Hemma igen

Tack Carolina Welin på MOW som har varit vår samtalscoach hela veckan och tack till CTRF som genom bidrag gjorde denna vecka möjlig för oss kvinnor med spridd bröstcancer.

Jag och Pernilla avslutade veckan med en grötmiddag i restaurangen. Båda var mer än mätta efter en eftermiddag i Bollnäs med fika på ”Nya konditoriet”. Inget hindrade dock att lite godis slank ner när vi hade fredagsmys och tittade på Idol.


Igår lördag åkte jag direkt till Solna och kollade på Adam som spelade hockeymatch mot AIK. Torsk med 4-2.
Direkt efter matchen var vi på Junibacken med RBU (rörelsehindrade barn och ungdomar) och åt Pannkaksbuffe. Adam fick i sig 14 pannkakor så jag tror vi fick bra valuta för pengarna i år.

Idag söndag och första advent. Inget julpynt uppe över huvudtaget men ska försöka få upp några ljusstakar och stjärnor under veckan. Idag har vi varit med Isac på hockey och ikväll ska vi till svärföräldrarna på middag. Tur att man har vilat upp sig en vecka för att kunna hänga med i vardagens tempo igen. Jag försöker dock bromsa lite men man märker att jag och Jörgen kör på olika växlar. Han kör på 5an hela tiden medans jag nog växlat ner till 2an-3an.

Nästa helg ska jag och Jörgen på Yasuragi Hasseludden ett dygn. Förhoppningsvis kan han också växla ner lite då och koppla av.

Behövd

(Bild tagen av Gitt Willner 2008)
Jag är fortfarande i Orbaden, sista dagen i morgon fredag.
Vi pratar mycket om meningen med livet och att känna sig behövd. Och om tiden då vi inte kommer finnas längre. Livet kommer ju att gå vidare för våra anhöriga trots att vi inte är kvar och delar livet med dem. De som har familjer oroar sig för sina män och barn. Hur ska det gå? Hur kommer de klara sig?
Jag oroar mig mest över Joel och vill att han ska få de bästa förutsättningarna i livet och bli rättvist behandlad.

Mina älskade barn. Kommer de någonsin förstå hur mycket jag älskar dem? (Foton från sommaren 2008.)


Jag ringde hem idag och pratade med Jörgen, och allt var bara bra och flöt på som vanligt och det var ingen fara att jag var bortrest. Hur ska man tolka detta?

Jag tänker att det finns två olika sett att se det på.
Antingen så blir jag ledsen att de inte saknar mig tillräckligt och att jag inte behövs, eller så ser jag det som positivt att Jörgen och barnen faktiskt kan klara sig själva utan min hjälp.
Nu vet jag ju också att vi har underbara föräldrar som ställer upp under den här veckan med skjuts till och från träningar och matcher. Det verkar ju fungera, och jag borde väl känna ett lugn av att veta att allt rullar på trots att inte jag är hemma.

Kluven. Känns tryggt att de klarar sig men jag vill fortfarande känna mig behövd ett långt tag till!

Jag vet att det är tunga tankar som hamnar på bloggen idag men det är skönt att skriva av sig. Jag är påverkad av att Linda (årets Hjältemama) har akut hamnat på sjukhus. Hon har precis börjat med samma cellgift som mig, Xeloda. Ytterligare en tråkig nyhet är att en pappa med cancer från Värmdö nu i veckan har blivit en stjärna på himlen och efter sig lämnar han fru och barn.
Livet är så skört och orättvist.

Jag känner ett rus av lycka.

Efter vår förmiddagsprommenad igår kände jag en så enorm lycka. För en stund glömde jag bort sjukdomen. Vi gick en slinga på 4 kilomenter på småvägar och genom åkrar. Termometern stod på -10 grader och solen sprack igenom för en stund. Vi var 6 dödssjuka medsystrar som egentligen inte känner varandra men som förstår varandra mycket mer än ens närmsta vänner. En märklig känsla. Det ångade om oss och vi blev rödmosiga i ansiktena. Vi andades, och för en stund var vi fria från sjukdomen.

På gruppsamtalen flödar tårarna okontrollerat. Det är jobbigt och jag har ont i huvudet. På något sätt känns det skönt att jag inte är ensam. Det är inte bara jag som drabbats så orättvist av den här sjukdomen.
Under avslappningsövningarna på eftermiddagen i det underbara yogarummet kom tårarna igen. Det gick inte att stoppa. Det var så naket, känsligt, vackert, musiken, utsikten. Jag fick en känsla av att så här vill jag dö. Jag var alldeles lugn.


Efter middagen var vi i SPA avdelningen och skubbade oss. Vi tog ett mineralsaltbad en timme, innan alla drog sig tillbaka på rummen. Vi är nog alla i behov av mycket vila och egen tid och jag känner själv att det här var nog räddningen för mig just nu. Att få komma iväg på denna rehabvecka i Orbaden och få vila och ha tiden för tanke och reflektion. Det här är precis vad jag behöver just nu. Jag vågar inte tänka på vad som skulle kunna hända om jag inte fick detta avhopp från ekorrhjulet ett tag… jag vet också att jag kommer att kastas in i hjulet igen direkt på lördag när jag kommer hem. Det är oundvikligt även om jag försöker växla ner tempot på vardagen.
Idag har det varit snöstorm men promenaden blev av ändå men i mindre tappning. Med ut i snön och pulsade var Tanja och Pernilla. (Jag gillar Tanjas mössa; ”Bad Hair Day”)


Jag har sovit ganska ok här och nacken håller sig i schack. Är livrädd att det ska bli en hemsk nackspärr. Mina ”småkompisar” har jag fått av Elliot, mamma och mammis. De är mjuka, lena, avstressande som små ärtpåsar i sammet. (Inga polkagrisar som Gitt trodde)

Jag andas

Sitter i en relaxstol och tittar ut över viken. Det börjar bli mörkt. Har precis fått en ansiktsbehandling de lux med ansikts-, fot-, och handmassage. Dricker en smoothie på banan, apelsin och cashew. Idag på dagen har vi haft 2 samtalsgrupper samt varit ute och gått en timme i kylan. Friskt och härligt. Middag kl 18 sedan lediga.
Här är mina småkompisar som gör mig sällskap om natten;

Orbaden

Nu är jag installerad I mitt rum på Orbaden Spa. Hoppas den här veckan gör mig gott. Jag har fortfarande ont i huvudet och i nacken. Värken i nacken känns som att det kan bli en nackspärr när som helst och den strålar ner i vänster skulderblad. Jag smörjer med Hot and Cold.


I morgon börjar rehabveckan på riktigt. Ikväll har vi bara ätit middag tillsammans.
Gitt mailade över ett foto från min födelsedag där jag sitter med Joel i soffan. KÄRLEK!!!

Marias storkok. Maria lagade middagen ikväll. Hon bjöd på Thaibuffe…. Jättegott! Det gjorde du bra… levererat hem till oss i lådor. (Nästa gång får du gärna låna våra kastruller….)

Grabbarna tyckte det var starkt och klagade på att de blev svettiga i håret;

En soft lördag kväll med familjen Fransson/Östlund.

Tidigare idag var Joel hos mormor och morfar några timmar mitt på dagen och bakade pepparkakor. Mormor använde tekniken och spelade in en film med sin mobil. Hejja mormor.

I morgon åker jag till Orbaden på en veckas rehab. Välbehövligt!

Färdigstrålad för denna gång!

En bild på Joel som igår fick en egen PaperJam gitarr av morfar för att han varit så duktig på sjukhuset. Rock n Roll;

Idag var det sista strålningen (var där 7.30). Skönt! Även om det inte gör ont att stålas så är det jobbigt att åka till sjukhuset varje dag. Höften gör bara ont om jag ligger på den eller om jag sitter på för hårda stolar så strålar det smärta genom sittknölen.
Efter strålningen var jag och tog prover för att se att mina värden var ok för att börja äta cellgifter dos 2 på måndag och 14 dagar framöver. Proverna var bra och utan en enda stjärna. Otroligt att inte levern är påverkad då tumörerna härjar där inne.
Frukostfika med mamma på Deslelius i hamnen vid 9. Varm lyxchoklad med grädde. Mmmm.
Har fått mycket sms idag och jag blir lika glad varje gång det plingar till. Tack alla som tänkt på mig denna dag och skickat en hälsning. Jag har fått blombud från jobbet och även från min tidigare chef och hans fru. Min man överraskade med 10 röda rosor. Pia kom med en blomma häromdagen och Siw ökade på mitt antal blommor här hemma nu ikväll. Jag blir så glad av alla fina blommor och färger här hemma nu.

Jag fick en skyddsängel av Åsa

Ett jättefint smycke av bloggläsare Sanna i silver och turkost (Elsas änglar). Hon gör dessa fina änglar själv och bidrar för varje med 20 kronor till cancerfonden. Bra intiativ. Hmm, Sanna, du skriver att din mamma jobbade på dagiset där Adam och Isac har gått. Då måste du även vara moster till lilla Elton som går på Joels nuvarande dagis. Eller?
I vilket fall som helst är smycket bedårande! TACK!

Jag fick 2 schalar, badskum och lotion, pengar av svärföräldrarna och en övernattning på Yasuragi för 2 personer av mamma och pappa. TACK, TACK, TACK allihopa.
Kollade in i grabbarnas rum tidigare idag och insåg att de har lite kläder att plocka upp när de kom från skolan. Garderoberna gapar tomma och allt ligger på golvet…. Var tvungen att ta kort på Adams chinos…. I går morse suckade han att det inte fanns någon knapp i byxorna. Jag sa var syskrinet fanns men han tog ett par andra byxor till skolan. Han och Jörgen måste ha sytt i knappen i går kväll när jag gått och lagt mig. Röd knapp och blå sytråd!!!!! Nåja, en bra karl reder sig…