I förrgår var jag tillsammans med vårt boendestöd på Handkirurgen med Joel. Det var uppföljning av att han behandlats med botox under ett års tid i vänster arm och tumme. Jag filmade lite. Kan vara kul att jämföra med i framtiden.
Arbetsterapeuten försöker med alla medel att få Joel att använda sin vänsterhand. Han glömmer liksom bort att han har en vänsterhand ibland och gör allt med högern så det är den som fungerar så gott som helt ok.
Alla övningar är verkligen så genomtänkta och det är kul att se hur han tar sig an de olika uppgifterna;
Armband och Halsband går som en dans;
Speldosan måste självklart öppnas med två händer;
Idag känns det som deta har varit full arbetsdag igen. Under förmiddagen har jag gjort ärenden samt administrerat vårt familjeliv med tider och dagar. Jag har bokat tid till Joels läkare, radioterapin har ringt och ändrat min start för strålning från tisdag till måndag vilket har lett till att cellgiftsstart och provtagning måste bokas om med kontaktsjuksköterskan.
Klockan 13 kom boendestödet igen och vi åkte och hämtade Joel på Ballongen (förskolan i Skarpnäck), mellis på Mc Donalds och sedan till Olmed klockan 15. Besöket på Olmed blev över två timmar och de har korrigerat 2 olika ståskal, hans stretchskena, fotortoser samt att han fått ett nytt sittskal. Självklart hamnadae vi i rusningstrafiken hem och var hemma först halv sju....
Ja, som ni märker måste man vara tillräckligt frisk för att kunna vara sjuk. PUST!
Vill också återigen tacka för alla snälla kommentarer. Jag har sett att jag fått kommentar från Ulla, Ulricas mamma. (Ulrica från boken "Livet kan inte vänta" som tyvärr lämnade oss för ca ett år sedan) Jag känner mig hedrad att du följer min blogg. Ulrica och jag träffades på stan några månader innan hon gick bort, och vi hade även mailkontakt fram tills torsdagen innan hon somnade in. Vi kommer att mötas igen, men jag är inte redo ännu utan hon får vänta ett bra tag till på mig. (Kramen till dig i himlen Ulrica.)
Vill också svara på en läsares kommentar om Tryptisol. Jag tog det när jag var riktigt dålig men jag fick mardrömmar av det. Vågar mig inte på det igen...
Måste också berätta att jag fick blombud idag. Jag och Åsa skulle ha träffats på förmiddagen men hon var tvungen att vara hemma med sjuk son, då hade hon skickat ett blombud i stället med en underbar stor tulpanbukett. Älskar tulpaner som du vet Åsa. TACK, jag blir så glad.
Och just det.... när jag kom hem från Olmed hade grannen Evy varit här med nybakt kaka. Mums och tack. (Kommer tillbaka med tom form och fat...)
Dagen kan summeras som en bra dag, men jobbig.
onsdag 12 januari 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
10 kommentarer:
Vilken lite kämpe Joel är....har han det efter sin mamma tro?? Tänker mycket på er och håller mina tummar för att ett mirakel ska ske...kram till er alla från Malmö
Vilken enastående kille!!
Har följt din blogg länge, och fällt många tårar över hur livet kan vara så orättvist. Här kommer ett gäng styrkekramar ifrån värmlands skogarna <3
Vad underbart söt han är din kille!!
Kramar
Elisabeth,
Jag säger som så många andra. Du är en sån kämpe! Och det är Joel med, vilken kille! Och även dina övriga killar! De kör på med skola, plugg, sport, kompisar samtidigt som de är medvetna om att deras mamma/fru har spridd cancer...
MEN mitt i allt detta så verkar ni vara omgivna av underbara vänner, grannar, föräldrar m.m. Fantastiskt! Och du skall veta att vi är så många här ute som tänker på er, och känner med er.
Hoppas ni får en härlig helg med säkert en massa hockey och annat;)och att du får må bra och orka med lite trevligheter och sånt.
Vår helg börjar med innebandy (Ingarö IF) 8.30 imorgon (jag vet, det är sovmorgon för hockeyföräldrar;), sen tennis (GTK)och isbandy (Gustavsberg).Allt detta före kl. 12;) Mina killar är födda -02, -04 och -08 så vi ligger inte i fas, annars skulle vi nog ha sprungit på varandra;)
Kramar, Hanna i Gustavsberg
Roligt att se hur Joel tar sig an uppgifterna. Han verkar vara så positiv och go. Bra att du har haft en fin dag! :)
Åh vad duktig han är Joel:)så himla go:)Att du orkar... blir trött av att bara läsa om din dag!
Kram Annika
Hej,
jag brukar följa din blogg, men har varit dålig på att kommentera. Jag är också trebarnsmamma och kan identifiera mig i mycket du skriver. Tycker du verkar så stark och energisk trots din sjukdom. Vilken tur Joel har som har en mamma som du! // Lina i Linköping
Du är värd allt, både tulpaner och frukost på sängen och helt vanlig bra dag :)
Ha det gott!
/Katti (Adam & Emelies mama)
Joel har ju superbra handmotorik. Det kommer gå toppen för honom. Min Joel har inte ens 10% av den kapacitet som din lilla Joel har och han klarar sig ändå ganska bra. Ett litet tips som jag kan komma med - eller erfarenhet kanske det är - är att inte bara fokusera på att få med bushanden utan också låta honom bli jättebra på sin starka hand. Den svaga handen kommer han hitta sätt att använda för att stärka den starka handen. Min Joel anv t ex sin svaga sida till att hålla balansen och ibland kan han även hitta sätt att använda den funktionellt. Nu har han t ex kommit på att han kan nå några tangenter på sitt tangentbort med hö tumme. Trodde jag aldrig skulle gå men det gjorde det. Kram till dig och familjen! /Maria E
Elisabeth!
Först idag fick jag höra talas om din blogg. Har läst och läst. Du är fantastisk! Vilka otroliga prövningar du och din familj går igenom. Vilken styrka du visar genom att dela med dig till dina läsare. Jag blir så rörd av allt du berättar.
Du var den absolut bästa tränaren på gymmet! Det var fart och fläkt och vi gamla tanter försökte hänga med i dina rörelser. När jag flyttade till Karlshamn försökte jag börja träna där, men saknade dina pass. I Khmn var det mest yngre tjejer som tränade.
Minns att vi sågs på golfbanan, när vi hade flyttat tillbaka till Sthlm och en gång i Sickla. tror att du jobbade där då.
Jörgen har vi träffat på IGK ibland, men jag fattade inte då hur tufft du/ ni har det.
Jag önskar allt gott och tänker på er alla.
Kramar
Ingegerd och Ove
Skicka en kommentar