Pott träning

Nu är vi inne på sjätte dagen utan blöja på dagtid och faktum är att de tre senaste dagarna så har det inte blivit kiss i byxorna en enda gång! (Första tre dagarna tror jag vi ville ge upp flera gånger om. Allt nerkissat...)
Jag tror dock inte att han känner innan han är kissnödig utan han säger till NÄR han kissar, inte innan.
Att inte mer har hamnat i byxorna är nog för att vi verkligen slitit och lagt manken till de här dagarna och satt honom på pottan i tid och otid.
På nätterna är blöja på men den har varit torr varje morgon.
Det här låter ju lätt som en plätt men jag kan försäkra att det är mycket mer jobb med Joel som rörelsehindrad än vad det var med Adam och Isac som kunde springa runt nakna en hel sommar. Joel vill helst ha byxor som går ner över knäna då han kryper och drar sig fram på sina knotiga knän. I rullstolen flyttar vi med frotteplast.
Vi har fortfarande inte lyckats få honom att kissa i buskarna. Det verkar lite tungt för honom att stå på benen samtidigt som han ska försöka koncentrera sig på att kissa. För närvarande är det pottan som gäller.
Så här glad blev Joel när han fick diplom sista dagen på move and Walk förra onsdagen;

I går var vi i Rättvik hela dagen. Isac skulle till tandläkaren för att fixa till sin tand som han slog av en flisa på under hockeylägret förra veckan... alltid är det något besök inplanerat...
Jag och Joel väntade utanför och passade på att "träna" och stretcha på hästen.

På fredag ska vi till Rättvik igen då jag ska till deras vårdcentral och ta min spruta. Jag hade bokat tid till Furudal men de ringde upp sedan och sa att ingen av de två distriktssköterskor som jobbar där har någonsin satt in ett implantat så de hänvisade till Rättvik igen.

Isac och jag plockade smultron...

Innan sänggång igår så installerade Jörgen skype på datorn här så vi "skypade" med Adam 20 minuter innan det var dags för oss i svealand att gå och lägga oss.
Vilken uppfinning!
För två veckor sedan chattade jag för första gången i livet och nu har jag "skypat" också. :)

Telefontider och telefonköer

Har i två dagar försökt nå vårdcentralen här i furudal för bokning av injektion nästa fredag. Telefontiden är 9-9.30 varje dag. I förrgår när jag äntligen kom fram så hade klockan tickat till 9.31 och "telefonbokningen är stäng, var vänligen återkom nästkommande vardag... Idag hamnade jag i Dalarnas Landstings växel som meddelade att Furudal hade fel på sin växel och "var vänlig återkom nästkommande vardag"!
Jag prövar väl i morgon igen då.. suck.

Svärföräldrarna som tar in posten ringde och meddelade att jag fått ny röntgentid på Ersta istället för tiden jag fick den 13 september på SÖS. Självfallet så fick jag en tid jag inte kan. Måndagen den 9 augusti. 9-11 augusti ska vi åka hela familjen till Åland och det tänker jag inte boka av. Det blir till att ringa i morgon och se om jag möjligtvis kan få en annan dag i samma vecka.

Nu på fredag ska jag i alla fall till Rättvik för att ta mina månatliga blodprover.

Tänk att man aldrig kan få vara riktigt ledig!

Här, min lilla solstråle som är SÅ duktig och klättrar. (med lite hjälp av Camilla)

Nu är Joel och Jörgen här igen och idag har vi varit i Leksand och badat med Johan och Anna samt barn. På kvällen åt vi middag med dem och Camilla, Jenny och Elliot som också var i Leksand. Supertrevligt och underbart väder.
Förresten så träffade vi våra grannar från Ingarö vid badet också. Vilket sammanträffande!

Helgen

Nu på eftermiddagen har Camilla, Jenny och Elliot åkt vidare till Leksand efter att ha umgåtts med oss i helgen.
Det har varit en genomtrevlig helg med cykelturer, bad, jogging, golf, lek, fika och grillning. Det känns som vi kännt varandra alltid.
Vi trivs så bra ihop med er tjejer och Elliot!
På vägen hit till Dalarna stannade vi i Sandviken och hälsade på Elliot och Joels kompis Steven och hans mamma Patrice. Vi lunchade och åt sedan jordgubbar i gräset.
Elliot, Joel och Steven och sedan en bild som Steven tagit på mig;


Idag har jag ringt runt för att kolla vart jag ska åka på fredag och ta blodprover. Jag fick en tid på fredag eftermiddag i Rättvik.
Veckan därpå är det dags för att ta spruta igen och det hoppas jag att jag kan få hjälp med här i Furudal men jag måste kolla upp vilka dagar de har öppet... det är liksom inte riktigt som hemma i Stockholm. :)

Jörgen och Joel är hemma för att avklara de sista dagarna på Move and Walk i Solna. Isac är på hockeyläger här i Furudal. Och Adam... Jag saknar dig!
Detta mail fick jag av Sarah i morse och det gjorde mig jätte glad;
Just wanted you to know...
...that I truly love having Adam here. He has a smile that brightens the room and the kids are really taking to him ! He is very witty / quick with his actions and comments. Jerry and I think it is amazing how he comprehends the english language. He is such a pleasure to have around.

I morgon börjar semestern på riktigt. Eller?

I morgon åker vi till Dalarna med Jenny, Camilla och deras son Elliot. De ska följa med över helgen. Vi sticker direkt efter Joels träning på Move and walk vid lunchtid.
Det är planen i alla fall...
Jörgen är seg efter att ha fått Borelia och äter nu penicillin. På väg till apoteket nu på kvällen så var det väldigt varmt i bilen. Utetemeperaturen visade på 28 grader och det kändes nästan lika varmt i bilen... Vi kunde snart konstatera att fläktmotorn har gått sönder. J-la skit!
Hur tajmat kan det vara på en skala? Vi kan ju inte åka 35 mil i denna värme!

Jörgen åker med Joel i taxin klockan 8 i morgonbitti och sedan hämtar jag dem på vägen då det ligger i Solna. Innan dess ska jag försöka få tag på en verkstad som kan förbarma sig över bilen. Det vore bra om jag kunde få en tid i nästa vecka eller om de kan ta emot den på en gång (mindre troligt). Som tur är har vi ju två bilar och det får bli att vi tar Hondan till dalarna. Den går minst lika bra men lastutrymmet är inte lika stort som i Chryslern varvid vi får lämna en del av Joels hjälpmedel hemma samt hans trehjuling.
Jörgen och Joel åker sedan hem på söndag för att gå sista dagarna på intensivträningsperioden. Att hålla på och fixa Chryslern då är inget han föredrar.
Jag och Isac är kvar i dalarna då Isac påbörjar sitt hockeyläger på söndag.

Det kom även kallelse till ny datortomografi av buken. Detta har varit inplanerat till vecka 32 då jag har återbesök hos läkaren vecka 34. Tror ni att jag fick någon tid den planerade veckan? Nix, utan den 13 september. Jag har ringt och roddat med detta idag och det är bökigare i semestertider när inte ordinarie personal finns på plats. Vi får se om jag kan få en tid tidigare på Ersta i stället för SÖS. En sköterska ska höra av sig i morgon.
Angående slätröntgen som gjordes förra veckan har jag inte fått något mer besked.

Ikväll pratade vi med Adam som verkar ha det bra i USA trots hemlängtan. Han blir riktigt bortskämd låter det som av underbara Sarah med familj.
Här en bild på två av fyra småsyskon som Adam har där samt hans nyfunna kompis Chris.
Jack, Chris, Olivia and Adam:

Idag gjorde jag och Maria en repris av förra veckans "lunch på en klippa" och åkte ut till Björnö en kortis. Jag badade till och med. Ja, det är jag, den där sälen som försöker ta sig upp.... Maria tyckte det lät bättre att säga sjöjungfru, så vi kanske kör på det istället!?



Nu är klockan midnatt och det är bäst man går och lägger sig så att man orkar ta tag i morgondagen... sjuk man, trasig bil och jag glömde skriva tidigare att min dator krånglar. Detta inlägg gör jag från Isacs minidator.

Cancerblogg

För tillfället följer jag bara en blogg och det är George från Tv-programmet; "Himlen kan vänta".
Idag skriver han om två personer som kämpat mot sin cancer och som har blivit stjärnor på himlen. Här är ett utdrag från hans inlägg. Inlägget känns skrämmande nära, som om man kan ta på det, och det berör.

Fram till att dessa två individer gick vidare kämpade de mot sin cancer, cancern skördade deras liv, men försökte skörda annat också, som hoppet och glädjen.
Men där fick cancern tji, den blev lurad på godsakerna!!!
Att den vann i slutändan betyder inte att glädjen dog, eller lugnet eller hoppet!
Att fortsätta leva, att veta att det inte handlar om hur LÄNGE man lever, utan att det handlar om HUR man lever!
Att hoppet, glädjen och allt som är liv är något cancern inte får stjäla, inte får skörda.

Jag vill bara sparka cancern där det känns, och när cancern ligger ner skall jag inte vara en gentleman och sluta, utan jag skall fortsätta sparka, fortsätta hata, fortsätta stampa!
Eld skall med eld bekämpas, cancer skall med hat bekämpas!
Det är den enda gången hat är ok, det är i kampen med cancern, annars är hat en farlig och onödig känsla!

Jag säger bara LEV LIVET NU, i morgon är ett oskrivet blad för alla.
/Elisabeth

Sol och bad

De senaste dagarna har det blivit mycket sol och bad.
I lördags var det en heldag på Björnö med svärföräldrarna, igår en kortis till lilla stranden i närheten, och ikväll blev det middag på stranden med kvällsdopp.


I övrigt i helgen så har vi hunnit med lite spa, grill och fotbolls vm hemma hos Maria och Robin, middag hos Johan och Anna igår kväll, samt barnkalas för Joels kompis Wille som fyllde 5.



Adam har det bra i USA men har hemlängtan. Jag tror det kommer att gå över efter ett par dagar. Jag vet ju själv hur det var när jag reste bort som yngre. När jag var 14 åkte jag till England på språkresa och när jag var 16 åkte jag som utbytesstudent till USA. Första dagarna är alltid lite jobbiga, dels för att allt är nytt och man måste anstränga hjärnan hela tiden på grund av språket. Och jag vet också att det gick bra på dagarna men när man går in på sitt rum och lägger sig i sängen då känner man sig ensam. Ensam på andra sidan jordklotet. Ensam, långt bort från mamma och pappa.
Och det är precis så Adam känner nu och det gör ont i hjärtat. Men jag vet att det kommer bli bättre och särskilt när hockeyträningarna kommer igång. På hockeyplan känner han sig hemma även om det är en hockeyplan på andra sidan jordklotet.

Adam, det du gör nu är en jättestor prövning men jag vet att du i slutändan kommer ha med dig detta som en av de största erfarenheterna i livet. Och antagligen kommer du längta tillbaka direkt när du kommer hem igen.
Du är en riktig tuffing!

Adam till USA denna underbara sommardag.

Röntgen igår gick bra men nu ska dessa plåtar jämföras med skelettscinten så svar blir i slutet av nästa vecka antagligen. Tills dess så njuter jag av livet...

Vi åkte hemifrån halv åtta i morse för att skjutsa Adam till Arlanda. Det var jättemycket folk och långa köer så vi som hade planerat att äta frukost tillsammans på Arlanda fick klara oss utan. Adam fick köpa en drickyoghurt på språng till gaten.

Efter ett snabbt avsked så uträttade vi ärenden på stan och sedan till kommunen för att försöka få tag på någon på bygglovsavdelningen. (Ni som bor i Nacka Värmdö och läser lokaltidningen har väl knappast missat att 8 stycken på denna avdelning slutat!? Vad är det som händer där egentligen?) Receptionisten var jätte hjälpsam och ringde upp till byggavdelningen och frågade om hon skulle skicka upp oss 3 trappor men dit var vi inte välkomna och då trodde man kanske att de skulle komma ner till receptionen. Att tillägga är att besökstiden idag för denna avdelning var mellan 10-12 och vi var där vid 11 vilket torde vara ok!?
Istället fick vi prata i telefonen med en herre på plan 3 som ändå försökte förstå vårt ärende.
Vårt ärende var att vår handläggare som också sitter i samma byggnad som herren på 3an ville att vi skulle kontrollera att bygglovet som vi fick för två år sedan skulle fungera även för denna tilltänkta lösning. Exakt vad den tilltänkta lösningen är vet dock inte vi utan bara handläggaren som sitter på makten att bestämma om Joels framkomlighet i vardagen. Herren på 3an som har hand om bygglov bad mig lämna en ritning på hur vi tror att handläggaren menar.
Varför kan inte två personer under samma tak som jobbar med samma ärende prata direkt med varandra? Nu blir det; "Hon sa att vi skulle säga till dig" och "han sa att.. bla bla bla". VILKEN LEKSTUGA DET ÄR PÅ KOMMUNEN!

Nåja, efter denna hektiska förmiddag så har vi fått njuta en underbar eftermiddag och kväll tillsammans med Susanne och Mats. Först var vi ute i deras båt under hela eftermiddagen och på kvällen grillade vi hemma hos dem.
Jag och Joel myser. Joel "Älskar när det vågar"

Dito för Evelina och Susanne men Evelina älskade definitivt inte när det "vågade" utan ville att vi skulle köra saktare. Den ena skrek av glädjetjut och den andra av rädsla.:)

Isac hade kul;

Evelina, Joel och Mats;

På vägen hem hittade Joel pipan på sin flytväst... Gissa om han blev lycklig! Domaren utvisade både båtar och fiskar...


Middag hos familjen Blomberg;

Närå, så torftigt med "Stenmat" var det inte. På det stora matbordet bjöds det på oxfile med riktigt goda tillbehör. Mums!
Tack Susanne och Mats för denna underbara sommardag!

Adam ringde på kvällen och meddelade att resan gått bra. 13 år och klarat sig själv genom alla pass och visumkontroller. Bra jobbat Adam!