Morfinhög

Har nog inte haft så här ont sedan hösten 2008 när cancern kom tillbaka. Jag har SÅ ont i ländryggen/bäckenet. Det känns som något ligger i kläm och det skär som knivar när jag rör mig.
Det började igår kväll och jag tog 2 extra Oxynorm (morfin) innan jag gick och lade mig. Vaknade vid 01 och tog 2 oxynorm till. Kunde knappt ta mig ut till köket och badrummet. Haltade fram och fick stödja mig på allt lämligt i närheten.
Vänster höften (som är strålad i november) har jag haft ont i till och från under helgen men det har gått över nu och istället gör det ont på högersidan i länden.
I morse när alla gick iväg till skola, dagis och jobb var jag uppe och tog 2 oxynorm till och kände mig riktigt dåsig. (6 oxynorm på så kort tid gör att man blir trött) Gick och lade mig och sov till 9 då snickarna kom för att kolla på jobbet med bostadsanpassningen som förhoppningsvis kommer igång inom kort.

Efter snickarna gått ringde jag in till sjukhuset och fick tag på min läkare. Efter ett långt samtal så bestämdes att jag skulle ta 10 kortison idag och 8 kortison i morgon.
Votaren 3 x 50mg per dag för att dämpa eventuell inflammation några dagar. Jag ska även börja med Oxycontin (morfin, mer långtidsverkande) som jag är jätte emot men har gått med på att äta en lägre dos under en kortare period.
Utöver alla dess mediciner så äter jag min Xeloda. (Vilken jag missade att ta i morse... och den kan inte "ätas ikapp", FAN. Antagligen alldeles för morfinhög.)
Läkaren ska även försöka fixa fram en tidigare röntgen än den som jag fick den 9 mars och min kontaktsjuksköterska ska ringa i morgon för uppföljning.
Efter samtalet har jag sovit igen fram till 14.

På eftermiddagen har de varit här från kommunen för uppföljning av mitt Boendestöd. Jag lade fram mitt önskemål om att få ha min mamma här en del av tiden istället för främmande personer hela tiden. Det är jobbigt att ha massa folk i hemmet men det är en nödlösning tills den dagen vi förhoppningsvis får igenom personlig assistans för Joel.

I morgon har jag faktiskt möte med juristen på assistansia. Vi får se om jag mår bättre och detta onda ger med sig så att jag kan ta mig dit.

Det blir tidig sänggång ikväll igen.

Boendestöd

Flera dagar har tickat på sedan jag kom hem från Orbaden.
Sedan i måndags så får vi hjälp här hemma från 14.30 varje vardag (ej fredagar). Det känns lite konstigt att få hjälp utifrån och det primära jag behöver hjälp med är ju Joel. Städning har jag redan genom Hemfrid varannan vecka och det vardagliga håller vi efter ganska bra i den här familjen. Det är ju klart att det varje dag finns tvätt att ta om hand om så det är ju skönt att slippa men i övrigt är det mest att jag behöver hjälp för att ta hand om Joel när inte Jörgen finns hemma. Hjälp med skenor och ortoser när han ska på toaletten eller byta kläder. Hjälp i och ur hjälpmedel och till och från olika rum då Joel inte har någon egen förflyttning för tillfället. De hjälper även till att hämta på dagis varje dag.
Jörgen jobbar visserligen 75% för tillfället och lämnar på mornarna men det är skönt för honom att slippa stressa hem för att ta hämtningen också. Oftast så skjutsar han någon av de äldre killarna till match eller träning redan vid 16-17 tiden.
Skönt med boendestöd men jag känner också att det måste finnas en uppgift till dem varje dag. Tyvärr får de inte vara själva med Joel utan jag måste vara med hela tiden vilket gör att jag ibland känner mig lite låst. I måndags var vi och storhandlade, i tisdags hjälpte de till med julpyntet, igår var vi och klippte Joel och idag tänkte jag att vi kunde baka lite lussebullar.

Igår när jag hämtade Joel på dagis så sa man att man misstänker vattkoppor…. Han hade en plupp i pannan och en på ryggen men i övrigt pigg som vanligt. Jag läste på lite om sjukdomen där det står att man oftast får feber några dagar innan?? Nix, ingen feber här. Och sedan att prickarna skulle bli flera inom några timmar? Nix, inte direkt. Tycker att jag kan se en bakom örat nu idag också…
Jörgen har varit hemma från jobbet idag på dagen och åker till jobbet under eftermiddagen när bostödet är här. Jag och Jörgen har spelat Buzz med Joel idag. Han älskar sitt Apbuzz och har stått flera timmar i ståskalet, till och från.

Bra att han får det nu så han hinner bli frisk tills nästa fredag den 10e december då vi ska till kanarieöarna. Känns dock lite vanskligt då varken Isac eller Jörgen har haft vattkoppor….

Det här ordspråket la en bloggläsare in på kommentarerna och det är verkligen tänkvärt;
"Life is not measured by the number of breaths we take, but by the moments that take our breath away".