrka du måste ha, hoppas du får njuta av dina barns skolavslutningar och att du får må så bra det går!! Jag har själv två farbröder som gått bort i cancer med bara ett halvår i mellan och det var de två som jag haft mest kontakt med fick följa dem på mycket nära håll under sjukdomen och man tänker på livet på ett annat sett och tar vara på dagarna med sina barn, har tre barn kram från Jessica

Emma sa...

Har läst länge nu men inte kommenterat av någon anledning, nu efter att ha läst texten till dina barn rinner tårarna och jag vet fan inte vad jag ska skriva.. Så fruktansvärd situation och jag blir så förbannad för att livet är så orättvist! Jag är "nybliven" mamma , har en ett Årig son och kan inte föreställa mig dina känslor! Så stark du är, en fantastisk människa , en underbar mamma till underbara barn och en otrolig medmänniska är vad du är! Ta hand om er! <3

Anonym sa...

Gråter varje gång jag läser din blogg. Så fruktansvärt orättvist och onödigt att dina barn ska förlora sin fantastiska mamma alldeles för tidigt. Många stora kramar till dig. Linda

Anonym sa...

Fina Elisabeth,
jag tänker på dig och din familj varje dag och den grymma livsöde som ni går till mötes.
Jag beundrar din styrka hur du förbereder dina barn inför det svåraste i deras liv samtidigt som i dina tankar och hjärta finns det oerhört sorgliga vetskap att inte finnas där när de växer upp.
Min dotter Sabina gick genom det samma som du gör just nu och jag som mormor försöker kompensera förlusten av mamma... fast det kan man inte göra... mamma är mamma.

Skickar styrka, hopp och kärlek till dig och din familj
Kramar om// Sirpa

Anonym sa...

Du är fantastisk Elisabeth! Jag har följt dig och din familj sedan Sofias änglar. Jörgen och dina fina barn har en helt underbar fantastisk och stark fru och mamma. Det du har skrivit till barnen är så otroligt vackert och de kommer aldrig att tvivla på din kärlek till dem. Var rädd om dig! Åh om jag ändå kunde göra dig frisk... Kramar Linda

Anonym sa...

Kära Elisabet! Dom vet och dom känner att du kommer alltid finnas hos dem för alltid.. Bara den som själv varit riktigt ledsen och som misst ngn vet.... att du kommer aldrig försvinna. Du finns alltid där, bara ett andetag bort. Men nu är du här och förhoppningsvis länge till. Du är fantastisk och du har underbara pojkar. Kram

Grodmamman sa...

Vilket vackert brev till dina pojkar!
Livet är så orättvist. Jag förlorade min pappa för snart 8 år i cancer och jag önskar så mycket att han fortfarande var här och fanns i mitt liv. Nu var jag 34 år när han gick bort och inte ett barn.
Kan aldrig sätta mig in i din situation, men jag tycker att du är stark som orkar dela ditt liv med så många andra. Håller tummarna för att du får många fler dagar ihop med din familj.
Kramar

Anonym sa...

Vilket fantastiskt vackert brev till dina barn! Vad glada dom måste vara att ha en mamma som DU! Det är verkligen beundransvärt att du kan ta vara på varje dag på detta sätt, trots smärta och rädsla. Allt det du skriver går verkligen rakt in i hjärtat och får mig att -ännu mer- vara innerligt tacksam för min egen familj. Jag önskar så att det kommer många många fler fina dagar för dig tillsammans med din familj! Många kramar från Dalarna

Unknown sa...

Ljusfolket har jag precis läst och den kan jag rekommendera. Jag går in på din blogg här varje dag och läser. Du är en mycket stark kvinna Elisabeth och din kärlek till din familj känns igenom skärmen.
uttrycket "dom finaste tar gud först" ekar i mitt huvud för döden känns så fel när man som du är mitt i livet. Livet är så oerhört skört och man vet inte när det är dags. Själv så har jag förra året och i år fått två dödsbesked helt oväntat, äldsta sonens bästa och enda vän dog i en bilolycka, på hennes 19-årsdag var vi på hennes begravning istället och i fredags dog en väninna till mig helt plötsligt, hon skulle fylla 47 år i juli.
Massor med styrkekramar till dig och måste bara tillägga att du var så fin och härlig i Sofias änglar. <3 /Helena

Anonym sa...

Otroligt fint skrivet till dina barn. Det är ju så det är att man vill skydda dom från allt ont och finnas alltid men jag tror helt säkert att du präglat dom med din fina livssyn så dom kommer aldrig glömma dej och det du står för.Livet är bara så otroligt orättvist. Hoppas du får några fina dagar nu och kan njuta av dina fina pojkar och skolavslutningar. Kramar i massor Britt-Mari

Anonym sa...

Så otroligt vackert skrivit till dina barn. Tårarna rinner ner på min kind och jag beundrar dig så otroligt mycket. Varma kramar från mig.

Anonym sa...

Älskade vän!!! Gråter med dig o känner mig maktlös! Ta hand om dig. Helene värmland

Anonym sa...

Helt otroligt.....vilken smärta.....men samtidigt vilken glädje man upplever när man vet att man inte kan ta livet för givet. Tack Elisabeth för att du delar med dig. Tack för påminnelsen om att ta vara på allt i livet. Jag är själv i en jobbig situation och hade kunnat vara död idag, men jag överlevde..... Det är HUR vi lever som är det viktigaste och inte när vi dör.

Anonym sa...

Fina Elisabeth,
Åh vad jag önskar att allt vore annorlunda, att livet inte skulle ha sådana prövningar som du, din familj och alltför många andra utsätts för. Den 25 maj (samma dag som min pappa dog i cancer för 3 år sedan) förlorade en annan bloggare - Sophie 27 år kampen mot sin cancer, hon och hennes man hann vara gifta en månad och hon fick inte uppleva deras sons 2-årsdag. Fan, det kan inte vara meningen att det skall vara så här! Sätter in en slant till cancerfonden då och då och hoppas att forskningen går framåt med raketfart.
Håller tummarna att dina värden har blivit bättre!
Hoppas du och killarna fick chokladen med posten härom veckan.
Jag önskar att du får en fin och härlig sommar med Jörgen och era fina killar!
Bamskekram Hanna, G-berg

Mli sa...

Jag önskar att jag kunde göra någonting för att bota dig, det behövs fler människor som dig på den här jorden. Vi har inte råd att mista fler utav din sort Elisabeth! Jag bönar och ber till gud med alla krafter jag har att han samlar ihop fler dagar åt dig här nere. Du förtjänar det verkligen! Blir så varm i hjärtat när jag ser hur mycket du krigar varje dag som går, hur lugn du är på något sätt. Vilken kämpe, vilken styrka och vilket mod!!

Kram från Mli!

Sara 20 år sa...

Du är en stor förebild glöm aldrig det! Dina barn har en drottning till mamma, har läst dom blogg i en timme och har gråtit hela tiden och ser nu att klockan är 02.24 men du berör verkligen. Du gör så man verkligen tar dagen som den kommer, man gnäller för så mycket skit men hälsan är viktigast. Min mamma är rökare och har skickat din blogg till henne och jag hoppas hon inser hur dyrbart livet är. Du är bäst!

/Sara 20 år

Anonym sa...

Fina du.. Tårarna rinner ner för mina kinder.. Så vackert skrivet.. Sitter i soffan bredvid min 3åriga son och känner så väl igen mig i din beskrivning av allt som ett mamma hjärta känner för sina älskade barn. Jag önskar såå att du fick många många år till med dina barn. Att de fick många år till med sin mamma. Det gör ont i hjärtat när jag tänker på vad ni går igenom... Du är verkligen fantastisk på att ta tillvara på varje dag och att ge barnen en stabil grund att stå på i livet.. All kärlek till dig! <3
Angelica i Skåne

Mari sa...

När du skriver till dina barn kan jag inte hålla tårarna tillbaka. Fast en tanke slår mig att de är lyckliga som fått en sån underbar kärleksfull mamma som dig , även om du inte kan vara med hela vägen. Finns många som har föräldrar med hela livet men aldrig får uppleva kärlek, omsorg o respekt. Kram

Anonym sa...

Tack Elisabeth för att du öppnat dig o delat med dig av ditt liv i den här bloggen! Har funnit dig rätt nyligen I DN och hittat hit. Jag satt i vår fritidsbåt som låg för ankar nedanför SöS när jag läste repotaget och jag blev oerhört tagen av din historia, jag ska försöka bära med mig den känslan och göra det till något positivt. Jag är säker på att genom att du delar med dig av ditt livsöde har du bidragit till att många inkl. jag själv kommer försöka ta tillvara på vardagen bättre än vad vi gör och försöka att inte ta så mkt för givet som det är lätt att göra.Vilken förebild du är, som människa, kvinna och mamma! Kram från Södermalm

Unknown sa...

Bästa Bettan. Läser din blogg varje dag, men har inte skrivit förut.Min stora förebild vad det gäller gruppträning med din energi och sprudlande glädje, var du som fick mig att bli pump instruktör. Saknar dig. Kramar Anita

Anonym sa...

Finner inga ord...all kärlek till dig!

Anonym sa...

Underbara Elisabeth,vilket fint brev du skrivit till barnen. Jag är övertygad om att du kommer att bli deras skyddängel genom hela deras liv. Min mamma är min skyddsängel och hon finns hos mig jämt.Varmaste kramen från Solveig i Sundsvall

Johanna sa...

Sitter & gråter åter igen när jag läser din blogg. Vilken fin & underbar text till dina barn. Avskyr att denna värld ska vara så jäkla orättvis. Har sett på sofias änglar & följt din blogg sen dess & kommenterat flera gånger. Du är så stark! Beundrar dig & önskar att du kunde få bli helt frisk. Många kramar från Johanna

emma sa...

finner inga ord för hur ofattbart detta måste vara, när jag läste texten till dina barn. vilken fruktannsvärd smärta. mina ögon är helt tårfyllda. kan aldrig någonsin sätta mig in och förstå hur det måste kännas för dig och alla dina närstående. men du verkar vara en riktigt fighter, så fortsätt med det. kämpa på in i det sista, så är jag säker på att du kommer leva länge till. du är grym. styrkekramar<3

Maria sa...

Känner att jag skulle vilja ge dig en stor kram! Du är en kämpe som dina barn och man kan vara stolt över...

Anonym sa...

Så fint skrivet till barnen. Äkta, enkelt och varmt.
Känner verkligen med dig och din familj.
/Linda

Anonym sa...

hej Elisabeth! idag är första dagen jag läser din blogg och jag har redan läst igenom hela.

jag blir så tagen när jag läser dina ord om din vardag och din kamp. just nu trillar tårarna ner på kinden efter att ha läst din text till dina barn.

jag är mäkta imponerad av hur du och din familj lever trots dessa motgångar och denna kamp, hur ni orkar vara så possitiva. jag minns när min mormor hade livmoderscancer, jag hade inte den styrkan som ni har.

jag vet inte vad jag skall säga dig, för mina ord är som en nål i en höstack. men jag vill ändå säga att jag beundrar dig och din familj så oerhört. jag önskar dig all lycka i den tid du har kvar och fortsatt till din familj. du är en otrolig stjärna som kommer lysa för evigt och stärka många i deras kamper i livet.

många styrkekramar Louise 19 år, Uddevalla