måndag 15 november 2010

Första strålningen avklarad

Sjukgymnastik på morgonen. Sedan hämtade jag Åsa som följde med mig till SÖS och första strålningstillfället. Första dosen tar alltid lite längre tid eftersom de ska rita upp området på mig och fylla i där jag ar alla markörer (tatueringar) sedan tidigare strålningar. Senast jag stålades var i februari 2009 (5 gånger) och innan i september 2008 (1 gång). Dessa tillfällen var mot ländkotan och bäckenet. Denna omgång är det mot min vänster höft. Själva stålningen gör inte ont men man blir öm och och svullen i magen och tarmarna. Men om någon vecka eller två så brukar det bli mycket bättre och smärtan avtar.
Efter strålningen sammanstrålade jag med några av tjejkompisarna på Hermans. Trevligt att ha något att se fram emot när man ligger på Radioterapin och stålas.


På kvällen var Susanne och Evelina över med lite presenter till Joel och ett ”Krya på dig” kort. Det var lilla julafton för Joel och han fick tröja, självlysande kalsonger, en bok och lite godis samt 2 ballonger. Ballongerna stod det Joel på som han uppskattade och ville sedan spela ballongtennis på en gång. (Perfekt träning)


Har nu tagit mitt dagliga kvällsbad och ska smörja in händer och fötter ordentligt. Allt för att slippa biverkningarna från cellgiftet Xeloda. (blåsor på händer och fötter)

Linda som blev årets mamahjälte har tidigare kommenterat på min blogg med de fina orden att jag är hennes förebild och hjälte. Idag har hon skrivit några värmande rader igen;
Fy vad surt att det blev så där förra året, men vet du vad?! Du är min hjälte! Och priset jag vann igår är för oss båda... ja, för alla oss mammor med cancer som kämpar för att få vardagen att fungera.
Dessa fina ord tackar vi för och jag blir alldeles varm i hjärtat.
God Natt!

4 kommentarer:

Nonna sa...

Ja du är verkligen oxå en hjälte. Alla kämpande människor som får sin kvot mer än överfulll av livshinder och lärdomar ser jag upp till och beundrar. Ser hur ni löser era ekvationer och väljer att se det ljusa i allt och klamra er fast vid hoppet som finns för er alla. Ska skicka mina varmaste energier till dig och fortsätta att följa din väg. Lille Joel är en sån kämpe också men vad kan man annat bli med den familjekretsen som ni verkar ha. Han hade turen att födas i rätt familj.
Kram Nonna

Anonym sa...

Väldigt fint och sant skrivet, Nonna.
Håller med varje starkt ord i ditt inlägg.

Tack för en härlig lunch igår, Elisabeth. Om du vill träffar jag gärna dig på torsdag.

Hoppas strålningen gick bra idag.
Kram Gitt

Anonym sa...

Hej Elisabeth! jag följer också Lindas blogg och visst var hon värd Mama-priset, jag röstade på henne. Men DU är en lika stor hjälte i mina ögon, hade du varit med hade jag röstat lika mycket på dig som på Linda! Ni båda är fantastiska! Nu tillbaka till dig. Härliga bilder på en glad Joel, och härligt med bilder på dig och dina vänner. Du/familjen verkar vara omgivna av härliga fina vänner, det är härligt att se. Hoppas så att cancern kan ta lite paus, låta dig andas och komma ikapp. Största varmaste styrkekramen från mig. /Hanna, Gustavsberg.

Lena C sa...

Ja vill hålla med alla och säga än en gång vilken
HJÄLTE! KÄMPE! MAMMA! förebild du är! Sträck på dig känn dig sååå himla stolt över att du är som du är! Du ger din familj och din omgivning så mycket i din otroligt svåra situation.
Längtar efter att se dig på bodybalance snart igen ..miss u
Kram Lena