lördag 26 mars 2011

Jörgen kvar på sjukhuset

Min man ligger kvar på sjukhuset med ett crp som stigit sedan igår men han tycker själv att han mår lite bättre. Han har även fått feber under dagen.
Mat och dryck lyser med sin frånvaro och han får enbart dropp sedan i torsdags natt. En liten isbit får han festa till med ibland.
Jag och Jörgens pappa var där på förmiddagen och Joel och Jörgens mamma var där på eftermiddagen.
Vi frågade om de trodde han kunde få åka hem i morgon kanske men det verkar tveksamt. Det blev ett njaä och så rynkade de lite på näsan. Vi får se vart febern och crpn visar på i morgon.

Själv har jag varit lite kortisonstinn hela dagen. I morse var första morgonen som jag vaknade utan huvudvärk på ca 3 månader, det måste bero på allt kortison de pumpade i mig i går under behandlingen. Oavsett vad det beror på så känns det skönt och jag har inte kännt av någon biverkning från cellgifterna. (fick ju i och för sig bara halva dosen.) Nästa gång ska de preparera mig rejält innan och även ge mig något allergimedel innan, precis som en av er läsare nämt i kommentarerna.

Snart är klockan halv åtta och jag försöker blogga samtidigt som jag står och steker kött (urk med stekoset, brukar vara Jörgens lott). Barnen är vrålhungriga och idag blir det kött, pommes och sås. Igår blev det hämtmat...
Tack snälla Åsa N som handlade åt mig igår.KRAM

I morgon är det åter ishallen och Tvpucksuttagning som står på schemat. Sedan måste jag också åka och se till min man och se om jag kan få hem honom. Hoppas jag känner mig ok för att ta egen bil i morgon om jag ska flänga och fara. Idag är det svärfar som varit chaufför.

NU E MATEN KLAR!

9 kommentarer:

Jenny sa...

Fina Elisabeth stora starka kramar till dig! Jag blir så ledsen å arg vill bara skrika "det räcker nu, eller det räckte för länge sedan". Tänker på dig/ er.

Mange och jag håller tummarna för Adam i uttagningen till Tv-pucken.
/ Jenny

Lola sa...

Styrke kramar till dig och din familj! Lola

Pysslan sa...

Vilket elände att maken är sjuk. Som det inte räckte ändå. Tycker synd om honom att ha så ont. Önskar honom god bättring.

Anonym sa...

Tungt för er alla just nu...hoppas både du och maken snart mår bättre!
Ibland funderar man på varför en del ska drabbas av så mkt elände och andra bara "glida runt på en räkmacka"....ingen rättvisa här i livet alls...:((
Krya på er alla...styrkekramar Siss

Berit sa...

Efter att nu ha läst dina inlägg om de senaste dygnen kan jag bara säga att jag önskar er all kärleksfull värme och styrka!

Följer några bloggar och har sett att förr eller senare dyker det upp ngt troll på de flesta. Bara att ignorera tycker jag. Det är nog det mest effektiva eftersom jag tror att "fultrollen" är ute efter att få reaktioner.

Hoppas att det funkar med din caelyxbehandling nästa gång. Nu vet ju onk. hur du reagerar och kan anpassa med. därefter. Skulle tro att det kommer att gå fint.

Själv är jag ju caelyxpreparerad sedan en och en halv vecka. Jag mår ok och har blivit allt piggare efter min "cortisonbaksmälla". Ska be om nedtrappning av cortisonet nästa gång.

Många stärkande kramar till dej och din fina fina familj!!

Anonym sa...

Hej Elisabeth!
Hoppas att din man blivit bättre och får komma hem!
Vilken härlig personlighet du är..lite "riv" i dig!! :D
Önskar dig bra dagar!
Kramar
Monika

Anonym sa...

Fina omtänksamma och empatiska Elisabeth! Jag beundrar din förmåga att fortsätta kämpa och hela tiden sätta dina underbara barn i första hand. När jag läser om elaka kommentarer kommer jag att tänka på Alf Henrikssons talesätt: "Retar du upp dig på ting som är små, så är du väl inte större än så".Tyckande som inte tillför något utan enbart tar energi känns meningslöst. Jag föreslår att vi härmar PLUS-Sverker och helt enkelt (iallafall visuellt) slänger dessa meningslösa tyckanden i soptunnan....

Jag är Elisabeth sa...

Ha ha ha. jag gillar dig som skrev kommentaren om Sverker tunnan! Den kör vi på! :)

Anonym sa...

Nä, nu är det dags att du får skratta lite och lämna allt skit bakom dig för någon minut, så därför delar jag med mig av en kul historia:

"Mannen stod naken framför spegeln och spände sig. Han sa till sin fru:
- Det här är hundra kilo dynamit..."
Frugan svarade;
- Blir det inte farligt med en så kort stubin?"

He he ;-)

Skickar givetvis en stor styrkekram till dig, Jörgen och barnen och faktiskt ber till Gud att allt vänder snart.
P & K Gitt