torsdag 25 november 2010

Behövd


(Bild tagen av Gitt Willner 2008)
Jag är fortfarande i Orbaden, sista dagen i morgon fredag.
Vi pratar mycket om meningen med livet och att känna sig behövd. Och om tiden då vi inte kommer finnas längre. Livet kommer ju att gå vidare för våra anhöriga trots att vi inte är kvar och delar livet med dem. De som har familjer oroar sig för sina män och barn. Hur ska det gå? Hur kommer de klara sig?
Jag oroar mig mest över Joel och vill att han ska få de bästa förutsättningarna i livet och bli rättvist behandlad.

Mina älskade barn. Kommer de någonsin förstå hur mycket jag älskar dem? (Foton från sommaren 2008.)


Jag ringde hem idag och pratade med Jörgen, och allt var bara bra och flöt på som vanligt och det var ingen fara att jag var bortrest. Hur ska man tolka detta?

Jag tänker att det finns två olika sett att se det på.
Antingen så blir jag ledsen att de inte saknar mig tillräckligt och att jag inte behövs, eller så ser jag det som positivt att Jörgen och barnen faktiskt kan klara sig själva utan min hjälp.
Nu vet jag ju också att vi har underbara föräldrar som ställer upp under den här veckan med skjuts till och från träningar och matcher. Det verkar ju fungera, och jag borde väl känna ett lugn av att veta att allt rullar på trots att inte jag är hemma.

Kluven. Känns tryggt att de klarar sig men jag vill fortfarande känna mig behövd ett långt tag till!

Jag vet att det är tunga tankar som hamnar på bloggen idag men det är skönt att skriva av sig. Jag är påverkad av att Linda (årets Hjältemama) har akut hamnat på sjukhus. Hon har precis börjat med samma cellgift som mig, Xeloda. Ytterligare en tråkig nyhet är att en pappa med cancer från Värmdö nu i veckan har blivit en stjärna på himlen och efter sig lämnar han fru och barn.
Livet är så skört och orättvist.

12 kommentarer:

Pysslan sa...

Du är behövd! Det är skillnad på att vara borta en vecka och veta att mamma snart kommer tillbaka. Du är behövd, det är därför du kämpar vidare. Massor med kramar!

Kajsa Bergman Fällén sa...

Åh vilket tungt inlägg. Men viktigt. Jag känner igen mina egna tankar så väl.

Klart du är behövd förresten, jag skulle behövt min egen mamma massor nu, men hon har varit död i 19 år. Men jag klarar mig utan henne, det gör jag.

Många kramar.

millory17 sa...

Elisabeth, jag gråter nu när jag läser dina undringar om din fam behöver dig.
Självklart behöver de DIG! Du är deras allt!Tro inget annat.

Hoppas vi ses på lörd - Junibacken

Kramisar
Camilla

Åsa sa...

Jag säger som Pysslan, du är självklart behövd och saknad och det är skillnad när du kommer tillbaka. Kram.

Anonym sa...

Bettan, så klart dom behöver dig!
Jag gråter när jag läser dina inlägg.
Kämpa vidare, vi alla behöver dig!

Kramar

Nina

Anonym sa...

Hej vännen,

Klart att du är saknad och behövd av dina killar därhemma !! Samtidigt förstår jag att du blir kluven när Jörgen säjer att allt fungerar bra, men det är ju för att du inte skall behöva oroad dig, utan att du istället skall fokusera på DIN vecka.Ikväll får vi besök av Isac...Mysigt ! Kram Jenny

Anonym sa...

Klart att tankarna går upp och ner och det får de också göra! Det allra bästa är också att öppna sig och dela med sig precis som du gör.

Och självklart är du behövd av din familj. Det finns inget annat med en mamma som du!

Kramar från bloggläsaren Eva

Anna L sa...

Hej Elisabeth!
Det där är tankar och funderingar som är tunga, men väldigt viktiga. Jag är rädd för att förlora min mamma och hittade den här fantastiska boken till tröst:
http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9188238830
Eftersom mina barn är yngre än sina kusiner och mormor och morfar inte orkar lika som tidigare, fick de i julklapp förra året en varsin bok att fylla i och ge tillbaka till mina barn. Kanske du skulle göra en sån bok?
http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9155232469
Jag hoppas att du får många, många, många dagar än med de dina.
Kram

Anonym sa...

Både du och din familj behöver distans och andrum från varandra för att fylla på ny energi.
Det är nyttigt.

Det är väl underbart veta att du har
100% Stöd
100% Omtanke
100% Kärlek
100% Glädje
100% Underbar familj,
anhöriga och vänner
som finns där för dig.

Och såklart Vi behöver Dig.

Stor kram
Gitt

Britt sa...

Klart du är behövd. Och visst vill alla tala om att dom klarar sig så att du inte ska behöva oroa dej för det. Dom vet ju också att du finns och kommer tillbaka. Min man har varit borta i 13 år och jag kan fortfarande känna att jag behöver just honom. Trots att jag har en ny fantastisk man i mitt liv så är det ändå just min man jag saknar fruktansvärt ibland. Många varma kramar

Anonym sa...

Hej Elisabeth!

Självklart är du behövd, men som du säger, livet rullar på. Det gör det för alla, oavsett vad som händer.

Det är min man du skrev om i detta inlägg som blev en stjärna på himlen den 22 november. Har svårt att förstå att han är borta för alltid. Känns nästan som han jobbar och kommer hem snart.

Kram Nina

Anonym sa...

Bettan, vi alla behöver DIG! Här kommer ett STORT omfamnande hjärta med massor av mjuka rosa och röda lurviga bollar till dig! /Fia