onsdag 13 juni 2012

Niornas bal

Först klarar vi av alla sjukdomsuppdateringar. Jag tog prover igår vilka visade att jag kunde få min behandling idag. MEN, en lägre dos än tidigare så jag förhoppningsvis grejjar att få nästa dos dagen innan midsommar. Mina leverprover fortsätter bli sämre... hur fort kan det gå?

Jag träffade även läkaren på ASIH (de har bytt namn nu igen från SAH till ASIH). Vi gick igenom mina kramper som jag får i händerna och jag ska fortsätta vara observant på när det händer. Antagligen finns det ingen direkt förklaring. Det är när jag gör "pilliga" saker. Som att plocka upp chips, försöka skära min mat, borsta tänderna, skala potatis, röra i grytorna och att torka sig när man går på toaletten...

När vi ändå pratar toalettbesök så börjar jag känna att det blir viktigare och viktigare att jag promenerar en sväng varje dag. Annars stannar tarmarna tvärt och då kan det bli blödningar och otrevligheter. Movicol varje dag och lite katrinplommon och mycket vatten. Det är bara så svårt att komma ut och få TID att komma ut. Mina vader är som betongklumpar så det är jobbigt och gör ont att gå.

Jag fick även taktil massage igår på ASIH innan jag gick till Joels kurator på habiliteringen. Skola är klart för hösten men tyvärr har det inte löst sig riktigt med att han får ta med sig sin resurs. Vi försöker verkligen påverka detta då Joel kommer behöva en trygg punkt som följer med till skolan. Det kommer bli en tuff höst för Joel utan sin älskade mamma.

Nu till roligare saker. NIORNAS BAL!. Det var mitt första delmål att få se Adam och Maja uppklädda tillsammans!
 Några kompisar träffades här innan och fixade i ordning sig det sista inför balen;
 Det var´ju fest så då måste ju lillebror haka på också=)

 Adam vann nomineringen ÅRETS SPORTFÅNE;
Maja och Adam blev utsedda till ÅRETS KÄRLEK;

Gänget som åkte härifrån;
De gjorde entre från en Ambulans;

MAJA och ADAM


I morgon är det skolavslutning! På förmiddagen ska vi med Isac som slutar i sin klass och Brunn skola för att i höst börja i idrottsprofil på Kvarnbergsskolan. Sedan blir det lunch med familjen och kusinerna hoppas vi på Ingarö Golfklubb. På eftermiddagen är det avslutning för Adam och betygsutdelning.
Jag vet inte om jag eller Adam är mest nyfiken på betygen=)?  Nu spelar det inte så jätte stor roll då Adam redan är handplockad till Djurgårdens Elithockeygymnasium och kommer gå på Vittra på söder. Ända kravet för honom där är att han är godkänd i alla ämnen.

Återigen vill jag skicka ett tack till er som skickad blommor i helgen. De förgyllde min tillvaro när jag låg själv på soffan och Jörgen var i Köpenhamn och sedan den underbara kvinnan "Cilla" som återigen har skickat gåvor som passar mitt i prick. Jag försöker verkligen ta in alla fina, varma och härliga kommentarer som jag får av er läsare och försöker pränta in i mitt huvud att jag faktiskt har gjort en förändring och att jag påverkat folk till det bättre. 

Jag försöker intala mig själv;
Döden är inte slutet och det finns en mening med det mesta som sker i våra liv.

65 kommentarer:

Anonym sa...

Så fina bilder på Adam och hans flickvän! Bal är stort och de är så fina i sina fina kläder. Jag tvekar inte att Adam har jättefina betyg. :) Håller tummen för att Joel får ta med sig sin resurs!! varför skulle inte det vara OK? De bör väl se till barnens bästa...

Stor kram till digoch att du får fortsätta må länge till! Kämpa på!

kram/Vera

Anonym sa...

Goa Elisabeth! Vilka vackra bilder och vilka minnen de väcker. Ni verkar ha fått kanonväder lagom till balen. Dagens "toa"tips. Kiwi är kanon när magen bär sig illa åt;) Två kiwi om dagen är bra för magen.....hi hi. Nej, allvarligt talat, jag vet hur det är med en mage som är stopp titt som tätt. Mår inte magen bra mår inte resten av en bra heller. Ha nu några härliga avslutningsdagar till! Kram Kicki

Busmamman sa...

Fina fina Elisabeth - TACK! <3
/Nadja

Anonym sa...

Hej Elisabeth!
Vad fina ungdomar!Du ser du klarar av det:)Säkert den ordnar sih för lillkillen oxå! Och Du jag har kramper ev kortisonet,eller med?Ring 1177,där har dom de bästa recept "mot magen"det skall kokas osv,värt prova.Vad bra du får dina cellgifter, en början.Viktigt att du tar dig Tid,att gå ut,klart det vet du ju:)Ja mycket väl vill man ju dig,tänker på dig,samt din fam.Tappa inte hoppet!!
mångavarmakramar,
kicki Vö

Titti08 sa...

Vilket vackert par årets kärlek.
Hoppas morgondagen blir en fin dag.
Många kramar från Titti-Elisabet-Umeå

Fröken Hulda sa...

Fantastiskt vackra ungdomar och din Adam... förstår att du är stolt. Känns som min dotter nyligen tog studenten fast det redan gått tre år. Vart försvinner tiden?

Döden ÄR inte slutet... så sant. Jag har fått bevis för det flera gånger. Jag har mina skyddsänglar och de ser och känner av när jag behöver dem. Dina barn kommer aldrig vara ensamma. Det är min övertygelse ♥

Anonym sa...

Du har förändrat andras liv. Sätt att tänka. Att vara närvarande. Att vara tacksam.

Jag har gått igenom en stor kris i mitt liv då jag blivit sviken av den jag älskat mest. Du har fått mig att lyfta blicken. Se det som är viktigt. Uppskatta livet precis som det är. Acceptera och älska mitt liv.

Du är en fantastisk människa och framförallt lyser din kärlek till dina barn så oerhört starkt.

All kärlek till dig och din familj

Sofia sa...

Det är så sant som det är sagt! Det finns en mening med allt! Gud läskigt det känns när du sägercatt du inte kommer vara med i höst, hoppas du får det! Gud vilka fina barn du har, helt fantastiska! Hoppas du får må bättre och att dina värden blir bättre!

Massor av kramar!

Anonym sa...

Oj oj vilket vackert par de är Adam och Maja! Skönt att du fick i alla fall halv kur med cellgiftet. Ses i morgon:) KRAM Annika

Anonym sa...

Oj oj vilket vackert par de är Adam och Maja! Skönt att du fick i alla fall halv kur med cellgiftet. Ses i morgon:) KRAM Annika

Anonym sa...

Vad fina de är!
Skönt att du får din behandling
Hoppas du får fina dagar med dina kära <3

Kram Lisa

Anonym sa...

http://www.youtube.com/watch?v=j8VdehTuZfw , jag har följt din blogg länge och tänkte på dig då jag hörde denna låt.

Anonym sa...

Goding.❤❤❤

Anonym sa...

Klart du finns med oss till hösten!!!
❤❤❤

Anonym sa...

Hej Elisabeth!!! Du har berört mig i djupet! Jag skav bära dina visa ord i mitt hjärta och försöka vara bättre mamma, mer närvarande och nöjd med det viktiga här i livet. Det gör så ont att inte kunna hjälpa dig!!!!!! Livet är fan också för orättvist!!!! Jag önskar dig fina sommardagar med din fantastisk familj!!!! Massa kramar och kärlek! Kram Lotta

Martina sa...

Hej Elisabeth,tack för att du delar med dig av din tillvaro,jag har följt din blogg länge med stor behållning,har jobbat många år inom sjukvården(sjuksköterska,barnmorska,läkare)
Läste om dina kramper i händerna och kom att tänka på något som heter "flapping tremor" som förekommer vid leversjukdom.Hör med din doktor om det kan stämma
Bästa hälsningar
Martina

Hanna sa...

Du är en stark person! Helt overkligt vad du behöver gå igenom. Världen behöver modiga och bra personer som dig! <3

novanoelsmamma sa...

Starka du! <3 Härligt att du får din behandling nu och att proverna såg bra ut. Hoppas du får njuta så länge som möjligt av sommaren nu.
Kramar kramar

Stevens mamma sa...

Hej vännen! Roligt att höra av dig igår! Vackra bilder på vackra pojkar, saknar dock bilden på dina snittar;)! Stor kram till alla fina pojkar och en ännu större till stolta mamman!! Kramkram

Johanna sa...

Oj vilket vackert par :-) Snygg son och vacker flickvän!!!!

Tack för att du fortsätter uppdatera och berätta för oss

KRAMKRAM

Anonym sa...

Vet du Elisabeth-du har rätt, allt har en mening och detta liv är inte slutet!!!
Jag är inte troende i vanlig bemärkelse men jag är övertygad om att vårt liv har en mening och att detta är inte slutet.... Så har jag tänkt sen jag var liten men efter att både mamma o moster lämnade livet för drygt ett år sen ( bara 5 dagar emellan deras "resa") så är jag ännu mer övertygad. De brev som mamma lämnade till oss barn gjorde mig ännu säkrare .....
Så fina de var på avslutningen, måste kännas skönt att få njuta av se Adam ta ett första steg in i vuxenvärlden.
Hoppas solen lyser på er i morgon och att allt blir bäst! Styrkekram maraiab

Anonym sa...

Vilka ljuvliga bilder! Hoppas Adam får behålla sin vackra flickvän länge, länge! Och sin underbara mamma!
h. Inga-Britt

Anonym sa...

Elisabeth,

Såna kramper har jag också. Jag är behandlad för cancer och får idag Fragminsprutor och vattendrivande (Lasix Retard) och det är förmodligen de vattendrivande som gör att min kalciumhalt sjunker och jag får dessa kramper lite överallt faktiskt. Går på kontroller varje halvår och mina levervärden är perfekta, däremot har jag kalciumbrist. Jag tar kalciumtabletter och försöker dricka mjölk och äta mer ost och då försvinner faktiskt kramperna. Så drick mjölk och ät ost så går det över tror jag.

Kram o sköt om dig!
Ada

Eva T sa...

Hej Elisabeth

Önskar dig massa av ork och att behandlingen kan ge dig mer tid och kvalitet. Att du och familjen kan få en underbar sommar.
Att du ska slippa att ha ont.
Och givetvis att mirakel sker så att höstterminen börjar och du finns med.
Kram och styrka.

Tessan sa...

Hej Elisabeth
Jag är en av dom säkert tusentals som följer din blogg sen du var med i TV. Jag har fällt många tårar men är samtidigt så stolt över dig!! Att du verkligen håller modet uppe och försöker ta till vara på alla tillfällen som ges... Vill ge dig tusentals kramar och hoppas att du inte behöver lida mer än nödvändigt!! KRAM //Tessan

Anonym sa...

Vilket vackert par Adam och Maja.

Anonym sa...

Hej!! Du e fantastisk tapper som orkar kämpa vidare varje dag blir så berörd av det du skriver!! Måste fråga dig å hoppas du inte tar illa vid dig Elisabeth ... Men känner du att du inte kommer får följa fina barn till hösten??känner man på sig när tiden är inne om du förstår mig rätt. Hoppas av hela mitt hjärta att den tid som är kvar blir precis så som du tänkt dig.

Anonym sa...

Herregud, vilket kollosalt vackert par :) du måste verkligen vara stolt!

Det är så himla tråkigt att man måste ha vassa armbågar för att få till det bästa för ens barn. Mitt tips, var en nagel i ögat på kommunen! Det har jag varit och äntligen fått hjälp till vår son (specialskola och taxi bla). Jag mailade olika personer varje dag och ringde lite titt som tätt. "har ni hört något?" "hur går det här?" "inte kan ni väl mena att vi måste...?" osv. Det går såklart inte att jämföra din och min situation eftersom du har din sjukdom och inte samma kraft. Men kanske det går att maila ofta? Hoppas och håller alla tummar att det löser sig inför hösten så du kan koppla bort det.
Stor varm kram, Jeanette (också Värmdöbo och har en vän som gått i din klass i grundskolan, därför hittade jag hit från början)

Anonym sa...

Hej!
Tack för att du delar med dig och att du är så öppen...det hjälper många. Jag har precis förlorat min mamma i myelomcancer och det är fruktansvärt tungt. Mamma hade också problem med kramper i sina händer, hon drack grape tonic för att lösa upp kramperna så lite sådant varje dag kanske kan hjälpa dig. Jag vet att min mamma varit med mig vid ett par tillfällen efter att hon gått bort och det är en tröst att veta att hon lever fortfarande på något vis. Som min 5-åriga son säger: "Mormor är här runt oss och vi kan prata med henne men hon kan inte prata med oss...".
Önskar dig all lycka och mina tårar rinner när jag tänker på er! Underbara söner och en fantastisk man tillsammans med en helt makalös kvinna!
Kramar till er från Lina

Anonym sa...

Vilka fina ungdomar du har!! Men dom har ju toppenföräldrar också. En bamsekram till dej och din familj från Barbro.

Har liten undran också har min ängel kommit fram till dej?

Anonym sa...

Herregud, vilket kollosalt vackert par :) du måste verkligen vara stolt!

Det är så himla tråkigt att man måste ha vassa armbågar för att få till det bästa för ens barn. Mitt tips, var en nagel i ögat på kommunen! Det har jag varit och äntligen fått hjälp till vår son (specialskola och taxi bla). Jag mailade olika personer varje dag och ringde lite titt som tätt. "har ni hört något?" "hur går det här?" "inte kan ni väl mena att vi måste...?" osv. Det går såklart inte att jämföra din och min situation eftersom du har din sjukdom och inte samma kraft. Men kanske det går att maila ofta? Hoppas och håller alla tummar att det löser sig inför hösten så du kan koppla bort det.
Stor varm kram, Jeanette (också Värmdöbo och har en vän som gått i din klass i grundskolan, därför hittade jag hit från början)

Anonym sa...

blir så rörd av brevet till dina barn!!! jättefint skrivet!! livet är så orättvist, man förstår inte varför. Men döden är inte slutet kanske, kanske finns det något annat som väntar och kanske får vi då återse våra när och kära! Jag tror och hoppas att det är så. Kramar från anna!!

Kathleen sa...

Jag stod ju och tittade på den där avfärden (och förundrades över hur man gör för att få låna en sådan till studentbal). Men inte reagerade jag på att det var Adam, trots alla bilder jag sett på honom. Men den rosa klänningen känner jag nog igen, för den beundrade jag mycket. Hoppas de fick en fin bal och kunde glömma alla mörka tankar för en stund

Anonym sa...

Elisabeth! Jag får en hlädje i mitt hjärta när jag läser allt du skriver om dina barn, hur du vill att allt blir efteråt, att du pratar om dina känslor och låter andra veta vad dom betyder för dig, om du visste hur mycket det betyder för dom, du kanske undrar hur jag kan veta det när du inte ens vet vem jag är. Men jag förlorade min mamma i cancer förra året, jag hade gjort vad som helst för att få veta hur hon kände och tänkte, det hade varit till så stor hjälp nu.men hon hann inte, från beskedet tills hon blev en ängel i himlen tog bara fyra månader. Så det är många frågetecken som sitter kvar i oss barn, du är fantastisk och kämpar som en oxe. Du är en förebild för många att ha den kärleken och styrkan som du har. Tack för en fin blogg.

Anonym sa...

Man blir så otroligt imponerad av dig. Har följt din blogg sedan Sofias Änglar och tänker på dig varje dag. Vilka vackra ungdomar ni har. Det kommer gå jätte bra för dom. Håller även tummarna att det löser sig för lillebror också. Kramar i massor och ha en varm och skön Midsommar <3
//Stina

Anonym sa...

...Elisabeth..du är så drabbad med din sjukdom men du ska veta att du "äger". Jag är helt såld på att få följa din vardag. Jag har tyvärr ej förmånen att känna dig på riktigt men du betyder SÅ MYCKET för mig (och många andra)!

Livet tar inte slut när man dör...man går bara i land på en annan strand...

Stor tröste-kram till DIG!

EmiliaJ75 sa...

Ja du Elisabeth, visst sjutton har du gjort en förändring i många människors liv. VARJE dag tänker jag på dig och din familj och hur MITT liv är. Mina problem är inga problem värda att nämnas bara.

Dina barn är verkligen superfina alla tre, på alla tänkbara vis. Det kommer att gå bra i livet för dem, de har fått de bästa tänkbara förutsättningarna=)

Kram!

Anonym sa...

Stiliga ungdomar! Det har varit en sån härlig dag här i Umeå. Skolavslutning och glada barn. Jag har också ett bra "få-igång-magen-tips". Drick ett glas samarin direkt på morgonen, alltså på tom mage. Efter en stund dricker du ett glas vatten. Det brukar tina upp min mage när det kniper. För mig är det självklart att det inte är slut i och med döden. Det är också självklart att man träffar alla man älskar i himlen eller vad man nu väljer att kalla det. Stor kram på dig! / Ulrika

Anonym sa...

Vilket vackert par Adam o Maja är!
Oj oj....
Garvar åt att de åkte till balen i en ambulans: det brukar vara kreativa idéer när det gäller transport till baler: man ser ju hur det är när det är baldags här i Umeå.....amerikanare, limosiner, häst o vagn, traktor, skottkärra ( jo faktiskt!) men ambulans var ngt nytt- mig veterligt.

Så skönt att du fick en halv dos i alla fall. Hoppas det löser sig med kramperna bara. Det tyx ju finnas kunskap här bland dina gästkommentarer.
Det löser sig säkert med Joel: då får envisas med att han behöver den fasta trygga punkten när inte du finns ( f´låt det känns HEMSKT att skriva så, men man får trycka på hårt o med amunition om det ska gå att få byråkraterna att förstå).
Kanske får du redan hjälp av Joels kurator med detta ? Hoppas det.

Hoppas Isac kommer att trivas på sin nya skola. Han kan ju alltid vända hem igen...Men ibland kan det rent av vara ett jättelyft att byta skola: nya kompisar, nya rutiner- även om det tar ett tag att komma in i det hela.

Se nu till att njuta av familjen o ta det lugnt. Jag kikar in här varje morgon o kväll med en kopp kaffe o kollar av hur det är med dig!
Tack för all den klokhet du ger oss andra!
Kram Madde-Umeå

Giesela sa...

Fina du, du berör ... All energi och kraft till dig. Stor kram från kolaGiesela ;)

Helen sa...

Så underbart fina....

Annika sa...

Åh Elisabeth <3 ... Vilken underbart vacker tjej Maja är! Har du provat stödstrumpor för dina ben? Hjälper mig som går mycket i jobbet. Jag hoppas innerligt att du ska få uppleva hösten och vintern och våren igen. Kram

Anonym sa...

Hej Elisabeth! Klart Joel ska ha hjälp fattas bara. Och Isak klarar nog av att byta skola, han får snart nya kompisar där . Till sist Adam vilket par så fina dom är,kläderna matchade så bra i rosa o grått. Hoppas nu du får må något så när bra på alla avslutningarna.
Klart du är med oss här till Hösten, du superstarka kvinna,tänker på er varje dag. Kramiz från Gull i Skåne.

Therese sa...

Jag blir rörd till tårar varje gång jag läser din blogg/dagbok. Vilken kämpe du är. Det är beundransvärt. Kram

Anonym sa...

Hej Elisabeth!
jag har följt din blogg ett tag, jag beundrar dig för din styrka och ditt mod. jag läser, jag gråter, jag skrattar med dina ord. Tack!
jag önskar dig och din familj kärlek och glädje!
många kramar från Lene i Jämtlands skogar!

Anonym sa...

Åh så fina bilder, Joel är sååååå charmig och söt, ser ut att vara en riktig spelevink! Är han alltid så glad som det ser ut som på dina fotografier? Jag är så tacksam över livet, och har fått en helt annan syn på åldrandet. Förr kunde jag pusta lite över att jag började "komma till åren". Men på grund av saker som har hänt och som bland annat har lett mig till din fina blogg, så är jag numera stolt och jättelycklig över att få ha varit med så "länge", måtte det bli lika många år till här på jorden (jag är 45). Önskar dig en fin sommar och att levern håller länge till, stor kram <3

Anonym sa...

Vilken kämpe du är! Jag känner dig inte utan halkade in på din blogg av en slump. Hoppas du orkar fortsätta kämpa.
Kram

Anonym sa...

Kära Elisabeth!!

Ligger i sängen och ska försöka somna och eftersom jag alltid avslutar dagen med att läsa din blogg funderar jag alltid lite på dig och din familj innan jag somnar och ikväll kretsade tankarna mest kring Jörgen. Hur mår han? Har han någon att prata med? En tanke som slog mig och som också gjorde att jag var tvungen att skriva nu var: r du gör böcker åt barnen - gör en till Jörgen också!! Och om du inte redan gjort det och om du orkar - skriv brev även till Jörgen! Han kommer behöva dig och ditt stöd långt efter att du rest vidare! Sänd mina hälsningar till Jörgen!

Kram

Mia Johansson sa...

Hej!
Kom in på din blogg på det berömda bananskalet ;0)) Läser o gråter o beundrar att du orkar skriva trots din hemska situation! Vill bara be dig att be doktorerna kolla ditt kalium värde och kolla om du äter för lite...min mamma avled i februari 2012 av en spridd cancer o hon hade dessa kramper i händerna... Många Kramar från Mia

Lindsdalsliv sa...

Det gör ont i mig när jag läser vad du skriver! Hur ska han klara hösten utan sin älskade mamma! Jag är så ledsen för dina barns och mans skull! Och självklart även för din! Jag kan inte föreställa mig att inte få se mina älskade barn växa upp. Jätte fina bilder och va söta de är tillsammans. Många kramar till dig

Åsa sa...

Du gör skillnad Elisabeth!!! Du får mig att ta vara på livet!
Kram Åsai Bromma

Anonym sa...

Har inte kommenterat på ett tag men jag har tänkt mycket på dig och din situation. Jag är den av oss föräldrar som har kontroll över barnens aktiviteter mm mm. Den här veckan har det varit flera st och i förrgår fick jag ett "stressutbrott" för jag jobbade både dag och kväll och min stora tjej skulle övernatta med sin klass. Jag hann inte hjälpa till med packningen och bekymrade mig över om hon skulle få med rätt saker nu när "bara" pappa var hemma...När jag sedan kom iväg ut på jobbet började jag tänka på det som hänt och på dig. Kan ju förstå den ångest du antagligen har över att försöka hinna fixa och ordna så mycket som möjligt. Jag förstår ju att dina dagar är räknade och jag förstår att du tar vara på varje minut av ditt liv. Sen tänkte jag, att saker o ting ordnar sig hemma hos oss även om jag inte finns där. De ordnas bara på ett annat sätt än det som jag har tänkt mig.

Du har gett så otroligt mycket till din familj och du gör det fortfarande. Vilken underbar mamma/kvinna du är. Jag kommer bära med mig mycket av det jag har lärt mig av dig. Jag vet ju själv inte hur länge jag lever, det vet ingen. Bättre att leva nu när man lever och ta vara på livet och allt vad det har att erbjuda.

Det gör mig ledsen att dina levervärden blir sämre men jag hoppas du får finnas kvar här på jorden länge än.

Stor kram till dig, fina Elisabeth.

Lotta

Anonym sa...

Du är fantastisk Elisabeth som kämpar på och lever livet fullt ut på samma gång.
Kram
Christel

Anonym sa...

En dikt skickades till min syster efter att vår mamma lämnat oss i denna hemska sjukdom. Den blir allt viktigare varje dag och den stämmer så väl in på livet. Jag känner min mamma på olika sätt varje dag så som jag vet att dina barn kommer känna dig.

När jag dör är jag alls inte borta
fast min kropp blivit aska.
Min vän, ty med allt som susar och sjunger
skall jag komma tillbaka igen.

Genom fåglarnas kvitter i träden
genom fjärilars fladdrande slag.
Genom flingornas dans på er ruta
skall jag ge er en hälsning var dag.

Och när björkarna spricker om våren
och ni känner en varmare vind.
Skall ni ana min själs odödlighet
när jag dunlätt kysser er kind.

Och då vet ni: jag är inte borta
nej mer nära än ni kan förstå.
Genom allt som susar och sjunger
skall min hälsning med kärlek er nå.

LjusneLotta sa...

Jag tror på reinkarnation i alla fall på något sätt. Jag tror vi lever flera liv, även om vi inte är medvetna om det. När man tycker speciellt mycket om någon, trivs speciellt med någon så har man säkert träffats "förrut".

En väninna sa till mig en gång. Livet är som en färdigskivad limpa, man rör sig i sin egen limpskiva med samma människor.

Men det är min åsikt om det hela ♥
Jag tycker du är en fantastisk människa som delar med dig, inte bara till din familj utan även till oss ute i cyber.

Bamsekramar vill jag ge till dig♥♥♥

Kram Lotta F

Cia sa...

Har inte kommenterat förut men vill bara skriva att jag tänker på dig och din familj. Tack för en ärlig och fin blogg. kram

Ellinor sa...

Jag är lite nyfiken hur din fond går? Behöver ju puscha folk i riktining att de gör något bra!

DU är också så himla stark och du vet att alla vi som läser om din vardag finns och önskar dig en underbar sommar!

Kramar från en ung tjej i Göteborg!

Anonym sa...

Tack för det fina ni ordnade för ungarna, Filip och Emma helnöjda. Bamsekramar från Malin och Henrik

Anonym sa...

Så fina ungar!!! Kram Marie.E

Anonym sa...

Hej Elisabeth,
Jag har följt din blogg och ditt öde några månader men det är första gången jag skriver. Jag vill att du ska veta att du skriver på ett sätt som får din värme och kärlek till de dina och till ditt liv att lysa igenom och jag hade med glädje följt din blogg ”även” om du inte haft din orättvisa och hemska sjukhistoria. Många beskriver hur de numera sätter större värde på sina liv och får perspektiv tack vare dig men jag vill tro att jag redan lever så. Det du ger mig är nog mer en visdom och en vägvisning om hur man kan förhålla sig när det som inte får ske faktiskt sker, att man te.x drabbas av en dödlig sjukdom. För ibland blir det lite ”du eller ni som drabbas av cancer” och ”vi andra” som lär oss att ta vara på livet.. men så är det ju inte-”vi andra” kommer ju också drabbas av cancer någon gång i framtiden! Om vi är några hundra (?) som läser här så kommer ju en hel del av oss statisktiskt sett också att drabbas tyvärr. Många av oss kanske får det senare i livet men några kommer få det när man är mitt uppe i sin familj, sitt jobb, sina vänner, sin karriär.. Jag vill tacka dig för att du lärt mig att man kan leva ett vackert liv trots att man befinner sig mitt i skräck och kaos. Jag kommer nog aldrig vara förberedd om något hemskt händer mig eller min familj men jag kommer att vara mindre rädd. Jag tänker på dig ofta nu och jag kommer att tänka på dig då. Om jag drabbas. Om jag inte drabbas. Jag önskar dig fina och givande sommardagar framöver och allt gott till dig och din familj! *kram* /Jie

Anonym sa...

Hej Elisabeth! Vilka fina bilder på Adam och flickvän! Sen undrar jag är det sant att Joel inte har rätt en självklar rätt att ha assistent i skolan??? Hur ska han då klara sig? Det verkar ju helt galet! Kramen till dig och familjen från Tina L

Maria sa...

Hej Elisabeth!
När jag hittade din blogg för något år sedan fastnade jag direkt eftersom jag förlorade min mamma i spridd bröstcancer för några år sedan. Nu när jag blivit äldre har jag ett behov av att försöka förstå vad som hände i henne sista tiden, hur hon tänkte och kände inför att lämna sina barn alldeles för tidigt. Det är klart att alla är olika, men din öppenhet har hjälpt mig att förstå hur det måste ha varit för henne, vilket i sin tur har hjälpt mig att acceptera att hon försvann. Nu känne jar att jag vill "betala tillbaka" genom att berätta om mina erfarenheter. Du skriver ibland om smärtan över att inte få vara med om vissa händelser i dina barns liv. När jag gifte mig hade mamma varit död i många år, men hon var lika närvarande som någon annan. När jag tog körkort satt hon brevid mig och hejjade. Hon kommer att vara med mig när det första barnbarnet så småningom kommer till världen. Även min bror, som är autist och aldrig visar känslor, tillägnade sin doktorsavhandling henne. Jag vet att det är en klen tröst, men jag kan lova dig att även om du inte får vara med rent fysiskt kommer du att vara en del i alla viktiga händelser i dina barns liv. Jag bär med mig min mamma som en varm, trygg känsla i kroppen och det kommer jag att göra genom hela livet.

petra sa...

Så fina dom e!
Du e så stark så fin & en sån underbar mor..
Fortsätt kämpa
Kramar

Siw sa...

Självklat är döden inte slutet. Det fins en bok: Tala med himlen, skriven av James Van Praagh. Den är mycket bra. Tusen styrkekramar

Gunbritt sa...

Hej Elisabeth!

Tack för att du delar med dig av det som du går igenom. Tänker så mycket på dig och din familj. Vi borde alla ha den insikt som du så grymt har fått lära dig, att ta tillvara varje dag på ett bättre sätt. Något som jag lärt mig av dig är att njuta av tiden just nu, för när den dagen kommer då tiden inte längre tycks oändlig, vill jag känna att jag gjort vad jag kunnat för att leva väl.
Med de innerligaste hälsningar till dig och hela din familj.
Gunbritt