måndag 8 mars 2010

Idag var det då dags för Joel att bli sövd för första gången. Det var med blandade känslor vi sa adjö i morse. Dels tycker jag att det är obehagligt att de ska söva honom men och andra sidan hoppas vi att det kommer något bra fram utav detta. Botox används för att få musklerna att slappna av och ska alltså minska hans spastisitet.
Vi gick upp 6 i morse och satt Embla plåster uppe på handen och i armvecket som vi blivit tillsagda. Och ingen välling i natt då han skulle vara på fastande mage.
Jörgen har tagit VAB idag och varit med Joel hela dagen. Jag har varit nervös här hemma. Endast en vuxen får vara med på sjukhuset och dagavdelningen och jag känner att jag får tillräckligt med sjukhusbesök i alla fall….
Joel på väg till operation:

Sover:

Joel på väg att vakna:

Joel i fina mössan:

De skrevs in klockan 7 och var hemma igen vid 12.
Operationen , det vill säga Botoxinjektionen av vänster arm och tumme gick bra och nu hoppas vi på att spänningarna ska släppa och att vi kan se framsteg. Dosen ska fyllas på var tredje månad i ett år och vi följs upp under hela tiden med besök och filmning.
För hoppningsvis så ska vi se ett positivt resultat för Joels handmotorik och då om ett år kan man göra en permanent lösning där man släpper på musklerna och senan i handen.
Nu håller vi tummarna!

10 kommentarer:

Anonym sa...

Vilket härligt charmtroll. Han ser ut som en liten svamp med den där operationsmössan på huvudet!

//Maggie

Anonym sa...

Håller tummarna! Kram Petra o Emma, Orust

Therese sa...

Duktiga Joel. Skönt att gått bra idag ,håller tummarna att det hjälper honom.

Hoppas han kommer imorgon till Ballongen. Wille skanade honom idag :)

Therese sa...

saknade ska det ju så klart stå :)

Frida sa...

Va duktig han e!! Vi väntar på botox till Petter fast han ska få det i vaderna...Håller tummarna för Joel :-)

//Frida

Anonym sa...

Vännen,

Duktiga lilla Joel...jag håller både tummarna och tårna för dig !

Kramis

Jenny

Linda sa...

De får stå ut mycket våra kämpar. Detta tror jag kommer bli toppen för Joel! Hoppas han mår bra idag. kram Linda P

Anonym sa...

Gosigo...som man vill pussa på Joel där han ligger med sin blå prasselmössa! Han är fortfarande min hjälte;)

Kan inte låta bli att skriva igen, men jag följer bara mitt hjärta.

Du som tvekat fram och tillbaka om du ska skriva eller inte här på Elisabeths blogg. TVEKA INTE, din kommentar berör, stärker mer än vad du kan ana för Elisabeth och hennes underbara familj.

GO FOR IT, alla bloggläsare.

Kram Gitt

carina sa...

Å vad jag känner med er familjen,har följt din blogg ett tag nu...Hoppas det går bra för eran lilla pojk.mvh Carina

Anonym sa...

Det är jätte nervöst när en små ska sövas. Tove tog bort halsmandlarna när hon var två år och jag minns hur jobbigt det var. Men det verkar ju ha gått hur bra som helst för Joel. Kram till er alla från Tina L