Tur att man är frisk!?

Efter kortison i några dagar så mår jag som sagt mycket bättre och tur är väl det när Jörgen ligger här hemma och har kräksjukan!
Joel hos farmor och farfar, Isac hos kompisen Philip och Adam har bosatt sig hos familjen Sjödahl hela helgen.

I morse var det jag som fick åka iväg till Spånga med Isac på bandy. Som tur var fick han skjuts till samlingen och jag fick en extra timme på mig att ta mig dit för att hinna till matchstart.
Chryslern som stod längst ut startade inte!! Helt död efter en natt med alldeles för många minusgrader. Och Hondan står innerst så även om den startade så fick jag inte ut den från uppfarten. F-N.
Jörgen på soffan och sjuk. Jag knatade över till grannen för att få hjälp med att ladda upp batteriet. Samtidigt ringde jag pappa för att fråga om jag fick låna hans bil under dagen. Jag kände ju inte direkt för att få igång Chryslern och åka till Spånga för att sedan inte få igång den när jag skulle hem...
Nu har vi sagt att jag lånar pappas bil tills i morgon kväll och Jörgen är på benen igen och får ta tag i de andra bilarna. Jag orkar INTE!

Isac spelade 3 matcher på Spånga. Samtliga blev vinst med en hel del mål och assister. Alla grabbar var jätteduktiga idag och det är så kul att se när de börjar passa varandra och det börjar bli lite spel:
(Isac i vit hjälm stående andra från vänster)


Det var underbart bandyväder. Minus 7 grader och strålande sol.

På väg hem blev det "gyllene bågen" (andra gången denna veckan). Köpte även hem 3 cheeseburgare till Jörgen. (tror han är på bättringsvägen)

Hem och bytte om och sedan iväg en sväng till Thomas 50 års fest som vi var bjudna till ikväll. Jag åkte dit en liten stund för att representera vår familj. Kände mig lite sliten efter det senaste dygnet och dagarna och det kändes lite ensamt att komma dit utan mannen.
Adam hade match på Ekvallen och jag han se sista perioden vilket var kul för Adam avgjorde matchen med att dundra in 5-4 målet så nätet dallra. Vinst till Värmdö!

Nu sitter jag i soffan och kollar reprisen på Solsidan. Det var Gaygalan innan som var riktigt underhållande också. Men nu är det God Natt.
Håll tummarna nu så att ingen annan i familjen drabbas av detta vomerande...
man mår ju lite illa bara av tanken...

Hur mår jag?

Har mått lite småilla de senaste två dagarna fram och tillbaka. Jag kan känna mig proppmätt fast samtidigt vrålhungrig så jag vet inte riktigt varför jag mår illa. Antar att det är cellgifterna för jag är inte magsjuk.

Igår hade jag och Isac lite egentid och var med Åsa och Hugo på Thairestaurang innan vi var på bio och såg Harry Potter. Mådde lite illa innan vi skulle äta men åt med god aptit och mådde mycket bättre efteråt, så det kanske berodde på hunger igår!?
Här Isac i "nya" jackan från Hugo;
I morse efter frukost och mediciner kände jag mig lite skakig i kroppen och lätt illamående igen, men var varken trött eller hade feber. Jag har dock börjat känna mig lite sandpapprig i halsen.
Jag tog en alvedon innan vi åkte och kollade på Isac som hade bandymatch. Frisk luft och fika fick mig genast och må mycket bättre. Pannkakslunch hos svärföräldrarna och en liten paus på soffan och läste tidningen gjorde också susen.
Jag och Joel på bandymatchen. Gustavsberg vann med 7-5. (Isac gjorde 5 mål)
Nu ikväll har vi varit hemma hela familjen. (ganska ovanligt hos familjen Ollas-Mattsson, alltid är det någon som är på språng)
Vi har spelat musikbuzz hela familjen och just nu i skrivande stund så sitter alla mina grabbar där ute och spelar sportbuzz.
Jag mår bättre och ser fram emot att i morgon är sista dagen på Xeloda dos två, sedan kan jag se fram mot en vilovecka utan dessa tabletter.
I morgon checkar jag och Jörgen in på Yasuragi hasseludden för ett dygn med vuxentid. Ska bli så skönt och hoppas verkligen inte att jag ska må illa.

Måste även lägga in en bild på Joels nya ”Ferrari”. Jag fotade den igår när jag var på Ballongen på behandlingsmöte för Joel. (Joel som har ”prickigkorvsjukan” var hemma med mormor då Jörgen var tvungen och åka och ploga i snöyran.)
Nya ”Ferrarin”;

Illa, jag mår illa....

Har nog aldrig mått så dåligt efter en behandling.
Det var planerat operation och röntgen innan behandling. Det var meningen att de skulle operera in en medicininfart (piccline) för mina tre sista behandlingar, men nu har läkaren räknat igenom den totala dosen och då kommit fram till att jag bara ska ha två till.
En infart hade varit snällare mot mina få blodkärl som jag har kvar men nu slapp jag operation och även att gå till en vårdcentral en gång i veckan för att spola rent den, samt att jag kan bada i sommar!

Jag var klar vid 14 tiden när söta, snälla, rara Åsa kom och hämtade mig. Var tvungen att gå på toa innan vi skulle Åka. FIck rusa in då jag fick hulkningar.
Försökte dricka vatten då det är bra att få i sig mycket vätska så att man kissar ut överflödigt gift, men varje gång jag försöker dricka så vänder det sig i magen.
Vatten är det enda jag kan tänka mig dricka och just nu smakar vatten SÅ ILLA.

Att vomera (spy) är inte min grej och har endast gjort det en gång tidigare i hela mitt liv för ca 10 år sedan då jag blev matförgiftad av en kycklingsmörgås. Bland det värsta jag varit med om, fanns ingen hejd och jag var tvungen att sjukskriva mig dagen efter för jag var så svag och hade träningsvärk i hela kroppen.
Som tur var hade jag Jörgen som tog had om mig, han fick bära mig till badkaret minns jag och tvätta av mig där jag satt och skakade, sedan fick han sanera sovrummet och bädda rent. Vilket minne. Det är kärlek det........

Tillbaka till gårdagen och mitt illamående. Inget vomerande bara hulkningar. Tog med plastpåse till bilen, har ju inte lust att det ska hända i Åsas Lexus.
Var tvungen att få stoppa något i munnen, stannade på Mc och köpte en liten pommes, ingen dricka... och en glass med kolasås. Funkade bra.

På kvällen stekte Jöggemannan två pankisar till mig som jag sakta tröck i mig. Fortfarande svårt med vätska som framkallade hulkningar hela tiden. (gäller fortfarande idag)
Jörgen tog med barnen till sporthallen så att jag skulle få vara ifred.. efter 2 minuter rullar det in en bil på uppfarten. Det var mina snälla föräldrar som undrade hur jag mådde och om jag behövde hjälp. Men nej tack, låt mig bara vara ifred. De hade med sig jordgubbar, bigaråer och en tidning. Jag tackade men sedan fick de åka, vill inte loosa min värdefulla ensamma timme. De förstod precis.

Slumrade till en stund innan det var fullt hus igen. Isac och kompisarna på gatan ville komma in och leka med Joel. Adam och Jörgen också hemma. Tims mamma Maria satt och fikade med Jörgen, jag log i täckväst i soffan och var halvt delaktig i konversationen, orkade inte hålla ögonen öppna.
Sedan kom svärföräldrarna (de hade ringt tidigare men jag orkade inte svara då det var under min ensamma timme). De ville också kolla läget... mitt soffläge.
De tog hand om Joel och badade honom och gjorde honom redo för natten medans Jörgen åkte och jobbade en timme, sedan åkte de igen så det var helt ok.
När jag skulle borsta tänderna på kvällen kom det... hade ätit lite jordgubbar tidigare. Och det smakade bra precis när man hade de i munnen men direkt efter smakade det pyton. Så efter att vara tvungen att svälja ner mediciner med vatten och sedan gå och luta sig över handfatet för tandborstning så fanns det ingen återvändo.. fy faan rent ut sagt.. Det brann i hela halsen. Nog skrivet om äckligheter...

Jörgen kom hem och nattade Joel och såg till så att alla andra barn också var i säng innan han åkte ner och jobbade en timme till. Jag gick och la mig, SÅ TRÖTT.

Nu är det tisdag och jag har varit ensam på förmiddagen.
De ringde från Försäkringskassan och störde när jag låg på soffan och gottade mig i massa tidningar jag fått av Åsa.
Trodde det var försäkringskassan som ville jag på mig att börja jobba men det var angående bilstöd vi sökt på Joel. Det är andra gången vi söker, första gången fick vi avslag.
Joel har så många hjälpmedel att vi skulle behöva köpa en större bil, i alla fall en bil med större bagageutrymme. Det är större vagn, stor matstol, ståskal och ställning till ståskal, rullator, gåstol inne, gåstol ute och till hösten även rullstol.
Försäkringskassans läkare är inte säker på att funktionshindret är bestående..??? Som om en CP skada kan växa bort!!!??
Förhoppningsvis kontaktar det den riktiga läkaren på SÖS nu istället och får ett utlåtande.

Nu ska jag göra mig i ordning för att åka iväg på sommaravslutning på Joels förskola Ballongen.
Jörgen har köpt avslutningspresenter till samtliga fröknar, inklusive TaxiÅsa (Åsa om kör färdtjänsten till och från Ballongen varje måndag och tisdag)
TaxiÅsa fick sin i morse när hon hämtade Joel och Majsan, hon blev jätteglad.
(Hoppas vi får ha henne kvar i höst)

En Pimperan (illamåendetablett) och off we go!