måndag 17 januari 2011

Tatuerad och nya strålningsfält

Idag har jag varit och strålat mig första gången mot bröstkotorna. Planerat var kota 1,2,och 3 då jag har metastaser i 2an, men när jag kom idag så var det ändrat till kotorna 1-4, vilket alltså innebär att de även sett något skit i tredje kotan också. En mer eller mindre…. Känner mig ganska uppgiven ikväll. Det tog också tid i dag då de fick flytta strålningsfältet och mäta om en massa. Själv får man bara finna sig i att ligga på den stenhårda och kalla britsen tills de säger att de är färdiga och man får röra på dig igen.

Så här vacker är man för tillfället. Det blir sjalar och polotröjor den här veckan.

När jag kom hem hade jag fått blombud med underbara tulpaner från en gammal orienteringskompis, Ann-Chatrin. Hon var även och hälsade på mig när jag pluggade i USA 1990. 20 år sedan!!! Vad tiden går. Vi har inte sett varandra på över 4 år och så sprang vi på varandra på affären i lördags.

Jag fick även ett råkigt besked idag och det var att en av kvinnorna som jag träffade i Orbaden i slutet av november gick bort den 10e december. Jag vet inte vad som hände men i Orbaden var hon med och tränade och promenerade och jag fick inte den uppfattningen om att hon skulle lämna oss den närmsta tiden. Vilken jävla skitsjukdom det här är!

Ikväll har jag även ringt runt till några föräldrar vars barn kastat snöboll och gapat fula saker till Isac när han gick hem från skolan. Alltid är det något.

I lördags fick jag ringa hockeytränaren då man haft en lös hund i omklädningsrummet, en Rottveiler, och Isac är hundrädd…. Som sagt, alltid är det något.

Idag har Joel fått en ny resurs på dagis som heter Amanda. Vi hoppas att det kommer fungera lika bra som Majsan. Vi som föräldrar har inget att säga till om när man väljer resurs utan det är förskolans ansvar så vi håller tummarna att det blir bra. Joel var i alla fall nöjd efter första dagen, och det är huvudsaken.

Inlägg från en trött Elisabeth

11 kommentarer:

Anonym sa...

Som mamman i familjen är det så lätt att man åtar sig hela logistikansvaret, matplanering, ringningsansvaret, ansvar för skolkontakter, sjukvårdskontakter, födelsedagar..osv. osv. Som mamma blir man trött av allt detta. Är man inte frisk så blir man ännu tröttare... Ser man dessutom frisk ut så är det svårt för omgivningen att begripa att man går på låg växel och att man måste få göra det. Tänk efter vad du behöver för att spara på krafterna. Kram!

Anonym sa...

Hej trötta du!

Läser och lider med dig. Finns inget vettigt att säga. Skickar en hop kramar till dig!

Är du säker på att du inte har rätt att vara med att välja resurs? Vårt barn hade assistent under uppväxten (kanske inte det samma som resurs..) och där fick vi, på omvägar, veta att vi hade all rätt att vara med och bestämma.

Än en gång - kram, kram och kämpå på!

Anonym sa...

Att du orkar så pass bra som du gör är inget annat än otroligt! Du är helt klart en förebild!

Kram Susanne (Sara och Hannas mamma)

Britt sa...

Man kan bara inte acceptera när någon är elak mot ens barn. Det är ju det käraste man har. Vill bara skicka dej många varma kramar du tappra tuffa människa.

Kajsa Bergman Fällén sa...

Tatueringar är ju inne har jag hört ;)

Låter slitigt, hoppas det blir en bättre dag idag.

Kram!

Anna L sa...

En stor kram!
Jag läser din blogg och skulle önska att allt det där praktiska bara kunde lösa sig på något magiskt sätt - det vore mer rättvist.

Anonym sa...

Hoppas att Joel och ni kommer att trivas med den nya resursen. Usch blir så arg och ledsen att höra om att några varit elaka mot fina Isak, bra att du ringde runt! Att släppa in en stor hund i ett omklädningsrum känns inte speciellt smart och hemskt för en som är hundrädd! Hoppas du får vila lite i morgon! Kram Annika

Busmamman sa...

Jag är så imponerad av allt du orkar med. Du är så tuff och stark och ändå så empatisk. Och en supermamma. Det är inte så lätt alla gånger.
Ta hand om dig och din familj!
Kram
/Nadja

Linda sa...

Så där tjusig har jag också precis varit! Hoppas att det kommer gå bra för dig!

Jag tror att det är ungefär samma strålningsområde som jag också strålade nu. Det har varit jobbigt att åka dit varenda dag, men nu efteråt så känns det ändå värt det eftersom smärtan är borta! Även smärtan jag hade i vänstra sidan av bröstkorgen, så förmodligen är det så att en hel del av det i ryggen strålade ut där.

Men det jobbigaste nu efteråt är att jag har skitont i halsen. Det sitter långt ner i halsen och jag kan knappt äta. Hoppas att du slipper det.

Önskar också så att vi slapp gå igenom allt detta. Vi ska ju vara friska!! Bort med denna hemska sjukdom!

Styrkekramar i massor till dig!!!
/Linda

Anonym sa...

Det känns som om att du tar på dig väldigt mycket! Försök delegera över på Jörgen för på något sätt så ska han en dag ta över allt och du behöver också få vila och att få egentid för att orka hänga med ett tag till.

Lena C sa...

Tänker på dig! Hoppas du kan suga i dig lite solsken och känna dig lite piggare! Och att du ska få lite VILA !! Massa Kramar från Lena