torsdag 28 juni 2012

Jag har inte givit upp!

Ni som tror jag har givit upp har missuppfattat allt. Och jag tror många kanske blandar ihop att ha bröstcancer första gången som i de flesta fall går att bota men när cancern har spritt sig och invaderat hela kroppen så är det inte lika lätt.

Rådet jag har fått från läkarna är att leva så normalt som möjligt samt att jag självklart tänker lite på vad jag stoppar i mig. Inte massa stora köttbitar och när möjlighet finns så äter jag extra blåbär, hallon, sparris eller det som bjuds. Varje morgon tar jag ett glas rödbetsjuice som ska vara bra och renande för levern.

Då det inte finns något som bevisligen kan bota cancer så vågar jag inte prova andra saker. Vem vet om det drar igång det så att det blir ännu värre?

Min mamma famlar självklart efter halmstrån precis som jag gjort tidigare men nu känner jag att jag försöker leva och må så bra som möjligt. Umgås med mina nära och kära. Mamma har varit här med mig hela dagen och hon har fixat med tvätt och lagat lunch som vi åt på altanen.
Nu är det dags för henne att ta tåget upp till Joel i Dalarna. Det känns bra och jag vet att Joel längtar efter mormor. (Då hon har honom så mycket så är hon verkligen mer som en extra mamma än en mormor.)

I morse var jag och Jörgen på vårdcentralen och tog prover sedan vallade han runt mig Gottholmarundan som är närmare 3 km. Jättejobbigt men skönt att ha gjort det och fått lite sol på sig.

Mina vänner har format mitt livs historia. På tusentals sätt har de förvandlat mina begränsningar till härliga privilegier, och gjort det möjligt för mig att vandra lugn och lycklig i skuggan av mina brister.
Helen Keller

65 kommentarer:

Anonym sa...

Du ska göra det som är bra och bäst för dig. Lyssna på det du vill och lev här och nu.
Stora kramen.
Elisabeth.

Anonym sa...

Kraaaaamar till dig! Ac

Anonym sa...

Hej det är väl klart att du inte har gett upp livet.Du kämpar ju på allt va du kan.Och du gör de på ett helt underbart sätt. Ni kämpar på hela familjen.Du är ju inte ensam i kamp.Ha de nu så bra ni kan hela familjen.Och njut så mycket du kan. en stor bamse kram från Lena i Skåne.

Anonym sa...

Du är sååå duktig på att LEVA, beundrar Dig verkligen....men jag måste ändå säga att jag förstår Din mamma (har ju själv varit i precis samma situation) det är verkligen inte lätt vare sig för den som är sjuk eller den som "är bredvid" och inte kan göra NÅGONTING åt denna vidriga sjukdom, Sommarkram från Ulla (U:s mamma)

Anonym sa...

bSå trist att att vara allvarligt sjuk.
Undrara varför du ska undvika kött i stora mängder förtydliga och berätta lite mer vad doktorn sa om kosten.
Kram

Anonym sa...

Det är dom närmaste, som får ta stötarna när humöret tryter.
Tror din mamma förstår det o du förstår uppenbart henne.
Men healing kan inte förvärra, bra för alla människor.
Jag vet en med cancer i hela kroppen, fanns inget hopp.
Healingen stoppade upp den o hon lever vidare eft 10 år.
Jag tror att du får fortsätta länge till, känner det på mig.

Lillemor sa...

Det är som man känner dig när man läser bloggen. Du bjuder så mycket på dig själv. Vi har så mycket att lära av dig underbara Elisabeth. Jättekramar till dig .

Fru Söderlund sa...

Jag förstår hur du känner när du blir överöst av goda råd. Ändå kan jag inte hålla mig. Du får sluta läsa nu om du vill..

Jag vet ju egentligen ingenting om vad ni har diskuterat för typ av smärtlindring. Jag bara antar att du får Dolcontin eftersom du får Morfin vid behov.

Har ni pratat om intratekal smärtpump eller Metadon? Båda alternativen är bra smärtlindring UTAN hysterisk klåda. Man blir heller inte lika trött som man kan bli av Dolcontin och Morfin.

Kram!

Alexandra sa...

Jag förlorade min pappa i cancer som spred sig till levern förra året. Han fick såå många telefonsamtal och mail om det ena och det andra som skulle hjälpa, men det var jobbigt för honom, han visste att det gick mot slutet och ville njuta av livet så gott det gick, jag kunde ibland känna att men vad har vi att förlora på att prova? Men det var ju min pappas val och då fick man respektera det. Du är den enda som kan känna vad som är rätt för dig. Jag hejar på dig, och hoppas innerligt att du ska ha så lång tid kvar som möjligt. Blir så berörd av att läsa din blogg och allt du har förberett till dina barn, du är en fantastisk mamma som alltid kommer spela en stor roll i ditt liv! Häromdagen satt jag och min tvååriga son (som egentligen inte minns sin morfar) och tittade på bilder på min pappa och då sa min son titta morfar, morfar bor i himlen. Jag är så tacksam för att jag har så många härliga minnen och inte minst bilder och filmer som jag ser på så ofta jag bara kan! Min pappa är absolut inte bortglömd, men dock djupt saknad. Stor kram till dig Elisabeth

Anonym sa...

Har suttit och läst en massa kommentarer nu. Ibland undrar jag om du inte blir trött på alla kommentarer med frågor, tips och råd från bloggläsare som vill hjälpa.
Alla vill hjälpa, stötta och hitta lösningar. Detta är ju jättebra i och för sig.

Jag tänker på när jag själv mår dåligt. Då vill jag bara få prata av mig. Jag vill då inte ha några goda råd eller lösningar utan jag vill bara att den jag pratar med ska lyssna och bekräfta att den har hört vad jag har sagt.

Så från och med nu tänker jag "lyssna" till det du skriver och bara finnas här och försöka möta dig där du är.

Elisabeth, du är inte en människa som ger upp. Det har du visat flera gånger om. Att du vill leva, det vet alla.
Du visar på alla sätt att du vill leva ditt liv fullt ut. Fortsätt så, varje dag, varje timme och varje minut. Om det sedan innebär, att du behöver vila så är det också ett sätt att leva. Lyssna till din kropp. Du känner dig själv allra bäst.

Styrkekramar skickas. Lotta

Karin sa...

Vet att du inte vill ha fler tips och råd men måste ända skriva detta... Handlar kolhydrater/socker och cancer.

http://svtplay.se/v/2773069/vetenskapens_varld/ig_nobel

Fatima sa...

Sänder massa värme kärlek och styrka Kram

Anonym sa...

Håller med Lotta här ovanför fullt och fast.
Man behöver ett ställe där man kan häva av sig tyngderna, och bara få bekräftelse på att någon lyssnar. Och förstår utan att ge råd, även om de är kloka, välmenta och säkert väldigt bra. För ibland kommer man till en punkt där man bara inte orkar ta till sig mer. Iaf för stunden.
Styrkekramar

Anonym sa...

Följer dig varje dag. Är själv 3- barns mamma. Njut av ditt och familjens liv för det är ni bäst på. Många beundrandsvärda kramar till dig som jag inte ens känner men känner för.
Carpe Diem!
Anna Jönsson, Karlstad

Anonym sa...

Härligt att höra att du inte gett upp, tyckte mig ana en lätt uppgivenhet mellan raderna vilket såklart är fullt förståligt men det gläder mig att höra att kämpen är kvar. Mysigt att få bli ompysslad av mamma och vad bra att Joel har en så fin kontakt med sin mormor och att hon finns där lite som en extramamma för honom, det låter som han är i trygga händer!! Kämpa på även om det känns hopplöst, njut av de dina och den tid du har kvar!!

Stor kram

Anonym sa...

Många av oss tänker väldigt olika
har jag märkt. Om jag själv skulle
få veta att jag hade en obotlig
cancer, så skulle jag tacksamt ta
emot alla råd om behandling.
Naturläkemedel tror jag inte på,
däremot andra läkemedel och behandlingar, och varför inte prova, när man inget har att förlora? Men du gör ju självklart
det du tycker känns bäst. Kramar.

Anonym sa...

Vad fina ni är!

Anonym sa...

❤❤❤

Anonym sa...

Hej Elisabeth ! Umgås med dina nära & kära. Sätt tvärdrag i huset så försvinnet dammet. Vilken underbar Mamma du har.
Kramiz frän Gull i Skåne.

Sister Moonshine sa...

Det finns ingen som kan förstå fullt ut vad du upplever och bara du kan veta vad som är det bästa för dig och din kropp och familj. Allt stöd och kärlek från en olyckssyster.

Kram

sYsterySter sa...

Vill du diska, gör det. Vill du städa, gör det. Vill du vila, gör det. Gör det du känner för, och det Du vill/kan/orkar. Det måste du unna dig själv just nu. Tänk inte så mkt på hur det SKA va, eller BRUKADE va, eller BORDE va. Jag tror du har en underbar familj som ställer upp för dig till 100%. Carpe Diem
Rätta mig om jag har fel... Kram

Anonym sa...

Hej Elisabeth!
För mig är "bästa"(nästan)botemedlet,SKRIVA!Och nån som lyssnar,och ömkar mig lite,ha.Jag kan ju absolut inte,sätta mig IN I DIN SITUATION,kanske är det så?Bara jag tycker,det låter outhärdligt,hemskt mm.ATT VA ANHÖRIG,VET JAG! HEMSKT oxå,min man
ska på koll,i juli-om cancern ånnu är borta?Vilka fruktansvärda 2 år,det varit,hitills,bara sitta hemma u jul.Kunde ejhälsapå pga svår infkt.Han tappade talet....
Det är svårt f alla!
Ta nu o njut av allt du vill o kan!
Det finns inget som heter GE UPP!
mångavarmagoakramar,
kicki Vö (m make)

Anonym sa...

Ja men nu har du uppenbarligen inte obotlig cancer och då är du helt fel person att tala om hur du skulle göra! Många här fattar inte att det är en förmån att få ta del av Elisabeths liv genom bloggen, lite mer ödmjukhet skulle inte göra något! /Malva

Anonym sa...

Helt galet vilken fighter du är! Du är verkligen en inspirationskälla i mitt liv! Vad har jag att gnälla om. Ta hand om dig och kör på med allt som ger energi och inte tar, precis som du alltid verkar göra.

Kram Tina

Gunilla sa...

Till Malva, Det var en mycket konstig kommentar av dig. Jag har
stor erfarenhet av cancersjukdomar,
då jag arbetar inom sjukvården.
Jag tror att alla som följer den
här bloggen tycker om den, och alla
har väl rätt att ha sina åsikter.

Anonym sa...

Vad somliga håller på....bloggen är Bettans och vi ska respektera Bettans tankar och känslor och inte sitta som "besserwissrar" och tycka så mycket. Vi ska inte tala om vad som borde provas och göras utan enbart vara tacksamma för förmånen att få dela denna blogg med Bettan.
Respekt ska gälla i allas våra kommentarer, tack.
Kram till er alla

Anonym sa...

Jadu Bettan, jag tycker bara att du är helt fantastisk!! Du är en stor förebild för mig. Well, tamejsjutton om jag inte har dig som idol!! Faktiskt!! Ärligt!!

Hoppas vi nu får uppleva en bättre och riktigt lång lång lång underbar sommar framöver!!

Kramar Kerstin 2

Anonym sa...

Det är ju enbart snälla och mycket
omtänksamma kommentarer här, så jag
förstår inte alls vad du som är
anonym (Malva?) retar upp dig på??

Anonym sa...

En STOR kram till dig Elisabeth <3
Kram Marianne

Elma sa...

Det är just det som läkarna sa till dig som min pappa gjorde. Bara att det var mera krävande. Inget kött, inga djurprodukter, inget stekt bara kokt och bakat, bara vegetabiliska fetten(kan inte räkna upp allt just nu) och allt det för att avgifta kroppen. Det hjälpte förmodligen många, men inte alla vet om det eller kanske dom tror inte på det. Läkarna säger minska lite med det, vilket inte hjälper alls. Och som sist inte alla orkar nästan att bara äta kokta eller färska grönsaker under flera år och te av det här, sen te av det där vilket inte behöver smaka gott alls. Men man kan hitta på internet info om alla läkare som stödjer det. Man kan surfa om det och se. Jag vet att det tillsammans med ett par saker till lede till att han blev frisk förklarad, nästan utan cellgifter -och strålning och med fortsatt rökning. "Du är vad du äter" låter vettigt då också.

Anonym sa...

Kom att tänka på det gamla ordspråket-tron verkar allt utom över diket för där verkar hoppet!!!
Så är det alla har vi vårt sätt att tro och tänka, det som är bra för mig är dåligt för någon annan!!
Jag hoppas innerligt att du Elisabeth har kvar ditt hopp och din tro på vad som är rätt .....för det finns ju hur många åsikter som helst om hur vi ska leva .... men ett som jag tror de flesta håller med om det är förmågan att tänka på det positiva och den har du ju med råge Elisabeth......

Anonym sa...

Heja Malva säger jag!

Anonym sa...

Det finns inga ord att säga, mera än att du är bäst.
Många tankar och kramar till dig.

Alexandra sa...

Hej Elisabeth! Det skär i mitt hjärta när jag läser dina inlägg. Vi är så många som skulle göra vad som helst för dig, så du skulle få leva vidare precis som alla andra mammor...
För snart 10 år sen, när jag var i 10 års åldern, fick min pappa cancer, så jag vet hur det tär på både den sjuke och hela familjen. Vardagen ändras och det dumma svarta molnet kommer över hemmet. Min pappa klarade sig och är idag frisk, vilket jag är väldigt tacksam för. Vi är många som kämpar mot cancer, så många som kämpar med dig på alla vis! Jag hoppas med både kropp och själ att du får uppleva dina barn födelsedagar och att du hinner få vara med om mer än vad du förväntat dig!

Du är en så fin människa!
Du finns i mina tankar varje dag..
Kram Alexandra

Anonym sa...

Så bra skriver Lotta! Hälsningar från Enskede

Anonym sa...

Min idol och förebild också! Du är en underbar tjej som lärt mig att ta vara på livet. Lev i nuet, det är det enda vi alla vet att vi har!Önskar dig en solig sommar tillsammans med familjen. kram Åsa

Anonym sa...

Helt rätt! Ta vara på livet!
Beundrar dig för din styrka.
Hoppas du får en härlig sommar<1

Bamsekramizzz från
Marie i Västerås

Anonym sa...

Vad fina ni är!!! Hoppas du får en skön fredag! Kram Katrin B götet.

Anonym sa...

Hej du är helt grym får vardagsproblem att vara banala , hoppas du får värdefull tid i sommar . Christina

Anonym sa...

Hej Elisabeth!
Hoppas du får en LUGN,och fin helg!
UTAN SMÅRTOR,och du kan träffa dina vänner mm.Ta vara på Solen,Värmen-hoppas ju att helgen bjuder på det:)Ge din fam en extra kram fr oss,
mångaomtänksammakramar,
kicki i Vö (m make)

Anonym sa...

Klart att vi inte tror att du givit upp! Hur skulle de gå till med all din energi och din kärlek till din fina familj! Kämpa på och undra inte om du gör rätt eller fel, självklart är det så att du gör det bästa för dig. Kram och hoppas du får en härlig sommar!!
/ Ulrica

Kajsa Bergman Fällén sa...

Huu... under mina sista månader/år/veckor/dagar eller vad det nu kan vara tänker jag vägra underkasta mig hokuspokuskurer och knäppa dieter. Min mamma höll på med sånt och det hjälpte inte mycket. Själv lever jag på ungefär som vanligt. Jag äter det jag är sugen på och det som är gott. Jag har ett råd jag följer, det är att se till att få i mig mycket proteiner så jag inte tappar muskelmassa. Mitt liv ska i alla fall levas gott tills det är slut, så bra det nu kan bli. Kram Elisabeth!

Anonym sa...

Fina Elisabeth!
Härlig bild på dig och Jörgen! Önskar er en solig och fin helg, och en bra nästa vecka med bemärkelsedagar och allt. Tänker på dig och din familj i massor och önskar er fina sommardagar tillsammans.

Och gällande din hälsa så gör du det som du tror på och känns bäst för dig.

Största kramen från mig.
/Hanna G-berg

Anonym sa...

Hoppas du får en fin fredag.
Och rådet att öppna korsdrag för att städa: det tycker jag var jättebra!

Kram Madde-Umeå

Lotta Siwers sa...

Faan vad Du ar duktig! Vilken kvinna och vilken kampe! Jag blir mer och mer imponerad av Dig. Du kommer att overraska alla och jag ar overtygad om att Din attityd ger Dig mer tid. Lotta

jessica sa...

Jag vill bara säga att du ska veta , du kämpar ju varje dag och är mån om din familj . Ta vara på varandra och vila och njut av en dag i taget . Glad sommar till dig och din familj och givet vis en stor värmande kram

Anonym sa...

Styrkekramar i massor! <3 <3 <3
/Belinda Hammar

Anonym sa...

Gör du det du har energi till. Fast jag förstår att det kan vara frustrerande och att det kliar i fingrarna när disken/tvätten växer. Ibland kanske de där vardagliga sakerna kan vara bra att göra också för att känna att man lever så normalt som möjligt. Men som sagt... välj det du har energi till.
Jag tror inte alls att du har gett upp, du är helt enkelt inte den personen som gör det. Tvärtom... jag tror inte det är många med dina värden som skulle vara så aktiva som du är.
Den dagen du stiger upp på den "andra stranden" så är jag övertygad om att du kommer skaka vattnet ur håret och sätta fart på alla som ligger och slöar i solen där. Full av energi. ;o)
Jag kan förstå din mamma, men samtidigt måste man förstå när man ska backa. Just nu är det du som sätter upp spelreglerna, det är ditt liv, och de andra får helt enkelt finna sig i att följa dom. Du gör det du tror är bäst för dig och din familj och som anhörig så skulle jag aldrig vilja att en nära skulle gå bort med känslan av att andra styrt ens sista tid (och jag skulle inte heller själv vilja gå bort med den känslan).
Du har klargjort tydligt att du vill leva på så normalt som möjligt utan att testa den ena metoden efter den andra... då får vi acceptera det. Punkt.
Hur du än känner dig... liten, stark, stor, svag, rädd, modig... ja hur du än känner dig, Elisabeth... så är du den vackraste, underbaraste människa jag vet. //tvåbarnsmamman

Susanne sa...

Hoppas du får en så bra helg som möjligt (under omständigheterna)!

Små virvlar i systemet... sa...

Elisabeth.... Du är utan tvekan den absolut mest fantastiska person som någonsin har korsat min väg genom livet! Om Du bara visste hur mycket Du har hjälpt mig att ändra mina tankebanor! Det är så otroligt sorgligt att Du mår sämre. Jag kan inte med ord beskriva hur ledsen jag är. Jag beundrar Dig. På riktigt.
/Camilla

Anonym sa...

Juat börjat läsa din blogg ...skicka så mpnga kramar till dig & din familj tillsamans är ni starka tror på er / dig <3

Anonym sa...

Elisabeth! Vilken fantastisk person, mamma och vän du är! Du har givit mig så många tankeställningar kring mitt eget liv och till mitt föräldraskap. Du är en otrolig inspirationskälla, och att få ha ynnesten att följa din blogg har väckt mig. Fått mig att börja värna om mitt liv, fundera mycket hur jag vill leva det och att försöka vara den bästa mamman jag kan för mina barn. Så som du verkar göra, trots allt helvete du går igenom i och med din sjukdom.
Kämpa på ! Jag tänker på dig varje dag.

Anonym sa...

Jag har aldrig uppfattat att du har gett upp... Att förbereda för det värsta är inte det samma som att ge upp, absolut inte. Hoppas innerligt att du får en bra sommar med alla dina killar, kram

Elma sa...

Det här är det sista jag hör av mig. Inte tänker jag skapa diskussion av detta. Men att tro på vård och kalla hokuspokus resten som Kajsa här gjorde är löjligt för min del. Att ha ett val är allas rättighet, men man ska inte låta förnedrande och så övertygande när man inte har provat och kanske inte har nån alls erfarenhet av detta, så att man kanske påverkar andra som nu eller i framtiden kommer att ha detta "hokuspokus" i minnet och välja vård istället.
Om man läser på internet kan man hitta att när man får cytostatika och strålning väljer man mellan pest och kolera. Vad det gäller är det långt att skriva om så alla får forska lite själva, men för dom som inte vet, en av dessa saker är även cancerframkallande och den andra dödar friska celler. Och till slut kan man kolla statistiken, fråga sin läkare om den och vad den visar, och hur många blir botade av just cytostatika. Efter det ska man uppfatta att hokuspokus låter inte alls löjligt. Att det här är även löjligare.

http://cancerfighter.wordpress.com/2008/10/01/chemotherapy-statistics/

http://www.perfecthealth101.net/cancerbehandling.htm

MVH Elma

Anonym sa...

Vill bara säga godnatt! Hoppas du får sova gott o att du får en fin dag imorgon. Ibland är det skönt att få prata av sig med någon utomstående. Har inte skrivit det innan men Jag är kurator o är van att möta människor i kris. Om du vill ha mailkontakt så finns jag här. Bara att säga till. Styrkekram till dig! Lotta

Anonym sa...

Det är intressant Elma. Förstår dina tankebanor. Att försöka påverka cellerna genom en så god miljö som möjligt låter klokt. Det kan göras på många sätt. Och utan att veta nått så tror jag mig ändå fatta att di Elisabeth har gjort det genom leva med så mkt positivt i ditt liv. Tankens kraft. Vi har så himla mkt bra inom oss vi människor. Jag kan för mitt liv inte fatta varför sjukvården måste vara så grå och stelbent. Vem vill vara på ett sjh. Ingen för det är så jävla sterilt, grått, trist, osv. Varför inte ha själavårdare på sjukhus och glädje och sång. Så as mkt bättre det skulle bli.
Med värme och kärlek

Anonym sa...

Skönt att du inte givit upp och det är härligt att höra hur du bryr dig om familjen ha en fortsatt fin sommar för det får du kramar Siv Lenne

Anonym sa...

Klart du inte gett upp! Jag förstår precis hur du känner. Jag blir såå stressad bara jag tänker på allt man kan prova! Hur ska man veta vad man ska välja? Och är det värt det? Jag litar min doktor ist. Njut av livet Elisabeth! Och jag tror precis som så många andra att du har lång tid kvar här. Jag tycker du har gjort så fina minnen till dina barn. Men det är ju fruktansvärt att behöva göra det! När började du med det? Jag har spridd bröstcancer till bland annat levern sedan 1 år minst. För mig känns det jätte hemskt att börja fixa sånt där men samtidigt vill jag ju inte missa det! Det måste ju ge ett slags lugn att ha gjort det? Hoppas du får en fin helg. Tänker ofta på dig som så många andra! Om du kunde bli frisk med kärlek så skulle du vara frisk och kry som en stjärna! Kram Therese blogg.amelia.se/therese

Malva sa...

Nej jag tycker verkligen inte att detta är ett forum för alla att lämna sin åsikt på. Tycker att det är oerhört respektlöst att på ett inlägg som handlar just om att E säger att hon inte vill lägga någon energi på olika kurer etc, att då ändå komma med "tips" och "råd". Som E säger, många förstår inte skillnaden mellan bröstcancer o spridd bröstcancer.
/malva

Anonym sa...

Jag blir sååå irriterad där folk ger dig Elisabeth en massa råd??? Tänk Er för hon har dom bästa läkarna som ger henne dom behandlingar o stöd hon m.fam behöver. VISA RESPEKT MOT ELISABETH O HENNES FAM! (Jag sitter själv "i en bil i nedförsbacke utan bromsar" o blir irriterad på ALLA G-LA RÅD när mina läk säger tyvärr jag kan inte trolla!) Kämpa vidare! Ibland en sekund i taget,,,
Varma Hälsningar Till Dig o Din Fam!

Kajsa Bergman Fällén sa...

Elma. Vet du det står mig nog fritt att tycka att det är värsta hokuspokusen. Det får man tycka. Precis som man får tycka att det är jättebra. Det stör mig inte det minsta. Men jag tycker att det är hokuspokus och jag tror inte ett dugg på det. Om du sen tycker att det verkar bra så kör på! Jag har inga synpunkter om det, men jag tror inte på det och tycker absolut att det hokuspokus. Särskilt när man får det uppkört i ansiktet att guuuuuu du borde pröva att äta mer gurkmeja och liknande.

Sen har du uppenbarligen inte fattat att varken jag eller Elisabeth har nån chans att bli botade. Jag har liksom Elisabeth en obotlig cancer, men tack vare cyto och strålning lever jag fortfarande. Tror inte jag gjort det om jag bara yogat, rökt braj, käkat gurkmeja och druckit grönt te hela dagarna.

Under de nästan tre år jag varit sjuk har jag "forskat lite för mig själv" så jo tack, jag är rätt välinformerad.

Hokus pokus på dej :-)

Elma sa...

Kajsa min pappa lever det är därför jag säger så. Han vägrade att gå igenom det som ni går så efter en kur slutade han och fortsatte med avgiftning av kroppen. Hans lungcancer kunde inte opereras heller för att den låg på fel plats, spred sig till hjärtans aorta. Men det är inte bara det han hade, han fick även diagnos emfysem. Nu efter 8 år är han frisk förklarad och läkare, han fattar ingenting, men han bara ser/hittar inget kvar. Och eftersom du är så otrevlig ska jag svara på samma sätt, du käkar proteiner som gör att du mår värre och din kropp kan inte hitta dom dåliga celler, för att proteiner samlas runt celler och då blir det svårare för kroppen att känna igen dom och tabort dom, men muskelmassa får du ja. Om du verkligen vill ha den och behöver den. Sen tar du cytostatika och strålbehandling vilka är cancerframkallande och sen när man får "återfall" säger man bara "åh, varför jag". Du kan fortsätta vara otrevlig men det kommer inte att hjälpa dig på något sätt. Och ja, det där att man får tycka och tycka och tycka, såhär tycker jag om allt detta och om din inställning. Och man får väll säga vad man tycker och vara elak också med?

Anonym sa...

Men hjälp!!
Att det finns folk till allt det vi vi ju. Men att vara otrevlig på denna blogg gör mig rent ut sagt f------ad. Ge Er nu har Ni inte något vettigare att skriva så låt bli. Elisabeths barn ska inte behöva läsa denna idioti.Med detta sagt skickar jag styrkekramar till hela Elisabeths familj/ IM i Örebro

Anonym sa...

Jag blir mycket förvånad när jag
märker att en del här har börjat
hoppa på andra som kommenterar här.
Det finns människor här som engagerar sig så starkt att dom vill ge råd, och flera av dessa
har även beskrivit hur deras
anhöriga har blivit friska. Varför
nonchalera dom?! Ingen av oss vet
om Elisabeth har dom bästa läkarna
eller om hon får den effektivast
möjliga behandlingen. Vi vet bara
att det är en mycket svårbehandlad
sjukdom. Dom som ger råd, försöker
ju bara inge hopp, och vad är det
för fel i det? Är det bättre att få
höra att man ska ta till vara sina
sista dagar i livet? Det förstår
säkert Elisabeth själv. Och att barnen säkert kommer att klara sig
mycket bra i livet utan sin mamma.
Vilken tröst är det?

Anonym sa...

Hoppas du mår ok blir orollig när du inte skrivit på några dagar<3